Archive for the ‘Michael Savage’ category

Smekmånaden med Obama är slut

30 juli, 2009

När Barack Obama tillträdde som USAs 44e president i januari 2009 hade han ett överväldigande stöd i USA såväl som utomlands. Ett av de få länder där sympatierna för hans medtävlare John McCain övervägde var Georgien. Ett halvår efter Obamas tillträde har entusiasmen svalnat betydligt, åtminstone hemma i USA. I resten av världen förefaller den överdrivna dyrkan av Obama – Obamamania” –  hänga kvar ett tag till.

En incident för någon vecka sedan utsatte Obamas presidentur för en ganska obarmhärtig blixtbelysning. Det var när Obama skarpt kritiserade en vit polisman, James Crowley, för att ha betett sig som en ”idiot” när han grep en amerikansk universitetsprofessor som dessutom råkade vara en personlig vän till presidenten. Det visade sig dock att polismannen agerat helt korrekt, och Obama tvingades krypa till korset. Crowleys chefer och poliskolleger stödde hela tiden sin man och var upprörda över Obamas lösmynthet, vilket framgår av den här länken:

http://www.youtube.com/watch?v=G-QIKl6ca3I&feature=PlayList&p=788A379D232B0

 Polisbefälet James Crowley råkade illa ut genom Obamas ohemula angrepp.

Den som greps var Henry Louis Gates, Jr., Alphonse Fletcher University-professor vid Harvard-universitetet samt director vid W. E. B. Du Bois Institute for African and African American Research, också vid Harvard. Gates är en av USAs mest välkända radikala svarta professorer och, som sagt, en god vän till Obama. Bakgrunden till gripandet var att Cambridge-polisen fått in en anmälan om ett inbrottsförsök i Gates hem, sedan Gates kommit hem från ett besök i Kina och misslyckats med att få upp dörren; han gick därför in genom en dörr på husets baksida.

Det hade säkert inte blivit några problem för utkommenderad polis att hantera situationen om inte Gates uppträtt aggressivt och arrogant  samt anklagat poliserna – en vit och en svart – för att vara rasister. Han vägrade dessutom komma ut ur huset för att identifiera sig och greps därför på plats samt fördes till polisstationen. Sedan saken utretts kunde alla anklagelser mot Gates avfärdas, och Cambridge-polisen bad om ursäkt. Det var då president Obama spädde på uppståendelsen genom sina anklagelser mot den vite polismannen James Crowley.

Genom presidentens inblandning fick affären Gates världsvid uppmärksamhet och har även attraherat svenska bloggare. En av dessa är moderata kommunalrådet och kommunstyrelsens ordförande i Lidingö kommun sedan 2003, Paul Lindquist, som kommenterat Obamas märkliga insats enligt följande:

”För det första är det högst anmärkningsvärt att presidenten kommenterar hur en enskild polisman sköter sitt arbete och att han därtill använder sitt ämbete till att försvara en personlig vän. Om Sveriges stats- eller justitieminister gjort något motsvarande hade vederbörande omedelbart blivit anmäld till KU. (…) Inte heller en Harvardprofessor står över lagen, oavsett om han är svart eller vit.”

Här en länk till hela Paul Lindquists inlägg:

http://www.moderat.se/web/Paul_Lindquist_blogg.aspx

Barack Obamas självpåtagna inblandning i polisens affärer ledde till att den enskilde polismannen, James Crowley, tvingades löpa gatlopp i media för sin påstådda men icke-existerande ”rasism”. Obama ångrade visserligen i efterhand sina respektlösa kommentater om Crowleys ”idiotiska” handlande, men då var skadan redan skedd – för såväl Obama själv och polismyndigheten i Cambridge, Massachusetts som för James Crowley. Icke desto mindre har olika bedömare världen över fortsatt sjunga Obamas lov.

Det är emellertid inte bara Obamas olycksaliga inblandning i Gates-affären som fått många i USA att börja betrakta sin president med större skepsis än tidigare. Genom mina  mejlkontakter med amerikanska vänner har jag fått erfara att många som tidigare stött och röstat på Obama nu har börjat tvivla, eller rentav ta avstånd från mannen i Vita huset. Alltfler tycks börja inse, att talet om Obama som socialist – som enkelt viftades bort i samband med presidentvalet – icke saknade fog.

 Rätt bild av president Obama?

Det stöter exempelvis många, att president Obama agerar som vore han VD för bankerna, bilindustrin och sjukvården i Förenta staterna och, med hjälp av sina nära medarbetare, rumsterar om som han vill i det amerikanska näringslivet och vårdapparaten. Detta är definitivt inte en amerikansk presidents roll, som denna definieras i konstitutionen. Dessutom agerar Vita huset i ”splendid isolation”, till synes utan någon som helst insyn. USA står inför en ekonomisk och social omvälvning utan tidigare motstycke, och få verkar bry sig.

Barack Obama har därtill ådagalagt en minst sagt nonchalant inställning till det fria ordet. Bland annat syftar han till att, genom försåtliga metoder, strypa den amerikanska pratradions yttrandefrihet. Just pratradion – ”talk radio” – är troligen det enda mediaområde där högern har ett klart övertag över vänstern, och pratradioestradörer såsom Rush Limbaugh, Michael Savage,  Gordon Liddy, Michael Reagan med flera har länge varit en nagel i ögat på den notoriskt politiskt korrekte vänstermannen Obama.

Vidare har Barack Obama ända sedan han inledde sina universitetsstudier byggt upp ett vittförgrenat nät av kontakter till olika mer eller mindre vänsterradikala personligheter och grupperingar. De mest omtalade av hans forna medarbetare är väl den fradgatuggande ”black power”-pastorn Jeremiah Wright samt gamle Weathermen-terroristen, numera etablerade universitetsprofessorn William ”Bill” Ayers.

 Obama och pastor Wright, mannen som blev beryktad med sitt yttrande ”God damn America”.

För alltfler amerikaner börjar det stå klart att Barack Obama med sin politiska vänsteragenda syftar till att omvandla USA till ett liberalt-socialistiskt samhälle av nordeuropeisk modell, eller ännu värre. Obama-administrationen öser ut pengar till höger och vänster, till synes utan att bekrymra sig för det rekordhöga budgetunderskottet. 2009 har exempelvis den federala regeringen spenderat cirka 4000 biljoner dollar, det vill säga 4 triljoner – summor så hisnande att de förefaller helt overkliga.

Jag avskyr att säga ”vad var det jag sa” (eller gör jag det – det känns faktiskt rätt angenämt!), men den här utvecklingen förutspådde jag i god tid före det amerikanska presidentvalet i november 2008. Den som vill veta mer uppmanas läsa min djuplodande artikel om Barack Obamas ideologiska hemmahörighet – ”En socialist i Vita huset?” – i tidskriften Contra nr. 4 2008, sidorna 3-7.

Ty visst blev det en socialist i Vita huset. Dessbättre verkar det amerikanska folkets smekmånad med Barack Obama vara på väg att ta slut, och möjligheten att Obamas period i Vita huset bara blir fyraårig är inte längre så avlägsen.

Storbritannien mot PK-diktatur

14 maj, 2009

För några månader sedan vägrades den nederländske parlamentarikern Geert Wilders, välkänd för sin kompromisslösa kritik mot islam, efter beslut av inrikesminister Jacqui Smith inresa i Storbritannien för att delta i ett möte i parlamentets överhus som han var inbjuden till. Nu har hon, Jacqui Smith, gjort det igen, det vill säga stängt gränserna för en kontroversiell västerländsk politisk figur. Den här gången drabbar bannstrålen den amerikanske radioprataren Michael Savage, konservativ författare, debattör och värd för radioshowen ”The Savage Nation”.

Jacqui Smith ger begreppet PK-diktatur ett ansikte.

Enligt den amerikanska tidskriften NewsMax finns Savage med på en lista omfattande  16 personer som  blivit ”named and shamed” av det brittiska Home office, alltså inrikesdepartementet. Det var inrikesminister Jacqui Smith som beslöt offentliggöra listan över personer som varit portade i Storbritannien sedan oktober 2008. Förutom Savages namn innehåller listan namn på diverse extrema kristna predikanter, anti-gay-aktivister, nynazister och terrorvänliga islamister.

Inrikesminister Smith motiverade i ett uttalande på GMTV sitt beslut att offentliggöra listan på följande sätt: ”I think it is important that people understand the sorts of values and sorts of standards that we have here, the fact that it´s a privilege to come and the sorts of things that mean you won´t be welcome in this country.”

Michael Savage uppges senast ha varit i Storbritannien för 20 år sedan och inte ha några planer på att återvända, men han ogillar av förklarliga skäl att bli ihopbuntad med en räcka terrorister och andra banditer. Han överväger nu att göra bruk av de stränga förtalsregler som råder i Storbritannien och stämma inrikesminister Jacqui Smith.

Michael Savage föddes, med efternamnet Weiner, i Bronx 1942. Föräldrarna var judar av rysk härkomst. Sonen blev mycket begåvad och har en Ph.D.-examen i National Ethnomedicine samt ett antal övriga akademiska examina i medicinsk antropologi, medicinsk botanik, sociologi samt utbildning. Det innebär att Savage vet allt som går att veta om örtmediciner och homeopati och har skrivit 19 (!) böcker inom dessa ämnesområden. Som Michael Savage har han skrivit betydligt färre, men mycket mer lästa, böcker såsom ”The Enemy Within: Saving America from the Liberal Assault on our Schools, Faith, and Military” (2003) och ”Liberalism Is a Mental Disorder” (2005).

Michael Savage är känd som en snabbpratande och kontroversiell radiopersonlighet som bland annat tagit stark ställning mot illegal invandring till USA och homosexlobbyn. Han har bland annat sagt att ”liberalism and same-sex marriage degrade the American culture”, och sådan frispråkighet får naturligtvis inte förekomma ostraffat. Savage har också gjort sig känd för att vilja ställa president Barack Obama inför riksrätt. Lyssna genom länken här nedan på vad han har att säga i detta ämne!

http://www.youtube.com/watch?v=IhJkOz3afFY&feature=related

Kontroversiellt? Rätt så. Förolämpande mot USAs statschef? Otvivelaktigt. Felaktigt? Möjligen.

Michael Savage och John McCain under senaste valkampanjen.

Ett land där demokrati och yttrandefrihet råder har emellertid inget annat val än att tillåta sådana opinionsyttringar om det vill fortsätta kalla sig demokratiskt. Jag har hittills inte sett några tecken som tyder på att Obama-administrationen tänker förbjuda ”The Savage Nation” och utgår därför ifrån att han får fortsätta hållas. Storbritannien är dock ett annat kapitel.

Inrikesminister Jacqui Smith visar med sitt patetiska beslut att inkludera Michael Savage på sin lista över oönskade besökare att Storbritannien nu fjärmat sig från de renodlade demokratiernas skara för att utvecklas mot att bli en politiskt korrekt diktatur, en ”demokratur” om man så vill. Jag kan heller inte frigöra mig från den obehagliga tanken att den brittiska regeringen satt upp juden Savage på listan därför att den annars skulle få en alltför stark arabisk slagsida.

Jag brukar ofta kritisera den politiska korrektheten för att ta över alltmer av det svenska samhället men kan inte tänka mig att Michael Savage skulle bannlysas av den svenska alliansregeringen, kanske mest för att nog ingen i Reinfeldt-juntan vet vem han är.

Fast det är naturligtvis tänkbart att det brittiska listan över oönskade personer blir normgivande för hela EU.