Archive for the ‘Brännvin’ category

Hanssons lilla brännvinsguide (XIII)

23 oktober, 2011

PIRATENS BESK

Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.

Så lyder texten på den slagfärdige författaren och advokaten Fritiof Nilsson Piratens (1895-1972) gravsten på Ravlunda kyrkogård i Skåne.

Piraten har kallats ”den svenska skrönans mästare” och slog igenom med dunder och brak med romanen Bombi Bitt och jag 1932. Andra välbekanta Piraten-verk är Bock i Örtagård (1933), Bokhandlaren som slutade bada (1937) och Flickan med bibelspråken (1959).

Jag kände inte Piraten, men däremot en person som hade gjort det – reklammannen Tore Möller, medarbetare i tidskriften Svenskt Skytte som jag var redaktör för 1987-92.

Spritproducenten Saturnus i Malmö har givit upphov till ett brännvin som görs i Piratens anda – han lär själv ha uppskattat den här typen av dryck – som kallas Piratens Besk. Det är ett malörtskryddat brännvin som håller 32 procents alkoholstyrka och som kan inhandlas på Systembolaget. Det ingår också i samlingen ”Skärgårdssnapsar” om tio femcentiliters-flaskor.

Fritiof Nilsson Piraten (1895-1972): den svenska skrönans mästare.

Malörten bör plockas i den ljumma Barolomeinatten, det vill säga mellan den 24 och 25 augusti. Växtens kvistar samlas i små buketter och torkas på en vädrande plats, vilket tar några veckor i anspråk. En bukett stoppas ner i en flaska brännvin och får stå precis ett dygn. Därefter vidtar silning innan drycken kan avnjutas på bästa Österlen-vis.

Piratens Besk har en fin och ren arom med lång eftersmak och möjligen inslag av pomerans.

Den egenhändigt producerade snapsvisan har denna gång politiskt motiv:

Islamisten
(Melodi: Gubben Noak)

Islamisten, terroristen
är en nykterist.
Med de andra skäggen
i den gröna dräggen,
liknar han väl, liknar han väl
mest en kommunist!

Islamisten, terroristen
tycks dock få ett slut.
Ty Bush och Rumsfeld, Cheney
säger: ”Hörni, nej ni”,
nu så bombar, nu så bombar
vi er utan prut!

Drick ansvarsfullt!

Hanssons lilla brännvinsguide (XII)

9 oktober, 2011

HERRGÅRDS AQUAVIT

I like my whiskey old and my women young.
– Errol Flynn (1909-59)

Vän av ordning undrar kanske i sitt stilla sinne över ovanstående citat och varför det tagits med i en text om svenskt brännvin.  Förklaringen är mindre komplicerad än man kanske föreställer sig.

När Herrgårds Aquavit lanserades 1949 så betraktades whisky/whiskey i hög grad som ”segrarnas dryck”. Det var det man drack i Andra världskrigets segrarmakter USA och England när man ville ha sig en styrketår, och det var framförallt det man drack i Hollywood-filmerna.

Främst förknippar man kanske whiskey (som stavningen är i Nordamerika och Irland) med den coole Humphrey Bogart, men den största svampen i drömfabriken var nog ovannämnde Errol Flynn.

Whisky hade också hunnit bli populärt i Sverige, och när det statliga spritmonopolet skulle lansera ett nytt kryddat brännvin föll det sig naturligt att smaksätta det med whisky.

Hollywoodcharmören Errol Flynn i sällskap med sköna Brigitte Bardot.

Herrgårds Aquavit har, som namnet antyder, en ganska förnäm smak. Inte nog med att det är smaksatt med whisky, det är även lagrat på sherryfat. Andra ingredienser är kummin, fänkål och koriander. Herrgårds Aquavit Extra har därtill piffats upp med rönnbär och anis. Eftersmaken sägs vara både fyllig och eldig samt bemängd med fatkaraktär. Drycken kan med fördel drickas i whiskyglas med en liten skvätt vatten i. Och varför inte en isbit?

Reimersholms Aquavit tillverkas av finska Altia och håller 43 procent alkohol. Ingår i den kollektion miniflaskor som kallas Svenska nubbar.

Så till den egenhändigt författade snapsvisan:

Stilla snaps
(Melodi: ”Stilla natt”)

Stilla snaps, dejliga snaps,
allt är frid, kräftans tid
skänker oss glädje vid dukat bord,
sensommarfröjder i högan Nord.
Fatta nu glaset i näven,
töm det se´n uti ett drag!

Stora sup, dejliga sup,
kräftors här från sjöars djup
dignar på faten runt hela vårt land,
vi tror vi har kommit till Samarkand!
Fatta nu glaset i näven,
töm det se´n uti ett drag! 

Stilla snaps, dejliga snaps, 
dillens doft fägnar oss!
Bäddningstimman den glömmer vi snart,
kryddat brännvin det tar vi så rart.
Fatta nu glaset i näven,
töm det se´n uti ett drag!

Drick ansvarsfullt! 

Hanssons lilla brännvinsguide (XI)

3 oktober, 2011

PORSBRÄNNVIN

Pors är en anrik krydda när det gäller alkoholhaltiga drycker. Redan de gamla vikingarna lär ha kryddat sitt mjöd med denna ört. Ett annat namn för pors är skogshumle.

Pors växer över hela landet, i första hand i kärr, vid stränder och eljest där det är fuktigt. Det är bladen, som doftar harts, som ger brännvinet en fyllig och blommig smak. Denna innehåller, paradoxalt nog, såväl bitterhet som sötma.

På Systembolaget kan man inhandla en halvliters flaska Reimersholms porsbrännvin för strax under 200 kronor. Varumärket finns även med i förpackningen Svenska nubbar, vilken omfattar tio 5-centilitersflaskor kryddade brännvinssorter. Den pors som kommer till användning vid kryddningen handplockas i Dalarna om somrarna.

Man kan dock på ett synnerligen enkelt sätt göra sitt eget porsbrännvin. Man tar då en flaska okryddat brännvin/vodka och stoppar i en kvist pors. Därefter vänder man flaskan upp och ner några gånger. Efter ett dygn är det sålunda förfärdigade porsbrännvinet drickklart – observera att porsen först skall silas bort! Vill man ha en litet sötare smak kan man tillsätta en aning honung.

Mors, pors!

Den som ger sig ut för att plocka pors bör vara noga med att inte ta fel och i stället ta skvattram, som är en giftig växt. TV-profilen Ernst Kirchsteiger råkade i ett TV-inslag ha med just skvattram i stället för pors vilket fick en professor att tända till:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11964580.ab

Dock har skvattram historiskt använts i stället för pors både vid öl- och brännvinsframställning. Då denna ört har en narkotisk effekt är svår huvudvärk en otrevlig efterverkning. Och visst ja, man kan också dö i värsta fall.

Ni vet väl förresten att alkohol dödar långsamt. Men å andra sidan – vem fan har bråttom?

Så till snapsvisan, som vanligt egenproducerad:

Jag är en liten taliban från Skåne
(Melodi: ”Jag är en liten gåsapåg från Skåne”)

Jag är en liten taliban från Skåne,
jag tar det väldigt lugnt med alkohol.
Ty när man efter kalifatet tråne,
då duger det ej alls att säga skål!

Bin Ladin tar ej ens en snaps till mört-sill,
Profeten han var lika nykter med.
Så var även Hitlers sed,
men ni måste hålla med:
Det är bättre ta en whisky såsom Churchill!

Drick ansvarfullt!

Hanssons lilla brännvinsguide (X)

19 september, 2011

LYSHOLMS LINIE-AQUAVIT

Denna akvavit, gjord på potatis,sägs vara Nordens äldsta akvavit. Den är milt kryddig med ”örtig” smak av fatkaraktär. Inslag av kummin, dill, pomerans och fänkål finns. Alkoholhalten uppgår till 41,5 procent. Producent är norska Arcus. Hur akvaviten fick sitt namn är en särskild historia som berättas nedan.

Upphovsmannen till Linie-Aquavit är norrmannen Jörgen Bernhoft Lysholm (1796-1843) vilken i unga år studerade i Berlin, där han kom i kontakt med spritdestillatören Pistorius vilken 1817 hade uppfunnit en så kallad bäckenapparat. Med denna var det möjligt att destillera 80 procent alkohol i en enda process.

Hemma i Norge tog Lysholm i Trondheim över ett företag för tvåltillverkning som startats av fadern Nicolai och en bror och gjorde om det till brännvinsbränneri baserat på Pistorii nydanande teknik. Här förfärdigade norrmannen flera olika typer av akvaviter, det vill säga kryddade brännviner, av vilka en del lagrades på ekfat ända upp till 30 år.

I slutet av 1830-talet startade Lysholm några år före sin bortgång produktionen av  Linie-Aqvavit, som tillkom genom ett säreget förfarande. Drycken lagrades på ekfat som rymde 500 liter och sändes ombord på fartyg som exporterade rökt fisk till Sydamerika. Under den långa resan genomgick akvaviten en lagringsprocess som ansågs förbättra smaken.

Jörgen B. Lysholms Line-Aqvavit håller ställningarna.

Den första dokumenterade akvavitresan skedde 1842, året före Lysholms död, ombord fartyget ”Nordstiernan” där en kapten Marstrander förde befäl. Resan gick till Rio de Janeiro tur och retur och under färden passerades ekvatorn – ”linjen”. Lysholm var dock inte pionjär på området. Redan 1805 hade akvavit  skickats för försäljning till Australien, men då det importerande företaget gått i konkurs när leveransen anlände  fick fartyget ta med lasten tillbaka till Norge.

Innan sin förtidiga bortgång hade Jörgen B. Lysholm etablerat sig som en världsledande exportör av akvaviter, vilka kom att säljas i alla världsdelar. Den gode Lysholm har behållit sin lyskraft i hemlandet, och än i dag är ”att ta sig en Jörgen B.” synonymt med att ta sig en ”dram” (sup). Man bör dock inte bli alltför ”på lyset” därav…

Och förfarandet med att lagra Linie Aquavit ombord på skepp har hållit i sig, låt vara att de gamla segelfartygen sedan länge är ersatta med motorfartyg. I dag lastas de lysholmska ekfaten ombord fartyg tillhöriga Wilhelm Wilhelmsens rederi för transport jorden runt, således ej endast tur och retur Australien som var det vanliga förr. Det aktuella fartyget stannar ute fyra-fem månader och passerar under sin färd ekvatorn två gånger.

Liksom tidigare anses klimatets och temperaturens skiftningar i kombination med rörelsen ombord påverka smaken i förmånlig riktning.

Så till den snapsvisa jag brukar avsluta mina brännvinsbetraktelser med. Som vanligt har jag skrivit den själv.

Vem kan supa?
(Melodi: ”Vem kan segla?”)

Vem kan supa förutan sprit?
Vem kan tro att det fest är?
Vem kan undvara akvavit
vid ett fat av kräfter?

Jag kan supa förutan sprit,
jag kan tro att det fest är.
Men inte undvara akvavit
vid ett fat av kräfter!

Drick ansvarsfullt! 

Hanssons lilla brännvinsguide (IX)

1 september, 2011

GAMMEL DANSK

Och kan ni tänka er, när han tog sig en dram inne hos mig för bröstets skull, så tyckte han, att han gjorde så ondt och orätt, att han alldeles tyckte, som om han stal. (August Strindberg: Svenska öden och äfventyr)

Jag fortsätter botanisera bland brännvinsdryckerna och söker mig denna gång utanför Sverige och närmare bestämt till den lilla orten Dalby på Själland. Här har nämligen De Danske Spritfabrikker A/S en anläggning som är nästan lika stor som orten, och här tillverkas bland annat Gammel Dansk.

Drycken kan dock betecknas som åtminstone delvis svensk, eftersom Vin & Sprit AB köpte De Danske Spritfabrikker 1999. Vin & Sprit köptes i sin tur av franska Pernod Ricard 2008 för 55 miljarder kronor.

Gammel Dansk brukar anges vara en ”bitter dram”. Dram, det betyder helt enkelt ”sup” med ett språkbruk som var mer hemtamt för Strindberg – se citatet ovan – än det är för oss i dag. I de danska hävderna omtalas, att kong Frederik II redan på 1500-talet lärde känna en alkoholhaltig spritdryck med bitter smak i ett möte med kurfurstinnan Anna av Sachsen.

Fullt så gammal är nu inte Gammel Dansk.  Det var nämligen 1961 som dåvarande produktionschefen för De Danske Spritfabrikker i Roskilde, J. K. Asmund, beordrades framställa en bitter. Det fanns tre krav: det skulle vara en dram och den skulle vara mjuk men likväl med bitter smak. Efter tre års rannsakande av gamla skrifter och utprovning av olika örtkombinationer hade man fått fram den rätta blandningen – Gammel Dansk var född. 1964 fanns den ute i butikerna.

Den största byggnaden på Danske Spritfabrikkers område i sydsjälländska Dalby. Förutom Gammel Dansk tillverkas här bland annat fruktlikörer.

När jag och min hustru gjorde en studieresa till De Danske Spritfabrikker i Dalby för en hel del år sedan var det mycket hysch-hysch kring receptet på Gammel Dansk. Det bestod av si och så många sorters örter och var givetvis strängt hemligt.

Enligt uppgift skall det endast finnas tre nu levande personer som är underkunniga om det exakta receptet. Vad tillverkaren avslöjat är att receptet räknar 29 olika kryddor, örter och blomster och att grundplåten är rönnbär. Även den bittersöta – och nyttiga – ensianroten lär finnas med i bilden. I Systembolagets beskrivning heter det om Gammel Dansk: ”Påtagligt kryddig smak med inslag av malört, lakrits, kanel, ingefära och pomerans.”

Gammel Dansk räknas i dag som Danmarks populäraste bitter dram och även i Sverige har den 38-procentiga drycken gjort succé. Den kan drickas rumstempererad som aperitif eller digestif men givetvis även som kyld snaps. Nyligen har sortimentet utökats med Gammeldansk Citrus och Gammeldansk Asmund Special.

Följande av mig nyskrivna – jag totade ihop den för en timme sedan – snapsvisa handlar om Gammel Dansk, en dryck  jag personligen tycker är en höjdare:

Gammel Dansk
(Melodi: ”Älskliga blommor små”)

Älskliga Gammel Dansk
sin arom nu har frigjort vid vårt bord,
den är alls inte fransk,
nej, den kommer från Höga Nord!

Vi har nu hela dan
längtat efter dig som släcker ut vår törst,
kram på dig, bittra dram
dig vill vi dricka sist som först! 

Drick ansvarsfullt!

Hanssons lilla brännvinsguide (VIII)

31 augusti, 2011

RÅNÄS BRÄNNVIN

En av de trevligare brännvinssorterna i Systembolagets sortiment är i mitt tycke Rånäs Brännvin med en alkoholhalt på 38 procent. Det emanerar från Rånäs bruk i Roslagen i Uppland. Det var familjen Reuterskiöld vid Rånäs slott som inledde brännvinstillverkningen på 1800-talet.

Huvudkrydda var redan från början pomerans som odlats i slottets fantastiska orangerier och som ger detta kryddade brännvin en frisk citrussmak. Där finns även smak av kanel samt inslag av cognac och lakrits. Rånäs Brännvin blev populärt inte bara i Uppland utan även i andra delar av landet.

Den så kallade brännvinskungen Lars Olsson Smith blev så förtjust i brännvinet, att han köpte receptet och flyttade över tillverkningen till Reimersholme i Stockholm. Produktionen fortsatte till Andra världskrigets utbrott 1939 då sockerransonering infördes. 1994 återlanserades Rånäs Brännvin som julsnaps, jämt 100 år efter nedläggningen av det ursprungliga bränneriet vid Rånäs slott. Tillverkningen sker numera med så kallade ekologiska råvaror utan bekämpningsmedel och konstgödning. Brännvinet görs på vete.

Det har visat sig att kryddningen med pomerans fungerar även vid osttillverkning, och i Rånäs slotts sortiment ingår därför även Rånäs brännvinsost som finns att tillgå på slottet, icke minst i samband med det traditionella julbordet. Osten ingår även i Väddö gårdsbutiks sortiment.

Pomerans är en citrusfrukt snarlik apelsin men med kryddigare och bittrare smak som gör den närmast oätlig i sig. Däremot är den som sagt utmärkt som krydda, och vid brännvinskryddning är det fruktens torra, rivna skal som används.

Rånäs slott är numera en modern konferensanläggning – bland de fasta gästerna märks tre spöken.

Rånäs slott har anor sedan 1300-talet men uppfördes i sin nuvarande skepnad 1833-44. Initiativtagare till slottsbygget var friherren och hovmarskalken Axel Didrik Reuterskiöld (1779-1834) som var gift två gånger – först med Maria Gustava Le Febure (1785-1813) och sedan med Juliana Vilhelmina Kjerrmansköld (1786-1822). Slottet förblev under släkten Reuterskiölds inflytande till 1928, då den stora ekonomiska depressionen ledde till att man förlorade såväl pengar som slott. Slottet övergick i Stockholms stads ägo och kom från 1931 att användas som behandlingshem för psykiskt sjuka.

Slottet restaurerades 1999 och förvandlades till en modern hotell- och konferensanläggning med egna spöken och allt. Det lär finnas tre spöken: en man vid namn Carl, slottsfrun Gustava Le Febure samt en flicka på 10-12 år. Hur dessa ställer sig till det klimat- och miljö-mumbo-jumbo som präglar verksamheten i dag må vara osagt.

Ett fint brännvin är det under alla omständigheter och ingår, liksom de flesta av de i denna artikelserie skildrade sorterna, i Systemets sortiment med miniflaskor om fem centiliter, ”Svenska nubbar”.

Den av mig författade snapsvisan har denna gång ett allmänt innehåll:

Jag har lite kvar
(Melodi: Min soldat)

Min taffel är tarvlig
och min lön är får låg,
så jag kan nog inte
ta semester i år.

Men det gör detsamma
för jag har litet kvar,
någonstans i skåpet!

Drick ansvarsfullt! 

Hanssons lilla brännvinsguide (VII)

23 augusti, 2011

GAMMAL NORRLANDS AKVAVIT

Akvavit är definitionsmässigt ett kryddat brännvin som smaksätts med minst en av kryddorna kummin och dill. Drycken, som skall hålla minst 37,5 procent alkohol, tillverkas i Sverige, Norge och Danmark.

Gammal Norrlands Akvavit lanserades 1929 och var ursprungligen gjord på cellulosasocker. Den innehåller kummin, anis och fänkål samt även inslag av Oloroso-sherry till följd av lagringen på sherryfat av ek.  Därmed får denna akvavit en ”norsk” karaktär; de flesta andra svenska akvaviter har ”danskt” stuk.

Liksom många andra sorters kryddat brännvin har Gammal Norrland begåvats med prefixet ”Reimersholm” efter den spritfrabrik som anlades i Stockholm 1869. Dagens variant produceras på grund av ägarförhållandena av franska Pernod Ricard och levereras av finska Altia. Gammal Norrlands Akvavit har en 40-procentig alkoholhalt.

Norrlands Akvavit (Norstedts 2007) heter en roman av akademiledamoten Torgny Lindgren. Bokens huvudperson är Olof Helmersson, som på 1950-talet var en framgångsrik väckelsepredikant i Västerbottens inland. Han tappar dock småningom tron. Senare återvänder han till de bygder där han fått folk att komma till tro i syfte att avdöpa dem.

Författaren Torgny Lindgren, född 1938.

Detta visar sig emellertid inte behövas, eftersom de människor som inte blivit avkristnade har avlidit. Sekulariseringen har gripit vida omkring sig, och det forna Bönhuset benämns numera Bygdens hus. Enligt avtal med bidragsgivaren, Glesbygdsverket, får Guds namn inte uttalas i huset.

En kristen uppgift återstår dock att utföra för den avsuttne predikanten: att ge nattvarden till en gammal man som ligger för döden. Då han inte har något vin tillgängligt använder han sig i stället av Norrlands Akvavit. Enligt en recension av Enn Kokk har Lindgren, som själv är katolik, skrivit ”en mycket läsvärd roman” som gör honom ”varm om hjärtat”.

Gammal Norrlands Akvavit tillhör för övrigt mina egna favoriter bland de kryddade brännvinssorterna. Ordet akvavit härstämmar slutligen från latinets aqua vitae, livets vatten.

Nedanstående snapsvisa har jag för omväxlings skull inte skrivit själv. Jag väljer i stället att återge en från pansarbataljonen vid regementet I19 i Boden, vilken jag betraktar som den definitiva norrländska snapsvisan:

Att vi är lappar
(Melodi: Petter Jönsson)

Att vi är lappar det kan man se uppå gången,
att vi är fulla det kan man höra på sången.
Vi dricker brännvin just för att vi tycker om ´en,
det är så skönt när det rinner ner uti våmmen.

Lappmössa med tofs på.
Fy fan vad det snöar!
(i samband med sista textraderna bör man göra åtbörder med händerna som om man dels pekade på mösstofsen, dels borstade bort snö från axlarna)

För denna visa var inte lång,
därför tar vi den blott en gång! 

Drick ansvarsfullt!