Posted tagged ‘Åhléns’

Efter terrordådet: SD når all time high hos Sentio med 27,2 procent

13 april, 2017

 

SD når all time high i Nyheter idag/Sentios aprilmätning och blir därmed överlägset största parti.

Hur har det islamistiska terrordådet påverkat partisympatierna i Sverige?

En vink om detta får vi genom Nyheter idag/Sentios aprilmätning som genomfördes  7-10 april. En webbpanel bestående av 1001 personer tillfrågades om partipreferenser, varav 764 angav sådana. https://nyheteridag.se/sentio-efter-terrordadet-nytt-sd-rekord-pa-272-procent/

Sverigedemokraterna (SD) blev överlägset största parti i den aktuella mätningen och noterades för 27,2 procent, vilket är det bästa resultatet någonsin hos det norska mätinstitutet (all time high). Det innebär en ökning om 0,3 procentenheter jämfört med dittillsvarande toppnotering på 26,9 procent i februari. Också i marsmätningen blev SD störst med 26,0 procent.


Rakhmat Akilovs terrorkörning med Spendrups-bilen fick ett slut i Åhléns entré.

Förutom SDs avancemang i opinionen är Centerpartiets (C) kraftiga minskning med 2,7 procentenheter – från 11,0 procent i mars till 8,7 i april – det mest anmärkningsvärda resultatet i Sentios aprilundersökning.

Några andra förhålladevis stora förändringar i opinionen, låt vara i mindre skala, jämfört med Sentios marsmätning är också värda att notera.

Således ökar Kristdemokraterna (KD) med 1,5 procentenheter från 2,4 till 3,7 procent. Vänsterpartiet (V) går tillbaka med 1,7 procentenheter från 8,9 till 7,2 procent. Liberalerna går framåt med nästan en procentenhet till 4,8 procent. Socialdemokraterna (S) minskar från 24,1 till 23,3 procent under det att Moderaterna (M) går fram till 15,8 procent från 15,2.


I spetsen för Sveriges största parti: Jimmie Åkesson.

Det enda partiet i den rödgröna regeringskonstellationen som går framåt är, kanske något överraskande, Miljöpartiet (MP). Från endast 3,4 procent i mars når MP 4,8 procent i aprilmätningen.

Nyheter idag/Sentios mätning genomfördes visserligen omedelbart efter den uzbekiske islamisten Rakhmat Akilovs vansinneskörning på Drottninggatan, skördande fyra oskyldiga människoliv till Allahs ära, men det är förmodligen för tidigt att dra några säkra växlar på hur lastbilsmassakern påverkat partisympatierna.


Trots Löfvens försök att spela landsfader: S-partiet är bara en skugga av sitt forna jag.

Klart är i alla fall att Socialdemokraterna bara är en skugga av sitt forna jag och att Moderaternas svaga prestationer i de senaste mätningarna bekräftas. Att MP ökar så pass mycket är för mig en gåta – ökningen kan i alla fall knappast vara resultatet av förtroendeingivande insatser i islamistterrorns kölvatten.

I mitt senaste blogginlägg redogjorde jag för de ”värsta grodorna” efter lastbilsmassakern: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/04/11/efter-lastbilsterrorn-de-tio-varsta-grodorna/

Annonser

Mina prylar (20): Politiska rockslagsmärken

2 februari, 2016

Märken 002 Några nedslag i min märkessamling. Foto: Tommy Hansson

En av mina huvudsakliga uppgifter när jag blev politiskt aktiv i maj månad 1972 var att i stort sett varje helg och de flesta fredagar sälja rockslagsmärken (kallas väl numera mest ”pins”?). Dessa och tidningen Argument för Frihet och Rätt.

Försäljningen skedde inom ramen för den tvärpolitiska och partipolitiskt obundna organisationen Demokratisk Allians (DA) verksamhet och platsen var Stockholms centrum, där DA hade försäljningsgrupper i Sergelpassagen, utanför varuhuset NK på Hamngatan samt Drottninggatan inte långt från Åhléns varuhus. Samma typ av verksamhet förekom hos DA-föreningar i Göteborg, Malmö, Lund  och Norrköping, kanske på andra platser också.

Priserna var överkomliga, typ en krona/två kronor. Gick det bra kunde vi kanske få ihop typ omkring 300 kronor. Helt riskfritt var det inte. Förutom våldsbenägna kommunister fanns det också gott om oberäkneliga knarkare, som rörde sig i området. Det förekom, även om det var sällsynt, försök till överfall på oss antikommunister och proamerikaner. Hetsiga diskussioner som ibland samlade rätt stora åskådarmassor hörde till dagordningen.

003 Mitt i vimlet i Hötorgscity sommaren 1973 – jag var 21 år.

De märken/pins vi sålde var i första hand Sverige-Amerika-märket, Stoppa vänsterextremismen och Nej kommunism-fascism-nazism. Vi saluförde även ett märke till stöd för Sydvietnam vars upplaga dock var begränsad. De båda förstnämnda märkena trycktes med tiden upp i större storlek och med delvis annan design. När sedan DA upplöstes och Frihetsförbundet bildades 1975 såg märkena Stoppa TVs vänstervridning samt Nej till röd diktatur dagens ljus.

I min samling av rockslagsmärken ingår även exemplar av moderat slag, då jag på 1970-talet även var med i Fria moderata studentföreningen, Moderata ungdomsförbundet och till sist även Moderata samlingspartiet. Någon särskilt aktiv moderat var jag dock aldrig. I min samling finns även det blågula märket Ja till EEC och det svartvita Ett enat Europa liksom Sverige med i NATO.

Min faiblesse för EEC/EG/EU-anslutning svalnade med åren, och vid folkomröstningen om medlemskap i EMU 2003 var jag övertygad EMU- såväl som EU-motståndare. NATO-vän är och förblir jag dock, försvaret klarar vi helt enkelt inte ensamma. Ett par märken ur Contras fatabur är Fred, försvar, frihet samt Socialism är ett helvete. Från Svenska Angolagrupperna, där jag var ordförande 1984-93, kommer märket Sovjet-Kuba ut ur Angola.

Ett par utländska rariteter är supportpins för Richard Nixon 1972 och Ronald Reagan 1980, liksom den stora blaffan Soviet tanks, no thanks. Det allra ovanligaste märket jag har i min ägo torde dock vara Support the Khmer Republic, det vill säga Kambodja under general Lon Nols styre som tyvärr sedan störtades av de bestialiska Röda khmererna.

Klipp 001 Intervju i Expressen 5 juni 1974.

Vad jag minns har jag nog burit alla märken på bilden överst, med ett undantag – fredsmärket med duvan i bildens nederdel, det var min frus.

Jag konstaterar ovan att den här typen av utåtriktad verksamhet inte var helt riskfri. Några gånger hettade det också till rätt ordentligt. Den allvarligaste incidenten levererades emellertid inte av några vänsterextremister utan av  medlemmar i nazistpartiet Nordiska rikspartiet (NRP), som utsatte DA-lokalen på Appelbergsgatan 56 i centrala Stockholm för ett rökbombsattentat i början av juni 1974. Vår medlem Kjell Carlsson, en polisman, blev allvarligt skadad och fick ligga i respirator på sjukhus en tid.

Bakgrunden var att DA hade delat ut flygblad mot nynazismen där bland andra NRP nämndes. Också biografen China utsattes för rökbombning när man visade Mel Brooks hejdlösa nazidrift ”Det våras för Hitler” (The Producers). En ung bagarlärling från NRP dömdes senare för dåden. Jag intervjuades i egenskap av ordförande i DA Stockholm av Expressen den 5 juni 1974 i anledning av nazidåden – det hela presenterades helt uppåt väggarna som att ”högerextremister krigar inbördes”. Blev även intervjuad för TV av en ung Claes Elfsberg, men det inslaget sändes aldrig – antagligen gjorde jag för bra ifrån mig.

Den enda gång jag var med om att en DA-grupp angreps av extremvänstern inträffade i Göteborg i april 1975, kort tid innan Saigon erövrades av Nordvietnam. Vi stod in i det sista vid Sydvietnams sida och hade tagit med oss den vackra röd-gula flaggan ut. En atletiskt byggd så kallad r:are (en medlem i dåvarande KFML:r) rusade dock fram och slog sönder flaggstången, varefter vi rymde fältet på lätta fötter.

Ja, så kunde det gå till för omkring 40 år sedan (det är inte riktigt klokt vad tiden går!). Mitt dåvarande politiska engagemang var helt byggt på idealism, en idealism jag har behållit intill nu då jag mest ägnar mig åt partipolitik i SD samt naturligtvis mitt skrivande. Visserligen uppblandad med försvarliga portioner realism och kanske även cynism, men likväl idealism.

Sydvietmnams flaggas 003 Med Sydvietnams flagga på DA-lokalen.

Det mest väsentliga i sammanhanget är naturligtvis att jag och mina meningsfränder stod på den rätta tillika segrande sidan i det Kalla kriget. Vi kunde förlora enskilda slag som dem om Vietnam och Angola, men kriget vann vi. Borta är Sovjetunionen och dess forna välde i Östeuropa, liksom flertalet andra kommunistdiktaturer. Kvar är tyvärr det röda Kina, Nordkorea, Vietnam, Kuba och Vitryssland, men även i dessa länder är kommunismen naturligtvis dömd att gå under, liksom allt som är ont och ogudaktigt förr eller senare gör.

Jag är under alla omständigheter glad över att ha kvar rätt många minnen från den goda kampen mot kommunismen under det Kalla kriget, icke minst då de rockslagsmärken jag refererar till här.