Archive for the ‘religionsfrihet’ category

Frihet för Elizaveta Drenitjeva!

16 januari, 2009

Nyligen dömdes i Almaty i Kazakstan 29-åriga missionären Elizaveta Drenitjeva till två års fängelse. Domen visar att denna strategiskt viktiga före detta sovjetrepublik dragits med i den nya nationalistiskt intoleranta våg, som sveper fram genom delar av det forna ”ondskans imperium”.

Elizaveta Drenitjeva är rysk medborgare och har i tre år varit verksam i Kazakstan som missionär för den i Korea 1954 grundade rörelsen Unification Church (Enighetskyrkan), som hon anslöt sig till 1995. När hon greps hade hon en tid varit övervakad av den kazakiska säkerhetstjänsten KNB (tidigare KGB). Hon har själv berättat att KNB-folk den 2 juli klockan sex på morgonen bröt sig in i den fredsambassad som är rörelsens bas i Almaty. Sedan kom turen till medlemmarnas bostäder, där all litteratur och alla datorer beslagtogs. Drenitjeva greps under det att en annan medlem förständigades att inte lämna landet.

Den 24 oktober kom rättsprocessen mot Elizaveta Drenitjeva igång i Almalinskiy distriktsdomstol i Almaty. Hon anklagades enligt artikel 164, del 2 i Republiken Kazakstans motsvarighet till brottsbalken för att ha ”stört mänsklighetens fred och säkerhet”. Vid åklagarens uppläsning av domskälen – som kan ses på en till engelska översatt video som lagts ut på YouTube – anklagas Drenitjeva för att ha ”indelat människor i syndiga och syndfria personer”. Vad hade då Elizaveta, mer konkret, gjort för att råka så här illa ut?

Hon hade samlat fyra personer till ett seminarium, under vilket hon undervisade om Unification Churchs lära, som utformats av rörelsen grundare, pastor Sun Myung Moon. En KNB-agent med täcknamnet ”Medvedev” hade, med åklagarens godkännande, infiltrerat gruppen åhörare och spelat in fyra föreläsningar på band.

De kazakiska myndigheternas agerande har fördömts av Evgenij Zhovits, ledare för the Kazakhstan International Bureau of Human Rights, som citeras på nätet: ”Man kan knappast föreställa sig ett bättre sätt att misskreditera vårt land. ” Zhovits påpekar vidare att Kazakstan kandiderar för att bli ordförandeland i the Organization for Security and Co-operation in Europe (OSCE) 2010 och att Kazakstan skryter för vem som vill höra på om sin förmåga att bilägga internationella konflikter. ”Det faktum att en sådan rättegång över huvud taget kom till stånd är i sanning en vanära”, citerades Zhovits vidare. Faktum är att också högt uppsatta företrädare för Kazakstans muslimska majoritet protesterat mot behandlingen av Drenitjeva.

Nu är det högst osäkert om Kazakstan har någon realistisk möjlighet att få bli ordförandeland i OSCE. Landets nya religionslag, som framlagts av parlamentet och godkänts av president Nazarbajev, har mött skarp kritik från människorättsorganisationer och även från själva OSCE eftersom den strider mot OSCEs syn på mänskliga rättigheter. Detta är nämligen inte första gången en internationell religiös rörelse – Unification Church är sedan 1997 registrerad som Non-governmental Organization (NGO) – råkar illa ut.

1999 började anhängare av  hinduiska  SKC (Society for Krishna Consciousness) uppföra en samfällighet i Kazakstan bestående av 26 hus och 116 tunnland odlingsbar mark. Under årens lopp utvecklades denna kommunitet till ett i bokstavlig mening blomstrande samhälle, där grönsaker, blommor och frukter odlades och där anhängarna genom sitt exemplariska leverne blev mycket populära bland sina grannar. 2006 hade dock myndigheterna ändrat inställning till dessa Krishna-anhängare: man samlade ihop ett uppbåd människor till en Krishna-fientlig demonstration och skapade en vrångbild av rörelsen för att kunna motivera ett myndighetsingripande.

Det dröjde inte länge innan ett gäng regeringsbusar slog sönder en stor del av Krishna-anhängarnas bostäder, vilket ledde till att många familjer tvingades uthärda den kommande vintern utan tak över huvudet; detta hände den 21 november 2006. Krishnafolket gav sig dock inte utan fortsatte bo kvar, så gott det nu gick. 2007 gick regeringen ut offentligt och försäkrade, att den ”beklagliga konflikten” fått ett ”lyckligt slut”. Krishnakollektivet hade nämligen fått ny mark i stället för den som tidigare konfiskerats. Denna omfattade 5 tunnland – mot tidigare 116 – och bestod av helt ofruktbara arealer. Detta var alltså den kazakiska islamdiktaturens ”lyckliga slut”…

Delar av omvärlden protesterade den gången mot Kazakstans behandling av en marginell religiös grupp som var tacksam att ge sig på, eftersom den i media ofta beskrivs som en ”fanatisk sekt” och så vidare. Liksom för övrigt också är fallet med Unification Church, den så kallade Moon-rörelsen. Och ja, jag är själv medlem i rörelsen och talar naturligtvis därför delvis i egen sak. Oavsett religiös hemmahörighet är emellertid den kazakiska diktaturregimens behandling av en fredlig, ung missionär fullständigt oacceptabel med varje mått mätt!

Enligt mina källor planerar USA att utöva påtryckningar mot den kazakiska regeringen i syfte att få min trossyster Elizaveta frigiven. Hon har jämväl själv fått 14 dagar på sig att överklaga domen, så vi får se vad som händer. Den skärpta religionslagstiftningen i Kazakstan är tydligtvis ett led i en fortgående nationalistisk vindkantring i denna gamla sovjetrepublik; i ovan nämnda YouTube-inslag förklarade en representant för åklagarämbetet, att Kazakstan inte har behov av utifrån kommande religioner som förvirrar medborgarna.

Utvecklingen i Kazakstan är inte unik i denna del av världen. Också i det likaledes islamska Uzbekistan har kristna av olika slag utsatts för repressalier, bland annat anhängare av Pingströrelsen, Sjundedagsadventisterna, Presbyterianerna och Metodistkyrkan. Den statskontrollerade TV-kanalen fastslog att sådana grupper var ”sekter”, som bedriver olaglig missionsverksamhet vilken beskrevs vara lika farlig som terrorism och narkotika.

Så mycket för kazakisk och uzbekisk religionsfrihet. Det finns naturligtvis bara ett krav att ställa på Kazakstan i sammanhanget: Frihet för Elizaveta Drenitjeva!