Archive for the ‘Leif Eriksson’ category

Pseudohändelser

29 mars, 2009

Ibland sker händelser som, trots att de trumpetas ut med buller och bång och påstås vara mer eller mindre avgörande för människosläktets fortlevnad, i verkligheten inte är något annat än pseudohändelser.

Jag tänker närmast på den så kallade Earth Hour lördagen den 28 mars, då människor över hela jorden av den maktstinna internationella klimatmaffian uppmanades släcka ljuset i 60 minuter. I sena nyhetssändningar samma kväll kunde vi TV-tittare sedan andäktigt beskåda hur exempelvis Eiffeltornet i Paris mörklades, liksom Parthenontemplet i Athen, multimiljonstaden Shanghai i Kina etcetera. Det var visst också några som släckte ner på Strandvägen i Stockholm.

Så här skrev James Leape, generaldirektör i Världsnaturfonden, i en krönika i tidningen Metro den 27 mars:

”Från London till Peking, från Kapstaden till New York, i fler än tusentals städer och byar kommer invånarna att skicka en tydlig signal till världens ledare att de vill sätta locket på den globala växthuseffekten. Genom att släcka ljuset i 60 minuter kan du berätta för politiker och beslutsfattare att du kommer att följa dem noga – hela vägen till Köpenhamn i december där de träffas för avgörande samtal om klimatförändringen…Alla de hundratals miljoner människor – bland annat du – som stänger av ljuset i 60 minuter kommer att vara en del av en manifestation för att säkra en bättre framtid för våra barn och barnbarn.”

Den högstämt banala retoriken känns igen från otaliga sammanhang, där världsförbättrare av olika slag uppmanar oss att rädda världen för våra barn och barnbarn – vilka ofelbart dras in i sådan här politiskt korrekt svada – genom att manifestera vår oomkullrunkeliga ståndpunkt för dem som makten haver. Det är bara det att det nästan alltid rör sig om bluff och båg, så ock denna gång.

Allt fler forskare och vanliga människor världen över har insett, eller börjat komma till insikt om, att det så kallade klimathotet ”mot vår planet” är våldsamt överdrivet och bygger på falska premisser. Det finns nämligen inga oomtvistliga vetenskapliga rön som visar att klimatet förändras på grund av att vi människor kör bilar som släpper ut koldioxid eller driver industrier som avger ”växthusgaser”. Däremot kan det mycket väl vara så att jorden för närvarande är inne i en period där temperaturen stiger marginellt, vilket i så fall med största sannolikhet beror på garanterat opåverkbara aktiviteter i solen och möjligen i någon mån på världshaven.

Så har det alltid varit. När jorden drabbats av istider i förgångna var det inte människans fel. Det var det inte heller när vi på våra nordliga breddgrader hade medelhavsklimat under bronsåldern. Visserligen hävdar en del i våra dagar att djur släpper ut växthusgaser när de rapar och släpper sig, vilket föranlett den amerikanska motsvarigheten till miljödepartementet att föreslå särskilda avgifter för kreatursägare som håller kor, får och svin som ägnar sig åt denna sysselsättning (jo, det är faktiskt sant!). Det måste dock ha varit ett fasligt rapande och pruttande här i högan nord under bronsåldern för att det skall ha påverkat klimatet. Man kan vidare undra vilken typ av aktiviteter från djur och människor som gjorde att Grönland var just grönt (därav namnet!) på vikingahövdingen Leif Erikssons tid. Eller för den delen vad marsianerna sysslar med som fått temperaturen även på planeten Mars att stiga.

En staty av vikingahövdingen Leif Eriksson. På hans tid var Grönland grönt.

Jag tror inte jag behöver skoja till det så mycket mera för att mina läsare skall förstå vad jag menar. ”Earth Hour” var ingenting annat än ett spektakulärt jippo, en pseudohändelse ägnad att backa upp klimatmaffians teori om att jordens temperatur stiger på grund av mänsklig verksamhet. Ett slag i luften. Jag utesluter dock inte att jordetimmen faktiskt kan ha haft positiva effekter som terapi av ungefär samma slag som när folk sorterar köksavfallet i olika påsar och tror att det för något gott med sig. Man tror att man ”påverkar” något. Särskilt ensamma människor kan också tänkas känna en sorts gemenskap när de gör en sådan här sak tillsammans med miljoner andra över hela världen.

Men för det utbasunerade syftet – att påverka jordens klimat – betydde ”Earth Hour” inte ett dyft. Symboliskt stod spektaklet emellertid för en hel del. Kanske var det här timmen då hoppet om att världens makthavare skulle inse att ”klimathotet” ingenting annat är än en ren bluff definitivt släcktes. I fortsättningen kan vi i så fall räkna med att klimatmaffian, med dess otaliga förgreningar, kommer att inmuta alltfler samhällsfält för sin destruktiva verksamhet. Vilken – om den får fortsätta lika ohejdat som hitintills – kommer att leda till att mänskligheten för första gången i historien frivilligt sänker sin levnadsstandard och definitivt gör det omöjligt för människorna i den mindre utvecklade delen av världen att mäta sig med oss i det (i alla fall materiellt) priviligierade Väst.

Några timmar efter nedsläckningen inträffade något annat som på goda grunder kan kallas en pseodohändelse. Nämligen återinförandet av sommartid. Vi har sedan 30 år tillbaka bibringats uppfattningen, att när vi ställer fram klockan en timme i slutet av mars så sker någonting revolutionerande. Plötsligt blir allting ljusare! Men i egentlig mening händer ju absolut ingenting, alltså mer än att vi ställer fram våra klockor.

Tanken bakom sommartiden är att vi skall kunna utnyttja dygnets befintliga ljus på ett bättre sätt och, kanske, därmed spara energi. Fast då borde det väl finnas större anledning att ha sommartid under den mörkaste delen av året, då vi verkligen kan behöva lysas upp litet – kanske kunde vi då ställa fram klockan till och med två timmar? Att utnyttja ljuset under den redan ljusa delen av året förefaller betydligt mindre logiskt, i alla fall för mig.

Eller också kunde vi ha sommartid under hela året.