Reflektioner kring inkonsekvenser

Såväl politiken som privatlivet vidhäftas med ibland ganska uppseendeväckande inkonsekvenser. Här följer några exempel.

Gudrun Schyman slår ett slag för muslimska kvinnors rätt att fortsätta vara förtryckta.

INKONSEKVENT är bara förnamnet när initiativtagarna till ett upprop för kvinnors rätt att klä sig som de vill spökar ut sig i så kallade hijaber, ett arabiskt slöjplagg som rättroende muslimska män kräver att deras kvinnor skall bära.

INKONSEKVENTA är onekligen de ”nationalister” som inte unnar det judiska folket deras hemland – Israel- med flertusenåriga traditioner, samtidigt som de kräver ett hemland i samma region för ett annat folk- palestinaaraberna –  som aldrig haft någon statsbildning där i historisk tid och som dessutom avvisade ett FN-anbud om en 1948. Och som för övrigt har ett stort antal länder att välja mellan, där det egna språket och den egna kulturen råder.

INKONSEKVENTA är naturligtvis politiserande idrottsutövare av typ Emma Green Tregaro. Hon protesterade vid friidrotts-VM i Moskva mot nya ryska lagar som bannlyser HBTQ-propaganda riktad till ungdomar men teg still när hon tävlade i Oman 2010, där homosexualitet är belagt med dödsstraff. I Ryssland är privata homosexuella handlingar involverande vuxna inte straffbara, samtidigt som ett finns ett dussintal öppna gayklubbar i Moskva.

INKONSEKVENTA i högsta potens är de troende islamister som kritiserar ”fascismen” i väst, samtidigt som deras egen ideologi är minst lika totalitär/auktoritär som den verkliga fascismen.

Nykommunisten Mohamed Omar ser intet ont hos den brutala Assad-regimen.

INKONSEKVENT är det i hög grad när nyväckta kommunister som Mohamed Omar, i och för sig fullt berättigat, brännmärker islamistiska jihadgrupper i Syrien för omänskliga övergrepp samtidigt som de, givetvis fullständigt felaktigt, utgår ifrån att Assad-regimen är snövit och fläckfri.

INKONSEKVENTA är de påstådda ”demokrater”som hyllar kommunistdiktaturer som Nordkorea och Kuba men bara har hat och förakt till övers för verkliga demokratier som USA och Storbritannien.

INKONSEKVENTA är alla påstådda miljövänner, vilka med sin politik möjliggör fortsatt och miljöförstörande drift med kolkraftverk, samtidigt som de spyr ve och galla över den miljövänligaste form av energi vi har att tillgå: kärnkraften. Därtill medverkar de till upprörande landskapsförstöring genom uppsmällandet av de skrymmande, gnisslande plåtschabrak som går under namnet vindkraftverk vilka aldrig kommer att ge oss mer än några bråkdelar energi.

Miljövänligt kraftverk i Forsmark. De så kallade miljövännerna föredrar dock kol- och vindkraft.

INKONSEKVENTA är de så kallade antirasisterna, som ständigt och med darr på stämman predikar något de kallar ”tolerans”. Parallellt därmed avfärdar de alla kritiker av den massiva invandringen för att vara svårartade rasister, trots att dessa inte tillämpar något rastänkande över huvud taget.

INKONSEKVENTA är regeringspolitiker såsom Fredrik Reinfeldt och Erik Ullenhag, när de med den drucknes envishet påstår att ”invandring berikar”. När pöbel med invandrarbakgrund bränner ner delar av Stockholms förorter eller unga kvinnor av äldre manliga släktingar pressas söka döden genom att hoppa från balkonger, är samma politiker påfallande tysta eller talar möjligen om ”integrationsutmaningar”.

INKONSEKVENT är du givetvis själv, när du inte kan sluta älska någon som du vet sannolikt bara kommer att tillfoga dig fortsatt lidande och smärta. Men kärleken har å andra sidan aldrig utmärkt sig för att vara särskilt logisk eller konsekvent.

INKONSEKVENT är det förvisso när somliga personer påstår att andra är ”egotrippade” alternativt ”narcissistiska”, under det att de själva tangerar det patologiska när det gäller självupptagenhet.

INKONSEKVENTA är de fanatiska vegetarianer som anklagar köttätare för vara ”mördare” och att ”äta likdelar” medan de rutinmässigt trampar ihjäl otaliga småkryp varje dag.

Se där några hastigt nedkastade exempel på i mitt tycke inkonsekvent beteende. Det finns otvivelaktigt många fler!