Archive for the ‘Brännvin’ category

Hanssons lilla brännvinsguide (III)

13 augusti, 2011

RENAT BRÄNNVIN

Forna dagars brännvin både smakade och luktade oftast vedervärdigt på grund av den finkelolja – en biprodukt av mäskjäsning – som uppstod vid framställning av drickbar sprit. När det så gott som finkelfria Renat Brännvin lanserades i slutet av 1800-talet blev det därför en omedelbar succé genom sin rena smak och avsaknad av finkelstank.

Hemligheten bakom den nya typen av rent brännvin var destillationsprocessen. Dagens Renat, innehållande 37,5 procents alkohol, renas hundratals gånger i en process som kallas kontinuerlig destillation vilken ger en vodka eller ett brännvin – brännvin är i princip samma sak som vodka – en neutral smak.

I dag tillverkas Renat Brännvin av samma företag som gör den världsberömda Absolut Vodka (The Absolut Company). Renat framställs av höstvete från Västergötland med en metod som påminner mycket om den som introducerades av ”brännvinskungen” Lars Olsson Smith i slutet av 1800-talet.

Lars Olsson (L. O.) Smith (1836-1913) föddes i Kristianstads län och upprättade 1858 en agentur för brännvin i Skåne och Blekinge. Brännvinskung blev han dock i Stockholm, där han anlade en spritfabrik på Reimersholme.

Platsen valdes därför att Smith ville komma undan Stockholms stads jurisdiktion – Reimersholme låg i Brännkyrka landskommun – eftersom Stockholms stad inte såg med blida ögon på att Smiths högklassiga brännvin konkurrerade ut de lokala medtävlarnas finkelstinna varianter. Smiths brännvin såldes sedan på Fjäderholmarna, som tillhörde Lidingö kommun.

Lars Olsson (L. O.) Smith (1836-1913).

L. O. Smith var en socialt medveten herre som ville att de samtida spritkonsumenterna skulle slippa behöva riskera hälsan mer än nödvändigt genom att tvingas inmundiga dåliga varor. Han försökte också förbättra kroppsarbetarnas situation genom kooperativ och ångkök. Smith satt 1885-91 i riksdagens första kammare på ett mandat från Blekinge läns landsting.

Renat har förvisso behållit sin  ställning som ett ledande svenskt brännvin. Såväl 2005 som 2006 kammade Renat således hem förstaplatsen i International Wine and Spirit Competition i England i kategorin vodka. Enligt tävlingsjuryns motivering besitter Renat en ”mjuk, mogen smak, rund och ren” samt har en ”lätt kornig avrundning.”

Renats position i svenskt alkoholliv markeras av att märket har nr. 1 i Systembolagets sortiment. Eftersom priset är knappt 200 kronor kan det sägas vara osedvanligt prisvärt. En given vinnare på kräftbordet!

Slutligen en av bloggaren författad snapsvisa:

Renat förgyller
(Melodi: Blåsippan ute i backarna står)

Brännvinet står uti spetsiga glas,
niger och säger att nu ska den tas:
snapsen till kräftan så dillig och röd,
Renat ger kinderna starkare glöd

 När som så sällskapet tagit en klar
sprider sig trevnad hos alla och var:
dags att förtära de kräftorna små
Renat förgyller det nykterhetsgrå!

Drick ansvarsfullt!

Hanssons lilla brännvinsguide (II)

8 augusti, 2011

BÄSKA DROPPAR

Jag fortsätter min lilla brännvinsguide med klassikern Bäska Droppar, liksom Östgöta Sädes mest känt i Reimersholms tappning.

Bäska Droppar, eller bara Bäsk, får sin omisskännliga karaktär av malört och kallas därför även malörtsbrännvin. Malört (Artemisia absinthium) är en korgblommig växt som går i blomning på sensommaren och hösten. Den återfinns huvudsakligen i södra Sverige, Norge och Finland. Traditionellt bör malört skördas huvudsakligen  Barolomeinatten, vilken infaller den 24 augusti.

Alkoholdrycker med malört som ingrediens är mycket långt ifrån ovanliga. Här kan nämnas tysk vermut, fransk absint och så då svensk bäsk. Absint hade ett dåligt rykte under slutet av 1800-talet då franska – och även andra – kulturpersonligheter såsom Charles Baudelaire, Henri de Toulouse-Lautrec och August Strindberg sökte lätta upp sin många gånger besvärliga tillvaro med en skvätt malört i form av den grönskimrande drycken absint.

Absinten sades kunna framkalla exempelvis blindhet, demens, hallucinationer, hjärnskador etcetera och förbjöds i en rad länder, dock ej Sverige. I efterhand har man kommit på att det knappast var den alkoholstarka absinten i sig som var farlig, utan de försvarliga mängder den plägade inmundigas i. Detta kunde leda till den alkoholframkallade sjukdomen delirium tremens.

Henri de Toulouse-Lautrec (1864-1901).

Det skall dessutom sägas att i de kretsar absinten brukades som mest var könssjukdomen syfilis, som verkar nedbrytande på hjärnan, vanligt förekommande. Det var efter att ha druckit absint i stor mängd som den nederländske konstnären Vincent van Gogh skar av sig ena örat och skickade till en prostituerad han var förälskad i.

Sådana vådor behöver den som brukar Bäska Droppar med förnuft ingalunda råka in i. Drycken kan, liksom för övrigt absint, inhandlas på Systembolaget såsom alternativ i kräftans vänkrets. Bäsk sägs vidare befordra en god matsmältning. Verksamt ämne i malört är tujon.

Malörtsdrycker vann spridning genom klosterväsendet redan i medeltidens Europa; i tidiga recept användes 46-procentig alkohol i syfte att lösa tujonet. Den traditionella svenska bäsken håller dock 40 procent, vilket fungerar fullt tillfredsställande.

En alternativ bäsk erhålles genom att man sticker ner några kvistar malört i en flaska Renat Brännvin och låter dem dväljas där i ett par veckor.

Slutligen en  snapsvisa ur egen fatabur med malörtsmotiv:

En skvätt malört
(Melodi: ”Jag ger en röd blomma”) 

Jag tar en skvätt malört
till ett glas brännvin,
gärna litet koriander till.

Och tar jag litet dill
och kanske kamomill.
så blir det inte dumt
att ta till sill! 

Drick ansvarsfullt!

Hanssons lilla brännvinsguide (I)

3 augusti, 2011

ÖSTGÖTA SÄDESBRÄNNVIN

Det drar ihop sig till sensommar och därmed kräfttider. Jag tänkte därför göra ett avbrott från politiken genom att skriva litet om de drycker dessa läckra varelser enligt författaren Albert Engström kräver – det vill säga brännvinsdrycker. Det här markerar alltså inledningen på vad jag valt att kalla ”Hanssons lilla brännvinsguide.”

Det alkoholhaltiga brännvinet användes i vårt land länge enbart till kruttillverkning. Det lär ha varit Stockholms ”pulvermakare” (kruttillverkare) Tydeke Pulvermakare som i slutet på 1400-talet upptäckte, att brännvinet med fördel även kunde intagas oralt. Under 1500-talet lärde sig vidare svenska soldater under de många fälttågen i Ryssland att framställa sprit av säd.

Och 1746 kom Eva De la Gardie Ekeblad (1724-86) på att man också kunde förfärdiga brännvin av nymodigheten potatis. Ekeblad blev som första kvinna invald i Kungliga Vetenskapsakademien.

Eva De la Gardie Ekeblad (1724-86).

Jag inleder guidningen med det brännvin jag påstår skulle kunna benämnas ”brännvinets Rolls Royce”, nämligen Östgöta Sädesbrännvin. Det lanserades 1864 av värdshusvärden och spritfabrikören Erik Rehnberg och gick först under namnet Rehnbergs Sädes Brännvin. Detta var ett destillat bestående av kornmalt, russin och honung lagrat på ekfat. Brännvinet tillverkades i Söderköping på platsen för stadens enda Systembolag och salufördes över hela riket.

När Rehnberg, som var född i Reimyre 1841, avled kunde man inte längre nytillverka brännvinet, eftersom receptet inte fanns nedskrivet. Man fortsatte dock försäljningen så länge det befintliga lagret räckte, vilket var åtskilliga år. Fem år efter det att den sista buteljen sålts hade man  lyckats återskapa alla ingredienser och började saluföra brännvinet under namnet Östgöta Sädesbrännvin, i folkmun Östgöta Sädes.

Östgöta Sädes har en mild, elegant smak som för tankarna till lagrad whisky och kan därför avnjutas inte bara i ett spetsigt snapsglas utan också med fördel i ett större glas, kanske med ett par isbitar i. Drycken destilleras mycket riktigt på en whiskypanna av koppar för att sedan lagras i flera år på ekfat.

Jag avslutar med en snapsvisa som jag skrivit själv:

På Östgötaslätten
(Melodi: ”Alpens ros”)

Ute på åkern på Östgötaslätten
där växer säden uti godan ro;
när den har mognat och man har berett den
blir den till nektar invid kräftans klo!

Östgöta Sädes heter gudanektar´n
den sitter fint vid höstamånens glans;
men den kan tas för var och en som mäktar´n
i whiskyglaset utan varje trams!

Drick ansvarsfullt!