Huka dig, Ghaddafi – snart kommer vi (kanske)!
Långt om länge bestämde sig den civiliserade delen av världen för att tillgripa militära åtgärder mot psykopaten Moammar Ghaddafis Libyen. Ty visst måste Ghaddafi hindras från att massakrera betydande delar av Libyens befolkning.
Frågan är nu om Sverige skall deltaga i den internationella insatsen i Libyen, änskönt vårt land icke formellt är medlem i NATO. Någon formell förfrågan har mig veterligen ännu inte inkommit till den svenska regeringen. Om en sådan dyker upp är min personliga inställning klar: Sverige bör deltaga i en aktion av nämnt slag. Denna inställning förefaller delas av samtliga partier, låt vara att Sverigedemokraterna i nuläget vill inskränka det svenska deltagandet till ”humanitära insatser”:
Det är för övrigt nästan på pricken samma inställning som redovisas av Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider (se nedan). Jag har full förståelse härför men vill ändå contra med, att den största humanitära insats vi kan göra är att befria Libyen från Ghaddafi.
Visserligen finns det knappast någon anledning att hasta i frågan, men kommer det en invit från NATO att deltaga med stridsflygplan menar jag att det vore dumt att inte gripa tillfället i flykten. Det blir ju i så fall ett gyllene tillfälle att testa vårt omskrivna stridsflygplan JAS 39 Gripen i ett skarpt läge.
JAS-planet har nämligen aldrig använts i strid förut, vilket säkerligen är en tungt vägande anledning till att det visat sig minst sagt trögt att sälja planet utomlands. Brasilien har nyligen tackat nej till att köpa in det svenska planet, och även i övrigt ser det tomt ut på sidorna i kundboken. Det är helt naturligt att presumtiva kunder tittar på om den vara man vill köpa in har använts i strid. Tidningen Metro citerar 22/3 Mark Bromley, som anges vara Europa-expert vid det svenska fredsforskningsinstitutet SIPRIs (Stockholm International Peace Research Institute) vapenhandelsprogram:
-När stater ska köpa vapensystem tittar de efter tre saker. Har någon köpt dem tidigare, använder den säljande staten dem själva och har de använts i en verklig konflikt. Att vapnen är ”combat proven” är definitivt en faktor som vägs in.
Senast svenskt stridsflyg medverkade i en internationell konflikt var i Kongo 1961-63, då sammanlagt elva så kallade flygande tunnor (J 29) utförde spanings- och attackuppdrag. Resultatet skall ha varit mycket gott, även om jag själv inte anser att Sverige – eller för den delen FN – över huvud taget skulle ha blandat sig i den kongolesiska och katangesiska konflikten.
Den internationellt godkända insatsen i Libyen är nu något helt annat. Här är målsättningen att skydda den libyska civilbefolkningen mot Ghaddafis utrotningskrig, vilket rimligen inte kan bedömas som något särskilt kontroversiellt. Personligen menar jag att den internationella insatsen även borde gå ut på att eliminera diktatorn Moammar Ghaddafi, något som skulle göra världen till en något säkrare plats än eljest vore fallet.
Sammanfattningsvis finns det alltså åtminstone tre skäl för Sverige att ställa stridsflyg till förfogande om vårt land skulle inbjudas härtill:
1. Det blir ett perfekt tillfälle att testa JAS 39 Gripen i ett skarpt läge.
2. Ett framgångsrikt deltagande skulle öka möjligheterna att sälja JAS-planet utomlands, vilket gynnar svensk vapenindustri och därmed svensk ekonomi i stort. (Skulle det skita sig blir naturligtvis motsatsen fallet, men tar man inga risker kan det heller inte bli några framgångar).
3. En svensk insats i Libyen vore oklanderlig ur demokratisk och frihetlig synpunkt, eftersom den går ut på att skydda oskyldiga civila mot en galen diktator och dessutom har godkännande från alla instanser som räknas.
Göran Greider är överens med SD i Libyen-frågan. Men det är ingen blåsippa han studerar ovan…
Ja ja, jag tillhör kanske den ryktbara ”bombhögern.” Det behöver man dock ingalunda göra för att vara för ett svenskt deltagande i Libyen, något som till och med notoriske vänstertyckaren Göran Greider slår fast i sin kolumn i Metro:
http://www.metro.se/kolumner/stod-attacken-men-jubla-inte/EVHkcu!oSThAkaj61OQ/
Med andra ord:
Nu bombar vi Ghaddafi!
Fotnot: Den libyske diktatorns efternamn kan sannsynligtvis stavas ungefär hur som helst, men jag har alltså stannat för ”Ghaddafi.”
Mark Regev går hårt åt HRW. Foto: Israel News Agencey.
Den klassiska bemanningen från 1960-talet.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 
