Archive for the ‘Stellan Bojerud’ category

Några kommentarer kring SDs riksdagslista

16 mars, 2010

Nu har Sverigedemokraternas valberedning sagt sitt genom att presentera partiets riksdagslista inför valet den 19 september. Den innehåller 50 namn vilka senare kommer att fyllas på med ytterligare några.

Jag vill först gratulera valberedningen under Micke Rosenbergs ledning till att ha gjort ett utmärkt jobb. Som jag ser det är det nu av central betydelse att alla vi sverigedemokrater i det stora hela ställer oss bakom kandidaterna på listan och lämnar alla stora meningsskiljaktigheter och konfliktungar därhän om det nu skulle finnas några sådana. Låt vara att många av oss kanske upplever att den eller den borde ha fått en högre position eller att den eller den borde ha varit med i stället för den och så vidare. Ni vet vad jag menar.

Några personliga kommentater kommer här.

Alla ”tunga” namn finns på plats där de borde vara.  Jag tänker då främst på Jimmie Åkesson, Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof, kompisgänget (”de fyras gäng”, ”fantastiska fyran”) som vi i första rummet kan tacka för att Sverigedemokraterna i dag är ett salongsfähigt och konkurrenskraftigt parti av värdekonservativt snitt med mycket goda chanser att ta sig in i riksdagen.

Hatten av för er, mina vänner!

 Carina Herrstedt, högst placerade kvinnan på SD-listan.

Jag glädjer mig också åt att kompetenta personer såsom skicklige debattören Jonas Åkerlund, landskronatösen Carina Herrstedt, förre partiledaren Mikael Jansson, veteranen och förre riksdagsmannen (m) Sten Andersson, EU-valskandidaten Sven-Olof Sällström, SDU-ledaren Erik Almqvist och försvarsexperten Stellan Bojerud finns med på valbar plats; måste dock tillstå att det är min åsikt är att Stellan borde ha haft en mer framskjuten plats med all den sakkunskap, erfarenhet och pondus han besitter.

Stellan skulle bli en utomordenligt bra gruppledare i riksdagen – han har därtill unika sakkunskaper i försvarsfrågan och skulle lätt som en plätt platta till vilken försvarsminister som helst i en debatt!

Blåsippans väg…mot riksdagen!

Särskilt glad är jag över att SDs internationelle sekreterare Kent Ekeroth med sina eminenta kunskaper och sitt engagemang när det gäller Mellanöstern och islamismen/islamiseringen finns med på en 16e plats, vilket innebär att han är garanterad en plats om SD skulle få precis fyra procent av rösterna.

Jag erkänner att jag gärna sett trygge och duktige klippanbon Jens Leandersson bland de främsta på den föreslagna listan, men nu har han valt att, av personliga skäl, inte kandidera så det får jag respektera. Därtill hade jag önskat att ett eller ett par namn från Stockholms läns distrikt- mitt hemlän – hade funnits med där uppe. Som det nu är kan jag tycka att övervikten blir väl stor för landets södra del. Se länken nedan:

http://sydsvenskan.se/sverige/article638122/Skansk-dominans-pa-SDs-riksdagslista.html

Skulle vi inte satsa särskilt på Stockholms-regionen i det här valet?

Själv hamnade jag på 35e plats, vilket jag är fullt tillfreds med. Det innebär att jag troligen kommer in om SD gör ett extremt bra val, det vill säga får i trakterna av 10 procent av de avgivna rösterna. Ingen omöjlighet. Hur detta sedan skulle gå att kombinera med tjänsten som SDK-redaktör och företrädare för SD Södertälje vete fåglarna.

I samband med att riksdagslistan presenterades meddelades att SD fick blygsamma 2,7 procent i SKOPs senaste väljarundersökning. Det har jag personligen alls inget emot. Det bör vi ta som ett memento att vi inte får ta någonting för givet. Vi kan inte bara ställa ut skorna och räkna med att komma in i riksdagen så där annars, bara!

Vi måste räkna med att det blir såväl blod och svett som tårar innan vi nått målet.

 Låt oss gärna ta en seriös och öppen debatt om den föreslagna listan, om vi finner det lämpligt, men vad vi inte får göra är att  förfalla till intern smutskastning och kackande i eget bo!

Man blir ju förbannad…

12 mars, 2010

Visst går man och retar upp sig på en massa saker…höga som låga, konstruktiva som totalt meningslösa. Ibland känns det bra att få ur sig vad man retar upp sig på/blir förbannad över, förutsatt att man inte går till handgripligheter mot sina medmänniskor. Därför följer nu en lista över saker jag gått och blivit förbannad på under senare tid. Dock vill jag inte vara ensidigt negativ – därför avser jag vad det lider återkomma med en lista över tillvarons glädjeämnen; de är minst lika många!

Man blir ju förbannad…

…när våra vanligaste politiker, proffstyckare och kommersiella intressen låtsas som ingenting och fortsätter att orera om behovet av långtgående och kostsamma åtgärder för att minska koldioxidutsläppen, trots alla forskarrön som visar att det inte finns ett spår av samband mellan så kallad global uppvärmning och mänskliga koldioxidutsläpp, och trots att FNs klimatpanel (IPCC) avslöjats som lurendrejare och pajasar och trots att vi just upplevt den kallaste vintern på flera decennier.

…när islamister tror att de har rätt att påtvinga alla andra sin snedvridna tolkning av islam och Koranen och dessutom ha ihjäl personer – såsom Lars Vilks och Kurt Westergaard – vilka påstås vara svårartade hädare och kättare.

…när professionella blödande hjärtan som Jan Hjärpe anstränger sig så de blir blåa för att finna ursäkter i islamisternas beteende och vältra över skulden på det demokratiska samhället.

…när en dömd spion, betald KGB-agent, marxist-leninist, revolutionsromantiker och judehatare som den över alla bräddar pompöst uppblåste Jan Guillou tillåts fortsätta skriva krönikor i etablerad press av typ Aftonbladet.

Steroidstinne  sovjetspionen Guillou i aktion i början på 70-talet.

…när televisionens påannonserare (”hallåor” hette det i min ungdom) hemfaller åt ovanan att säga ”mmm” efter varje inslag som sänts.

…när representanter för statstelevisionen med krystade argument gör allt för att hålla Sverigedemokraterna (SD) borta från partiledardebatterna.

…när precis ALLA homosexuella i TV-serier av olika slag framställs som genomgoda, kloka, snälla och humoristiska medan precis ALLA som inte riktigt inser tjusningen i bögeriet porträtteras som hatfulla, bigotta och allmänt korkade.

…när så kallade vänner inte har folkvett nog att svara på vänliga inbjudningar eller andra meddelanden; det är sådana personer  jag numera vill kalla före detta vänner.

…när SD jämt och ständigt förses med epitetet ”främlingsfientligt”, trots att det i partiet vimlar av efternamn såsom Klaric, Hillawi, Yurkovskaya, Baum, Kinnunen, Assai, Pedersen, Dawd, Odeish, Trivunovic och Mäkinen, för att nu bara ta några direkt ur minnet.

…när individer som Mona Sahlin, Birger Schlaug, Ursula Berge med flera tycker det är betydligt viktigare att kritisera Israel för allt mellan himmel och jord än att värna om Malmös förföljda judar.

…när samma individer vägrar erkänna att det är medlemmar ur Malmös muslimska kommunitet som förföljer judarna och i stället skyller på svenskar, ja rentav Sverigedemokaterna (exempelvis Thomas Idergard) trots att SD sannolikt är landets mest jude- och israelvänliga parti.

…när etablissemanget i liberala judiska församlingar fortsätter att baktala SD i politiskt korrekt nit trots att det är i detta parti de har sitt största stöd.

…när en välrenommerad militärhistorisk bokklubb som SMB dödskallemärker sverigedemokaten Stellan Bojeruds böcker – av det enda skälet att han är sverigedemokrat – på samma sida som man gör reklam för dem och dessutom visar att man har noll koll på SDs historia.

…när man i media påstår att det heter ”ett media”, detta trots att media är plural; faktum är att det heter ett medium, flera media.

…när expediten i Pressbyrån frågar om man vill ha en plastpåse till de nyss inköpta varorna, och när man nekat helt omotiverat kläcker ur sig ”ja, då sparar du miljön”.

…när vargkramare sätter vargar före människor eller åtminstone hävdar att båda arter är ”lika mycket värda”; detta visar att någonting allvarligt är fel i samhället och dess så kallade värdegrund.

…när vi rökare motas ut överallt, ibland med de mest idiotiska argument – rökning är och förblir en integrerad del av mänsklig civilisation och kultur.

…när den nykteristiska och föga representativa eliten i Sveriges riksdag vill hindra svenska folket från att köpa alkoholhaltiga drycker i vanliga butiker.

…när SD-hatare tar till metoder som att förfalska Facebook-profiler eller skriva lögnaktiga drapor på webben – ja, ni kan ta åt er, nationaldemokrater och andra Hitler-drängar, bitterpatetiska funeboar och tvångströjemässiga fascistbloggare!

 Visst är det härligt med vintern!

…när stadsbor som knappt sett landbygden ens på film bedyrar hur ”härligt det är med vintern” utan att ägna minsta tanke åt alla landsbygdsbor vars värmepannor och pumpar fryser sönder, fordon strejkar, vägar snöar igen, tak rasar in och elektricitet fallerar.

…när de blödande hjärtana (se ovan) tycker SÅ synd om alla palestinier, vilka inte lagt två strån i kors för att skapa fred med Israel, ta avstånd från terrorister och/eller ens erkänner att det finns ett Israel.

…när ledarskribenter tillika debattredaktörer vägrar ta in tillrättaläggaden med motivering att de förolämpande tokigheter man uttryckt bara var ”retorik” (känn dig träffad, Tomas Karlsson på LT!).

…när vissa norska OS-deltagare (bland annat du, Petter Northug!) är så fixerade vid oss svenskar att de skiter i hur det går i tävlingarna, bara de spöar oss. Och nu blir jag så förbannad över detta norska mindrevärdeskomplex som uttrycks så aggressivt att jag låter Magnus Uggla sjunga ut om vad han tycker om norrmän:

http://www.youtube.com/watch?v=lyhVK0bQLs8

(Uggla är bra, men kom ihåg att det förnämliga originalet gjordes av Helmer Bryds Eminent Five Quartet featuring sångaren Bobbo Slacke, alias Moltas Eriksson).

Det där var bara ett plock ur högen. Kom gärna med egna förslag. Eller reta upp er till kokpunkten på mina högst personliga synpunkter; dödshot mottages dock endast under kontorstid.

Tokig politisk agitation i SMB

7 mars, 2010

Jag har sedan åtskilliga år tillbaka förmånen att få vara med i den militärhistoriska bokklubben Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB), som med rätta berömmer sig av att erbjuda sina medlemmar ett rikt mått av värdefullt och ofta unikt material i form av böcker och numera även filmer. Två gånger har jag även deltagit i SMB-resor – till Ukraina (2003) samt Centraleuropa (2004), den senare resan på temat ”Kampen mot nazismen.”

SMB ger även ut medlemstidskriften Pennan & Svärdet, som presenterar klubbens rikhaltiga bokutgivning samt i regel intressanta artiklar inom sitt ämnesområde. En text i senaste numret (3/2010) får mig dock att ställa frågan vad, ursäkta uttrycket, i helvete man sysslar med.

 Stellan Bojerud är en uppskattad föreläsare i SD.

I en inlaga till tidskriften presenteras en bok av den välmeriterade militärhistorikern och före detta officeren (överstelöjtnant) Stellan Bojerud: Nazismen i Sverige 1924-1945 (Sivart förlag, 144 sidor). I presentationsartikeln förklaras ”den erkände militärhistorikern Stellan Bojerud” bland annat ”verkligen gått på djupet för att kartlägga nazismen och hur den växte fram under mellankrigstiden.” Presentationen avslutas med orden: ”Bilden av Sverige som tyskvänligt och nazistiskt får sig en törn i denna lättlästa och läsvärda bok!”

Döm då om min förvåning när det på samma sida förekommer en bild av den svenske nazistpionjären Per Engdahl och under denna följande bildtext:

”Per Engdahl (1904-1994), grundare av Nysvenska rörelsen, var en av förgrundsfigurerna på den högerextremistiska sidan. 1989 föreslog han att aktivisterna skulle sluta med rasbiologin och i stället inrikta sig mot polariseringen ‘vi’ och ‘dem’. Resultatet blev att BSS (Bevara Sverige Svenskt) bildades, sedan Sverigedemokraterna 2001, ett parti vars stöttepelare har rötter i BSS och som författaren till boken Nazismen i Sverige också anslutit sig till!”

Att i dessa få meningar lyckas pressa in så många rena sakfel och/eller andra tvivelaktigheter måste visserligen anses vara en prestation i sig men verkligen ingen man hade velat se i SMBs spalter. För det första finns det ingenting i det som skrivs om BSS och det demokratiskt parlamentariska partiet Sverigedemokraterna som har sitt ursprung i verkligheten. Jämför med Wikipedias uppgifter beträffande BSS:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bevara_Sverige_Svenskt

Nu en punktvis genomgång av bildtextens alla tokigheter:

1. Per Engdahl föddes inte 1904 utan 1909.

2. Per Engdahls Nysvenska rörelsen var inte ”högerextremistisk” utan uppvisade med sitt vurmande för staten och korporativismen klart vänsterextema drag.

3. Sverigedemokraterna bildades inte 2001 utan 1988.

4. Om Engdahl 1989 föreslog aktivisterna att ändra approach kan BSS omöjligt ha bildats som ett resultat av detta, eftersom BSS grundades 1979.

5. Absolut inga av Sverigedemokraternas ”stöttepelare” har sina rötter i BSS; alla sådana individer är sedan länge utsparkade ur partiet.

6. Det är riktigt att Stellan Bojerud är medlem i Sverigedemokraterna, men frågan är varför denna politiska varudeklaration görs. Jag har läst Pennan & Svärdet i närmare tio år och aldrig tidigare noterat att författare av de böcker SMB saluför presenteras med angivande av  partitillhörighet.

Som trogen SMB-läsare och flitig köpare av klubbens böcker är jag synnerligen upprörd dels över alla de faktafel som torgförs i nämnda text, dels över påhoppet på en förnämlig författare som råkar vara medlem i Sverigedemokraterna och därmed en uppskattad partibroder. Jag vet att han – och det med rätta – känner sig kränkt över SMBs uselt pålästa och fräcka tilltag.

Nu tvekar jag inte att säga följande:

Om inte SMB framöver tar avstånd från den ovan refererade texten och oförbehållsamt ber Stellan Bojerud om ursäkt för sitt ohemula påhopp  kommer jag starkt överväga att gå ur klubben och dessutom uppmana alla SMB-medlemmar jag känner att göra detsamma. SMB drar ett löjets skimmer över sig genom det här agerandet, vilket är synd – klubben behövs som en motvikt till den i riket utbredda historielösheten. Men bättre än så här kan man sannerligen begära!

Jag tror dessutom SMB skulle bli smått förvånade över hur många sverigedemokrater som är SMB-medlemmar och som säkerligen är minst lika upprörda som jag över  tilltaget att införa tokig politisk agitation i medlemstidskriften.