Bildt manar till ”empati” med Erdogans islamistiska diktaturstat

Bildt möter Erdogan under sin tid som svensk utrikesminister.

Carl Bildt, moderat före detta stats- och utrikesminister, tillhör Turkiets och dess islamistiske president Recep Tayyip Erdogans ivrigaste supportrar. Bildt vill se Turkiet som medlem av den Europeiska unionen (EU) snarast möjligt. Detta har varit känt sedan länge, varför hans senaste utspel i frågan knappast är ägnat att förvåna.

På sajten Project Syndicate skrev Bildt den 12 augusti 2016 således (min översättning från engelska):

Västs brist på empati gentemot Turkiet under denna traumatiska period har varit häpnadsväckande; det kan inte ligga i någon västlig nations intresse att den ryske presidenten Vladimir Putin var först med att träffa Erdogan i episodens kölvatten. https://www.project-syndicate.org/commentary/turkey-geopolitical-importance-by-carl-bildt-2016-08?referrer=/CAJH9gXLI9

Den ”episod” Bildt nämner är naturligtvis Erdogan-regimens brutala och blodiga överreaktion på det tafatta kuppförsök ett antal till synes helt oförberedda militärer igångsatte för en månad sedan. Flera hundra dödades, tusentals sårades. Därefter genomförde regimen utrensningar av tiotusentals militärer, lärare, journalister och tjänstemän, varav en bråkdel möjligen kan ha varit på något sätt inblandade i kuppförsöket.

En alltmer maktfullkomlig Erdogan har enligt vittnesuppgifter förvandlat Turkiet till ett ”öppet fängelse”.

Erdogan, som alltmer fjärmat Turkiet från det sekulära samhällsskick som det moderna Turkiets grundare, Mustafa Kemal Atatürk (1881-1938), införde är en övertygad islamist som hävdat att det inte finns någon skillnad mellan radikal islam och ordinär islam. http://www.bbc.co.uk/history/historic_figures/ataturk_kemal.shtml

Han har samtidigt gjort sig känd som en fullfjädrad maktpolitiker som i sin strävan att få med Turkiet i EU har ett starkt stöd i Carl Bildt och andra EU-entusiaster. Frågan är dock hur det kommer att gå med EU-ambitionerna, när Erdogan nu uppenbarligen verkar för att Turkiet skall återinföra dödsstraffet; nyligen har därtill den turkiska författningsdomstolen beslutat att Turkiet skall avskaffa åldersgränsen för sexuellt umgänge, varigenom sex med barn möjliggörs. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23337983.ab

Lagen börjar enligt planerna praktiseras den 13 januari 2017. Åldersgränsen har tidigare legat på 15 år, men det är också känt att ungefär 3,5 miljoner äktenskap med barn (läs: flickor gifta med äldre män) ingåtts i Erdogans islamistiskt färgade Turkiet. Vad jag vet har Carl Bildt inte sagt ett knyst om detta totala barbari, unikt för den muslimska världen.

När Erdogan-regimen nyligen kommenderade ut kanske 100 000 människor på Istanbuls gator skall ingen tro att EU-maktspelaren Carl Bildt protesterade. Tvärtom: i ett twitterinlägg berömde han massmötet som en lovvärd manifestation till stöd för vad Bildt påstod vara ”demokrati”, en företeelse som de facto är på väg att avskaffas i expressfart i Turkiet. http://www.ibtimes.co.uk/supporters-president-erdogan-hold-huge-pro-government-rally-istanbul-1574778

Atatürk, vars arvtagare Erdogan söker lura i turkarna att han är,  gråter förvisso i sin himmel alternativt vänder sig i sin grav. Atatürk, som var ateist, föraktade islam och tog bland annat initiativ för att göra kvinnan mer jämställd i samhället, förbjöd heltäckande klädsel och avskaffade islamiska institutioner. Om islam hade han bland annat följande att säga (min översättning från engelska):

Denna teologi av en omoralisk arab /presenterad som islam/ är ett dött ting. Den passar möjligen stammar i öknen. Den duger inte för en modern, progressiv stat. https://www.reddit.com/r/exmuslim/comments/2p6rrl/thoughts_on_islam_by_mustafa_kemal_ataturk/?st=iruiu3b4&sh=106032a1

Avbildningar av Atatürk, det moderna Turkiets grundare, kan fortfarande beskådas över hela Turkiet. Foto: Tommy Hansson

Carl Bildt har alltid varit ren makt- och realpolitiker som inte över hövan besvärats av demokratiska överväganden. Som ung studentpolitiker verkade han för att Sverige skulle erkänna det kommunistiska Östtyskland diplomatiskt. Han var även en varm anhängare av palestinaarabernas sak och svuren fiende till den judiska staten Israel, Mellanösterns enda demokrati. Som ledamot i styrelsen i Stockholms studentkår var han med och röstade igenom stöd till de marxistiska så kallade befrielserörelserna – i realiteten kommunistiska terrorgrupper – FNL (Viet Cong) i Vietnam och Frelimo i Mocambique. Se Lars Lundberg: Bilder av Bildt (1994), Legus förlag, som handlar om Carl Bildts ungdomsår..

Bild lyckades aldrig bli mer än filosofie studerande utan satsade allt på den moderata politiska karriären, där han såg till att alltid stå på den dominanta ”ljusblå” (liberala) sidan mot de ”mörkblå” (konservativa). En tankeställare fick dock Bildt då han hamnade mitt i det kommunistiska kuppförsöket i Portugal i mitten på 1970-talet och då sannolikt fick en mer antikommunistisk utsyn än han eljest hade fått. I dag har Bildt alltmer antagit rollen som den dryge och ofelbare allvetaren, som helt enkelt inte kan ha fel i någon fråga.

I varje fall har Carl Bildt inte, förutom några till intet förpliktigande standardfraser,  nämnvärt intresserat sig för Erdogan-regimens flagranta brott mot de mänskliga rättigheterna i den misslyckade kuppens efterskörd.

En som vittnat därom är den nu i Sverige landsflyktige turkiske journalisten Abdullah Bozkurt, som i en intervju i Dagens Nyheter nyligen hävdat att Turkiet alltmer är på väg att omvandlas till ett ”öppet fängelse” och att president Erdogan har siktet inställt på att göra Turkiet till en fullfjädrad auktoritär islamistisk stat, detta i bjärt kontrast till Atatürks visioner om ett modernt, sekulärt och demokratiskt Turkiet. http://www.dn.se/nyheter/varlden/pa-flykt-undan-erdogans-utrensningar/

Läget har blivit allt värre efter kuppen. Staten har slagit till mot massmedierna i en omfattning vi aldrig sett tidigare.

Kommer Obama att lämna ut Gülen till Erdogan? Frågan är öppen.

Bozkurt har ett förflutet som platschef i Ankara för den engelskspråkiga tidningen Today´s Saman och parallellt därmed utgivit en egen nyhetssajt. Tidningen stängdes redan i mars, alltså fyra månader före kuppförsöket medan nyhetstjänsten stängdes efter detta. Båda hade kopplingar till den oppositionella så kallade Gülen-rörelsen (Hizmet, Tjänsten), uppkallad efter den muslimske predikanten och tidigare politiske aktivisten Fethullah Gülen som för närvarande befinner sig i exil i Pennsylvania USA. Hizmet och Erdogans parti AKP var tidigare allierade men är bittra motståndare sedan 2013. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fethullah_G%C3%BClen

Återstår att se vad som kommer att hända med Gülen, vars utlämning från USA Erdogan krävt. Obama-administrationen har hittills svarat undvikande. Erdogan har på sistone etablerat vänskapliga förbindelser med den likaledes auktoritära Putin-regimen i Ryssland, ett stycke realpolitik som knappast förvånar och som är uttryck för den diktatorernas intressegemenskap som historien har sett så många exempel på. https://www.theguardian.com/world/2016/aug/09/erdogan-meets-putin-leaders-seek-mend-ties-jet-downing-russia-turkey

Vem vet – kanske är det endast en tidsfråga innan Erdogan sluter fred med Islamiska staten (IS)?

Gruvkatastrofen i Turkiet: Erdogan i kris

 Protesterna växer mot Erdogans islamofascistiska regim i Ankara.

Medan Carl Bildt och andra EU-toppar lobbar för att få med Ukraina och dess delvis av fascister bestående kuppregim i EU, har en annan av Bildts skyddslingar – Turkiets islamistiske premiärminister Recep Tayyip Erdogan – tydliga problem på sitt håll.

När detta skrivs är antalet dödsoffer i gruvolyckan i Soma i Turkiet uppe i närmare 300. Protesterna och vreden mot den turkiska AKP-regimens okänsliga hantering av katastrofen synes växa undan för undan. Alltjämt uppges drygt 100 gruvarbetare saknade. En proteststrejk i anledning av olyckan har utlysts av några av Turkiets största fackförbund.

I städerna Ankara, Istanbul och Izmir har tiotusentals vredgade demonstranter drabbat samman med polis. I Izmir använde polisen, vilket framgått av TV-bilder, vattenkanoner mot de folkmassor som protesterade mot dels islamistregimen, dels gruvbranschen. Bland dem som skadades genom polisens ingripande märks Kani Beko, som är ordförande i fackföreningen Disk med över 400 000 medlemmar.

Enligt Disk är det regeringen som i första hand bär skulden för olyckan, då den förbjudit facket att göra oberoende inspektioner av arbetsmiljön i gruvorna. President Abdullah Gül besökte olycksgruvan i Soma den 15 maj sedan han hälsat på skadade gruvarbetare som vårdas på sjukhus. Inga våldsamma protester mötte Gül vid tillfället.

 En fullträff för Yusuf Yerkel men knappast för hans chef…

Däremot har den maktfullkomlige regeringschefen Erdogans agerande i samband med gruvkatastrofen väckt våldsamma känslor hos det turkiska folket. Premiärministern buades ut under sitt besök i Soma, och när hans följe ansattes av protesterande folkskaror tvingades det enligt tidningen Hürriyet gömma sig i ett snabbköp.

Erdogans position har inte förbättrats sedan bilder, som visar hur hans nära rågivare Yusuf Yerkel sparkar på en liggande demonstrant som hålls fast av två uniformerade män, spridits i sociala medier och därefter funnit vägen ut i världspressen. Erdogan ligger i nuläget synnerligen illa till.

Den turkiske regeringschefens till synes totala oförmåga att handskas med situationen är påfallande för att inte säga märklig. Under den presskonferens som ordnades under Erdogans besök i Soma började han läsa upp dödstal från andra gruvolyckor och hävdade, att ”sådant här händer hela tiden”.   

Ett uttalande, som inte torde ha lugnat de familjer som förlorat eller saknar sina anhöriga i samband med Soma-katastrofen.

Recep Tayyip Erdogans bristande sociala kompetens och oförmåga att hantera media kan kanske delvis förklaras med att han ända sedan förra sommaren, då massiva demonstrationer ägde rum på Taksim-torget i Istanbul och på andra platser i Turkiet, varit hårt ansatt. Oroligheter utbröt på nytt i slutet av december förra året, då polisräder företogs mot flera samhällstoppar efter läckor om utbredd korruption.

 Erdogan söker, ehuru inte särskilt framgångsrikt, värja sig mot kritiken.

Chefen för den statliga storbanken Halbank påkoms med att ha sedlar motsvarande ett värde av 30 miljoner kronor undanstoppade i skokartonger, medan sonen till inrikesministern hade flera kassaskåp proppfulla med pengar. Flera ministrar tvingades avgå till följd av skandalen, men miljöministern framhöll i sitt avgångstal att han inte hade gjort någonting utan Erdogans godkännande och uppmanade därför premiärministern att avgå även han.

Också Erdogans son, Bilal, drogs in i mut- och korruptionshärvan då han misstänktes för oegentligheter i samband med ett husbygge i Istanbul som senare blev till studentbostäder.

Det spekulerades i att det utbredda missnöjet med Erdogan och hans regim skulle kunna leda till en katastrof för det islamistiska AKP i lokalvalen i slutet av mars, men så blev det inte. I stället stärktes partiets och därmed Erdogans ställning genom en överlägsen seger för partiet.

Mer om korruptionen i den turkiska samhällstoppen och protesterna mot denna här:

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/lokalvalet-ett-odesval-for-erdoan_3415588.svd

Recep Tayyip Erdogans  marsch mot makten i Turkiet är på sitt sätt imponerande. Han har nu varit landets premiärminister i drygt tio år och har gradavis med hårda nypor förvandlat den sekulära oppositionens tillvaro till ett helvete. Den amerikanska tidskriften National Review (21 april 2014) konstaterar att fängelserna är fulla av militära befattningshavare och journalister som anklagats för att ha konspirerat mot Erdogan, som dessutom har sparkat hundratals domare och polischefer och ersatt dessa med i Erdogans ögon pålitligt folk.

När läckor visade på den gigantiska korruptionen inom administrationen och desslikes avslöjade att Erdogan planerade en intervention i Syriens blodiga inbördeskrig, försökte han begränsa skadeverkningarna genom att stänga ner Twitter och Youtube. En domstol beordrade regimen att häva förbudet, men det fria ordet är fortfarande i trängt läge.

 Vattenkanoner mot demonstranter på Taksim-torget i Istanbul.

Recep Tayyip Erdogan må fortfarande åtnjuta viss popularitet bland Turkiets troende muslimer, men de sekulära krafterna har vänt sig mot honom efter de hårdhänta metoderna mot demonstranterna. Gruvkrisen ställer saker och ting ytterligare på sin spets och kan hota Erdogans ställning även bland de troende.

Helt klart är att utvecklingen i Turkiet, som i bästa fall kan beskrivas som en halvdemokrati, inte gynnar landets planer på ett EU-inträde. Gissningsvis ligger då det av EU med silkesvantar behandlade Ukraina, trots att detta land knappast heller är föga mer än en halvdemokrati och dessutom har en ekonomi körd i den absoluta botten, bättre till när det gäller möjligheter att bli medlem i EU.