Archive for the ‘familjen Moor’ category

Har det blivit lugnare i Hovsjö?

25 juli, 2009

”Nedbrända bilar, skottlossning, stenkastning och trakasserier – det är historia i Hovsjö i dag. De senaste årens kamp om samverkan börjar ge utdelning – nu tar de boendes Hovsjö form.”

Så skriver Länstidningens reporter Linda Asmar i ett reportage om den nya, lugnare problemkommundelen Hovsjö i Södertälje den 25 juli. Tongångarna känns igen av beskrivningarna om ”det nya” Rosengård i Malmö. Nyckelfaktorer bakom metamorfosen anges vara satsning på sommarjobb för ungdomarna i området samt ökad synlighet från polisens sida.

Det skulle givetvis vara oerhört glädjande om den snabbskisserade bilden av det nya, nära nog idylliska Hovsjö – och för den delen Rosengård – vore sanningsenlig. Men är det så?

Av de fyra hovsjöbor som tillfrågas är tre överens om att det verkligen blivit lugnare och bättre. Den fjärde, en 54-årig undersköterska, delar dock inte den glättade bilden. På frågan ”Tycker du att det har blivit lugnare i Hovsjö?” svarar hon således:

”Nej, jag tycker det är förjävligt här, polisen åker på fel tider och missar när det händer saker. Jag har bott här i över 25 år men vågar inte gå till torget på kvällarna och jag blir väldigt störd av oväsendet från fotbollsplanen. Hur kan man bygga en plan bland alla hus? Och så har vi ingenstans att sätta oss när man har rivit upp parken.”

Riktigt idylliskt är det inte ens enligt LT-reportaget. Huvudartikeln avslutas nämligen med följande citat från polismannen Thomas Matthisson:

”Visst, det kan alltid bli bättre. Det brinner fortfarande bilar och det åker crossar någon gång. Men situationen har gått från att vara mycket besvärlig till hanterbar.”

 (Källa: Södertälje kommuns hemsida)

Dagen före reportaget (den 24 juli) om det nya och bättre Hovsjö hade vidare LT en artikel av Karolina Schützer som berättade om att ännu en familj blivit utsatt för stenkastning från ungdomsligister; flera sådana tidigare fall har slagits upp stort i lokalavisan, där den muslimska familjen Moor blivit värst utsatt. Den nu aktuella familjen har vid fyra tillfällen det senaste halvåret fått fönsterrutorna krossade av stenkastning och nu tvingats flytta från ett radhus till en trång evakueringslägenhet.

Pappan i familjen, som av naturliga skäl inte vågar träda fram med sitt namn, uttrycker i artikeln stark oro för sina barns säkerhet och citeras på följande sätt om flyttningen till evakueringslägenheten:

”Det känns så hemskt. Vi flyttade nyss in i radhuset och så blir det så här, nu trängs vi i en liten lägenhet. Det är fruktansvärt att inte veta vad man gjort och känna sig otrygg.”

Någon genomgripande förändring av situationen i Hovsjö väster om kanalen torde det därför inte ha blivit, och det lär väl heller inte dröja särskilt länge innan den återkommande stenkastningen mot busslinjerna 751 och 753 sätter igång igen. Jag är rätt säker på att detsamma kan sägas om Rosengård, även om det nog är snäppet värre där med florerande våldsideologier av typ islamism och vänsterextremism.

Den helt dominerande faktorn bakom missförhållandena bakom kommundelar såsom Hovsjö, Rosengård, Tensta och Rinkeby är tveklöst det medvetna konceptet att befolka dessa med en cocktail av invandrare från de mest skilda länder och kulturer. Det har ju ända sedan 1960-talet varit ett axiom – vilket ingen som månar om sitt rykte som rättänkande människa och/eller politiker vågat att på allvar ifrågasätta – att mångkultur per automatik berikar vårt samhälle.

Och visst är det trevligt med exotiska maträtter,  originella klädedräkter, färgsprakande danser och intressanta religioner. Det är dock inte lika trevligt när grovt våld och kriminalitet tar överhand.

Mångkultur och gängvåldtäkter

16 april, 2009

Mångkultur är ett dubbelbottnat begrepp och kan således tolkas på olika sätt. Ursprungligen är det ett positivt laddat kodord som genom åren, i åtminstone ett par decennier, har använts av företrädesvis kultureliten i syfte att påpeka fördelarna med främmande kulturer; det vill säga främmande visavi aktuellt land. I begreppet mångkultur ligger också undermeningen, att i det samhälle det tillämpas skall ingen kultur anses överordnat normgivande.

Förr i tiden var Södertälje mest känt som den svenska ishockeyns Mekka. Det var då det…

Jag är både född och bosatt i en kommun där mångkulturen satts på piedestal. Ni som läst mitt inlägg ”Skurkarna förstör min stad” (24 mars) vet att den kommunen/staden är Södertälje. Under den tid jag var kommunalpolitiker 1991-98 representerade jag partier – först Ny demokrati och sedan Täljepartiet – som var ensamma i att kritisera det mångkulturella konceptet. Alla övriga partier deltog, med olika grader av entusiasm, i hyllandet av mångkulturen som det projekt vilket skulle lösa alla problem som hängde samman med invandrares och flyktingars integration i staden. Dessutom var det ju så berikande med kryddstark mat och duktiga fotbollslag!

När jag nu blickar tillbaka på den tiden, samtidigt som jag noterar vad som blivit av den integration och samhällsharmoni som skulle bli den mångkulturella satsningens resultat, inser jag att det inte bara blivit pannkaka av alltihop – mångkulturen har yttermera lett till att Södertälje blivit en hårdare och våldsammare stad. Jag vill hävda att detta till en del beror på att de styrande vägrat inse, att i Sverige är det svensk kultur och framförallt svenska lagar som måste vara normgivande.

Icke minst är det mångkulturen som har givit oss ett nytt ord att lägga till den svenska ordlistan: gruppvåldtäkter eller gängvåldtäkter. Det är ett känt, men av media och kulturelit högst motvilligt erkänt, faktum, att den allt övervägande delen av denna kriminella verksamhet utförs av unga män med invandrarbakgrund, de må sedan vara svenska medborgare eller ej. Tveklöst ligger manschauvinistiska ideal med rötter i Mellanöstern bakom.

Det senaste, men säkerligen inte sista, exemplet härvidlag är den rättegång som när detta skrivs pågår i Södertälje tingsrätt mot medlemmar i en så kallad våldtäktsliga. Medlemmarna i ligan har under några år, bland annat med hjälp av förtrogna restauranganställda, systematiskt letat upp lämpliga offer, vilka förts till lägenheter där de sedan våldtagits och förnedrats upprepade gånger. Av de sex individer som gripits/åtalats för denna form av rå kriminalitet är enligt uppgift tre irakiska medborgare med så kallad kaldeisk bakgrund, två svenska medborgare med irakisk etnicitet samt en person av oklar härkomst.

En av de åtalade, Savio Najeb Shabo, var medlem i Syriska föreningens fotbollslag (som spelar i division 7) men hade inte varit aktiv under ett halvår innan han greps. Föreningens ordförande, Ghyt Makdessi-Elias, har tagit avstånd från verksamheten och uteslutit Shabo från spelartruppen. Syriska föreningen är som sådan knappast inblandad i brottsligheten, men det förefaller klart att den fungerat som träffpunkt för gängmedlemmarna.

I dagens nätupplaga av Länstidningen kan man bland annat läsa att en av de tilltalade anklagas för våldtäkt på en flicka som vid tillfället var 12 år gammal. Hon hade rymt hemifrån, kommit i kontakt med medlemmarna i ligan samt därefter förts till en vind i Ronna där hon alltså våldtogs upprepade gånger. Det är förvisso en otacksam uppgift för en advokat att försvara ogärningsmän av detta slag. Advokat Reidar Stache citeras på följande sätt i Länstidningen (16/4): ”Hon ser ju betydligt äldre ut än tolv år.”

Trots den som sagt otacksamma uppgiften, tycker man kanske att advokat Stache kunde ha kommit på något bättre än detta; den underliggande meningen är ju (åtminstone kan det tolkas så), att det är rätt OK att våldta en flicka som är äldre än tolv år.

Jag är inte ute efter att skuldbelägga alla personer i Södertälje som har invandrarbakgrund med assyriska/syrianska/kaldeiska/syriska förtecken. Mycket långt därifrån. Jag har sagt det förr och jag säger det nu: många, troligen det stora flertalet ur denna grupp, är skötsamma, laglydiga och ofta hårt arbetande människor som icke minst satt ordentlig fart på närings- och kulturlivet i Södertälje. Det relativa fåtal som utmärker sig genom brottslig verksamhet tycks emellertid göra det ordentligt.

Förutom våldtäktsligan kan här nämnas ett annat aktuellt exempel på kriminell verksamhet med assyriska/syrianska ungdomar inblandade. Det gäller den muslimska familjen Moor i Hovsjö, som i tre års tid varit utsatt för hänsynslösa trakasserier av ungdomgäng vilket lett till att familjen numera lever i ständig skräck. Senast under påskhelgen kastades en cykel in genom ett fönster – familjen bor i markplanet – i samband med en vandaliseringsvåg som drog genom denna ökända kommundel.

Det här klientelet ungdomar brukar då och då också roa sig med att kasta sten mot bussar, vilket i bland lett till avsevärda störningar samt personskador på busslinjerna 751 och 753 som går mellan Brunnsäng/Fornhöjden och Hovsjö.

Det är inte bara assyrier/syrianer eller individer med annan invandrarbakgrund som begår brott i Södertälje. Dock är det min uppfattning att ansvariga kritiker varit alldeles för släpphänta och benägna att se genom fingrarna med den under alla omständigheter frekventa och väl belagda kriminaliteten bland ungdomar med invandrarrötter. På min tid som kommunalpolitiker var det tabubelagt att rikta någon som helst kritik mot någon form av invandrarverksamhet, eller att ifrågasätta mångkulturens påstådda välsignelser. Invandringen som sådan var naturligtvis också fredat område, och alla som vågade sig på att kritisera den förda svenska invandrings- och flyktingpolitiken stämplades som extremister och rasister.

Lago och Obama.

Det är först under senare tid som kommunstyrelsens ordförande Anders Lago (numera världsbekant som Obamas kompis och ”the Mayor of Sodertalje”) börjat inse att massinvandring till en kommun och/eller en region inte enbart är av godo. Det är så dags nu! Man kan också med visst fog fråga sig vad det uttalat invandringskritiska partiet Nationaldemokraterna (ND), med två mandat i fullmäktige, gör åt saken. Den som läser partitidningen Nationell idag finner visserligen att kritik mot muslimer förekommer tämligen ofta, medan turerna kring våltäktsligan dock knappt alls berörts.

Kan det möjligen vara så att ND gör skillnad mellan invandrare och invandrare? Att kristna assyrier/syrianer är en intressant väljargrupp, medan muslimer inte är det?

Det aktuella gruppvåldtäktsfallet och Syriska föreningens roll i samband härmed torde under alla omständigheter göra det nödvändigt för kommunen att se över bidragsreglerna. Med eller utan Nationaldemokraterna.