Archive for the ‘Jan Gillberg’ category

Behovet av konspirationer

16 juli, 2009

12421585_685796321456827_1942353111_n Kalle Strokirks syn på konspirationer…

I kölvattnet efter Michael Jacksons död har det börjat dyka upp vildvuxna teorier om att ”the king of pop” inte alls är död. I själva verket, hävdas det, fejkade Jackson sin egen död för att skapa publicitet inför sin planerade världsturné. En mängd spekulationer avsedda att stärka tesen om att Michael Jackson lever – precis som det fortfarande hävdas om Elvis Presley mer än 30 år efter dennes död – har formulerats på nätet. Se här ett exempel:

http://www.michaeljacksonhoaxdeath.com/

Ryktet om att Jackson lever är ytterligare en i raden av konspirationsteorier som en del av mänskligheten tydligen inte klarar av att leva utan. Det tycks finnas ett behov av att se dolska sammansvärjningar i de mest skilda sammanhang. Jag skall här försöka reda ut begreppen en smula och ge exempel på några av de populäraste konspirationsteorierna och varför de formulerats.

SVT visade 2002 en fejkdokumentär som drev med det här fenomenet. Filmen handlade om en grupp människor som under rubriceringen ”Konspiration 58” sades göra gällande att VM i fotboll i Sverige 1958 aldrig ägt rum utan i stället arrangerats i USA. Anledningen angavs vara att USAs underrättelsetjänster hade ett behov av att, under det Kalla krigets dagar, testa sin förmåga att med dåtidens mest sofistikerade metoder prångla ut trovärdig desinformation. Filmen var utomordentligt välgjord och innehöll ett antal intervjuer med gamla VM-hjältar, sportjournalister, tjänstemän med flera som kommenterade den konspirationstroende gruppen såväl som påståendet att VM 1958 inte hållits i Sverige.

 Lennart ”Nacka” Skoglund försöker ”snurra upp” en brasse under VM-finalen 1958.

Det hela föreföll mig faktiskt så trovärdigt att jag under ett par veckor efter filmens visande var övertygad om den här gruppens existens (att fotbolls-VM verkligen hållits i Sverige visste jag ju, eftersom en farbror till mig varit med som hejaklacksledare vid flera matcher). Se länken nedan till en sajt som fortsätter att upprätthålla fiktionen:

http://sanningenomvm58.blogspot.com/

Konspirationsgruppens frontfigur var Bror Jacques de Waern, en före detta vinnare i TVs frågesport Tiotusenkronorsfrågan och heraldikkonstnär vid Riksarkivet som påstods ha skrivit boken ”The Football Conspiracy – the Truth Behind  World Cup 1958”.

En tid efter det att filmen visats avslöjade SVT att det hela rört sig om en fejkdokumentär. Därefter dök sajten ”Konspiration 58” upp; personerna bakom denna hävdade att man var en utbrytargrupp ur den ursprungliga konspirationsgruppen och att filmen visst var äkta – SVT försökte bara dölja detta!

Det finns för övrigt en liknande film om folk som tror att den första amerikanska månlandningen 1969 inte ägde rum, utan att de sekvenser vi fått se i TV varit inspelade i en studio. Mer om detta här:

http://www.animanga.nu/comments.pl?cid=510397

Skillnaden mellan teorin om månlandningskonspirationen och den om VM-bluffen 1958 är att folk faktiskt fortfarande tror på den första, medan 58-konspirationens olika förgreningar är påhittade från början till slut (åtminstone antar jag att det är så).

Den mest omtalade, och tyvärr samtidigt den mest trodda, konspirationsteorin i modern tid är den om ”den judiska sammansvärjningen” med syftet att ta över världen. Den har sin grund i falsifikatet ”Sions vises protokoll”, som påstås vara ett ursprungligen hemligt protokoll från sionistkongressen i Basel 1897 som författats av den moderna sionismens grundare, den österrikiske journalisten Theodor Herzl. Enligt texten använder sig ”judarna” av grupper såsom frimurare, liberaler, kommunister och kapitalister för att ta över världen.

Seriösa forskare är överens om att ”Sions vises protokoll” härstammar från Tsarrysslands hemliga polis Ochrana. Enligt senare forskning är författaren Ochrana-agenten Matvei Golovinski, och syftet är att motivera den ryska tsarregimens pogrompolitik gentemot den judiska befolkningen vilken blev syndabockar för Tsarrysslands många fel och brister. Sannolikt är de falska protokollen en bearbetning i flera steg av en satirisk pamflett som 1864 publicerades av den franske skriftställaren Maurice Joly med syftet att angripa den franske kejsaren Napoleon III. Denna förlaga hade dock ingenting med judar och sionism att göra.

Teologie doktor Göran Larsson har i skriften ”Den största lögnen” (AMI Center Jerusalen 1995) gjort en värdefull genomlysning av sanningen bakom ”Sions vises protokoll”, där han bland annat tar upp antisemitismens kristna rötter.

 En arabisk upplaga av falsifikatet ”Sions vises protokoll”.

Redan 1919 föll ”Sions vises protokoll” i händerna på den nationalsocialistiske ideologen Alfred Rosenberg, en av de avrättade vid krigsförbrytarrättegången i Nürnberg 1946. De föregivna protokollen fick därmed en stor betydelse i den nazityska propagandan mot judarna. Men det vara inte bara i Hitlertyskland det hetsades mot judar. 1920 finansierade bilmagnaten Henry Ford en amerikansk upplaga på 500 000 exemplar. 1934 gavs falsifikatet ut i Sverige av de antisemitiska aktivisterna Elof Eriksson och Einar Åberg.

”Sions vises protokoll” utgör än i dag, i arabiska och muslimska händer, ett populärt propagandainstrument mot  judarna och staten Israel. Vid bokmässan i Frankfurt 2005 presenterade Iran en nytryckt utgåva på engelska. Den palestinska terrorrörelsen Hamas refererar vidare till protokollen i paragraf 32 i sin programförklaring. I Sverige har den troligen mest ökände av alla antisemiter, Radio Islams grundare Ahmed Rami, givetvis också hänvisat till skriften. Rami är i sammanhanget emellertid förhållandevis försiktig. Han skriver på sin hemsida:

”Alla ingredienser i Sions vises protokoll finns redan i de fem Moseböckerna. (…) Ett judiskt världsherradöme omtalas redan av den judiske profeten Jesaja 60:e kapitlet med rubriken Sions kommande härlighet (Jes. 60:10-21). Därur kan vi dra slutsatsen att åtminstone Protokoll nummer ett i Sions vises protokoll är äkta judiskt.”

Till och med den marockanskfödde Rami, som brukar se judiska konspirationer i varje buske, tycks alltså lämna dörren öppen för att övriga delar av ”Sions vises protokoll” kan vara förfalskningar.

Det skall sägas att det förekom teorier om judiska sammansvärjningar långt före uppkomsten av ”Sions vises protokoll”. På 1300-talet anklagades exempelvis judar i Europa för att ha förgiftat brunnar och därmed givit upphov till ”digerdöden”, böldpesten som utplånade omkring en tredjedel av hela Europas befolkning. En annan i såväl kristna som muslimska sammanhang spridd skröna är att judar slaktade kristna spädbarn för att deras blod skulle kunna användas vid firandet den judiska påskhögtiden.

”Judehatets svarta bok” av Trond Berg Eriksen, Håkon Harket och Einhart Lorenz (Albert Bonniers förlag 2008) kan rekommenderas som en veritabel guldgruva när det gäller att blottlägga judehatets historia.

Jag skulle vilja beteckna tron på judiska konspirationer som ett slags andlig cancer, som under vissa omständigheter kan angripa också till synes oförvitliga individer. Ett sådant exempel är den kristne förkunnaren pastor Kjell Sjöberg (1933-97), bror till den mer kände Stanley Sjöberg, som blev indoktrinerad av en pseudokristen, svenskättad charlatan bosatt i USA och därefter inte blev sig lik mer. Detsamma kan sägas om den liberale, antikommunistiske författaren Christopher Jolin (1926-99) – 1972 författare till bästsäljaren ”Vänstervridningen – hot mot demokratin i Sverige” (Bernces förlag) – som efter att ha umgåtts en tid i extremnationalistiska sammanhang blev övertygad om existensen av den judiska sammansvärjningen och Hitlers förträfflighet. Två tragiska exempel på denna andliga cancer.

En nutida konspirationsteoretiker av i princip samma slag är Jonas De Geer, som kring år 2000 tillsammans med ett par meningsfränder grundade den konservativa tidskriften Salt. Efter en lovande inledning med betydande uppbackning av en penningstinn sponsor urartade tidskriften alltmer. Sedan De Geer publicerat en intervju med den brittiske förintelseförnekaren David Irving kom Salt mer och mer att bli en extrem nationalistpublikation som icke minst ägnade sig åt att saluföra diverse konspirationsteorier. Sedan sponsorn klokt nog dragit sig ur var Salts saga all.

Jonas De Geer drogs härefter alltmer åt det obalanserade nationalistiska hållet och har bland annat varit aktiv i Nationaldemokraterna, talat vid den nazianstrukna Salem-manifestationen och varit inblandad i grundandet av den svenska sektionen av prästbrödraskapet SSPX. Numera lär han framleva sina dagar i en klosterbyggnad på en ö utanför Skottlands kust.

Plattjordstroende ser jorden som en skiva.

Teorin om att jorden i själva verket är platt, och att varje form av konstaterande om att den är rund är en vitt spridd konspiration, är naturligtvis inte lika ondskefull som teorin om den judiska världssammansvärjningen. Likväl finns det människor som tror på den. På The Flat Earth Societys hemsida fastslås, med mottot ”Deprogramming the masses since 1547”, att jorden  är och förblir platt:

”For decades a small band of self-proclaimed ‘enlightened’ individuals had been sporting their heretical nonsense that the Earth was in fact round.”

Se sällskapets hemsida:

http://www.alaska.net/~clund/e_djublonskopf/FlatHome.htm

Det moderna plattjordssällskapet grundades i USA 1956 av Samuel Shenton men övertogs sedermera av Charles K. Johnson. Man hävdar att jorden är en skiva om cirka 40 000 kilometer i diameter och med en omkrets på omkring 126 000 kilometer. Också solen – som förutsätts kretsa kring jorden och inte tvärtom – och månen anges vara skivor.

För att botanisera bland några av de övriga populära konspirationsteorier som florerar på nätet och i andra sammanhang kan nämnas teorin att industrimannen och storsvindlaren Ivar Krueger inte tog livet av sig utan mördades; att Estonia inte kapsejsade på grund av ett trasigt bogvisir utan sprängdes; att det i själva verket var den israeliska underrättelsetjänsten Mossad som låg bakom terrorangreppen mot USA den 11 september 2001; att Bank of England i förening med bland annat judar och frimurare ligger bakom det mesta av världens djävulskap; att den storinternationella Bilderberggruppen, möjligen i förening med the Commission on Globalization och FN, ligger bakom planerna på att upprätta en världsregering  (Sveriges utrikesminister Carl Bildt är medlem i båda); att jorden kommer att gå under 2012 enligt en profetia av 1500-talssiaren Nostradamus; att Olof Palme mördades som en följd av en eller annan sinister sammansvärjning; att John F. Kennedy föll offer för en konspiration med förankring inom CIA och det så kallade militärindustriella komplexet; att cirklar i engelska sädesfält har åstadkommits av utomjordingar; att det är utomjordingar som grundlagt den jordiska civilisationen.

Med mera, med mera.

Carl Bildt – bilderbergare och globaliseringsivrare.

Förutom ovan nämnda Rami och De Geer kan, bland mer beryktade och nutida konspirationsteoretiker på svensk grund, nämnas Jan Gillberg med tidskriften DSM (Krueger, Estonia, Palme), ufologen Jüri Lina (judar, frimurare, kommunister), islamisten och numera också nationalisten Mohamed Omar (judar, sionister, kristna).

Om ämnet konspirationer har Jonas De Geer skrivit följande på sin blogg ”Motpol”:

http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.nordisk.nu/nordisk_incl/nabbers/motstroms-518×150.jpg&imgrefurl=http://jonasdegeer.motpol.nu/%3Fp%3D56&usg=__d3hN719Xo33r7iZb-XRG2T2Z-UA=&h=150&w=518&sz=73&hl=sv&start=19&tbnid=4MPZ-uye1ykDjM:&tbnh=38&tbnw=131&prev=/images%3Fq%3DKonspirationsteorier%26gbv%3D2%26ndsp%3D18%26hl%3Dsv%26sa%3DN%26start%3D18

”Vad ‘konspirationer’ betyder är bara att människor med ett gemensamt intresse verkar för ett mål utan allmän insyn. Att ‘konspirationer’ inte förekommer i världspolitiken kan således bara dygdiga idioter/undersåtar gå på.”

Till en del kan jag hålla med De Geer om detta. Med denna definition kan det hävdas att det är en konspiration om några medlemmar i en frimärksklubb går samman för att avsätta den hittillsvarande styrelsen. Det är emellertid inte denna typ av en ganska rättfram och påtaglig konspiration, som kan påvisas utan större problem, jag talar om här. Jag syftar i det här inlägget i stället på de idéer om föregivna konspirationer och sammansvärjningar som inte kan bevisas i normal mening. Anhängarna kan visserligen rada upp en mängd punkter som i deras ögon otvetydigt  talar för deras teser, men det är aldrig fråga om några riktiga bevis utan mest ett luddigt sammelsurium utan substans.

Lockelsen med konspirationsteorier av det senare slaget är att de erbjuder en kittlande, snarast demonisk förklaring till ett visst skeende eller en viss företeelse som är av närmast metafysiskt slag. På så vis blir teorin/teorierna/idéerna i fråga – i realiteten ingenting annat än hjärnspöken – ett slags religionssurrogat som tilltalar ofta labila människors sinne för ett mystifikt ogripbart.

Jag vill dock avslutningsvis hävda att tillvaron är tillräckligt komplicerad och oöverblickbar utan att vi behöver tillgripa några tillkonstlade förklaringssätt. På så sätt har vi dessutom betydligt större möjligheter att bibehålla ett friskt psyke än eljest!

Vad sysslar Jan Gillberg/DSM egentligen med?

20 januari, 2009

Jan Gillberg heter en svensk skribent som är utgivare av tidskriften DSM, tidigare utläst Den Svenska Marknaden men numera Debatt Sanningssökande Mediakritik. Gillberg är född 1935 och bosatt i Gränna. Han har ett förflutet som bland annat ordförande i Högerpartiets ungdomsdistrikt i Stockholm och talskrivare åt partiordföranden Jarl Hjalmarson, initiativtagare till Utredningsbyrån som senare blev Timbro samt VD i Marknadsförbundet. Jan Gillberg gav på 1960-talet ut tidskriften Origo.

Låt mig först slå fast att jag anser Jan Gillberg vara en utomordentligt skicklig stilist, som exempelvis myntat begrepp som ”Mediavänstern” och ”Gramscivänstern” (det senare efter den kommunistiske, italienske teoretikern Antonio Gramsci, 1891-1937). Det han är mest känd för i dag är den årligen publicerade listan över Sveriges 100 mest inflytelserika opinionsbildare. Det kan råda liten tvekan om att han under sin bana utfört betydande insatser i den icke-socialistiska åsiktsbildningens tjänst.

Det som ligger Gillberg i fatet är dock hans lätt skönjbara känsla av att vara förfördelad och utsatt för komplotter av olika slag, rentav förföljd, och det sannolikt därur emanerande konspirationstänkande som tyvärr i allt högre grad kommit att prägla DSM. Detta blir särskilt påtagligt med de senaste numren av tidskriften, vari denna bloggare haft det tvivelaktiga nöjet att schavottera. Det har fått mig – och andra med mig – att undra vad Jan Gillberg och DSM egentligen sysslar med.

Jag har en längre tid med viss oro noterat tidningens utveckling, där alltmer krut har lagts på att lägga fram olika konspirationsteorier – såsom att industrimagnaten Ivar Kreuger skulle ha blivit mördad, att fartyget Estonia skulle ha sprängts, dolska motiv bakom morden på Olof Palme och Anna Lindh samt även spekulationer bakom Palme-mördaren Christer Petterssons död. Så kallade privatspanare bereds, föga sensationellt, stort utrymme i den enligt min uppfattning alltmer urartade DSM (det skall dock sägas att mitt ibland denna bråte även insiktsfullt material förekommer).

Det var ovan beskrivna oro som fick mig att för en tid sedan fatta pennan och skriva ett kort privatbrev till Jan Gillberg. Denne hade nämligen i DSM 2/2008 upplåtit sina spalter åt antikommunisten, UFO-skådaren, konspirationsteoretikern och antisemiten Jüri Lina som skrev en lång drapa om Karl Marx förkastliga inflytande, ett förvisso vällovligt ämnesval. Men: som en obehaglig underton i Linas artikel låg de ökända konspirationsteorierna om att världens judenhet och frimurarsamfällighet ligger bakom en hel del av samtidens ondska, teorier som genomsyrar det mesta av vad Lina skriver och som gjort honom omöjlig i den svenska debattscenens möblerade rum. Eftersom ”min” egen tidskrift, Contra, på 1980-talet haft tråkiga erfarenheter av samme Lina ville jag i all välmening varna Gillberg för att ha alltför mycket med Jüri Lina att göra.

Jan Gillberg  lyssnade  inte på det örat. I stället valde han att publicera innehållet i mitt handskrivna brev i DSM 3-4/2008, åtföljt av ett cirka fyra gånger så långt svar i vilket Gillberg inte bara oreserverat tar Linas parti utan desslikes försvarar forskandet i konspirationer, ifrågasätter att Jüri Lina är antisemit och hävdar att jag skulle ”hindra Marx- och marxismkritiker från att komma till tals och att finna det förkastligt, när det ändå ibland sker.” Detta alltså sagt om en person som i 20 år medarbetat i den inte precis marxismvänliga tidskriften Contra och i sin första bok – ”Slaveri i vår tid” (1989) – brännmärker Karl Marx som, i stora drag, en Djävulens hantlangare och sågar marxismens ideologi jäms med fotknölarna!

Det hör till saken att Jüri Lina i sin drapa om Marx etcetera på ett ställe refererade till ”Slaveri i vår tid”, men då endast i negativa ordalag och med hänvisning till några rader i boken där jag omtalar judarna som ett kreativt, självständigt och innovativt folk; där hade jag minsann, enligt Lina, fel. Hur ser då Jan Gillberg själv på fenomenet antisemitism, enligt min uppfattning en synnerligen elakartad mänsklighetens cancer? Angående Lina säger han sig inte veta vilken inställning den senare har till ”judar i gemen”, alternativt saknar han förmåga ”att på ett seriöst sätt bedöma” det. Hur vore det, Gillberg, att börja med att läsa Jüri Linas böcker?

Det i mitt tycke mest illustrativa, och samtidigt mest graverande, med Gillbergs och DSMs utveckling är dock när han ger sig på uppgiften att söka analysera begreppet ”antisemitism”. Jag citerar: ”Låt vara att det är oklart vad som skall avses med att vara ‘antisemit’. Det finns många slags semiter. Palestinierna måste exempelvis räknas som semiter kanske med än större rätt än judarna.” Det är emellertid inte det minsta oklart med vad som avses med begreppen ”antisemit” eller ”antisemitism”. De har i alla tider använts just för att beteckna hatare/hat gentemot judar/judendomen. Ingenting annat! Sedan är det naturligtvis riktigt att såväl araber och palestinier som judar alla tillhör den semitiska folkgruppen såsom varande ättlingar till Noas son Sem.

Att som Gillberg här gör – blandar ihop begreppet antisemitism med den semitiska folkgruppens ursprung – är i sig en klassisk, antisemitisk debattfint. Och varför skulle palestinier ”kanske med än större rätt än judarna” anses vara semiter? Sanningen är naturligtvis, för den som kan sin historia, att både judar och araber har bebott samma hörn av vår planet sedan urminnes tider. I det så kallade Palestina, som namngavs av den romerske kejsaren Hadrianus för nära 2000 år sedan men aldrig varit en självständig stat, har judar och araber levt sida vid sida nästan lika lång tid varför båda dessa folkslag rätteligen borde ges samlingsbeteckningen ”palestinier”.

Alltnog. Sedan Gillberg publicerat mitt korta, personliga brev och sitt eget långa svar i DSM skickade Lina mig ett e-mejl, där han i svepande ordalag fördömer mig och tidskriften Contra för att med tillgripande av sovjetmetoder vilja ”censurera” honom; samtidigt begär han utrymme i Contra för dessa synpunkter. Jag svarade så vänligt jag förmådde, att jag inte kunde se någon skyldighet att upplåta utrymme i Contra för kritik av något som varit infört i en annan publikation (DSM). Detta föranledde Lina att i stället vända sig till fränden Jan Gillberg med sin kritik, och Gillberg valde även denna gång att i sin tidskrift trycka ett meddelande avsett för privat (Linas) bruk,  jämte Linas i mejlet framförda kritik mot Contra och mig.

När Gillberg (och Lina) anklagar oss för att undanhålla allmänheten obekvämt material, kan det kanske finnas skäl att erinra sig hur Jan Gillberg själv uppträdde för drygt tio år sedan. Gillberg skrev då en artikel i Contra under vinjetten ”Gästskribenten” och nämnde i kritiska ordalag någonstans i artikeln den inte okände Harry Schein, på sin tid inflytelserik socialemokrat, kulturpersonlighet och tennispartner till Olof Palme. Harry Schein skrev då ett svar på Gillbergs alster, vilket Contra avsåg att publicera med motiveringen att en kritiserad individ har rätt att komma till tals. Detta behagade nu ej den fria debattens vapendragare Jan Gillberg, som på inga villkors vis ville att Contras redaktion skulle ta in Scheins replik! Nå, det gjorde vi alla fall, och sedan dess har Gillberg blängt snett på oss. Vilket förmodligen är en av förklaringarna till de senaste utbrotten. Samma inställning har för övrigt Lina haft sedan Contra sade upp bekantskapen med honom för drygt 20 år sedan.

Det faktum att redaktör Gillberg nu valt att samarbeta med Jüri Lina och ta dennes yviga teoretiserande om judenheten och frimureriet under sina vingar gör att det finns anledning frukta, att han kommer att gå samma öde till mötes som så många andra före honom gjort. Nämligen att fastna i det revisionistiska-antisemitiska  träsket tillsammans med publicister såsom exepelvis Christopher Jolin och Jonas De Geer. Båda dessa inledde sina karriärer som skribenter med att vara anhängare av traditionell västerländsk demokrati men kom under hand under inflytande av diverse unket tankegods, syftande bland annat till att omvärdera de båda världskrigen. För De Geers del började förfallet när han i sin tidskrift Salt publicerade en intervju med revisionisten David Irving. Det vore tragiskt om Jan Gillberg och hans DSM gick samma öde till mötes.

För att avrunda det hela vill jag här komma med två välmenta (jo, så är det) rekommendationer till Jan Gillberg:

1. Visst förekommer det konspirationer, och det är inte oreserverat fel att ta upp sådana till behandling, men välj i så fall någorlunda trovärdiga konspirationer och inte trams om judar och frimurare med mera!

2. Sluta flirta med omöjliga figurer som Jüri Lina, som bara kan dra DSM ännu längre mer i dyn!