Archive for the ‘Klimat’ category

Är klimatalarmismen på väg utför?

24 juni, 2013

Ake-Ortmark-440x314Åke Ortmark menar att klimatalarmismen håller på att förlora i inflytande.

Gamle skjutjärnsreportern Åke Ortmark, still going strong, twittrade nyligen om att klimatalarmismen tycks vara på väg att förlora i inflytande. Jag vet inte om detta var resultatet av önsketänkande från Ortmarks sida, men om han har rätt är det inte en dag för tidigt att så sker.

Klimatalarmisterna i till exempel svenska Vattenfall och World Wildlife Fund (Världsnaturfonden) har hängt upp mycket av sitt budskap kring isbjörnarna, vilka man påstått stadigt minskar i antal. Nu visar det sig att detta är ett felaktigt påstående. Isbjörnspopulationen ökar i stället med betydande hastighet. 1940 beräknas det ha funnits 4000-5000 isbjörnar i världen. Numera finns det enligt nyligen företagna uppskattningar omkring 23 000.

Här en nyligen publicerad artikel i Financial Post som handlar om det ökande isbjörnsbeståndet i Kanada. Artikelförfattarinnan menar till och med att det kan finnas för många isbjörnar:

http://opinion.financialpost.com/2013/06/12/junk-science-week-now-we-have-too-many-polar-bears/

I Kanada finns det i dag 60 procent fler isbjörnar än vad forskare förutspådde skulle vara fallet för några år sedan. Även i Ryssland och på Svalbard har de mäktiga vita djuren ökat sitt bestånd. Detta så till den grad att de anses vara en fara både för människor och för vanliga björnar.

Polar-bears-Svalbard-Norway-740Isbjörnar på Svalbard, där isbjörnsbeståndet liksom på andra platser ökar.

De tidigare tvärsäkra förutsägelserna om isbjörnens nära förestående utrotning bygger på spekulationerna om långtgående, framtida klimatförändringar som en följd av en global uppvärmning förorsakad av mänskliga aktiviteter i form av utsläpp av så kallade växthusgaser, främst koldioxid. Alla forskare har dock inte ställt upp på detta axiom.

För ett par år sedan väckte det vidare viss uppståndelse då det avslöjades att FNs klimatpanel (IPCC) medvetet förfalskat uppgifter om tjockleken i glaciärer i Himalaya i syfte att hålla domdedagsprofeterandet vid liv; det talades i sammanhanget om Climategate.

Eventuella snabbt smältande isar i Arktis kan ha en annan förklaring än så kallade klimatutsläpp. Fenomenet kan exempelvis bero på förändringar i molnigheten som gör att mer solljus släpps igenom till markytan. Om isarnas tjocklek och/eller utbredning minskar i Arktis så ökar de däremot i Antarktis. Om det verkligen pågick en global uppvärmning värd namnet borde rimligen isarna smälta i anslutning till båda polerna.

Att med exakthet förutspå hur klimatet kommer att te sig om låt oss säga 50 år är utomordentligt vanskligt, då teoribildningen i frågan helt bygger på datoranimeringar vilka inte nödvändigtvis har så mycket med verkligheten att göra.

lands4g3I områden i nuvarande Kanada odlades vin för cirka 1000 år sedan. Därav benämningen Vinland.

Att det finns rätt gott om vetenskapsmän vilka varnar för överdriven klimatalarmism visar den här amerikanska nyhetsanalysen:

http://usapol.blogspot.se/2012/01/vetenskapsman-varnar-for-klimatalarmism.html

Är då klimathysterin inom vetenskapen och politiken på väg utför? Det är nog alltför tidigt att dra några säkra slutsatser om den saken, men det förefaller faktiskt som om även andra synsätt tycks lyssnas mer på i dag än som tidigare var fallet. De verkligt bokstavstrogna miljöfundamentalisterna kommer nog dock aldrig att vika en tum, knappast ens om vi får en ny istid.

Vad man kan hoppas på är att vanligt miljöintresserat folk kan få upp ögonen för att klimatförändringar faktiskt kan ha andra orsaker än mänskliga aktiviteter. I så fall tvingas politikerna i bästa fall faktiskt lyssna på de som påpekar detta. På vikingatiden var ju Grönland verkligen grönt, samtidigt som det odlades vin på Newfoundland i nuvarande Kanada; därav namnet ”Vinland” som härstammar från berättelserna om de gamla vikingafärderna från Island till Nordamerika.

Ännu längre tillbaka under bronsåldern var klimatet i vår del av världen snarast av medelhavskaraktär. Då fanns bevisligen inga ”klimatutsläpp” förorsakade av vare sig industrier eller bilar.

tage-20100125-006-editMeteorologen Tage Andersson menar att klimatalarmisterna skapat ett nytt ”hatspråk” för att misstänkliggöra sina meningsmotståndare.

Meteorologen Tage Andersson pekar i en text från 2010 på att klimatalarmisterna skapat ett nytt ”hatspråk” med tillmälen såsom ”klimatförnekare” och ”klimatdåre” ägnade åt personer med avvikande mening. Jag har själv stött på personer som jämfört klimatkritiker med förintelseförnekare. Andersson menar jämväl att klimatet ständigt fluktuerar och har så gjort sedan Hedenhös. Tvärsäkra förutsägelser om en katastrofal, global uppvärmning saknar därför trovärdighet.

Tills vidare kan vi i alla fall glädja oss åt att våra vänner isbjörnarna lever och har hälsan.

Minns någon den simmande räven?

23 februari, 2010

 

Inget vatten i sikte här…

I samband med julhelgen 2002-2003 gick Naturvårdsverket (NVV) ut i en brett upplagd och oerhört kostsam kampanj mot den så kallade växthuseffekten och den påstått globala uppvärmningen. Arbetsnamnet härför var Klimatkampanjen. Kampanjens bärande inslag var en reklamfilm i TV, där barnen under en julgransplundring, under ledning av en beskäftig kvinnlig vuxen,  sjunger ”Räven simmar över sjön” i stället för det riktiga ”Räven raskar över isen”. Filmen avslutas med att barnen kastar ut julgranen i hällande regn. Motivet återkom också på reklampelare i utomhusmiljö.

Det var inget fel på det propagandistiska och kommersiella hantverket, för budskapet – att våra svenska vintrar i framtiden kommer att bli varma och regniga i stället för kalla och snöiga till följd av de mänskliga utsläpp som antogs generera det mildare klimatet – ”satte sig” verkligen. Jag är tämligen säker på att många av mina läsare har den här kampanjen i gott minne.

I den skriftliga dokumentation som NVV framställde i anledning av kampanjens planerande och igångsättande står bland annat följande att läsa:

”För en gångs skull är vi alla överens: Den vetenskapliga enigheten om att människan påverkar klimatet har aldrig varit större. FN:s klimatpanel är överens om att människans användning av fossila bränslen i industrin och för transporter, i elproduktion och för uppvärmning genererar utsläpp som förstärker växthuseffekten. Med denna samstämmighet som grund kan Klimatkampanjen tryggt sätta ner foten och göra ett tydligt avtryck.”

Den som så önskar kan läsa hela det ställvis ganska parodiska dokumentet här:

http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5365-5_3.pdf

Men så inträffade det fiaskobetonade klimatmötet i Köpenhamn i december 2009 vilket till råga på allt drabbades av den beramade Al Gore-effekten, det vill säga att aktiviteter vid vilka den forne amerikanske vicepresidenten och klimatalarmisten medverkar i kropp eller ande tenderar att drabbas av sträng kyla och snöoväder. Denna effekt har som bekant fortsatt och lett till den värsta vargavintern i mannaminne med köldnoteringar och snömängder i sällan skådad omfattning över hela landet.

Det fotavtryck NVV hoppades göra får således, om det skall göras i vinter, sättas i ovanligt djup och kall snö och inte i klafsig lera!

Den klimatmässiga enighet som NVV talade om i sitt kampanjdokument var inte ett oomtvistat faktum ens då dokumentet kom till och ännu mindre nu, lika litet som FNs klimatpanel (IPCC) kunde anses/kan anses vara något otadligt sanningsvittne. Särskilt inte  sedan det framkommit att IPCC ägnat sig åt oseriöst fifflande och bågande. Under tiden som gått sedan NVV-kampanjen påverkade svenskarna att tro på tesen om klimatuppvärmningen, ungefär som man fordomdags satte sin tilltro till Luthers Lilla katekes, har emellertid många isar frusit på under broarna.

I det här sammanhanget vill jag gärna bryta en lans för Stockholmsinitiativet (SI), ett svenskt nätverk som till de politiskt korrektas förskräckelse ifrågasätter teorin (ty något annat är det inte) att den eventuella globala uppvärmningen är förorsakad av mänskliga aktiviteter. Bland SIs tillskyndare märks bland andra teknologie doktor Lars Bern, ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), teknologie hedersdoktor Per-Olof Eriksson, också han ledamot av IVA, samt den legendariske TV-journalisten, författaren och debattören Åke Ortmark. Ledande är även välkända klimatbloggare såsom Maggie Thauersköld Crusell och Per Welander.

Titta gärna på den här videon från SIs presskonferens relativt nyligen:

http://www.youtube.com/watch?v=8t8LIFPzV6w

Här följer SIs mycket innehållsrika hemsida:

http://stockholmsinitiativet.se/

Naturvårdsverkets ”Räven simmar över isen”-kampanj måste ha kostat massor med miljoner och har kanske mer än någonting annat bidragit till att hjärntvätta godtrogna svenskar till att bli så ”klimatsmarta” som möjligt. Frågan är om ens den nu pågående fimbulvintern kan ändra på det. Mycket talar väl också för att våra etablerade politiker kommer att fortsätta precis som förut med sitt uttjatade och tvivelaktiga budskap om den människopåverkade uppvärmningen.

Kung Bore rules!

Det klimatalarmistiska budskapet har vuxit ut till en penningslukande industri involverande såväl politik och vetenskap som en massa annat. Man kan också likna företeelsen vid ett självspelande piano. Varken industrier eller pianon är dock några evighetsmaskiner, och optimist som jag är av födsel och ohejdad vana tror jag att det rådande väderläget med alla dess komplikationer och olägenheter kan bli den första spiken i miljöalarmismens likkista.

Fler vargavintrar väntar oss…

14 februari, 2010

En av vår tids viktigaste politiska frågor, som jag ser det, är att avslöja den gigantiska klimatbluffen. Denna uppgift ter sig, så här i kölvattnet efter det misslyckade Köpenhamnsmötet och avslöjandena om det bluffmakeri som FN:s klimatpanel IPCC ägnat sig åt, inte på något sätt oöverkomlig.

Kanske vi med tiden till och med kan utmönstra ett av dagens mest olidliga modeuttryck – ”klimatsmart” – ur svenska språket. Och att få slippa Mattias Klum stå med tårade ögon i TV-rutan och svamla om det icke-existerande hotet mot den växande isbjörnsstammen. Det vore en nåd att stilla bedja om…

 Docent Fred Goldberg, KTH.

Den globala klimatbluffen togs upp i ett föredrag av docenten och polarforskaren Fred Goldberg vid ett möte som Handelskammaren Sverige-Israel höll för en tid sedan. Goldberg talade noga taget om koldioxidens påstådda klimatpåverkan och varför klimatalarmisterna har fel.

– Någon långsiktig uppvärmning finns inte och har aldrig funnits, anser Fred Goldberg. När det gäller temperaturstatistik i allmänhet kan vad som helst påvisas genom val av utgångspunkt. Det är därför ingen slump att klimatalarmister pekar på tiden från 1975 till 1998. Väljer man ett intervall från 1998 till 2008 eller 1945 till 1975 blir resultatet det motsatta.

Och om man föredrar ett längre tidsperspektiv, till exempel från 1000-talet fram till i dag, kan man konstatera att det totalt sett skett en avkylning, detta trots senare decenniers koldioxidutsläpp.

– De katastrofscenarier man pekar på, understryker Fred Goldberg, härstammar från ofullkomliga datamodeller som i dagsläget inte kan ta hänsyn till komplexa företeelser i klimatsystemet såsom molnbildning, vattenånga, havsströmmar eller solstrålning…

Inte heller stämmer det att haven är föremål för kraftig uppvärmning, en teori som Goldberg menar kan förkastas med hänsyn tagna till de senaste forskarrönen:

Packisen ökar i omfång.

-I april 2008 vände Stillahavs-strömmen PDO, vilket gör att den upphört att pumpa in varmvatten i den Arktiska oceanen. Packisen ökar nu därför i omfång, och i kombination med en stilla sol sedan två år kan vi förvänta oss samma klimat som vi hade på 1950- och 1960-talen.

Detta innebär vargavintrar, liknande den vi nu upplever över hela landet, under de närmaste åren.

Det finns allt skäl att lyssna till vad docent Fred Goldberg har att säga. Han förutsade redan i maj 2008 att en sträng vinter skulle ta sin början i höjd med Köpenhamnsmötet och att den så kallade Al Gore-effekten skulle sätta in.

I stället för att göra av med ofantliga summor på att åtgärda ett problem som inte finns borde tillgängliga resurser, menar Fred Goldberg, sättas in på att få bukt med den svårartade miljöförstöringen i Kommunistkina där utsläpp i form av sotpartiklar, NOx-gaser och svavelföreningar utgör ett allt allvarligare problem.

Kommunistdiktaturer har ju, inom parentes sagt, alltid struntat blankt i miljön bara man får fortsätta vid maktens köttgrytor.

Källor: Handelskammarens cirkulär nr. 1 2010; Från den ljusa sidan – positiva nyheter från Israel nr. 2 2010.

Pseudohändelser

29 mars, 2009

Ibland sker händelser som, trots att de trumpetas ut med buller och bång och påstås vara mer eller mindre avgörande för människosläktets fortlevnad, i verkligheten inte är något annat än pseudohändelser.

Jag tänker närmast på den så kallade Earth Hour lördagen den 28 mars, då människor över hela jorden av den maktstinna internationella klimatmaffian uppmanades släcka ljuset i 60 minuter. I sena nyhetssändningar samma kväll kunde vi TV-tittare sedan andäktigt beskåda hur exempelvis Eiffeltornet i Paris mörklades, liksom Parthenontemplet i Athen, multimiljonstaden Shanghai i Kina etcetera. Det var visst också några som släckte ner på Strandvägen i Stockholm.

Så här skrev James Leape, generaldirektör i Världsnaturfonden, i en krönika i tidningen Metro den 27 mars:

”Från London till Peking, från Kapstaden till New York, i fler än tusentals städer och byar kommer invånarna att skicka en tydlig signal till världens ledare att de vill sätta locket på den globala växthuseffekten. Genom att släcka ljuset i 60 minuter kan du berätta för politiker och beslutsfattare att du kommer att följa dem noga – hela vägen till Köpenhamn i december där de träffas för avgörande samtal om klimatförändringen…Alla de hundratals miljoner människor – bland annat du – som stänger av ljuset i 60 minuter kommer att vara en del av en manifestation för att säkra en bättre framtid för våra barn och barnbarn.”

Den högstämt banala retoriken känns igen från otaliga sammanhang, där världsförbättrare av olika slag uppmanar oss att rädda världen för våra barn och barnbarn – vilka ofelbart dras in i sådan här politiskt korrekt svada – genom att manifestera vår oomkullrunkeliga ståndpunkt för dem som makten haver. Det är bara det att det nästan alltid rör sig om bluff och båg, så ock denna gång.

Allt fler forskare och vanliga människor världen över har insett, eller börjat komma till insikt om, att det så kallade klimathotet ”mot vår planet” är våldsamt överdrivet och bygger på falska premisser. Det finns nämligen inga oomtvistliga vetenskapliga rön som visar att klimatet förändras på grund av att vi människor kör bilar som släpper ut koldioxid eller driver industrier som avger ”växthusgaser”. Däremot kan det mycket väl vara så att jorden för närvarande är inne i en period där temperaturen stiger marginellt, vilket i så fall med största sannolikhet beror på garanterat opåverkbara aktiviteter i solen och möjligen i någon mån på världshaven.

Så har det alltid varit. När jorden drabbats av istider i förgångna var det inte människans fel. Det var det inte heller när vi på våra nordliga breddgrader hade medelhavsklimat under bronsåldern. Visserligen hävdar en del i våra dagar att djur släpper ut växthusgaser när de rapar och släpper sig, vilket föranlett den amerikanska motsvarigheten till miljödepartementet att föreslå särskilda avgifter för kreatursägare som håller kor, får och svin som ägnar sig åt denna sysselsättning (jo, det är faktiskt sant!). Det måste dock ha varit ett fasligt rapande och pruttande här i högan nord under bronsåldern för att det skall ha påverkat klimatet. Man kan vidare undra vilken typ av aktiviteter från djur och människor som gjorde att Grönland var just grönt (därav namnet!) på vikingahövdingen Leif Erikssons tid. Eller för den delen vad marsianerna sysslar med som fått temperaturen även på planeten Mars att stiga.

En staty av vikingahövdingen Leif Eriksson. På hans tid var Grönland grönt.

Jag tror inte jag behöver skoja till det så mycket mera för att mina läsare skall förstå vad jag menar. ”Earth Hour” var ingenting annat än ett spektakulärt jippo, en pseudohändelse ägnad att backa upp klimatmaffians teori om att jordens temperatur stiger på grund av mänsklig verksamhet. Ett slag i luften. Jag utesluter dock inte att jordetimmen faktiskt kan ha haft positiva effekter som terapi av ungefär samma slag som när folk sorterar köksavfallet i olika påsar och tror att det för något gott med sig. Man tror att man ”påverkar” något. Särskilt ensamma människor kan också tänkas känna en sorts gemenskap när de gör en sådan här sak tillsammans med miljoner andra över hela världen.

Men för det utbasunerade syftet – att påverka jordens klimat – betydde ”Earth Hour” inte ett dyft. Symboliskt stod spektaklet emellertid för en hel del. Kanske var det här timmen då hoppet om att världens makthavare skulle inse att ”klimathotet” ingenting annat är än en ren bluff definitivt släcktes. I fortsättningen kan vi i så fall räkna med att klimatmaffian, med dess otaliga förgreningar, kommer att inmuta alltfler samhällsfält för sin destruktiva verksamhet. Vilken – om den får fortsätta lika ohejdat som hitintills – kommer att leda till att mänskligheten för första gången i historien frivilligt sänker sin levnadsstandard och definitivt gör det omöjligt för människorna i den mindre utvecklade delen av världen att mäta sig med oss i det (i alla fall materiellt) priviligierade Väst.

Några timmar efter nedsläckningen inträffade något annat som på goda grunder kan kallas en pseodohändelse. Nämligen återinförandet av sommartid. Vi har sedan 30 år tillbaka bibringats uppfattningen, att när vi ställer fram klockan en timme i slutet av mars så sker någonting revolutionerande. Plötsligt blir allting ljusare! Men i egentlig mening händer ju absolut ingenting, alltså mer än att vi ställer fram våra klockor.

Tanken bakom sommartiden är att vi skall kunna utnyttja dygnets befintliga ljus på ett bättre sätt och, kanske, därmed spara energi. Fast då borde det väl finnas större anledning att ha sommartid under den mörkaste delen av året, då vi verkligen kan behöva lysas upp litet – kanske kunde vi då ställa fram klockan till och med två timmar? Att utnyttja ljuset under den redan ljusa delen av året förefaller betydligt mindre logiskt, i alla fall för mig.

Eller också kunde vi ha sommartid under hela året.

Socialismens dödskult förr och nu

9 februari, 2009

I boken ”Röster ur ruinerna” (1978), redigerad av Alexander Solzjenitsyn och Igor Sjafarevitj, argumenterar den senare för att socialismen i den mänskliga historien står för en fundamental strävan efter död och förintelse. Den påstår sig vilja avskaffa alla missförhållanden och med hjälp av politiska beslut och social ingenjörskonst skapa ett perfekt samhälle, men överallt där den omsätts i praktiken leder den till samma elände , död och pina. Detta har varit fallet i forntiden och är det i våra dagar.

Den totalitära socialismens postulat är att det är omgivningen som formar människan på gott och ont. För att få bättre människor, och skapa drägliga förutsättningar för dessa, gäller det alltså att ändra på de omgivande förhållandena till det bättre. Detta är raka motsatsen till den kristna och religiösa synen att förändringen först måste komma i människans hjärta för att därefter sprida sig vidare ut i samhället. I socialismen finns heller ingen överordnad verklighet, utan allting mäts med människans mått.

Socialismen är ingen ny företeelse. Sjafarevitj ger i sin uppsats två exempel på forntida samhällen vilka kan betecknas som totalitärt socialistiska. Det äldsta exemplet är hämtat från Mesopotamien (2200 – 2100 f. Kr.). Den akkadiske konungen Sargon enade Mesopotamien, Assyrien och Elam i ett rike med den urgamla staden Ur – födelseplats för Bibelns Abraham – som huvudstad. Arkeologer har hittat kilskriftstavlor som kunnat vitnna om dåtidens ekonomiska struktur. Före Sargons enande utgjorde  tempelenheterna statens ekonomiska grundval, men efter samhällsomvandlingen blev dessa kuggar i en centralstyrd ekonomi, ett slags forntida planhushållning. Det mesopotamiska samhället var strängt inrutat med minimal frihet för den enskilda medborgaren. Arbetarna hade inget att säga till om utan kunde godtyckligt överföras från fält till fält eller från verkstad till verkstad i enlighet med den statliga planeringen.

Sjafarevitjs andra exempel gäller Inkariket (1100 – 1532 AD), ett område som sträckte sig från vår tids Chile till Ecuador. Det erövrades från härskaren Atahualpa av en spansk styrka om blott 200 man, varefter huvudstaden Lima i Peru grundades. Hur detta indianrike styrdes vet vi genom de detaljerade beskrivningar som spanjorerna upprättade. I Inkariket var inte några privata produktionsmedel kända, utan de flesta medborgare levde i total egendomslöshet. Pengar fanns inte, och handel förekom knappast. Det står fullt klart att detta legendariska rike styrdes enligt socialistiska principer. Samhällseliten – ty en sådan finns i alla socialistiska samhällen – utgjordes av inkorna, som uppbar inkomsterna av allt land vilket odlades av bönderna. Varje bonde hade en liten jordplätt som han fick odla för egen räkning; när bonden dog tillföll jorden staten, det vill säga inkorna. Dessutom fanns land som ägdes direkt av staten respektive templen. Detta land odlades av bondelag som var föremål för sträng övervakning. Bondeklassen var därtill ålagd att utföra byggnadsarbeten och indelades för detta syfte i arbetsbrigader, som kunde omfatta ända upp till 20 000 personer. Den individuelle bonden liv, i den mån man kan tala om individualitet i detta sammanhang, var schemalagt in i minsta detalj. Bondeklassens äktenskap arrangerades årligen av en offentlig tjänsteman, och bonddöttrarna kunde offras i jättelika offerritualer. Stränga straff rådde, och uppfinningsrikedomen när det gällde att verkställa avrättningar var mycket stor.

Platon – socialismens skapare?

Förutom dessa praktiska exempel på forntida socialism existerar teoretiska koncept. Den första allmänt kända idéskissen till ett socialistiskt samhällssystem författades av den grekiske filosofen Platon, född 427 f. Kr. och heter ”Staten”. Den beskriver ett strängt inrutat och reglerat samhälle med filosofklassen som styrande samhällselit. Denna elit beskyddades av krigare eller väktare, varur filosoferna valdes. Dessa kategorier skulle viga sina liv åt staten. Första steget i att organisera det ideala samhället var enligt Platon att avskaffa privategendomen. Också den traditionella familjen skulle avskaffas, och män och kvinnor skulle fritt dela partners med varandra för att det sexuella behovet skulle tillfredsställas. Alla barn skulle omhändertas och ammas av de kvinnor som för tillfället producerade modersmjölk. Tanken var att barnen inte skulle känna sina föräldrar. Uppfostran var statens uppgift.

En annan berömd utopi var den engelske lordkanslern Thomas Mores ”Utopia” (varifrån själva ordet ”utopi” härleds), som utkom 1516 och liksom Platons ”Staten” beskriver ett noggrant reglerat samhälle där harmoni och endräkt för det gemensammas bästa råder. Egendom och produktionsmedel är socialiserade. Paradoxalt nog tänkte sig More att detta samhälle skulle kunna fungera utan en myckenhet av lagar och förordningar. More slutade sina dagar i stupstocken, halshuggen på konung Henrik VIIIs order därför att han vägrade böja sig för kungens vilja att avskaffa katolicismen som statsreligion. Nästan lika berömd som Mores ”Utopia” är den italienske munken Tommasso Campanellas ”Solstaten”, ett verk som skrevs under en 27-årig fägelsevistelse; Campanella hade lett en förbjuden organisation som kämpat för Italiens frigörelse från Spanien. Också Campanellas idéskiss förordar en kollektiv statsbildning där egendoms- och kvinnogemenskap råder. Den diktator som finns överst i hierarkin är en prästerlig person som kallas ”Sol”. Enligt Campanella skulle upprepad homosexualitet bestraffas med döden.

Den utveckling som i tidernas fullbordan skulle leda fram till vår tids socialism kan sägas ha inletts med kättarsocialismen under medeltiden och fortsatte med senare kristna typer av socialism, såsom Gerrard Winstanleys levellerrörelse i England på 1600-talet, innan den utopiskt-socialistiska idériktningen tog steget över till ateismen där den franske filosofen J. J. Rousseau (1712 – 78 ) är en förgrundsgestalt. Rousseau, mest känd för ett människoideal manifesterat i ”den ädle vilden”, var den stora inspirationskälla som vägledde tillskyndarna av den Franska revolutionen 1789. Kungen och de ledande aristokraterna avrättas och en terrorregim, som själv småningom går under, upprättas. De franska revolutionärerna, jakobinerna, var visserligen för ett fanatiskt jämlikhetsideal byggt på terror, men inte ens de kunde helt avsvära sig religionen utan tillbad ”ett högre väsende” (en term som för övrigt går igen i vår tids ordenväsende).

Det var först Karl Marx (1818-1883) bland socialistiska nydanare som tog steget över till den rena ateismen. Enligt Marx var de enda realiteterna sociala och ekonomiska, och religionen avfärdades som ”folkets opium” eller ”en suck från en varelse i trångmål”. Det socialistiska samhället skulle upprättas genom att samhällets ekonomiska grundvalar förändrades. Kapitalisterna skulle störtas och det väpnade proletariatet ta makten över produktionsmedlen och upprätta proletariatets diktatur, men endast som ett övergångsskede till det idealrike som enligt Marx kallades ”det klasslösa samhället”.

Den som först omsatte Marx (och i någon mån Engels) teorier i praktiken var V. I. Lenin, som kompletterade marxismen med tesen om den revolutionära förtruppen, som konkret skulle leda samhällsomvandlingen i kommunistisk riktning. Detta utförde Lenin med hjälp av Lev Trotskij-Bronstein i form av den statskupp i november 1917 som förde bolsjevikerna till makten i Ryssland, sedan först mensjevikerna störtat tsarväldet. Lenin lade grunden för det terrorvälde som skulle härska i Sovjetunionen fram till dess fall 1991, och som byggdes ut ytterligare av Josif Stalin. Man räknar med att omkring 50 miljoner människor dog som en följd av sovjetisk maktutövning, och ännu fler i Mao Tse-tungs Kina.

Även den ideologi – nationalsocialismen – som tillämpades i Hitlers Tredje rike (1933 – 45) var en sorts socialism, där allting skulle underordnas staten och där de som inte rättade in sig i ledet dödades eller spärrades in. Skillnaden mellan nationalsocialism och övrig socialism är att medan den senare är centrerad på klasstillhörighet – arbetarklassen skall vara styrande – så sätter nazismen den så kallade rasen i fokus. Germanerna, eller ”arierna”, skall utgöra härskarrasen, medan folkslag som judar, zigenare och slaver betraktas som mindervärdiga och skall utplånas. Som vi vet blev Förintelsen (Shoah) den slutgiltiga lösning varmed den nödvändiga elimineringen av mindervärdiga ”raser” skulle åvägabringas. 14 miljoner dog inklusive judar, zigenare, ryssar, polacker, psykiskt funktionshindrade etcetera.

Nazismen tillhör lyckligtvis en förgången tid, och jag vill hävda att våra dagars nazister snarare är ett psykatriskt än ett politiskt problem. Vilket i och för sig är illa nog. Kommunismen har dock ännu inte gått till de sälla jaktmarkerna trots Sovjetunionens kollaps 1991. Således existerar kommunismen alltjämt som statsbärande ideologi eller på annat sätt i en rad länder och regioner – exempelvis Kommunistkina, Nordkorea, Kuba, Angola, Vitryssland, Indokina, Nepal med flera. De muslimska diktaturer som råder i ett stort antal länder, främst i arabvärlden, är inte särskilt mycket bättre än de kommunistiska varianterna. I de mer renläriga exemplen, såsom Iran och Saudiarabien, saknar kvinnor i praktiken rättigheter, medan den stränga sharia-lagstiftningen gör att tjuvars händer och fötter kan amputeras och våldtagna eller otrogna kvinnor kan stenas till döds. Därtill kommer islamistiska terroriströrelser som Al Qaida, Hamas, Islamiska jihad och Hizbollah, som mer verkar drivas av hat till Israel och västvärlden än av kärlek till Allah. Ett mänskligt liv väger mycket lätt i denna tradition.

Gore det så gore det…

En sorts socialism, som i tidernas fullbordan mycket väl skulle kunna utvecklas till totalitarism, är den fanatiska miljö- och klimatfundamentalism som förefaller sätta djur och natur över människan. Denna politiska riktnings store profet är USAs förre vicepresident Al Gore, vars pseudodokumentära film ”En obekväm sanning” renderat upphovsmannen Nobels fredpris. En rad faktiska fel och oegentligheter har avslöjats i Gores film, men det har inte bekommit klimatalarmisterna ett dyft. Som till exempel påståendet att isbjörnarna är på väg att utrotas. En rad vetenskapliga undersökningar visar att isbjörnarna tvärtom lever och har hälsan, och att populationen av denna säregna djurart faktiskt har växt till sig under senare år!

Att många klimatfundamentalister värderar miljön högre än människan blir särskilt tydligt i det budskap som nu trumpetas ut av Jonathon Porritt, miljörådgivare åt den brittiska regeringen och ledare för påtryckningsgruppen Optimum Population Trust (OPT). Porritts tes är att en global tvåbarnspolitik måste införas i syfte att begränsa koldioxidutsläppen och därmed hejda den globala uppvärmningen. Man kan jämföra med den ettbarnspolitik som tillämpats av kommunisterna i Peking i många år, och som bland annat fått till följd att flickebarn mördas därför att kinesiska par i regel föredrar pojkar framför flickor. I en rapport som snart kommer att publiceras av Kommissionen för hållbar utveckling, knuten till Storbritanniens regering och ledd av Porritt, är budskapet till världens regeringar att de måste bli bättre på familjeplanering. Porritt menar att aborter och preventivmedel är oundgängliga medel i syfte att få till stånd ett hållbart samhälle.

Det blir här fullständigt klart att den typ av socialism som klimat- och miljöfundamentalismen måste räknas till menar att det är betydligt mer angeläget att utsläcka eller förhindra mänskligt liv än att bevara liv. Bakom hörnet är det inte svårt att se nästa steg i denna skrämmande utveckling: det medvetna nedrustandet av de läkande resurser som det tagit den medicinska forskningen hundratals år att bygga upp. Ty om inte de mänskliga farsoterna kan hejdas – dess offer kan ju snarast sättas upp på det naturliga urvalets konto – så blir det mycket lättare att hejda världens befolkningstillväxt. Kom i håg att 1300-talets ”digerdöd” – det vill säga böldpest – skördade omkring en tredjedel av Europas befolkning. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan tänkare av typ Peter Singer och Torbjörn Tännsjö, båda upptagna med att formulera skäl för varför det under vissa omständigheter måste anses tillåtet att döda människor, särskilt barn, kommer in på linjen att massmord kan vara ursäktligt för att minska befolkningstillväxten i miljöns intresse.

Den socialistiska totalitarismens dödskult låter sig enkelt förklaras med att utan värden som har sitt ursprung utanför människan kan människan göra som hon vill. Det som är tillåtet och förbjudet styrs helt av politiskt filosoferande och vad som är politiskt korrekt i tiden.

Läs boken!

Den som vill veta mer om socialismens fundamenta kan lämpligen läsa min bok ”Slaveri i vår tid. En handbok i totalitär socialism” (247 sidor, Contra förlag 1989).

Kung Bore trotsar klimatknäppisarna

8 januari, 2009

När detta skrivs talar nyhetstelegrammen om extrem kyla i stora delar av Europa. I Polen har tio människor frusit ihjäl, och även i Tyskland har kölden skördat dödsoffer. I Rumänien har rekordlåga -31 grader celsius uppmätts. Bulgarerna lider svårt av kylan, icke minst beroende på uteblivna gasleveranser från Ryssland. Stora snömängder noteras i länder som Italien och Belgien. Hur rimmar detta med klimatalarmisternas försäkringar om att vi går mot ett ständigt varmare klimat?

Svaret på sistnämnda fråga är givetvis: inte alls! Sanningen är att kung Bore trotsar klimatknäppisarna, i år liksom de närmast föregående åren. Hemmavid har vi nyss haft en rejäl köldknäpp med köldnoteringar såsom -15 grader celsius i Stockholms-området och kring -30 i övre Norrland. Också nere i Skåne har kylan och snön gjort sig breda. Sakernas tillstånd är alltså mycket långt ifrån den framtid som Naturvårdsverket förutskickade i en påkostad reklamkampanj för något år sedan, då visan ”Räven raskar över isen” omdöpts till ”Räven simmar över sjöen”. Det är inget fel på fantasi, men det är ju alltid bra om den har någon sorts verklighetsförankring…

Om man lyssnar på tunga klimatpotentater av typ Al Gore, James Hansen och snubbarna i FNs klimatpanel (IPCC) förleds man lätt till tron, att det inom forskarvärlden råder total samstämmighet i synen att koldioxidutsläpp med naturnödvändighet leder till ett varmare klimat världen över. Särskilt som denna syn backas upp av de flesta etablerade politiker. I den amerikanska presidentvalskampanjen var Barack Obama och John McCain oense om mycket, men i ett var de nästan rörande överens: att mänsklig påverkan ligger bakom den globala uppvärmningen och att det gäller att ta krafttag – och för skattebetalarna ytterligt kostsamma sådana – i syfte att förbättra situationen. Någon samstämmighet av ovan skisserat slag existerar dock inte.

Fem framstående forskare varnar så på debattsajten newsmill.se för faran med klimatalarmismen. Bland annat hävdar man att ”…det alls inte föreligger vetenskaplig konsensus om orsakerna till de senaste 150 årens klimatvariationer.” Forskarna hänvisar vidare till de kristdemokratiska riksdagsmännen Ingemar Vänerlöv och Lars Gustavsson, vilka motionsvis i riksdagen framhållit att det inte föreligger samstämmighet beträffande koldioxidutsläppens långsiktiga betydelse för klimatutvecklingen. Debattörerna nämner också att Tjeckiens president Vaclav Klaus påpekat, att klimatalarmismen har en rad kännetecken gemensamma med odemokratiska ideologier: ett tilltalande och engagerande budskap, en till synes ädel idé och ett idealistiskt tilltal. Men, skriver forskarna/debattörerna: ”Enligt Klaus är det vår frihet och vårt välstånd som är i fara, inte klimatet.”

Ty i ett samhälle som behärskas av en politiskt korrekt grundtanke som det nästintill är förbjudet att ifrågasätta råder ingen reell yttrandefrihet. Inte bara det – de klimatpolitiska åtgärder som nu genomförs eller planeras riskerar att leda till miljöförstöring, svält och fattigdom i de fattiga delarna av världen samt sänkt levnadsstandard även i den industrialiserade delen av världen. Ett exempel är den ogenomtänkta och i Sverige statsunderstödda satsningen på etanol som drivmedel. Och vårt land är långt ifrån ensamt i sammanhanget. Den likaledes statsstödda etanolsatsningen i USA har förryckt majsproduktionen och kommer, om den fullföljs, leda till att talrika majsbönder kommer på obestånd. I samma land har, inom parentes sagt, Environment Protection Agency (EPA) planerat införa extraskatter på kor och andra kreatur som fjärtar och rapar, detta i syfte att minska spridningen av växthusgaser!

Vad de politiker och opinionsbildare som låtit lura sig av klimatknäppisarna inte inser är att klimatet ständigt förändrats i olika delar av världen och detta av fullt naturliga orsaker, vare sig dessa bestått i solens aktiviteter eller världshavens varierande beteende. På våra breddgrader började inlandsisen ge med sig för omkring 12 000 år sedan. På bronsåldern rådde närmast Medelhavs-klimat i Sverige, och i höjd med vikingatiden var det grönt på Grönland (därav namnet!). Med 1600-talet kom den så kallade lilla istiden, och i mitten på 1800-talet började det åter bli varmare. Det hindrar inte att rena fimbulvintern rådde under ett flertal av krigsåren på 1940-talet. Året då jag föddes, 1951, såg dock en osedvanligt mild vinter – min mamma kunde hänga tvätt ute i december, något hon aldrig glömde. Vi som är lite äldre minns också de kalla vintrarna på 1960-talet. Så där har det fortsätt med omväxlande kalla och milda vintrar – och somrar med, för den delen.

Doktor Roy Spencer vid University of Alabama har inför den amerikanska senaten vittnat om att färska satellitmätningar tyder på att IPCCs med fleras datoranimerade klimatmodeller starkt överskattar koldioxidutsläppens klimateffekter. Enligt en rapport från Non-governmental International Panel on Climate Change (NIPCC) går det vidare inte att urskilja några specifika klimatändrande faktorer utöver de naturliga klimatvariationer som funnits sedan urminnes tider.

Detta lär nu inte hindra alliansregeringen med vingelpettern Fredrik Reinfeldt i spetsen från att göra en megasatsning på att lotsa världen mot ett nytt klimatavtal vid klimatkonferensen COP15 i Köpenhamn om ett år. Varför bekymra sig om oberoende forskning när det finns ett politiskt korrekt evangelium att sprida och bli ihågkommen för?