Posted tagged ‘aborter’

”America first”, fosterlandskärlek och nationalism

24 januari, 2017

49196459-cached
Scen från ett pro-Trump möte i den senaste amerikanska valrörelsen.

Förenta staternas nyvalde president Donald J. Trump gör ingen hemlighet av att han sätter det egna landet främst: America first har blivit hans motto, vilket framkom icke minst i Trumps relativt korta installationstal i Washington, D. C. den 20 januari 2017:http://www.bbc.com/news/world-us-canada-38698654

I en längre intervju om Trumps syn på utrikespolitiska frågor med The New York Times i mars 2016, utlät sig den dåvarande presidentkandidaten på följande sätt: ”I´m not isolationist, but I am ‘America First’.” https://www.theatlantic.com/politics/archive/2017/01/trump-america-first/514037/

Man skulle kunna tycka att det vore en självklarhet för världens ledare att sätta det egna landet och dess medborgare i första rummet. För att ställa det på sin spets skulle man mycket väl kunna hävda, att en regerings enda uppgift är att tillvarata det egna landets och de egna medborgarnas intressen. Detta gäller såväl inrikes- som utrikespolitiken.

Detta är dock långt ifrån någon självklarhet i dag. Tvärtom. Den politiker som envisas med att sätta det egna landet först eller, ve och fasa, deklarerar sig vara nationalist eller möjligen patriot får kallt räkna med att jämföras med nazismen och Hitler samt anklagas för att ägna sig åt förvridet hat. Studera till exempel teckningen här nedan (ni känner säkert igen de ledande politiker som åsyftas).

c23c1t7wiaaxgar

Sätter man det egna landet främst är man, enligt notoriskt politiskt korrekt synsätt, troligen en hatfylld nazist.

Vad som kanske ännu mer än fosterlandskärleken ligger dem som i första hand tänker på den egna nationen till last är, att dessa därtill nästan alltid är i hög grad politiskt inkorrekta.

De är undantagslöst kritiska till okontrollerad massinvandring och mångkulturalism, de fördömer islamismen och dess groteska våld, de ställer sig positiva till nationalstaten och vill därför ha ett tillräckligt starkt försvar för att kunna värna denna mot främmande angripare, de tenderar att mer främja traditionella familjeideal än HBTQ-kommunitetens kravlistor, de är mycket ofta skeptiska till klimatalarmismen samt avvisar militant feminism.

Donald Trump har upprepade gånger i tal och tweets hänvisat till den skadliga politiska korrektheten och har citerats:

I think the big problem this country has is being politically correct. I´ve been challenged by so many people and I don´t, frankly, have time for total political correctness. And to be honest with you, this country doesn´t have time, either. http://www.nytimes.com/live/republican-debate-election-2016-cleveland/trump-on-political-correctness/

Att Trump verkligen menar vad han säger fick vi en vink om då Vita husets officiella hemsida omedelbart efter installationen undergick en ansiktslyftning. Således har nu möjligheten för besökaren att få en spansk språkversion tagits bort. Likaså hänvisningar till ämnen såsom klimatalarmism, HBTQ-rättigheter samt den tidigare presidentens sjukvårdssystem Obamacare. En av Trumps första exekutiva åtgärder var vidare att stoppa USAs stöd till utländska aborter. http://www.barenakedislam.com/2017/01/21/trump-whitehouse-gov-website-whats-in-and-whats-out/

President George W. Bush (R) accepting loan of a bust of British Prime Minister Winston Churchill from British Ambassador Sir Christopher Meyer (L) in the Oval Office of the White House. (Photo by Greg Mathieson/Mai/Mai/The LIFE Images Collection/Getty Images)

Storbritanniens ambassadör, sir Christopher Meyer, överlämnar en byst av Winston Churchill till president George W. Bush.

Vad gäller själva Vita huset så plockade den nya administrationen omgående fram den byst av Winston Churchill, ett lån från den brittiske ambassadören till Vita huset när George W. Bush var president, som Obama tidigare avlägsnat från presidentens arbetsrum Ovala kontoret.

I Sverige, ett av de västländer där den politiska korrektheten har starkast grepp över befolkningen via media, institutioner, regering och politiska partier, var det i bästa fall fram till mitten av 1970-talet godtagbart att vara fosterlandsvän. Den av många som som landsfader betraktade statsministern Per Albin Hansson (1885-1946) uttryckte sina känslor för Sverige på följande sätt i ett tal på Svenska flaggans dag den 6 juni 1945, således en månad efter krigsslutet i Europa:

Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige! https://sv.wikiquote.org/wiki/Per_Albin_Hansson

3491880_2048_1152

Per Albin Hansson: ”Leve fosterlandet, leve Sverige!”

När 68-vänstern tog kontrollen över media och andra institutioner blev det annat ljud i skällan. Kärlek till den egna nationen började nu i allt högre utsträckning ses som mer eller mindre nazistiskt – Sverige kom i den röda retoriken att avfärdas som en imperialistisk makt där ”staten och kapitalet” satt i samma båt.

Samförståndsandan mellan samhällsgrupper, som så länge varit rådande, började ses som något ont, och i Vänsterpartiets föregångare Vänsterpartiet kommunisternas (VPK) partiprogram från 1972 inskärptes att Sverige var ”en liten men hungrig imperialistisk stat”. I fosterlandskärlekens ställe förordades vad som med luddigt kommunistiskt språkbruk kallades ”internationell solidaritet”. http://kiremaj70.blogspot.se/2013/03/fegt-av-call-girl-teanet.html

Ett nationellt paradigmskifte inträdde i Sverige då riksdagen 1975 enhälligt antog proposition 1975:26 Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitik m m, som var undertecknad av statsminister Olof Palme och statsrådet Anna-Greta Leijon: https://data.riksdagen.se/fil/901A899E-1277-496B-9552-E70BCF5C3783

Därmed fastslogs att Sverige officiellt skulle bli ett mångkulturellt samhälle – invandrar- och minoritetsgrupper i det svenska samhället behövde inte längre anpassa sig till hävdvunna svenska normer. Det stod dessa grupper fritt att välja mellan att anpassa sig – assimileras – eller att utveckla sin egen kultur och sina egna värderingar. Sverige befann sig nu på ett sluttande plan, vars frukter vi med förfärande tydlighet kan se nu i form av exempelvis allt fler no go-zoner och en skenande kriminalitet inklusive mordorgier, hedersvåld, våldsamma klanfejder och gruppvåldtäkter.

Jag tillhör ett parti vilket officiellt beskriver sig som socialkonservativt på nationalistisk grund. Jag har inga som helst problem med det. Ändå har jag ovan avstått från att använda ordet ”nationalism”. Skälet är enkelt – man behöver inte nödvändigtvis vara nationalist för att vilja värna om sitt fosterland.

images
Glad nationalism enligt norsk modell.

Den ideologiska beteckningen nationalism kan vara problematisk, då den inte gör någon skillnad mellan den anständiga nationalism som Sverigedemokraterna står för och mer extrema varianter som kan leda till aggression i andra länder (typ Ryssland) och rastänkande (typ Nazityskland). Och så har vi den typ av glad och fredlig nationalism som finns i Norge som väl endast kan förarga de allra mest debila vänsterfanatikerna.

Jag har inte för vana att länka till marxistleninisten och förre KGB-medarbetaren Jan Guillou, men hans jämförelse mellan svensk och norsk nationalism här är faktiskt rätt intressant om än inte invändningsfri: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article18093936.ab

Hur som helst. En sund fosterlandskärlek och en lagom nationalism, menar jag, är nödvändiga rekvisit för varje nation som hävdar sin egenart visavi den globalism som nu dessbättre alltfler tycks börja tröttna på och som, förhoppningsvis, i tidernas fullbordan kommer att leda till EU-federalismens sammanbrott och nationalstatens renässans. President Donald Trump kan, om han sköter sina kort väl, bli en murbräcka för den utvecklingen.

Annonser

Drottningen ger efter för PK-tryck

14 oktober, 2014

images PK-trycket blev för stort: drottningen vägrar ta emot pris för humanitära insatser.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19681460.ab

Som framgår av en artikel i Aftonbladet den 13 oktober – se länk ovan – har drottning Silvia beslutat avstå från att ta emot priset Scandinavian Human Rights Award för sina insatser mot så kallad trafficking, människohandel som syftar till att utnyttja människor – ofta unga kvinnor och barn – till tvångsarbete, ibland prostitution men också fabriks- eller hushållsarbete.

Priset skulle ha delats ut till drottningen i samband med ett seminarium om trafficking vid Uppsala universitet onsdagen den 15 oktober. Hovet meddelar enligt AB att drottningen vägrar ta emot priset med motiveringen, att priset skulle  ta bort uppmärksamheten från trafficking-frågan, som hon är djupt engagerad i.

Den verkliga orsaken till att drottningen avstår från priset är skriverier i press och andra media om att Scandinavian Human Rights Lawyers skulle ha ”kopplingar till abortmotståndare”, en av de mest graverande fadäser man kan göra sig skyldig till om man vill hålla sig väl med den politiskt korrekta eliten i extremlandet Sverige.

Här en länk till organisationens hemsida för den som vill veta mer:

http://www.shrl.eu/

untitled Italienske politikern Luca Volonte: pristagare 2011.

Scandinavian Human Rights Lawyers har nämligen tidigare varit oförsynta nog att dela ut sitt pris till vad som uppges vara abortmotståndare, eller pro-lifers, i form av Luca Volonte (2011) och Roger Kiska (2012). 2013 tillföll priset Elise Lindqvist. Såväl Volonte som Kiska uppges vara knutna till den abortkritiska organisationen Alliance Defending Freedom.

Detta blev alltså för mycket för PK-Sverige, som nu alltså lyckats pressa drottningen att, via trendkänsliga hovlakejer, avstå sitt välförtjänta pris. Jag tänker inte hymla med att jag tycker det är ynkligt och ryggradslöst. Att vilja värna de försvarslösa barnen i moderlivet anses i Sverige vara närmast oförlåtligt, en följd av decenniers oavlåten propaganda från feministrörelsen och extremvänstern. Att utsläcka mänskligt liv anses vara något gott, att rädda liv anses vara dåligt.

Det lär vara ökända sexlobbyisterna i RFSU som dragit i tåtarna för att få drottningen att kasta in handduken. Se artikel i den kristna tidningen Dagen här:

http://www.dagen.se/s%C3%A5-fick-rfsu-drottningen-att-avst%C3%A5-fr%C3%A5n-m%C3%A4nniskor%C3%A4ttspris-1.274735

Enligt Socialstyrelsens statistik aborteras varje år mellan 35 000 och 38 000 mänskliga foster. Det motsvarar invånarantalet i en stad av Västerviks storlek:

http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/aborter

Abort blev lagligt i Sverige 1938. Enligt den nya lagstiftningen tilläts då abort av  medicinska, humanitära eller rashygieniska skäl. Den nuvarande abortlagstiftningen är från 1974 och möjliggör abort fram till vecka 18 av havandeskapet. Specialtillstånd för veckorna 18-22 kan inhämtas från Socialstyrelsen. Aborter i Sverige är således omgärdade med tidsmässiga restriktioner, varför det inte är korrekt att (vilket ofta görs) tala om ”fri abort”.

Fram till den 18e veckan kan en havande kvinna begära abort av vilket skäl som helst, alltså även på grund av att det väntade barnet är behäftat med ”fel” kön. Sedan 2008 finns heller inga krav på att den abortsökande kvinnan skall ha någon anknytning till Sverige, varför termen ”abortturism” uppkommit.

Man må se på abort hur man vill. Men att drottningen av PK-politrukerna påverkas att vägra ta emot ett pris av den enda anledningen att det tidigare tillfallit personer som vill värna mänskligt liv även i moderlivet är enligt min enkla mening både löjeväckande och alldeles otillständigt. Borde hon inte ha tillräckligt med ryggrad för att inse detta?

Att en professor i folkrätt som heter Mark Klamberg och är gift med förra statsrådet Birgitta Ohlsson – båda (FP) – även han backar ur från det planerade seminariet var naturligtvis väntat och upprör mig betydligt mindre. Folkpartister har aldrig utmärkt sig för att stå fast när det blåser.

untitled IS-terrorist med skräckslagen liten flicka. I bakgrunden syns ISIS flagga. Kommer Silvia att engagera sig för henne och hennes medoffer?

Slutligen finns kanske skäl att undra över om drottningen kommer att våga ta upp den grova form av människohandel, ja rent slaveri, med kvinnor och minderåriga flickor som sexslavar som nu förekommer i Mellanöstern i den ökända terroristligan IS/ISIS regi. Jag hoppas det men fruktar tyvärr, att någon eller några kommer att viska i den nu 70-åriga drottningens öra, att det nog vore alltför kontroversiellt – kanske till och med ”islamofobiskt” – att upphäva sin röst mot denna monumentala omänsklighet.

Läs mer om IS sexslavar via denna länk:

http://swedish.ruvr.ru/radio_broadcast/no_program/277257784/

 

 

Ännu fler scener jag skulle vilja se…

22 juni, 2013

Jag har i ett par tidigare inlägg redogjort för scener ur filmer och TV-serier jag skulle vilja se. Alltså händelseförlopp som går på tvärs mot vad vi vanligen brukar undfägnas med. Här kommer några nya förslag. Håll till godo!

images

SCEN I

Ett betydelsefullt vittne ringer upp polisstationen och ber att få tala med den ansvarige detektiven/polismannen. Följande dialog utspelar sig:
– Jag kände att jag måste tala med er. Det är kanske ingenting, men jag har sett något som verkar helt omöjligt…ändå verkar det stämma. Men jag vill helst inte tala om det på telefonen.
– Kan ni komma ner hit till stationen och berätta vad ni vet? Det kan ha avgörande betydelse för det här mordfallet.
– Ja, då gör jag det. Jag är där inom en kvart. Men som sagt, vänta er inte för mycket.
Enligt gängse dramaturgi kommer nu det olycksaliga  vittnet på väg till polisstationen att råka ut för en hemsk ”olycka”, vilket senare visar sig vara ett mord. Mördaren vågar inte ta risken att bli avslöjad.
Dock sker så icke i det scenario jag skulle vilja se. I stället kommer vittnet lyckligt och väl fram till polisstationen, berättar sin historia och sätter dit mördaren. Som uppenbarligen inte var riktigt på bettet i det här fallet.

SCEN II

Den förälskade mannen bjuder ut föremålet för sin kärlek på ett idrottsevenemang, kanske en baseballmatch. Han har i förväg gjort upp med arrangörerna om att de skall offenliggöra hans romantiska frieri på den stora elektroniska anslagstavlan.
Så hörs det ur högtalarna:
– Med oss på arenan finns en djupt förälskad man. Han har bett oss visa följande meddelande på anslagstavlan…
Ett sus går genom publiken. På tavlan står:
– Kitty, jag älskar dig. Vill du gifta dig med mig? Puss och kram från Danny.
I stället för att hoppa upp och slå armarna om Danny, givetvis till publikums ljudliga bifall, och acceptera frieriet reagerar Kitty på ett helt annat sätt. Hon skriker upprört:
– Det var det värsta, ditt djävla as! Trodde du jag skulle smälta direkt och vilja dela ditt miserabla liv? No way – du kan dra åt helvete! Jag skall fan anmäla dig för trakasserier…
Varpå den väna Kitty ger Danny en rejäl smocka och rusar därifrån. Från publiken pinsam tystnad.

LKT0536s2468_2475_3784

SCEN III

Ännu en scen med idrottsanknytning.
Den begåvade boxaren har länge gått skadad, något som hindrat honom från en titelmatch mot skitstöveln som innehar världsmästartiteln.
Äntligen börjar dock skadorna läkas, vårt boxarlöfte kommer i allt bättre form, och hans manager lyckas efter sju sorger och åtta bedrövelser ordna en titelfight. Vid invägningen lovar den arrogante mästaren att han skall göra processen kort med utmanaren.
– Inte ens hans mamma kommer att känna igen hans miserabla nylle när jag är klar med honom, säger mästaren. De omkringstående buar.
Allas sympatier, givetvis också tittarnas, är nu på utmanarens sida. Alla gillar en underdog. Och givetvis kommer han att vinna och plocka hem mästarbältet efter en hård holmgång i ringen. Den här gången blir det emellertid litet annorlunda.
Ty vår begåvade och sympatiske utmanare bultas sönder och samman, och hans ansikte ser ut som en blodig massa när mästaren är klar med sitt verk. I tredje ronden slås han ut genom repen, slår bakhuvudet i en stol vid ringside och får tillbringa det närmaste halvåret i koma på sjukhus.
Så kan det gå när Hollywood-schablonerna ställs på ända.

SCEN IV

En film med handling om aborter.
Ett gäng högljudda abortvänner demonstrerar utanför ett kristet center som gjort sig känt för att häftigt motsätta sig kvinnans så kallade rätt att abortera mänskligt liv. Vanligen framställs abortvänner i amerikanska filmer och serier som goda och humana, under det att abortmotståndare nästan undantagslöst avkonterfejas som fanatiska fundamentalister med Bibeln i högsta hugg.
I den av mig tänkta handlingen går det något annorlunda till. Här kommer föreståndaren för det kristna anti-abortcentret ut på trappan och håller ett litet tal till de församlade demonstranterna. Lugn, samlad och överygande säger föreståndaren ungefär följande:
– Ni talar om kvinnans rätt. Och jag är för kvinnans rättigheter, ja alla kvinnors rättigheter. Men tillhör rätten att utsläcka mänskligt liv dessa  oförytterliga rättigheter? Jag ställer mig tveksam till om det är så i andra fall än om kvinnans liv är hotat, vid våldtäkt och incest. Fostret eller embryot i kvinnans mage är ingen köttslamsa viljen som helst – det är något som skall bli en människa, en människa som du och jag.
Den vältalige och varmt mänsklige föreståndaren för det kristna centret fortsätter:
– Det är det mest skyddslösa av alla typer av mänskligt liv. Det är värt att skyddas och bevaras. Och om den blivande mamman av någon anledning känner att hon inte är mogen uppgiften, finns alltid möjligheten till adoption. Det finns otaliga par som inte kan få egna barn och med stor glädje och kärlek skulle ta emot ett. Nu tycker jag att ni, mina damer och herrar, går hem och tänker över detta.
Demonstranterna rörs till tårar av talet och går mycket riktigt hem. Innan dess har de dock hyllat föreståndaren med en kraftig applåd. De plakat som medförts slängs i en närbelägen sopcontainer.
Har ni någonsin sett en sådan scen i en film- eller TV-produktion? Nej, trodde inte det heller.

strea_l

SCEN V

En hög militär står i en militärdomstol åtalad för grov mobbning av en homosexuell underlydande. Åklagaren håller ett övertygande tal inför juryn.
– Det är bevisat bortom allt rimligt tvivel att general Hogan på ett osedvanligt grymt och sadistiskt sätt i flera års tid trakasserat löjtnant Carmichael. Genom grova förolämpningar, där ”bögdjävel” tillhör de mildaste epiteten, diskriminering och vid upprepade tillfällen fysisk misshandel. Allt på grund av löjtnantens sexuella läggning.
Nu kan general Hogan inte hålla sig längre utan utropar med gråten i halsen:
–    Allt det där är lögn, jag är helt oskyldig. Jag har aldrig haft något emot löjtnanten, vare sig han är bög eller inte…ni måste tro mig, någon har satt dit mig!
Den kvinnliga åklagaren ler sardoniskt sedan domaren skarpt tillhållit generalen att hålla tyst. Hon gör sig beredd att gå vidare i sin talan men hinner inte längre. In genom dörren stormar en uniformerad budbärare, hastar fram med en skrivelse till domaren som efter en kort genomläsning av papperet säger:
– Det här målet ogillas. Rätten upplöses. Den tilltalade kan gå härifrån som en fri man – jag håller nämligen i min hand ett dokument som klart och tydligt visar att löjtnant Carmichael ljugit hela tiden, förfalskat bevis och gjort allt för att sätta dit generalen. Löjtnant, ni kommer nu att ställas till svars för era brottsliga gärningar, och må Gud ha misskund med er själ – jag har det inte.
En Hollywood-scen som framställer en homosexuell i ett ofördelaktigt ljus och en hög militär som oskyldig. Något som väl aldrig tidigare skådats. Men någon gång sägs ju vara den första.

Jesus som sverigedemokrat

17 juni, 2011

Att uppbåda Jesus Kristus för sin sak är ett pålitligt och ofta (miss)brukat retoriskt knep. Nästan lika gångbart är att använda Jesus mot något man ogillar. Jag ämnar i detta inlägg uppehålla mig något vid konstellationen Jesus/Sverigedemokraterna (SD).

Jesus – sverigedemokrat?

I samband med senaste kyrkovalet hävdade kyrkoherde Peter Stjerndorff vid Staffans församling i Gävle enligt en artikel i Arbetarbladet 13/9 2009: ”Jesus skulle inte gilla Sverigedemokraterna.” Stjerndorff påstods i artikeln ”se med oro” på det växande stödet för SD. Det var givetvis vare sig  första eller sista gången en kyrkans man kläckt ur sig något liknande.

Det främsta argumentet till stöd för teorin att Jesus skulle ha tagit avstånd från Sverigedemokraterna är väl påståendet, att Jesus inte gjorde skillnad på människor men att det är detta som är SDs hela ”affärsidé”. Det är väl också förmodligen den sistnämnda presumptionen som ligger bakom Aftonbladets imbecilla kampanj ”Vi gillar olika”.

Tråkigt nog för tidningen stämmer inte något av påståendena. Jesus kunde visst göra skillnad på människor. Och SD är inte på något sätt för allt som är homogent. Bara ett enda exempel: jag är själv gruppledare för SD Södertälje, där större delen av fullmäktigegruppen utgörs av irakiska flyktingar. I Nya testamentets Matteusevangeliet 10: 5 – 6 citeras Jesus på följande sätt när han sänder ut sina tolv lärjungar på dessas första missionsresa:

Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i någon samaritisk stad, utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus.

Samma personer som rutinmässigt brukar avfärda Sverigedemokraterna som ”rasister” skulle här, med användande av samma sorts logik, kunna göra gällande att Jesus var ”rasist”. Det är precis lika tramsigt i båda fallen.  Jesus vände sig, troligen mest av praktiska skäl, i första hand till det av G-d utvalda, judiska folket. Samarierna, som allmänt ansågs vara avfällingar, och hedningarna, som inte hade någon monoteistisk tro, fick komma senare.

Faktum är ju att Jesus i andra sammanhang talar väl om såväl samarier som hedningar. I en minnesvärd liknelse framställer han exempelvis en samarier/samarit som långt mer barmhärtig än rättroende judar. Icke heller hade Jesus något emot att umgås med allmänt föraktade yrkesutövare såsom tullindrivare, alltså sådana som såg till att vissa geografiska gränser upprätthölls.

Vad beträffar Sverigedemokraterna utgår inte heller dessa från något ”rasistiskt” eller obarmhärtigt synsätt utan hävdar endast, att Sverige av praktiska skäl inte kan ta emot all världens invandrare och flyktingar. Därför är det också nödvändigt för ett land att ha ett fungerande gränsskydd.

Sverigedemokraterna är vidare det enda riksdagsparti som vill rusta upp det militära svenska försvaret. Jesus skulle säkerligen inte ha haft några negativa synpunkter på detta. I evangelierna kan vi läsa om hur han gärna umgicks med romerska militärer, vilka under vad som kallades Pax Romana (den romerska freden) ockuperade Israel.

I Matteusevangeliets åttonde kapitel blir Jesus exempelvis approcherad av en härhövitsman (arméofficer) som ber Jesus bota hans avhållne tjänare. Mästaren från Nasaret blir imponerad av officerens tro och citeras (Matteus 8:10):

Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke hos någon funnit så stor tro.

Jag vågar påstå att om Jesus hade varit rigid pacifist, alternativt militant motståndare mot det romerska väldet, hade han aldrig bevärdigat hövitsmannen med ett besök.

För Sverigedemokraterna är det naturligt att i kyrkliga sammanhang hänvisa till ”Fädernas kyrka” och det trosnit som en gång uppfyllde Svenska kyrkan. Det finns i partiet en starkt kritisk inställning till den vänsterpolitisering kyrkan undergått i vår förvärldsligade tid.

Detta ledde i samband med riksdagsinträdet fram till den spontana protest som yttrade sig så, att ett antal sverigedemokrater på plats i Slottskyrkan lämnade sina platser och tågade ut när biskop Eva Brunne for ut i ett illa dolt hatbudskap mot SD. Drastiskt? Kanske. Men också Jesus kunde vara drastisk när han i hårda ordalag brännmärkte företrädarna för sin tids religiösa etablissemang, vilka han bland annat kallade ”huggormars avföda”, ”glupande ulvar”, ”vitmenade grifter” och liknande.

När han tyckte det gått för långt med kommersialiseringen kring det heliga templet i Jerusalem gick han enligt evangeliet till och med lös på försäljarna – som ändå saluförde ting som var nödvändiga för den pilgrim som ville offra till G-d – med ett gissel och välte deras bord. Jag vågar knappt tänka på hur han skulle ha behandlat vissa av dagens svenska biskopar och präster, vilka ägnar sig åt allehanda politiserande och skörlevnad och dessutom synes hata det folk som Jesus en gång utgick från.

Jesus botar sjuka.

Sverigedemokraterna har vidare ofta en kritisk inställning till den svenska sjukvården. Inte heller Jesus litade på sin tids vård och omsorg (i den mån det nu alls fanns sådant). Således tog han saken i egna händer och gjorde så att lama kunde gå, blinda kunde se och spetälska blev friska. Han månade också om äldre och botade exempelvis Petri svärmoder. Ja, Jesus uppväckte till och med döda såsom Lasarus och en synagogsföreståndares dotter! Skulle han syssla med sådant i dagens Sverige skulle han få Socialstyrelsen och en radda andra myndigheter på sig.

Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas, att SD också är det enda riksdagsparti som inte tycker det är självklart att sjukvårdspersonal skall tvingas gå emot sitt samvete och svika sin hippokratiska ed genom att släcka istället för att rädda liv. Jag talar här givetvis om tvånget att medverka vid aborter.

När det gäller en av SDs viktigaste frågor – att söka hejda den pågående islamiseringen av vårt samhälle – skulle Jesus ha tagit en entydig ställning och skarpt fördömt den islamska extremism, som bland annat yttrar sig i lagar som stadgar stenande till döds för äktenskapsbrott. Jesus räddade som bekant en gång en kvinna från att stenas genom att vända sig till den mordlystna hopen och uppmana den som var syndfri att kasta första stenen: ingen kunde förmå sig till att göra detta. Jesus sade att inte heller han dömde kvinnan men uppmanade henne att gå, ”men synda inte mer.”

Jesus stod nämligen, i likhet med SD, för traditionell moral och traditionella familjevärderingar. Otrohet och skilsmässa av annat skäl än just otrohet betraktade han som svåra synder.

Jesus räddade en kvinna från att stenas till döds.

Skälet till att han (om vi får tro evangelierna, vilket vi bör göra) inte tog till orda om homosexualitet – som de judiska skrifterna fördömde i ordalag som inte kan missförstås – var givetvis inte att han skulle ha sett genom fingrarna med detta eller faktiskt själv var homosexuell, vilket vissa vill få  oss att tro i dessa yttersta av dagar. Det var att det inte var något utbrett eller omtalat problem i dåtidens samhälle. Att homosexuella handlingar däremot betraktades som en svårartad synd av Jesus och hans samtid är så självklart att det inte behöver diskuteras.

Det ovanstående är delvis skrivet med tongue in cheek , det vill säga med en viss ironisk distans. Svagsinta företrädare för den så kallade kristna vänstern trodde på 1960- och 1970-talet på fullt allvar att Jesus, om han skulle återvända till jorden vid denna tid, skulle stödja det kommunistiska mördarbandet Viet Cong  i Vietnam och psykopatiska diktatorer som Mao Tse-tung i Röda Kina och Fidél Castro på Kuba. Några av dessa förvirrade individer blev omsider biskopar, domprostar och kyrkoherdar, någon till och med ärkebiskop. Jag gör mig däremot inga illusioner om att Jesus, om han kom till Sverige i dag, skulle promenera in på Sverigedemokraternas riksdagskansli och hänga på sig några blåsippsmärken samt hålla en presskonferens där han prisar Jimmie Åkesson.

Orsaken till varför Jesus inte skulle ta öppen partipolitisk ställning är naturligtvis att han inte var/är politiker utan en andlig ledargestalt. Han skulle inte döma eller berömma människor utifrån ideologisk tillhörighet eller parti utan se till deras hjärtas godhet och karaktärshalt. Men han skulle ändå, av ovan nämnda skäl, stå ljusår närmare Sverigedemokraterna än någon mordlysten kommunistledare på 1960-talet!

Ty Jesus var inte heller socialist, vilket är en annan efterhängsen vantolkning från 68-vänsterns mörka tid. Jag kan gå med på att han var revolutionär, men i så fall en andlig sådan och inte en som visade sin omtanke om människorna med hjälp av en AK-47 Kalasjnikov. Beviset för att Jesus inte var socialist hittar vi i Matteusevangeliets tjugonde kapitel, i vilket Mästaren framställer liknelsen om arbetarna i vingården.

Det är en ganska lång berättelse om hur en ”husbonde” gick ut för att leja arbetare till sin ägandes vingård. Han började i arla gryning och anställde de första arbetarna; efter att ha kommit överens om en lön sände han dem till vingården för att sätta igång med arbetsuppgifterna. Så där höll det på hela dagen. Till slut var det afton och det var dags för avlöning. Vingårdens herre uppmanade då sin förvaltare att börja löneutbetalningen med dem som blivit lejda sist och alltså bara hade arbetat kort tid; dessa skulle få samma lön som de först anställda vilka slitit hela dagen för sin penning. När de senare började ”knorra” svarade husbonden på följande sätt (Matteus 20:13-16):

Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen? Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva dig lika mycket som åt dig. Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god? – Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.

Långfredagen 2011: ekumenisk manifestation i Södertälje kring Jesu lidandes väg. Foto: Tommy Hansson

Slutsatsen av denna liknelse blir, att jordisk millimeterrättvisa av socialistiskt snitt inte var något för G-d eller Jesus. Man kan välja att avvisa det kristna budskapet och i stället välja socialismen. Man kan också avvisa socialismen och välja den kristna och/eller andliga vägen.

Vad man inte kan göra är att välja både – och.

Fotnot: Med tanke på sammanhanget har den allsmäktiges namn ovan enligt judisk praxis inte skrivits ut utan benämnts ”G-d”.