Mandéerna – offer för islam i Iran och Irak

Ni vet hur det brukar vara när man åker taxi – för att inte en pinsam tystnad skall uppstå kallpratar man med chauffören om exempelvis vädret eller chaufförens ursprungsland (de svenskfödda taxiförare man råkar på är som bekant lätträknade). Mestadels blir väl konversationen inget under av spiritualitet.

En gång var det emellertid annorlunda. Den förare hustrun och jag anlitade för den cirka tio minuter långa resan från Södertälje centrum till bostaden stammade från Irak, ingenting ovanligt med det, men han bekände sig till en rätt så anmärkningsvärd religion – den mandeiska. Han berättade att mandéerna haft och har det utomordentligt svårt i Irak, både under Saddams slaktarregim och i nuläget. De troende erkänns inte såsom tillhörande en abrahamitisk relion, vilket bland annat leder till att de ej har rätt till egna skolor och att deras äktenskap inte erkänns; det senare medför att barnen betraktas som födda utom äktenskapet.

Det var på 1990-talet som ett större antal mandeiska flyktingar började anlända till Sverige och etablera sig i städer såsom Stockholm, Göteborg, Malmö, Södertälje, Sandviken och Eskilstuna. Gruppen i Stockholm ger ut tidskriften Alsada. I dag räknar man med att det finns omkring 5000 från Mellanöstern härstammande mandéer i Sverige. 2003 anlände en grupp om 200 mandéer till Sandviken efter ett avtal med Södertälje kommun, och något år därefter kunde den första mandeiska kyrkan i Europa invigas på Klangberget i Sandviken. En tvist pågår dock inom församlingen om vem som har rätt att företräda kyrkan.

Läs mer om tvisten här:

http://gd.se/nyheter/sandviken/1.1327358-vem-har-ratt-till-mandeernas-kyrka–

Internationellt finns det cirka 100 000 mandéer. Traditionellt har merparten levt i Irak och Iran, men efter etablerandet av Khomeini-diktaturen i Iran och Saddams styre i Irak i slutet av 1970-talet har många tvingats fly. Cirka 12 000 lever i Jordanien och Syrien och troligen ännu fler i USA. Mandeismen kan sägas vara en synkretistisk religion eftersom den är sammansatt av element från judendom, kristendom och gnosticism. Där finns också influenser från babylonisk och fornpersisk religion inklusive zoroastrism. Denna religions frälsargestalt heter Manda d´Haije vilken, enligt Wikipedia, ”sändes till jorden för att erbjuda människorna den insikt eller gnosis som kan befria själen från fångenskapen i materien och återföra den till sitt ursprung i den himmelska ljusvärlden.” Heliga böcker är Ginza samt Adamsboken vilka skrivits på östarameiska på 600-talet.

En skulptur av Johannes döparen i Skellefteå landskyrka.

Det som för en utomstående oftast är mest bekant är att mandéerna vördar Johannes döparen som en centralgestalt och även en instiftare av sin religion. Ni vet, den Johannes som var son till den judiske prästen Sakarias och dennes hustru Elisabet och som döpte sin nära släkting Jesus i Jordanflodens vatten som ett slags avstamp inför den senares publika mission. Och som slutligen fängslades och halshöggs på tillskyndan av konung Herodes sedan han lagt sig i dennes giftermålsplaner.

Dopet intar också en helt central plats i den mandeiska religionen. Den troende förväntas rena sig genom att nedsänka sig i rinnande vatten under rituella former och detta inte en, utan ett antal gånger under sin livstid. Under begynnelsetiden i det heliga landet var det floden Jordan som gällde, och i Babylonien var det floden Tigris som kallades ”Jordan.” I Sverige duger det gott med exempelvis Mälaren eller Höjeån.

Läs om hur ett dop kan gå till här:

http://sydsvenskan.se/lund/article240359/quotDet-verkar-kul-men-jag-ar-valdigt-nervosquot.html

Mandéerna tvingades, i likhet med övriga judiska grupperingar, fly det heliga landet i samband med den romerske kejsaren Hadrianus utrotningskampanj i Bar Kochba-upprorets kölvatten år 132-135 och slog sig ner i tvåflodslandet, det vill säga Babylonien (senare Irak). Man skulle då ha fört med sig Johannes döparens hemliga lära. Det var för övrigt Hadrianus som lät benämna det judiska ursprungslandet ”Palestina” efter folkgruppen filistéerna.

Publius Aelius Hadrianus, pederast och folkförstörare.

Mandeismen är en dualistisk religion, vilket innebär att motsatspar såsom ljus-mörker, gott-ont, ande-materia etcetera har en avgörande betydelse. En rättrogen mandé får inte häda, döda, begå självmord, stjäla, ljuga, göra sig skyldig till våldsdåd, begå äktenskapsbrott eller skilja sig. Äktenskap sker i princip uteslutande inom gruppen av troende. Mandeéerna, som genom historien av muslimer ibland kallats sabéer efter en i Koranen omnämnd religiös gruppering, kallar sig i Sverige al-mandaer.

Mer om den mandeiska religionen här:

http://images.google.se/imgres?imgurl=http://3.bp.blogspot.com/_1BOy1Go_56g/R_K92GLWG-I/AAAAAAAAAB4/S9VsfNE5q9Y/s320/29%255B1%255D.jpg&imgrefurl=http://mandean.blogspot.com/&usg=__MG5dNljnTjg9s6-3Y6tCJCOgR24=&h=240&w=320&sz=16&hl=sv&start=79&itbs=1&tbnid=2OzU8rA0GMyl5M:&tbnh=89&tbnw=118&prev=/images%3Fq%3Dmand%25C3%25A9erna%26start%3D72%26hl%3Dsv%26sa%3DN%26gbv%3D2%26ndsp%3D18%26tbs%3Disch:1

De troende mandéerna anses generellt vara välutbildade och ha det tämligen gott förspänt i materiellt hänseende. Guldsmedsyrket är en vanlig och traditionell syssla bland männen.

Några judar har fått rättvisa

I början av augusti månad nåddes vi av beskedet att israeliska myndigheter godkänt avhysningen av arabiska familjer vilka varit bosatta i östra Jerusalem. Efter vanligheten haglade de internationella protesterna. Brittiska diplomater sade exempelvis i ett uttalande:

”We are apalled by the eviction in East Jerusalem. (…) These evictions are incompatible with the Israeli professed desire for peace. We urge Israel not to allow the extremists to set the agenda.”

Britterna, och andra som riktat protester och fördömanden mot Israel såsom USAs utrikesminister Hillary Clinton och EU, glömmer dock en i sammanhanget avgörande detalj: araber har nämligen ockuperat cirka 1400 hus i Jerusalem sedan den judiska statens utropande 1948, då araberna jagade ut judarna och lade beslag på deras egendom. I den judiska delen av Jerusalem tilläts däremot araberna att bo kvar utan att behöva frukta för liv och hem.

De nu genomförda avhysningarna innebar endast att några få judiska familjer fått rättvisa efter 61 års väntan. Övriga judiska hus fortsätter att vara olagligen ockuperade eller byggda av araber. Om detta se denna länk:

http://www.jcpa.org/jlmbldg.htm

Sedan 1967, då den östra delen av Jerusalem befriades från den jordanska ockupationen, har judiska familjer utan framgång kämpat för att få hus och hem tillbaka. Det liberala rättssystemet i Israel har till helt nyligen sökt stoppa alla dessa försök med påföljd att många judar givit upp sina ansträngningar, icke minst till följd av en sviktande ekonomisk situation. De nyligen genomförda avhysningarna ger visst hopp om att dessa judar kan vederfaras rättvisa.

Karta över var avhysningar av arabiska husockupanter skett i Jerusalem. (Christian Science Monintor)

Man kan bara beklaga att processen tagit så lång tid i anspråk, och att många judar under tiden förlorat såväl pengar som sin tilltro till det israeliska rättssystemet. De som nu äntligen fått sin egendom tillbaka har inte fått någon särskild ekonomisk eller annan kompensation för att deras hem under så lång tid olagligen varit konfiskerade av arabiska ockupanter.

De internationella protesterna mot vräkningen av de arabiska ockupanterna måste, enligt mitt förmenande, ses som en kombination av antisemitism, hyckleri och okunnighet. De aktuella arabfamiljerna var trots allt fuller väl medvetna om det olagliga i deras boende och har haft många år på sig att se sig om efter alternativa bostäder. Nu valde de, föga överraskande, att efter vräkningen övernatta på gatan i syfte att ge pressfotograferna goda fotomöjligheter och få världssamfundets professionella gråterskor med på noterna.

http://edition.cnn.com/2009/WORLD/meast/08/03/israel.evictions/

Det norska Sentrum mot antisemitisme (SMA) framhåller genom sin talesman Erez Uriely följande:

”SMA fördömer dem som diskriminerar judar genom att neka dem samma rättigheter som andra människor har, inklusive rätten att bo i sina egna hem och i sitt eget land. (…) SMA uppmanar israeliska domstolar att sätta stopp för den omfattande anarkin i Israel, där araberna olovligt ockuperar judiska fasta egendomar och nekar att ge dem tillbaka till sina ägare. Varje år stjäl araberna jord från staten, där de olagligen bygger hus. Fenomenet är utbrett i Jerusalem och andra städer, men särskilt i Negev i söder och i Galiléen i norr. Hundratusentals arabiska hus har byggts olovligt på jord som är köpt och ägd av det judiska folket.”

När det gäller att mot staten Israel rikta protester och fördömanden av allehanda slag är uppfinningsrikedomen som bekant nära nog total, men när det kommer till att kritisera apartheidliknande förhållanden i muslimska länder regerar tystnaden. Flera muslimska och/eller abarbiska stater blev Judenrein efter 1948, och närmare en miljon judar tvingades ut i en vansklig och osäker tillvaro.

 Benyamin Netanyahus administration har äntligen tagit itu med uppgiften att avhysa olagliga arabiska husockupanter i Jerusalem.

Det kan vidare nämnas att i den totalitära diktaturen Saudiarabien är det belagt med dödsstraff för judar att färdas i den heliga staden Mekka. I andra länder och territorier där muslimer styr, exempelvis i det ”liberala” Jordanien och i territorier under Den palestinska myndigheten, är det vid hot om dödsstraff förbjudet att sälja fast egendom till judar. I samma länder och områden är judehetsande böcker såsom Sions vises protokoll och Hitlers Mein Kampf storsäljare.

Det är hög tid att rycka masken av och göra upp med det patologiska judehat som breder ut sig på olika håll i världen och som, ofta nog, döljs bakom en fasad av humanitärt engagemang och så kallad antisionism!