Stan Rogers till minne

Stan Rogers (1949-83)

Ibland upplever man en artist som griper tag i en direkt: genom sin röst, sitt hanterande av ett instrument, hela sin apparition. Stan Rogers har för mig blivit en sådan artist.

Jag visste ingenting om Stan Rogers innan jag relativt nyligen på YouTube såg och hörde Liam Clancy framföra hans sång ”The Mary Ellen Carter”, som till det yttre handlar om ett skepp som sjönk utanför Nova Scotias kust men vars andliga innehåll inspirerar en att fortsätta trots att alla odds till synes är emot en. Ta gärna del av Clancys förnämliga tolkning i min bloggartikel om Clancy här nedan!

Här följer upphovsmannens Rogers version; först berättar en man hur han faktiskt räddades till livet genom att låta sig inspireras av denna märkliga sång:

http://www.youtube.com/watch?v=fT-aEcPgkuA

Stanley Allison ”Stan” Rogers föddes i Ontario i Kanada den 29 november 1949 men kom att tillbringa många somrar i havsprovinsen Nova Scotia, där han insöp den speciella atmosfären och kom att intressera sig för yrkesfiskarnas och sjöfolkets liv och leverne.

Lyssna gärna till ”Northwest Passage”:

http://www.youtube.com/watch?v=TVY8LoM47xI&feature=related

Stan Rogers blev bara 33 år. Han omkom i en udda olycka den 13 mars 1983 ombord Air Canada Flight 797 som stod på marken på Greater Cincinnati Airport. Det började av okänd anledning brinna i planet varvid kabinen fylldes av giftig rök, och Rogers var en av de 23 passagerare som inte hann ut i tid utan inandades de dödsbringande ångorna. Han hade precis framträtt vid Kerrville Folk Festival.

Bland numren i hans efterlämnade sångskatt finns bland annat ”Fogarty´s Cove”:

http://www.youtube.com/watch?v=p1bB8hU_pzs

Och ”Barrett´s Privatees”:

http://www.youtube.com/watch?v=s0CvSIhF_tA

Resten får den som är intresserad själv leta upp på nätet – håll dock med om att Stan Rogers hade något speciellt och att det finns varje skäl att sörja hans förtidiga död!

Till Stan Rogers minne arrangeras varje år Stan Rogers Folk Festival i Canso, Nova Scotia. Sonen Nathan Rogers, vars röst liknar faderns baryton, har fortsatt som artist i Stans fotspår.

Till sist bör det sägas, att den som gillar irländsk folkmusik säkert också uppskattar Stan Rogers, vars sång och musik har en ”keltisk känsla.”