”Terrorism är en del av islam”

 Abu Izzadeen (egentligen Trevor Brooks): ”Terrorism är en del av islam.”

Islam beskrivs ibland av sina anhängare och av naiva västerlänningar som en ”fredens religion”. Inte alla muslimer håller med om den beskrivningen.

En av dessa är den brittiske hatpredikanten Abu Izzadeem, född som Trevor Brooks i Hackney i östra London 1975 i en jamaicansk familj, som i ett tal i Regent Park Mosque för några år sedan menade att ”Terrorism is a part of Islam” och samtidigt uttryckte stöd för den våldsamma formen av jihad (heligt krig).

Se länken med video över en intervju med Izzadeen överst.

För detta uttalande har han stöd exempelvis i den islamska dokumentsamlingen Sunnah (Bukhari) 52:220:

I /Muhammed/ have been made victorious with terror.

Abu Izzadeen förklarar här också att ”inga kafirs /icke-muslimer/ är oskyldiga” och att dessa följaktligen, enligt Koranens påbud, bör halshuggas vare sig de är kristna, judar, buddhister eller något annat.

Izzadeen, som omvände sig till islam 1994 och talar flytande arabiska, är talesman för organisationen  Al Ghurabaa, vilken förbjöds med stöd av lagen Terrorism Act 2006 med motiveringen att den uppmuntrade och understödde islamisk terrorism. Izzadeen ådömdes 4,5 års fängelse men frisläpptes efter 3,5 år.

 En ISIS-terrorist vakar över fångar som förs bort för att avrättas i Irak med stöd i de muslimska heliga skrifterna.

Dagens muslimska terrorister i Syrien, Irak, Nigeria med flera länder har en uppsjö av citat från de islamska skrifterna Koranen och Sunnah (Bukhari) att välja på när de önskar motivera och rättfärdiga de mest barbariska grymheter.

Här en kort videopresentation av det våldsdyrkande islam:

Efter att ha tagit del dessa får ni, kära läsare, gärna tala om för mig vad det är i islam som gör att den kan kallas fredens religion!

Det finns förvisso många fredliga och anständiga islamska trosbekännare världen över. Jag har själv träffat några av dessa. Vad den muhammedanska religionen saknar är dock en reformering av liknande typ som judendom och kristendom genomgått.

Det finns gott om våldsamma påbud även i den judiska bibeln (Gamla testamentet), men skillnaden gentemot islam är naturligtvis att det var mycket länge sedan de tillämpades. Ingen judisk kvinna stenas längre på grund av äktenskapsbrott och ingen utövande homosexuell avrättas. Sådant barbari är emellertid rutin inom rättsutövningen i länder såsom Saudiarabien och Iran, där sharialagarna tillämpas strikt.

 Mullornas Iran har kraftigt utökat antalet avrättningar under senare år.

Islam kan naturligtvis, i likhet med varje annan religion, reformeras och liberaliseras eftersom den styrs och administreras av människor. Det är inte hugget i sten att islam måste fortsätta stympa, stena och hänga påstådda eller verkliga förbrytare i evigheters evighet. Inte heller att islams anhängare måste hata alla icke-muslimer. Även om motbjudande hatpredikanter som Abu Izzadeen tycks tro just detta.

Familjen: en motståndsrörelse i vår förvirrade tid

 Den fiktiva familjen Addams har en stark sammanhållning…

http://www.barometern.se/ledare/familjen-ar-langtifran-dod(4312730).gm

”Familjen är långt ifrån död” konstaterar Kalmar-tidningen Barometern på ledarplats (se länken ovan) och hänvisar i sammanhanget till undersökningen Sverigestudien.

Enligt denna studie rörande svenskarnas värderingar, beställd av Volvokoncernen, Skanska och Preera, intar familjen förstaplatsen i en svensk värdekanon. Och det är kvinnorna som värdesätter familjeinstitutionen högst.

I Barometerns ledartext heter det bland annat:

Mer intressant i en tid när radikal feminism får fotfäste är att betydligt fler kvinnor än män väljer värdeordet familj när de rankar sina preferenser… Sverigestudien visar att kvinnor värdesätter ord som ”tar ansvar” högre än männen…Synen på familjen handlar således inte bara om en uppfattning om det egna goda livet utan rör också därmed familjens roll i samhället.

Ty familjen är så mycket mer än ett redskap för individuell lycka. Det är i familjen – man, hustru, barn – de båda vuxna kontrahenterna lär sig tillämpa kärlek och hänsyn gentemot varandra samtidigt som barnen, förutom kärlek, värme och omvårdnad, får sina första vuxna förebilder och därmed en uppfattning om vad det är att vara en ansvarstagande och i verklig mening vuxen människa.

Familjen har i  alla tider varit en stötesten för auktoritära totalitära samhällsbyggare såsom den antike filosofen Platon, som i sitt verk Staten menade att det var nödvändigt att barnen från spädaste ålder uppfostrades av samhällskollektivet, samt givetvis också för kommunistiska ideologer och diktatorer.

 Jesus hyllade det traditionella äktenskapet, av Gud instiftat.

Även makarna Alva och Gunnar Myrdal, våra svenska socialingenjörer par preference, såg med stort ogillande på att barnen skulle uppfostras av sina föräldrar utan lade grunden för det svenska förskoleväsendet med dess kollektiva fostran. I dag är det Feministiskt initiativ med chefsideologen Gudrun ”Död åt kärnfamiljen” Schyman som håller familjefientlighetens fana högst.

Mer om samhällsdestruktören Schyman här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/schyman-varre-konsrasist-an-orback_180328.svd

Familjeinstitutionen förespråkades redan av Jesus Kristus, som i Matteusevangeliet 16:4-6 hänvisar till Guds skapelseordning:

Haven I icke läst att Skaparen redan i begynnelsen ”gjorde dem till man och kvinna” och sade: ”Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.” Vad nu Gud sammanfogat det må människan icke åtskilja.

I samma evangelium fastslår Jesus i kapitel 15:19 bland annat att avvikelser från den äktenskapliga normen såsom ”äktenskapsbrott” och ”otukt” – det vill säga sexuella handlingar utanför äktenskapets hank och stör – ”orenar” människan. Enligt Jesus var det också endast sådana handlingar som utgjorde grund för skilsmässa.

Att många svenskar alltjämt fäster stor vikt vid traditionell familjebildning och äktenskap är enligt min mening oerhört glädjande och inger hopp om att vi sekulariserade svenskar, trots allt, inte är okritiska objekt för radikala feminister, HBTQ-agitation och andra samhällsnedbrytande tendenser.

 

 Gudrun ”Död åt kärnfamiljen” Schyman.

För min personliga del betyder min familj nära nog allt. Den gör mig till en hel och ansvarsmedveten människa och är min givna tillflykt när det blåser snåla vindar på annat håll. Den håller mig i balans när annat i mitt liv kan verka i motsatt riktning.

Familjen må därför ses som en motståndsrörelse för vett, sans och omtanke i en på många sätt ovanligt förvirrad tid!

 

 

Sultanen av Brunei inför stenande till döds

Sultan Hassanal Bolkiah av Brunei inför extrem sharialagstiftning.

http://www.channelnewsasia.com/news/asiapacific/sultan-of-brunei/856914.html

Länken ovan går till en längre text som berättar om, hur den allenarådande sultanen av Brunei deklarerat att en sträng tillämpning av den muslimska sharialagen fortsättningsvis skall råda i den lilla oljestinna monarkin på Borneos nordvästkust.

Brunei hamnade i det svenska nyhetsflödet 2004, då konung Carl XVI Gustaf skarpt kritiserades för sina vänliga omdömen om sultan Hassanal Bolkiah. Det kom i sammanhanget fram att kungen endast läst upp vad hans UD-baserade talskrivare totat ihop. Bland annat framhöll vår kung att sultanen hade en unik kontakt med sitt folk, som i stora skaror kom till presidentpalatset för massaudienser.

Det är inte gott att veta vad folket i en muslimsk diktatur som Bruneis verkligen tycker om sin självhärskare. Några långtgående missnöjesyttringar har mig veterligt ännu ej förevarit, troligast beroende på att befolkningen lever i relativt välstånd tack vare landets oljeinkomster. Det skall emellertid sägas att en betydande del av dessa inkomster hamnar i sultanens eget kassavalv – Hassanal Bolkiah anses vara en av världens rikaste män med en förmögenhet uppskattad till omkring 20 miljarder US dollar.

Sultanen av Brunei och kungen av Sverige under en truppinspektion.

Brunei utgörs av två separata områden på den indonesiska ön Borneos nordvästra kust. Områdena omges av den malaysiska delstaten Sarawak. Befolkningen i Brunei uppgår till närmare en halv miljon människor. 70 procent av dessa är etniska malayer med muslimsk trostillhörighet, medan 15 procent är icke-muslimska etniska kineser. Övrig befolkning består av stamrelaterade och andra inhemska grupperingar.

Brunei var en framstående handelsnation redan under medeltiden. 1888 blev områdena ett brittiskt protektorat. 1959 fick Brunei inre självstyre för att nå full självständighet 1984. En utveckling pågår mot en striktare tillämpning av islam sedan 1990. Sultanen förutskickade 1996 att han i framtiden avsåg införa allt striktare sharialagar. Förarbetet för de lagar som nyligen proklamerats har alltså pågått under åtskilliga år.

Det är tänkt att den stränga varianten av sharia skall börja införas om ett halvår. Strafftillämpningen kommer att omfatta stenande till döds för äktenskapsbrott, amputation av lemmar för tjuvnad samt spöslitning för allt från abort till alkoholkonsumtion. Lagstiftningen skall endast gälla muslimska trosbekännare.

Stenande till döds – sharias mest bestialiska straff.

I en kommentar till offentliggörandet av införandet av sharialagarna anförde sultan Bolkiah bland annat följande:

Genom Allahs nåd blir vår plikt mot Allah därför uppfylld när denna lagstiftning börjar tillämpas.

Redan i dagsläget är Bruneis tillämpning av islam mer långtgående än vad som är fallet i grannländerna Malaysia och Indonesien. Stark kritik mot den stränga lagstiftningen har framförts av bland andra den internationella människorättsorganisationen Human Rights Watch.