Minns någon den simmande räven?

 

Inget vatten i sikte här…

I samband med julhelgen 2002-2003 gick Naturvårdsverket (NVV) ut i en brett upplagd och oerhört kostsam kampanj mot den så kallade växthuseffekten och den påstått globala uppvärmningen. Arbetsnamnet härför var Klimatkampanjen. Kampanjens bärande inslag var en reklamfilm i TV, där barnen under en julgransplundring, under ledning av en beskäftig kvinnlig vuxen,  sjunger ”Räven simmar över sjön” i stället för det riktiga ”Räven raskar över isen”. Filmen avslutas med att barnen kastar ut julgranen i hällande regn. Motivet återkom också på reklampelare i utomhusmiljö.

Det var inget fel på det propagandistiska och kommersiella hantverket, för budskapet – att våra svenska vintrar i framtiden kommer att bli varma och regniga i stället för kalla och snöiga till följd av de mänskliga utsläpp som antogs generera det mildare klimatet – ”satte sig” verkligen. Jag är tämligen säker på att många av mina läsare har den här kampanjen i gott minne.

I den skriftliga dokumentation som NVV framställde i anledning av kampanjens planerande och igångsättande står bland annat följande att läsa:

”För en gångs skull är vi alla överens: Den vetenskapliga enigheten om att människan påverkar klimatet har aldrig varit större. FN:s klimatpanel är överens om att människans användning av fossila bränslen i industrin och för transporter, i elproduktion och för uppvärmning genererar utsläpp som förstärker växthuseffekten. Med denna samstämmighet som grund kan Klimatkampanjen tryggt sätta ner foten och göra ett tydligt avtryck.”

Den som så önskar kan läsa hela det ställvis ganska parodiska dokumentet här:

http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5365-5_3.pdf

Men så inträffade det fiaskobetonade klimatmötet i Köpenhamn i december 2009 vilket till råga på allt drabbades av den beramade Al Gore-effekten, det vill säga att aktiviteter vid vilka den forne amerikanske vicepresidenten och klimatalarmisten medverkar i kropp eller ande tenderar att drabbas av sträng kyla och snöoväder. Denna effekt har som bekant fortsatt och lett till den värsta vargavintern i mannaminne med köldnoteringar och snömängder i sällan skådad omfattning över hela landet.

Det fotavtryck NVV hoppades göra får således, om det skall göras i vinter, sättas i ovanligt djup och kall snö och inte i klafsig lera!

Den klimatmässiga enighet som NVV talade om i sitt kampanjdokument var inte ett oomtvistat faktum ens då dokumentet kom till och ännu mindre nu, lika litet som FNs klimatpanel (IPCC) kunde anses/kan anses vara något otadligt sanningsvittne. Särskilt inte  sedan det framkommit att IPCC ägnat sig åt oseriöst fifflande och bågande. Under tiden som gått sedan NVV-kampanjen påverkade svenskarna att tro på tesen om klimatuppvärmningen, ungefär som man fordomdags satte sin tilltro till Luthers Lilla katekes, har emellertid många isar frusit på under broarna.

I det här sammanhanget vill jag gärna bryta en lans för Stockholmsinitiativet (SI), ett svenskt nätverk som till de politiskt korrektas förskräckelse ifrågasätter teorin (ty något annat är det inte) att den eventuella globala uppvärmningen är förorsakad av mänskliga aktiviteter. Bland SIs tillskyndare märks bland andra teknologie doktor Lars Bern, ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), teknologie hedersdoktor Per-Olof Eriksson, också han ledamot av IVA, samt den legendariske TV-journalisten, författaren och debattören Åke Ortmark. Ledande är även välkända klimatbloggare såsom Maggie Thauersköld Crusell och Per Welander.

Titta gärna på den här videon från SIs presskonferens relativt nyligen:

http://www.youtube.com/watch?v=8t8LIFPzV6w

Här följer SIs mycket innehållsrika hemsida:

http://stockholmsinitiativet.se/

Naturvårdsverkets ”Räven simmar över isen”-kampanj måste ha kostat massor med miljoner och har kanske mer än någonting annat bidragit till att hjärntvätta godtrogna svenskar till att bli så ”klimatsmarta” som möjligt. Frågan är om ens den nu pågående fimbulvintern kan ändra på det. Mycket talar väl också för att våra etablerade politiker kommer att fortsätta precis som förut med sitt uttjatade och tvivelaktiga budskap om den människopåverkade uppvärmningen.

Kung Bore rules!

Det klimatalarmistiska budskapet har vuxit ut till en penningslukande industri involverande såväl politik och vetenskap som en massa annat. Man kan också likna företeelsen vid ett självspelande piano. Varken industrier eller pianon är dock några evighetsmaskiner, och optimist som jag är av födsel och ohejdad vana tror jag att det rådande väderläget med alla dess komplikationer och olägenheter kan bli den första spiken i miljöalarmismens likkista.

Därför är jag konservativ (VI)

Det börjar bli dags att runda av min ”artikelserie” på temat ”Därför är jag konservativ”. Här följer således det sjätte och sista avsnittet i form av en sammanfattning av vad den typ av politisk konservatism jag står för går ut på och varför jag tror att den har mycket att tillföra samhället.

Det är brukligt att inom ramen för den ideologiska termen ”konservatism” skilja på olika typer av konservatism. Jag har därför valt att i det här inlägget följa en sådan indelning och därmed ange vilka varianter jag bekänner mig till och varför.

Värdekonservatism

Först och främst vill jag kalla mig värdekonservativ. Det innebär att jag anser att det finns vissa fasta och oomkullrunkeliga värden som måste bevaras för att det samhälle i vilket vi lever skall kunna förbli stabilt och civiliserat. Viktigast härvidlag är, enligt mitt sätt att se, att vi människor inte är atomistiska varelser utelämnade åt oss själva. Vi måste därför som konservativa erkänna att vi står i förbindelse med en högre verklighet, den skapande personlighet och kraft som är alltings upphov och som i dagligt tal kallas Gud.

 ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, skolen I ock göra dem.”

Det finns olika sätt att se på denna personlighet vi kallar Gud i olika världsdelar, länder och kulturer. Eftersom vi i vår del av världen har valt att nalkas Gud via kristendomen utgår min värdekonservatism från grundläggande kristna värderingar. De viktigaste av dessa är övertygelsen att familjen och äktenskapet mellan man och kvinna är samhällets grundval, och att vi inte bara lever för att tillfredsställa oss själva utan också för att tjäna andra.

Detta kan sammanfattas i orden från Jesu Bergspredikan: ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem.”

Socialkonservatism

Grunden för ett socialkonservativt synsätt måste vara att den enskilda individen tar sitt ansvar, både för sig själv och sina närstående. Pliktkänslan, utan vilket samhället inte skulle fungera, är här grundläggande. Se det som en påverkan från Luther, den som vill. Häri ingår även den personliga moraluppfattningen och dess samband med samvetet. Om alla följde sitt ursprungliga samvete, vilket idealt förbinder oss med Gud, skulle vi tveklöst leva i en bättre värld.

Problemet är att pliktkänslan och samvetet är olika utvecklade hos olika individer. Alla tar inte sitt ansvar för sig själva och andra, och alla följer inte sitt ursprungliga samvete eller är medvetna om att det ens existerar.

Därför tvingas samhället dra försorg om svaga och moraliskt outvecklade individer i form av ekonomiskt och socialt bistånd respektive bestraffningar. Detta utesluter naturligtvis inte frivilligt välgörenhetsarbete. Enligt ett socialkonservativt synsätt bör samhället också stå till tjänst med grundläggande sjukvård och utbildning, gärna  med privata alternativ som komplement.

Nationell konservatism

Historien har frambringat ett antal nationalstater, inom vilka människor av skilda etniska och kulturella tillhörigheter lever. Genom en speciell nationstillhörighet och historiskt betingad gemenskap med sina landsmän stärks individen och familjen i sina identiteter. Detta utesluter inte att olika nationer går samman i olika typer av allianser och förbund för gemensam nytta, eller på annat sätt samarbetar med andra nationer.

Sverige har en  i stort gemensam historia sedan omkring tusen år tillbaka, även om det nuvarande Sverige närmast har sitt ursprung i Gustaf Vasas nationsbygge. För att vi svenskar skall kunna fortsätta fungera som ett fritt, självständigt och civiliserat folk måste vi kunna försvara oss på ett effektivt sätt såväl militärt mot utifrån kommande angrepp som polisiärt mot inhemska fiender. Ett starkt militärt försvar samt ett starkt polisväsende och andra rättsvårdande instanser är därför av helt avgörande betydelse för vår framtid i frihet.

Vårt samhällsskick bygger på västerländsk demokrati och tolerans. Detta innebär bland annat att alla typer av meningsriktningar måste få uttryckas, således även odemokratiska sådana så länge dessa håller sig inom lagens råmärken. Toleransen får dock inte övergå i släpphänthet så att vilka avarter som helst accepteras. Personer som önskar bosätta sig i Sverige måste också under noggrann prövning kunna redovisa godtagbara skäl härför samt vara klara över att svenska normer och svenska lagar är överordnade etniska särskildheter.

Vårt statsskick omfattar sedan evärderliga tider monarki. Detta har bibringat kontinuitet och stabilitet, varför det absolut inte finns någon anledning att byta ut det införa republik. Monarkin gör samhället mindre politiserat och tillför värdighet och festivitas, samtidigt som det är betydligt billigare än vad en politiserad och byråkratiserad republik skulle vara.

En sund nationalism avvisar ett utrikespolitiskt aggressivt synsätt och erkänner andra länders nationella strävanden, så länge dessa inte antar expansiva och imperialistiska former. Exempel på det senare är det postkommunistiska Ryssland och det kommunistiska Kina.

Internationell konservatism

Sverige ingår, i egenskap av västerländsk demokrati på kristen grund, i ett internationellt sammanhang som i första hand omfattar Norden, Europa och Amerikas Förenta stater (USA). Vi är inte och kan aldrig bli oss själva nog, vare sig vi väljer att ansluta oss till mellanfolkliga pakter och allianser eller ej.

 

För mig är det transatlantiska sambandet av väsentlig betydelse. USA är i sin egenskap av världens ledande demokrati och enda supermakt fortsatt en garant för vår egen och den övriga fria världens frihet och demokrati, precis som man varit det under tre världskrig (jag räknar det Kalla kriget som tredje världskriget) och nu under det fortgående Kriget mot den islamistiska terrorn.

 Ronald Reagan (1911-2004).

Sverige bör därför upprätthålla ett gott och vänskapligt förhållande till USA. Ingen tjänar på att Västeuropa och/eller EU betraktar USA som en konkurrent i stället för en naturlig samarbetspartner. Detta innebär icke ett kritiklöst förhållande till USA, vars fel och brister i förekommande fall givetvis måste få påpekas.

Slutligen vill jag understryka att det för mig inte råder någon motsatsställning mellan ett nationellt respektive ett internationellt synsätt. Dessa båda synsätt kompletterar, enligt min mening, tvärtom varandra på ett fruktbart sätt.

Liberal konservatism

Enligt mitt sätt att se måste en vidsynt och framstegsvänlig konservatism innehålla en liberal komponent. Det är en händelse som ser ut som en tanke att den moderna konservatismens fader, Edmund Burke, faktiskt var en liberal Whig-politiker. Liberalismen är den ideologi som främst tillvaratar den enskilda människans skapande förmåga, icke minst på det ekonomiska men även på det andliga området. Näringsfrihet och religionsfrihet är och förblir viktiga grundstenar i en civiliserad statsbildning.

Den historiska erfarenheten visar således entydigt, att en samhällstyp som sviker individen och hennes aspirationer – såsom kommunistiska, fascistiska, nationalsocialistiska och islamistiska samhällen – i längden inte kan äga bestånd utan ofelbart leder till sin egen undergång.

Om jag slutligen skall nämna de gestalter som på olika sätt betytt mest för mig som konservativ så får det bli Ronald Reagan (internationellt) samt Gunnar Unger (nationellt).