Archive for the ‘Metro’ category

Niklas Orrenius förlorade heder

29 maj, 2010

Om man är journalist och vill skriva om Sverigedemokraterna (SD) kan man göra på två sätt. Det vanligaste är väl att inte göra några som helst försök att dölja sina antipatier utan att helt enkelt skildra partiet som motbjudande främlingsfientligt och rasistiskt. En annan och dessvärre mer sällsynt variant är att, oavsett eventuella antipatier eller sympatier, göra ett kompetent jobb och skriva objektivt. Ett exempel på det senare är den rutinerade journalisten Roland Pettersson på Länstidningen i Södertälje; det finns säkert fler, men säkert inte alltför många, exempel på det sistnämnda.

Det finns också en tredje variation på temat SD-skrivande. Den består i att göra sken av att vara objektiv men i verkligheten skriva på ett så försåtligt och slemmigt sätt att slutresultatet blir klart negativt för SD. Det här skrivsättet har Sydsvenskans självutnämnde ”SD-expert” Niklas Orrenius som en ett av sina främsta exponenter. Det framgår med all önskvärd tydlighet av två artiklar (22 respektive 27/5).

Den första artikeln har som rubricering ”Flört med kaldéer ogillas i SD-leden” och tar upp det faktum att i SDs avdelning i Södertälje finns ett antal kaldéiska medlemmar, det vill säga kristna irakier med katolsk inriktning. Artikeln är uppbyggd kring en intervju som Orrenius gjort med Nader Helawi, andranamn efter undertecknad på SDs valsedel till höstens fullmäktigeval. Se följande länk:

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article880592/Flort-med-kald%C3%A9er-ogillas-i-SD-leden-Svart-nar-udda-sangkamrater-ska-samsas.html

Niklas Orrenius skjuter in sig på det faktum att Nader Helawi, i egenskap av troende kristen, är motståndare till samkönade vigslar och varit framgångsrik i att presentera SDs vaktslående om det traditionella familjeidealet för andra troende invandrare, däribland också en och annan muslim. Det framgår tydligt av Orrenii sätt att skriva att han önskar framställa Helawi som en fördomsfull homofob:

”Nader Helawis (SD) röst dryper av ironi när han håller fram ett gammalt exemplar av Metro.” I tidningen i fråga finns en socialdemokratisk annons från senaste kyrkovalet, i vilken sossarna gör propaganda för samkönade vigslar och sin politik att tvinga landets kyrkor och samfund att viga personer av samma kön. ”De förstör hela landet med sånt här”, påstås Nader Helawi har sagt.

Socialdemokratisk affisch till senaste kyrkovalet.

Det hade förvisso varit ett tveksamt yttrande – om det hade varit korrekt återgivet. Nu är det inte det. Jag låter Nader själv förklara sig genom att citera en artikel i Länstidningen den 29/5: ”Jag har heller aldrig sagt att de homosexuella förstört landet. Jag sade att homoäktenskap förstör kyrkorna i hela landet eftersom jag tycker det är fel att tvinga kyrkorna att viga homosexuella. Och det är ju inte samma sak. Däremot har jag inget emot homosexuella.”

Om man vill göra en välvillig tolkning av Orrenii återgivande av Nader Helawis yttrande kan man möjligen skylla på språksvårigheter. Nader talar med brytning och kan ha missuppfattats av Orrenius. Personligen tror jag inte så mycket på den tolkningen. Sedan Orrenius tillsänt Nader Helawi sin artikel för påseende kort före publiceringen begärde nämligen Nader att få meningen ändrad. Det struntade Orrenius i, av allt att döma därför att felcitatet bättre stämmer överens med den bild av Nader som svårartad homofob som han, den vinklande journalisten, är ute efter att skapa.

Inte heller kom Naders klart uttalade mening – att han alls inte har något emot homosexuella som människor – med i hårdvinklande Orrenii slutliga artikel.

Härmed vill jag klart deklarera att jag inte ser några som helst problem med att Nader Helawi söker få invandrande troende att överge sossarna till förmån för Sverigedemokaterna genom att helt enkelt förevisa dem socialdemokratiska valannonser. Om sedan en muslimsk invandrare säger ”vilken äcklig bild” är det ju knappast något som Nader kan lastas för. Genom sammanhanget kan läsaren för övrigt lätt förledas tro, att detta yttrande är Naders eget – av en del reaktioner att döma har så också skett, något som propagandaskribenten Niklas Orrenius givetvis räknat med (och hoppats på, får man förmoda).

Artikelns hela upplägg visar vidare att Orrenius är ute efter att splittra SD-leden genom att framställa Nader Helawi som en förespråkare för obegränsad invandring av kristna från muslimska länder. Så här heter det i artikeln: ”Nader Helawi är engagerad i Asylkommittén och Farr, Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd.” Orrenius vet naturligtvis att ett samtidigt medlemskap i Farr och Sverigedemokraterna är sinsemellan oförenligt – Farr har så en uttalat mångkulturell agenda och är känt för nära samarbete med våldspositiva extremgrupper på vänsterkanten.

Orrenius rör sig här i en gråzon mellan sant och falskt. Sant är att Helawi under sin tid i södra Dalarna för flera år sedan bistod Farrs Michael Williams med tolktjänster. Falskt är däremot att Nader nuförtiden skulle ha samröre med Farr. Detta har också bekräftats i ett mejl till Nader från Farrs nuvarande ordförande.

För att ytterligare cementera bilden av SD Södertälje som en överdrivet invandrarbetonad partiavdelning hävdar Orrenius  felaktigt,  att ”fem av åtta namn” på kandidatlistan till fullmäktige har utländsk proveniens. Den aktuella listan innehåller sju namn, varav tre har invandrarbakgrund. Orrenius har dock tolkat ett kandidatnamn med svenskt förnamn och finskt efternamn som ”utländskt.”

Ytterligare en sak som Orrenius tar upp i sin infama artikel är Jimmie Åkessons vid det här laget kända yttrande för den kaldeiska nättidningen batnaya.net, där Åkessons anges ha sagt att SD kan tänka sig en ”ganska stor” kristen invandring om den muslimska invandringen kan kraftigt begränsas.

Från vänster Nader Helawi, Jimmie Åkesson samt en kaldeisk företrädare under en paus i SD Stockholms stads och läns årsmöten 2010.

Den turbulens som i anledning av Orrenii artikel uppstod i kretsar i och med anknytning till SD, framförallt i södra Sverige, ledde till att Sverigedemokraternas verkställande utskott (VU) författade ett brev till SDs Södertälje-avdelning, där man begär in SD Södertäljes svar på ett antal frågor. Jag har full förståelse för att så skett och har såsom förstanamn på partiets Södertälje-lista även varit i muntlig kommunikation med partiledningen. Jag är övertygad om att det skriftliga svar vi nu håller på att formulera kommer att räta ut alla eventuellt kvarvarande frågetecken.

Klart är att inga medlemmar i SD Södertälje  har något emot homosexuella som personer eller är för fri eller ökad invandring till kommunen eller riket. Vi håller på samma restriktiva linje som partiet i övrigt gör. Alla är också överens om att medlemskap i Farr är oförenligt med SDs målsättning och politik.

Med detta sagt finns det dock anledning klargöra, att det som jag ser det ingalunda finns några skäl att lägga sig platt på marken för den politiskt korrekta homosexlobbyn och säga ja och amen till allt denna gruppering föreslår och/eller kräver. Äktenskapet är och förblir definitionsmässig en angelägenhet mellan en man och en kvinna oavsett det orwellska nyspråk som florerar i PK-kretsarna. Inte heller finns det i mina ögon något som helst skäl att tillfredsställa de reaktionära krafter som anser att en svensk med nödvändighet måste vara en protestantisk kristen med vitt skinn, vars släkt både på mödernet och fädernet räknar sina anor tillbaka till åtminstone Olof Skötkonung.

Jimmie Åkesson klargjorde, bland annat vid Stockholms valupptakt den 9 maj, att Sverigedemokraterna står för en öppen svenskhet där vem som helst som kommer till Sverige med giltiga skäl och har för avsikt att låta sig assimileras och inpassas i det svenska samhället också skall få chansen att göra det. Detta gäller självfallet också gruppen kaldéer, vilken till stor del består av välutbildade och språkkunniga individer.

Det brev som SD Södertälje mottog från partiledningen föll händelsevis också i händerna på Niklas Orrenius, vilket resulterade i ytterligare en drapa, denna gång på temat ”Åkesson tar SD-grupp i örat.” Se länk nedan:

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article885015/Akesson-tar-SD-grupp-i-orat.html

Jag får väl tacka för epitet ”SD-tungviktare” – det råkar stämma, jag väger ju mina modiga 127 pannor… Vi i SD Södertälje upplever oss dock inte som ”tagna i örat”, däremot anmodade att klara ut de frågor som Orrenii alster samt reaktionerna på detta givit upphov till . Det gör vi mer än gärna.

Reaktionerna på Sydsvenskan-artikeln, ja. Personligen förvånar jag mig inte så litet över hur många individer ute i bygderna med säkerhet tror sig veta hur saker och ting förhåller sig i Södertälje. En av höjdpunkterna i den här tvivelaktiga genren kom mig till del i ett mejl – vars avsändare jag i barmhärtighetens namn utelämnar – där skribenten i fråga menade att ”det vet man ju hur syrianerna är.” En annan mejlskribent trodde att det närmast dagligdags förekommer kravaller mellan invandrare och svenskfödda här, trots att sådana inte varit på tal sedan de så kallade raggarupploppen för drygt 30 år sedan. Vi har andra och stora problem, men några upplopp förekommer inte längre.

Dessvärre finns det ett begränsat antal SD-are som snackar, skriver och tänker i precis den ordningen. Som utan vidare utgår ifrån att Nader Helawi var rättciterad av Orrenius, en skribent som av någon anledning i en del SD-kretsar städse tros ha vårt partis bästa för ögonen och som man gärna kan delge interna skrivelser. Nå, den genomfalska bilden torde Orrenius genom sina illasinnade förvrängningar, vinklingar och felcitat nu själv ha torpederat.

Nämnda artikel är desto mer värd att ta allt tänkbart avstånd ifrån, eftersom den inehåller mycket obehagliga antydningar om invandrare från Mellanöstern som konstiga individer som dräglar över bilder på homosexuella. Detta skrivsätt tangerar enligt min mening den rena rasismen.

De personer i och utanför SD-leden som nu, utifrån ett tvivelaktigt eller obefintligt faktaunderlag, velat se räfst och rättarting i SD-leden får lov att bestämma sig. Vill man arbeta för sverigedemokratisk enighet, eller vill man se till att propagandaskribenten Niklas Orrenius får ännu flera nomineringar till fina journalistpris? Vill man stödja SDs traditionella familjepolitik, eller vill man lägga sig platt för homosexlobbyn? Vill man arbeta mot islamiseringen eller anpassa sig till den politiska korrekthetens diktat?

Välj nu – eller ha godheten att tänka först och tala/skriva sedan!

Jag har endast talat med Niklas Orrenius en gång, vilket skedde över telefon någon dag innan den första artikeln i Sydsvenskan gick i tryck. Ingenting av det jag sade, där jag försökte ge en sannfärdig bild av Nader Helawi och hans kaldeiska landsmän, kom med i artikeln. I fortsättningen tänker jag ha så litet med den mannen att göra som möjligt, och jag uppmanar andra sverigedemokrater att iakktaga samma restriktiva hållning. Det är ingen ”schysst” journalist vi talar om här – Niklas Orrenius är en agitprop-skribent (agitprop = förkortning för ”agitation-propaganda”) bland många andra, även om det måste erkännas att han har vissa talanger när det gäller att bedåra också sådana SDare som borde veta bättre.

Jag kommer att hemställa  att artikeln i Sydsvenskan hädanefter kommer att användas som undervisningsmaterial i SDs kurser i mediehantering för kommunpolitiker såsom exempel på hur SD-fientliga propagandaskribenter arbetar. Enligt mitt sätt att se har Niklas Orrenius förlorat all form av heder som seriös och objektiv journalist.

Fotnot: Orrenii är en ålderdomlig svensk genetivform som jag, förutom i rubriken, använder i stället för ”Orrenius.”

Kriget mot rökarna trappas upp

16 april, 2010

Tidningen Metro meddelade den 15/4 att det från den 1 maj blir förbjudet för alla anställda vid Stockholms stad att röka på arbetstid. Endast på lunchrasten skall det vara tillåtet att röka. Jag anar att KD, förbudspartiet nummer ett i svensk politik, har varit drivande i frågan. På det tyder ett ovanligt korkat uttalande i artikeln av KDs Ewa Samuelsson:

”Det finns ju andra saker som vi inte får göra på våra arbetsplatser.”

Något som naturligtvis inte förklarar varför just rökningen skall stoppas. Varför inte lika gärna stoppa detta ständiga kaffedrickande i tid och otid, som upptar så mycket tid och energi? Koffein är också ett gift. Eller sätta upp övervakningskameror på toaletterna för att kontrollera att folk gör det se skall och ingenting annat?

 

91+NVEkxC6L__SL1500_

Hollywoodfilmen Thank you for smoking, byggd på Christopher Buckleys bestsellerroman, ger en annorlunda bild av rökningen och tobaksindustrin.

Det framgår av artikeln att det råder ett utbrett missnöje med det ikraftträdande förbudet. Fackförbundet Kommunal är kritiskt. Och  José Martinez, vårdbiträde och skyddsombud vid Rågsveds äldrecentrum, citeras på följande sätt:

”De kan inte ha tänkt särskilt mycket på hur det här ska efterlevas….Det är som ett angivarsamhälle där någon kan ange en kollega för att han röker. Det skapar en otrygghet.”

Det har sagts att Stockholms stad skall erbjuda stöd till anställda som vill sluta röka, men av detta verkar inte ha blivit särskilt mycket av. Martinez själv uppger sig endast ha blivit erbjuden ett samtal på en halvtimme.

Sedan ett antal år tillbaka pågår vad jag skulle vilja kalla ett flerfrontskrig mot de människor som nyttjar tobak som njutningsmedel. Först kom de närmast obscena varningstexterna på cigarrett- och tobakspaket. En milstolpe i detta krig var när rökförbudet på restauranger och näringsställen trädde i kraft för några år sedan.

Därefter har olika typer av förslag i syfte att göra samhället än ogästvänligare för rökarna kommit slag i slag – såsom att låta rökare betala mer för sjukvård än andra, att införa ännu högre straffskatt på tobaksvaror, att näringsidkare inte skall få skylta med samma varor. Och så vidare.

Förslagsställarna tycks ha glömt en liten sak i sammanhanget: rökare är också människor. De vet redan sedan åtminstone 1950-talet alltför väl att rökning inte är hälsosamt och att de bör sluta om livet är dem kärt. Den accelererande förbuds- och varningsmentaliteten gör emellertid att de mår ännu sämre, särskilt om viljestyrkan när det gäller att sluta tryter. Det är enligt min mening tveksamt om de behandlas som fullvärdiga människor.

Det är inte lätt eller politiskt korrekt att peka på fördelar med rökning. Jag hävdar likafullt att ett bloss då och då är den perfekta avkopplingen. Det skänker lugn och ro och kan upplevas som sinnesskärpande. Dessutom finns det mycket annat som är farligt i vår osäkra värld – olämpligt födointag, omåttligt bruk av alkohol, trafiken, miljö- och hälsofarliga utsläpp, you name it. Och visst, det förekommer greuelpropaganda här också.

Tusan vet om inte den stress och det allmänna obehag som alla förbudskrav beträffande rökningen framkallar hos nikotinnjutarna i vissa fall kan vara lika farligt som själva rökningen. Den som röker och trivs med det löper sannolikt mindre risk än den som röker och beständigt har dåligt samvete härför.

 

humphrey-bogart2

Det är tveksamt om Humphrey Bogart (1899-57) någonsin hade dåligt samvete för sin rökning.

Visst, jag röker själv sedan drygt fem år tillbaka. Dessförinnan var jag rökfri i 17-18 år. Dumt att börja igen, säger ni – absolut. Vi människor är dock inte alltid hundraprocentigt rationella och förnuftiga. Jag kom in i en jobbig fas i livet under vilken rökningen gav viss lindring. Alla som rökt och dragit halsbloss vet dock att det är extremt svårt att sluta när man väl kommit igång. All hetspropaganda och snusförnuftiga kommentarer riktade mot oss rökare gör på intet sätt saken bättre – snarare finns risken att man blir förbannad och röker vidare i rent trots!

Jag har emellertid siktet inställt på att sluta, både av hälsoskäl och ekonomiska skäl. Dessutom känns det inte tillfredsställande att vara ”slav under lasten”, oavsett vilken denna last sedan än må vara.

Under alla omständigheter sympatiserar jag med de rökare som nu är utsatta för hets och stress av Stockholms stad. Det är ganska troligt att de, som en följd av förbudet, kommer att bli griniga, mer okoncentrerade och nervösa. Detta kommer ofelbart att gå ut över patienter och andra klienter inom respektive verksamhetsområden.

Dessutom måste man, som José Martinez förmodar, rimligtvis införa någon form av övervakning på det att förbudet måtte efterlevas. Vilket kostar tid, pengar och energi som kunde ha använts betydligt bättre. Men ibland räcker förnuftet hos förbudsivrarna inte längre än implementeringstiden för det senaste förbudet, om ens så långt…

För övrigt har 119 av landets 208 kommuner infört rökfri arbetstid från och med 2010.