Uteslut Winerdal och Ahlman, KD!

Den sossifierade överlöparen David Winerdal.

Allt var upplagt för ett maktskifte i Södertälje kommun: för andra gången sedan 1917 skulle Socialdemokraterna tvingas lämna över makten, denna gång till de borgerliga partierna uppbackade av Sverigedemokraterna och Realistpartiet.

Därav blev intet, detta till följd av att de två svagsinta kristdemokraterna David Winerdal och Martin Ahlman gick emot partilinjen och lade sina röster på de rödgröna partierna. Ahlman förklarade att han ”inte kan stödja ett parti som får stöd av Sverigedemokraterna”.

Istället för ett synnerligen välbehövligt maktskifte blev det alltså fortsatt styre med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Att stödja en kommunal regim där det forna kommunistpartiet, med sin blytunga kappsäck, ingår är alltså något som de kristdemokratiska överlöparna gladeligen gör.

Att den utåt jovialiske David Winerdal, bland annat i egenskap av ordförande i kultur- och fritidsnämnden, trivdes ypperligt inom ramen för den styrande vänstermajoriteten under mandatperioden 2018-22 framgick klart. Hans svek nu kommer därför inte precis som någon överraskning.

Det nya kommunstyret kommer att bli minst sagt instabilt. Det krävs att båda KD-vildarna är på plats för att den skakiga majoriteten med Boel Godner (S) i spetsen skall vinna jämna omröstningar.

Jag utgår ifrån att frågan om uteslutning av de sossifierade överlöparna David Winerdal och Martin Ahlman kommer att väckas inom det kristdemokratiska partiet. Ett sådant ärende vore logiskt emedan KD nationellt är högerparti med konservativa konnotationer.

Spioneri: den nödvändiga underrättelsetjänsten

”En framgångsrik underrättelsetjänst strävar efter att ha ett informationsövertag gentemot sina motståndare.”
   Så står det i en skrivelse från den svenska Säkerhetspolisen (SÄPO) och det är svårt att säga emot. Varje land har ett behov av att på hemliga vägar ta reda på vad som händer i omvärlden.
SÄPO får enligt domstolsbeslut bland annat använda sig av hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, bruka kameraövervakning, kvarhållande av försändelse samt använda hemlig rumsavlyssning inom ramen för en förundersökning om detta godkänts av domstol.https://www.sakerhetspolisen.se/verksamheten/underrattelsearbete.html
   Den ungerskfödde författaren Gellert Hardi-Kovacs har nyligen utgivit boken Hemligast av alla – C-byrån (Carlssons förlag 515 sidor). C-byrån var Sveriges militära underrättelsetjänst under Andra världskriget och kallades så efter begynnelsebokstaven i chefen Carl Peterséns förnamn.
   Efter C-byrån kom det så kallade T-kontoret, vars namn kan härledas till dess chef Thede Palm som tidigare var anställd vid T-kontoret. Därefter kom det av Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade IB, som ibland brukar översättas med Informationsbyrån men som snarare kan utläsas Inhämtning Birger efter chefen Birger Elmér. Byrån kom att få en socialdemokratisk prägel då Elmér tillhörde S-partiet.

Helmuth Ternberg. Boken om C-byrån ger en heltäckande bild av denna synnerligen hemliga underrättelsetjänst. En betydande del av boken ägnas åt att beskriva den biträdande chefens, Helmuth Ternberg (1893-1971), göranden och låtanden. Denne mångfasetterade person föredrog själv namnet Teddy, då han – av lätt insedda skäl – starkt ogillade sitt tyskklingande förnamn. https://sv.wikipedia.org/wiki/Helmuth_Ternberg
   Helmuth ”Teddy” Ternberg blev officer vid Dalregementet 1915. Under 1930-talet arbetade han i Europa på uppdrag av bank- och mediemannen Torsten Kreuger, som drev Aftonbladet i en tyskvänlig riktning. Ternberg  blev 1939 inkallad som underrättelseofficer i 6:e arméfördelningen i Norrbotten.
   En av Ternbergs bedrifter bestod i att värva den tyskfödda Erika Schwarze (Wendt), som var anställd som sekreterare vid den tyska underrättelsetjänsten Abwehr i Stockholm, till svensk underrättelsetjänst. Där svarade hon för en formidabel insats genom att avslöja tyska spioner och underrättelseagenter på löpande band. https://sv.wikipedia.org/wiki/Erika_Wendt
   I sitt förord till boken skriver Wilhelm Agrell, Sveriges ende professor i underrättelseanalys: ”Till C-byrån knöts successivt en synnerligen disparat krets av personer, flera av dem akademiker och med det gemensamt att de hade utmärkta språkkunskaper. Men de var också utpräglade personligheter och individualister, något som var en viktig tillgång i en verksamhet som i hög grad måste improviseras. Den inkallade religionshistorikern Thede Palm instruerades om innebörden av sitt kommande hemliga uppdrag under en tågresa från Lund till Helsingborg. Den som invigde honom var den likaså inkallade kollegan, språkvetaren Gunnar Jarring.”

Spejarna Josua och Kaleb. Underrättelsetjänst inklusive spioneri är en lika gammal företeelse som själva mänskligheten, ty det har alltid funnits ett behov av att hålla sig underrättad om ovänners och fienders förehavanden.
   Ett bibliskt exempel med omkring 2500 år på nacken omtalas i 4 Moseboken 13:2-34, där det skíldras hur Mose sänder ut tolv spejare i syfte att utröna om det var möjligt för det utvalda folket att invadera Kanaans land. Tio av spejarna lämnar pessimistiska rapporter under det att Josua och Kaleb är övertygade om att det nog skall gå bra. För att bevisa det förde de med sig en överdådigt rejäl druvklase. Det var deras rapporter Mose tog ad notam.
   Gellert Hardi-Kovacs framhåller (sidan13): ”En viktig form av underrättelsetjänst från antiken och framåt var handelsmän och kringresande hantverkare. I en tid då de flesta människorna aldrig förflyttade sig mer än kanske några kilometer från sin hemby, var dessa mer eller mindre frivilliga uppgiftslämnare av stor vikt.”
   Fanns inte tillförlitliga uppgifter om fienden att tillgå kunde det gå riktigt illa. Ett eklatant exempel härpå är massakern i Teutoburgerskogen år 9 e. Kr. Den romerske generalen Publius Quinctilius Varus lät detta år tre legioner marschera in i Teutoburgerskogen i Germanien utan att ha en uppfattning om vad som väntade. Legionerna tillintetgjordes av en germansk styrka under ledning av Arminius. Varus valde att ta sitt liv på slagfältet. Hemma i Rom bankade kejsar Augustus huvudet i väggen utropandes: ”Varus! Varus! Ge mig mina legioner tillbaka!” https://militarhistoria.se/antiken/slaget-i-teutoburgerskogen
  
Spionen Axel von Fersen. I höjd med medeltiden började länderna i Europa orientera sig om tillståndet i omvärlden genom att skicka ut mer eller mindre fasta sändebud till varandras hov. En svensk höjdpunkt nåddes under stormaktstiden, men även konung Gustaf III satsade på att uppdra åt spioner och sändebud för att få ett underlag till sin aktiva utrikespolitik. Den mest kände av dessa personer torde ha varit den i Paris stationerade greven Axel von Fersen den yngre, som aktivt deltog i den franska politiken och hade planer på att befria kungafamiljen ur revolutionärernas klor. https://sv.wikipedia.org/wiki/Axel_von_Fersen
   Axel von Fersen gick som bekant ett tragiskt och våldsamt öde till mötes. Han lynchades på Stora Nygatan i Stockholm den 20 juni 1810 av en uppretad mobb, som satte sin tilltro till helt ogrundade uppgifter om att Fersen – som var riksmarskalk – hade legat bakom den danskfödde kronprinsen Karl Augusts plötsliga död. Karl Augusts verkliga dödsorsak var ett slaganfall vilket han drabbats av under en truppinspektion på Kvidinge hed i Skåne.
   1873 bildades en svensk generalstab, vars utrikesavdelning beslutade att en svensk underrättelsetjänst, uppdelad i en officiell och en inofficiell gren, skulle etableras. Uppgifterna skulle vara (citerat ur Hardi-Kovacs sidan 17): ”Att inhämta, granska och sammanställa alla underrättelser rörande militärväsendet i främmande land, särskilt grannländerna, och därigenom bereda krigsstyrelsen tillfälle att i varje ögonblick äga tillförlitliga och fullständiga material för bedömandet av blivande fienders och bundsförvanters styrka.”

SÄPO bildas. Den nybildade svenska underrättelsetjänsten existerade emellertid till en början blott som en teoretisk konstruktion, vilket hade att göra med att den svenska armén kommit alltmer på dekis till följd av att krigsrisken under slutet av 1800-talet bedömdes ha minskat avsevärt. Kring sekelskiftet 1900 hade dock flera möjliga konflikthärdar skapats.
   Den mest brännande för Sveriges vidkommande var norrmännens pyrande missnöje med unionen med Sverige, vilket hade sitt ursprung i Kielfreden 1814 då Sverige tillerkänts Norge som ett slags plåster på såret för förlusten av ”östras rikshalvan” Finland som ett resultat av freden i kriget mot Ryssland 1809. Detta resulterade även i konung Gustaf IV Adolfs avsättning. Risken för krig ansågs ett tag överhängande.
   Den svenska generalstaben hade liten insyn i den norska försvarsförmågan och beslöt därför att för första gången bygga upp en systematisk underrättelsetjänst. Unionsupplösningen sörjdes djupt av kung Oscar II, som 1905 tvingades ändra sitt valspråk från ”Brödrafolkens väl” till ”Sveriges väl”. Kung Oscar gick bort två år senare och efterträddes av sin äldste son Gustaf V. https://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk-norska_unionen
   1908 etablerades den första officiella underrättelsetjänsten i Sverige med beteckningen Upplysningsbyrån (UB). Den ändrade sedan namn till Underrättelsebyrån. 1914 bildades under Första världskrigets startår för första gången en officiell underrättelsetjänst med syftet att förhindra brott mot rikets säkerhet.
   1939 bildades vid Statspolisen två rotlar: tredje roteln med uppgift att bekämpa spioneri samt sjätte roteln vilken skulle arbeta för att stärka den allmänna säkerheten. Den 1 september 1939 slogs de båda rotlarna ihop under en självständig chef. Den nya enheten fick i media beteckningen Säkerhetspolisen. Den nuvarande organisationen tillkom 1989, då SÄPO även begåvades med en generaldirektör. Officiellt byttes också namn – från Rikspolisens säkerhetsavdelning (RPS/Säk) till Säkerhetspolisen. https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4kerhetspolisen

Andersson, Wennerström, Bergling. SÄPOs största ”kap” vad beträffar avslöjandet och gripandet av spioner är de tre storspionerna Hilding Andersson, Stig Wennerström och Stig Bergling
   Hilding Andersson (1909-2007), kallad ”flottspionen”, var underofficer med gradbeteckningen flaggmaskinistvid Stockholms örlogsvarv. Han greps och dömdes 1951 till livstids straffarbete för att ha spionerat för Sovjetunionen. Hans belöning blev sammanlagt 4530:- ”Livstid” innebar i Anderssons fall drygt tio år – han frigavs på 1960-talet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ernst_Hilding_Andersson
   Stig Wennerström (1906-2006) var överste i flygvapnet som spionerade för Moskva från cirka 1948 till sitt gripande 1964. Han hade bland annat tjänstgjort som militärattaché i Washington, D. C. Wennerström dömdes till livstids straffarbete och avsättning. 1972 omvandlade den snälla socialdemokratiska regeringen straffet till 20 år varpå Wennerström frigavs villkorligt 1974. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stig_Wennerstr%C3%B6m
   Stig Bergling (1937-2015) greps i Israel 1979 av den israeliska säkerhetstjänsten Mossad. Han dömdes samma år till livstids fängelse. Bergling rymde under en permission 1987 under uppmärksammade former till Moskva tillsammans med hustrun. Därefter levde han under flera år i Sovjet, Libanon och Ungern. 1994 valde han att av hälsoskäl återvända till Sverige och ta sitt straff. Han blev slutligen villkorligt frigiven. Berling var till yrket polis och hade bland annat tjänstgjort vid SÄPO. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stig_Bergling

Var Enbom verkligen mytoman? Frågan är dock om inte Sveriges mest uppmärksammade spionerifall var det med den så kallade Enbomligan. Den 31 juli 1952, då det Kalla kriget var som hetast, nåddes det svenska folket via Dagens Eko av stadsfiskalen Werner Ryhningers meddelande om att en svensk liga bestående av kommunister hade avslöjats som spioner för Sovjetunionen. Det var den så kallade Enbomligan vilken utgjordes av Fritjof Enbom, Hugo Gjersvold, Martin Enbom, Artur Karlsson, Fingal Larsson samt Tage Wickström. Med i bilden fanns även Enboms älskarinna Lilian Ceder.
   Fritjof Enbom var först verksam som stationskarl vid SJ i Boden men fick sedan anställning som journalist  på kommunisttidningen Norrskensflamman, där han var lokalredaktör i Boden. Han visade sig vara mycket talför och snackade sig till ett livstidsstraff samt varierande fängelsedomar för de övriga ligamedlemmarna. Bara Tage Wickström frikändes helt från alla anklagelser.
   Det har ofta påståtts att Enbomligan åkte dit huvudsakligen därför att Fritjof Enbom skall ha varit ”mytoman” och alltså ljugit hejvilt under polisförhören. Jag tillåter mig tvivla. Medlemmarna i Enbomgänget fick med all säkerhet vad de förtjänade. Enbom blev fri 1974 och överklagade aldrig straffet, något som han med all sannolikhet skulle ha gjort om han ansett sig vara sig oskyldig.

Åström och Branting klarade sig undan, liksom… Det skall sägas att det finns svenska spioner vars landsförrädiska verksamhet är väl belagd men som ändå lyckats undgå straff. Det mest beryktade exemplet härvidlag är diplomaten Sverker Åström som innan avslöjandet var känd som Getingen.
   När SÄPO-kommissarien Otto Danielsson träffade de tidigare sovjetspionerna, paret Vladimir och Jevdokina Petrov – som varit verksamma vid den sovjetiska ambassaden i Stockholm på 1940-talet – i Australien fick han veta att Getingen var identisk med den homosexuelle diplomaten Sverker Åström. Åström tjänstgjorde tidigt i Sovjetunionen och hade därefter bland annat varit kabinettssekreterare vid UD och FN-ambassadör.
   Åström hölls emellertid om ryggen av den svenska regeringen och ställdes aldrig inför rätta. En annan dokumenterad sovjetspion som klarade sig undan straff var den socialdemokratiske riksdagsledamoten Georg Branting, son till före detta statsministern Hjalmar Branting.  https://tommyhansson.wordpress.com/tag/sverker-astrom/
  
...Pierre Schori. En som klarat sig undan är slutligen Pierre Schori, den norske sovjetspionen Arne Treholts bäste vän. Schori kan väl knappast kallas spion, men han har av den avhoppade KGB-mannen Oleg Gordijevskij kallats Sovjets främsta informationskälla i Sverige. Schori har, bland mycket annat som kan och bör läggas honom till last, som bekant sjungit Kuba-diktatorn Castros lov och stödde tanken på en sovjetisk invasion i Polen 1980. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/01/27/kulturskydda-pierre-schori/

Putins Ryssland på väg mot avgrunden

Vladimir Putin har all anledning att oroas över utsikterna för den ryska ekonomin.

De ekonomiska sanktioner som riktas mot Ryssland har inte påverkat landet. Det var president Vladimir Putins budskap när han på måndagen höll ett TV-sänt tal till det ryska folket: ”Den ekonomiska blixtkrieg-strategin har inte fungerat”, menade han. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BjKn4Q/putin-om-sanktionerna-fungerar-inte

Tro honom inte. Den internationella ekonomiska expertisen i väst säger något helt annat. I en artikel i Fox Business framhåller Megan Henney att den ryska ekonomin kan komma att krascha efterhand som de omfattande sanktionerna ger effekt. https://www.foxbusiness.com/economy/sanctions-crippling-russia-economy

”Western sanctions have effectively isolated Russia from the international financial system and prevented it from accessing new technology”, konstaterar Henney i sin analys. Den ekonomiska tankesmedjan The Institute for International Finance (IIF) har uppskattat att den ryska bruttonationalprodukten (BNP) riskerar minska med 15 procent under 2022 och 3 procent 2023 som en följd av sanktionerna.

Detta skulle i så fall innebära utplånandet av årtionden av tillväxt. Den ekonomiska nedgången uppskattas vara dubbelt så stor som vid den globala finanskrisen 2008.

En ytterligare eskalering av kriget i Ukraina kan resultera i fler bojkottaktioner riktade mot den ryska energiförsörjningen, något som drastiskt skulle kunna skada Rysslands förmåga att importera varor och tjänster. Detta skulle fördjupa den ekonomiska recessionen.

Goldman Sachs förutspår att den ryska ekonomin kan komma att krympa med 10 procent innevarande år; den tidigare prognosen tydde på en tillväxt med 2 procent. Capital Economics spår för sin del ett krympande om 12 procent.

Väst har utsatt Ryssland för åtskilliga finansiella straffåtgärder sedan det ryska anfallskriget inleddes den 24 februari. Således har Rysslands centralbank förhindrats att sälja dollar, euro och andra internationella valutor. Vidare har vissa finansiella strukturer för användande av Swift-systemet för internationella betalningar blockerats. Sanktioner har drabbat hundratals politiker och andra medlemmar av den Putin närstående samhällseliten.

Hundratals västliga företag – Coca-Cola, McDonald´s, Goldman Sachs med flera – har yttermera kapat förbindelserna till Moskva. Detta tapp har ökat i takt med att kriget i Ukraina rullat vidare.

Sanktionerna har, trots Putins förnekanden, lett till att Moskva står på gränsen till att inte längre klara av att återbetala sina utländska skulder för första gången sedan bolsjevikernas statskupp 1917.

Moskvas borgmästare Sergej Sobyanin flaggade i ett officiellt blogginlägg på måndagen för att 200 000 personer riskerade att förlora sina jobb i staden i sanktionernas kölvatten.

Larm från Moskva: 200 000 jobb hotade

Rysslands finansminister Anton Siluanov har hotat med stämning om landet skulle tvingas inställa sina skuldbetalningar. Det är dock oklart vem eller vilka Ryssland i så fall skulle stämma. Den bästa lösningen vore sannolikt att kuppa bort Putin, som alltmer tycks isolera sig från verkligheten och vägrar inse att landet är på väg mot avgrunden till följd av hans vettlösa krigsföretag.

Sanningen om Mohamed Yusuf, ”svensken” som dog i fängelse i USA

Somaliska al-Shabaab är en del av al-Qaida.

Det har rapporterats att en ”svensk” terrorist avlidit av covid-19 i Lompoc-fängelset i Kalifornien. Den avlidne var i själva verket en 37-årig somalier med svenskt medborgarskap vid namn Mohamed Yusuf. http://jihadimalmo.blogspot.com/2020/06/svensk-terrorist-dor-i-corona.html

Yusuf, alias Abu Zaid, avtjänade ett elvaårigt fängelsestraff för terrorism efter att 2016, tillsammans med sin ”svenske” kollega Ali Yasin Ahmed, ha dömts för terroristbrott. En tredje person, den förre britten Mahdi Hashi, dömdes till nio år i samma rättegång.

George Venizelos, biträdande chef för FBI-kontoret i New York, kommenterade vid gripandet 2012: ”De har inte strävat efter att bli terrorister, de är terrorister. De fick inte bara träning, de har omsatt träningen i praktik i flera terroroperationer med al-Shabaab.” https://www.expressen.se/nyheter/terrordomd-svensk-hittad-dod-i-fangelset/

Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmed reste 2008 från Sverige till hemlandet Somalia för att delta i vad som uppgivits vara elitträning i självmordsbombning med den islamistiska terroristgrupperingen al-Shabaab, som var och är ansluten till al-Qaida. De greps jämte Mahdi Hashi i Djibouti 2012 på väg till Jemen, där de skulle ansluta sig till al-Qaida, och överlämnades till USA. https://www.reuters.com/article/us-usa-security-alshabaab-idUSKCN0V72EJ

Yusuf skall i ett brev ha vädjat till det svenska justitiedepartementet om att få avtjäna återstoden av sitt straff i Sverige. I brevet hävdade Yusuf bland annat: ”Jag har sonat mitt brott, jag var ung och dum.” Första delen av detta påstående är givetvis osant – ett par på ett elvaårigt fängelsestraff betyder inte att han ”sonat” sitt brott. Att han skulle ha varit ”ung och dum” är det däremot svårt att argumentera emot. Han kunde i sanningens namn ha tillagt ”våldsbenägen och inställd på att mörda i Allahs namn.”

Yusufs amerikanske advokat, David Stern, citeras i Expressen enligt följande: ”Det är otroligt sorgligt. Han dömdes till ett antal års fängelse men det visade sig bli ett dödsstraff.” Vilket man naturligtvis kan instämma i. Mohamed Yusufs öde kan nog sägas vara en god illustration till utsagan i Romarbrevet 6:23: ”Syndens lön är döden…”. https://www.biblegateway.com/passage/?search=Romarbrevet+6%3A23&version=SFB15

Jag skrev kort tid efter att de båda så kallade svenskarna gripits och överlämnats till USA en bloggtext som skarpt kritiserade systemmedias tappra försök att skönmåla terroristerna med följande innehåll: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/01/09/medias-forsok-att-skonmala-terroristsvenskarna/

Lompoc-fängelset i Kalifornien har drabbats hårt av Kina-smittan.

Lompoc-fängelset säkerhetsklassas som ”medium” och är beläget i Santa Barbara County i Kalifornien i närheten av Vanderberg Air Force Base, cirka 282 kilometer nordväst om Los Angeles. Över 500 av internerna skall ha smittats med covid-19. Anläggningen administreras av Federal Bureau of Prisons och har plats för 1500 manliga fångar. Den omfattar även en flygel med hög säkerhetsklassning samt två läger med låg säkerhetsklassning. https://en.wikipedia.org/wiki/United_States_Penitentiary,_Lompoc

En av fängelsets tidigare mest bemärkta fångar var president Richard Nixons förre stabschef H. R. Haldeman, som avtjänade ett straff på 18 månader 1977-78 efter att ha dömts för sin inblandning i Watergateaffären.

Kina, Ryssland och Iran i desinformationskampanj mot Trump-administrationen

 

 

 

 

Livstidspresidenterna (?) Xi Jinping och Vladimir Putin.

 

 

Den förra amerikanska FN-ambassadören Nikki Haley kräver i ett Twitter-inlägg den 23 april att Förenta staterna av FNs säkerhetsråd skall kräva att det utreder Kinas kunskap och inblandning rörande covid-19-viruset:

 

As soon as the UN opens again, the US should call for an emergency Security Council Meeting on China´s involvement and knowledge of the virus. When did they know & decisions made. https://worldisraelnews.com/nikki-haley-un-security-council-must-investigate-chinas-guilt-in-pandemic/

 

Haley, som var president Donald Trumps ambassadör i Förenta nationerna 25 januari 2017 till 31 december 2018 och dessförinnan guvernör i South Carolina i sex år,   har tidigare ifrågasatt det röda Kinas officiella statistik enligt följande: ”China has reported only 82 000 coronavirus cases & 3300 deaths in a nation of  1,5 billion people. This is clearly not accurate.”

 

Nikki Haley var Trumps FN-ambassadör i två år.

 

Enligt Nikki Haley bryr sig den kommunistkinesiska regimen mer om det egna landets rykte än om att hjälpa världen att besegra viruset. När detta skrivs har 183 424 döda och 2,5 miljoner smittade rapporterats globalt. Mörkertalen är emellertid säkerligen avsevärt högre.

 

Det amerikanska utrikesdepartementet (State Department) har i en icke-offentlig rapport som nått sajten Politico nått slutsatsen, att skurkstaterna Kina, Ryssland och Iran arbetar tillsammans i en bred desinformationskampanj med syftet att framställa covid-19-viruset som ett amerikanskt biokemiskt vapen. Denna strävan skulle ha inletts i mitten av februari. https://tennesseestar.com/2020/04/22/russia-china-iran-acting-in-tandem-to-paint-covid-19-as-an-american-bioweapon-state-dept-report-suggests/

 

I princip samma budskap har framförts av USAs utrikesminister, Mike Pompeo. https://www.msn.com/en-us/news/world/pompeo-accuses-china-iran-and-russia-of-coronavirus-disinformation/ar-BB121Ih9

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den kristna julen förlöjligas – samtidigt som kristna förföljs runtom i världen

Min fina lilla julkrubba. Foto: Tommy Hansson

Kristna är den mest förföljda gruppen religiöst troende i världen. Det beräknas att 215 miljoner kristet troende av olika schatteringar utsätts för förföljelse med politisk eller religiös motivation. Värst är det i det kommunistiska Nordkorea samt länder med doktrinärt muslimska regimer.

Detta sorgliga förhållande är det inte många som är medvetna om i Sverige. Här förlöjligas kristendomen på ett ofta grovt och vulgärt sätt av exempelvis så kallade komiker och vetenskapsjournalister. Inte ens Svenska kyrkan, som rätteligen borde vinnlägga sig om att slå vakt om kristen tro och tradition, kan göra många uppriktigt troende människor med kristen övertygelse glada.

Komikern Marika Carlsson, som själv uppges ha vuxit upp i en frikyrklig miljö, hävdar i en intervju i Kvällsposten/Expressen att Bibeln är en ”skitbok”. Carlsson är aktuell med en kringresande show som fått det blasfemiska namnet ”Jag är Gud”. Hon säger sig i showen driva med ateister, kristna och anhängare av mindfulness. https://www.expressen.se/kvp/noje/marika-carlsson-bibeln-ar-en-skitbok/

Enligt Kvällsposten/Expressen påstås Marika Carlsson vara ”provokativ”. Så är knappast fallet – att hoppa på kristendomen måste vara något av det ofarligaste man kan göra i dag. Provokativt hade det blivit först om Carlsson valt att driva med Koranen, islam och muslimer, men fullt så rolig vill hon uppenbarligen inte vara.

Några andra som möjligen fått för sig att de kunde framstå som provokativa genom att förlöjliga den kristna tron är bland andra skådespelarna/komikerna Henrik Schyffert, Per Andersson och Helena af Sandeberg, vilka framträdde med en parodi på Jesu födelse i TV4s underhållningsprogram Bingolotto. Andersson som Josef och af Sandeberg som Maria raljerar smaklöst om vem som var Jesu far och Andersson menar att af Sandberg har ”en lussebulle i ugnen”. https://www.expressen.se/noje/tv4-ber-om-ursakt-for-inslaget-i-bingolotto-om-jesu-fodelse/

Roligt? Näppeligen – det var nog inte särskilt många TV-tittare som rullade runt på golvet och vred sig i skrattparoxysmer förorsakade av denna sketch, värdig en fjärde klassens buskisscen i Knäckebröhults bygdegård i mörkaste Småland. Däremot var det många som var upprörda över inslaget varför TV4 tvingades be om ursäkt för smaklösheten. Programledaren Rickard Olsson stod dock fast vid att parodin på Jesu födelse varit rolig.

SVTs vetenskapsredaktion ville inte vara mindre ”provokativ” och lät därför sin medarbetare Ulrika Engström fabulera fritt kring temat jungfrufödsel. I texten diskuteras det kring fenomenet partenogenes, det vill säga att ett embryo kan utvecklas utan befruktning. Avkomman får då samma kön som modern. Företeelsen i fråga förekommer på sina håll i naturen men har aldrig någonsin observerats hos människor. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/mysteriet-med-jungfrufodelsen

Det hindrar inte Ulrika Engström på SVT att tota ihop följande: ”En förklaring skulle kunna vara att Jesus var transsexuell. Han föddes som flicka med identisk genuppsättning som mamma Maria, men levde som man. Eller var det snarare så att Maria levde som kvinna men egentligen var en man och därför kunde nedkomma med en pojke på ett outgrundligt sätt? Julmysteriet tätnar.”

Per Andersson och Helena af Sandberg i Bingolottos julbuskis.

Det enda mysteriet i sammanhanget är dock hur SVT kan släppa igenom sådant exempellöst svammel som saknar varje uns av rim och reson. Inte ens genusvetenskapliga institutionen vid Södertörns högskola torde vara särskilt imponerad. 

Även Svenska kyrkan, närmare bestämt dess förgrening i Limhamn, gör ett slags parodi på den kristna tron på Jesus Kristus som världens frälsare när man på Twitter skriver: ”Kungörelse! Jesus från Nasaret har nu utsett en av sina efterträdare, nämligen Greta Thunberg.”

Således jämställer Svenska kyrkan den lillgamla 15-åringen Greta Thunberg, som hjärntvättats av mamma Malena Ernman och Svante Thunberg att bli en klimatprofet i den politiskt korrekta godhetens tjänst, med världens frälsare. Kanske kan det hävdas att tweeten var skriven med den så kallade glimten i ögat, men resultatet blir ändå platttare än en pannkaka. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kyrkans-jul-tweet-kritiseras

Från Kanada rapporteras vidare att imamen Sheikh Younus Kathrada i British Columbia uppmanat sina underlydande muslimer att för allt i världen inte önska kristna ”Merry Christmas”, ty att säga ”God jul” är för en muslim värre än både mord och otrohet. Det vill säga om vi får tro imamen på hans ord. Och det skall vi naturligtvis inte göra. https://www.timesofisrael.com/canadian-imam-wishing-merry-christmas-worse-than-murder/

Jag är helt för religionsfrihet innebärande frihet att inom lagens råmärken utöva valfri religion och frihet från religion. Jag är också för yttrandefrihet omfattande bland annat rätten att häda om detta upplevs som angeläget. Däremot förbehåller jag mig rätten att kritisera såväl troende som ateister och sådana som hädar. Jag tvingas också konstatera att vår svenska kultur med dess traditioner och värderingar sedan mer än 1000 år tillbaka vilar på kristen grund, vilket kanske är något som bör begrundas av sådana som menar att Bibeln är skit och att Jesus kanske var transsexuell eller en Greta Thunbergs like.

De eventuella skratten kanske fastnar i halsen på somliga – eller borde i alla fall göra det – när vi tvingas konstatera att kristna, som påpekas inledningsvis här ovan, är världens största och mest förföljda grupp religiöst troende. Detta enligt Open Doors rapport , World Watch List, för 2018 omfattande perioden 1 november 2016 till 31 oktober 2017.

Enligt rapporten lider de kristna allra mest i det stalinistiska Nordkorea, men därefter följer idel muslimska regimer på listan över de tio länder som försyndar sig mest: Afghanistan, Somalia, Sudan, Pakistan, Eritrea, Libyen, Irak, Jemen och Iran. Turkiet ligger på plats 31. Illa är det också i länder som Indien, Nepal, Kina, Vietnam och Laos. http://sv.radiovaticana.va/news/2018/01/12/open_doors_rapport_2018_f%C3%B6rf%C3%B6ljelse_mot_kristna_%C3%B6kar_i_v%C3%A4rlden/1358509

Den kristna Asia Bibi dömdes till döden genom hängning i Pakistan.

I Pakistan blev den kristet troende Asia Bibi, född 1971, 2010 dömd till döden genom hängning för hädelse – hon ansågs ha förolämpat profeten Muhammed. En del av ”brottet” bestod i att hon druckit ur en mugg vatten som användes av muslimska kvinnor. Efter protester från omvärlden frikändes hon 2018 efter att tillbringat nio år i fängelse.

Asia Bibi har erbjudits asyl i flera länder, exempelvis Nederländerna, Kanada och Australien. Hon har dock ännu ej tillåtits lämna Pakistan utan befinner sig i landet på hemlig ort på grund av att den pakistanska regimen fruktar ett uppror från muslimska fanatiker om hon får lämna Pakistan. https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4delse%C3%A5talet_mot_Asia_Bibi

 

 

Migrationspolitiken vid vägs ände

40 306 personer beviljades uppehållstillstånd under årets första fyra månader enligt Migrationsverkets statistik.

Den rödgröna regeringen menar sig ha stramat upp migrationspolitiken efter flyktingkrisen 2015, då antalet asylsökande fördubblades jämfört med året innan. Och enligt Migrationsverkets prognos väntas 27 000 asylsökande anlända till Sverige under 2018, att jämföra med 162 900 under 2015. För 2019 tyder prognosen på 23 000.

Det finns emellertid ytterligare statistik från Migrationsverket som pekar i en något annan riktning. Denna visar att antalet personer som beviljats uppehållstillstånd i vårt land under årets fyra första månader uppgår till 40 306. Av dessa är 7803 asylsökare medan resterande tillhör andra migrantkategorier. https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Aktuell-statistik.html

Tesen om den rödgröna regeringens uppstramning av migrationspolitiken är mot denna bakgrund tämligen ihålig. Ty om den hittillsvarande trenden håller i sig skulle antalet asylsökande vid årets slut uppgå till omkring 120 000. Visserligen inte riktigt lika många som rekordåret 2015, men inte särskild långt ifrån.

Jag tycker nog inte att detta tyder på någon särskilt ”uppstramad” migrationspolitik. I samma riktning pekar även regeringens beslut att, med parlamentariskt stöd från Centerpartiet, låta 9000 så kallade ensamkommande stanna i landet trots avsaknad av asylskäl. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/On3Rl3/9000-ensamkommande-foreslas-fa-ny-chans

Svensk migrationspolitik har alltför länge präglats av ett naivt världsförbättrarnit. Godheten har mätts i hur många migranter – varav långt ifrån alla haft verkliga flyktingskäl – vi dristat oss ta emot. De som i likhet med Sverigedemokraterna (SD) kritiserat denna politik har skällts för ”rasister” och allt möjligt och omöjligt annat.

Flertalet av de sju övriga riksdagspartierna tycks nu ha insett att SD emellertid kan ha haft rätt hela tiden. Det är i så fall inte oväntat – verkligheten har även i denna fråga en tendens att hinna upp även de mest blåögda idealister.

9000 ensamkommande – läs män från Afghanistan – har av regeringen beviljats asyl trots att de saknar asylskäl.

Jag välkomnar övriga partiers retorik om en skärpt migrationspolitik inklusive ett skrotande av EBO-lagen, vilken tillåter hitkommande att bosätta sig var de vill, vilken skapat olägenheter icke minst beträffande flyktingarnas boende i min hemkommun Södertälje. Samtidigt bör det betonas att detta är just – retorik. De så kallade sjuklöverpartierna har ännu att bevisa att de menar allvar.

Det är därför minst av allt någon sensation att SDs invandringspolitik i undersökning efter undersökning åtnjuter det största förtroendet bland väljarna jämfört med övriga partier. Nu senast skedde detta i Novus majundersökning, som visade att mer än var fjärde väljare favoriserar SD i den aktuella frågan. https://samtiden.nu/2018/05/valjarna-har-hogst-fortroende-for-sds-migrationspolitik/

Vi sverigedemokrater är mycket långt ifrån motståndare till all form av invandring. Ett samhälle som stänger sina gränser mot varje sorts impulser utifrån blir ett statiskt samhälle med små möjligheter att utvecklas i positiv riktning. Flyktinginvandringen bör dock begränsas till sådana individer som uppfyller FN:s flyktingkriterier och inga andra.

Det är dags att lägga om flyktingpolitiken på riktigt så att den i allt väsentligt inriktas på att hjälpa utsatta människor i respektive närområde. Den hittillsvarande policyn – att ta hit så många som möjligt och ofta då utan att kontrollera vilka som är verkliga flyktingar – är ineffektiv, olönsam och skapar segregation. Den har nått vägs ände. och det med besked.

Fotnot: Texten har tidigare, med små avvikelser, publicerats i Länstidningen, Södertälje den 28 maj 2018.

Angola: rikt land som låter barnen svälta ihjäl

I Angola bekämpar regimen de fattiga snarare än fattigdomen. Här en vy från huvudstaden Luanda.

Angola borde vara ett av Afrikas mest välmående länder i kraft av rikliga naturtillgångar såsom olja, diamanter och naturgas.

Verkligheten ser dock helt annorlunda ut. Angola med en befolkning på 21,5 miljoner och en medellivslängd om 51,5 år har exempelvis världens högsta barnadödlighet: 167 barn av 1000 beräknas dö före fem års ålder. Detta sker trots att barnadödligheten i världen sjunker snabbt. En skriande brist på läkare,  mediciner och vårdplatser har över huvud taget förödande effekter på landets hälso- och sjukvård. https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2014/september/barnadodligheten-sjunker-snabbare-an-nagonsin/

50 procent av befolkningen har inte ens tillgång till rudimentär sjukvård, och en stor del av de mediciner som finns i landet når aldrig ut på den öppna marknaden utan blir en handelsvara på svarta börsen. På landsbygden råder utbredd fattigdom och brist på rent vatten, elektricitet och grundläggande sanitet. Situationen blir inte bättre av att MPLA-regimen kapat sjukvårdsbudgeten med 30 procent.

Den som intresserar sig för detta sydvästafrikanska land, som varit självständigt sedan 1975 efter att tidigare i omkring 500 år varit en del av det portugisiska kolonialväldet, bör se denna cirka tio minuter långa videoexposé över sjukvårdssituationen i Angola signerad New York Times (NYT): http://www.diglemag.com/interessante/new-york-times-expoe-corrupcao-em-angola-num-video-chocante/

UNITA åtnjuter ett betydande folkligt stöd.

Angola genomled ett uppslitande brutalt inbördeskrig 1975-2002 mellan det kommunistiska MPLA och det oppositionella UNITA – som i dag är landets största oppositionsparti – men 15 år efter krigsslutet kan regimen inte längre skylla den katastrofala situationen på kriget. Det allt överskuggande problemet är i stället den allestädes närvarande korruptionen.

Medan stora delar av befolkningen, framförallt den del som är bosatt på landsbygden, svälter och far illa på annat sätt vältrar sig den styrande MPLA-eliten i ett uppseendeväckande överflöd. Någon i reportaget säger att medlemmar i regeringsadministrationen lägger ner 50 miljoner US dollar per år enbart på lyxbilar. President José Eduardo dos Santos, som haft makten sedan 1979, räknas som Afrikas rikaste ledare med tillgångar värda ofattbara 20 miljarder dollar.

Den 74-årige dos Santos har också sett till att familj och släkt inte precis behöver gå omkring med tiggarstaven. Dottern Isabel dos Santos, född 1973, är i likhet med fadern god för miljardbelopp och rankas som Afrikas rikaste kvinna. Den ansedda ekonomiska tidskriften Forbes har beräknat att släkten dos Santos förmögenhet motsvarar en tiondedel av Angolas bruttonationalprodukt (BNP).

Här en bloggtext med fokus på familjen dos Santos som jag skrev för ett par år sedan men som fortfarande i hög grad är aktuell i sammanhanget: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/10/07/snuskigt-rike-dos-santos-en-studie-i-vald-fusk-och-korruption/

José Eduardo dos Santos har varit Angolas diktator sedan 1979. Sjuk-och häslovård står inte överst på hans agenda.

MPLA-regimens ekonomiska tillgångar är sådana att det inte skulle vara några problem att rusta upp sjukvården och se till att stora segment i befolkningen inte skall behöva svälta. Den väldiga korruptionen är emellertid en garant för att detta inte kommer att ske så länge MPLA förblir vid maktens köttgrytor. Som en angolansk journalist i NYT-reportaget säger: ”De stjäl allt.”

Det kan på goda grunder hävdas att regimen inte ägnar sig åt att bekämpa fattigdomen utan i stället bekämpar de fattiga. Ett uttryck för detta är att regeringen för ett par år sedan förbjöd gatuförsäljning i huvudstaden Luanda, av tradition en viktig inkomstkälla för människor utan andra försörjningsmöjligheter. https://sv.globalvoices.org/2014/02/4612

USAs regeringen stödde under det Kalla kriget den antikommunistiska UNITA-gerillan under ledning av den karismatiske Jonas Savimbi (1934-2002) men har därefter samverkat med MPLA-regimen, vilken enligt den angolanska oppositionen vunnit alla val som förekommit sedan början av 1990-talet med tillhjälp av omfattande valfusk. Angola är ett av tre afrikanska länder som är föremål för särskilt amerikanskt bistånd, vilket för närvarande uppgår till 68,5 miljoner US dollar. http://us-foreign-aid.insidegov.com/l/3/Angola

Under det Kalla kriget stod Sverige obrottsligt på MPLAs sida. För statsminister Olof Palme och hans nära utrikespolitiske medarbetare Pierre Schori var Angola ett av Afrikas viktigaste länder såväl rent politiskt som biståndsmässigt, mycket beroende på att apartheidregeringen i Sydafrika stödde UNITA. Att MPLAs största politiska, militära och ekonomiska bidragsgivare var Fidél Castros Kuba talade enligt den socialdemokratiska utrikessynen snarast för MPLA. Det svenska Angola-stödet bör ses som ett uppseendeväckande avsteg från den officiella svenska neutralitetspolitiken.

Moderate riksdagsmannen Birger Hagård (1932-2013) verkade för minskat svenskt MPLA-bistånd. https://sv.wikipedia.org/wiki/Birger_Hag%C3%A5rd

Den moderate riksdagsmannen Birger Hagård kämpade under en följd av år, dock utan framgång, för att Sverige skulle upphöra med sitt ensidiga stöd till MPLA-regimen i Angola. Jag hade förmånen att få samarbeta med honom genom att utforma motioner såsom exempelvis denna 1985/86: http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/minskat-bistand-till-angola_G902U213

Sverige strävar enligt uppgift fortfarande efter goda relationer med Angola, men något bilateralt svenskt bistånd till landet har inte utgått sedan 2006/07. Officiellt upphörde det på grund av ”den mycket snabba ekonomiska utvecklingen” i landet, men troligare är att den iögonenfallande korruptionen gjorde det meningslöst att fortsätta pumpa in pengar i MPLAs kassakistor. http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Luanda/Utvecklingssamarbete/Sveriges-utvecklings-samarbete-med-Angola/

Att den svenska socialdemokratin inte glömt bort Angola demonstrerades med önskvärd tydlighet förra året, den riksdagsledamoten Veronica Palm (S) besökte MPLA-kongressen som inbjuden gäst. Här syns hon på sitt Instagram-konto iförd full MPLA-mundering:

 

 

 

Om en revy, ett årsmöte och litet konst

 Affisch för 2016 års Täljerevy. Foto: Tommy Hansson

Tänkte jag skulle orientera mina läsare litet om vad jag haft för mig på senaste tiden. Mer än att ha författat en och annan bloggtext, vill säga.

Låt mig börja med det senaste. I går lördagen den 6 februari var jag och sonen och såg 2016 års upplaga av Täljerevyn, i år kallad ”Vargatider – en rivig revy”. Titeln syftar på en varg som härjat i kommunens utkanter och rivit ihjäl ett försvarligt antal får i enlighet med sin natur, det vill säga för sitt höga nöjes skull. Vilket som vanligt lett till diskussioner mellan vargkramare och mer realistiska personer.

Precis som i fjol var också SD Södertälje med på ett hörn, givetvis på mindre smickrande sätt. Noga taget var det Tommy Blomqvist, Beata Kuniewicz samt denna bloggare som hängdes ut, samtliga gruppledare i fullmäktige vid olika tidpunkter (jag 2010-15). Avgjort mindre smickrande, som sagt, men å andra sidan är det en fjäder i hatten att över huvud taget bli föremål för lokalrevyns intresse.

Mest avhånades dock, som sig bör, kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som en svärande satkärring. Inte alltför långt från sanningen, alltså…

 Så här tar sig Beata och jag ut i Täljerevyns tappning – kanske inte så smickrande, men kul ändå! Foto: Tommy Hansson

Framträdande kommunpolitiker såsom Staffan Norberg (V) och Mats Siljebrand (L) framställdes som teletubfigur respektive marionettdocka med auberginefärgat hår, vi SDare sågs alla i helfigur gestaltade av revyaktörer. Låt vara att jag fått alldeles för långt skägg och för stor mage i revyn, men det får man väl leva med – vore ju skräp om man inte kunde skratta åt sig själv eller kanske rättare sagt hur andra ser på en!

Det var i alla fall ett par trevliga timmar som tillbringades på stadsscenen Estrad i Stadshuset. Efteråt gick vi ut och åt på en utmärkt asiatkrog i närheten.

För en vecka sedan inträffade vidare SD Södertälje/Nykvarns årsmöte, också det avhållet i vårt vackra stadshus. Under det att förra årsmötet blev en långkörare, avverkades 2016 års upplaga på dryga två timmar. Två styrelselistor förelåg, dels valberedningens, dels en alternativ lista. Eftersom jag förekom på båda kunde jag sitta ganska lugnt i båten. Valberedningens variant gick igenom ograverad.

 Ledamöter och suppleanter i den nyvalda styrelsen för SD Södertälje/Nykvarn. Från vänster Robert Olsson, Kristian Kawecki, Patrick Claesson, Beata Kuniewicz, Joachim Hagström, Robert Stenkvist, Tommy Hansson, Tony Skillinghaug och Mauri Voittonen. Saknas på bilden gör Håkan Borg. Foto: David Lång

Personligen hade jag ställt mig bakom alternativlistan, men ibland blir det inte helt som man hoppats eller tänkt sig. Eftersom valet försiggick i oantastlig demokratisk ordning är det emellertid bara att acceptera utfallet och arbeta vidare för partiets suveräna politik och föreningens  bästa!

Helt nöjd är jag med att ha beprövade Robert Stenkvist som ordförande och Håkan Borg som vice. Robban och jag har tidigare suttit i samma styrelse både i SD Västra Södertörn och i Stockholms län.

 Närmast kameran årsmötesordföranden Joakim Larsson och avgående ordföranden David Lång. Längst bort mötessekreteraren Michael Rubbestad. Foto: Tommy Hansson

Vad har jag mer gjort? Litet kultur har det blivit på så sätt att jag hämtat det konstverk, ”Het palett” med afrikanskt motiv, jag passade på teckna mig för i samband med att jag i egenskap av ledamot i kultur- och fritidsnämnden invigde Solweig Gunnarssons utställning i IOGT-NTO-huset i slutet av november.

Det är nog inte fel att säga att jag är något av en kulturnörd med fil.kand.-examen i konstvetenskap, etnologi och arkeologi; hade jag fötts som kvinna hade jag säkerligen blivit en typisk så kallad kulturtant.

 ”Het palett” av Solweig Gunnarsson, numera i min ägo. Foto: Tommy Hansson

Ytterligare en minnesvärd händelse var att jag för några dagar sedan intervjuades per telefon av en medarbetare i The Washington Times, USAs tveklöst viktigaste konservativa dagstidning. Intervjuare var min gamle vän Doug Burton som ville veta mer om de senaste händelserna i Sverige med mord på asylboende, massofredanden av kvinnor och allmänt immigrationskaos.

Jag har ju tidigare intervjuats av ett stort antal utländska media inklusive BBC, Frankfurter Allgemeine, Jyllands-Posten med flera om immigrantströmmen i Sverige i allmänhet och Södertälje i synnerhet. Så onekligen har jag vanan inne.

Slutligen till något mindre angenämt, nämligen mina tandläkarbesök som ännu inte är avslutade. Någon tandläkarskräck lider jag lyckligtvis inte av, men någon njutning är det inte att laga, rotfylla och dra ut angripna tänder. Ändå borstar jag tänderna efter konstens alla regler, tycker jag själv i alla fall, men det hjälper tydligen inte. Förmodar att det är åldern som tar ut sin rätt.

Bordsbön en månad före jul

Käre himmelske far,
välsigna dessa bordets gåvor!

Jag vet att jag
inte är värdig det.

Men i din gränslösa
nåd och barmhärtighet

vill du ändå ge mig
dessa rikliga håvor!

Amen.