Archive for the ‘Utrikespolitik’ category

FNs (och Sveriges) sjukliga besatthet av Israel

25 augusti, 2021

Förenta nationerna (FN) har under en följd av år ägnat sig åt mobbning av den judiska staten Israel. Det visar en snabb titt på aktuell statistik. Och Sverige, som påstår sig vara Israels vän, har aldrig någonsin röstat nej till ett fördömande av Israel i FN.

Golanhöjderna (Syrien och Israel)

FNs fredsbevarande styrkor avpatrullerar gränsen mellan Israel och Syrien i Golan.

Odd Myrland, tidningsredaktör i Med Israel för fred, citerades 2005 på följande sätt: ”Den som tror att det som händer i FN har någon form av hög moralisk kvalitet som är värt att begå nationellt självmord för, som Israel förväntas göra, kanske inte helt har förstått vad som verkligen händer i FN.”

Statistik från UN Watch visar att fördelningen av FNs generalförsamlings resolutioner med fördömanden av enskilda länder under perioden 2015 fram till nu ser ut så här: Israel 112, Ryssland 12, Syrien 8, USA 7, Nordkorea 6, Iran 5 och Myanmar 4. Diktaturer som Kina, Kuba, Qatar, Libyen, Turkiet, Pakistan och Zimbabwe noteras däremot för 0 fördömanden.

Studerar vi siffrorna för FNs råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) finner vi en liknande slagsida mot Israel. Från rådets bildande 2006 till dags dato har Israel fördömts 95 gånger. Redan från början bestämde sig rådet för att ha en stående punkt på dagordningen – Item 7 – nämligen Israel.

Till och med FNs dåvarande generalsekreterare, sydkoreanen Ban Ki-moon, tyckte det gick för långt och uttryckte sitt missnöje med den anti-israeliska slagsidan. I rådet ingår länder av typ Kina, Ryssland, Kuba, Libyen och Saudiarabien, vilka knappast är kända för att vara de mänskliga rättigheternas ivrigaste förespråkare. https://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_r%C3%A5d_f%C3%B6r_m%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheter

Omröstningarna i FNs generalförsamling, människorättsråd och övriga grupperingar handlar endast om att främja de respektive staternas egna intressen. Rättvisa finns inte på agendan. I ett system med 57 muslimska stater, varav 22 arabiska, har världens enda judiska stat inte en chans. Lägg därtill att nämnda stater bildar allianser med stora delar av den övriga världen.

På tisdag röstar FN:s generalförsamling om säkerhetsrådet - Regeringen.se

FN-högkvarteret i New York.

Sveriges röstande kan enligt denna bloggare endast betecknas som en skandal: vårt land har i FN-sammanhang inte en enda gång röstat nej till en mot Israel fördömande resolution. I 79 procent av omröstningarna om Israel har Sverige stött den arabiska/muslimska sidan. I 21 procent av fallen har Sverige lagt ner sin röst. Det är Mellanösterns enda demokrati vi talar om. Det kan nämnas att vårt västra nordiska grannland, Norge, har precis samma nedslående facit.

Den israeliske statsvetaren Manfred Gerstenfeld har exempelvis hävdat att Norge är Europas mest antisemitiska land, vars enda bidrag till internationell statsvetenskap enligt Gerstenfeld består i nazistledaren Vidkun Quisling (1887-1945). Norsk antisemitism går tillbaka flera hundra år i tiden, och det var först 1842 judar fick tillåtelse att slå sig ned i landet utan att konvertera till kristendomen (vilket i Sverige hade skett på 1770-talet). https://tommyhansson.wordpress.com/2011/09/21/quislings-valnad-gar-igen-i-norge/

Generalförsamlingens röstningar är emellertid inte bindande och ger inte upphov till någon folkrätt, men de betraktas ändå av mindre vetande bedömare som ett slags lag. Tonen i resolutionerna har med åren tenderat att bli alltmer hätsk och överdriven. Varje år utformar generalförsamlingen starkt Israel-kritiska resolutioner om Golan, som av uppenbara säkerhetsskäl annekterades av Israel 1967

Talibanerna tar över: Biden svek afghanerna

16 augusti, 2021

Talibanerna parlamentet i Kabul.

Ett gäng talibaner efter att ha tagit presidentpalatset i Kabul i besittning.

Ett dygn innan talibanerna erövrade Afghanistans huvudstad Kabul flydde president Mohammad Ashraf Ghani Ahmadzai landet. Officiellt skedde detta i syfte att undvika blodsutgjutelse, men jag misstänker starkt att han mest var rädd om sitt eget skinn. Nu får andra representanter för det gamla styret förhandla med erövrarna, vilka försäkrat att de skall vara frikostiga med amnestier och inte sätta igång någon masslakt. https://worldisraelnews.com/afghan-president-flees-country-as-taliban-move-into-kabul/?utm_source=newsletters_worldisraelnews_com&utm_medium=email&utm_content=Ha

Många frågar sig hur Afghanistans armé, med anor tillbaka till 1880-talet, med en numerär om vid pass 300 000 soldater kan falla ihop så fullständigt på kort tid sedan USAs president Joe Biden förklarat att de amerikanska styrkorna skall hemförlovas med kort varsel. I stort sett har soldaterna flytt hals över huvud så fort de sett en talibankrigare. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/analys-valplanerad-strategi-bakom-talibanernas-seger-i-afghanistan

Man hade nog förväntat sig mer av en krigsmakt som av Förenta staterna försetts med vapen, ammunition och annan materiel till ett värde av 85 miljarder dollar. Den afghanska armén har förfogat över i runda tal 300 000 soldater, att jämföra med talibanernas kanske 70 000. Under 20 års tid har olika amerikanska administrationer vidare sänt 770 000 soldater till Afghanistan och investerat närmare en biljon dollar i landet.

Sanningen är förmodligen att den afghanska regeringsarmén, trots amerikansk träning och ekonomisk uppbackning, varit en papperstiger – åtskilliga soldater har i kraft av bristande kontroll bott hemma med full lön i stället för delta i militärövningar. Dessutom har man kunnat påräkna amerikanskt flygstöd om man skulle möta motstånd i striderna.

Republikanska politiker i USA ger nu den demokratiske presidenten Joe Biden en stor del av skulden till talibanernas snabba och smärtfria seger. Biden tillkännagav i april sin föresats att dra tillbaka de amerikanska trupperna till den 31 augusti. Reträtten påbörjades i början av juli och genomfördes utan förvarning snabbare än vad som avsetts. https://www.newsmax.com/newsmax-tv/biden-afghanistan-turner-taliban/2021/08/13/id/1032324/?fbclid=IwAR2mxskaBB61kfeaQYJZA-xZfHS1pRgg5GVF6eu0-1t48c22DeUbrne5ng4#

Medlemmen av representanthuset Mike Turner från Ohio förklarade i ett inslag i Newsmax TV.kanal att Biden lämnade de afghanska allierade vind för våg utan en plan att försvara landet: ”They didn´t even give them notice as to what they were doing. The big difference from what the Trump administration was going to do and the Biden administration is that the Trump administration was negotiating with the Taliban and the United States would have been the enforcer of any agreement that´s there. Here Biden hasn´t really left the country.”

Kongressman Turner ser i första hand inte striderna i Afghanistan, som omfattar cirka 660 000 kvadratkilometer, som ett regelrätt inbördeskrig: ”It´s not as if once the Taliban take control, then we´ll have peace. They are a barbaric group. There is no peace, even in the areas they controlled previously. They are murderous, they are raping children throughout the country. This will be a humanitarian crisis and will result in a refugee crisis.”

Epoch Times Photo

Amerikanska soldater besvarar fientlig eld vid Hamid Karzai-flygplatsen i Kabul, dit tusentals afghanska flyktingar samlats i syfte att ta sig ur landet.

Biden tillkännagav för bara någon månad sedan att han inte trodde att talibanerna skulle komma att kontrollera hela landet. Något reellt underlag för denna optimistiska prognos fanns dock inte, och varken den ålderstigne amerikanske presidenten eller hans medarbetare brydde sig om att koordinera administrationens planer med den afghanska regeringen. Så gick det också som det gick: i torsdags intogs Kandahar och Herat, landets andra och tredje största städer och nu har alltså även Kabul fallit.

Tusentals vettskrämda afghaner har flytt från sina hem av rädsla för vad de barbariska talibanerna kan hitta på i form av offentliga avrättningar, piskningar, stympningar och avskaffandet av alla kvinnors rättigheter. Det var så det gick till när de senast hade makten i större delen av landet 1996-2001, det vill säga femårsperioden före det amerikanska ingripandet efter terrorattackerna den 11 september och inte mycket tyder på att det kommer att bli väsentligt annorlunda nu.

Kabuls fall den 16 augusti 2021 markerar slutkapitlet i Förenta staternas längsta och minst framgångsrika krig. De fundamentalistiska talibanerna, som bildats i Kandahar så sent som 1994, slogs inledningsvis tillbaka av de amerikanska styrkorna som invaderat landet för att jaga rätt på al-Qaida-ledaren Usama bin Laden och tycktes vid denna tid slagna i grunden. USA tappade sedan fokus genom den politiska och militära förvirring som uppstod i samband med Irak-kriget.

Om den nuvarande situationen uppstått under Donald Trumps år i Vita huset hade Trump tvivelsutan bildligt talat rullats i tjära och fjädrar i etablerade massmedia och kanske ställts inför riksrätt ännu en gång. När det sker under den senile Bidens egid är det inte många som höjer på ögonbrynen ens.

Joe Biden och hans administration har misslyckats med att sätta in Afghanistan i ett större geopolitiskt sammanhang. När nu amerikanerna försvinner uppstår ett maktvakuum som Kina och Ryssland ivrigt väntar på att fylla. Peking förfogar enligt initierade uppgifter redan över starka bilaterala och multilaterala relationer i den ifrågavarande regionen, men ett förbättrat partnerskap med Afghanistan under talibanerna – vilka i likhet med kineserna inte bryr sig ett dyft om demokrati eller mänskliga rättigheter –  skulle leda till ett ännu större inflytande på USAs bekostnad.

Experter: Kina lär erkänna en talibanregering i Afghanistan

Penkovskij – en av Kalla krigets viktigaste spioner

16 juli, 2021
Penkovský špión. Životopis
Oleg Penkovskij inför rätta i Moskva.

Strax före midnatt den 12 augusti 1960 approcherades två amerikanska gäststudenter, som befann sig på en bro i centrala Moskva, av en proper man i 40-årsåldern. Han bad först om eld till sin cigarrett. Han bad de två unga männen överlämna ett brev med viktiga upplysningar till den amerikanska ambassaden, något som också skedde efter viss tvekan hos amerikanerna.
  
Så inleddes Oleg Penkovskijs (1919-63) korta men innehållsrika karriär som spion för de amerikanska respektive brittiska underrättelsetjänsterna CIA och MI6. Penkovskij var överste i den sovjetiska Röda armén och hade bestämt sig för att övergå till den demokratiska och frihetliga sidan i det Kalla kriget.
  
Någon egentlig avhoppare var han inte: han stannade kvar i Moskva i syfte att komma över så mycket värdefull information som möjligt. Innan han avslöjades av ryssarna lyckades han till amerikanerna och britterna lämna över kopior på runt 10 000 hemliga dokument. https://sv.wikipedia.org/wiki/Oleg_Penkovskij
  
Om Oleg Penkovskij har Wilhelm Agrell, Sveriges ende professor i underrättelseanalys (vid Lunds universitet) och en minst sagt produktiv författare och skribent, skrivit boken Oleg Penkovskij: Spion på avgrundens rand (Appell förlag 2021, 160 sidor) som i behändigt format ger en översikt och bakgrundshistorik till Penkovskijs gärning. Det rådde i väst initialt viss osäkerhet kring Penkovskijs status: var han ”äkta vara” eller var han en desinformatör som sänts ut av KGB för att lura skjortan av väst?
  
”För Penkovskijs äkthet talade framförallt två förhållanden”, skriver Agrell (sidan10). Det ena var att Penkovskij i det material han först överlämnade till väst kom med tämligen sensationella uppgifter. Bland annat hävdade han att ett amerikanskt U-2-plan, som skjutits ner av ryssarna några månader tidigare, befunnit sig i internationellt luftrum när det besköts. En agent som gick Sovjetunionens ärenden skulle, fastslår Agrell, aldrig meddela väst uppgifter som var så pass belastande för Moskva utan snarare komma med relativt beskedlig information – så kallad chicken feed.
   
Det andra förhållandet som talade för Penkovskijs autenticitet var en bilaga till det material som fanns i det av honom överlämnade kuvertet. Agrell (sidan 11): ”Det var en minutiös och synbarligen genomtänkt plan för hur amerikanerna skulle kunna kontakta honom via ett gömställe, en dead drop.” Denna var belägen i en angiven fastighet på Pusjkingatan i Moskva.
  
Oleg Vladimirovitj Penkovskij föddes i Vladikavkaz i södra Ryssland den 23 april 1919. Trots att hans far hade varit officer i den antikommunistiska vita armén och stupat i inbördesstriderna när sonen var fyra månader gammal lyckades Oleg göra militär karriär i Sovjetunionen och blev omsider överste i Röda armén. Som agent för väst gick han under kodnamnet ”Agent Hero”.
  
Efter att till en början ha mötts av viss skepsis lyckades Penkovskij övertala den brittiske spionen tillika affärsmannen Greville Wynne att ordna ett möte med två amerikanska och två brittiska underrättelsetjänstemän i London i december 1961. Det skulle visa sig att Penkovskij hade en mycket generös uppfattning av sig själv och sin egen förmåga. Till en början framställde han krav om att få träffa exempelvis Englands drottning och premiärminister och USAs president, något som hans kontaktmän lyckades avstyra. Han krävde vidare att, förutom arvodet som spion, förses med dyra cognacssorter och lyxiga accessoarer till hustrun.
  
Hans västliga uppdragsgivare bedömde att han var värd extravaganser av detta slag. Wilhelm Agrell framhåller (sidan 40): ”Penkovskij hade visserligen en relativt underordnad befattning, men detta kompenserades av hans sociala nätverk och uppenbara förmåga att navigera i det sovjetiska militära toppskiktet och snappa upp ´det senaste´…Men Penkovskij var av allt att döma en äkta insider, en man som gått de rätta utbildningarna och som kände det system han rörde sig i.”
  
En grundläggande orsak till att Oleg Penkovskij valde att ta ställning mot sitt eget hemland var hans övertygelse om att Sovjets dåvarande starke man, Nikita Chrusjtjov, förde en farlig och ansvarslös utrikespolitik som hotade världsfreden.
  
Penkovskij drog för sina uppdragsgivare i väst upp en storstilad plan som syftade till att genom en serie militära operationer förstöra hela den centrala och regionala sovjetiska ledningsstrukturen. Han markerade på en karta över Moskva vilka mål som borde slås ut av sabotörer försedda med kärnladdningar i väskor: han skulle till och med själv kunna tänka sig utföra ett sådant uppdrag.
  
Amerikanerna och britterna lät Penkovskij hållas tills vidare och antecknade de mål deras han hade markerat. När ledningen för CIA informerades om Penkovskijs planer drog den slutsatsen, att Penkovskij sannolikt inte var någon provokatör eller desinformatör utsänd av KGB eller den militära underrättelsetjänsten GRU. ”Frågan var istället om inte Penkovskij var något värre och möjligen farligare”, skriver Agrell (sidan 55), ”en anarkist eller galning som med vett och vilja försökte få USA i krig med Sovjetunionen.”
  
Bland de viktigaste underrättelser Oleg Penkovskij försåg väst med fanns detaljerade uppgifter om Sovjetunionens produktion av missiler med kärnvapenkapacitet. Tack vare Penkovskijs verksamhet kunde USA få upp ögonen för Moskvas försök att etablera kärnvapen på Kuba, som 1959 genomgått en kommunistisk revolution under ledarskap av Fidél Castro: en regering under ledning av den visserligen korrupte men USA-vänlige Fulgencio Baptista hade ersatts av en starkt USA-fíentlig kommunistregim som gick Moskvas ärenden.
  
Amerikanska flygfoton bekräftade Penkovskijs uppgifter om att det på Kuba byggdes  baser för nukleära SS-4-medeldistansrobotar, vilket den amerikanske presidenten John F. Kennedy informerades om. Den 22 oktober 1962 höll Kennedy ett över hela världen uppmärksammat TV-tal där han redogjorde för Kuba-krisen och uppmanade Sovjet att dra bort nämnda robotar.
  
Om ryssarna angrep USA med kärnvapen, förklarade Kennedy, skulle USA svara med massiv nukleär vedergällning mot Sovjetunionen. Samtidigt inledde USA en blockad mot Kuba i syfte att sätta press på Chrusjtjov. Slutligen föll Moskva till föga och gick med på att dra tillbaka robotarna. I hemlighet förband sig USA som en motprestation att dra bort sina egna robotar från Turkiet och Italien. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kubakrisen
  
Samma dag som Kennedy höll sitt beramade TV-tal greps Penkovskij i Moskva. Han ställdes tillsammans med Greville Wynne inför rätta 1963, anklagad för högförräderi och spionage. Han dömdes till döden och avrättades kort därefter. Enligt den officiella versionen blev han arkebuserad med nackskott, men det finns också skrämmande uppgifter om att han bands fast med pianotråd vid en träplanka och kremerades levande. Agrell berör inte alls de senare uppgifterna. Wynne utväxlades mot en sovjetisk spion i USA.
  
Oleg Penkovskij måste betecknas som en av det Kalla krigets verkliga hjältar och hans verksamhet är väl känd, främst genom sammanställningen The Penkovsky Papers. Agrells bok tillför väl inte så mycket nytt men kan ändå läsas med behållning som en lättillgänglig sammanfattning av fallet Penkovskij.

Lukasjenka och hans antisemitism

12 juli, 2021

Ovanligt dynamiskt läge inom politiken i Vitryssland – president Lukasjenko  möter en ny typ av opposition | Utrikes | svenska.yle.fi

Lukasjenka – diktator och antisemit.

Belarus president Aljaksandr Lukasjenka kan med allt fog betecknas som en korrupt och häsynslös diktator. Nu kan läggas ännu ett epitet till hans inte särskilt smickrande titulatur: antisemit. https://www.jpost.com/diaspora/belarusian-president-whole-world-bows-to-jews-due-to-holocaust-673009

Under en minnesceremoni för sovjetiska soldater som stupade under Andra världskriget utlät sig Lukasjenka på följande sätt: ”Jews were able to make the world remember /Holocaust/ and the world bows to them, being afraid of saying one wrong word to them.”

Den belarusiske presidenten fortsatte: ”On our part, we, being tolerant and kind, did not want to hurt anyone´s feelings and let things down to the point when they have started to hurt us.

Lukasjekas antijudiska utgjutelser är typiska exempel på ordinär antisemitisk polemik: judarna som dominerande i världen tack vare Förintelsen, som gjort att ingen vågar kritisera dem av rädsla för att drabbas av ospecificerade förbannelser. Detta rimmar synnerligen illa med antisemitismens nuvarande uppgång i världen och ett oavlåtligt smutskastande av den judiska staten Israel i olika fora, icke minst i FN.

Talet fokuserade på de vitryska soldater som under ”det stora fosterländska kriget” – som Andra världskriget kallas i Ryssland – kämpade mot de tyska nationalsocialisterna. Enligt Lukasjenka kunde man jämföra förlusterna på belarusisk/vitrysk mark med Förintelsen av omkring sex miljoner judar. Vilket naturligtvis är en fullständigt vansinnig jämförelse.

Lukasjenkos svammel väckte berättigat uppseende i Israel, och det israeliska utrikesdepartementet har betecknat talet som ”oacceptabelt”. Det har beräknats att cirka 800 000 judar dödades i Belarus under kriget, ungefär 90 procent av landets judiska befolkning. Det anses dock inte att den vitryska befolkningen i någon högre utsträckning hjälpte nazisterna att massakrera judar, något som skedde på många håll såsom i exempelvis Polen och de baltiska staterna. Det finns också ett flertal exempel på att befolkningen i det då sovjetiska Belarus aktivt hjälpte de hårt ansatta judarna.

Det är anmärkningsvärt att samma dag som Aljaksandr Lukasjenka fällde sina kommentarer om belarusiska judar så hade Israels president Reuven Rivlin skickat en hälsning till honom och gratulerat på självständighetsdagen, samtidigt som han pekade på de tämligen goda relationerna mellan judar och belaruser. 

Det var inte första gången Lukasjenka – som har för vana att bete sig som en elefant i en porslinsbutik – uttryckt sig på ett klumpigt sätt om judarna. 2007 brännmärkte han de judiska invånarna i staden Bobruisk i de centrala delarna av landet för att ha förvandlat staden – en av de äldsta i Belarus – till en ”svinstia”. 2015 kritiserade sedan presidenten den judiske guvernören i Minsk-regionen för att inte ha kontroll över judarna i området.

Den militärt utbildade Aljaksandr Lukasjenka föddes 1954 och hade före den politiska karriären chefspositioner inom industrier och kollektivjordbruk. 1990 blev han invald i parlamentet och 1994 valdes han till Belarus president. Landets korta demokratiska period var därmed till ända – Lukasjenka har med hjälp av massivt valfusk, förtryck av oliktänkande inklusive politiska mord samt korruption vid det här laget hållit sig kvar vid makten i 27 år. https://sv.wikipedia.org/wiki/Aleksandr_Lukasjenko

Det står klart att Lukasjenko är en blytung belastning inte bara för det egna folket utan även för grannstaten Ryssland och Europa i stort. Det skall i sammanhanget nämnas att en betydande skillnad mellan Lukasjenka och den av honom beundrade Vladimir Putin i Ryssland är, att Putin inte är antisemit utan har en i stort välvillig syn på judarna – låt vara i huvudsak utifrån politiska överväganden. https://www.bt.se/ledare/fredrikson-darfor-vill-putin-vara-judarnas-basta-van/

Israeliska UD har kallat upp Belarus chargé d´affaires i Israel för att uttrycka sin förargelse över presidentens förlöpningar. Enigt den belarusiske representanten hade talet ”snedvridits” av media.

 

Honduras öppnar ambassad i Jerusalem

29 juni, 2021

Honduras Hopes to Move Israel Embassy to Jerusalem by End of Year | Jewish  & Israel News Algemeiner.com
Honduras president Juan Orlando Hernández.
Den centralamerikanska republiken Honduras blev det fjärde landet att öppna en ambassad i Israels huvudstad Jerusalem. Det skedde officiellt vid en ceremoni den 24 juni under närvaro av den honduranske presidenten Juan Orlando Hernández och Israels nyvalde premiärminister Naftali Bennett. https://www.timesofisrael.com/honduras-becomes-4th-country-to-open-embassy-in-jerusalem/
Öppningsceremonin ägde rum vid Technological Park i området Malha i den israeliska huvudstaden. Tidigare har USA, Guatamala och Kosovo valt att placera sina högsta diplomatiska representationer i Jerusalem.”Mr. President, you are a true friend of Israel”, tillkännagav Bennett när han inledde de mellanfolkliga artigheterna.”The Jewish people have a long memory, and you will be recorded in the pages of history as having done brave and justified deed for the state of Israel.”
Hernández blev inte svaret skyldig: ”We hope to continue building the solid relationship between our two countries.”, förklarade den honduranske presidenten som innehaft ämbetet sedan 2014. Han fortsatte med att benämna Jerusalem ”the eternal capital of Israel.” 
Juan Hernández avslöjade vidare att han varit en övertygad Israel-anhängare alltsedan han besökte landet för 30 år sedan: ”A life-changing experience”, som han uttryckte saken.
Under president Hernández besök i Israel skrev de båda länderna under en rad samarbetsavtal rörande ämnesområden som jordbruk, hälsovård, utbildning och teknologi. ”Cooperation between our two countries is very diversive”, underströk premiärminister Naftali Bennett, ”From trade to agriculture, water, political and security issues.”

Även oppositionsledaren Benjamin Netanyahu, som var premiärminister då överenskommelsen med Honduras förhandlades fram, välkomnade Juan Hernándes till Israel. Under sin visit besökte Hernández bland annat Västra tempelmuren och hade ett möte med Israels president Reuven Rivlin.

Bidens amerikanska bananrepublik

27 juni, 2021

President Joe Biden har vid flera tillfällen väckt visst uppseende vid presskonferenser genom att viska in i mikrofonen.

Joe Biden torde vara en av de absolut mest bisarra presidenter som någonsin valts till president i världens mäktigaste nation. Bland annat har det spekulerats i att han skulle lida av demens. Den slutsatsen drogs i alla fall av den norske chefspsykiatrikern Fred Heggen inför valet i november 2020.

Enligt en debattartikel av Heggen, där denne ifrågasatte Demokraternas val av presidentkandidat, stod det klart att Biden led av ”demens” vilken förvärrades ”med galopperande hastighet.” https://www.tigerdroppings.com/rant/politics/norwegian-psychiatrist-claims-joe-biden-is-suffering-from-dementia/89687851/

En lång rad framträdanden såväl före som efter Bidens tillträde till Vita huset synes bekräfta Hegges slutsats. Avnjut lämpligen videon här ovan och döm själva! 

Joe Bidens och Kamala Harris delade presidentskap har öppnat fördämningarna till ett Amerikas förenta stater som tidigare aldrig skådats. Ett USA där socialism och vänsterextremism håller på att tillskansa sig makten över viktiga institutioner såsom politik, rättsväsende, utbildning och media. Ett USA som i vissa avseenden kan betecknas som en bananrepublik. Jag tänkte här belysa denna beklagliga utveckling genom att redogöra för två färska rättsfall.

Något av ett startskott för den beskrivna utvecklingen blev Black Lives Matter (BLM) och Antifa-kravallerna i Minnesota efter yrkesförbrytaren George Floyds frånfälle i Minneapolis den 25 maj 2020. En polisvideo visar hur en grupp om fyra polismän med den 44-årige Derek Chauvin i spetsen gör heroiska försök att få bukt med den totalt oregerlige, närmare två meter långe och 100 kilogram tunge och gravt påtände Floyd sedan denne ertappats med att söka prångla ut falska sedlar i en butik i närheten. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/08/05/poliskameror-avslojar-sanningen-om-gripandet-av-den-snalle-jatten-george-floyd/

Flera polisvideor som visar omständigheterna kring gripandet av George Floyd, som hade nio fängelsevändor bakom sig omfattande både vålds- och narkotikabrott, har offentliggjorts. Den jag lade ut på min blogg för cirka ett år sedan har av någon anledning försvunnit, men det finns andra såsom denna (så länge den nu får vara kvar på nätet): https://www.wsj.com/video/police-body-camera-footage-reveals-new-details-of-george-floyd-killing/18E43BDB-F4B9-4396-821C-0E72F7251B60.html

Floyd, som var hög som ett hus av bland annat fentanyl, upprepade under gripandeprocessen gång efter annan att han inte kunde andas (”I can´t breathe”) trots att han uppenbarligen i detta skede kunde det. Som en sista desperat åtgård i syfte att få kontroll över Floyd placerades denne under bakdelen av polisbilen med polismannen Derek Chauvins knä på nacken. Floyd fortsatte att framföra att han inte kunde andas men Chauvin valde uppenbarligen att inte fästa tilltro till hans bedyranden. Efter närmare tio minuter i detta läge hade George Floyd tragiskt nog avlidit. Härefter följde två månaders vänsterledda kravaller i Minneapolis och andra städer i USA.

Derek Chauvin och hans tre poliskolleger tvingades efter ingripandet i Minnesota lämna polisyrket. Den 25 juni 2021 dömdes han av en domstolsjury till fängelse i 22,5 år för dråp (mord av andra graden). En dom som enligt min lekmannauppfattning inte bara är hård utan rent absurd. Åklagaren hade yrkat på fängelse i 30 år. https://www.expressen.se/nyheter/expolisen-derek-chauvins-straff-meddelas/

‘Det framgår för alla med någorlunda ogrumlad blick att polismännen gjorde allt de förmådde i syfte att få grepp på delinkventen och länge hade ett närmast änglalikt tålamod. Att Floyd avled är naturligtvis djupt tragiskt för honom själv och hans anhöriga, men det var en icke ologisk följd av hans eget agerande. Enligt min uppfattning borde ärendet aldrig gått till åtal. När det nu ändå gjorde det hade påföljden, som jag ser det, lämpligen kunnat bli frikännande alternativt villkorlig dom. Den aktuella domen är uppenbarligen politiskt motiverad utifrån en önskan att slippa nya kravaller.

Man kan fråga sig vad som hade hänt om George Floyd varit vit och inte afroamerikan – sannolikt inte särskilt mycket om ni frågar mig!

Ett annat domstolsbeslut som visar hur långt vänsterpolitiseringen av USAs rättsväsende gått under Biden/Harris presidentskap gäller president Donald Trumps tidigare chefsjurist Rudy Giuliani, 77. Giuliani, som tidigare varit federal åklagare på toppnivå och ytterst framgångsrik borgmästare i New York City, har av en domstol tvingats sluta bedriva juridisk verksamhet i New York och kan i värsta fall komma att uteslutas ur advokatsamfundet.

”Brottet” som Giuliani, vilken med sin nolltoleranspolicy lyckades med konstycket att drastiskt minska brottsligheten i New York, har gjort sig skyldig till är att ha försvarat president Donald Trump då denne hävdade att motståndaren Joe Biden vunnit valet till följd av valfusk. Enligt domstolen hade Giuliani excellerat i ”demonstrably false and misleading statements” om det senaste presidentvalet.

Domstolen går vidare och påstår att Giuliani genom sitt försvar för Trump givit upphov till ett ”immediate threat to the public” samt att han genom sin retorik ”directly influenced” de spänningar som ledde fram till upploppet och stormningen av den svagt bevakade kongressbyggnaden på Capitol Hill den 6 januari i år. Detta trots att demonstranterna hade förberett sin attack i veckor, det vill säga långt innan vare sig Trump eller Giuliani uttalat sig om det önskvärda i några protester. https://www.propublica.org/article/capitol-rioters-planned-for-weeks-in-plain-sight-the-police-werent-ready

USAs 45 president Donald Trump har stängts av från alla etablerade sociala media av typ Facebook, Twitter, Instagram och Youtube, och har därmed fått se sina demokratiska rättigheter kraftigt kringskurna. Domstolens beslut att hindra hans advokat Rudy Giuliani från att bedriva juridisk verksamhet i New York och hans eventuella uteslutande ur advokatsamfundet visar i mitt tycke att USA under den senile Biden är på väg att utvecklas mot att bli ett slags halvtotalitär bananrepublik där politisk följsamhet blivit betydligt viktigare än sanning och rättvisa.

Irans nye president stödde aktivt massavrättningar: ”Visade ingen nåd.”

20 juni, 2021

Ebrahim Raisi: Iran's new chief justice and possible Supreme Leader in  waiting - Atlantic Council

Segraren i Irans presidentval, chefsbödeln Ebrahim Raisi, ingick i en ”dödskommitté” som dömde oliktänkande till döden på löpande band.

Väntad segrare i presidentvalet i Iran blev den 60-årige Ebrahim Raisi, som erhöll närmare 62 procent av de 28,9 miljoner röster som avlämnades. Valdeltagandet var låga 49 procent. Han efterträder därmed Hassan Rouhani. Ayatolla Ali Hosseini Khamenei förblir dock landets högste politiske och andlige ledare. Endast 7 av 600 kandidater tilläts ställa upp i valet. https://www.arabnews.com/node/1877401/middle-east

Ebrahim Raisi (Sayyed Ebrahim Risol) föddes i Mashhad, som är Irans heligaste och näst största stad med 3 miljoner invånare, den 14 december 1960. Efter ayatolla Ruhollah Khomeinis islamistiska revolution 1979 blev Raisi en av den nya regimens nyckelfigurer.

Vid sitt tillträde som biträdande åklagare i Teheran 1985 blev Raisi medlem i en fyra man stark så kallad dödskommitté, vilken dömde oliktänkande – huvudsakligen tillhörande the People´s Mujahedin Organization of Iran (MEK) – till döden på löpande band, oftast utan rättegång.

Hadi Ghaemi, executive director för den New York-baserade grupperingen Centre for Human Rights in Iran, har till nyhetsbyrån AFP kommenterat följande: ”Raisi is a pillar of a system that jails, tortures, and kills people for daring to criticize state policies…Instead of running for president, he should be tried in an impartial court.”

Ebrahim Raisi, som utnämndes till landets biträdande överdomare 2004 och överdomare 2019, förnekar att han personligen var inblandad i massavrättningarna 1988, vilka skördade 4000-5000 människoliv. Han har emellertid sagt att han anser att avrättningarna var berättigade. Dessutom har iranska dissidenter som överlevt förföljelserna bekräftat att de sett honom delta i ”dödskommitténs” arbete på ett mycket aktivt sätt.

FN-relaterade medarbetare krävde 2020 att den iranska regimen skulle granskas i anledning av massdödandet 1988, eftersom det kunde röra sig om brott mot mänskligheten.

Shadi Sadr, tidigare director för den London-baserade grupperingen Justice for Iran, har till AFP-kommenterat: ”The mere fact he /Raisi/ is currently the head of the judiciary and running for president demonstrates the level of impunity that perpetrators of the heinous crimes enjoy in the Islamic Republic of Iran.”

Den före detta politiska fången Reza Shemiram har citerats: ”Raisi made the utmost to execute everyone. He had no mercy.”

Om det vill sig illa kan den nye presidenten i Iran, chefsbödeln Ebrahim Raisi, få en perfekt välkomstgåva av den amerikanska Biden-administrationen, som överväger att återvända till det internationella kärnvapenavtal som president Donald Trump lät USA dra sig ur.

Israels nytillträdde premiärminister, Naftali Bennett, fasar inför möjligheten att Iran skaffar sig kärnvapen: Irans ”regime of executioners” kan inte få ha bomben. https://www.jpost.com/breaking-news/bennett-iran-regime-of-executioners-cant-get-the-bomb-671523

åpon

Schweiz visar vägen!

17 juni, 2021

Schweizarna vill inte förbjuda syntetiska bekämpningsmedel men säger ja  till kontroversiella antiterrorlagar – Utrikes – svenska.yle.fi

Schweizarna röstade nej till att förbjuda syntetiska bekämpningsmedel – det befarades att detta skulle leda till dyrare livsmedel..

Litet i skymundan av övriga internationella nyheter har Schweiz röstat ”nej” till ett lagförslag från regeringen om att införa omfattande klimatåtgärder. Samtidigt föll ett förslag om förbud mot syntetiska bekämpningsmedel. https://www.varldenidag.se/nyheter/schweizrostade-nej-till-klimatatgarder/repufo!Tb82CETSxfuDNjohIPb7Q/

51,6 procent av de schweizare som deltog i söndagens folkomröstning sade nej till ett regeringsförslag avsett att minska alplandets utsläpp av koldioxid. I Schweiz tar man sina folkomröstningar på allvar – därför kommer förslaget inte att kunna genomföras.

Regeringens målsättning med sitt klimatrelaterade lagförslag var att möjliggöra för landet att, i enlighet med det så kallade Parisavtalet, nå uppställda klimatmål. Schweiz ”klimatminister” Simonetta Sommaruga beklagade omröstningsresultatet. Det hör även till saken att Schweiz anges stå för blott 0,1 procent av de globala utsläppen.

Många väljare befarade också att det långtgående förslaget skulle ytterligare försvaga landets ekonomi efter det kinesiska virusets härjningar omfattande bland annat negativa ekonomiska konsekvenser. Enligt förslaget skulle priset på bensin och diesel höjas och en särskild skatt på flygresor införas.

Också förslaget om förbud mot syntetiska bekämpningsmedel skulle betydligt ha medfört ökade priser på livsmedel, då jordbrukare som frångick dess medel skulle kompenseras ekonomiskt av staten.

Schweiz brukar nämnas som ett eklatant exempel på en fungerande direktdemokrati. Folkomröstningar hålls fortlöpande på såväl nationell och regional som lokal nivå. Varje förslag från allmänheten kan bli föremål för en nationell folkomröstning om det samlar minst 100 000 underskrifter.

Tidigare har schweizarna via folkomröstningar bland annat beslutat om att förbjuda byggandet av minareter, införa kvoterad invandring samt förbud mot heltäckande klädsel (burqa) på allmän plats.

Schweiz: ja till kvoterad invandring

Det havererade klimatförslaget lär inte i praktiken leda till märkbara försämringar av klimatet, eftersom företeelser som havsströmmar och solaktiviteter har en betydligt större inverkan än mänskliga koldioxidutsläpp. Schweiz visar vägen!

När diktaturens kreatur agerar: Belarus och Ryssland

2 juni, 2021

Belarus självständighet på spel när Putin träffar Lukasjenko - DN.SE

Europas sista diktatorer: Vladimir Putin och Aleksandr Lukasjenka.

Olof Palme kallade i ett av sina mer uppmärksammade tal den tjeckiske diktatorn Gustav Husak och hans regim för ”diktaturens kreatur”. https://www.youtube.com/watch?v=ypDRfGmvLm8

Tyvärr finns i dag en uppsjö av ledare världen över som motsvarar denna välfunna formulering. I vår del av världen går tankarna osökt till Belarus mångårige diktatur Aleksandr Lukasjenka och dennes ryske kollega Vladimir Putin. Det är känt att den senare ser ner på sin vitryska motsvarighet som en ganska primitiv figur. Icke desto mindre är Putin och Lukasjenka bundna vid varandra i en för båda parterna nödvändig intressegemenskap. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/svt-s-korrespondent-lukasjenko-och-putin-ar-beroende-av-varandra

Lukasjenka är född 1954 och har innehaft makten i Belarus sedan 1994, då han störtade en demokratisk men  bräcklig regering över ända. Regimen inklusive säkerhetstjänsten KGB har hållit oppositionella krafter i strama tyglar men kunde ändå inte förhindra, att omfattande demonstrationer med krav på dess avgång utbröt i fjol. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/flera-gripna-i-nya-protester-i-belarus

Att Lukasjenka och hans anhang är beredda att gå nära nog hur långt som helst i syfte att vingklippa den demokratiska oppositionen demonstrerades med önskvärd tydlighet den 23 maj, då ett passagerarplan från Ryanair på väg från Aten till Vilnius med 100-talet personer ombord av belarusiska jaktplan tvingades landa i den belarusiska huvudstaden Minsk.

Den officiella orsaken till nedtvingandet var att planet skulle ha utsatts för ett bombhot. Få eller inga trodde på den förklaringen. Den verkliga orsaken var att myndigheterna i Minsk upptäckt att ombord på planet fanns Raman Pratasevitj, en 26-årig oppositionell i exil vilken under ett flertal år utgjort ett horn i sidan på Lukasjenka-juntan. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/pA39d1/darfor-gjorde-lukasjenko-allt-for-att-gripa-protasevitj-vill-hamnas

Journalisten och aktivisten Raman Pratasevitj har varit efterlyst som ”terrorist” av den belarusiska regimen sedan protesterna 2020-21, då en arresteringsorder mot hans person utfärdades. Exilen har inte hindrat Pratasevitj från att inom ramen för appen Telegram grunda kanalen Nexta samtidigt som han spridit sin regimkritik via andra kanaler.

Pratasevitj har varit politiskt aktiv sedan tonåren men tvingades 2019 gå i exil i Polen och Litauen. Hans föräldrar, Dmitri och Natalia, delade först inte sonens åsikter men står numera helhjärtat vid hans sida. Också föräldrarna lever nu i exil och har lovat att göra allt för att sonen skall bli fri.

Raman Pratasevitj och hans flickvän Sofia Sapega greps på flygplatsen i Minsk så fort planet tagit mark. Den internationella reaktionen blev hård – bland annat har utrikesministrarna i G7-länderna Frankrike, Japan, Storbritannien, Italien,Tyskland, Kanada och USA fördömt kidnappningen av Pratasevitj och krävt att han skall friges. En rad sanktioner har redan vidtagits.

En annan belarusisk regimkritiker som råkat illa ut är den 41-årige Stsiapan Latypov, som nyligen fördes till sjukhus sedan han huggit sig i halsen med en panna i en rättssal i Minsk. Myndigheterna hade hotat hans familj med vedergällning ifall han inte erkände att han organiserat regimfientliga protester. https://www.bbc.com/news/world-europe-57320591

Pratasevitj har av regimen i Minsk bland annat pressats erkänna att han planerat upplopp, erkännanden som av allt att döma är resultatet av tortyr i fängelset. Han uppges nu riskera att dömas till 15 års fängelse. Många observatörer förutspår att den belarusiska oppositionen kommer att sporras av gripandet och utöka sina aktiviteter. Parallellt härmed blir Aleksandr Lukasjenka alltmer desperat och isolerad och har bara Ryssland att ty sig till.

Vladimir Putin, född 1952, har omväxlande som president och premiärminister innehaft den yttersta makten i Moskva sedan 2000, då han efterträdde Boris Jeltsin som landets president. Putin har ett förflutet som officer inom underrättelsetjänsten KGB, numera FSB, och har tjänstgjort bland annat i Dresden i den sovjetiska lydstaten Östtyskland.

Att Putin gör allt för att behålla makten visas av att han, trots ett utbrett folkligt stöd, tillsammans med sitt parti Enade Ryssland sorgfälligt riggar varje val så att den hårt hållna oppositionen inte skall få alltför mycket att säga till om. I den ryska statsduman finns visserligen några partier – Kommunisterna är det största oppositionspartiet – vilka nominellt är oppositionella, men dess företrädare vet vad de har att rätta och packa sig efter. https://sv.wikipedia.org/wiki/Statsduman

Genom åren har ett antal personer framträtt och utmanat den putinska överhögheten på olika sätt. De som av Putins regim uppfattats som särskilt svåra hot har undanröjts på olika sätt. Således mördades journalisten Anna Politkovskaja och den avhoppade säkerhetsagenten Aleksandr Litvinenko båda 2006; båda var kritiker av Rysslands krig i Tjetjenien. 2009 avled Sergej Magnitskij i ryskt fängelse sedan han anklagat regimen för omfattande korruption. 2015 sköts oppositionspolitikern Boris Nemtsov ihjäl på en gata nära Kreml i Moskva. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/03/04/mordet-pa-nemtsov-ryssland-laglost-land/

Den under senare år mest uppmärksammade regimkritikern i Ryssland har varit Alexej Navalnyj. Politikern, bloggaren och aktivisten Navalnyj, född 1976, har gått hårt åt Putins parti Enade Ryssland och kallat det ”tjuvarnas och mördarnas parti.” Navalnyj har såväl juridisk som ekonomisk examen, den senare från amerikanska Yale-universitetet, och hamnade i det liberala partiet Jabloko som han dock uteslöts från till följd av kontakter med nationalistiska grupperingar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Aleksej_Navalnyj

Myndigheterna har genom åren på olika sätt sökt stoppa eller förhindra Navalnyjs regimkritiska verksamhet. 2013 dömdes han till 15 års fängelse för förskingring, ett straff som emellertid omvandlades till villkorlig dom. 2017 ställde Navalnyj upp i borgmästarvalet i Moskva och kom på andra plats med 27 procent av rösterna.

Den 20 augusti fördes Alexej Navalnyj till ett sjukhus i Omsk sedan han insjuknat under en flygresa mellan Tomsk och Moskva. Han överflyttades sedan till ett sjukhus i Berlin i Tyskland, där det kunde konstateras att han förgíftats med det i Sovjetunionen utvecklade nervgiftet novitjok – samma typ av gift som användes mot Sergej och Julia Skripal i Salisbury 2018 och som tog livet av en ortsbo. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/12/15/navalnyj-jag-vet-vem-som-forsokte-morda-mig/

Navalnyj överlevde förgiftningen och återvände till Ryssland för att återuppta sin politiska verksamhet – ett beslut vars vishet kan diskuteras. Den 2 februari 2021 dömdes Alexej Navalnyj till 3,5 års fängelse av en domstol i Moskva. I april hämtades han från sitt fängsliga förvar till en domstol för att ställas inför rätta för förtal av ryska krigsveteraner. Vid förhandlingarna kallade Navalnyj Putin för ”kejsaren utan kläder” samt påpekade att ”landet förfaller för varje år av Putin-styre”.

Vladimir Putin skulle kunna slå sig till ro i vetskapen om att han har ett utbrett stöd av väljarna i Ryssland. Han och hans regim skulle inte behöva ägna sig åt valfusk eller jaga kritiker med blåslampa. Ändå sker detta och man kan fråga sig varför. Nyligen godkände såväl under- som överhuset i det ryska parlamentet en ny lag som skulle göra det brottsligt för medlemmar i grupperingar vilka stämplats som ”extremistiska ”att verka politiskt.

Det antas på goda grunder att den nya lagen, som måste godkännas av Putin för att träda i kraft, har utformats i syfte att sätta stopp för Navalnyjs och hans anhängares verksamhet. Nyligen har vidare de oppositionella Andrej Pivivarov och Dmitrij Gudkov gripits och fänsgslats. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/weaBO1/gripen-kremlkritiker-blir-kvar-i-hakte

Belarus och Ryssland är de sista diktaturerna i Europa. Medan de internationella fördömandena och sanktionerna haglat över Belarus har kritikerna, icke helt oväntat, varit betydligt försiktigare när det gäller det mycket större och mäktigare Ryssland.

Bildt anklagad för antisemitism – krav på uteslutning ur M

23 maj, 2021

 

S höll sitt vallöfte till palestinierna | Inloggad | Expressen

Carl Bildt och Fatah-grundaren Yassir Arafat.

Efter Carl Bildts senaste förlöpningar om Israel höjs det röster för att den förre stats- och utrikesministern skall uteslutas ur Moderaterna. En som krävt just detta är Aron Verständig, ordförande i Judiska centralrådet.

Bild gjorde sig inledningsvis skyldig till den häpnadsväckande utsagan att Israels agerande vid Tempelberget i Jerusalem, där de muslimska helgedomarna al-Aqsa-moskén och Omar-moskén är belägna, är att jämställa med att ”skicka in nazister i Vatikanen.” https://www.expressen.se/nyheter/bildts-svar-anklagas-for-ren-antisemitism/

Jämförelser mellan staten Israels politik och nationalsocialismen anses vara ett säkert tecken på antisemitism. Aron Verständig citeras i Expressen: ”Det är ren och skär antisemitism.” Han menar att Moderaterna nu bör ta tag i problemet Bildt och utesluta honom ur partiet. Samma krav har ställts av Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Stockholm.

Verständig anser vidare: ”Det är  förvånande att en tidigare statsminister och utrikesminister ger uttryck för sådana åsikter.” Tyvärr är det emellertid inte alls förvånande att just Carl Bildt gör det, varom mer nedan.

Det skall i ärlighetens namn sägas att Bildt insåg att han gått för långt och erkände att hans formulering nog inte hade varit den allra bästa. Istället tillkännagav Carl Bildt med en överraskande dålig språklig formulering  via sitt Twitter-konto som svar till en kritiker: ”Och jag håller med dig om det hade förmodligen varit bättre att det var som om IS hade stormat in St. Peters-kyrkan – eller i viktiga synagogor.” 

Att jämföra Israel med den brutala terrorrörelsen Islamiska staten (IS), även kallas Kalifatet – som halshuggit och bränt folk levande – skulle alltså enligt excellensen Bildt vara att föredra framför att jämföra den judiska staten med de tyska nazisterna. Jag överlåter åt mina läsare att avgöra om så verkligen är fallet.

Jag belyste i en på sin tid rätt uppmärksammad bloggartikel 2009 den dåvarande utrikesministern Carl Bildts hållning gentemot Israel och det judiska folket. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/12/11/carl-bildt-lever-farligt/

Jag framhöll bland annat: ”Med excellensen Bildt är det nu en gång så att han aldrig förstått det judiska folkets situation och särart.” Följaktligen har han gång efter annan trampat i klaveret då han kommenterat situationen i Mellanöstern eller haft med israeliska befattningshavare att göra.

Detta har bland annat yttrat sig i att han jämfört den islamistiska terrorrörelsen Hamas med den demokratiska oppositionen i Israel samt tryckt på för att östra Jerusalem skall utropas till huvudstad i en palestinaarabisk statsbildning. I samband med den senaste konflikten har Bildt yttermera stött husockuperande palestinaaraber i östra Jerusalem.

Jag jämförde i mitt blogginlägg enligt ovan Bildts bristande förståelse för den judiska synen på Jerusalem som Israels eviga huvudstad med den tragiskt mördade FN-medlaren Folke Bernadotte, vilken i princip hade samma inställning till Jerusalem som Bildt. 

Det påstås ofta att Jerusalem är centralt för den muslimska identiteten. Fakta i målet är dock att Jerusalem i Koranen nämns lika ofta som i hinduismens eller asatrons grundläggande dokument – det vill säga aldrig. https://www.varldenidag.se/israelkommentar/hur-viktig-ar-jerusalem-for-islam/repqkB!aIRxMmGTk8w8S1dmPqigUA/

Bildts Israel-kritiska och ”Palestina”-vänliga hållning kan spåras tillbaka till hans tid som studentpolitiker. Vid Fria moderata studentförbundets årsmöte i Linköping i november 1971 gick Carl Bildt, Carl Cederschiöld och några till emot förbundets representantskap och insisterade på att ”Israels bildande stod i strid” med palestinaarabernas rättigheter. Och på den vägen är det. Jag tror inte jag begår någon större överdrift om jag gissar att Bildt helst såg att Israel försvann från kartan.

Bilds inställning i Israel-”Palestina”-frågan rimmar väl med hans öppenhet för vänstern i andra frågor. Som medlem i Stockholms studentkårs internationella utskott möjliggjorde han för kårmedlemmarna (däribland denna bloggare, vilken till skillnad från Bildt tog en examen) att skänka pengar till de kommunistiska gerillarörelserna FNL (Viet Cong) i Vietnam och Frelimo i Mocambique. Bildt tillhörde också de studentpolitiker som förordade goda förbindelser med östblocksländer såsom Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern.

Det förtjänar slutligen att påpekas att det parti som gått mest i bräschen för stöd till Israel i den pågående konflikten är Sverigedemokraterna; även Kristdemokraterna intar en proisraelisk hållning.

Fotnot: Lars Lundberg (1945-2004) ger i boken Bilder av Bildt (Legus förlag 2004, 187 sidor) en exposé över Carl Bildts liv från tidigt ungdom och framåt.

+n

b¨+9´+u