Litet om och med Jacques Brel: Lämna mig inte

https://www.youtube.com/watch?v=0k63grkip5I

Jag har på det här utrymmet då och då uppehållit mig vid ämnet lycka. Hur lycklig jag känt mig. Nu tänkte jag i ärlighetens namn berätta om att det inte är fullt lika uppåt nu. Sluta gärna läs här om ni finner ämnet deprimerande.

 Jacques Brel (1929-78).

Om ni emellertid fortsätter läsa tänkte jag börja med att presentera er för en sångare och kompositör som är ganska fantastisk i sin känslighet och uttrycksfullhet: Jacques Brel (1929-78). Överst en länk till Brels egen komposition ”Ne me quitte pas”, som betyder Lämna mig inte. Måste upplevas.

Jacques Brel föddes i Schaerbeek i Bryssel 1929. Han flyttade 1953 till Paris för att utveckla sin sångkonst och därför att han avskydde den belgiska småborgerligheten, som han även skrev bitska sånger om. Mestadels handlar hans sånger dock om ömhet och kärlek. Ett par titlar till är ”La chanson des vieux amants”, ”Amsterdam” och ”Le Moribond”.

”Ne me quitte pas” blev en stor hit även på engelska språket under titeln ”If You Go Away” med text av Rod McKue. Här i en fin version med Frank Sinatra (1915-98):

https://www.youtube.com/watch?v=5SUn4JqUTsA

 ”Old Blue Eyes”.

Världsartisten Brel turnerade flitigt men meddelade 1967 att han skulle sluta med det och i stället satsa på filmkonsten. Här gjorde han nu inte någon större succé.

1975 seglade Brel till Marquesasöarna i Söderhavet och landsteg på ön Hiva Oa, där han skrev många nya sånger. Han avled i lungcancer – han var i hela sitt vuxna liv storrökare – i franska Bobigny 1978 men begravdes på Hiva Oa, endast ett par meter ifrån konstnären Paul Gauguin.

Brel var 1950-78 gift med Thérèse Michielsen med vilken han fick tre barn.

För er som inte kan få nog av Jacques Brel följer här en länk till en konsert med honom i Nederländerna 1964:

https://www.youtube.com/watch?v=Gosgf3nWjjs

Som jag skrev inledningsvis har jag känt mig mera uppåt än jag gör just nu. Därför tycker jag Brels ”Ne me quitte pas” tolkar min sinnesstämning rätt väl. Det är inte muntert när någon man håller av föredrar annat. Kärlek till en annan människa kan bygga upp en men också dra ner en.

Vi får dock aldrig glömma att den gudomliga kärleken, sedd som urkraft i universum och alltings upphov, förblir oföränderligt densamma. Att kanalisera den in i våra liv kan dock vara förenat med betydliga svårigheter, särskilt om vi ger upp inför första prövning och inte ger vår motpart någon riktig chans. För mig är det svårt (men fullt möjligt) att förlåta sådant.

 Lasse Lucidor (1638-74).

Men jag säger som Lasse Lucidor (1638-74), som inte heller hade det så lätt: ”Skulle jag sörja då vore jag tokot”. Sörjer gör jag inte. Men jag kan känna mig ledsen ibland. I det långa loppet är jag dock lycklig i kraft av ett långt och rikt äktenskap som varade tills min hustru avled för snart fem år sedan nu. Mycket älskad och mycket saknad.

Ljuvt och bittert om kärlek…

Kärlek har gjort mig till världens lyckligaste man. Den har också gjort mig till den olyckligaste i universum. Här följer ett urval visdomsord som refererar till både sorter!

Om jag hade en blomma för varje gång jag tänkte på dig, kunde jag vandra i min trädgård i evighet./Alfred Lord Tennyson

Den omogna kärleken säger: ”Jag älskar dig därför att jag behöver dig.” Den mogna kärleken säger: ”Jag behöver dig därför att jag älskar dig.”/Erich Fromm

Jag hatar dig inte, jag är bara besviken över att du blev allt det du sade att du inte skulle bli./Okänd författare

Kärlek är vänskap som har fattat eld. Den är tyst förståelse, ömsesidigt förtroende, delande och förlåtande. Den är lojalitet i goda och dåliga tider. Den nöjer sig med mindre än fullkomlighet och tillåter gemensamma svagheter./Ann Landers

Kärlek är inte något du finner. Kärleken är något som finner dig./Loretta Young

Det finns aldrig en tid eller en plats för kärlek. Den inträffar av en händelse, i ett hjärtslag, i ett flyktigt, pockande ögonblick./Sarah Dessen

Att älska någon som inte älskar dig i gengäld är som att krama en kaktus; ju hårdare du håller, desto ondare gör det./Okänd författare

Har du någonsin varit kär? Hemskt, eller hur. Det gör dig så sårbar. Det öppnar din bröstkorg och det öppnar upp ditt hjärta och det betyder att någon kan ta sig in i dig och ställa till oreda./Neil Gaiman

Ett älskande hjärta är begynnelsen på all kunskap./Thomas Carlyle

Det finns inget annat botemedel mot kärlek än att älska mer./Henry David Thoreau

Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få. Sjung vackert, I skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå./Gustaf Fröding

En dag kommer du att vakna upp och inse att du skulle ha försökt./Okänd författare

Kom inte springande tillbaka till mig när människor börjar behandla dig på samma sätt som du behandlade mig./Okänd författare

En blomma kan inte slå ut i blom utan solsken, och människan kan inte leva utan kärlek./Max Muller

Kärleken består av en enda själ som bebor två kroppar./Aristoteles

Mig påminner sången om alla människor vi möter dagligdags. Som förmodligen inte skulle känna igen den sanna kärleken om den så hoppade upp och bet dem i ändan./Tommy Hansson

Jag längtar till den dag då jag ser dig och känner absolut ingenting./Okänd författare

Kärlek är när den andra personens lycka är viktigare än din egen./H. Jackson Brown, Jr.

 

Älskarens dilemma

Älskaren upplever
förr eller senare
sanningens ögonblick:

Att den Tillbedda
högt där uppe på piedestalen
inte var den fullkomliga varelse
han så gärna velat tro.

Att den Tillbeddas fötter
han ville lägga sin rock under
för Henne att gå på
över vattenpölen
kräver 43 i skostorlek.

Att de charmiga små fräknarna
på kinderna var ärr efter akne
och att Hon faktiskt ser ut
precis så gammal som Hon är.

Att den Tillbeddas outgrundlighet
mer är uttryck för skam
över förflutna misstag
än gudomlig mystik.

Att den Älskligas ljuva röst
kanske mer påminner om
ljudet av en knarrig ladugårdsdörr
än näktergalens drill.

Att den Ljuva släpper sig i sömnen
rapar efter maten och
kan bete sig odrägligt
när Hon fyllnar till.

Men, under över alla under,
han slutar inte älska Henne för det
ty om kärleken kräver fullkomlighet
är den inte mycket till kärlek.

Fullkomligheten är en chimär
odlad av romantikens blå dunster
och kan aldrig mäta sig
med kärleken här och nu.

Fotnot: Eventuella likheter mellan personer åsyftade i dikten och nu levande eller döda personer är högst tillfälliga och alls icke avsedda.

 

 

 

 

Kan man sluta älska?

Kan man sluta älska
någon man givit sitt hjärta
och själ?

Kan man sluta älska
någon man alltid
velat väl?

Kan man sluta älska
någon som uppfyllt
hela ens jag?

Kan man sluta älska
någon så där bara
en dag?

Kärleken kan mattas
glöden kan falna
men gnistan blir kvar

Blott ett ögonblick
av hopp sprakar den till
med en låga så klar

Nej, man kan aldrig
sluta älska någon
man en gång hållt av

Ty äkta kärlek
kan aldrig någonsin dö
om allt ditt du gav

 

Fler ord om kärlek – lyckad och mindre lyckad…

Här följer fler ord om olika typer av kärlek av kända och okända…

 Hans helighet Dalai lama.

I slutändan är orsaken till att kärlek och medlidande ger oss den största lyckan helt enkelt att vår natur uppskattar dem över allt annat./Dalai lama

Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek./Sankt Johannes

När du är kär kan du inte somna därför att verkligheten är bättre än dina drömmar./Theodor Seuss Geisel

Ta bort kärleken, och vår jord är en grav./Robert Browning

Tyngdkraften är inte orsaken till att folk blir kära i varandra./Albert Einstein

 Paul Verlaine.

Här finns frukter, blommor, blad och grenar. Och här är mitt hjärta som slår bara för dig./Paul Verlaine

Det är omöjligt att vara förälskad och klok på samma gång./Francis Bacon

Kärleken övervinner allt./Vergilius

Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, det är allt jag vill säga./Paul McCartney

Att inte ha blivit älskad är otur, att inte kunna älska – det är olycka./Albert Camus

 Patrick Kavanagh.

Och jag älskade för mycket, och genom sådant kastas lyckan bort./Patrick Kavanagh

Den som försöker dränka olycklig kärlek i alkohol är en galning. Alkohol konserverar./Max Dautheneley

Rynkor är smilgropar i älskarens ögon./Kinesiskt ordspråk

Ett hjärta som älskat är alltid ungt./Okänd författare

Jag sitter här och gråter, inte för att jag saknar dig utan därför att jag vet att jag aldrig kommer att få chansen att såra dig som du sårat mig./Okänd författare

Det är inte så att jag hatar dig, men om du började brinna och jag hade en påse marshmallows skulle jag grilla dem över dig./Okänd författare

Inte för att jag hatar dig, men…Glöm det, dra åt helvete./Okänd författare

Önskar jag kunde komma över dig, önskar jag kunde radera alla minnen vi hade tillsammans. Önskar jag kunde låtsas att VI aldrig hade hänt. Önskar jag kunde glömma allt om dig…Men jag kan inte./Okänd författare

Sluta aldrig önska, sluta aldrig be, sluta aldrig hoppas, under kan ju ske./Gammalt ordspråk

Väl valda ord om kärleken och dess olika aspekter

Jag har på min blogg skrivit ett antal inlägg, både på prosa och i diktform, om kärleken. Eftersom det knappast finns något viktigare ämne fortsätter jag på den vägen här. Den här gången tänkte jag återge vad andra, både kända och okända, skrivit om olika aspekter av kärleken.  Håll till godo och ta lärdom!

 Jesus Kristus: kärlekens konung.

Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd./Jesus Kristus

Så bliva de då beståndande, tron, hoppet och kärleken, dessa tre: men störst bland dem är kärleken./Sankt Paulus

Den enda sanna gåvan är en del av dig själv./Ralph Waldo Emerson

När kärlek inte är galenskap är den inte kärlek./Pedro Calderon

När ett hjärta finner ett annat, vad betyder då ett moln mer eller mindre på himlen?/Wolf and Page

Moder Teresa.

Jag har funnit paradoxen, att om man älskar tills det gör ont, kan det inte längre finnas smärta, bara mer kärlek./Moder Teresa

Dina gärningar motiverade av kärlek kommer aldrig att gå förlorade./Sun Myung Moon

Jag älskar dig inte för det du är, utan för vad jag är när jag är med dig./Roy Croft

All kärlek, given eller returnerad, är sötma./Percy Bysshe Shelley

Gör mig odödlig med en kyss./Christopher Marlowe

Ha kärleken i ditt hjärta. Ett liv utan den är som en solfattig trädgård när blommorna är döda./Oscar Wilde

 Antoine de Saint-Exupery.

Det är bara med hjärtat man kan se på ett riktigt sätt. Det som är essentiellt är osynligt för ögat./Antoine de Saint-Exupery

Kärleken är själens skönhet./Sankt Augustinus

Människokärlek är alltså en invärtes viljeavsikt, utifrån vilken människan strävar till att göra det goda, och detta utan belöning./Emanuel Swedenborg

En vän är någon som vet allt om dig men fortfarande älskar dig./Elbert Hubbard

Det är bättre att bli hatad för något du är än att bli älskad för något du inte är./André Gide

Det spelar ingen roll vad som hänt. Vad du gjort. Vad du kommer att göra. Jag kommer alltid att älska dig. Det svär jag på./C. J. Redwine

 Johan Henric Kellgren.

Jag såg dig – och från denna dagen jag endast dig i världen ser./J. H. Kellgren

Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas; det är en skörd som undan Honom bärgas./Viktor Rydberg

Kärlek är den märkliga förvirring som drabbar en person på grund av en annan person./Theodore Reik

Kärlek är stimulans för hjärtat under samtidig lokalbedövning av förståndet./Sacha Guitry

Så om du hittar någon som vill ge dig all hans kärlek, ta den till ditt hjärta och låt den inte fly./Bob Dylan

 Lord Byron.

Det är med kärleken som med mässlingen, den är farligare ju äldre patienten är./Lord Byron

Någonstans finns någon som drömmer om ditt leende./Okänd författare

Vad som gör mest ont är nog när du ger ditt allt till någon. Du finns där för dem i alla väder. Så en dag ger de bara upp om dig…Det du aldrig skulle ha gjort, det gjorde de utan all tvekan./Okänd författare

Jag önskar jag hade sparat alla tårar jag gråtit på grund av dig så jag kunde dränka dig i dem./Okänd författare

Jag önskar jag kunde återvända till den dag jag mötte dig och bara gå min väg. Ärligt talat, det skulle ha besparat mig så mycket smärta och lidande./Okänd författare

 

 

”Ty den hör evigheten till…”

Your deeds of love will never be lost.*

I dag deltog jag i söndagsgudstjänsten i den kyrka jag tillhör. Något jag borde göra oftare, men ofta förläggs politiska möten av olika slag till just söndagar. Ibland kan man dessutom känna ett behov av att vila ut och återhämta krafterna på den kristna vilodagen. Att tillhöra en kyrka eller andlig rörelse innebär dock en trygghet i tillvaron jag unnar många fler.

Främsta anledningen till dagens besök i Unification Church (även kallad Familjefederationen för världsfred och enighet) i Sundbyberg var en speciell ceremoni som omfattande ett antal familjer och enskilda. Jag tänker inte gå in närmare på denna ceremoni, men den gav mig möjlighet att framföra ett enligt min uppfattning väsentligt budskap som handlar om kärlek.

 

 Viktor Rydberg vid 30 års ålder.

Således citerade jag den mening, med vår rörelses grundare som upphovsman, ni återfinner i rutan högst upp. Dessa kortfattade ord säger oerhört mycket: de handlingar vi utför med en kärleksfull motivation kommer aldrig att gå förlorade, ty de har ett evigt värde. Samma budskap har uttryckts av vår nationalskald Viktor Rydberg (1828-95) i Kantat, avlevererad vid den så kallade jubelfest-promotionen i Uppsala den 6 september 1877:

Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan Honom bärgas,
ty den hör evigheten till!

Vad dessa inspirerade ord vill säga är, att allting som tänkts och/eller uträttats med kärlek eller god vilja som motivation äger ett evigt värde. Således precis samma budskap som citatet överst. Själv strävar jag efter att ha denna bjudande motivation vad jag än gör, till och med när jag skriver elakt sarkastiska debattinlägg på denna plats!

Jag har känt mig lätt om hjärtat sedan jag i går kväll började förbereda mig för dagens gudstjänst och min insats där. Har känt mig upplyft och samtidigt avslappnad. Jag har reflekterat över hur onödigt och i längden nedbrytande det är att gå omkring och bära på gammalt groll i stället för att betrakta min medmänniska med förståelse och välvilja, och detta alldeles oavsett vilka oförrätter jag anser mig ha blivit utsatt för.

Låt andra tycka vad de vill om mig. En del kanske avskyr mig, jag vet förresten att det är så. Detta medför dock ingen skyldighet för mig att svara med samma mynt. Jag kan ha överseende med och förståelse även för detta och inte låta negativa tankar och känslor förgifta min själ och mitt hjärta.

Jag kan låta kärleken och den goda viljan uppfylla mitt hjärta och på så sätt skaffa mig en skatt för evigheten. Därmed inte sagt att detta alla gånger är så lätt att tillämpa i praktiken – jag bör dock ge mig själv chansen!

 Sun Myung Moon (1920-2012).

* Reverend Sun Myung Moon: The New Future of Christianity, kapitlet ”God´s Way of Life”, sidan 34. Washington, D. C. 1974.

 

 

Då är det för sent (att sluta älska varann)

Nanci Griffith, född 1953. Notera hennes kampanjknapp ”Nixon/Agnew”.

http://www.youtube.com/watch?v=XVUsMbHU4UM

I dag, när jag snart skall bege mig ut på ”stora gravrundan” – i mitt fall till kyrkogårdarna i Södertälje respektive Salem – tyckte jag det kunde passa bra att länka till en sång av den amerikanska countrysångerskan Nanci Griffith.

Sången heter ”It´s Too Late” och tillägnas alla par som upptäckt att det är för sent att lämna varandra. De har blivit på det klara med att de är bundna till varandra genom ett obrytbart band av kärlek och tillgivenhet. Då finns bara alternativet att stanna hos varandra för all framtid.

Jag har ju själv haft lyckan att få uppleva just ett sådant slags kärlek med min hustru Marika (1956-2010). För oss blev det otänkbart att bryta upp från varandra. Därmed inte sagt att allt var friktionsfritt mellan oss, långt därifrån. Men vi visste att vi var varandras öden och höll ut tills hon gick bort för snart fyra år sedan.

När jag senare i dag uppvaktar henne i minneslunden i Södertälje vet jag mycket väl att hon är och förblir mitt livs enda och riktiga kärlek även bortom döden.

Ja, Marika, jag kommer alltid att älska dig trots att jag är den jag är.

Sången tillägnas alla män och kvinnor som tar kärleken till varandra på allvar och stannar för att älska och stödja varandra i med- som motgång, i hälsa som i sjukdom, i nöd som lust. Det är ni som får världen att snurra.

Om en sång av Afzelius: visst kan man äga varann!

http://www.youtube.com/watch?v=aeaO4qySMcI

Ovan en länk till Björn Afzelii sång ”Man kan inte äga varann”. Jag tänkte låta den bilda utgångspunkt för ett resonemang om kärleken mellan två människor. Er som inte uppskattar när jag skriver om detta ämne kan jag bara rekommendera sluta läsa här.

Enligt ”Affe” i denna sång till ”Maria” kan man alltså inte ”äga varann”. Han säger sig uppskatta de bådas ”små supéer med tända ljus” men blir uppenbart irriterad, då Maria tänker sig honom som ”sin egen man”. Han anser nämligen att ibland är ”två en för mycket”, att ibland vill man bara ”vara i fred”. Och jag undrar om det inte är precis den inställningen som fick Affes alla förhållanden – och de var talrika – att gå i kvav.

Björn Afzelius (1947-99).

Kärlek förutsätter ömsesidigt givande och tagande. Att båda kontrahenter i ett parförhållande är beredda att dela allt. Att ingen håller igen enligt principen ”allt mitt är ditt” och vice versa. Finns inte en sådan förståelse är förhållandet dömt att haverera förr eller senare. Sann kärlek förutsätter osjälviskhet och att ingen av parterna håller tillbaka eller drar sig undan.

Alla förhållanden drabbas av olika slags prövningar och slitningar, ty det är inte lätt att ”bli ett kött” som två älskande förutsätts bli. Det kan jag med bestämdhet säga efter ett äktenskap som varade i närmare 30 år och som slutade först med min hustrus bortgång för drygt tre år sedan. För att det skall lyckas måste man stålsätta sig och inte ge upp när det tar emot. Hemligheten bakom ett lyckat äktenskap är helt enkelt att inte skilja sig.

Ty det finns så mycket som kan bidra till att det går snett. Svartsjuka, misstänksamhet, oförmåga att förstå den andra parten, okänslighet, otrohet, sjukdom, oärlighet, överdriven individualism, oförmåga att enas om vad kärlek egentligen är…så många faktorer som kan göra att det rent ut sagt skiter sig.

Björn Afzelius har skrivit en vacker sång som han framför med stor övertygelse och känsla, men i sak menar jag att han har fel. Man KAN och SKA äga varandra inom ramen för en seriös parrelation! Man får inte hålla något tillbaka om det skall bli riktigt lyckat. Man måste kanske göra avkall på sin egen personlighet och egna intressen. Inte låta sig nedslås av tillfälliga slitningar och problem utan jobba aktivt för att övervinna dessa. Samma erfarenheter har säkert gjorts av alla någorlunda lyckosamma par.

Ur ”Scener ur ett äktenskap”: Erland Josephson och Liv Ullman.

Det är alltså omfattande krav på den som vill uppleva ett lyckligt kärleksförhållande med en annan människa. Det är kontentan av mitt eget äktenskap och även av ett par andra relationer före och efter äktenskapet som inte blev särskilt bra, utan tvivel till stor del beroende på egna fel och brister.

Mitt äktenskap och min lilla familj tycker jag dock jag har viss anledning att vara nöjd med.

Avslutningsvis sjunger Afzelius här om en annan av sina tjejer. Evelina:

http://www.youtube.com/watch?v=qX1V_9ZBgMM

Jag vill gärna tillägna den här texten den omtänksamme vännen Georg, som jag vet uppskattar när jag skriver om kärlek.

Den starkaste kraften i universum (till mina föräldrar)

Den som inte har barn vet inte vad kärlek är.

Så lyder ett ordspråk, möjligen av italienskt ursprung, som kan verifieras av alla någorlunda normala föräldrar. Jag är kanske inte fullt normal i en del avseenden, och min omgivning kan vittna om att jag har talrika fel och brister, men en sak vet jag: kärleken till ens barn är den starkaste kraften i ens liv. Ja, det är helt enkelt den starkaste kraften i universum.

En glad pappa och hans dotter.

Och det är väl så det måste vara. Om det inte vore på det viset skulle varken människosläktet eller några djurarter kunna leva vidare. Kärleken till barnen är vida starkare  än den romantiska kärlekens hisnande men ofta relativt snabbt övergående förlustelser och sinnesretningar. Detta visar sig icke minst i alla de uppslitande och tragiska vårdnadstvister som blivit en dagligvara i våra samhällen.

Ty medan föräldrakärleken till barnen förblir oförändrad har synen på fasta relationer och äktenskap förändrats över tid. Alltför ofta slutar förhållanden och äktenskap i skilsmässa, och finns inga barn med i bilden är kanske detta inte någon större katastrof. Barn vars föräldrar skilts därför att kärleken tagit slut, eller därför att den egna parten hittat en annan, tvingas dock utan egen förskyllan så gott som alltid genomleva svåra trauman som för alltid präglar deras liv.

Jag upphör nog aldrig att förvånas över att jakten efter den personliga och perfekta lyckan så ofta tillåts gå ut över de barn båda föräldrar egentligen älskar mer än något annat. Varför gör man inte i högre grad den till synes självklara kopplingen mellan betydelsen av en stabil parrelation och de egna barnens lycka? Jag har inget bra svar på den frågan. Vad jag kan tänka mig är att ruset av att ha funnit en ny partner som man menar överträffar den förra tillåts blockera insikten om att barnen mår bäst av att växa upp i en stabil familj.

Barnalycka…

Undantag finns naturligtvis alltid. Ett parförhållande kan vara destruktivt och skadligt för barnen och då är kanske skilsmässa den bästa lösningen. Det finns också ensamma föräldrar som gör stora och ofta nog hjärtslitande insatser för sina barn.

I vår moderna värld finns det som jag ser det tre företeelser som mer än något annat bidragit till den pågående norm- och samhällsupplösning vi just nu så smärtsamt kan bevittna: socialismen, den oansvariga liberalismen och den otyglade hedonismen.

Det är ingen tillfällighet att hatet mot familjen löper som en röd tråd genom socialismens historia från Platons Staten fram till Nordkoreas brutala stalinism. Eller för den delen Gudrun Schymans och hennes feminazistiska medsystrars hätska utfall mot kärnfamiljen och den halva mänsklighet – männen – hon valt att avfärda som talibaner.

Praktiskt taget alla klassiska samhällsutopier innehåller inslag av kollektiv barnuppfostran, icke minst makarna Myrdals ideal om det socialiserade samhället: föräldrarna gick inte att lita på, varför det var bäst att samhället i möjligaste mån tog över ansvaret för barnen. Medan socialister och kommunister värderar samhällskollektivismen högre än familjen – den senare ses ju faktiskt som ett hot mot den förra – ser liberalerna individen och hennes valmöjligheter som heligare än allting annat. Hedonisterna för sin del betraktar den individuella njutningen som den överordnade normen i tillvaron.

Platon förordar i sin utopiska traktat Staten kollektiv barnuppfostran.

Det gemensamma för samtliga dessa och möjligen andra jämförbara filosofier är att deras respektive särarter skadar den för samhället helt grundläggande familjeinstitutionen, vars syfte i ett högre perspektiv är att ta hand om avkomman och därmed säkra människosläktets fortlevnad.

Jag skall tillägga att jag själv haft förmånen att få växa upp i en trygg och harmonisk familj med föräldrar som höll samman. Jag hörde en gång mina föräldrar gräla (det hände inte särskilt ofta), och min mamma sa då till min pappa att ”Vore det inte för grabben så hade jag tagit ut skilsmässa”. Detta var ganska skakande för en pojke i tioårsåldern att höra och minnet har stannat kvar i medvetandet, även om jag fortfarande inte riktigt vet vad grälet handlade om.

Jag är i alla fall oändligen glad över att min mamma tänkte på ”grabben” och att mina föräldrar beslöt sig för att hålla ihop. De kände utan tvivel en genuin kärlek till varandra och i ännu högre grad gentemot mig, som var deras enda barn.

Alva och Gunnar Myrdal. det svenska samhällets chefsingenjörer som misstrodde föräldrarna.

Även om jag först som vuxen förstått hur stor och grundläggande denna kärlek var: ”För som barn tar man kärleken för given, allting annat är mot ens natur.” (Björn Afzelius/”Ikaros”):

http://www.youtube.com/watch?v=PlmIjILyMcw

Jag fick ingen sträng uppfostran, men det ansvarsfulla sätt på vilket mina föräldrar levde och verkade kom att prägla mitt liv. Mina föräldrar förstod mig inte alltid, och jag begrep mig väl heller inte på dem i alla avseenden, men där fanns en fundamental känsla av att de brydde sig om mig i alla lägen. Självklart hade jag unnat många fler att få uppleva den ynnesten.

Själv är jag av en kanske motsägelsefull natur med både smått anarkistiska, bohemiska, konservativa, romantiska och pliktmedvetna inslag och anslag. Genom egna erfarenheter vet jag dock att det inledande ordspråket är helt och hållet sanningsenligt. Och jag har alltid försökt göra det bästa möjliga för mina numera vuxna barn och min framlidna hustru, men sedan får man ju konstatera att detta tyvärr inte alltid räckt ända in i kaklet.

Tillägg: Ovanstående är naturligtvis inte menat som argument för att barnlösa inte kan erfara kärlek. Det finns många olika typer av kärlek: kärlek till ens partner, till släktingar och vänner, till sysslor och intressen med mera, med mera. Ändå är det kärleken till barnen som är den mest fundamentala formen av kärlek.