Så här blev min söndag!

I dag  jag till stor del ägnat mig åt att återhämta krafterna efter Israel-resan, som innehöll en hel del strapatser i form av långa promenader och omkringskumpande i minibuss med inte särskilt stort utrymme för mina ben, varav det ena försett med ett ömt knä. Detta i förening med förkylning har gjort att jag tillbringade första delen av denna vackra vårdag i sängen med mina keliga gosedjur.

Fram emot sena eftermiddan kallade dock plikten i form av medlemsmöte med SD Södertälje/Nykvarn i föreningslokalen. Ganska bra anslutning. Det finns ju alltid en hel del att avhandla så här under, ja just det, ”supervalåret” 2014. Vi har beställt en hel del valmaterial och ämnar använda vårt fina, vita partitält under valrörelsen.

 Tommy Hansson. Foto: Ron Söderlund

Vi diskuterade hur pass viktigt valet till Europaparlamentet verkligen är. Jag vill hävda att det är av stor betydelse, dels i sig självt, dels som generalrepetition inför de inhemska valen den 14 september. Målsättningen bör vara att få in våra båda toppkandidater Kristina Winberg och Peter Lundgren i EU-parlamentet. Att döma av den senaste opinionsmätningen, där SD noteras för 10 procent, ter sig detta alls icke som någon omöjlighet.

Väl hemma igen ser jag fram emot ”Poirot” på Sjuan, Agatha Christies privatdeckarlegend med geniet David Suchet i titelrollen. Utan konkurrens den bäste Poirot som gjorts på film! Han är precis som man tänker sig att den lille belgaren Hercule Poirot skall vara, bortsett kanske från att mustascherna bör vara litet större – trots allt står det i böckerna att de är ”enorma”.

Kan nog kalla mig expert i ämnet eftersom jag läst, tror jag, alla Christies deckare på engelska eller svenska.

 Hercule Poirot.

Detta blir en trevlig kvällsfinal inför en arbetsvecka som kommer att vara fylld av skrivgöromål och kommunala möten. Dessutom årsmöte i en försvarsförening jag är med i. Om en knapp vecka har vi sedan utbildning i kommunalpolitik under ledning av ingen mindre än partiveteranen Joakim Larsson, Tierp.

Grönt ljus för Tintin i Kongo?

 Hergé med sin skapelse Tintin.

Tji fick den kongolesiske studenten Bienvenu Mbutu-Mondondo. Han får kalla handen för sin anmälan mot Tintin-tecknaren Hergés (Georges Prosper Remi) seriealbum Tintin i Kongo. I alla fall om det belgiska åklageriet får råda. Det rapporteras nämligen att den belgiske riksåklagaren Valéry de Theux de Meylandt fastslagit att albumet inte är rasistiskt.

Mbutu-Mondondo ville med sin aktion få Tintin i Kongo förbjudet med motiveringen, att albumet skulle vara ”rasistiskt”. Dock väntas det slutgiltiga beskedet från domstolen först efter årsskiftet, så det är ännu kanske för tidigt att utropa att förnuftet segrat. Med ledning av riksåklagarens uttalande skulle det dock förvåna om så icke blir fallet.

De värderingar beträffande svarta afrikaner som kommer till uttryck i den 1983 avlidne Hergés album förklaras av riksåklagaren vara tidstypiska för det 1930-tal, då det kom till. Att nu, närmare 80 år efteråt, retroaktivt stämpla Hergés alster som ”rasistiskt” låter sig således inte göra, menar han uppenbarligen.

En scen ur Onkel Toms stuga.

Skulle däremot domstolen gå på anmälarens linje torde fältet vara fritt för en flodvåg av anmälningar mot diverse klassiska litterära verk av typ Robinson Crusoe, Onkel Toms stuga, Pippi Långstrump och Borta med vinden där negrer – ja, jag tvekar inte att använda ordet eftersom det endast betyder ”svart person” på utrikiska och inte ansetts vara det minsta rasistiskt förrän i dessa de yttersta av tider – framställs på ett sätt som dagens professionella antirasister inte gillar.

Frågan är också om inte verk såsom Bibeln och Koranen skulle kunna anklagas för att ägna sig exempelvis åt hets mot folkgrupp, religiös diskriminering,  kvinnofientlighet och allt annat det kan bli fråga om. Bokhyllorna i våra bibliotek riskerar, om domstolen stämplar Tintin som rasistisk, att gapa åtminstone halvtomma inom överskådlig tid.

Tintin i Kongo utgör dock på intet sätt något av Hergés främsta verk. Albumet skildrar på ett rapsodiskt och osammanhängande sätt den unge belgiske journalistens möten med kongoleserna, detta till skillnad från mer snillrika Hergé-verk som Krabban med guldklorna, Koks i lasten och Castafiores juveler, för att ta några exempel.

 Peter Ustinov som Poirot i Döden på Nilen.

Tintin torde tillsammans med Agatha Christies berömde detektiv Hercule Poirot vara den fiktiva världens mest berömde belgare. Vem vet, kanske kommer något ljushuvud på att även Christie är rasist? Behandlar  inte Poirot infödda egyptier klart nedlåtande i exempelvis Döden på Nilen?

Vad säger Kitimbwa Sabuni, som gjort fler anmälningar om påstådd rasism än någon orkar hålla reda på?