Archive for the ‘Liam Clancy’ category

Stan Rogers till minne

22 juni, 2010

Stan Rogers (1949-83)

Ibland upplever man en artist som griper tag i en direkt: genom sin röst, sitt hanterande av ett instrument, hela sin apparition. Stan Rogers har för mig blivit en sådan artist.

Jag visste ingenting om Stan Rogers innan jag relativt nyligen på YouTube såg och hörde Liam Clancy framföra hans sång ”The Mary Ellen Carter”, som till det yttre handlar om ett skepp som sjönk utanför Nova Scotias kust men vars andliga innehåll inspirerar en att fortsätta trots att alla odds till synes är emot en. Ta gärna del av Clancys förnämliga tolkning i min bloggartikel om Clancy här nedan!

Här följer upphovsmannens Rogers version; först berättar en man hur han faktiskt räddades till livet genom att låta sig inspireras av denna märkliga sång:

http://www.youtube.com/watch?v=fT-aEcPgkuA

Stanley Allison ”Stan” Rogers föddes i Ontario i Kanada den 29 november 1949 men kom att tillbringa många somrar i havsprovinsen Nova Scotia, där han insöp den speciella atmosfären och kom att intressera sig för yrkesfiskarnas och sjöfolkets liv och leverne.

Lyssna gärna till ”Northwest Passage”:

http://www.youtube.com/watch?v=TVY8LoM47xI&feature=related

Stan Rogers blev bara 33 år. Han omkom i en udda olycka den 13 mars 1983 ombord Air Canada Flight 797 som stod på marken på Greater Cincinnati Airport. Det började av okänd anledning brinna i planet varvid kabinen fylldes av giftig rök, och Rogers var en av de 23 passagerare som inte hann ut i tid utan inandades de dödsbringande ångorna. Han hade precis framträtt vid Kerrville Folk Festival.

Bland numren i hans efterlämnade sångskatt finns bland annat ”Fogarty´s Cove”:

http://www.youtube.com/watch?v=p1bB8hU_pzs

Och ”Barrett´s Privatees”:

http://www.youtube.com/watch?v=s0CvSIhF_tA

Resten får den som är intresserad själv leta upp på nätet – håll dock med om att Stan Rogers hade något speciellt och att det finns varje skäl att sörja hans förtidiga död!

Till Stan Rogers minne arrangeras varje år Stan Rogers Folk Festival i Canso, Nova Scotia. Sonen Nathan Rogers, vars röst liknar faderns baryton, har fortsatt som artist i Stans fotspår.

Till sist bör det sägas, att den som gillar irländsk folkmusik säkert också uppskattar Stan Rogers, vars sång och musik har en ”keltisk känsla.”

En irländsk röst har tystnat

15 maj, 2010

images

Liam Clancy in concert.

Den 4 december 2009 avled på ett sjukhus i Cork, Irland, i en ålder av 74 år, en av den irländska musiktraditionens stora personligheter, Liam Clancy, i en lungsjukdom. Han efterlämnade hustru och fyra barn.

William ”Liam” Clancy (1935-2009) kan tillsammans med Luke Kelly och Ronnie Drew, de båda senare medlemmar i den ännu existerande gruppen The Dubliners, inrangeras bland Irlands allra främsta balladsångare genom åren. Vi måste nog också räkna Christy Moore och Finbar Furey till den exklusiva skaran. Clancy föddes som den yngste i en syskonskara om 11 i Carrick-on-Suir i curragh Tipperary den 2 september 1935. Liam och några av bröderna skulle ett par årtionden senare bilda den legendariska gruppen The Clancy Brothers, som kom att räknas som Irlands första ”popstjärnor.”

Här syns bröderna  i sången ” Jug of Punch” under ett framträdande i Late Late Show i irländsk TV 1984, med Liam längst till vänster i sin karaktäristiska mössa:

http://www.youtube.com/watch?v=OFYOPyPru0Y

The Clancy Brothers bildades 1955 och blev med tiden berömda på båda sidor om Atlanten med sin genuint kärnfulla irländska sång och musik. Man uppträdde inför fullsatta hus i sådana lokaliteter som Carnegie Hall i New York och Royal Albert Hall i London. The Dubliners, som bildades 1962, skulle senare göra Clancy-bröderna äran stridig som den irländska folkmusikens främsta ansikte utåt men slog av någon anledning aldrig igenom i USA som The Clancy Brothers gjorde.

Det blev minstingen Liam som blev brödernas mest berömda namn. Han intresserade sig i unga år främst för teater men kom alltmer att glida in på musikens och balladsångens område. När folkmusiken fick ett uppsving i början på 1960-talet var Liam Clancy ett av de främsta namnen, och hans näre vän Bob Dylan räknade honom som världens främste balladeer. Då hade han etablerat sig i Greenwich Village i New York efter att ha följt Diane Hamilton Guggenheim över Atlanten.

Genombrottet för The Clancy Brothers, som kompletterades med den förnämlige sångaren och banjoisten Tommy Makem, kom med albumet ”The Rising of the Moon” 1959, varpå följde en konsertturné till Boston, Chicago och New York.

Den kraftfulle sångaren Tommy Makem (1932-2007) syns och hörs här i den egenkomponerade ”Four Green Fields”:

http://www.youtube.com/watch?v=KsaQPobUZiM

Det riktigt stora genombrottet för The Clancy Brothers kom emellertid genom ett framträdande i Ed Sullivan Show i USA på St. Patrick´s Day (17 mars) 1961, då man mot alla regler tilläts framträda i hela 16 minuter i den tidens mest populära amerikanska pratshow. Därpå följde långa internationella turnéer. Utmärkande för den irländska gruppen blev de tjocka irländska tröjor som modern skickat sönerna för att de skulle klara det ogästvänliga klimatet i Amerika.

The Clancy Brothers spelade in sammanlagt 55 album, många av dem på det amerikanska grammofonbolaget Columbia Records, och sålde miljoner skivor genom åren. Märkligt nog blev de aldrig särskilt omtalade i Sverige, där The Dubliners och The Chieftains dominerat bland irländska folkmusikanter.

Liam, Paddy och Tom Clancy med Tommy Makem.

Efter The Clancy Brothers splittring fick Liam Clancy en framgångsrik solokarriär i främst Kanada och dessutom en egen TV-show. Han var så mycket mer än en sångare och gitarrist och kan på goda grunder, i kraft av sin personlighet, kallas för raconteur vilken med sin apparition skänkte en extra nyans till det sångliga framträdandet.

Som här i ”Mary Ellen Carter”:

http://www.youtube.com/watch?v=g7Fwg3mowGU

And you, to whom adversity has dealt its final blow/With smiling bastards lying to you everywhere you go/Turn to, and put out all your strength of arm and heart and brain/And like the Mary Ellen Carter rise again!

Ord som jag gärna gör till mitt livs motto.

Eller som här i ”Shoals of Herring” med bröderna Paddy och Tom samt Tommy Makem:

http://www.youtube.com/watch?v=LD6zC0aqgCQ&feature=related

Med tiden blev Liam Clancy en levande legend. 2001 gav han ut sina memoarer The Mountain of the Woman och 2006 kom dokumentärfilmen ”The Legend of Liam Clancy”. Liam medverkade under senare år även i Martin Scorseses berömda film om Bob Dylan med titeln ” No Direction Home” 2004.

Ett av sina sista framträdanden gjorde Liam Clancy i New York i juni 2008 där han bland annat framförde ”The Broad Majestic Shannon”, skriven av ett annat av den irländska folkmusikens stora genier, Shane MacGowan:

http://www.youtube.com/watch?v=1PrLux_AtXk

Låt oss avsluta i dur med ”The Ballad of  St. Anne´s Reel”, som Liam här framför med Tommy Makem::

Liam Clancys röst har tystnat. Lyckligtvis finns den bevarad för evigheten i en stor mängd inspelningar!