”SD skär som en rakkniv genom opinionen”

Aftonbladets krönikör Lena Mellin känner sig skrämd efter att ha tagit del av AB/Inizios opinionsmätning som visar, att SD dominerar tre politiska sakfrågor.

Enligt en av Aftonbladet/Inizio nyligen genomförd opinionsmätning har Sverigedemokraterna (SD) bäst politik i tre sakfrågor: flykting- och invandringspolitik, äldreomsorg samt försvarspolitik.

Den politiskt etablerade ”sanningen” har ju hittills varit att SDs enda ”riktiga” fråga varit invandringen, det vill säga att minska denna. Nu visar det sig att väljarna insett att riktigt så förhåller det sig inte. Detta föranleder Aftonbladets krönikör Lena Mellin att den 4 januari uttrycka följande: ”SD är inte längre ett enfrågeparti, om någon trodde det.

Vidare framhåller Mellin: ”Sverigedemokraterna skär som en rakkniv genom opinionen.” Detta är dock alls icke något som tilltalar Lena Mellin, som menar att det Sverige-vänliga alternativets frammarsch kan leda till en ”ganska farlig situation”:

Det här är den mest skrämmande opinionsmätning jag har läst i hela mitt liv. Den visar med vilken styrka, bredd och omfattning som Sverigedemokraterna tar plats i den svenska opinionen. De föser med obönhörlig kraft de andra partierna mot politikens utmarker.http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/p2oL1/aftonbladet-inizio-sd-vinner-fraga-efter-fraga

Widar Andersson, tidningschef på Folkbladet, uppmanar övriga partier att ”mogna på sig”.

Även Widar Andersson, tidningschef och ledarskribent på Folkbladet i Norrköping – vilken till skillnad från Lena Mellin ofta skriver vettiga saker – inser i ett inlägg den 5 januari att AB/Inizio-mätningen kan vara illavarslande för övriga partier. Socialdemokraterna och Moderaterna, de två största partierna i flertalet opinionsmätningar, har enligt Andersson anledning ändra sin hittillsvarande schablonmässigt falska syn på SD:

Jimmie Åkesson lär snart leda Sveriges största parti. Socialdemokraterna kan naturligtvis även fortsättningsvis välja att betrakta SD:s framgångar som ett uttryck för tilltagande nyfascism, rasism och nazism i Sverige. Eller så mognar de på sig och börjar ägna sig åt riktig politik i stället. http://www.folkbladet.se/opinion/akesson-ar-nog-snart-storst-om4446567.aspx

Det beprövade uttrycket ”för sent skall syndaren vakna” kan med fördel tillämpas här. Tesen om SD som ”enfrågeparti” har länge varit så rutinmässigt godtagen bland övriga partier och flertalet politiska bedömare att få, om ens några, på allvar vågat sig på att ifrågasätta den.

AB/Inizio-undersökningen visar emellertid att alltfler väljare genomskådat tesens ihålighet. Själv skrev jag i ett blogginlägg redan i maj 2009, således halvtannat år innan SD invaldes i Sveriges riksdag: ”De som tillåter sig förmoda att SD är ett ’enfrågeparti’ (invandring) kommer dessutom att bli besvikna – för tillfället jobbas det frenetiskt i olika arbetsgrupper inom SD för att utforma en heltäckande partiplattform”.

Flertalet väljare uppfattar SDs försvarspolitik som ledande i Sverige. På bilden Södra skånska regementet P7 uppställt på Revingehed.

Själv ingick jag vid denna tid i den arbetsgrupp som hade till uppgift att utforma SDs försvarspolitik – just försvarsfrågan var för övrigt det viktigaste skälet till att jag blev medlem i partiet i februari 2008 –  och gläder mig därför särskilt  åt att merparten väljare närmare åtta år efter det att jag skrev min bloggtext betraktar den försvarspolitik jag i någon ringa mån var med om att jobba fram fram som landets bästa. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/05/09/sd-vaxer-desperationen-okar/

Andra medlemmar i försvarsarbetsgruppen var Krister Maconi, Stellan Bojerud och Bertil Malmberg.

Om fler hade läst min blogg hade chocken över bredden och omfattningen i Sverigedemokraternas politik inte behövt bli så stor hos exempelvis Lena Mellin. Här i Södertälje, där jag är verksam som kommunalpolitiker, bekräftar mångfalden i alla de motioner SDs fullmäktigegrupp lagt fram sedan 2010 AB/Inizio-undersökningens bild av SD som ett parti som på ett seriöst sätt tar ställning i alla förekommande politikområden.

Hurraropen får vänta – nu väntar jättedisken Ludvig…

 Jättedisken Ludvig tornar upp sig… Foto: Tommy Hansson

På Twitter och Facebook hurrar respektive oroar sig nu en massa människor för den nymornade regeringskrisen. Själv oroar jag mig mer för jättedisken som blev resultatet av mitt ovanligt lyckade partaj här hemma i lördags. Planerar ta tag i detta i morgon.

Jag antar likväl att jag måste säga några ord om Sverigedemokraternas deklarerade vilja att stödja alliansbudgeten och därmed fälla regeringens variant i morgondagens omröstning i riksdagen. Några hurrarop kommer ni i varje fall inte att få höra från mig, jag tänker låta framtiden utvisa om SDs ställningstagande var bra eller dåligt.

Dock tvingas jag konstatera att det är så här det kan gå om man, som de så kallade sjuklöverpartierna, inte låtsas om rikets tredje största parti utan morskt men utan verklighetsgrund deklarerar, att detta parti vägrar man till och med att förhålla sig till. Det är verklighetsfrämmande, klent begåvat och högmodigt.

Och hur är det uttrycket lyder? Just det, ja – högmod går före fall. Särskilt dråpligt blir det naturligtvis när det verkliga knäppskallepartiet, Miljöpartiet, förkunnar att riksdagen inte är någon lekstuga.

Jag står dock fast vid att ett nyval vore jobbigt, jättedyrt och onödigt. Hade nog, trots allt, varit bättre att låta Löfvens och Romsons så kallade regering, knappt värdig en bananrepublik en gång, fortsätta göra sig till åtlöje och därmed kratta manegen för ett katastrofval för de rödgröna 2018.

Så länge vi lever i en demokrati är det dock inte fel att utnyttja de parlamentariska möjligheter som finns att visa missnöje med en patetisk minoritetsregering delvis bestående av desorienterade före detta svetsare, islamister, miljömarodörer, säkerhetsrisker och tuttklämmande barnprogramsledare.

Nog om regeringskrisen och åter till min lyckade middagsbjudning i lördags. Det var ett skönt gäng som var med, men av hänsyn till gästerna avstår jag från att nämna några namn. Jag bjöd på en kryddig linsgryta med starka korvar som blev ännu kryddigare än avsett, eftersom jag råkade hälla i tre gånger så mycket salt och chilipeppar som receptet föreskrev.

Kanske var det därför som dryckerna hade en så pass strykande åtgång? Kvar här blev en kavaj, ett par glasögon och en penna av bättre klass. En prominent gäst tvingades anträda vägen hem med ett par två nummer för stora skor medan en annan tvingades ta de två nummer för små skorna i handen och gå i strumplästen…just saying!

Hörde i alla fall inga klagomål på maten. Ni som var bjudna men inte kom – jag nämner inte heller här några namn – skall veta att ni missade en minnesvärd upplevelse!

I dag har jag varit på mandatperiodens sista sammanträde med kultur- och fritidsnämnden i Trombon i Stadshuset, som blev föredömligt kort. Avtackningarna tog nästan mer tid i anspråk än själva mötesförhandlingarna under alltid lika glada och entusiastiska ordföranden (S) Anna Bohmans ledning. Efteråt en välsmakande jultallrik.

Den här tiden är eljest den mest aktiva på det kommunalpolitiska året med icke minst budgetarbete. Jag blev klar med huvudstommen i går kväll, nu återstår finsnickeriet som andra svarar för. Vi har inte heller i år ansett det vara mödan värt att lägga någon fullskalig ”skuggbudget” som ändå kommer att ratas, men har likväl klart och tydligt angett våra prioriteringar och besparingar. Som vanligt hamnar skolan och äldreomsorgen i fokus.

I helgen är vi (det vill säga medlemmar ur SD Södertälje/Nykvarn) en tämligen manstark trupp som kommer att delta i partiets kommundagar.