Archive for the ‘Uncategorized’ category

Are the Good Times Really Over?

11 november, 2014

I USA härskar en av tidernas värsta presidenter, samtidigt som Västeuropa översvämmas av massinvandring och plågas av tilltagande islamisering.

I Sverige har vi det tvivelaktiga nöjet att ha den mest inkompetenta ”regeringen” någonsin.

I Ryssland regerar en slug och hänsynslös diktator som utnyttjar dessa förhållanden och beter sig som en maffialedare; i likhet med många av de senare paraderar han samtidigt som en djupt troende kristen (vilket han möjligen också är).

images

I sådana tider kan man onekligen med  den amerikanske countrysångaren Merle Haggard (född 1937) fråga sig: är de goda tiderna verkligen över?

Då exempelvis microvågsugnen ännu inte uppfunnits och flickorna fortfarande kunde och ville laga mat…

Fundera gärna litet över detta när ni hört ”Merlans” låt genom att klicka på länken överst! Svaret kommer i slutet av sången och är kanske litet överraskande.

Själv kastar jag aldrig yxan i sjön. Någonsin. Är man närmast patologisk optimist så är man!

Några synpunkter på kippavandringar och deras deltagare

1 september, 2014

 

timthumb Mycket folk hade samlats på Raoul Wallenbergs torg inför kippavandringen i Stockholm.

I söndags hölls en framgångsrik manifestation till förmån för Israel i Humlegården i Stockholm. Medverkade gjorde bland andra Israels ambassadör Isaach Bachman.

Jag var inte själv närvarande men har sett såväl filmsnuttar som foton från det till synes mycket lyckade evenemanget. Att ett mindre antal ”Palestina”-aktivister stod en bit ifrån och försökte störa manifestationen kunde uppenbarligen inte förta den goda stämning som rådde.

Israelmanifestationen föregicks av en så kallad kippavandring, vilken utgick från Raoul Wallenbergs torg och sedan fortsatte genom centrala Stockholm för att sedan återvända till nämnda torg. Arrangörerna, som var Judiska församlingen i samarbete med Judiska ungdomsförbundet, hade som främsta dragplåster oppositionsledaren Stefan Löfven (S) med andra vandrare såsom förra partiledaren (S) Mona Sahlin och demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP).

Mer om kippavandringen genom huvudstadens gator kan läsas i Dagens Nyheter här:

http://www.dn.se/sthlm/toppolitiker-i-kippavandring-mot-antisemitism/

Det är givetvis oerhört glädjande, att en stor manifestation mot antisemitism får en så pass bred uppslutning som denna kippavandring. Kippa är namnet på den manliga judiska huvudbonaden, vilken deltagarna i vandringen uppmanades bära. Även icke-kippabärare var dock välkomna att gå med Löfven med flera.

Eljest har kippavandringar tidigare mestadels hållits i Malmö, där de utgått från Synagogan på Föreningsgatan nära stadens Konserthus och vidare till Möllevångstorget, där tal hållits. Initiativtagare till vandringarna i Malmö är Jehoshua Kaufman från stadens judiska församling, men det har under senare tid ofta varit oklart vilken arrangör som haft ansvaret.

Det finns många hedervärda och ideellt inriktade personer som deltagit i kippavandringarna för att visa sin avsky mot den  från Mellanöstern importerade antisemitism som plågar Malmö och som medfört, att många judar lämnat staden.

620x330xkampawebb-620x330_jpg_pagespeed_ic_nNuUzH8zM7 Kippavandrare i Malmö gör reklam för våldsvänstermannen Showan Shattak: ”Kämpa Showan” står det på skyltarna. De mer medvetna deltagarna valde att avstå från den gemensamma fotograferingen.

I vintras inträffade emellertid det anmärkningsvärda, att det lovvärda evenemanget förvandlades till en stödaktion för en tidigare brottsdömd vänsterextremist vid namn Showan Shattak som skadats genom knivskärning vid ett internt extremistbråk med några nazister. Denne Shattak dök sedan efter sitt tillfrisknande upp vid en kippavandring i Malmö i augusti.

Att tvivelaktiga figurer från våldsvänstern – vilka till följd av sin så kallade antisionism (läs: antisemitism) brukar finnas i främsta leden vid våldsamma manifestationer mot Israel – på detta sätt tillåts lägga beslag på uppmärksamheten vid projudiska aktioner måste betecknas som minst sagt märkligt. Värt att notera är också, att det i samband med talen vid kippavandringarna i Malmö brukar oreras väl så mycket om allmän ”tolerans” och påstådd ”islamofobi” som om den nödvändiga kampen mot antisemitism.

En annan kippavandrare under senare år är den öppet propalestinske vänstertrubaduren Mikael Wiehe, som den 9 maj 2011 deltog i en stödmanifestation för det Israel-hatande och mer eller mindre öppet antisemitiska projektet Ship to Gaza:

http://shiptogaza.se/sv/event/uppsala-mikael-wiehe-mfl-p%C3%A5-st%C3%B6dgala-f%C3%B6r-ship-gaza

imagesGUYOVTRW Ship to Gaza-vännen Mikael Wiehe som kippavandrare (dock utan kippa) i Malmö tidigare i år.

I mina ögon förefaller det som om vänstern är ute efter att överta ruljansen av Malmös kippavandringar, något som i så fall är ganska syptomatiskt för hur extremvänstern arbetar: man utnyttjar skrupulöst folks ibland mer än tillåtligt naiva välvilja för egna ideologiska syften. När sedan figurer som Wiehe dyker upp tycker man troligen det är bra med ett känt ansikte vid manifestationen.

För att återvända till den lyckade kippapromenaden i Stockholm nyligen så kan jag inte undgå att tycka litet synd om arrangörerna, som nu tycks själaglada över att sosseledaren Stefan Löfven deltagit. Och visst, Löfven framhöll tidigare i år att Israel faktiskt har rätt att försvara sig mot fientliga angrepp, en mycket kontroversiell inställning inom både sossarna och den våldsdyrkande avgrundsvänstern. När han utsattes för en veritabel störtflod av antisemitiska tillmälen valde Löfven dock att avge i alla fall en halv så kallad pudel.

dubliners-etc-048 Göran Perssons statsministertid blev en tillnyktringens parentes i socialdemokraternas antiisraeliska mellanösternpolitik. Foto: Tommy Hansson

Socialdemokraterna bär på ett tungt bagage av Israel-fientlighet sedan Olof Palmes och Sten Anderssons dagar, då sossarnas tidigare traditionellt proisraeliska linje förbyttes i Israel-hat och oblandat stöd för terrorrörelsen PLO under Yassir Arafats ledning. En viss tillnyktring skedde under Göran Perssons tid 1996-2006, men den omfattade endast Persson själv – utrikesminister Anna Lindh förblev hängiven propalestinier.

Socialdemokraterna har alltjämt nära förbindelser med PLO och Fatah, vilket Löfven vid senaste S-kongressen kallade ”vårt kära systerparti”. Det kan på goda grunder antas att Löfven är helt i händerna på partisekreterare Carin Jämtin – som är en svuren Israel-hatare – när det gäller utrikespolitiken i allmänhet och Mellanöstern-politiken i synnerhet.

En hög företrädare för Fatah har för inte så länge sedan uttryckt en vilja att atombomba Israel, varom jag vid tillfället skrev följande på min blogg:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/17/hog-fatah-man-vi-skulle-anvanda-karnvapen-mot-israel/

Mona Sahlin, tillsammans med ungefär jämnåriga Anna Lindh en av ”Palmes flickor”,  vet vi slutligen har starka ”Palestina”-sympatier; det var väl i hennes egenskap av regeringsutnämnd samordnare i arbetet mot våldsbenägen extremism hon kände sig tvungen att gå i en kippavandring i sällskap med bland andra Israels ambassadör, som hon helt säkert inte har några överdrivet varma känslor för.

imagesHNMR390C Mona Sahlin iförd sjal i Stockholms moské.

Litet tillspetsat skulle man kanske kunna avrunda med: med sådana vänner behöver varken Sveriges judar eller staten Israels representanter några fiender.

Hektiska dagar…

29 april, 2014

Långholmen 2014 002 Trevliga partikamrater i fängslande miljö på Långholmen…i förgrunden Martin Nigals, Huddinge (till vänster) och David Bergquist, Nacka. I bakgrunden till vänster Eric Hallberg, Värmdö. Foto: Tommy Hansson

I dag tisdag pustar jag ut efter några ganska hektiska dagar.

I fredags hjälpte jag och min dotter min son att flytta. Vi hade hyrt en lätt lastbil på Statoil för fyra timmar, vilket visade sig vara en rätt exakt tidsuppskattning. Efteråt bjöd jag barnen på lunch på ett tacoställe nere på stan. Inte så ofta hela familjen är samlad, men desto roligare när så sker!

Dottern är hemma i Sverige och Södertälje igen sedan hennes studietermin i Glasgow slutat. Men om en vecka bär det iväg till USA med en kompis för hennes del, de skall åka runt med en hyrbil, hoppa fallskärm med mera. Klart pappa blir litet orolig! Hon brukar dock klara sig i alla väder och är redan vid 23 synnerligen berest. Jobbade bland annat på kaffefarm på Hawaii för något år sedan.

Jag försökte få med Bella till Jimmie Åkessons vårtal på Långholmen i lördags, men det gick tyvärr inte. Blev ändå en trevlig dag i vårsolens glans med lysande tal av Jimmie samt umgänge med min vän Eric Hallberg och andra goda partivänner. Efteråt bar det iväg till ett näringsställe med ett par trevliga riksdagsledamöter och andra SD-kolleger.

I söndags var det så dags för medlemsmöte i SD Södertälje/Nykvarn i vår rätt oansenliga men fullt funktionsdugliga partilokal. Några hade trotsat det vackra vädret och mött upp för en stunds otvunget umgänge. En hel del saker förestår som kräver våra benägna insatser: EP-valkampanjen startar officiellt den 2 maj och vi tänker vara på plats på Gågatan med vårt nya, fina partitält och dela ut nytryckt partimaterial.

Jimmie med sällskap besöker oss före valet och den 9 maj kommer SDs internationelle sekreterare Kent Ekeroth att föra vår talan vid en EU-debatt i Stadshuset. Onekligen trevligt med påhälsningar av partiets så att säga tunga artilleri – vi i det lokala fotfolket får göra vårt bästa för att backa upp dem!

untitled Ibland kan man behöva pusta ut litet…

Jag vill gärna tro på ett sensationellt bra resultat i EP-valet för det kära partiet med inte en eller två utan tre representanter i Bryssel/Strasbourg efter valet den 25 maj – Kristina Winberg, Peter Lundgren och Johnny Skalin i så fall. Ett valnummer av vår massutdelade tidning Telgekuriren kommer därtill att förgylla kommuninvånarnas vardag före valdagen.

I går hade vi så ett långdraget fullmäktigesammanträde med många debattbenägna kommunpolitiker med gruppledarna i spetsen. Mest debatt blev det kring kommunens utförsäljning av ett antal bostäder i stadsdelen Geneta, där vi gjorde gemensam sak med Vänsterpartiet och motsatte oss försäljningen av kommunal egendom.

En annan debatt gällde inplanerandet av parkeringsplatser till bostadsbygge i centrum. Här valde vi att sälla oss till den borgerliga oppositionen med krav på utökat antal parkeringsplatser och lyckades få till stånd en minoritetsbordläggning till nästa sammanträde.

I dag kan jag alltså hämta andan något, vilket inte innebär total sysslolöshet. Räkningar skall betalas, mat och cigarretter inhandlas, texter skrivas (det finns ALLTID texter att skriva, exempelvis vårt kommunala program som skall sammansmältas i folderform) etcetera. Så småningom kommer även bloggrapporter från min Israel-resa för en månad sedan: den som väntar på något gott väntar aldrig för länge…

untitled Rödbergsfortet i Boden i fågelperspektiv.

Jag har även hunnit med att boka flygresa samt hotellvistelse till/i Boden, min kära militärstad som jag återser tillsammans med lumparkompisen Bosse Carlsund i slutet av juni. Ett besök på Rödbergsfortet hägrar.

Kommer slutligen aldrig att glömma vår kompanichefs, kapten Folke Taavo, hälsningsord med en röst som gick genom märg och ben på A8s kaserngård till oss nyinryckta för snart 43 år sedan: ”Boden är en trevlig stad! Flickor föredrar pojkar i uniform!”

Lägesrapport efter påsk 2014

23 april, 2014

 

7 Bloggaren i Södertälje stadshus strax före påsk. Foto: Sven Pernils

Så var då påsken 2014 lyckligt och väl avverkad. För min personliga del blev det en av de bästa påskarna på länge: umgänge i lugn och ro i familjens sköte. Samt en hel del arbete med Telgekurirens EP-valnummer: har skrivit ett antal artiklar på EU/Europa-tema, valt bilder, fotat, intervjuat etcetera. Sysslar man som jag med politik och skriverier och älskar det finns det inga klara skiljelinjer mellan arbete och fritid.

Och är det inte just detta som är meningen med de stora helgerna? Att vi skall ladda batterierna inför förestående arbetsveckor. Det kan vi göra med rofylld återhämtning och stilla kontemplation.

Den amerikanska serien ”The Bible” på SVT1 fick mig att fundera en hel del på några av de bibliska centralgestalterna, som jag och min generation stiftade bekantskap med redan från första klass i småskolan. Rätt så, emedan kristendomen och dess viktigaste dokument – Bibeln – varit av central betydelse för vårt land och vårt folk i omkring 1000 år.

Jag fastnade särskilt för tvekampen mellan Saul och David. Över huvud taget imponerades jag av skildringen av Gamla testamentet (den judiska bibeln) medan jag tyckte att Nya testamentet var mindre imponerande. Litet för mycket av schabloner och änglakörer. Har svårt för en Jesus-figur som i mitt tycke påminde litet för mycket om en Rickard Sjöberg (Postkodlotteriet) utklädd i peruk och lösskägg. Skulle nog också ha velat se exempelvis Johannes döparen, Jesu avlelse och hela hans mission mer problematiserade än vad som nu blev fallet.

images Helgonkonungen Erik den helige, Stockholms skyddshelgon.

Jag tycker uppriktigt synd om det uppväxande släkte som ”tack” vare klåfingriga sossar tillika ateister gått miste om denna undervisning. Därför  förstår de inte grunderna i vare sig den kristna religionen, med exempelvis Tio Guds bud och Jesu unika budskap omfattande icke minst Bergspredikan, eller Sveriges historia. I stället buntas kristendomen i bästa fall ihop med andra religioner varigenom dess unika natur med kärleken som grundläggande budskap går förlorad.

När man läser om att konung Erik den heliges (kung omkring 1156-1160) relikskrin just i dag den 23 april öppnas i Uppsala domkyrka är det i mitt tycke svårt att inte känna suset av historiens ordspråksmässiga vingslag!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=5843541

Tyvärr har vår sorgliga Svenska kyrka inte gjort ett dugg för att motverka denna utveckling utan har tvärtom anammat den religiösa förvirringen: den ärkebiskopsvalda Antje Jackélen och de flesta av våra biskopar har inte ens klart för sig skillnaden mellan Jesus Kristus, som sätter oss i förbindelse med Gud på ett sätt som ingen annan religiös gestalt förmår, och profeten Muhammed. Medan Jesus spred sitt budskap med kärlek och ödmjukhet använde Muhammed svärdet och vreden.

untitled Väl mött på Långholmen på lördag!

Nu närmast väntar mig och alla partikolleger hårt arbete för att säkerställa vårt partis framgång i först valet till Europaparlamentet den 25 maj och sedan i val till riksdag, kommuner och landsting den 14 september. Själv har jag förmånen att kunna ägna mig åt detta arbete på heltid. Närmast väntar nu på lördag den 26 april Jimmie Åkessons vårtal på Långholmen i Stockholm, en tradition som inleddes i fjol. Dagen därpå har vi medlemsmöte i SD Södertälje/Nykvarn.

Min hälsa är för tillfället hygglig bortsett från en lättare förkylning. Före påsk konstaterades på akuten att mitt svullna och ömma vänsterben berodde på en så kallad Bakers cysta och, således och dessbättre, inte på en blodpropp som min omtänksamme husläkare befarat. Jag är glad för att benet nu är på väg att återta sin forna skepnad.

Om kärleken kan jag slutligen säga att jag avser att fortsättningsvis uttrycka den i form av omsorg om min familj och genom att sköta mitt arbete och de vardagliga uppgifterna på ett så samvetsgrant sätt som möjligt. Jag är en pliktmedveten person och för mig är plikt på många sätt lika med kärlek.

Romantiken lämnar jag däremot, vis av gjorda erfarenheter, därhän: I´ll Never Fall In Love Again (Dionne Warwick):

 

Jag har lovat mig själv…

13 april, 2014

imagesH0MFBEO9

att alltid försöka göra mitt bästa – om det inte duger är det inte mitt problem;

att aldrig mer låta mig må dåligt på grund av osund stress;

att aldrig springa för att hinna med en buss eller ett pendeltåg – det kommer ju snart en ny eller ett nytt;

att aldrig tro att jag klarar allting ensam;

att aldrig be om ursäkt för den jag är (även om jag givetvis kan förbättra mig i allt);

att alltid vara snäll, vänlig och hjälpsam mot alla så länge det går;

att aldrig tro att jag är mer eller mindre värd än andra;

att aldrig någonsin ge avkall på det jag vet är rätt och riktigt;

att aldrig falla undan för hot eller ringaktning mot min person;

att alltid stå upp för och fast vid min gudagivna familj;

att aldrig vara medvetet orättvis mot någon annan eller mig själv;

att aldrig svika mina djupast kända ideal;

att aldrig överse med pöbelvälde eller diktaturfasoner;

att alltid glädjas åt småsaker såsom första fågelkvittret på morgonen eller vacker musik;

att aldrig tro att allting är nattsvart – om inte annat kunde det alltid vara värre;

att aldrig tro att jag inte är i desperat behov av gudomlig nåd, barmhärtighet och kärlek;

att alltid hedra mina dagars ursprung – alltså mina föräldrar – för allt de gjort för mig;

att alltid vara tacksam för de verkliga vänner jag har;

att aldrig sluta tro på att det finns hopp i alla lägen;

att alltid tro på att just jag kan göra skillnad;

att alltid tro på mirakler;

att aldrig tro att någonting är rätt endast därför att en majoritet säger så;

att göra mitt bästa för att glädja och trösta mina medmänniskor;

att aldrig mer låta mig utnyttjas av svekfulla och hjärtlösa människor som endast har en agenda: sig själva;

att aldrig glömma bort att uttrycket ”nu måste jag ta hand om mig själv” egentligen betyder ”jag skiter väl i dig”;

att alltid söka förlåta de svekfulla och hjärtlösa i Jesu anda, ”Fader, förlåt dem, ty de veta icke vad de göra”;

att alltid vara öppen och ärlig i mitt förhållande till Gud – Han genomskådar mig ändå hur lätt som helst;

att aldrig glömma bönens reella kraft.

images3KVMISUN

 

 

 

En dag i turbulenta tider…

20 mars, 2014

imagesKonverterar.

Vi lever i turbulenta tider.

Livets Ord-pastorn Ulf Ekman konverterar till katolicismen. Putin anneketerar Krim. Och mars bjuder på mer snö än under hela året som varit. Så kan det se ut så här i början på supervalåret (jag är redan utless på ordet) 2014.

Också denna dag, torsdagen den 20 mars, har varit tämligen turbulent för er tillgivne bloggare. Beror förvisso på vad man jämför med, förstås, men jag har inte så stora pretentioner…

I dag åkte jag in till själva huvudstaden i syfte att inhandla litet nya kläder. Först var jag på SE-Banken vid Sergels torg och tog ut litet kontanter – jag tillhör ju det utdöende släkte som vill ha pengar i handen. Efter mellanlandning på McDonald´s styrdes mina lätt haltande steg – jag har litet besvär med ett knä just nu – till Dressmann XL nere vid Centralen (jag är ju en stor man…).

Så jag inhandlade en ljus, mönstrad kostym med väst, ett par byxor, några skjortor, ett par hängslen och en överrock av en väldigt trevlig kvinnlig expedit. Som därtill skänkte mig en slips som bonus, att lägga till min redan ganska omfattande slipssamling. Inte för att jag använder slips så ofta, men när jag gör det har jag alltså litet att välja på.

untitledEkiperar.

Det gick på litet över 5000 spänn allt som allt. Tyckte jag behövde förnya min garderob inför min resa till det Heliga landet om en knapp vecka. Eljest brukar jag använda mina kläder tills de faller sönder i sina beståndsdelar, men nu var det som sagt dags för förnyelse. I morgon blir det nog ett par nya skor, har faktiskt bara två par.

Stockholmsresan förlöpte utan mankelimang, det var sedan jag kommit hem turbulensen begynte. När jag slog på datorn kom det upp ett meddelande om att nätanslutning saknades. Jag ringde Bredbandsbolaget och fick veta att felet fanns i min dator.

Mitt upp i alltihopa blir det totalt strömavbrott i hela bostadsområdet och jag får tända ett par ljus (varav det ena redan var tänt, det är det som står intill vasen där jag alltid försöker ha en bukett friska blommor till min salig hustrus åminnelse). Jag passar på att ta ett bad med levande ljus som belysning. Strax därpå kommer strömmen tillbaka och snart även Internet-uppkopplingen.

För övrigt har min bostadsrättsförening i sin oändliga vishet sagt upp avtalet med Bredbandsbolaget, som jag inte tycker jag haft anledning att klaga på, till förmån för ett lokalt bolag. Det innebär att jag inom kort får en ny e-postadress.

Tänkte avsluta denna torsdag med att se på tredje avsnittet av ”Pang i bygget” (Fawlty Towers) på Sjuan. Lika roligt varje gång!

imagesNT536G25Kurtiserar.

Som vanligt har jag gått igenom ett antal av tillvarons mysterier, däribland den evinnerliga kärleken, i mitt sinne. För tillfället känns det som om jag har koll på det mesta. Har man det löser sig allting på ett eller annat sätt, det är min erfarenhet. Även i turbulenta tider.

Till och med detta med kärleken i dess skilda uppenbarelser och former – man kan i alla fall hoppas så smått…Men riktigt klok på den blir jag nog aldrig.

Svenskan värmer upp härsken gammal Palmemords-soppa

27 februari, 2014

untitled SvD värmer upp den härskna Palmemordssoppan.

Till tioårsminnet av Palmemordfallet 1996 kokade sensationalistiska media ihop en hiskelig soppa som gick under benämningen ”Sydafrikaspåret”. Den gick ut på att Sydafrika stod bakom mordet på Sveriges statsminister tio år tidigare. I denna soppa ingick förment skumma sydafrikanska aktörer samt en svensk journalist vid namn Bertil Wedin, som 1975 hade lämnat Sverige och bosatt sig först i England och därefter på norra Cypern. Lämpligt nog hade Wedin ett mångårigt och väldokumenterat förflutet som antikommunistisk aktivist, reservofficer samt FN-soldat.

Nu har i dessa yttersta av tider Svenska Dagbladet, av alla tidningar, värmt upp den gamla härskna Palmemordssoppan genom att hänvisa till en privat mordutredning av den trotskistiske före detta gerillainstruktören och Expo-grundaren Stieg Larsson – posthumt världsberömd  (möjlig) thrillerförfattare – som via en PM visade sig ha lyckliggjort polisen med sina tankar om mordet. Jag skriver ”möjlig”, då inte alla är övertygade om att den skäligen mediokre politiske pamflettisten Larsson verkligen varit förmögen att tota ihop den efter hans död så  berömda Millenniumtrilogin.

SvDs intervju med Wedin här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bertil-wedin-jag-ar-inte-mordaren_3302356.svd

Enligt Larsson var det Sydafrikas apartheidregering som var skyldig med Bertil Wedin som en av aktörerna i den påstådda mordkomplotten. Tidningen har till och med kostat på sig att åka ner till Cypern för en intervju med Wedin, som ju endast kan upplysa om att han inte var inblandad eftersom han befann sig i sitt hem på norra Cypern då Palme sköts till döds på Sveavägen den 28 februari 1986.

Till saken hör att Bertil Wedin var (och är) medarbetare i den partipolitiskt oberoende borgerliga tidskriften Contra, som jag vid denna tidpunkt – alltså 1996  då Sydafrikaspåret först avhandlades – var ansvarig utgivare för och alltfort medarbetar i. Det kändes ganska skrämmande men även spännande att för en gångs skull befinna sig mitt i ”stormens öga” när det gäller medial uppmärksamhet.

untitled Journalisten och antikommunisten Bertil Wedin.

Wedin skrev vid tillfället ihop en egen analys om Palmemordfallet, som vad jag minns gick ut på att det var den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB som kunde tänkas stå bakom mordet. Redan innan jag hunnit redigera in Bertils artikel för tryckning i Contra köpte tidningen Aftonblodet, förlåt Aftonbladet, in det opublicerade manuset för en icke föraktlig penningsumma och publicerade det.

De myckna skriverierna om Wedin ledde även till att Contras dåvarande tryckeri, Abrahamsons i Karlskrona, drog öronen åt sig och ur åtagandet visavi Contra av den enda anledningen att Wedin tillhörde medarbetarstaben. Ynkligt, tyckte jag då och tycker fortfarande. Nåja, vi hittade snart ett nytt tryckeri och fick som plåster på såren ett ökat tillflöde av nya prenumeranter på grund av en uppmärksamhet som vi alls icke sökt.

Storyn om den påstådda sydafrikanska inblandningen i Palmemordfallet dog snart ut, och det av fullt naturliga skäl.  Det fanns ju i polisens ögon ingen som helst substans i allt detta, varför man inte ens brydde sig om att höra Wedin i frågan. Sydafrikaspåret var bara ännu ett av många villospår rörande ett brutalt och tragiskt mord som jag personligen är övertygad om begicks av Christer Pettersson.

Denne dömdes som bekant skyldig av Stockholms tingsrätt men frikändes efter överklagande i hovrätten beroende på att det begåtts polisiära misstag i samband med Lisbet Palmes valkonfrontation. Ett ljushuvud hade upplyst henne om att den misstänkte Palme-mördaren var svårt alkoholiserad, och fru Palme utbrast vid åsynen av Pettersson något i stil med att ”Det ser man ju vem som är alkoholist”. Ridå.

Med påföljd att den så kallade Palmeutredningen tröskar vidare på tomgång ännu 28 år efter mordet, förbrukande den ena skattemiljarden efter den andra utan något som helst hopp om att någonsin kunna lösa en spektakulär illgärning av det enkla skälet, att den verklige mördaren sedan länge är död och begraven. Att Christer Pettersson i privata sammanhang, till exempel inför sin gamle vän, journalisten Gert Fylking, bekänt mordet utgör naturligtvis inte något handfast bevis på hans skuld.

untitled Herostratiskt ryktbare Palme-utredaren Hans Holmér, mannen bakom ”kurdspåret” och spåret med ”33-åringen”.

På liknande sätt fortsätter media att, exempelvis i samband med Palmemordfallets årsdagar, portionera ut de mer eller mindre omöjliga teorierna för att inte säga skrönorna om mordet. Svenska Dagbladet må ha sina poänger, framförallt på ledar- och bloggarsidan med skribenter såsom Per Gudmundson, Ivar Arpi och Tove Lifvendahl. Men på nyhetssidan är tidningen sannsynligtvis precis lika sensationalistisk och oseriös som resten av etablissemangsmedia.

Om den i en del kretsar till sekulärt helgon upphöjde Stieg Larsson som en varböld i det mediala Sverige kan ni läsa följande på min blogg:

https://tommyhansson.wordpress.com/2010/02/11/stieg-larsson-en-varbold-i-mediasverige/

Om Olof Palme kan jag avslutningsvis upplysa, att jag var och är en eftertrycklig kritiker av denne som jag menar gott kan kallas en det svenska samhällets destruktör. Läs gärna avsnittet om Palme i min bok Destruktörerna (Contra förlag 2008). Ledare och politiker vi inte gillar skall vi dock visa vårt missnöje med genom att rösta bort dem i allmänna val. Inte genom att avlägsna dem på våldsamt sätt.

http://www.contra.nu/HanssonDestruktorerna.html

Låta tiden värka fram

17 december, 2013

images3D85PLYE

En händelse, en utveckling, ett möte…

Din instinkt säger dig att Försynen
stakat ut en väg åt dig;
det har hänt mig många gånger
och ofta nog har det
visat sig stämma bra.

Men ibland är det någonting
som inte stämmer riktigt,
det blir inte som du trodde
var förutbestämt utan till synes
det rakt motsatta.

Möjligheten finns
att du helt enkelt misstog dig,
att det som hände hade
en helt annan betydelse
än den du trodde.

Kan det finnas en annan möjlighet?
Den att Försynen var verksam
men för att visa dig något
du inte förutsett
även om du borde anat det?

Ibland är det så
att man varken vet ut eller in,
och det bästa man kan göra då
är nog att låta tiden värka fram
det som var meningen.

Som en varm lavaström

10 december, 2013

Som en varm lavaström inifrån
kommer den rofyllda tacksamheten
över att få finnas till
som ett Guds barn här på jorden.

Akut ödmjukhet drabbar mig
över att få dela tillvaron
med så många fantastiska människor
som befolkar den här planeten.

Guds obevekliga kärlek gör mig mållös;
Han låter mig känna att jag är unikt viktig
mitt i all min massiva ofullkomlighet;
Hans nåd letar upp det bästa i mig!

images

Om Contra, rökning och tillvarons glädjeämnen

3 december, 2013

images Ett av Contras senaste nummer.

I går bestämde jag mig för att trotsa den begynnande vinterkylan och, via buss, pendeltåg och tunnelbana, bege mig på en exkursion djupt in i den södra stockholmsförorten. Målet var stiftelsen/tidskriften Contras nya, ändamålsenliga lokal. Jag blev inte besviken.

Många av mina läsare vet att jag är medarbetare i tidskriften Contra efter att tidigare under ett antal år ha varit ansvarig utgivare. Contra är en partipolitiskt obunden, borgerlig tidskrift (och stiftelse) som arbetar aktivt mot totalitära ideologier såsom kommunism, nationalsocialism och islamism samt politiskt korrekthet och för västerländsk demokrati. Contra grundades 1974 som en avknoppning av Demokratisk Allians och kan följaktligen fira 40-årsjubileum 2014.

Förutom utgivandet av tidskriften har Contra även drivit ett bokförlag med en mängd värdefulla, och i många fall även unika, titlar genom åren. Jag har själv publicerat mig ett antal gånger på förlaget, senast 2011 med en exposé över förföljda katoliker i Sverige på 1600-talet: Religionsfrihetens martyrer. Borgmästaren i Söder Tällije och hans katolska trosfränder (216 sidor). Jag har även givit ut några böcker på andra förlag, men utan Contra hade jag inte kunnat ge ut de böcker jag känt att jag måste ge ut med början 1989. För detta är jag evigt tacksam.

images4LGRX3EH Min första bok heter Slaveri i vår tid (1989) och är en kritisk analys av marxismen.

Contra har alltid jobbat med små medel på ideell basis och varit beroende av läsekretsens välvilja. Dessbättre har stiftelsen/tidskriften genom åren även åtnjutit stöd från ett fåtal välvilliga mecenater som gjort att verksamheten, trots kärva odds (statligt tidskriftsstöd har lyst med sin frånvaro bortsett från något år i mitten av 1980-talet), kunnat gå runt.

Den nya, ekonomiskt förmånliga lokalen med plats för Sveriges troligen förnämsta antikommunistiska bibliotek, och varifrån tidskriften skickas ut varannan månad, gör att vi entusiastiska contraiter troligen kommer att kunna hålla igång bortom pensionen ytterligare några år. Jag blev därför oförställt glad och nöjd över mitt besök i förorten i går kväll. Den efterhängsna förkylningen blev inte precis bättre – eller kanske var det precis det den blev – men det fick det vara värt.

För er som eventuellt i någon mån intresserar er för min tillvaro i stort, kan jag vidare berätta att jag nu är inne på fjärde dygnet av rökfrihet. Jag har ägnat mig åt njutningsmedlet tobaksrökning från och till genom åren ända från tidig ungdom. Den senaste rökperioden har varat från hösten 2004, då jag bröt en rökfrihet omfattande omkring 17-18 år. Jag skall vara ärlig nog och tillstå att jag funnit mycket nöje genom rökningen – det är ju faktiskt den perfekta avkopplingen, dessutom en synnerligen politiskt inkorrekt sysselsättning!

images787O0F37 Cigarrettrökning är den perfekta avkopplingen. Men inte bra för hälsa och ekonomi.

Eftersom jag i grunden är en smärtsamt uppriktig person person måste jag också erkänna, att rökningen har ett flertal nackdelar. Den tär hårt på kassan – jag har räknat ut att jag gjort av med omkring 30 000 kronor om året på cigaretter och snus. Hälsan blir, som alla vet, heller inte bättre. Flåset blir hela tiden sämre. Ibland har det därtill huggit till i hjärttrakten, en varningssignal man vore en idiot att inte ta ad notam.

Jag tycker, trots allt, att jag har så pass mycket att leva för att jag inte har någon lust att kasta in handduken för tidigt om detta kan undvikas. Måste i sammanhanget tillägga att jag är klart överviktig samt tar medicin mot högt blodtryck. Dessutom slipper jag genom min nya rökfrihet irritera känsliga personer i omgivningen. Slutligen är det alltid skönt att vara fri från ett beroende, av vilket slag detta än vara månde.

Så jag gör nu ett allvarligt försök att sluta röka. Jag har tidigare blivit rekommenderad att trappa ner gradvis, men det ligger inte riktigt för mig. För mig funkar det bäst att lägga av direkt. Be gärna en liten bön för mig, alla snälla läsare… Jag garanterar inte att jag inte trillar dit igen. Lovar dock att jag kommer att kämpa den goda kampen mot tobaksdemonen. Bortsett då från det avsevärt mindre vådliga snuset, som jag måste ha som substitut i alla fall tills vidare.

untitled Jag håller föredrag om amerikansk konservatism i Konservativt Forum på Föreningen Heimdal, Uppsala 2005.

Tycker redan jag har fått ett extra tillskott av energi och livsgnista, något som väl i och för sig även kan ha delvis andra orsaker. I privatlivet har det på flera sätt börjat ”klarna”, om jag säger så. Mitt ibland turbulenta känsloliv har, till fromma för mig själv och andra, blivit stabilare och min kontakt med Gud närmare. Familjen och de trogna vännerna förblir ock ett starkt stöd mitt i tillvarons beklagliga obeständighet.

Nu är vi inne i december och julen i annalkande. En tid av förväntan och glädje står för dörren, vilket gör att jag lätt bortser från de smärre krämpor jag som sextioplussare får dras med. Det finns verkligen massor att leva för!