Knivdådet i Vetlanda: Bara Åkesson talar i klartext om invandringen

Löfvens verklighetsuppfattning enligt Steget efter.

”Varje attack mot oskyldiga ska mötas av samhällets samlade kraft”. Det hävdade statsminister Stefan Löfven på en presskonferens efter det blodiga knivdådet i Vetlanda då sju personer skadades.https://www.gp.se/nyheter/sverige/l%C3%B6fven-m%C3%B6tas-med-hela-samh%C3%A4llets-kraft-1.42437402

Följdfrågan blir då: exakt vad menar Löfven med ”samhällets samlade kraft”? Jag vågar mig inte på en gissning och jag tror inte ens statsministern själv hade en susning om vad han talade om. Mer än att han uppenbarligen tycker att det låter bra. Det enda vi i nuläget med säkerhet kan säga är att den 22-årige gärningsmannen kommer att åtalas och dömas för dådet och att domen blir fängelse eller, vilket kanske förefaller troligast, rättspsykiatrisk vård.

Det dröjde ett tag innan media valde att offentliggöra den 22-årige mannens identitet. Det enda vi till en början fick veta var att den för knivdådet misstänkte var en yngre man hemmahörig på ”småländska höglandet”. Så småningom visade det sig att han kommit hit från Afghanistan 2016, folkbokförts i Sverige 2017 och tillåtits stanna för att bedriva gymnasiestudier. https://www.expressen.se/nyheter/den-gripne-mannen-22-aring-domd-for-cannabis/

22-åringen – om nu åldersangivelsen är korrekt – har inte lyckats lära sig svenska under de fem år han vistats i landet. Han har vidare dömts för narkotikabrott för innehav av cannabis samt drabbats av mental ohälsa och varit i ”dåligt skick”, kanske beroende på att han har haft ett utvisningsbeslut hängande över dig. Det uppges också att han bedrivit boxningsträning men inte lyckats knyta några kontakter med andra.

Det står fullständigt klart att den misstänkte mannen inte hade kunnat komma till och stanna i Sverige om det inte hade varit för den svenska migrationspolitiken. Ändå hävdar Stefan Löfven med den drucknes envishet: ”Det här är inte en migrationsfråga, som Sverigedemokraterna vill göra den till.”

Löfvens retorik är en illustration så god som någon till den fråga som Dick Erixon ställde i Samtiden den 1 mars 2021: ”Varför är det så svårt att säga som det är om invandringen?” S-ledaren är dock inte ensam om att ogärna tala i klartext om invandringen – detsamma gäller i princip sju av riksdagens åtta partiledare. https://samtiden.nu/2021/03/varfor-ar-det-sa-svart-att-saga-som-det-ar-om-invandringen/?fbclid=IwAR1eAkGvM00k2LdPOOpnXXennXG9gE4eyg-UR-RoxqnFGBfIu9wDzvME7XA

Jeanders syn på svensk migrationspolitik.

Endast Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson säger precis som det är. Någon vecka innan den 22-årige afghanen löpte amok i Vetlanda twittrade Åkesson enligt följande: ”Vårt land behöver ett totalstopp för all asyl- och anhöriginvandring, inklusive kvotflyktingar.”

Vetlanda i Jönköpings län med närmare 14 000 invånare har hittills mest varit känt för sitt framstående bandylag Vetlanda BK med tre SM-guld på meritlistan, det lika framstående speedwaylaget Vetlanda Speedway (tidigare Njudungarna) med lika många SM-tecken samt som födelseort för sångerskan, låtskriverskan och arkitekten Lena Philipsson. Nu blir det tyvärr också känt för helt andra saker. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vetlanda

Det har framkommit vittnesuppgifter om att knivmannen skall ha skrikit ”Allahu akbar” (Allah är större) innan han påbörjade sin blodiga illgärning. Troligen skall dock inte alltför stora växlar dras härpå – den fortsatta förundersökningen får utvisa huruvida mannen verkligen hyser terrorsympatier eller ej.

Sveriges vidlyftiga immigrationspolitik gör händelser som den ovan beskrivna mer eller mindre ofrånkomliga. Vårt fortsatta mottagande av terrorridkande IS-resenärer är en tickande bomb som kan få tragiska konsekvenser oavsett Löfvens rundhänta men synnerligen vaga löften om att sätta in ”samhällets samlade kraft”.

Som ett exempel kan nämnas att Borås förbereder sig på att i dagarna ta emot två återvändande IS-kvinnor och deras barn. ”Vi är förberedda”, försäkrar en talesperson för västgötakommunen. Något som återstår att se. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/is-kvinnorna-och-barnen-ar-snart-tillbaka-i-boras

Ingen plats eller gata till den franske hjälten Beltrames ära – viktigare att inte uppröra muslimer

Den franske hjälten Arnaud Beltrame får ingen gata eller plats uppkallad efter sig.

Arnaud Beltrame (1973-2018) heter en fransk hjälte som i samband med ett islamistiskt terrordåd i Trèbes i södra Frankrike den 23 mars i år bytte plats med en i gisslan och efter tre timmar mördades av terroristen Redouane Lakdim. https://sv.wikipedia.org/wiki/Arnaud_Beltrame

Staden Trèbes i södra Frankrike hade planerat uppkalla en gata eller plats efter Beltrame i syfte att hedra dennes minne. Nu går dock denna plan i stöpet på grund av ovilja hos vänsterpolitiker i Frankrikes näst största stad Marseille. Motivering: en sådan åtgärd kunde uppröra den talrika muslimska kommuniteten därstädes. https://voiceofeurope.com/2018/10/french-hero-who-sacrificed-himself-to-save-a-hostage-from-an-islamist-wont-have-a-place-named-after-him-as-it-may-offend-muslims

Det var alltså den 23 mars som islamisten Redouane Lakdim, med marockanska rötter och salafistiska kopplingar, under stridsropet ”Allahu akbar” tog gisslan på en stormarknad i Trèbes efter att ha skjutit ihjäl två personer. Först hade han utfört ett terrordåd i Carcassonne omkring en mil därifrån och färdats i en kapad bil till Trèbes. Han mördade ytterligare två i gisslan. Under dramat höll terroristen en kvinna i gisslan som en mänsklig sköld framför sig. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/detta-vet-vi-om-terroristen

Terroristen och mördaren Redouane Lakdim.

Det var i det läget den militärutbildade Arnaud Beltrame, 44, erbjöd sig att träda in i kvinnans ställe. Terroristen accepterade, men efter tre timmars dödläge sköt och knivskar han Beltrame som avled påföljande natt efter att ha ingått äktenskap med sin sambo på dödsbädden. Beltrame var en hängiven katolik som bland annat gjort en pilgrimsfärd till Santiago de Compostela i Spanien, där Jesu lärjunge Jakob den äldre tros vara begravd. Den 25-årige terroristen dödades vid polisinsatsen.

Arnaud Beltrame, som var biträdande chef för gendarmeriet i departementet Aude, hyllades för sin hjältemodiga insats av såväl Frankrikes president Emmanuel Macron som dennes amerikanske kollega Donald Trump under den förres besök i USA i slutet av april. Något som uppenbarligen inte imponerade på makthavarna i Marseille. https://www.valeursactuelles.com/politique/video-quand-donald-trump-rend-hommage-arnaud-beltrame-95050

Terrordådet i Trèbes var en i raden av blodiga illgärningar med islamistiska motiv som skakat Frankrike. Sedan 2015 har 230 människor mördats av jihadister bland annat enligt följande:

• Den 7-9 januari 2015 togs 17 personer av daga vid en attack mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo i Paris;

• Den 13-14 november 2015 dödades 130 och skadades minst 350 personer vid sex samordnade attacker i centrala Paris och förorten Saint-Denis.

• Den 14 juli 2016 kördes 84 personer ihjäl vid en lastbilsattack i staden Nice på den franska Rivieran https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/nE9Xx/tidslinje-terrordaden-som-skakat-frankrike

84 oskyldiga människor dog i lastbilsterrorn i Nice.

Frankrike är sannolikt Europas mest islamiserade land till följd av en massiv invandring från i första hand de tidigare franska kolonierna Marocko, Algeriet och Tunisien. Ungefär tio procent av Frankrikes befolkning, eller cirka 6,5 miljoner, är muslimer. En följd av islamiseringen är en skenande antisemitism. https://sv.gatestoneinstitute.org/7280/frankrike-islamiseringen

”Allahu akbar” ekade vid nya islamistdåd i Lübeck och Wien

Tysk polis på plats i Lübeck.

Två islamistiska våldsdåd har nyligen inträffat i hjärtat av Europa utan att många ögonbryn höjts.

Den allvarligaste attacken skedde då en man av iranskt ursprung beväpnad med en kökskniv löpte amok på en fullpackad stadsbuss i den nordtyska staden Lübeck. Mannen gav sig på minst 14 personer och skadade nio varav två allvarligt. Förövaren gjorde även ett misslyckat försök att antända en hemmagjord brandbomb. https://www.journalistenwatch.com/2018/07/20/eilmeldung-luebeck-gewalttat/

Polisen uppgav att motivet till den blodiga dådet var ”okänt”, något som motsägs av ögonvittnen i bussen. Dessa har uppgivit att mannen utstötte det numera allom bekanta muslimska stridsropet ”Allahu akbar” (Gud är större). Förbundskansler Angela Merkels poliser vill dock i likhet med sina svenska kolleger för allt i världen inte förarga de muslimskt troende.

Den turkiske islamist som greps efter det antisemitiska dådet i Wien.

I den österrikiska huvudstaden Wien skedde två dagar tidigare en antisemitisk hatattack, varvid en man slog ner och misshandlade en kippaklädd man som var på väg ut från den ortodoxa synagogan vid Taborstrasse i Leopoldstadt i Wien. Polisen uppgav först att den kippaklädde mannen knivskurits, men detta visade sig inte stämma. http://www.heute.at/oesterreich/wien/story/Pruegelattacke-auf-Juden-in-Wien-56029743

Våldsverkaren gav sig därefter av i riktning mot en tunnelbanestation vid Schwedenplatz och passade under sin förflyttning på att misshandla tre personer utanför en kosherrestaurang. Förövaren greps efter ett vilt tumult och identifierades av polis som den turkiske islamisten Burkey S. Föga oväntat hördes denne flera gånger av vittnen på plats ha skrikit ”Allahu akbar”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Takb%C4%ABr

Dåd av ovan beskrivet slag är i dag närmast vardagsmat i Europa. Det är en oundviklig följd av den extrema immigrationspolitik som EU med Merkel i spetsen förfallit till. Fortfarande finns en påfallande ovilja hos etablissemangen i media och politik att ange motiven till islamistattackerna.

 

 

När PK-paniken skenar iväg med förnuftet (II)

Det islamiska stridsropet ”Allahu akbar” ljöd då terrorister stormade Charlie Hebdos redaktion i Paris den 7 januari 2015.

Ordföranden i Sverigedemokraterna i Karlskrona, Christopher Larsson, har fått en polisanmälan på halsen. Efter att ha riktat amper kritik mot att Blekinge fått sin första minaret på Kungsmarken i Karlskrona har riksdagsledamoten Magnus Manhammar (S) polisanmält Larsson för brottet ”hets mot folkgrupp”. http://www.blt.se/karlskrona/sds-ordforande-polisanmals-efter-minaret-inlagg/

Anmälan lämnades in sedan Christopher Larsson skrivit följande på Facebook: ”En sorgens dag sker på fredag, då kommer minareten för första gången skandera ut över Karlskrona att ´Allah är stor´, samma fras ´Allah akhbar´som islamister skriker när de spränger sig i luften.”

I sak har Larsson helt rätt, bortsett då från att det skall vara ”Allahu akbar” och att detta betyder ”Gud är större”. Detta skanderades exempelvis av de terrorister som sköt vilt omkring sig och mördade tolv och skadade elva personer på den satiriska franska tidskriften Charlie Hebdos redaktion i januari 2015 samt av den uzbekiskfödde terroristen Sayfullo Saipov, då denne med en skåpbil dödade åtta och skadade minst tolv i New York nyligen.

Christopher Larsson (SD) polisanmäls för minaretkritik.

Om skjutningarna på Charlie Hebdos redaktion här: https://www.youtube.com/watch?v=DqGhNP5DBYY

Att SD-ordföranden i Karlskrona har rätt i sak är dock inget som imponerar på riksdagsman Manhammar. Han menar: ”Jag tycker det är djupt olyckligt och mycket allvarligt när politiker sprider hat mot oskyldiga människor” och att uttalanden av den typ Larsson gjort bör ”lagföras”.

Personligen har jag svårt att se att Larsson skulle ha spridit någon form av hat – däremot har han givit uttryck för den olust som säkert många med honom känner inför det faktum, att ett islamiskt stridsrop nu kommer att ljuda ut över en stor del av Karlskrona. Kristna som flytt undan muslimsk förföljelse i Mellanöstern är sannolikt måttligt roade.

Nu bör man ha klart för sig att Magnus Manhammar inte är vilken riksdagsledamot som helst. Han är initiativtagare till det så kallade Nätverket för progressiv samhällsutveckling, som egentligen är en kamporganisation mot SD. Den har i Almedalen hållit ett seminarium på temat ””Så ska vi knäcka SD-koden i valet 2018” (vad det nu betyder). Manhammar har även kallats ”Expos man i riksdagen”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/manhammar-ska-knacka-sd-koden

Magnus Manhammar vill ”knäcka SD-koden”.

Minareten i Karlskrona har tagit fem år att bygga och detta till en kostnad av 170 000 kronor. Den är placerad intill Islamiska kulturföreningen i Karlskrona och skall hålla böneutrop en gång varje fredag, är det tänkt. Enligt uppgift skall minareten bidra till ”integrering” och ”anpassning” av muslimer i det svenska samhället. https://nyheteridag.se/blekinge-har-fatt-sin-forsta-minaret-de-kan-integrera-sig-snabbare/

Och det får man väl tycka. Självklart måste det emellertid även vara tillåtet med kritik, men mångfald i samhällsdebatten är nu en gång för alla inte något som tilltalar företrädare för den politiska korrektheten som Magnus Manhammar (S) och för den delen Expo. Likriktning skall det vara. Då ligger det nära till hands att låta PK-paniken skena iväg med förnuftet.

”Allahu Akbar” när Kalifatet slår till i New York

Sayfullo Saipov: ISIS-anhängare som skrek ”Allahu Akbar” efter att ha dödat åtta och skadat minst 12 personer i New York.

Åtta personer mördades och minst tolv uppges ha skadats då en 29-årig jihadist vid namn Sayfullo Saipov i en skåpbil plöjde fram mot färdriktningen på en cykelväg i närheten av det forna World Trade Center på Manhattan i New York. Saipov skall ha kommit in i USA på laglig väg 2010.

Som så ofta i sådana här sammanhang beskrivs den ifrågavarande terroristen som ”väldigt vänlig”, en som inte gör en fluga förnär. Saipov har arbetat som chaufför åt företaget Uber men har även titulerats lagerarbetare. https://www.expressen.se/nyheter/arbetade-som-uberchauffor-beskrivs-som-valdigt-vanlig/

Efter att kraschat in i en skolbuss – en skola ligger i anslutning till färdvägen – lämnade Saipov fordonet, beväpnad med en luftpistol och ett paintball-gevär. Enligt vittnen skrek han det islamska slagordet ”Allahu Akbar” (Gud är större). Han sköts av polis men överlevde dessvärre och fördes till sjukhus för operation.  Terroristen hade i sin ägo ett brev där han förklarade sin lojalitet till Kalifatet, det vill säga terrorrörelsen IS.

Efter jihadistdådet i New York.

Av de åtta dödsoffren var fem argentinska medborgare och en belgare.

Jihadistdådet på Manhattan har beskrivits som det värsta i sitt slag i USA sedan attackerna mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001. Liksom då saknas det inte röster som väljer att lägga skulden på USA och dess Mellanöstern-politik, där den värsta försyndelsen av alla givetvis är att stödja den judiska staten Israel.

I en kommentar på Facebook heter det exempelvis: ”Vet att det kan verka hjärtlöst men USA förtjänar dessa terrorister!!!”

Uzbekistan är en auktoritär diktatur utan kust i Centralasien där en stor majoritet av de cirka 32 miljoner invånarna bekänner sig till islam. Det finns även ett antal kristna kyrkor av olika slag i landet. https://en.wikipedia.org/wiki/Religion_in_Uzbekistan

Uzbekistan blev formellt självständigt från Sovjetunionen 1991 och styrdes fram till 2016 av envåldshärskaren Islam Karimov, som avled i fjol. Hans efterträdare, Sjavkat Mirszjiajev, fick nära 100 procent av rösterna vid det val som gav honom makten. https://www.expressen.se/nyheter/darfor-exporteras-terror-fran-uzbekistan/

Stockholms-terroristen Rakhmat Akilov är också bördig från Uzbekistan.

Av detta framgår att de medborgerliga rättigheterna sitter minst sagt trångt i landet, vars härskare får sämsta möjliga betyg – 7,0 – avseende frihet och demokrati av organisationen Freedom House.

Också den lastbilsterrorist som erkänt terrordådet på Drottninggatan i Stockholm den 7 april i år, 39-årige Rakhmat Akilov, är bördig från Uzbekistan. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/04/11/efter-lastbilsterrorn-de-tio-varsta-grodorna/

Det skall tilläggas att den uzbekiska regeringen lovat göra vad den kan för att bringa klarhet i terrordådet på Manhattan.

Kyrkovalet 2017: SD ökar – men fortsatt grundmurad ställning för 68-vänstern

Valaffisch från SD med fyndig text. Foto: SD

Det är intressant att när Svenska kyrkan skulle kommentera det preliminära resultatet av kyrkovalet den 17 september så skickade man fram Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift. Intressant på så sätt att Persenius vid utfrågningen inför ärkebiskopsvalet 2014 var den ende av de fem kandidaterna som klart deklarerade att Jesus Kristus gav en bättre bild av Gud än Muhammed. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/08/prast-lamnar-svenska-kyrkan-pa-grund-av-inre-sekularisering/

Sådant gör man inte ostraffat i en så kallad kyrka som leds av en ärkebiskop vilken som sitt valspråk har ”Gud är större”, således en ordagrann översättning av det arabiska ”Allahu akbar” som är ett omtyckt stridsrop bland alla muslimska terrorister. Nu fick biskop Persenius en chans att rehabilitera sig för sin fadäs – att sätta Kristus före Muhammed – genom att ge sig på Sverigedemokraterna.

Uppsala-biskopen Ragnar Persenius skickades fram att ta avstånd från SD efter kyrkovalet. Foto: Tommy Hansson

Ty det råder ingen tvekan om att valet till kyrkomötet 2017 til syvende og sidst handlade om Sverigedemokraterna (SD). SDs partiledare Jimmie Åkesson hade gått i bräschen för en storsatsning på kyrkovalet, vilket i media presenterades som att SD skulle ”ta över” svenska kyrkan, och detta hade tydligtvis framkallat frossbrytningar hos kyrkoetablissemanget.https://www.metro.se/artikel/kyrkovalet-2017-d%C3%A4rf%C3%B6r-vill-sd-ta-%C3%B6ver-svenska-kyrkan

Inte bara SD mobiliserade alltså valdagen den 17 september utan också övriga partier och så kallade nomineringsgrupper. Följden blev en ganska dramatisk ökning av valdeltagandet – från 12,57 procent 2013 till 18,21 procent av cirka 5,5 miljoner röstberättigade 2017. Det är det högsta valdeltagandet på mången god dag.Tacka Sverigedemokraterna för det!

Det svällande valdeltagandet kan dock ej undanskymma det beklagliga faktum, att det var cirka 3000 färre kandidater i årets kyrkoval än för fyra år sedan – det kommer att bli åtskilliga ”tomma stolar” och det är inte enbart SD som kommer att svara för dessa: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/farre-kandidater-i-kyrkovalet

Preliminärt resultat i kyrkovalet 2017: S 30,5, POSK 17,3. C 13,8 och SD 9,2 procent. Foto: Tommy Hansson

Biskop Ragnar Persenius verkar påfallande glad och nöjd över att SD ”bara” ökade från 5,97 procent för fyra år sedan till nu aktuella 9,27 procent. Biskopen menar bland annat att det är fel att som SD tala om en svensk kyrka och citeras i en TT-intervju: ”Sedan handlar det om att göra svenska /sic!/ kyrkan till en ´svensk´kyrka. Någon sådan har aldrig funnits utan kyrkan är till sitt väsen en världsvid kyrka som även finns i vårt land.”

Någon borde kanske upplysa Ragnar Persenius om att namnet på den kyrka han faktiskt är biskop i är Svenska kyrkan. Vidare är knappast medlemskapet i den ekumeniska organisationen Kyrkornas världsråd (där den verkligt världsvida kyrkan, alltså den romersk-katolska, inte ingår) tillfyllest för att med fog kunna hävda Svenska kyrkans delaktighet i en världsomspännande kyrklig gemenskap. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kyrkornas_v%C3%A4rldsr%C3%A5d

På många sätt bör tvärtom Svenska kyrkan betraktas som en provinsiell historia som mer är att likna vid en politisk organisation, eller kanske ett slags ”rättfärdighetsinstitut”. I denna organisation har sådant som att bojkotta den judiska staten Israel, uttrycka stöd för palestinaarabiska terrorrörelser av typ Fatah och Hamas, predika det klimatalarmistiska domedagsbudskapet, propagera för en homosexuell livsstil, undvika att stöta sig med islamska trosbekännare genom att avlägsna kors i kyrkor med mera blivit betydligt viktigare än det Jesus-centrerade frälsningsbudskapet.

Bloggaren kampanjar för SD helgen före kyrkovalet. Foto: SD

Sverigedemokraterna och Centerpartiet var de grupperingar som ökade mest i årets kyrkoval jämfört med hur det gick för fyra år sedan. Socialdemokraterna blev dock med 30,5 procent än en gång det överlägset största partiet, vilket garanterar en fortsatt socialistisk-politiskt korrekt slagsida i Svenska kyrkan och en fortsatt grundmurad ställning för 68-vänstern: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/05/31/68-kyrkan-jesus-som-revolutionar-och-korset-som-belastning/

Om Ragnar Persenius vore en andligt inriktad kristen, en som på allvar vinnlade sig om svenska folkets frälsning, borde han faktiskt slita sitt hår i förtvivlan i stället för att välkomna valutgången!

Fotnot: De valresultat som hittills presenterats är preliminära. De slutliga resultaten presenteras enligt uppgift först om någon vecka.

68-kyrkan: Jesus som revolutionär och korset som belastning

Johan Sundeen har skrivit ett magistralt verk om 68-rörelsens härjningar inom Svenska kyrkan. Foto: Tommy Hansson

”Jesus är i stort sett borta. Kyrkan vill tala om allt möjligt annat, men inte om honom längre.”

Så uttryckte sig professor emeritus Eva Hamberg, präst och ledamot i kyrkans läronämnd, när hon för något år sedan motiverade sitt utträde ur Svenska kyrkan som hon menade var svårt anfrätt av ”inre sekularisering”. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/08/prast-lamnar-svenska-kyrkan-pa-grund-av-inre-sekularisering/

Eva Hamberg är mycket långt ifrån ensam om att ha lämnat Svenska kyrkan med anor från reformationen på 1500-talet. Enligt statistik som offentliggjordes i våras gick under 2016 omkring 90 000 personer ur kyrkan, vilket var det största antalet någonsin som lämnat Svenska kyrkan under ett och samma år. http://www.dn.se/nyheter/sverige/rekordmanga-lamnar-svenska-kyrkan/

40 procent av de utträdande personerna motiverade sitt steg med att de inte trodde på Gud. I fallet Eva Hamberg var förhållandet snarast det motsatta: hon tror på Gud och Jesus och valde därför att utträda.

Hopplös sekularisering och politisering. Eva Hamberg, som under en lång följd av år innehaft en rad högre tjänster och befattningar inom Svenska kyrkan, anser att den forna statskyrkan i dag är hopplöst sekulariserad och politiserad.

Ärkebiskop K.G. Hammar släppte in den skabrösa fotoutställningen Ecce Homo i Uppsala domkyrka.

Droppen som kom bägaren att rinna över för Hambergs del var en utfrågning inför valet av ärkebiskop 2013, då ärkebiskopskandidaterna fick frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än islams profet Muhammed. Endast Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift, svarade klart ja på den frågan – alla övriga, inklusive den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén, svävade på målet. http://blogg.tidskriftenevangelium.se/vem-sager-arkebiskopskandidaterna-att-jag-ar/

Kritiker av Svenska kyrkan brukar ibland uppmanas att inte gå ur kyrkan utan hellre stanna och påverka den inifrån. Professor Eva Hamberg, som även är filosofie doktor i ekonomisk historia, ansåg dock inte att detta var ett möjligt alternativ utan hänvisade till att hon under 25 års aktiva försök inte lyckats påverka kyrkan i någon som helst riktning.

Om ursprunget till sekulariseringen och politiseringen av Svenska kyrkan har idé- och lärdomshistorikern Johan Sundeen skrivit den omfångsrika boken 68-kyrkan. Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989 (Bladh by Bladh förlag 2017, 492 sidor), som visar hur en krets vänsterteologer under det så kallade röda decenniet lyfte in marxismen i kyrkorummet.

Från predikstolar och pulpeter samt i lärosalar, debattartiklar och böcker påstods att Jesus Kristus varit en socialistisk revolutionär. Kristendomen framställdes som en inomvärldslig rättfärdighetslära och en förelöpare till kommunismen.

Kristendom och kommunism flätades samman i den kristna vänsterns idévärld.

Låg andlig nivå. En av förgrundsgestalterna inom den så kallade kristna vänstern var enligt Sundeen Per Frostin (1943-92), som blev professor i systematisk teologi vid Lunds universitet och var ledande inom såväl den Kristna studentrörelsen i Sverige (KRISS) som socialdemokratiska Broderskapsrörelsen.

Frostin skriver följande i sin pamflett Kampen för rättfärdighet (1975):

När man tänker på Guds handlande har man en tendens att begränsa sig till det kristna. Att Dag Hammarskjöld eller Julius Nyerere är Guds redskap kan man kanske förstå. Men Mao Tse-tung, Ho Chi Minh eller Fidel Castro? Att Gud kan handla genom människor som ej hör till Guds folk är lika anstötligt idag som för 2000 år sedan. https://sv.wikipedia.org/wiki/Per_Frostin

De tankar Frostin och hans meningsfränder inom den kristna vänstern torgförde har åldrats helt utan behag. Man kan tycka att det, åtminstone utanför den hårda vänstern med dess talrika kommunistiska bokstavssekter, borde ha framstått som groteskt att hylla kommunistiska folkförstörare och krigshetsare som något slags Guds medarbetare.

Att så uppenbarligen inte var fallet inom kristen vänster i och utanför Sverige vittnar om en uppseendeväckande låg andlig nivå. Detta avspeglar sig även i Svenska kyrkans val av ärkebiskopar. Den senaste (siste?) ärkebiskopen med en huvudsakligen konservativ teologisk/moralisk syn var Yngve Brilioth, som beklädde kyrkans högsta ämbete under perioden 1950-58. Brilioth var bland annat motståndare till kvinnliga präster.

Wejryd besökte Hamas. Efter Yngve Brilioths tid som ärkebiskop har vänster- och liberalteologerna i en aldrig sinande ström avlöst varandra i ärkestiftet: Gunnar Hultgren (1958-67), Ruben Josefson (1967-72), Olof Sundby (1972-83), Bertil Werkström (1983-93), Gunnar Weman (1993-97), Karl-Gustav Hammar (1997-2006), Anders Wejryd (2006-14) och Antje Jackelén (från och med 2014). Förutom att inneha en både teologisk och politisk vänstersyn har Svenska kyrkan även gått i spetsen för ett alltmer antiisraeliskt och islamvänligt synsätt.

Det kyrkliga motståndet mot den judiska staten Israel, som bekant Mellanösterns enda demokrati, har icke minst tagit sig uttryck i en rad bojkottaktioner riktade mot israeliska varor som producerats på den så kallade Västbanken, det vill säga de traditionella judiska områdena Judéen och Samarien med anor från biblisk tid. Tankarna går osökt till de tyska nationalsocialisternas uppmaning ”Kauft nicht bei Juden” (Köp inte av judar) från 1930-talet. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/12/29/svenska-kyrkan-kauft-nicht-bei-juden/

Det kan nämnas att Anders Wejryd efter sin tid som ärkebiskop i slutet av oktober 2014 avlade en good-will-visit i Gaza, där han sammanträffade med höga representanter för den islamistiska terrorrörelsen Hamas, som styr Gaza-remsan med järnhand sedan sin valseger 2005. För att inte förarga sina muslimska värdar hade Wejryd stoppat ned det kors han bar i en kedja runt halsen i bröstfickan!

Förre ärkebiskopen på plats hos Hamas i Gaza – med korset i bröstfickan.

Att Wejryds besök var väl koordinerat med Sveriges officiella Mellanöstern-politik framgår av att den svenska delegationen, där även Jakob von Uexkull, ordförande i organisationen Right Livelihood Award, ingick, samma dag som regeringen Löfven officiellt erkände det så kallade Palestina diplomatiskt (den 30 oktober 2014) utfärdade ett pressmedelande där en palestinaarabisk ”humanitär” organisation prisades.

K.G. Hammar fostrades i 68-rörelsen. Svenska kyrkans Israel-kritiska och propalestinska hållning bör ses som ett logiskt utflöde av den utveckling som så vältaligt beskrivs i Johan Sundeens magistrala uppgörelse med den kyrkliga 68-vänstern.

”Inom Svenska kyrkans episkopat har 68-engagemanget sträckt sig in i vår egen tid”, framhåller Sundeen (sidan 15). ”Den som på 2000-talet mer än andra har gett ansikte åt en opinionsbildning och kristendomstolkning med rötter i det röda decenniet (1965-1975) är K.G. Hammar.”  https://sv.wikipedia.org/wiki/K.G._Hammar

Sundeen hänvisar i sin bok (sidorna 15-16) till en intervju med Hammar som gjordes av Viggo Cavling i Dagens Nyheter den 16 februari 2003, där Cavling menar: ”Om K.G. Hammar sägs vara tvivlets mästare när det gäller teologiska frågor så är han det inte när det gäller politik.” Cavling framhåller att Hammar, liksom många av sina biskopskolleger, fått sin politiska fostran i 68-rörelsen radikalism med dess beundran för exempelvis Maos Kina, Ho Chi Minhs Nordvietnam, Fidél Castros Kuba, Kim Il-sungs Nordkorea och Enwer Hoxhas Albanien. Där fanns inte utrymme för några tvivel.

Idol för 68-kyrkan: diktatorn och massmördaren Mao Tse-tung.

Föga märkligt då att Hammar efter sin tid som ärkebiskop i tidningen Proletären, organ för Kommunistiska partiet (KP), vid jultid 2008 framställs som ”prästen med hjärtat till vänster” och en svensk motsvarighet till de marxistiska så kallade befrielseteologerna i Latinamerika. Hammar hänvisar i Proletären-intervjun till Paulus ord i 1 Timotehosbrevet 6:10 om att penningbegäret är roten till allt ont och för fram en antikapitalistisk uppfattning om samhället.

Karl-Gustav Hammars ställningstaganden genom åren är en veritabel provkarta på vänsterpolitiska och politiskt korrekta åsikter och synsätt: stöd för amnesti för asylsökande, avskrivning av de fattigaste ländernas skulder, en så kallad human kriminalvård, tolerans gentemot representanter för andra religioner samt stöd för homosexlobbyn.

När det gäller det sistnämnda tog Hammar entydigt ställning för Elisabeth Olssons omdiskuterade fotoutställning Ecce Homo, som med den dåvarande ärkebiskopens välsignelse visades i Uppsala domkyrka den 19 september 1998. Utställningens fotografier framställer Jesus och lärjungarna som bögar och transvestiter.

K.G. Hammar tvivlar om tron men inte om politiken.

Jesus blev en politisk revolutionär. Även om Johan Sundeen har alldeles rätt i att 68-vänstern är central för kyrkans vänsterpolitisering går denna faktiskt något längre tillbaka än till ”det röda decenniet” 1965-75 och dess omvälvande tidsepok.

Till och med tiden för Andra världskriget (1939-45) bestod den dåvarande statskyrkans prästerskap till helt övervägande del av konservativa män, vilka var präglade av lutheranismens syn på människan och tillvaron bland annat innebärande att överheten skulle respekteras och att grundläggande kristna normer skulle inskärpas i menigheten genom obligatorisk närvaro vid gudstjänsterna, katekes- och psalmpluggande och husförhör.

Under efterkrigstiden började emellertid mer radikala stämningar göra sig gällande inom kyrkor och samfund, icke minst mot bakgrund av att det kommunistiska Sovjetunionen under Stalin verksamt bidragit till Nazitysklands besegrande och av många naiva människor därför sågs som en god kraft i världen.

För Svenska kyrkans vidkommande innebar det en gradvis utveckling från att utgöra ett andligt samfund i riktning mot att bli ett slags inomvärldsligt rättfärdighetsinstitut: frälsningen skulle nu komma mer genom politisk handling än via en andlig process med den korsfäste och uppståndne Jesus Kristus i centrum. Jesus förvandlades i stället till en politisk revolutionär, en bild som saknar grund i Nya testamentets evangelier vilket vem som helst som är läskunnig kan förvissa sig om. http://stefanolsson.nu/2013/09/19/den-politiske-jesus/

Rhodesiamatch och världskyrkomöte. När Gunnar Hultgren blev ärkebiskop 1958 började ett socialetiskt perspektiv breda ut sig också i ledande kyrkliga kretsar, där Hultgrens synsätt kraftigt backades upp av den blivande Stockholms-biskopen Ingmar Ström. Försök gjordes att till kyrkan knyta industriarbetarna, ett projekt vilket dock rann ut i sanden.

Den politiska medvetenheten utnyttjades dock av 68-folket. En ny generation präster, ofta med skägg och med en intellektuell jargong, började orera om en ny världsordning och om det önskvärda i en väpnad befrielsekamp i Tredje världen.

Pöbelfasoner vid tennismatchen Sverige-Rhodesia i Båstad. Kyrkoherde Ingemar Simonsson gick i bräschen för protesterna.

1968 gick kyrkoherde Ingemar Simonsson i bräschen för militanta protester mot en Davis Cup-match i Båstad mellan Sverige och Rhodesia. Vänsterpöbeln lyckades stoppa matchen som emellertid senare spelades inför tomma läktare på annan plats. 1968 var också året då den protestantiska och starkt vänstervridna organisationen Kyrkornas världsråd (KVR) arrangerade det så kallade Världskyrkomötet i Uppsala. Det skedde den 4 juli med ”Guds kärlek till de fattiga” som övergripande ekumeniskt motiv.

Mötet fick starka vänsterpolitiska förtecken, och i domkyrkan höll den kommunistiske trubaduren Pete Seeger från USA konsert. Ärkebiskop Olof Sundby var för övrigt president i det starkt vänsterinriktade och prosovjetiska KVR 1975-83. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kyrkornas_v%C3%A4rldsr%C3%A5d

Jesus som FNL-demonstrant. 1969 publicerades så den bisarra men inflytelserika antologin Kristen vänster på Gidlunds förlag med texter av Per Frostin, Carl-Henric Grenholm, Martin Lind och Ingemar Näslund. Redaktör för denna skrift var Magnus Brohult, vilken i likhet med många andra röda tyckare omsider hamnade som journalist på Svenska Dagbladet.

I bokens förord tas upp behovet av ett starkare kristet engagemang i samhällsfrågor. Självfallet skulle detta engagemang komma från vänster och det talas i propagandistiska ordalag om nykolonialism, rasistiskt förtryck i Afrika, FNL-rörelsen samt behovet av dialog mellan kristendom och marxism.

”’Kristen vänster’ är ett mångtydigt begrepp”, heter det i Kristen vänster. ”Det är angeläget att betona att den socialism vi eftersträvar inte är mer ’kristen’ än övrig socialism…Vi tror helt enkelt att kristna, existentialister, humanister, buddhister och folk av annan livsåskådning kan ha vissa värderingar gemensamma som gör det möjligt att tillsammans, oberoende av att man har skilda livsåskådningar, eftersträva ett visst samhälle, som skulle kunna karaktäriseras som baserat på en internationell socialism.”

Jesus framställs som FNL-sympatisör i boken Kristen vänster (1969). Foto: Tommy Hansson

Ingemar Näslund för i antologin fram tanken att Jesus, om han kom till jorden och Sverige vid den tid boken skrevs, sannolikt inte skulle liera sig med företrädarna för traditionell kristenhet utan snarare med dem ”som bär runda märken på sin kappa”. Märken på vilka det står ”med FNL för Vietnams folk”.

Alltså Jesus som FNL-demonstrant. Mer utflipprad än så kan väl bilden av frälsaren från Nasaret näppeligen bli.

Valet av Jackelén. Johan Sundeen tar i sin bok 68-kyrkan metodiskt upp vänsterideologiska strömningar som gjort Svenska kyrkan till vad den är i dag. Det är en ganska skakande men framförallt mycket nyttig läsning om sekularisering, politisering och diktaturvurmande som fann vägen in i en kyrka som stelnat i föga fruktbar formalism och rigid konservatism.

Vänsterinfluenserna var inte den enda form av influenser som drabbade kyrkan – det förekom så även högkyrkliga försök till påverkan – men det var dessa som rönte det största inflytandet. Detta möjliggjorde i tidernas fullbordan valet av Antje Jackelén ärkebiskop, vilket naturligtvis är illa nog, även om hon ännu inte kan mäta sig med K.G. Hammar när det gäller destruktivt vänsterinflytande över Svenska kyrkan.

Jackelén, född Zöllner i dåvarande Västtyskland 1955, förmådde som nämnts här ovan vid utfrågningen inför ärkebiskopsvalet 2013 inte ange som sin åsikt att Jesus gav en sannare bild av Gud än Muhammed. Hon antog yttermera som ärkebiskopligt valspråk ”Gud är större”, vilket är en direktöversättning av islams arabiska slagord  Allahu akbar. Det kan för övrigt nämnas att Jackelén prästvigdes 1980 av den mycket vänsterinriktade Stockholms-biskopen Lars Carlzon, som var Förbundet Sverige-DDRs siste ordförande. https://sv.wikipedia.org/wiki/Antje_Jackel%C3%A9n

Muslimska krafter. I ett vidare perspektiv har den socialistiska ideologi som de facto präglar Svenska kyrkan i dag inom den kyrkliga sfären blivit en motsvarighet till det socialdemokratiska och kommunistiska inflytandet i det sekulära samhället inklusive fackföreningsrörelsen. Partipolitiken, kyrkan och facket – det är en formidabel maktkonstellation som icke-socialistiska partier och krafter har emot sig.

Korset – en belastning enligt vissa kristna.

Om den nuvarande utvecklingen, där ledande kristna företrädare ogärna talar om Gud och Kristus och tenderar att se det kristna korset som en belastning eftersom det kan förarga muslimer, fortsätter är det som jag ser det fullt möjligt att Svenska kyrkan en dag helt upphör att kalla sig kristen. Om ledande kyrkliga företrädares problem med korset har jag skrivit följande på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/04/hog-chef-inom-svenska-kyrkan-bara-kors-uppviglande-och-okristligt/

En sådan utveckling är redan genomförd i Socialdemokraternas förutvarande kristna organisation Broderskapsrörelsen, numera benämnd Socialdemokrater för tro och solidaritet där muslimska krafter har en mycket stark ställning. https://www.svd.se/broderskap-inte-langre-kristna

 

Om terror i Paris och Mumbai och behovet av en europeisk Patriot Act

 Offer utanför ett av de näringsställen som utsattes för IS-terrorn i Paris.

Det finns en mycket specifik anledning till att vi inte har fått se SDs partiledare Jimmie Åkesson paradera i TV och ge sin syn på de senaste jihadistiska terrordåden i Paris (förutom då att han är sverigedemokrat). Det är att han dessvärre visat sig ha fått rätt om sina farhågor angående den pågående islamiseringen av Europa.

I en av de mest uppmärksammade svenska debattartiklarna över huvud taget under senare år pekade Åkesson i Aftonbladet den 19 oktober 2009 på islamiseringen som ”…vårt största utländska hot sedan andra världskriget…”. Den missvisande rubriceringen om ”muslimerna” som det största hotet sattes av Aftonbladets debattredaktion:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12049791.ab

I sin artikel hänvisar Åkesson förvisso till Sverige och svenska förhållanden, men det krävs ingen större fantasi för att översätta detta till Europa i stort. I Frankrike beräknas 8 procent av hela befolkningen om cirka 67 miljoner vara muslimer, vilket innebär omkring 6 miljoner eller något fler än hela Danmarks befolkning.

Ännu större är andelen muslimer i Ryssland: för närvarande 15 procent av 144 miljoner invånare, vilket gör omkring 21 miljoner. I sammanhanget kan nämnas att den så kallade Islamiska staten (IS/ISIS/ISIL/DAESH) bara för ett par dagar sedan hotade med blodbad i Ryssland:

http://www.di.se/artiklar/2015/11/12/is-hotar-ryssland/

 Vladimir Putin med ett Suchoj-plan som fond.

Detta som vedergällning för den ryska krigföringen i Syrien, där ryska stridsplan bombar islamiska grupperingar – således inte enbart IS-ställningar – fientligt inställda till den med Ryssland allierade Assad-regimen. Den 31 oktober sköt IS därtill ner ett ryskt passagerarplan över Sinai med 224 döda som följd.

Vi vet alla vid det här laget vad som hände fredagen den 13 november i Paris. Omkring klockan 21.30 inleddes en terrorvåg som skulle visa sig bli den värsta i Frankrike sedan Andra världskriget, då Nazityskland ockuperade landet. Antalet dödsoffer förefaller i skrivande stund uppgå till minst 129 under det att antalet sårade måste räknas i hundratals. Detta kan jämföras med 16 terroristoffer för attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo den 7 januari och det efterföljande gisslandramat i en judisk affär.

Här en video som visar hur IS-terrorister skjuter ungdomar som besökte en konsert med ett amerikanskt rockband i konserhallen Bataclan, där omkring 100 människor mördades, till döds innan de fyra terroristerna tvingades bita i gräset – tre utlöste bombvästar, en sköts ihjäl av polis:

http://jihadimalmo.blogspot.se/2015/11/har-mordas-franska-ungdomar-av-kalifatet.html

Terrorangreppen i Paris är ett skrämmande exempel på hur mycket skada en handfull hänsynslöst beslutsamma och dödsföraktande personer kan ställa till. Det började med självmordsmördarbombningar utanför arenan Stade de France, där en landskamp i fotboll mellan Frankrike och Tyskland spelades. Därefter avancerade kamrater till självmordsmördarna genom ett begränsat avsnitt i Paris, inte långt från Charlie Hebdo-redaktionen, och sköt på måfå in bland gästerna vid restauranger och kaféer innan de nådde fram till Bataclan-hallen, som lär ha utvalts på grund av att den har judiska ägare.

En karta över terrorhandlingarna i Paris den 13 november 2015.

Såvitt jag kan bedöma har Pamela Geller så här långt skrivit det bästa om Paris-terrorn på sajten Breitbart News:

http://pamelageller.com/2015/11/pamela-geller-breitbart-news-muslims-declare-war-on-france-it-was-a-bloodbath.html/

Geller är icke minst starkt kritisk till inflödet av muslimer från främst Mellanöstern och Nordafrika:

Despite all this horror, the European Union elites are bringing into Europe millions of these savages.

Islamiska staten, även stundom benämnd Kalifatet, har råkat ut för vissa motgångar på sistone. Samma dag som Paris-attentaten genomfördes dödades den så kallade Jihad John, alias den i London uppvuxne Mohammed Emwazi, en beryktad bödel som setts i filmer från flera spektakulära IS-slakter av tillfångatagna kristna, i en amerikansk drönarattack mot Raqqa i Syrien. Eliminerandet av Emwazi får väl mest ses som en symbolisk framgång i kampen mot Kalifatet.

 ”Jihad John” – nu oskadliggjord – med två av sina offer.

Betydligt viktigare var då att den kurdiska specialstyrkan Peshmerga i förening med yazidiska krigare dagen innan lyckades driva tillbaka IS-styrkor från Sinjar i norra Irak:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/islamiska-staten-besegrat-i-sinjar/

Denna seger, hur glädjande den än var, kan dock knappast betecknas som avgörande. Som Per Jönsson vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm uppger för TT den 14 november: ”Sinjar är viktigt i den mening att området ligger mellan Mosul och Raqqa – men ingen enskild förlust för IS betyder särskilt mycket eftersom de opererar på så många ställen samtidigt.”

Inte heller har de som hoppades på att den ryske ledaren Vladimir Putin, av många kallad ”en ny tsar”, skulle göra processen kort med Kalifatet särskilt mycket att glädjas över. Putin har en egen agenda där stöttandet av den proryska Assad-regimen i Damaskus står i centrum. Säkerligen har de ryska stridplanen bombat även IS-mål, men deras insatser har inte på något sätt i grunden skakat den barbariska terrorgrupperingen.

IS/ISIS/ISIL/DAESH står således ännu starkt i Irak och Syrien och har nu också visat vad man med anmärkningsvärt små resurser förmår i Europa. Dagen innan terrorn i Paris genomförde man även ett terrordåd i Beirut i Libanon med 43 dödsoffer som resultat.

För drygt ett år sedan skrev jag följande sammanfattning om Islamiska staten och dess historik:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/09/23/liten-historik-om-is-islam-och-valdet/

 Mumbaiterrorn 2008 skördade minst 175 människoliv.

Händelserna i Paris liknar till upplägget mycket den terrorvåg som sköljde över den indiska storstaden Mumbai (Bombay) 26-29 november 2008. Under fyra dagar mördade då ett tiotal terrorister från pakistanska jihadistgruppen Lashkar-e-Taib i väpnade aktioner med automatkarbiner och handgranater 175 personer. Minst åtta platser drabbades, och i jakten på utlänningar att ta till fånga ockuperades två lyxhotell.

Nio av tio terrorister oskadliggjordes medan den som överlevde, Ajmal Kasab, dömdes till döden den 6 maj 2010 och avrättades genom hängning den 21 november 2012. Det var för övrigt Indiens första avrättning på åtta år.

En sammanfattning av Mumbai-terrorn via denna länk:

http://www.pbs.org/wnet/secrets/mumbai-massacre-background-information/502/

Världen kommer att fortsätta följa vad som händer i Paris under den närmaste framtiden. Exemplet Mumbai visar att det i värsta fall kan komma fler terrordåd. Om inte i Paris kan Kalifatets barbarer mycket väl slå till i Moskva, Berlin – eller Stockholm.

Stefan Löfven har i mitt tycke betett sig förhållandevis statsmannamässigt efter händelserna i Paris och bland annat talat om ”ett vidrigt hat och förakt mot människor”. Vilket naturligtvis är alldeles sant. Samtidigt får vi inte glömma att den europeiska godtrogenheten i allmänhet och den svenska varianten i synnerhet är en av de största anledningarna till att IS kunnat bygga upp tusentals terrorceller i hela Europa.

Ett antal IS-terrorister har avslöjats bland de så kallade flyktingar, som i en mäktig flodvåg nu trots försök att skärpa upp kontrollen av inkommande väller in över vår världsdel. Några av dessa har genuina flyktingskäl, andra är socialturister medan ett okänt antal är terrorister. Sverige med dess släpphänta attityd uppfattas med allt skäl som ett himmelrike, även om detta på sistone naggats något i kanten tack vare att bostäderna nu är slut.

Jihadistangreppet mot Charlie Hebdo skedde under stridsropet ”Allahu Akbar”, Gud är större.

Vad som motiverar jihadister av typ Jihad John är inte någon galenskap i mental betydelse men däremot en ideologisk galenskap som hämtas direkt är islams heliga bok, Koranen, där det talas om att fienderna skall halshuggas och bada i blod med mera. Ett antal av världens ledare har uttryckt meningen att ”IS har ingenting med islam att göra” och samtidigt – såsom president Obama i USA och premiärminister Cameron i Storbritannien – deklarerat att ”islam är fredens religion”.

Det är ett mycket märkligt påstående när det görs om en religion/ideologi som har expanderat enbart genom sina militära erövringståg från profeten Muhammeds tid på 600-talet och framåt. Muhammed själv föregick med ”gott” exempel då han på sin tid vid ett tillfälle lät halshugga omkring 600 judar, som hade väckt profetens misshag genom att vägra underkasta sig hans bud.

Islam är inte bara en religion utan fastmer en heltäckande ideologi som till stora delar bygger på våld och blodsutgjutelse, vilket framgår av följande insiktsfulla artikel av C. G. Holm i tidskriften Contra 5/2005:

http://www.contra.nu/c055prov.html

När nu Islamiska staten/Kalifatet på allvar expanderat till Europa är det en tvingande nödvändighet att dels införa helt andra typer av gränskontroller än tidigare, dels skärpa upp terrorlagstiftning och säkerhetsövervakning betydligt. Det skulle behövas någon typ av en övergripande europeisk Patriot Act enligt amerikansk modell, även om vi då skulle tvingas göra avkall på några av våra tidigare som självklara ansedda fri- och rättigheter.

Paris 2015: ödesdiger upptrappning av det islamistiska våldet

 

https://www.youtube.com/watch?v=MgqiFz3-v98

https://www.youtube.com/watch?v=i-FFx7Xy0Uo

Något av det mest fundamentala man får lära sig vid mediaträningar är att inte skriva i affekt. Jag gör ett undantag från den regeln nu efter de fasansfulla underrättelserna om massakern på minst 13 personer vid redaktionen till den franska satirtidningen Charlie Hebdo i Paris.

 Terroristernas flyktbil.

Jag är så upprörd att jag nästan skakar och kan inte se klart på grund av tårarna i ögonen. Vad som hänt är uppenbarligen, att ett kommando maskerade muslimska aktivister under stridsropet ”Allahu akbar” (arabiska för ”Gud är större”) tömt sina automatvapen av typ Kalasjnikov i redaktionslokalerna och därvarande personal.

I samband med flykten i bil från brottsplatsen skall terroristerna ha kört på flera fotgängare. När detta skrivs meddelas det att 13 personer dött och tio skadats. För flera av de skadade skall tillståndet vara kritiskt.

Se länkarna överst!

Jag må vara upprörd, men jag kommer för den sakens skull inte att uttrycka mig annorlunda än jag skulle gjort om jag haft en hel hink is i magen. Nidingsdådet i Paris innebär en flagrant och troligen ödesdiger upptrappning av blodiga och brutala islamistvåldet som utgör ett allt större hot mot vårt öppna och toleranta samhälle.

 Islams idé om barmhärtighet: terrorist skjuter ihjäl en polis som ber honom skona sitt liv.

Som jag skrivit ett antal gånger tidigare så är det islamistterrorn som utgör det största hotet mot vårt fria och öppna samhälle, exempelvis i detta blogginlägg:

https://tommyhansson.wordpress.com/2011/01/27/islamistterror-ar-och-forblir-det-storsta-hotet/

Detta är en direkt följd av EUs öppna gränser som i princip tillåter vem som helst att ta sig hit utan bakgrundscheck. Maximal öppenhet och tolerans är bra i den bästa av världar, men det är tyvärr inte i en sådan värld vi lever. Sverigedemokraterna har under en följd av år varnat för vad den accelererande islamiseringen kan ställa till med och dessvärre har vi nu fått rätt. Tro mig – jag hade varit mycket gladare om så icke hade varit fallet.

 Muhammed-satir på tidningsomslaget.

Om den brutala massakern i Paris kan få fler naiva västerlänningar att få upp ögonen för det radikala islams verkliga agenda – det vill säga att medelst massmord, våld och terror upprätta ett muslimskt kalifat över hela världen – har de döda på tidningsredaktionen i alla fall inte dött förgäves.

Detta var för övrigt inte den första attacken mot tidningsredaktionen. I slutet av 2011 utsattes den för en bombattack:

http://www.indexoncensorship.org/2011/11/charlie-hebdo-bomb-bruce-crumley-james-kirchick/

Slutligen: jag stödjer helhjärtat Charlie Hebdos självklara rätt att arbeta med satir och humor som vapen, även om jag inte skulle dela tidingens alla värderingar (som jag ärligt talat inte vet mycket om).

Yttermera stödjer jag även rätten att utsätta vilken religion som helst, inklusive alla andra samhällsföreteelser, för kritik och hån. Dessa rättigheter måste försvaras till varje pris och med vilka medel som helst.

Jag tror slutligen också vi nödgas dra slutsatsen, att islam som den ser ut i dag och för överskådlig tid framöver aldrig kommer att gå ihop med ett demokratiskt och frihetligt samhälle. Vi måste sluta lyssna på toleransmånglarna som hävdar motsatsen. Vi måste sluta skrämmas av att bli skällda för att vara ”islamofober”. Jag utesluter inte att just islamofobi kan vara vårt säkraste sätt att skydda oss mot en satanisk och omänsklig ideologi.

Islam hör helt enkelt inte hemma hos oss.

Med andra ord: jag är Charlie Hebdo!

 

Det är mycket islam nu…

Man kan inte säga annat än att det är mycket islam just nu…

Svenska kyrkan har inte bara fått sin första kvinnliga ärkebiskop i Antje Jackelén, som föddes i dåvarande Västtyskland 1955. Jackelén har även på olika sätt uttryckt en ganska uppseendeväckande förståelse för islam. När hon i oktober utfrågades om sin syn i olika frågor inför ärkebiskopsvalet kunde eller ville hon inte ge ett klart svar på frågan, vem av Jesus eller Muhammed som gav den sannaste bilden av Gud.

Antje Jackelén: Allahu Akbar.

Jag menar att det är ganska allvarligt om inte den som är vald att vara Svenska kyrkans överhuvud kan urskilja diskrepansen mellan fridsfursten Jesus och krigsherren Muhammed. Under det att kristendomen erövrade världen genom att otaliga fredliga kristna offrade sina liv för sin tros skull, spred Muhammed islam genom massakrer, ymnigt flödande blod och vilt svingande svärd. Jesus har vidare ett enligt kristendomen unikt förhållande till Gud genom att han anses vara Guds son, medan Muhammed enligt islam endast är Guds profet.

När hon 2007 valdes till biskop i Lunds stift tog därtill Antje Jackelén som valspråk ”Gud är större”. Det har hänvisats till att uttrycket återfinns i 1 Johannesbrevet 3:19-20, vilket är riktigt: ”Gud är större än vårt hjärta och förstår allt.” ”Gud är större” är emellertid också en direktöversättning av den islamska trossatsen Allahau Akbar, som implicerar att Gud är större än människan varför människan skall underkasta sig honom (islam betyder just ”underkastelse” på arabiska).

Om Antje Jackelén är en smygmuslim eller endast har en konciliant attityd till islam och eventuellt också gentemot andra religioner kan jag svårligen bedöma.

Eljest har dagens stora nyhet på islamfronten varit, att den bosniska Muslimska föreningen i Göteborg låtit profeten Muhammeds svarta krigsflagga vaja utanför ett föreningshus i Gamlestaden. Den tillfrågade imamen försäkrade att det icke fanns anledning till oro, och flaggan lär senare ha plockats bort.

Muhammeds krigsflagga vajar i al-Qaida-sammanhang.

Terroristexperten Magnus Ranstorp har dock påpekat, att det inte är fråga om vilken flagga som helst. Flaggan, som innehåller trossatsen ”det finns ingen Gud utom Allah och Muhammed är hans profet”, används av den extremistiska grupperingen salafisterna och symboliserar strid för islams skull. Den syns ofta vaja i anslutning till världens krigsskådeplatser där islamistiska jihadkämpar med anknytning till terrornätverket al-Qaida är inblandade.

Den amerikanska nyhetssajten CNN har nyligen rapporterat, att av världens tio mest efterspanade terrorister är lika många – det vill säga samtliga – islamistiska jihadkämpar. Toppar listan gör al-Qaida-ledaren Ayman al-Zawahiri. Den amerikanska regeringen har utfäst en belöning om 25 miljoner US dollar för hans gripande. På tionde plats hamnar Doku Umarov, ledare för Kaukasiska emiraten, som har ett pris på sitt huvud motsvarande 5 miljoner US dollar.

De flesta på terroristlistan är araber, men där finns också ledaren för det västafrikanska mördarbandet Boko Haram, Abubakar Shekau,  som tagit på entreprenad att spränga skolor och kyrkor samt mörda skolbarn i Nigeria. Det har ryktats att Shekau skulle ha dött, men han finns i alla fall med på CNNs lista. Hela listan här:

http://edition.cnn.com/2013/10/09/world/meast/top-10-terrorists/index.html

Massmördaen Abubakar Shekau.

Bland litet mindre uppseendeväckande nyheter om händelser relaterade till islamska aktiviteter i Sverige kan nämnas, att den muslimska populationen i Härnösand i Västernorrland uppvisar en kraftig tillväxt genom invandring från främst Syrien och Somalia.

Det gör att muslimerna blivit trångbodda – varken den 27 kvadratmeter stora så kallade källarmoské  där man hållit gudstjänster eller den större byggnad man annekterat anses räcka till, varför det talas om behovet av att uppföra en sprillans ny moské inom fem års tid. Hur det blir med finansieringen återstår att se. Risken måste anses överhängande att någon av de extremistiska muslimska staterna Saudiarabien eller Iran tillskjuter ekonomiska medel, för att därigenom kunna använda den tilltänkta moskén som propagandacentral enligt beprövad modell.

Från förskolan Drakskolan i Korsta nära Sundsvall rapporteras, att barnen nyligen firat den muslimska högtiden Eid al-adha. Enligt skolans personal har detta skett i syfte att ”öka förståelsen för andra kulturer”. Tidigare har såväl det thailändska som kinesiska nyåret högtidlighållits.

Det uppges att barnen kommer från många olika länder och kulturer. Det borde väl i så fall anses synnerligen angeläget att dessa bibringas förståelse och kunskap om svenska högtider, men huruvida så sker framgår inte av rapporteringen.

Slutligen har en video lagts ut på diverse sajter som visar hur muslimska trosbekännare kräver att ett kors plockas bort från ett bönerum på ett sjukhus i Lund, ett viljeuttryck som givetvis anammades av sjukhusledningen. Filmen sägs visserligen härröra från maj 2012, men den kan ändå sägas ge en god bild av hur muslimer ställer ökade  krav på det undfallande svenska samhället. Den beprövade tesen att ”ta seden dit man kommer” verkar inte längre stå särskilt högt i kurs. Videon här:

http://www.exponerat.info/muslimer-accepterade-inte-kors-i-bonerum-pa-sjukhus-video/

Frågan är vad den närmast patologiska tolerans/undfallenhet som det svenska samhället uppvisar gentemot representanter från andra religioner och kulturer kommer att leda till på litet längre sikt. Svenska kyrkan har jag, det måste jag erkänna, givit upp hoppet om för länge sedan.

Ned i avgrunden med Klein.

Med företrädare som Antje Jackelén och hennes entusiastiska uppbackare Helle Klein i Seglora smedja kan vägen utför och ner i avgrunden bara fortsätta med oförminskad styrka. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om Svenska kyrkan om tio år får sin första muslimska ärkebiskop. Eller ärkeimam, som det då troligen kommer att heta.