Archive for the ‘USS Cole’ category

Massavrättningar i Nordkorea

13 november, 2013

2005031661028_1 Bild från en japansk video från en nordkoreansk avrättning. Som synes har en talrik publik kommenderats ut för att bevittna händelsen.

http://koreajoongangdaily.joins.com/news/article/article.aspx?aid=2980240&cloc=rss%7Cnews%7Cjoongangdaily

Den sydkoreanska tidningen JoongAng Ilbo (se länk ovan) rapporterar om att den nordkoreanska regimen den 3 november i år lät avrätta sammanlagt 80 personer i sju nordkoreanska städer. Det skall ha rört sig om mindre förseelser som att de nu avrättade personerna tittat på sydkoreansk TV eller ägt en bibel.

Regimen tvingade enligt uppgifterna upp till 10 000 människor inklusive barn att beskåda de offentliga avrättningarna. Människor som flytt från Nordkorea har tidigare berättat om hur de tvingats bevittna avrättningar av det här slaget samt att avrättningar och tortyr tillhör vardagsrutinen i de beryktade nordkoreanska fånglägren, vilka håller hundratusentals människor inspärrade.

Här en artikel ur brittiska The Telegraph om dessa omänskliga förhållanden:

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/northkorea/10273355/Executions-and-torture-are-daily-life-in-North-Koreas-prisons.html

shinShin Dung-huyk lyckades, mot alla odds, fly från läger 14 där han var född och uppvuxen.

Förra året utkom boken Flykten från läger 14, som bygger på en berättelse av Shin Dong-huyk, som föddes i lägret samt tillbringade hela sin barndom och uppväxt där. Shin var den tredje generationen ur samma familj som fick plikta för sina förmenta brott mot den nordkoreanska regimen genom att tillbringa hela sitt liv i detta läger, som ingen normalt undslipper levande. Han berättar om hur han fick bevittna hur hans mor och bror dödades.

Shins skakande berättelse har även givit upphov till filmen Camp 14: Total Control Zone. Här följer en trailer för filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=DbqVQ2n9WEo

De nordkoreanska lägren för osökt tankarna till de nazityska utrotningslägren under Andra världskriget av typ Auschwitz och Belzec. Skillnaden är, att medan nazisternas koncentrationsläger fanns till under ett begränsat antal år har de nordkoreanska lägren betydligt längre tid på nacken. Det uppges att nämnda läger 14 funnits i 50 år.

Efter avrättningarna i de sju städerna, rapporterar den sydkoreanska tidningen, fördes släktingar och vänner bort av militär till fångläger, en vanlig procedur i Nordkorea.

JoongAng Ilbo skriver så om de nyligen företagna så kallade avrättningarna, vilka naturligtvis rätteligen borde benämnas massmord:

The idea that executions would be held simultaneously on a weekend in seven cities suggest an extreme measure by the central government to stamp out public unrest or capitalistic zeal accompanying its development projects.

Den nordkoreanka lagen medger officiellt dödsstraff för allvarliga brott såsom försök att störta regeringen, landsförräderi och terrorism. Sedan tidigare är det dock känt att även smärre förseelser av typ religiös aktivism, användande av mobiltelefon samt matstöld kan resultera i egentligen helt olagliga offentliga massakrer med automateld i syfte att sätta skräck i befolkningen.

imagesEn illustration till hur det kunde se ut i det nordkoreanska läger 14 vilken dag i veckan som helst.

Sydkoreanska medier rapporterade i september om att elva musiker ur tre populära artistgrupper avrättats för bland annat sexuellt omoraliska handlingar. Bland de avrättade märktes en före detta flickvän till Nordkoreas diktator Kim Jong-un, den tredje generationen Kim som besitter den yttersta makten i landet.

Därför behövs waterboarding

5 maj, 2009

CIA Director Michael Hayden vittnade i februari inför den amerikanska Kongressen om att den avancerade förhörsmetod som går under beteckningen waterboarding (ibland på svenska kallad ”skendränkning”) användes på tre högt uppsatta terroristledare med koppling till terrornätverket al-Qaida åren 2002-2003.

De tre terroristledarna var:

 – Khalid Sheikh Mohammad, som anses vara hjärnan bakom terrorattackerna i USA den 11 september 2001;

– Abd Al-Rahim al-Nashir, arkitekten bakom attacken på det amerikanska krigsfartyget USS Cole i Aden den 12 oktober 2000, vilken krävde 17 amerikanska besättningsmäns liv;

– Abu Zubaydah, högt uppsatt operativ befattningshavare inom al-Qaida.

Enligt Hayden var förhören med Sheikh Mohammad samt Zubaydah ”particularly fruitful”: ”The two suspects accounted for one fourth of the human intelligence reports on al Qaeda”, detta från den tid de greps 2002 respektive 2003 fram till dess de överantvardades till Guantanamo-fängelset på Kuba 2006.

Under senare år har tekniken med waterboarding utsatts för hård kritik, exempelvis från president Barack Obama och den republikanske presidentkandidaten senator John McCain. Waterboarding anses i sammanhanget vara en form av oacceptabel tortyr, och i ett exempel från 1947 dömdes en japansk officer som utsatt en amerikansk medborgare för waterboarding under Andra världskriget till 15 års straffarbete för krigsförbrytelser.

Det är fullt klart att tekniken i fråga är en mycket otrevlig innovativ förhörsmetod som det självfallet inte bör finnas något utrymme för under normala omständigheter. Problemet är att under tidsperioden närmast efter terrorattackerna den 11 september 2001 rådde inga ”normala omständigheter”. Det drabbade landet USA kämpade med näbbar och klor för att ställa de ansvariga till svars för de krigshandlingar som dödade mellan 3000 och 4000 personer. Min uppfattning är därför att waterboarding under dessa särskilda förhållanden inte bara kan försvaras utan också sannolikt var en nödvändighet.

Som framgår av statistiken ovan var tekniken även synnerligen effektiv och drabbade, som sagt, endast tre mycket högt rankade al-Qaida-operatörer.

Hur går då waterboarding till? Jag citerar ur den utmärkta politiska thrillern ”Spökskrivaren” (The Ghost) av Robert Harris, utkommen i pocketupplaga på Månpocket 2009 (sidorna 192-193):

”Waterboarding? Det hade jag aldrig hört talas om. Det lät ganska harmlöst, som något slags amerikansk nationalsport. Kanske ett mellanting mellan vindsurfing och forsränning. Jag fick fram det på en hemsida.

‘Waterboarding innebär att man binder en fånge hårt vid en lutande bräda på ett sådant sätt att offrets fötter befinner sig högre upp än huvudet och det blir omöjligt att röra sig. Därefter täcks fångens ansikte över med tyg eller cellofan, på vilket förhörsledaren oupphörligt häller vatten. Även om en del av vätskan kan hamna i offrets lungor, är det den psykologiska känslan  av att befinna sig under vatten som gör waterboarding så effektiv. En kväljningseffekt utlöses, fången känner sig bokstavligt talat som om han drunknar och tigger nästan omedelbart om att få bli släppt. CIA-agenter som har utsatts för waterboarding som en del av utbildningen har stått ut i genomsnitt 14 sekunder innan de givit upp. al-Qaidas tuffaste fånge, Khalid Sheik Mohammad – som påstås ha varit en av dem som planerade 11 september-attacken – blev föremål för beundran bland CIA-agenterna som förhörde honom när han stod ut i två och en halv minut innan han bad att få erkänna.'”

Knappast någon dans på rosor, således. Det bör tilläggas att waterboarding kan ge upphov till svår smärta, lungskador, hjärnskador till följd av syrebrist, stukningar, frakturer på armar och ben när fången försöker ta sig loss samt bestående psykologiskt trauma.

Under extrema förhållanden och under tidspress, när det gäller att så snabbt som möjligt få fram avgörande uppgifter, kan dock waterboarding enligt min mening försvaras. Jag delar denna uppfattning med fyra tidigare och en nuvarande CIA-chef. Det är sant att förhållandena avseende Kriget mot terrorismen i dag är annorlunda och något mindre desperata än i nämnda exempel från åren 2002 och 2003.

Anta dock att USA skulle lägga beslag på en högt uppsatt terrorledare såsom Ayman Zawahiri, och det kunde misstänkas att denne kände till var Usama bin Ladin befann sig. Avancerad förhörsmetodik skulle i ett sådant fall kunna spara tusentals liv världen över. Skulle man i ett sådant läge frivilligt avstå från att använda waterboarding på grund av någon form av missriktad humanism från ett antal blödande vänsterhjärtan?

Att göra detta, det vill säga avstå, menar jag vore inte bara ett grovt tjänstefel utan yttermera ett svek mot västvärlden.