I negerdebatternas Sverige

Om den legendariske fotbollsspelaren, förbundskaptenen, sportkommentatorn, tipsexperten och bridgevirtuosen Rudolf ”Putte” Kock finns en rad ankedoter. En, som dessutom är sann, lyder som följer.

”Putte” var kommentator i en TV-sänd match i Europacupen på 1960-talet, där en av kontrahenterna var det portugisiska laget Benfica. I laget ingick en mörkhyad afrikansk spelare vars namn Kock inte riktigt kunde uttala. Han valde därför att kalla spelaren rätt och slätt ”negern.” Eftersom denne deltog mycket aktivt i spelet blev det åtskilliga gånger Kock fick säga ”negern”. Till slut tröttnade kontrollrummet i Stockholm på detta och uppmanade ”Putte” Kock att sluta säga ”negern” och i stället kalla spelaren i fråga vid namn. Kock, som var en aning lomhörd och dessutom stördes av publikljudet, hade emellertid svårt att uppfatta vad man sade från kontrollrummet och frågade flera gånger vad man menade.

Den uppringande mannen från kontrollrummet röt därför i med hög röst: ”Säg inte NEGERN. Jag bokstaverar: Niklas-Erik-Gustav-Erik-Rudolf-Niklas, NEGERN.” Varpå ”Putte”, något konsternerad, gick ut i sändning och sade: ”Nu säger de i Stockholm att negern heter Niklas Erik Gustav…”

Vilket för mig in på ämnet för detta inlägg. Våra professionella ”antirasister” har ju i dagarna vunnit en stor seger i och med att stadsbyggnadsnämnden i Karlstad beslutat om att kvarteret Negern, som hetat så sedan det amerikanska inbördeskrigets slut på 1860-talet, skall byta namn. Hädanefter kommer kvarteret med det färgstarka namnet att benämnas med det mer kommunalgråa Tingvallastaden 3.

Debatten om kvarteret Negern i Karlstad har rasat en längre tid på nätet och i tidningsspalterna och naturligtvis bland kommunpolitikerna i Karlstad. Efter beslutet citerades stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm (S): ”Vi kan inte ha ett namn som vi inte ens vågar uttala.” Kristdemokraternas gruppledare Peter Kullgren uppges emellertid inte alls vara besvärad av det nästan 150 år gamla kvartersnamnet.

Hur kunde det då bli så här? Orsaken är givetvis att ordet ”neger” sedan 1970-talet fått en alltmer negativ klang och numera av många uppfattas vara nedsättande med en rasistisk biton. Om vi studerar ordets etymologiska bakgrund finns där dock ingen rasistisk innebörd. I Wikipedia läser vi: ”Ordet härstammar från spanska, portugisiska och äldre italienska negro, som betyder svart och som härstammar från latinets niger med samma betydelse…” Neger var länge det etablerade svenska ordet för en mörkhyad person; dessförinnan kunde man också använda ordet ”blåman” i samma betydelse.

 Inger Nilsson som Pippi och Beppe Wolgers som hennes pappa negerkungen.

När Astrid Lindgren skrev sin klassiska barnberättelse om Pippi Långstrump i slutet av 1940-talet, var det således ingen som ansåg att det var minsta rasistiskt när författarinnan försäkrade läsarna att Pippis pappa var negerkung på en ö i Söderhavet (mamma var ”ängel i himmelen”). I den klassiska TV-serien med Inger Nilsson i rollen som Pippi är det Beppe Wolgers som kreerar rollen som pappa negerkungen.

När den amerikanska medborgarrättsrörelsen för första gången lät tala om sig på allvar i tidigt 1960-tal användes vidare ordet ”negroe” allmänt och utan nedsättande mening. Det talades således helt ogenerat om ”the negroe movement” utan att någon gastade om ”rasism”. Småningom skedde en glidande övergång till ordet ”colored” (färgad); negrerna var inte längre negrer utan ”färgade.” Allt förändrades när den militanta negerrörelsen Black Panthers (Svarta pantrarna) seglade upp som en inflytelserik aktör i mitten av årtiondet. ”Colored” blev ”black”, och inte bara det – man skulle vara ”black and proud” (svart och stolt).

Politiska slagord har i vår hektiska tid dock en tendens att snabbt bli obsoleta, så ock ordet ”black”. Någon gång i början på 1990-talet skulle mörkhyade amerikaner med afrikansk bakgrund i stället heta ”afro-americans” (afro-amerikaner). Vad bör man då benämna en mörkhyad person – det vill säga en sådan som för några decennier sedan kallades ”neger” – i Sverige idag? Jag måste bekänna att jag är osäker. Om man ansluter sig till språkbruket i Amerika borde det bli ”afro-svensk”, men det är ett uttryck åtminstone jag aldrig hört. Tips från läsarna mottages med tacksamhet!

I vår tid, när den politiska korrektheten har en tendens att löpa amok, har vi sett åtskilliga prov på närmast parodiska uttryck härför. Det blev således ett ramaskri när någon polisman i Stockholm kring mitten av 1990-talet i spaningssammanhang använde ordet ”blåneger”. Några år senare utbröt upprörda diskussioner runt ordet ”negerboll”, vilket snabbt utmönstrades ur vokabulären till förmån för det färglösa ”chokladboll.” De klassiska ”negerkyssarna” rönte samma öde. Relativt nyligen uppstod vidare fullt tumult i media, när ett par skånska polismän på spaning i Rosengård i Malmö i den interna kommunikationen kallade misstänkta personer för exempelvis ”Neger Negerson.”

 

 Nogger black R. I. P.

Låt oss heller inte glömma glassorten Nogger black med svart lakritsöverdrag – de professionella antirasisterna påstod att det förde tankarna till ”Nigger black”. Hur löjligt det senare påståendet än var försvann Nogger black snabbt från affärernas och kioskernas frysboxar, raskt förvandlad till Lakritspuck om jag inte är alldeles fel ute.

Så där håller det på i landet Sverige anno 2009. Till vad nytta, kan man med visst fog fråga sig. Att ”nigger” är nedsättande kan vi vara överens om. Men neger?