Applåder för Nordanstig!

 Nordanstig kommun i det fagra Hälsingland. (Foto från den lokala Rotary-föreningens hemsida)

Nordanstig kommun i Hälsingland har efter beslut i kommunfullmäktige – såsom första kommun i landet –  utropat sig till landets första officiella vargfria kommun. Grunden för detta glädjande och berömvärda initiativ kom efter en motion av socialdemokraten Sven-Erik Sjölund. Så här står det om beslutet på kommunens hemsida den 16/2:

”Nordanstigs kommun har inte beslutanderätt när det gäller rovdjurspolitik men beslutade i går i fullmäktige att i kontakter med länsstyrelse och andra myndigheter påtala att kommunen vill verka för en vargfri kommun.”

Nordanstig, beläget i Gävleborgs län mellan Sundsvall och Hudiksvall, är en av Sveriges mindre kommuner med en folkmängd på knappt 10 000 invånare. Huvudort är Bergsjö. Det är en typisk landsbygdskommun där Centerpartiet är den dominerande politiska kraften. Tillsammans med de övriga allianspartierna får Centern 17 mandat i fullmäktige mot 13 för den röd-gröna oppositionen. Sverigedemokraterna har ett mandat.

Att ett antal förståsigpåare och rovdjurskramare nu gör sig lustiga över Nordanstig är föga sensationellt och något kommunen kan ta med ro. Många är bespottarna när det gäller att racka ned på vettiga och framåtsyftande politiska initiativ som inte följer den gängse politiskt korrekta mallen.

Nordanstigs kommunvapen – hälsingehäst och fisknät.

Kritikerna och lustigkurrarna hänvisar till att det inte finns något vargrevir i trakterna, men faktum är att vargar synts ströva omkring i kommunens utkanter. Och vem vet vad som kan hända i framtiden, när regeringen börjar importera vargar från Ryssland och ägna sig åt annat vargflum i syfte att blidka dem som gav tummen neråt för licensjakt på varg?

På nyhetsplats skriver Aftonbladet följande i frågan:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6620853.ab

Vargen är och förblir en blodtörstig best som vi människor kan och bör skydda oss och våra djur emot. Vargen är en född jägare som delvis jagar samma villebråd som mänskliga jägare gör, exempelvis älg och rådjur, och kan därför ses som en konkurrent till människan. Jag tror inte någon kan ge ett vettigt skäl till att människan skulle lägga sig platt inför gråben i denna konkurrenssituation.

Applåder för Nordanstig!

Jag är en stolt supporter av Vargupproret:

http://www.vargupproret.se/

Jag är förvisso sverigedemokrat, men mina åsikter om varg och vargjakt är mina egna och speglar icke Sverigedemokraternas partilinje i frågan vilken stöder licensjakt.

Grattis, Madde och Jonas!

Nu har också prinsessan Madeleine, yngst i den kungliga familjens barnaskara, ingått förlovning. Det skedde officiellt den 11 augusti, men det uppges att den lycklige fästmannen, Jonas Bergström, friade till sin prinsessa redan den 12 juni vid villa San Michele på Capri.

Så – grattis, Madde och Jonas!

Ett trefaldigt kungligt ”hurra” för Madde och Jonas!

Jag är inbiten rojalist och gläder mig därför åt att det ser ut att ordna sig för kungabarnen. Nu väntar vi bara på att prins Carl Philip skall stadga sig. Vän av ordning kanske frågar sig – och mig – varför det är så himla viktigt att slå vakt om kungahuset och monarkin som statsform. Ingen har enligt mitt förmenande givit ett bättre svar på den frågan än den fine konservative skribenten Gunnar Unger (1915-76).

Jag ber därför att få citera ur Ungers bok Rapsodi i blått (Askild & Kärnekull förlag, 1974):

”Jag är visserligen sedan åtskillig tid tillbaka medveten om att det finns ganska goda förnuftsskäl, som talar för republik och att det finns många fullt normala, ja t o m intelligenta människor (Tingsten var ett typexempel), som är republikaner. Men det gör inget intryck på mig därför att min rojalism för mig liksom – det är jag övertygad om – för den överväldigande majoriteten av Sveriges folk är en känslosak och jag kan inte inse vad det skulle vara för galet med det. Emotionella drivkrafter spelar väl så stor roll i politiken – för att inte tala om människolivet överhuvudtaget – som intellektuella, som rationella. Man må gärna för mig kalla denna rojalism för ett konglomerat av fördomar – jag har inget särskilt emot fördomar, i varje fall inte den rätta sortens, d v s den som jag själv delar – men varför inte snarare kalla den ett inbegrepp av visdom? Ty, som jag ser det, är det visdom att bejaka de väldiga känslovärden som ryms i monarkin och som så mäktigt appellerar till vår historiska fantasi.”

Vidare:

”För att bli alltmer personlig: jag tycker det är trevligt med kungar och drottningar och prinsar – för att inte tala om prinsessor; jag är en varm anhängare av kvinnlig tronföljd. Jag tycker om kronan och äpplet och spiran och svärdet och jag tycker om silvertronen och den hermelinbrämade manteln. Eller för att vara aningen mindre frivol: så tråkigt som det är i det här folkhemmet – och tråkigare blir det för var dag som går, gråare och glanslösare och färglösare och glädjelösare – tycker jag att man skall slå vakt om de ögonblick av solennitet och festivitas, som ännu finns kvar i statslivet och som är så intimt förknippade med monarkin i dess viktigaste, i mitt tycke viktigaste, funktion: att vara en åskådlig och påtaglig symbol för sammanhanget i vår historia, detta samband mellan det förflutna, det närvarande, och det tillkommande, mellan generationerna i vårt folk, de döda, de ofödda och oss själva.”

Så långt Gunnar Unger, som alldeles säkert glädjer sig storligen åt de nu stundande prinsessbröllopen i sin kungsblått konservativa himmel.

Man hör ofta republikaner tala föraktfullt om kungafamiljen och hur korkade dess medlemmar skulle vara. Dessa mindre vetande individer har naturligtvis alldeles fel. Prinsessan Madeleine är, precis som sina syskon, en välutbildad ung dam. Född på Drottningholms slott en 10 juni 1982 tog hon 2006 en filosofie kandidat-examen i de förnämliga ämnena konstvetenskap, etnologi och modern historia vid Stockholms universitet. C-uppsatsen handlade om tillkomsten av Sollidens slott på Öland. Prinsessan Madeleine har även läst barnpsykologi på akademisk nivå.

Madeleine Thérèse Amelie Josephine  är den tredje i Sveriges tronföljd efter kronprinsessan Victoria och prins Carl Philip samt även nummer 195 i den brittiska tronföljden. Hon tituleras hertiginna av Hälsingland och Gästrikland och är beskydarinna av stiftelsen Min stora dag och Europa Nostra, som värnar om den europeiska kulturen. Bland intressena märks hästsport.

Madeleines fästman, Jonas Bergström, föddes i en akademikerfamilj på Djursholm den 23 januari 1979. Han och Madeleine träffades 2002 och uppges ha haft ett ställvis turbulent förhållande. Jonas gick ut med toppbetyg från Danderyds gymnasium 1999 efter att läst vid samhällsvetenskaplig linje med inriktning på ekonomi. Sin juristexamen avlade han vid Stockholms universitet 2006 och har sedan dess praktiserat vid en advokatbyrå i New York samt på en fondkommissionsfirma i Stockholm. För närvarande har han ett välavlönat arbete som biträdande jurist vid advokatbyrån Vinge vid Norrmalmstorg i Stockholm.

Hela kungafamiljen.

Så nu vet ni det. Ätten Bernadotte ser ut att leva vidare i högönsklig välmåga och ge det svenska samhället den stadga och den solenna glans det så väl behöver i dessa de oroligaste av  tider!