http://www.dn.se/nyheter/sverige/kyrkan-ska-fortsatta-ta-sig-ton
Efter åratal av vikande medlemstal har ärkebiskop Anders Wejryd nu insett att Svenska kyrkan är en stor organisation. Till och med fyra gånger större än LO. Detta får Wejryd att i en DN-intervju – se ovanstående länk – uttala sig för att kyrkan skall ta sig ännu mera ton politiskt än tidigare.
Ännu mera politik. Så ser ärkebiskopens lösning för Svenska kyrkan ut.
Det räcker alltså inte med att Stockholms homosexuella biskop Eva Brunne i samband med riksdagens högtidliga öppnande öppet tog ställning mot ett nytt riksdagsparti och dessförinnan deltog i en socialdemokratisk demonstration mot samma parti. Eller att Gotlands-biskopen Lennart Koskinen försökte avbryta ett av Sverigedemokraterna anordnat möte i Almedalen i somras. Eller att kyrkan upplåter sina lokaliteter för fotoutställningar som avbildar Jesus och lärjungarna som bögar och transvestiter.
Inte heller räcker det uppenbarligen med att Svenska kyrkan med den drucknes envishet mobbar Israel i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Eller låter domkyrkan i Uppsala, på nämnde Wejryds initiativ, förvandlas till ett forum för djävulsdyrkare, schamaner och häxor. Eller har satt i system att gömma personer som befinner sig illegalt i Sverige.
Nej, nu skall Svenska kyrkan profilera sig ännu mer politiskt, till synes främst därför att organisationen faktiskt är ”fyra gånger så stor som LO.” Så vad kan vi vänta oss framdeles?
En förvirrad biskop Koskenkorva, förlåt Koskinen, leds ner från SD:s scen i Almedalen i somras.
Skall kyrkan börja lägga fram egna budgetförslag för Sveriges ekonomi? Agera för kvinnors ”rätt” till abort fram till födelseögonblicket? Kräva att Sveriges näste statsminister är en HBT-person? Välja en muslim som Sveriges näste ärkebiskop? Plädera för ett avskaffande av privatbilismen?
Your guess is as good as mine.
Wejryds senaste utspel borgar för att Svenska kyrkans medlemstal fortsätter gå kräftgången och snart kanske bara är dubbelt så stort som LOs. Mig kvittar det, jag gick ur Svenska kyrkan för elva år sedan som protest mot ärkebiskop Hammars stöd för Elisabeth Ohlsons perversa fotoutställning i domkyrkan. Däremot tycker jag litet synd om de ideella arbetare i vingården som ännu har några illusioner kvar om vår forna folkkyrka.
Kyrkomålaren Albertus Pictors tolkning av Jesu liknelse om vingårdsarbetarna.
Svenska kyrkan behöver säkert bli mer aktiv. Men jag kan tala om för herr ärkebiskopen att ökad politisk aktivitet inte är lösningen på kyrkans alla problem. Den lösningen har inte fungerat under de senaste 40 åren och kommer inte fungera nu heller. Hur skulle det vara om man från ledande kyrkligt håll någon gång kunde inse att politik inte är Svenska kyrkans uppgift? Den vägen har hittills bara lett till förvirring och elände.
Och hur skulle det vara om Svenska kyrkan insåg att religionens uppgift i första hand är att vara ett andligt stöd för människor, inte att göra anspråk på att vara en politisk kamporganisation med en in- och utrikespolitisk agenda?
Tyvärr tror jag inte att Svenska kyrkans ledning någonsin kommer att inse detta. Därför uppmanar jag i dag alla vingårdsarbetare att ge upp sina illusioner och söka sig en annan arbetsgivare.