Archive for the ‘Idrott och jämlikhet’ category

Ve och fasa – för många svenskar och män i orientering och golf…

1 augusti, 2019

Orientering är en av Sveriges mest framgångsrikaste idrotter med mängder av VM-medaljer och andra internationella utmärkelser på meritlistan. I dagarna hålls världens största orienteringstävling, O-ringen, i Östergötland vilken varje år lockar omkring 20 000 deltagare i åldrarna 5-95 år. Med över 85 000 aktiva rankas orienteringssporten som landets 17e största sport.

En orienterare med misstänkt svenskt utseende.

Orientering är, kort sagt, en sport med vind i seglen. Detta är dock inte tillräckligt bra för somliga. Nu klagas det på att orienteringen har alldeles för många svenskar och akademiker som utövare. ”Det är väldigt mycket medel-Svensson och akademiker”, citeras Motala AIFs ungdomsledare Lotta Haraldsson. ”Det är lite konstigt, för det är en ganska billigt sport.” https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/brist-pa-mangfald-i-landets-orienteringsforeningar

Det är en beskrivning som Maria Krafft Helgesson, tillförordnad ordförande i Svenska orienteringsförbundet, instämmer i: ”Jag håller absolut med om att det är en homogen grupp. Det är en utmaning vi har framöver.”

Verkligen? Jag undrar för min del om det kanske rentav kan vara så, att det är just denna homogenitet som är nyckeln till orienteringens framgångar. Alla som någon gång sysslat med idrott – eller andra samhällsaktiviteter med för den delen – vet att det förhöjer tillfredsställelsen hos de aktiva att göra saker tillsammans med likasinnade och med likartade referensramar.

Räkna dock inte med att det är något som förbundshöjdare och andra som är mer eller  mindre paniskt förskräckta att få kritik av den mångkulturalistiska eliten kommer att ta hänsyn till. Det skulle i det perspektivet inte förvåna denna bloggare ett ögonblick, om vi härnäst kanske får se en drive från orienteringsförbundet inriktad på att, med taktfasta applåder från media och etablissemang, få ensamkommande afghaner eller nordafrikaner att börja orientera.

Ett likartat syndrom som nu orienteringen utsatts för tycks även ha drabbat golfen. Golf har på några decennier avancerat till att bli en verklig folksport med närmare en halv miljon aktiva och ett oräkneligt antal golfbanor utspridda över hela vårt avlånga land. Även golfen har noterat stora sportsliga framgångar både på herr- och damsidan.

Riktigt så idylliskt kan vi ju inte ha det, menar nu Riksidrottsförbundets (RF).jämställdhetsansvarige Jenny Svender i ett SVT-inslag med rubriceringen ”Så ska golfen överleva – satsar på jämlikhet”. Ty som det är nu kan det ju omöjligt få fortsätta – med äldre män som till råga på allt uppges äta ”gubbig” mat i klubbhusens restauranger.

Riksidrottsförbundet i attack mot Golfsverige: ”Många med svensk härkomst”

Jenny Svender citeras: ”Det är inte vilka män som helst utan det är ganska hög ålder, medelålders män och också av svensk härkomst.” Svender har även räknat på könsfördelningen bland aktiva idrottsutövare och kommit fram till, att 6o procent av dessa är män men att andelen manliga golfspelare är icke mindre än 73 procent.

Svensk golfs mest framgångsrika utövare någonsin är upplysningsvis en kvinna – Annika Sörenstam.

Tänk så det kan gå. Nu kan golfsporten räkna med att utsättas för räfst och rättarting. Kvinnor och utlänningar kommer sannolikt framöver att bussas ut till golfbanorna i syfte att bättre på statistiken tillika med ett antal pizzabagare och kebabkockar. Visst, jag raljerar kanske en aning. Men vem vet vad de politiserade idrottsbyråkraterna kan hitta på om inte haspen är på…

Nu väntar vi närmast på att jämlikhetsivrarna inom svensk idrott skall vidtaga nödvändiga åtgärder i syfte att häva den kraftiga kvinnodominansen inom ridsporten.