Archive for the ‘Poesi’ category

Om du behöver

6 oktober, 2014

untitled

Kan inte neka till, min vän
att kärlek, ömhet och omtanke
hemsöker mitt arma hjärta än.

Trots att tid och rum skilt oss åt
och vatten flutit under broarna
är det inget jag kan göra något åt.

Visst, jag har förnekat och förbannat
och mycket annat ävenledes
och kanske jag kunde önska annat.

Man kan väl värja sig en tid och fundera
men inför naturens urkrafter kan man
till slut blott kapitulera – och salutera!

Lev nu ditt liv och bida din tid framöver
ta hand om dig själv om du vill
du vet var din vän finns om du behöver.

 

 

 

 

 

Några ord om Himmelriket

1 oktober, 2014

Där ingen baktalar eller går bakom ryggen på någon.

Där ingen någonsin kan såra någon annan.

Där alla  anstränger sig för att hjälpa och bistå varandra.

Där alla överser med varandras fel och brister.

Där  ingen tvingar någon annan till något.

Där synd och fördömelse är okända företeelser.

Där ingen behöver hävda sig själv på någon annans bekostnad.

Där ingen försöker lura någon eller tillskansa sig orättmätiga  fördelar.

Där välvilja, glädje, skönhet och ömsesidig kärlek är de naturliga tillstånden.

Där ingen behöver ta hand om sig själv därför att andra gör det åt en.

Där ingen medvetet eller omedvetet missförstår någon annan.

Där äktenskap varar för evigt och inga är otrogna eller svekfulla mot varandra.

Där döden inte kan skilja några älskande åt.

Där  inga behöver gripa till vapen för att bli fria.

Där kärlek inte släpas i smutsen, förlöjligas eller devalveras utan tas på allvar.

Där ingen vet vad ondska och hjärtlöshet är och inga hjärtan brister.

Där glädjetårar flödar men ingen gråter på grund av sorg eller olycka.

Där ingen tillhör någon ras utan alla är människor.

Där det inte finns något behov av religion eller frälsare därför att alla redan är frälsta.

Där det eviga livet råder och döden icke är.

(Målning nedan av Benny H. V. Andersson)

. images

Tröstande tankar och saknad

30 maj, 2014

b0092f8a-584b-4a32-b1de-b1a15c52f65a~__H

Vinden ruskar om löven
i buskagen utanför fönstret.

Solen lyser ännu över
vår lilla värld här på höjden.

Påminns om att jag saknar någon
som nog borde varit här nu.

Skojat litet med mig, kelat
och hållit mig i handen.

Jag satt en stund i minneslunden
tidigare i dag med min son.

Gladdes åt fåglarna som badade
så energiskt i den lilla dammen.

Och tänkte på att hustrun
hade velat bli en liten fågel.

Nej, jag tror inte på sådant
men tanken känns ändå tröstande.

”Family first”, säger agent Gibbs
i Navy CIS och tolkar mina tankar.

Jag lever för min familj
som gör den där saknaden uthärdlig.

untitled

 

 

 

 

Aldrig någonsin!

18 maj, 2014

Tufsan m fl 019

Jo, jag känner mig stark
och glad för det mesta nu,
beredd att möta verkligheten.

Kan hantera med- som motgång,
och även ovissheten som
ligger och lurpassar på mig.

Litet tilltufsad har jag blivit
som tygharen jag hittade
under soffan utan en arm och ett ben.

Tufsan och Tufsen, det är vi –
ett omaka par i livets
oförutsägbara villervalla.

Ja, jag har blivit rädd för kärleken,
för att känna alltför mycket
för en enda person igen.

Jag vill aldrig mer känna
mig utlämnad till någon
jag placerat på piedestal.

Aldrig mer känna
den där hudlösheten
och sårbarheten igen.

Tvivlar på att jag skulle
överleva en sådan pärs
och en sådan prövning igen.

Ty inte skall väl kärleken
mellan två människor
behöva vara så här?

Har fortfarande svårt
att förstå det som hände
och traumat som följde.

Men än sen?
Det där ligger bakom mig nu.

Mitt liv och min familj
kan ingen ta ifrån mig.

Aldrig, aldrig, aldrig…
aldrig någonsin i evighet!

 

 

Vi borde ha lärt oss

20 april, 2014

images

Ja, vi borde ha lärt oss
vid det här laget.

Att ett vackert yttre
och ljuv älsklighet

kan maskera tom
likgiltighet och känslokyla.

Att romantik och levande ljus
kan vara en kuliss för svek och elakhet.

Att ett fåraktigt yttre
kan dölja en glupande ulv.

Att ett mindre tilltalande utseende
kan dölja ett hjärta av guld.

Vi borde som sagt ha lärt oss –
men kommer vi nånsin att göra det?

 

När natten sig sänker

8 april, 2014

untitled

När natten sig sänker
det händer jag tänker.

Vad ynnest att inte behöva vakna
så mycket jag inte skulle sakna.

Felslagna förhoppningar och stridande
sorger, hjärtesår och lidande.

Lika fort som sånt smyger på
det slår mig dock liksom så:

Det finns liv som behöver mig kvar
som inte vill att jag far.

Ännu finns saker att göra, platser att se
människor att glädja, böner att be.

Och kanske det sista stordådet att utföra
det som jag ännu inte hunnit göra.

Den som lever får väl se, min vän –
och ja, tanken på dig fägnar mig än.

 

 

Vårvinter

23 februari, 2014

images

Jag har sagt det förr
men det förtjänar upprepas:

Gudomlig glömska,
förlåtelse som utplånar,
försoning som fullkomnar.

Ja, kärlek som förnyas…
Vad kan vara vackrare
och mer gudomligt?

Ute är det vårvinter
och naturen står och tvekar
vart den skall ta vägen.

Men vi vet redan
att utgången är förutbestämd:
vintern kommer att förlora.

Inget kan ju hejda snödropparna!

Mitt hjärta gläder sig
och jag hoppas på ett fint år.

Ett vet jag:

Blott ett ord från dig
och isen som kapslat in mitt hjärta
smälter på en sekund.

Glöm inte att glömma!

14 februari, 2014

untitled

En konservativ ideolog skrev en gång
att det som skiljer människan från djuren
är konsten att minnas.

Jag tyckte det lät bra och trodde länge på det
men jag undrar om det inte är tvärtom –
konsten att glömma är det som skiljer.

En hund som haft tråkiga erfarenheter
av bilar är dömd att skälla efter bilar
resten av sina livsdagar.

En människa som haft tråkiga erfarenheter 
kan låta det dominera resten av hennes liv –
eller välja att glömma.

Att glömma en oförrätt eller begånget fel
kan vara fruktansvärt svårt – lättare och behagligare
att sjunka in i självömkans frestelse.

Likväl är det fullt möjligt och faktiskt nödvändigt
att vägra låta besvärliga minnen plåga dig
i evigheters evigheter.

Såvida du inte tillhör dem som tycker om
att gå omkring och känna dig tragiskt missförstådd –
en yttersta försvarslinje när ingen annan finns.

Vi andra gör bäst i att låta de plågsamma minnena
följa med  vågorna ut på glömskans vida hav:
glöm inte att glömma!

Förälskelsen

31 januari, 2014

imagesE22EPSVF

Att landa efter en djup förälskelse
är litet som att komma hem till vardagen
efter en ovanligt lyckad semester

Efter att ha firat jul och nyår märker du
att januarimörkret omsluter dig
och att det är evigheter till våren

Dina fötter är inte längre vingförsedda
utan traskar på i den smutsiga snömodden
med trasiga strumpor och läckande skor

Du upptäcker att din älskade vän
kunde vara vem som helst av
de nollställda kvinnorna i Coop Forum

Särskilt hon som står närmast före dig
i kön till kassan och tar evigheter på sig
för att få fram sitt djävla plastkort

Jag vet inte ens om jag tycker det är tragiskt
snarare känns det skönt att allting
har återgått till det normala

För det har det väl?

Hoppet

26 januari, 2014

untitled

När jag tänker tillbaka på
allt som har varit
och allt jag varit med om.

Ser jag en röd tråd
som lett mig vidare genom allting –
det är hoppet, det är optimismen.

Jodå, jag kan vara en deppig fan,
stirra mig blind på det mörka –
men det varar inte så länge.

Jag har upplevt helvetets djup
i alla tänkbara nivåer – känt svaveldoften,
stått med ryggen mot väggen.

Blivit dumpad,  trampad på med spikskor,
beljugen, missförstådd, föraktad – än sen?
Allt rinner av mig som på en gås.

Så jag tänker fortsätta hoppas,
tro på det omöjliga,
trotsande hopplösa odds.

Något annat är ej tänkbart,
det vore mot min natur –
med Gud i sitt hjärta har man inget val.

Tänk om vi kunde hoppas tillsammans, min vän?