Orthdox Celts.
Ovan en länk till ett nummer av den serbiska musikgruppen The Orthodox Celts: ”One/Milk & Honey”.
Först en pigg och lustfylld låt med sång som därefter, på typiskt irländskt manér, övergår i en avslutande instrumental. Ni som följer min blogg vet att jag skrivit om bandet tidigare – jag tycker det är förbluffande och imponerande, att en grupp från Serbien kan framföra irländsk folkmusik precis lika bra som de bästa irländska banden!
The Orthodox Celts har hållit på ett tag nu. Gruppen bildades 1992 och kan alltså nästa år fira 25-årsjubileum. Frontfigur är sångaren Aleksandar Petrovic. Gruppen räknas till de mest framstående rockgrupperna i Serbien alla kategorier trots sin smala genre och sägs ha influerat flera yngre band att spela irländsk musik. Det tycker naturligtvis en”irlandsbög” som denna bloggare är underbart! https://www.facebook.com/OrthodoxCelts/info/?tab=page_info
Stående engagemang för Aleksandar Petrovic och de övriga är spelningar på St. Patrick´s Day i Belgrad den 17 mars och Belgrads ölfest.
Jag uppskattar i hög grad budskapet i sången ”One”. Nödvändigheten av att slåss för den man är och de mål man har i livet. Inte flykta och falla. Boxhandskarna på. Jag har varit nere för räkning rätt många gånger men hittills alltid varit på benen innan domaren skrikit ”tio”. Jag har kämpat, kanske inte alltid så heroiskt men dock. Det har alltid varit mitt sätt att leva.
Nu, när jag närmar mig pensionsåldern och ser tillbaka på det som varit och den jag har varit, är det detta jag är mest nöjd med: jag har alltid, utan undantag törs jag nog säga, följt min känsla för vad som varit nödvändigt eller kanske bara roligt att göra och sedan gjort det. Har jag kompromissat har det varit för att det inte funnits något val. Och jag har alltid förlitat mig på Gud, vet att ingen kan klara allt själv.
Den största lärdomen jag vunnit den hårda vägen är att aldrig oroa mig för någonting. Aldrig någonsin.
Därför kan jag helt sanningsenligt säga, att det vad det väsentliga beträffar inte finns något jag önskar att jag gjort som jag inte gjort. Inte heller är det mycket jag önskar ogjort. Kanske kunde jag ha gjort en del saker bättre och haft bättre flyt.
Men jag har ju fortfarande några år kvar, hoppas jag…närmast blir det resa till Dublin och Belfast om ett par månader!
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 