Archive for the ‘terrorism’ category

Efter lastbilsterrorn i Stockholm: de tio värsta grodorna

11 april, 2017

Statsminister Stefan Löfven är frustrerad…

Det har nu gått några dagar sedan det fruktansvärda terrordådet i centrala Stockholm som ledde till att fyra personer, varav en 11-årig flicka, förlorade livet och kastade deras anhöriga in i ofattbar sorg och förtvivlan. Ytterligare ett 15-tal skadades. Den 39-årige sunnimuslimske IS-sympatisören Rakhmat Akilov från Uzbekistan har efter ett uppenbarligen kompetent polisarbete gripits och erkänt illdådet, som han enligt uppgifter i media ursäktat med att han mejade ner ”otrogna”.

Nedan följer en sammanställning av några av de enligt min mening mest anmärkningsvärda – läs: misslyckade – reaktionerna och uttalandena i anslutning till massakern på Drottninggatan. Jag har strängt taget bara skummat litet på ytan, det finns säkerligen åtskilligt mer att anföra i ämnet.

Stefan Löfven är frustrerad

Statsminister Stefan Löfven har förklarat att han känner sig ”frustrerad” över att gärningsmannen inte blivit utvisad ur Sverige trots att han fått avslag på sin asylansökan: ”Det gör mig frustrerad. Om man får avslag måste man åka hem – annars har vi ingen ordnad migration.” http://www.expressen.se/nyheter/lofven-frustrerad-over-att-akilov-inte-utvisats/

Upplysningsvis: Det är den regering som Löfven förutsätts leda som bär det yttersta ansvaret för den förda migrationspolitiken. Märkligt nog uttryckte han inte motsvarande frustration då en annan invandrare som fått avslag, Abraham Ukbagabir från Eritrea, knivmördade två svenskar på IKEA i Västerås den 10 augusti 2015. Jag tyckte att Löfven direkt efter terrordådet skötte sig bra och ingav förtroende, men det intrycket har gradvis eroderats varom mera nedan.

Det har nu också framkommit att han med stor sannolikhet ljög svenska folket rakt upp i ansiktet om att asylkrisen 2015 – då 163 000 människor sökte sig till Sverige – tog de styrande på sängen. Regeringen skall i själva verket haft bra koll men struntat i att agera. http://www.dagensps.se/opinion/ledare-lofven-kan-ha-ljugit-om-asylkrisen/

Andres Lokko jämför IS med SD

Nöjesjournalisten och skådespelaren Andres Lokko har drabbats av tillfällig (?) kortslutning i hjärnkontoret och sätter i en tweet likhetstecken mellan Islamiska staten och Sverigedemokraterna: ”är alla nu alltså till slut på det klara med att SD och IS utgör exakt samma hot med intill förvillelse identiska mål och ideal?” https://nyheteridag.se/journalisten-andreas-lokko-sd-och-is-utgor-exakt-samma-hot/

Upplysningsvis: SD är ett demokratiskt parti som valts in i Sveriges riksdag och tar avstånd från våld. IS är en bestialisk terrororganisation som bland annat skär huvudet av folk samt bekämpar kristna och muslimska meningsmotståndare genom att på hemmaplan bland annat korsfästa, levande begrava och bränna ihjäl dem. I västvärlden mejar man ner dem med lastbilar eller automateld. Lokkos sinnessvaga budskap retweetades av bland andra tidigare SVT-julvärden Sarah Dawn Finer.


”Öppna era hjärtan”-politiken tycks vara på väg tillbaka i S-tappning.

Socialdemokraterna

Vid Socialdemokraternas när detta skrivs pågående kongress i Göteborg körde en majoritet av delegaterna över partiledningen och öppnade därmed dörren på vid gavel för en återgång till den så kallade generösa immigrationspolitik som resulterade i 2015 års asylkaos. Efter en hetsig debatt togs följande kompromissuttalande: ”Socialdemokraternas principiella inställning är att permanenta uppehållstillstånd  och möjlighet till familjeåterförening ökar tryggheten och främjar en bra etablering. Vi kommer i EU att arbeta för en förbättring i dessa avseenden.” https://nyheteridag.se/nu-oppnar-socialdemokraterna-for-okad-invandring/

Upplysningsvis: De S-märkta delegaterna underkänner alltså den av regeringen skärpta asyllagen, som är planerad att upphöra sommaren 2019. Därefter kommer enligt planerna permanenta uppehållstillstånd (PUT) att bli norm till skillnad från de tillfälliga uppehållstillstånd som nu är normgivande. Uppenbarligen saknar de socialdemokratiska kongressdelegaterna förmågan att se sambandet mellan de ”öppna hjärtanas” politik och det ökade terrorhotet, liksom de vägrar lära av flyktingkaoset 2015.

Miljöpartiets språkrör är inte intresserade av att bemöta terrorn på ett realistiskt sätt.

Gustav Fridolins kärleksbudskap

Gustav Fridolin, fullfjädrad floskelmaskin samt språkrör för MP och den rödgröna regeringens utbildningsminister, var en av de många kärleksprofeter som framträdde i kölvattnet av islamistterrorn på Drottninggatan. I TV4 menade Fridolin bland annat: ”Vi är ett land som bemöter attentat med främlingskärlek.” https://www.facebook.com/politikfakta/photos/a.341532885938453.79792.274070532684689/1332795433478855/?type=3

Upplysningsvis: Det är ingen tillfällighet att Gustav Fridolin påstår att det effektivaste sättet att bemöta hänsynslös terror är via ”främlingskärlek”. Fridolin är nämligen inte alls intresserad av att bemöta islamistterrorn på något mer realistiskt sätt. Han har länge varit djupt engagerad i Charta 2008, en proislamisk sammanslutning inkluderande illustra medlemmar såsom avpolletterade bostadsministern Mehmet Kaplan och islamkramaren Mattias Gardell.

Charta 2008s affärsidé är att aktivt motarbeta alla politiska beslut mot terrorism i allmänhet och mot SÄPO i synnerhet. Fridolin är vidare en fanatisk ”Palestina”-anhängare som 2003 greps i Gaza av israeliska säkerhetsstyrkor, misstänkt för förberedelse till terrorism. http://uvell.se/2016/04/26/fridolin-och-charta-2008/

Henrik Schyffert har blivit rädd…

Henrik Schyffert, född Nilsson, är en av de överbetalda så kallade komiker som med den drucknes envishet brukar hävda, att i Sverige lever vi i den bästa och tryggaste av världar och att det absolut inte finns något att vara rädd för. Att vara rädd är bara löjligt och omotiverat, har Schyffert menat och turnerar nu land och rike runt med sin enmansshow Var inte rädda. Efter attentatet i Stockholm har dock även Schyffert blivit rädd och skrev på Twitter: ”Stockholm i dag. Jag är livrädd. Mina tankar går såklart till alla familjer och anhöriga till offren. Jag saknar ord. Det här är så jävla illa.”http://www.friatider.se/henrik-schyffert-uppmanade-svenskar-att-inte-vara-r-dda-nu-r-han-sj-lv-livr-dd

Upplysningsvis: Så kan det gå när den kalla verkligheten hinner ikapp en världsfrånvänd pajas som Schyffert, kanske mest känd för att ha myntat termen ”bajsrunka”. Schyffert nåddes enligt egen uppgift av meddelandet om Akilovs massaker på oskyldiga precis innan han skulle köra igång sin show och tvingades be publiken om tillåtelse att göra detta. Det förefaller klart att Schyffert nödgas omarbeta sin föreställning om han alls kan fortsätta med den.


Herr Bajsrunkaren har blivit livrädd…

Thomas Bodström liknar terrordåd vid sjukdomar

Kändisadvokaten och förre justitieministern Thomas Bodström (S) tycker inte att det är så himla farligt med terrorism utan vill avdramatisera företeelsen. Det gör han i direktsändning i TV4 genom att jämföra terrorn med dödliga sjukdomar: ”Vi ska inte demonisera det. Vissa saker behöver man inte vara rädd för i dag, man dör inte längre av lunginflammation och blodförgiftningar. Det är borta. Nu är det en ny sak. Men man behöver inte göra det värre än det är.”https://nyheteridag.se/bodstrom-jamfor-terrordadet-med-obotliga-sjukdomar-slar-sa-blint/

Upplysningsvis: Logiskt tänkande ligger tydligen inte för ens en framstående jurist och före detta regeringsmedlem som Thomas Bodström. Han har missat att sjukdomar inte är något som är resultatet av en välplanerad och ideologiskt motiverad verksamhet som den jihadistiska terrorismen är. Sjukdom drabbar människor utan något uppsåt, terrorn är planlagd och ett utflöde av hat och illvilja. Bodström ägnar sig åt relativisering av ondskan.

Maciej Zaremba gör partipolitik av terrorn

Maciej Zaremba, verksam vid Dagens Nyheters kulturavdelning sedan 1989, tillhör de som gjort partipolitik av terrortragedin i Stockholm. I en krönika den 8 april skriver han: ”Nu är det sanningens minut för Åkesson och hans bekännare. Det är tid att välja sida. Vill de bevara Sverige svenskt – öppet, oförskräckt och tolerant? Det landet som i fredags visade upp sig för sig självt? Eller kommer de att bistå frihetens fiender med att underblåsa hat och fruktan?” http://www.dn.se/kultur-noje/maciej-zaremba-det-ar-upp-till-oss-att-bevara-tilliten/

Upplysningsvis: Maciej Zaremba, född i Poznan i en polsk adelssläkt som Maciej Bielawski, kom till Sverige 1969, Mellan 1971 och 1982 var han medlem i Förbundet Kommunist, en av många tidstypiska vänstersekter som upplöstes sistnämnda år. Han försöker inbilla sina läsare att engagemang för nationell säkerhet och självbestämmande är sak samma som att uppmuntra ”hat och fruktan”. Frågan är hur många han övertygar.

Bildt passade på att ge en känga åt president Trump.

Carl Bildt om ”sjuka människor” – och Trump

Ingen sammanställning av pretentiöst politiskt svammel vore fullständig utan ett bidrag från förre statsministern och utrikesministern Carl Bildt (M). I ett antal TV-inslag har Bildt framfört teorin att terrorister av Rakhmat Akilovs snitt är ”sjuka människor som inspireras av varandra” och att deras politiska agenda inte bör överdrivas.

I sin blogg Alla dessa dagar fyller Bildt på med att dessa ”sjuka människor” har ”kommit på sned i samhället” och att: ”Ingenting jag sett hittintills  tyder på att det vi drabbats av igår var resultat av planering av något terroristisk(t) nätverk.” https://carlbildt.wordpress.com/2017/04/08/det-hemska-ocksa-har/

Upplysningsvis: Alldeles bortsett från att Carl Bildt såvitt jag känner till saknar medicinsk utbildning som gör att han exakt kan bedöma vilka människor som är ”sjuka” eller ej, bortser hans amatörmässiga försök till analys från det faktum att alla islamister och jihadister agerar utifrån en radikal och samtidigt fullt logisk tolkning av islam och Koranen: att mörda ”otrogna” anses vara en i Allahs ögon behaglig gärning som berättigar till en plats i paradiset. Om de här individerna har ”kommit på sned” i samhället eller är fattiga eller inte inte saknar betydelse. De är troligen inte sjukare än några andra men lider däremot av en ideologiskt betingad brist på empati.

Möjligt är att Akilov ”kommit på sned” och/eller är fattig – detta gäller dock inte dem som genomförde attacken mot USA den 11 september 2001 och definitivt inte framlidne terrorstrategen Usama bin-Ladin, som i likhet med Bildt kom från en utpräglad (saudiarabisk) överklassmiljö. Bildt vore inte den han är om han inte också passat på att i TV-rutan ge en känga åt USAs president Donald Trump för att denne enligt Bildt ”spridit rädsla”, det vill säga upplyst det amerikanska folket om kopplingen islam-terror.

Patrik Oksanen om ”extremistpartier”

Patrik Oksanen är en rätt uppmärksammad ledarskribent på tidningen Hela Hälsingland samt politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning som tidigare varit verksam vid bland annat SVT och TV4. Han är väl insatt i militära frågor och det militär- och säkerhetspolitiska hotet från Ryssland men inte lika lyckosam när det gäller föreliggande terroristhot. Om Löfvens beslut att utestänga Sverigedemokraterna men också regeringens stödparti Vänsterpartiet från kommande överläggningar om terroristhotet har Oksanen sålunda twittrat följande: ”Helt rätt att extremistpartiernas ledare Sjöstedt & Åkesson inte är inbjudna när statens säkerhet diskuteras.”

Upplysningsvis: Det tog inte särskilt många dagar efter terrorattacken innan Stefan Löfven glömde bort alla ansatser att inte förvandla terrorattacken till ett partipolitiskt rävspel. Den liberale Patrik Oksanen må för sin del kalla SD ”extremistiskt” och placera partiet i samma bur som det gamla sovjettrogna kommunistpartiet, men han kommer inte ifrån det faktum att SD är det enda av riksdagspartierna som konsekvent genom åren varnat för det islamistiska hotet mot vårt land och föreslagit en rad åtgärder vilka – om de genomförts – drastiskt hade förbättrat vår nationella säkerhet.

KGB oroar sig över SD

Även nuvarande Expressen-krönikören K-G Bergström (”KGB”) oroar sig över SD, noga taget över prospektet att terrordådet skall ge partiet opinionsmässiga framgångar. I en krönika nyligen avslutar KGB med följande ödesmättade fundering: ”Risken är uppenbar att det blir SD som blir de politiska vinnarna på attentatet.” http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/samhallet-borde-varit-beredda-pa-attacken/

Upplysningsvis: Ja, ack så hemskt det vore om det parti som bevisligen har överlägset störst insikter rörande islamist- och jihadisthotet, och därtill kraftigt vill förstärka såväl rättsväsendet som polismakten och det militära försvaret, noterades för seriösa politiska framgångar. Jag påminner gärna om att Jimmie Åkesson redan 2009 i en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet varnade för vådorna av samhällets fortgående islamisering: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12049791.ab

Det kommer att smälla igen!

Ovanstående är endast ett axplock ur högen av märkliga (för att säga det minsta) reaktioner och uttalanden – jag kallar dem gärna litet respektlöst för ”grodor” – som så här långt gjorts i anledning av lastbilsmassakern i Stockholm, som alldeles uppenbart hämtat inspiration från blodiga terrordåd av liknande slag i Nice, Berlin och London. Ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle kan aldrig helt skydda sig från skrupelfria våldsmän av typ Rakhmat Akilov, som struntar i om de dör på kuppen.

Ja, inte ens ett totalitärt eller auktoritärt samhälle kan alltid göra det – det kommunstyrda Kina har exempelvis mycket svåra problem med muslimsk extremism, som lett till en hel radda spektakulära och blodiga terrorattentat runt om i Kina från Peking i norr till Guangzhou (Kanton) i söder: https://www.finansliv.se/joeolsson/hundratals-doda-i-terrordad-i-kina/ Att Putins Ryssland har i princip samma problem vet vi.

I Kina har lokala myndigheter i den delvis muslimska Xinjang-provinsen helt nyligen bannlyst i deras tycke suspekta företeelser av typ”onormala skägg” på män och bärande av slöja hos kvinnor. Böner i moskéer har förbjudits och muslimska affärsidkare tvingas sälja alkoholhaltiga drycker inför hot om bestraffning om de inte gör det. Det ännu röda Kina lider också av utbredda IS-sympatier bland landets muslimer. http://inbeijing.se/bulletin/2017/04/01/nya-extremistlagar-om-skagg-och-tv-tittande-i-kina/


Kommunistregimen i Kina har förklarat krig mot islam.

Icke desto mindre måste varje ansvarskännande regering och dess myndigheter och organ av olika slag göra allt de kan och förmår i syfte att skydda sina medborgares liv och lem och egendom. Det duger inte med att komma med plattityder som att ”vi övervinner hatet med kärlek”, ”främlingskärlek” och liknande. Olika former av kärlek i all ära, vad som krävs här är kallt sakliga analyser av vad som kan och inte kan eller bör göras för att skydda de egna medborgarna. Tråkigt, cyniskt och okänsligt? Kanske det, men vill vi rädda liv måste vi nog riskera att våga framstå som tråkiga, cyniska och kanske till och med repressiva.

På SVTs text-TV nyligen stod att läsa att utlänningar som av Migrationsverket och SÄPO klassats som potentiella säkerhetsrisker ökade kraftigt kraftigt i antal under 2016 och då uppgick till 739. Den tandlösa svenska lagstiftningen tillåter emellertid inte att dessa individer förpassas ur riket, då de riskerar utsättas för otrevligheter i de länder de kommer ifrån. Svenska myndigheter låter dem därför stanna och håller tummarna för att de inte hittar på något våldsamt. Helt klart är att den svenska terrorlagstiftningen måste skärpas upp betydligt.

Den taktiken fungerade inte i fallet Rakhmat Akilov och den kommer inte att göra det nästa gång det smäller heller. Ty även om vänsterflummarna i regeringen Löfven tror sig ha vunnit slaget mot terrorismen genom kärleksmanifestationer och sentimental toleransretorik så kommer det att smälla igen – frågan är bara när, var och hur. I syfte att minimera terroroffren har vi oerhört mycket att lära av den för sitt liv ständigt kämpande judiska staten Israel.

Det islamistiska mördarparet i San Bernardino och Rolexkalifen

4 december, 2015

 

Tashfeen-Malik-w Amerikanske medborgaren Syed Rizwan Farook och hans pakistanska hustru Tashfeen Malik, som av allt att döma tagit detta namn efter en historisk muslimsk martyr.

http://nypost.com/2015/12/04/killer-wife-in-california-massacre-swore-allegiance-to-isis/

Bilden av mördarna i San Bernardino i Kalifornien – 27-åriga Tashfeen Malik och hennes 28-årige man Syed Rizwan Farook – börjar nu klarna. De var islamister, det vill säga radikala muslimer som menar att det högsta goda man kan göra för Allah är att slakta så många icke-muslimer som möjligt. Att sedan islamister runtom i världen dödar överlägset flest muslimer är en annan sak – förklara det, den som kan.

Tidningen New York Post, som frekvent täckt illdådet då 14 människor dödades och 21 sårades på en julfest vid handikappcentret San Bernardino Regional Inland Center där Syed Farook jobbade på en kommunal avdelning, kan i en artikel dagens datum avslöja att Tashfeen Malik på en Facebook-sida svurit sin trohet till Abu Bakr al-Baghdadi, ledare för terrorsekten Islamiska staten (IS/ISIS/ISIL/DAESH).

Klicka på länken överst på sidan för att läsa artikeln.

untitled Rolexkalifen Abu Bakr al-Baghdadi.

Enligt de källor tidningen stöder sig på skall Tashfeen ha varit den tongivande hos det gifta paret, som träffades via en kontaktförmedling på nätet och även skall ha genomfört en gemensam resa till Saudiarabien. Farook var född i USA av pakistanska föräldrar medan Tashfeen var född i Pakistan. Den teori utredarna arbetar efter är att Tashfeen skall ha drivit sin man i radikal riktning och även instruerat maken i hur man tillverkar rörbomber.

Vänstern i USA reagerar på förutsett vis. Medan president Barack Obama förordar skärpta vapenlagar, tycks vänstertidskriften Mother Jones mest av allt vara upprörd över att New York Post hängt ut paret, som sköts ihjäl i efterföljande polisjakt, som muslimer:

http://www.motherjones.com/mixed-media/2015/12/new-york-post-san-bernardino-cover-muslim

En kristen sajt, som inte svävar på målet om massmördarnas jihadistiska motiv, framhåller att Tashfeen Malik (malik=kung) är ett minst sagt ovanligt kvinnligt namn. Det är med största sannolikhet ett alias som Farooks hustru hämtat från den muslimska historien. I denna skall finnas en (manlig) martyr med krigsnamnet Tashfeen Malik Al-Muahideen.

Läs mera här:

http://shoebat.com/2015/12/03/88800/

untitled Mördarnas bil efter eldväxlingen med polisen, som ledde till mördarnas död.

De vapen som användes vid massmordet, två automatvapen och två handeldvapen, rapporteras ha inhandlats i USA på lagligt sätt. Dessutom användes explosiva rörbomber. Paret hade strax före dådet lämnat in sitt sex månader gamla barn hos Farooks föräldrar.

Hur som helst är massmordet en storskalig tragedi hur man än ser på det. Ett av offren skall ha varit en judisk aktivist som varit frispråkig i sin kritik av muslimer.

 

 

 

”Hollande, Merkel, Cameron och Löfven (och påven) har blod på sina händer”

21 november, 2015

All these people – and their predecessors in office – have blood of the dead French citizens and the other victims of radical Islam on their hands. They willingly and knowingly have imported millions of Muslims from barbaric Middle Eastern cultures. They knew that many were military-age young men. They knew that a substantial minority were supporters of radical Islam.

images         Stefan_Löfven_efter_slutdebatten_i_SVT_2014_(cropped) Med blod på händerna? Francois Hollande och Stefan Löfven.

Så skriver Ed Straker i en kort och kärnfull text på sajten American Thinker den 14 november. Med ”all these people” avser Straker president Francois Hollande i Frankrike, förbundskansler Angela Merkel i Tyskland, premiärminister David Cameron i Storbritannien och statsminister Stefan Löfven i Sverige. Genom en vettlös immigrationspolitik har de möjliggjort för blodtörstiga jihadister att begå terrorhandlingar i Europa.

Strakers text kan läsas i sin helhet via denna länk:

http://www.americanthinker.com/blog/2015/11/the_names_of_the_people_responsible_for_the_massacres_in_france.html

Debattören namnger endast ovanstående fyra ledare som särskilt ansvariga för den jihadistiska/islamistiska terrorn, men som framgår av citatet överst anklagar han även deras företrädare samt ”most of the other prime ministers  and European heads of state” för att ha ställt dörrarna mer eller mindre på vid gavel för migrantströmmen från Mellanöstern (och Nordafrika, bör tilläggas).

”Oh, and we must include the pope, too, who insistently called on Europe to take in more Muslim refugees”, framhåller Ed Straker vidare i sitt hårtslående inlägg. Inte utan skäl, ty påven Franciskus – som hittills under sin ämbetsutövning varvat kloka uttalanden med politisk korrekthet av lättköpt slag – riktade drygt två månader innan jihadistangreppet i Paris företogs en uppmaning till det katolska Europa att ta så många flyktingar som möjligt under sitt beskydd.

imagesFDLI3HUY Blodiga händer? Påven har uppmanat det katolska Europa att inhysa flyktingfamiljer.

Således, menade påven, borde ”varje” katolsk församling, religiös samfällighet, kloster och fristad inhysa en flyktingfamilj. Därigenom skulle tiotusentals flyktingar få tak över huvudet. Mer om detta i Washington Post den 6 september här:

https://www.washingtonpost.com/world/refugees-keep-streaming-into-europe-as-crisis-continues-unabated/2015/09/06/8a330572-5345-11e5-b225-90edbd49f362_story.html

Det framgår av ovanstående artikel att en av de få europeiska ledare som inte kan anklagas för att ha Paris-offrens blod på sina händer är Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som påpekat att de flyktingar och andra som anländer hit kommer från områden med helt andra kulturer och värderingar än dem som råder i Europa.

”Vi vill inte ha ett stort antal muslimer i vårt land”, citeras således Orbán i en artikel i Expressen den 4 september. Den ungerske regeringschefen uppges här också anklaga Merkels Tyskland för att ligga bakom en betydande del av den akuta krisen i Europa genom att ha villkorslöst välkomnat alla som vill att komma hit:

http://www.expressen.se/nyheter/orban-vi-vill-inte-ha-muslimer-i-vart-land/

viktor-orban-hungary Viktor Orbán: ”Vi vill inte ha ett stort antal muslimer i vårt land.”

Vi är många som varnat för att i de till synes ändlösa asylantströmmarna döljer sig ett okänt antal IS-anhängare och andra terrorförespråkare/terrorister, vilka nu ser möjligheten att utvidga kampen för Kalifatet till den europeiska skådeplatsen. Varningarna har dock i stort tillåtits förklinga ohörda i de fall de inte påståtts vara uttryck för ”rasism” eller ”fascism”, vilket ofta skett.

”And then”, skriver Ed Straker, ”when the unthinkable occurs, they act surprised and outraged and vow to secure their borders. It´s a bit too late for that now, isn´t it?”

Straker jämför det ansvar som släpphänta och naiva ledare av typ Hollande, Merkel, Cameron, Löfven och påven har för terrorhandlingarna och dödsoffren i Paris – 19 nationaliteter fanns bland de 130 dödsoffren – med en zoo-ägare som släpper ut ett lejon ur dess bur och lejonet som en följd härav river ihjäl några aktivister för mänskliga rättigheter. Visserligen är lejonet ansvarigt för att ha dödat de senare, men:

But it´s the zookeeper who really bears the most blame, because the zookeeper should have known better.

Med andra ord följer  lejonet och de blodtörstiga jihadisterna bara sina instinkter: de dödar när de ges möjligheter därtill. Det är zooägarens respektive statsmännens ansvar att se till att de inte får dessa möjligheter. Något som givetvis kan vara lättare sagt än gjort. Inte ens en hård och sluten diktatur – och sådana finns som bekant inte i dagens Europa – kan garantera att inga terrorister kan slå till inom dess gränser.

645@70 Uiguriska demonstranter slåss med kinesisk polis i Xianjangs huvudstad Ürümci.

Ett exempel på detta är det kommunistiska Röda Kina, som alltfort har stora bekymmer med etniskt betingad terrorism från den övervägande muslimska uiguriska folkgruppen i Xianjang-provinsen, som kämpar för ett fritt så kallat Uiguristan eller Östra Turkestan:

http://apcss.org/college/publications/uyghur-muslim-ethnic-separatism-in-xinjiang-china/

Det finns med andra ord inget osvikligt sätt för oss européer att undgå islamistisk terror. Vi må stänga respektive kontrollera våra gränser bäst det går, vi må införa stränga säkerhetslaghar och -restriktioner, till och med diktatur, men så länge det finns en vilja hos våldsbenägna individer och grupperingar att spränga oss i luften så kommer dessa att förr eller senare gå i land med detta åtminstone sporadiskt.

Det innebär givetvis inte att vi inte skall göra allt som står i vår makt för att skydda oss. Vi kan inte fortsätta lägga fingrarna emellan. Jag står fast vid att det behövs ett slags europeisk Patriot Act av amerikanskt snitt för att skydda våra liv, vår egendom och vår demokratiska livsstil:

https://tommyhansson.wordpress.com/2015/11/14/om-terror-i-paris-och-mumbai-och-behovet-av-en-europeisk-patriot-act/

558638607 Stockholm december 2010.

Tyvärr måste vi emellertid räkna med att även om våra säkerhetstjänster/polisstyrkor lyckas abortera nio terrordåd av tio, så kommer det tionde likväl att orsaka stor förödelse. Inte heller kommer islamistterrorn att upphöra ens om Islamiska staten besegras i grunden. Andra kommer att dyka upp i stället. Det är den sköna, nya värld vi alla har det tvivelaktiga nöjet att leva och existera i.

”Terrorism är en del av islam”

8 juli, 2014

AbuIzzadeenPA_468x326 Abu Izzadeen (egentligen Trevor Brooks): ”Terrorism är en del av islam.”

Islam beskrivs ibland av sina anhängare och av naiva västerlänningar som en ”fredens religion”. Inte alla muslimer håller med om den beskrivningen.

En av dessa är den brittiske hatpredikanten Abu Izzadeem, född som Trevor Brooks i Hackney i östra London 1975 i en jamaicansk familj, som i ett tal i Regent Park Mosque för några år sedan menade att ”Terrorism is a part of Islam” och samtidigt uttryckte stöd för den våldsamma formen av jihad (heligt krig).

Se länken med video över en intervju med Izzadeen överst.

För detta uttalande har han stöd exempelvis i den islamska dokumentsamlingen Sunnah (Bukhari) 52:220:

I /Muhammed/ have been made victorious with terror.

Abu Izzadeen förklarar här också att ”inga kafirs /icke-muslimer/ är oskyldiga” och att dessa följaktligen, enligt Koranens påbud, bör halshuggas vare sig de är kristna, judar, buddhister eller något annat.

Izzadeen, som omvände sig till islam 1994 och talar flytande arabiska, är talesman för organisationen  Al Ghurabaa, vilken förbjöds med stöd av lagen Terrorism Act 2006 med motiveringen att den uppmuntrade och understödde islamisk terrorism. Izzadeen ådömdes 4,5 års fängelse men frisläpptes efter 3,5 år.

72EB205ED3389B157A14FD0DCD177 En ISIS-terrorist vakar över fångar som förs bort för att avrättas i Irak med stöd i de muslimska heliga skrifterna.

Dagens muslimska terrorister i Syrien, Irak, Nigeria med flera länder har en uppsjö av citat från de islamska skrifterna Koranen och Sunnah (Bukhari) att välja på när de önskar motivera och rättfärdiga de mest barbariska grymheter.

Här en kort videopresentation av det våldsdyrkande islam:

Efter att ha tagit del dessa får ni, kära läsare, gärna tala om för mig vad det är i islam som gör att den kan kallas fredens religion!

Det finns förvisso många fredliga och anständiga islamska trosbekännare världen över. Jag har själv träffat några av dessa. Vad den muhammedanska religionen saknar är dock en reformering av liknande typ som judendom och kristendom genomgått.

Det finns gott om våldsamma påbud även i den judiska bibeln (Gamla testamentet), men skillnaden gentemot islam är naturligtvis att det var mycket länge sedan de tillämpades. Ingen judisk kvinna stenas längre på grund av äktenskapsbrott och ingen utövande homosexuell avrättas. Sådant barbari är emellertid rutin inom rättsutövningen i länder såsom Saudiarabien och Iran, där sharialagarna tillämpas strikt.

avrattning Mullornas Iran har kraftigt utökat antalet avrättningar under senare år.

Islam kan naturligtvis, i likhet med varje annan religion, reformeras och liberaliseras eftersom den styrs och administreras av människor. Det är inte hugget i sten att islam måste fortsätta stympa, stena och hänga påstådda eller verkliga förbrytare i evigheters evighet. Inte heller att islams anhängare måste hata alla icke-muslimer. Även om motbjudande hatpredikanter som Abu Izzadeen tycks tro just detta.

Islamistterrorn är och förblir det största hotet

27 januari, 2011

Väpnade islamister bekänner sin tro.

Riksdagen har, på Sverigedemokraternas (SD) initiativ, debatterat samhällsomstörtande extremistterror.

Låt mig redan inledningsvis slå fast att SDs partiledare Jimmie Åkesson gjorde alldeles rätt som valde att koncentrera sig på den islamistiska terrorn, vilken är och förblir det största hotet mot såväl Sverige som den internationella ordningen: Sverige behöver en nationell handlingsplan mot islamistisk terror.

Det innebär inte att terrorism med andra förtecken bör sopas under mattan. Säkerhetspolisen (SÄPO) håller med allt fog även vänsterextremism, främst med anknytning till den anarkistbetonade autonoma rörelsen, samt säkerhetshotande verksamhet från den så kallade Vit makt-miljön under uppsikt.

Trots allt var det mindre än tio år sedan som anarkistslöddret slog betydande delar av Göteborgs centrum sönder och samman under EU-toppmötet 2001, och vad detta illustra klientel kan tänkas hitta på fick icke minst vi sverigedemokrater erfara under senaste valrörelsens slutspurt. För bara två år sedan gick vidare representanter för detta bedrövliga anhang bärsärkagång i Malmö i samband med den Davis Cup-match mellan Sverige och Israel, som efter kommunalrådet Ilmar Reepalus (S) beslut fick spelas bak lyckta dörrar.

Anarkister går till attack mot polisen i Göteborg 2001.

Beträffande Vit makt-terrorn får vi nog trots allt konstatera att denna sett sina bästa dagar. Det var, så vitt jag kan minnas,  senast 1999 som denna typ av säkerhetshotande verksamhet lät tala om sig på allvar genom mordet på fackföreningsmannen Björn Söderberg. Det var visserligen också personer med nynazistisk övertygelse som sköt ihjäl två polismän i östgötska Malexander samma år, men detta avskyvärda nidingsdåd hade mer kriminella än ideologiska bevekelsegrunder.

Ytterligare en aktivitet som måste betecknas som säkerhetshotande och samhällsomstörtande är den terror som militanta djurrättsaktivister fortfar att utsätta exempelvis pälshandlare och minkägare för.

Samtliga nu uppräknande former av extremism och terrorism bevakas lyckligtvis av SÄPO, även om vi med Jimmie Åkesson nog  kan tvivla på att SÄPO har ”full koll” på allt som försiggår på dessa frontavsnitt. Exempelvis lämnade säkerhetsorganets hanterande av självmordssprängningen i Stockholm den 11 december i fjol en hel del övrigt att önska.

En sak står fullständigt klar för denna bloggare: det är från det islamistiska hållet det allt överskuggande hotet mot vår och den övriga civiliserade världens säkerhet kommer. Det är också givetvis dit SÄPO och andra rätts- och säkerhetsvårdande organ måste allokera merparten av sina resurser, detta givetvis utan att glömma bort hoten från andra håll.

Trots att detta borde stå klart för alla och envar har Jimmie Åkesson utsatts för hård kritik från etablissemangshåll inom politik och media. Det har bland annat talats om att Åkesson är ute efter att skuldbelägga alla muslimer och att han skulle bortse från andra former av terrorism, dessutom att han skulle snöa in sig på Sverige utan att se det globala sammanhanget.

Dessa kritiker missförstår, måhända medvetet, SD-ledaren och hans (vårt) parti.

Rolighetsministern själv…

Det är inte fråga om skuldbeläggning när man lugnt konstaterar, att kontingenten av närmare en halv miljon muslimer hela tiden ökas på genom ett aldrig sinande inflöde av trosfränder från oroshärdar såsom Somalia, Afghanistan och Pakistan och att detta ökar riskerna för att terrorbenägna individer och grupper skall få ökat fotfäste i vårt land.

Det är heller inte fråga om skuldbeläggande när man påpekar att moskéer har demonstrerats vara härdar för grav antisemitism och flödande Israel-hat och att de rättsvårdande myndigheterna har låtit detta passera utan att åtgärder vidtagits.

Inte  heller kan det enligt min mening vara fråga om skuldbeläggande när man uppmanar alla de ”fredliga muslimer”, som det talas så ofta om och som enligt uppgift utgör en bred majoritet av härvarande muslimer, att bekänna färg och ta avstånd från våldet.

Det är endast konstaterande av lättillgängliga fakta.

Jimmie Åkesson har rätt i ytterligare en sak, och det är att beskrivna säkerhetshot mot Sverige bara kan bemötas av svenskarna själva – vi kan inte förvänta oss att andra länder och krafter skall ta över ansvaret eftersom det är vi själva som bäst känner vårt land och dess förhållanden.

Däremot finns det säkert anledning att i enskilda fall samarbeta med andra länders säkerhetsorgan såsom skedde då ett antal islamistiska terrorister med terrorplaner på fickan greps i Danmark härförleden.

…och ”tråkmånsen.”

Attackerna mot Åkesson följer det gängse, vid det här laget väl upparbetade mönstret, att från SD-ledaren – eller andra sverigedemokrater – kan inte komma något gott. Jag är tämligen säker på att även om Åkesson inför riksdagens sommaruppehåll skulle uttrycka en önskan om en angenäm sommar, så skulle kritiken komma som ett brev på posten. Det skulle förmodligen då heta att Åkesson och SD inte har monopol på sommaren och att det minsann finns angenäma somrar också i utlandet.

I Expressen den 26/1 får Åkesson exempelvis påskrivet för att han är alltför utslätad i sina försök till ”rumsren makeover”. Slasktidningens ledarhäxa Ann-Charlotte Marteus vidhåller här att Åkesson ”i grunden är en monumental tråkmåns.”

Detta till skillnad från överste rolighetsministern själv, Fredrik Reinfeldt, och hans hejdlöst muntra allianskolleger, får man förmoda…

Du kan vara en taliban om…

30 december, 2009

1. Du tjänar ditt levebröd genom att framställa heroin men är emot alkohol av religiösa och moraliska skäl.

2. Du äger ett automatvapen värt 20 000 kronor och en ramp för avfyrande av missiler värd 35 000 kronor men har svårt att få ihop tillräckligt med pengar för att köpa dig ett par skor.

3. Du har fler fruar än tänder.

4. Du torkar dig i arslet med bara handen men anser bacon vara ”orent.”

5. Du tittar på två modeller när du skall inhandla en väst – en skottsäker och en som du kan spränga dig själv och andra i luften med.

[mobear.jpg]

6. Du inte kommer på någon du inte har förklarat jihad emot.

7. Du betraktar televisionen som en farlig företeelse men dagligdags bär omkring på sprängmedel insytt i kläderna.

8. Du blev alldeles paff när du insåg att en mobiltelefon kan användas till annat än att detonera bomber.

9. Du inte har något emot kvinnor och anser att en man bör ha åtminstone fyra.

10. Du så länge du kan minnas har varit svag för grannens get.

11. Din kusin är USAs president.

För övrigt varnar säkerhetsexperter nu, efter den nigerianske al-Qaida-terroristens misslyckade försök att spränga ett amerikanskt flygplan över Detroit med en laddning placerad i närheten av testiklarna, att den islamistiska terrorismens exekutörer nu har övergått till att ha sprängmedel i kalsongerna.

Passagerare på tåg och flyg torde göra väl i att fortsättningsvis hålla ögonen öppna för män med onormalt utputande byxor framtill. Det är inte säkert att det är en enorm erektion.

Slutligen förutser jag vissa problem för en jihadist som kommer till det hägrande paradiset efter en lyckad kalsongdetonation. För vad kommer de väntande 72 jungfrurna att säga när de upptäcker att vederbörande sprängt bort sin penis?

Därför är jag konservativ (IV)

12 maj, 2009

Varför konservativ?

Så lyder rubriken till Gunnar Ungers bidrag i antologin ”Kämpande konservatism” (Natur och Kultur debatt, 1971) vilken utkom i en tid då konservatismen syntes sällsynt malplacerad. Den vänstervridning som förhärjat samhället sedan mitten på 1960-talet tycktes bara tillta i styrka med de växande protesterna mot USAs krigföring i Indokina som murbräcka. Konservatismen var i breda kretsar en icke-ideologi, en egendomlighet som inte kunde tas på allvar.

Jag har redan i tidigare blogginlägg redogjort för hur jag blev antikommunist och konservativ under denna tid och även nämnt att min ledstjärna härvidlag var Gunnar Unger, som under pseudonymen Sagittarius under en följd av år med finess och frenesi i Svenska Dagbladet gisslade det vänstervridna Sverige. Unger inleder sin essä i boken ”Kämpande konservatism” på följande sätt:

”Varför konservativ? Naturligtvis finns det inget allmängiltigt svar på den frågan. Det är en fråga för vars besvarande anlag, miljöpåverkan, temperament, läggning, smak spelar en väl så stor roll som rationella politiska överväganden. Jag skall också inskränka mig till att söka svara för mig själv.”

Unger framhåller sedan att han från barnsben utsattes för starka konservativa inflytelser, uppvuxen i ett sjöofficershem på Östermalm i Stockholm som han var. Han blev tidigt en ”lågande rojalist” och skriver om denna beståndsdel i sin konservativa utsyn på följande sätt:

”Jag är visserligen sedan åtskillig tid tillbaka medveten om att det finns flera ganska goda förnuftsskäl, som talar för republik och att det finns många fullt normala, ja t.o.m. intelligenta människor, som är republikaner. Men det gör inget intryck på mig därför att min rojalism för mig – liksom, det är jag övertygad om, den överväldigande majoriteten av Sveriges folk – i första hand är en känslosak och jag kan inte inse vad det skulle vara för fel på det. Man må gärna för mig kalla denna rojalism för ett konglomerat av fördomar – jag har inget särskilt emot fördomar, i varje fall inte den rätta sortens, dvs. de som jag själv delar – men varför inte snarare kalla den ett inbegrepp av visdom? Ty, som jag ser det, är det visdom att bejaka de stora emotionella värden, som ryms i monarkin och som så mäktigt appellerar till vår historiska fantasi. Förnuftet i all ära, men låt oss inte underskatta vårt behov av romantik och i statslivet är monarkin det romantiska inslaget.”

Det finns förvisso gott om förnuftsargument som talar för monarkin, men håll med om att Gunnar Ungers försvar för statsskicket i fråga är obetalbart!

Den politiska konservatismen skiljer sig enligt min uppfattning från de övriga klassiska, västerländska ideolgierna socialism och liberalism på så sätt att den inte gör anspråk på att lösa alla mänskliga problem. Den gör sig därför inte skyldig till det kapitala misstaget att tro att allt går att lösa genom ideologisk ortodoxi och korrekta politiska åtgärder. Jag ber att i sammanhanget få återge delar av min egen artikel med rubriceringen ”Konservatismens uppgift” i Svensk Tidskrift 8/1975:

”Vad är det då konservatismen vill konservera? Naturligtvis har den konservativa ideologin mer vittgående ambitioner än att enbart konservera. Benämningen konservatism får främst betraktas som en grundläggande attityd och sinnesinställning: en hållning av eftertanke och besinning inför den snabbt accelererande utvecklingen. Utveckling i och för sig behöver nämligen inte innebära en utveckling i positiv riktning. Därför har den konservative ansvar för att söka leda in utvecklingen i ordnade och vettiga banor: ‘att reformera vad som måste reformeras för att konservera vad som måste konserveras’, för att hänvisa till ett uttryck av Gunnar Unger.”

Jag övergick härefter i artikeln till att beröra konservatismens andliga innehåll, som för mig är helt avgörande.

”Är det inte just denna dimension, som skiljer konservatismen från vissa andra politiska ideologier? Förmågan att sätta krassa och kortsiktiga materiella hänsyn i andra hand ligger i en äkta konservatisms natur. I stället framhäves att människan har ett djupare, ursprungligt värde. Detta innebär, att individen har ett högre syfte än att i första hand tillfredsställa omedelbara drifter och materiella behov. I detta andliga värde ligger ett ansvar, utan vilket friheten är värd intet. Således inser den konservative att en obegränsad individualism inte behöver vara av godo.”

Vari ligger då människans djupare och ursprungliga värde? Jag svarar i artikeln i Svensk Tidskrift så här:

”Individens djupare mening och värde ligger i den strävan till moralisk och individuell fullkomning som ligger latent i varje människa och som knyter henne till ett överordnat, gudomligt ursprung. Denna sanning måste ligga till grund för varje form av politisk konservatism, utan att denna därför får en konfessionell karaktär.”

Så långt den 23-årige Tommy Hansson. Den 57-årige Tommy Hansson står fast vid de värderingar som uttrycks i ovanstående citat, även om jag vill nyansera sistnämnda mening något så att den kommer att lyda: ”Denna sanning bör ligga till grund…” Jag anser fortfarande att den optimala formen av konservatism måste ta sitt avstamp i synen på människan som en varelse med anknytning till det gudomliga, men jag accepterar numera konservativa med något annan orientering.

Inte bara det – enligt min uppfattning bör vi som benämner oss konservativa även vara öppna för samverkan med företrädare för andra icke-socialistiska synsätt såsom liberaler, nyliberaler och objektivister, gudstroende och ateister. Detta är ett uttryck för fusionism, en princip som utarbetades av William F. Buckley, Jr. och Frank Meyer i den konservativa amerikanska tidskriften National Review på 1950-talet. Denna princip har vi som arbetar med tidskriften Contra anammat.

I min artikel i Svensk Tidskrift 1975 talade jag mig varm för den så kallade Europa-tanken, idealet om ett enat Europa. Det gör jag inte längre, och det är väl den största förändringen som min personliga konservatism genomgått under årens lopp. Den största orsaken till mitt euroidealistiska synsätt var den instängdhet som länge rådde i ett Sverige, som sedan början på 1930-talet helt dominerades av socialdemokratin med dess hegemonistiska anspråk på det politiska livet. Med Sverige som medlem i den europeiska gemenskapen, resonerade jag, skulle samhällsklimatet i ett huj fräschas upp av nya vindar. Det var således med stor entusiasm jag röstade ja till Sveriges inträde i EU-gemenskapen 1994.

Några märkbart friskare vindar blev det dock inte, i varje fall hade jag svårt att känna några. Ganska snart stod det klart att EU var en byråkratisk koloss som mest var intresserad av att detaljreglera livet för varje medborgare i medlemsländerna och som, sedan sin begynnelse, utvecklats mer och mer i riktning mot ett överstatligt Europa. Bryssel lägger sig i dag i allting från att kräva ett utplånande av den svenska sommarhagen  till att vilja förbjuda snus – om kristdemokratiska europaparlamentskandidaten Ella Bohlin får som hon vill kommer vi i framtiden inte att få snusa ens i Sverige!

Jag skulle helhjärtat stödja den Europeiska Unionen om den vore mindre överstatlig och mer utformad som en federation av suveräna stater som naturligtvis inte skulle behöva rätta sig efter någon europeisk konstitution. Konstitutionstanken, uttryckt i Lissabonfördraget, är inte ett organiskt framvuxet instrument till förmån för ett mer praktiskt fungerande Europa, utan ett tankefoster framsprunget ur verklighetsfrämmande teoretiserande och missriktad idealism. Så länge så är fallet bör Sverige skyndsammast möjligt lämna EU. Samarbete och gemenskap – visst. Överstatlighet och detaljstyrning – icke. I stället bör vi tills vidare hålla fast vid nationalstaten, en ur den praktiska ändamålsenligheten framvuxen entitet som fungerat utmärkt i närmare tusen år.

Hur bör då vår svenska nationalstat se ut?

Den bör för det första till statsskicket vara en konstitutionell monarki, och då inte bara för att det är trevligt med kung och drottning och prinsar och prinsessor utan också för att monarkin visat sig vara den förnämsta PR vårt land kan få. Monarkin skapar också trygghet och stabilitet eftersom den är helt undantagen den vardagspolitiska animositeten. Och varför ändra på något som fungerat i tusen år?

För det andra bör vår nationalstat även framgent bottna i den judeo-kristna etik vilken en gång fördes hit av missionärer, handelsresande och vikingar och fungerat som det moraliska kitt utan vilket ingen nation kan fungera. Vi som menar oss vara konservativa måste göra allt som står i vår makt i syfte att stärka denna moraliska värdegrund. Detta innebär att vi fastslår att fungerande familjer är samhällets viktigaste byggsten och att äktenskapet endast kan vara en förening mellan en man och en kvinna.

För det tredje måste den svenska nationalstaten ha ett fungerande rättsväsen med en polismakt, som i verkligheten och inte bara i teorin förmår upprätthålla lag och ordning. Lagar och bestämmelser får heller inte ohjälpligt fjärma sig från gemene mans rättskänsla, vilket i enlighet med exempelvis Lex Lindome – det vill säga att två brottslingar skyller på varandra och sålunda båda undgår straff – varit alltför vanligt i modern tid.

För det fjärde måste människors rätt att fritt uttrycka både sitt skapande och sina åsikter säkras, så att den som vill starta ett eget företag inte skall hämmas av ett otal onödiga påbud och regleringar. Stat, kommun och landsting skall inte lägga sig i familjers och individers privatliv mer än absolut nödvändigt. Den politiska korrekthet, som så ofta lägger sin förlamande hand över åsiktsbildningen, måste vidare motarbetas till det yttersta.

För det femte måste det massiva inflöde av människor från de mest skilda kulturer, och som redan givit upphov till ett samhälle som allt färre känner igen sig i, dämmas upp. Det är tack vare denna massinvandring och denna mångkulturalism vi i dessa yttersta av dagar har fått vänja oss vid uttryck av typ gängvåldtäkter, hedersvåld och organiserad brottslighet av maffiakaraktär. Varje samhälle behöver ett visst mått av invandring för att fungera. Massvarianten kan vi avvara, icke minst med tanke på det ständigt aktuella terrorhotet från islamistiska krafter.

91:an Karlsson och korpral Revär – två förnämliga representanter för det traditionella svenska försvaret…

För det sjätte behöver vi som nationalstat med stor yta samt långa land- och kustgränser ett starkt militärt försvar som kan försvara folk och territorium mot främmande angrepp. Vår försvarsmakt måste tillföras åtskilligt mer resurser för att denna målsättning skall kunna uppfyllas. I samma syfte är det också nödvändigt att Sverige samarbetar med andra demokratiska krafter i såväl närområde som, i förekommande fall, periferi. Personligen förordar jag svenskt NATO-medlemskap och, som en följd härav, en utveckling av det transatlantiska sambandet.

Sverige i all ära, en svensk konservatism varken kan eller får – i en tid när envar med ett par knapptryck på datorns tangentbord kan etablera kontakt med nära nog vem som helst var som helst – begränsas till enbart svenska eller ens europeiska förhållanden. Som jag ser det måste vi inse att Förenta staterna allt framgent är världens ledande demokrati och därför ytterst en garant även för vår egen frihet, detta oavsett vilken amerikansk administration som råkar ha makten. Vi är en del av den fria världen varför det ligger i vårt eget intresse att så långt möjligt samarbeta med USA och inte medverka till att någon motsatsställning etableras mellan Europa och Förenta staterna.

Det finns naturligtvis ett otal andra områden och frågeställningar som man kan ta upp när det gäller att fixera de prioriteringar man som svensk konservativ bör göra. Ovanstående räcker dock mer än väl till för att klargöra min egen position.

I nästa inlägg om varför jag är konservativ tänkte jag prata litet om Edmund Burke.