När magin flytt sin kos
och kärleken den heta,
som du en gång kände,
tillhör det förflutna.
Då finns i alla fall
inget som hindrar
att du trots allt
kan känna en skvätt
sympati och medlidande.
(Eller med andra ord: ”Tycker inte om dig” med Bo Kaspers orkester):
Du kanske avvisar den,
försöker bannlysa kärleken
ur ditt liv.
Övertyga dig själv
om att den inte behövs
hos dig längre.
Det är inte så svårt,
det är inte lätt att prata med
ett krossat hjärta.
Det kan nog gå en tid,
men så en dag har den
hunnit i fatt dig.
Brustna hjärtan läks och
du kan inte fly från kärleken,
universums urkraft.
Tro på en stackare
som försökte.
You failed
utterly and completely
Most of you were shot in Dublin
one was hanged in London
Yet your magnificent failure
paved the way for a nation
And I shall always
love you for that
You who wore the Green
a hundred years ago
Walking unhesitatingly
to your deaths
You glorious men
of Sixteen
Foto: Tommy Hansson
Vinterns skönhet
tar nästan andan ur mig
Snö på tyngda grenar
solljus i tallkronor
Gnistrande kristaller
i stärkande kyla
Detta skådespel för att
Gud vill göra mig glad
Och nej, kung Bore
har inte hört talas
om någon
global uppvärmning!
Han såg sig stundom
som en profet
och det var vad han var
och är fortfarande, tänker jag.
Han talade om högt och lågt
om godhet och ondska
och även om kärlek
och gör så fortfarande, tänker jag.
När han förutsåg det kommande
och tolkade det som skett
gjorde han det med auktoritet
och det gör han fortfarande, vet jag.
Och han led med belackarna,
dem som behandlade honom illa
ty han kände med smärtsam visshet
att dem väntade föga gott.
Och han gladdes med dem
som insåg att han hade något
ty han kände med glad förväntan
att dem väntade en skatt i himlen.
Kanske tänkte han på bibelordet
”Den som tager emot en profet,
därför att det är en profet,
han skall få en profets lön.”
/Fotnot/
Han hade nära till tårar
men lika nära till löje och skratt,
och nej, han var inte fullkomlig
och lär aldrig bli det, tänker jag.
Men det som rörde sig i hans själ
förband honom likväl med den Högste,
hans önskan var att tjäna Honom
på det enda sätt han visste.
Så om du känner denne profet
ber jag dig ta emot honom som en sådan,
och om du gör det
blir du aldrig lottlös, tänker jag.
Låt dig icke förledas av
hans obetydliga yttre eller dåliga vanor,
ty han har länge lyssnat till Herrens ord
och gör så än i dag, det vet jag.
Fotnot: Matteusevangeliet 10:41.
Hur skall jag kunna stå ut med
allt detta lidande du beskärs
alla dessa tårar
dag ut och dag in?
All denna oavlåtliga plåga
ditt hjärta tvingas uthärda
för din kärleks skull?
Den kärlek du utgav i tidens början
som gjorde att allting föddes
som en gåva till dina barn
Ja, svek, hat och lögner
har blivit din gåva från dessa barn,
oceaner av tårar har du gjutit.
Jag ber till dig om att rädda mig,
det är ingen ände på mina sorger
och jag tror du lyssnar tålmodigt.
När jag skulle rädda dig,
lindra din nöd och torka dina tårar
och bara vara till för dig!
Jag har försökt och försöker igen
även om det blir krampaktigt ibland,
och jag vet att du vill mitt allra bästa.
Ty du är kärleken, Gud,
den kraft som uppbär kosmos
och förutan intet vore till.
Foto: Tommy Hansson
Snart har ännu en dag
gått ur tiden för att
aldrig komma igen
och jag tänker på dig.
Snart randas en ny dag
och jag vet att jag
också under denna dag
kommer att tänka på dig.
Ja, tanken är fri som vildrosor
och den söker sig vart den vill,
oberoende av min vilja
söker den sig till dig.
Miraklet jag kanske inte
vågar hoppas på är att
du en dag fanns här hos mig
och gjorde min dag
litet lättare att bära.
Men mirakler sker ju, sägs det
och att inte tro på mirakler
är emot min natur.
Och det växer vildrosor
så röda i min backe.
Borde kanske
sluta skriva
tvivelaktig poesi
om vad som
rör sig i mitt
arma hjärta.
Men hur ska jag
annars få utlopp
för det jag känner?
Sanningen är ju
att jag tänker på dig
varje dag
och det händer även
att jag drömmer om dig
på natten.
Den ömhet och värme
jag känner är nog
ett Guds mirakel.
Så förlåt ännu
ett diktförsök
nu, min vän!
Det vore kanske
rentav tragiskt om jag inte
mådde så pass bra
och välkomnade
varje dag med hopp
och tillförsikt!
Första snön har fallit
över vår arma stad
över folk och fä
över tiggare och politiker
Utanför balkongen
står träd och buskar
klädda helt i vitt
häpna över sin nya skrud
Bostadsföreningens gran
lyser utanför fönstret
med sina elslingor
står mäktig och rak
Mörkret sig sänker
och jag tänker på
snögubbar och snöbollskrig
till och med snöfästningar
Det var längesen nu
och barndomens förlustelser
har förlorat sig i töcken
och nostalgiskt skimmer
Men skall jag vara ärlig
var barndomen ibland
rent fördjävlig trots
att det fanns glädjeämnen
Med rädsla och mobbning
där utanför hemmet
och en framtid höljd i dimma
där inget var säkert
Skogarna och mörkret och hundarna
skrämde upp mig ordentligt
och jag tänkte ofta på spöken
och kanske mördare
Nu är jag större och äldre
och förhoppningsvis klokare
och till och med mina barn
har blivit odrägligt stora
Det är inte mycket som
skrämmer mig längre
och jag tycker nog att jag
kämpat väl för det mesta
Min livskamrat har lämnat mig
för en bättre tillvaro
och saknaden knakar stundom
i väggar och i golv
Men den nyfallna snön
muntrar upp mig i dag och jag tänker
att hon som fanns ett tag
kanske tycker om mig litet än
Mossa på sten. Foto: Tommy Hansson
Så underbart
att överlåta allt
i Guds benägna händer!
Som mossan på stenen
självklart vilar där
och inte vet av något annat
Göra allt man kan
men överlåta resten
åt Himmelska föräldern
Hjärtats fördolda ting
men också vardagens
stretande för brödfödan
Det tycks mig
att jag först nu
klarar denna svåra konst
Oron som plågat
själ och hjärta
flyr ut i mörka natten
Känner mig redo
att ta mig an livet
med nyväckt tillförsikt!
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 