Posted tagged ‘Alliansen’

C sjunker som en sten – SD näst störst hos Sentio

10 december, 2018

Nyheter Idag/Sentios senaste mätning lär inte muntra upp Annie Lööf (C).

När detta skrivs har prinsessan på ärten nummer 1 i svensk politik, Annie Lööf (C), meddelat att hennes parti säger nej till samarbete med Socialdemokraterna eftersom sosseriet avvisat hennes önskemål om att S bör föra en borgerlig politik. Det borde dock kanske inte komma som någon nämnvärd överraskning att Socialdemokraterna faktiskt består av – socialdemokrater.

I den senast publicerade opinionsundersökningen, Nyheter Idag/Sentios decembermätning, sjunker Centerpartiet som en sten: från 9,3 procent i november till 6,9 en månad senare. Det är nog ingen djärv gissning att det är Lööfs velande fram och tillbaka mellan den i praktiken stendöda alliansen och sosseriet som förorsakat C-raset. http://projektsanning.ronnquist.com/2018/12/08/centerpartiet-rasar-och-sd-rusar-i-sentios-decembermatning/

Enligt statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S) riskerar Lööf en svekdebatt hur hon än förhåller sig. Går hon med Socialdemokraterna anklagas hon för att svika alliansen, kör hon på alliansspåret för hon fan för att hon ger Sverigedemokraterna inflytande. Så centerledaren sitter där på pottkanten och har ändan bak hur hon än gör. Ett eventuellt extraval blir mänskligt att döma ingen braksuccé för Centern.

Största vinnaren hos Nyheter Idag/Sentio är SD som blir näst största parti.

Om Centerpartiet är Sentio-mätningens stora förlorare så är Sverigedemokraterna den stora vinnaren. 22,3 procent innebär en ökning med 2,1 procentenheter sedan novembermätningen och rangen som näst största parti. Det är tydligt att de väljare som stod i valet och kvalet mellan SD och något alliansparti och valde det senare alternativet i valet den 9 september nu bestämt sig för SD. Samtidigt som det framstår som kristallklart att de fiaskoartade regeringsförhandlingarna inte kan skyllas på det Sverige-vänliga partiet.

En annan förlorare i Sentio-mätningen är klimatextremistiska Miljöpartiet, som nu andra mätningen i rad hamnar under riksdagsspärren på 4 procent. Väljarna verkar inte alltför imponerade av MPs domedagsretorik. Här följer en länk som ger dig allt du behöver veta om det så kallade klimathotet: http://www.klimatupplysningen.se/wp-content/uploads/2017/03/Allt-du-behoever-veta-om-KLIMATHOTET-del-1.pdf?fbclid=IwAR2UnOmgXgNxfMaajyLPimBcYaBAy-L_rhqcde0NKLKzfnMHu_9KUDkLtJ8

Liberalerna, som fortfarande velar beträffande om de skall samverka med Socialdemokraterna eller ej, kan trösta sig med att de enligt Sentio med 4,2 procent hamnar just ovanför riksdagsspärren, en ökning med 0,9 procentenheter. L lär dock vara väldigt illa ute om det blir nyval. Moderaterna minskar med 0,6 procentenheter och noteras nu för 18,0 procent

Isbjörnarna blir allt fler och mår allt bättre, vilket får klimatextrema MP att må allt sämre.

Till vinnare i Sentios senaste mätning får man även utse Kristdemokraterna, som går upp från 5,3 till 6,1 procent. KD-ledaren Ebba Busch Thor antecknades nyligen för förhållandevis höga 33 procent i en mätning från Novus. Hon ansågs därmed ha högst förtroende av partiledarna jämte Stefan Löfven (S). Det bör nämnas att Ebba deklarerat att hon inte står främmande för att bilda en alliansregering med stöd av SD. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/11/17/ebba-busch-thor-har-vaxt-med-uppgiften/

Största parti i Sentio-mätningen blir Socialdemokraterna som ökar marginellt jämfört med novembersiffrorna. Vänsterpartiet får samma resultat som i valet med 8,0 procent men minskar med 1,3 procentenheter sedan mätningen i november.

Sentio december 2018 (novemberresultaten inom parentes):

Socialdemokraterna 28,4 (28,1)
Sverigedemokraterna 22,3 (20,2)
Moderaterna 18,0 (18,6)
Vänsterpartiet 8,0 (9,3)
Centerpartiet 6,9 (9,3)
Kristdemokraterna 6,1 (5,3)
Liberalerna 4,2 (3,3)
Miljöpartiet 3,9 (3,8)

Annonser

Förtroendeligan: Busch Thor upp som en sol, Lööf ner som en pannkaka

2 december, 2018

Förtroendet för partiledarna/språkrören enligt Novus senaste mätning.

Det mest anmärkningsvärda med Novus senaste mätning över de svenska partiledarnas förtroende bland väljarna är att Centerpartiets Annie Lööf sjunker som en sten. Samtidigt ökar Kristdemokraternas Ebba Busch Thors siffror markant. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-matning-rekordhogt-fortroende-for-ebba-busch-thoor-annie-loof-faller

Annie Lööfs stöd har dalat från 33 procent i augustimätningen ner till 26. En tillbakagång med 7 procentenheter. Ebba Busch Thor ökar med hela 13 procentenheter fram till 33 procent. Därmed är KD-ledaren landets mest uppskattade partiledare jämte Stefan Löfven (S), vilken ökar marginellt i förtroende. På tredje plats i förtroendeligan hamnar Ulf Kristersson (M), som tappar tre procentenheter.

Före valet framstod Annie Lööf för en majoritet av väljarna som den mest förtroendeingivande partiledaren. Om Busch Thor går upp som en sol på opinionshimlen kan man nog säga att Lööf går ner som en pannkaka.

Ja, man känner sig rentav frestad att citera profeten Jesaja (14:12) i dennes omdöme om den fallne ärkeängeln Lucifer i 1917 års bibelöversättning: ”Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna!” https://sv.bibelsite.com/isaiah/14-12.htm

Och det går knappast att säga att Lööfs fall från skyarna är något annat än logiskt. Hennes hattande fram och tillbaka mellan olika regeringsalternativ – än har hon velat släppa fram Löfven, än Kristersson, än sig själv till statsministerposten, bara inte SD gynnas – har framstått som allt annat än förtroendeingivande. Samma sak kan sägas om Liberalernas olycksalige Jan Björklund, som också tappar 7 procentenheter i Novus-mätningen.

Alliansledarna i gladare tider…

Tillsammans har Lööf och Björklund sett till att den borgerliga alliansen i dag är stendöd i alla avseenden.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, som nu har varit partiledare i 13 år, backar något men åtnjuter med 27 procent ändå ett större förtroende än Annie Lööf om vi får tro Novus siffror. Noterbart är vidare att Jonas Sjöstedt (V) går tillbaka med hela 6 procentenheter vad avser väljarförtroende. Båda språkrören i klimatextremistiska MP backar – Isabella Lövin med 5 och Gustav Fridolin med 3 procentenheter.

Om Lööfs magplask i opinionen är strikt logiskt så gäller samma sak för Busch Thors uppåtstigande. KD-Ebba är den av alliansledarna som mest övertygande värnat om den borgerliga alliansens fortbestånd och dessutom den som framstått som minst fixerad vid SD.

Nästa vecka är det meningen att Stefan Löfven skall försöka sy ihop en regering. Det är tänkbart att de båda förlorarna i Novus-mätningen, Annie Lööf och Jan Björklund, kommer att ingå i den. Jag vågar nog påstå att detta i så fall kan få förödande konsekvenser för båda partierna beträffande möjligheterna att bli kvar i riksdagen, mest naturligtvis för lilleputt-partiet Liberalerna. Inte heller ett eventuellt extraval torde gynna C och L särdeles mycket.

Jimmie Åkesson (SD) tror på ett konservativt block i riksdagen.

Vinnare i vilket fall som helst är med all sannolikhet Sverigedemokraterna, och det påstår jag inte bara därför att jag själv råkar tillhöra det partiet. Om Jimmie Åkesson har rätt och vi i framtiden får se ett konservativt M-KD-SD-block i riksdagen överlåter jag åt framtiden att utvisa. https://www.metro.se/artikel/jimmie-%C3%A5kesson-tror-p%C3%A5-konservativt-block-med-m-och-kd

 

Opinionsläget: SD avancerar, L och MP tappar mark

24 november, 2018

 

Opinionsläget i slutet av november 2018 när fem opinionsundersökningar vägts samman.

När man två och en halv månad efter valet den 9 september sammanfattar det partipolitiska opinionsläget i riket ser det ut precis som man hade kunnat förvänta sig. Det är inga dramatiska förskjutningar jämfört med valresultatet, och det är svårt att se att ett eventuellt extraval i någon mer väsentlig grad skulle kunna  rucka på det nuvarande dödläget. https://val.digital/

Precis som kunde ha förutsetts framstår Sverigedemokraterna som den stora vinnaren i anledning av nuvarande synnerligen oklara läge. Partiet noterar således 19,7 procent när fem olika opinionsinstitut vägts samman, vilket är 2,2 procentenheter bättre än i valet. SD har med andra ord tagit tillbaka några av de väljare som i valet gav den borgerliga alliansen en chans att bryta det rödgröna styret. Valresultaten kan studeras via denna länk https://valresultat.svt.se/2018/10000.html

Allra bäst går det för SD hos Expressen/Demoskop med 21,1 procent av väljarsympatierna. Hos Nyheter Idag/Sentio noteras partiet för 20,2 och hos Svenska Dagbladet/SIFO för 19,3 procent. SIFO-noteringen är SDs bästa någonsin hos detta institut, vilket av hävd brukar ses som det mest seriösa av samtliga opinionsinstitut. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/sd-rusar-i-ny-matning-ar-nast-storsta-parti-/

SD och Jimmie Åkesson har avancerat i opinionen.

Det är naturligtvis föga sensationellt att Sverigedemokraterna av många uppfattas som ett mer seriöst och moget parti när man jämför med det rena sandlådebeteende som de flesta övriga partier ägnat sig åt. De som av siffrorna att döma rumsterat om allra värst i sandlådan är Liberalerna, som lyckats med konststycket att i riksdagen säga nej till såväl Stefan Löfven (S) som Ulf Kristersson (M) som regeringsbildare. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/kallor-bjorklund-vill-regera-med-lofven/

L-ledaren Jan Björklund förefaller nu ha landat i att han, tillsammans med Annie Lööf och Centerpartiet, vill bilda regering tillsammans med Löfven. Denna inställning bottnar i Björklunds patologiska fixering vid SD; som bekant har han lovat sina adoptivsöner att aldrig någonsin låta det Sverige-vänliga partiet få inflytande i svensk politik. Att SD växer på kuppen och därmed ökar sitt inflytande tycks Björklund inte ha tänkt på.

Annie Lööfs SD-motstånd torde vara mer ideologiskt betingat och mindre byggt på personliga blockeringar än Björklunds – Lööf är som medlem i den ultraliberala organisationen Trilaterala kommissionen en svuren tillskyndare av globalismen – men har i sak varit lika förödande för alliansens sammanhållning som Björklunds inställning. Detta har uppmärksammats av den alltid läsvärde Expressen-krönikören Johan Hakelius på följande minnesvärda sätt: https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/kan-centerns-nej-gumma-verkligen-samtidigt-vara-en-elegant-dam/?fbclid=IwAR0oNyaeAZLtspcpo54NLnyvx8Bdy8xCicFFO9DXGl-b0EyFRCiqeL1FVdc

Det kan förefalla märkligt att väljarna straffat Liberalerna betydligt hårdare än Centern. L-partiet, som nådde 5,5 procent i valet, balanserar i sammanvägningen på 4-procentsspärren och får i tre av de fem mätningarna i november resultat som ligger under de magiska 4 procenten. Sämst går det i Nyheter Idag/Sentio med 3,3 procent. Centern ökar däremot med 0,4 procentenheter fram till 9,0 procent jämfört med valresultatet.

Rolf Wirtén (FP) – en av kontrahenterna i ”den underbara natten”.

Det kan visserligen andragas att Centern i form av föregångaren Bondeförbundet har en tradition av samverkan med Socialdemokraterna – på 1950-talet bedrevs den så kallade kohandeln mellan partierna och åren 1951-57 bildade dessa en koalitionsregering i vilken BF-ledaren Gunnar Hedlund var inrikesminister – men också L har i Folkpartiets skepnad strulat runt med S.

Vi som är litet till åren komna minns ”Den underbara natten” den 23 -24 april 1981, då budgetministern Rolf Wirtèn (FP) i koalitionsregeringen Fälldin II ingick en blocköverskridande skatteuppgörelse med Kjell-Olof Feldt (S). Uppgörelsen resulterade i att Moderata samlingspartiet lett av Gösta Bohman lämnade regeringen och gav plats åt minoritetskoalitionen Fälldin III bestående av Centern och Folkpartiet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Underbara_natten

Ansvaret för att den borgerliga alliansen numera i praktiken är överspelad får anses vara lika fördelat mellan L och C. Av de övriga partierna noterar både M och KD smärre nedgångar jämfört med valutgången. S, som hållit en relativt låg profil under kalabaliken kring den hittills misslyckade regeringsbildningen, har ökat med 0,8 procentenheter fram till 29,1 procent medan V ligger kvar på 8,0 procent och klimatextremistiska MP på 4,0 procent..

Den beryktade Aftonbladet-profilen Anders Lindberg gör det lätt för sig och lägger hela ansvaret på Sverigedemokraterna – inte på de partier som vägrar respektera valresultatet och de 1,1 miljoner väljare som röstade på SD: ”Det är SDs fel att vi inte har en ny regering” har Lindberg således twittrat. https://nyheteridag.se/aftonbladets-lindberg-sds-fel-att-vi-inte-har-en-ny-regering/

Den patologiske SD-hataren Jan Björklund – på väg ut?

När detta skrivs har riksdagens talman Andreas Norlén (M) förutskickat att det skall hållas en omröstning i riksdagen i början av december om Stefan Löfven som regeringsbildare. Det blir den andra liknande omröstningen – senast var det Ulf Kristersson (M) som föll på grund av att C och L inte ville ge SD inflytande. Om fyra sådana omröstningar misslyckas med att vaska fram ett regeringsalternativ kommer extraval automatiskt att utlysas.

Jag uttryckte på denna plats skepsis gentemot ett nyval när ett sådant nämndes som en tänkbar möjlighet för nästan exakt fýra år sedan, och min inställning är i princip densamma nu. Ty vad är det som talar för att ett nyval/extravalskulle resultera i ett påtagligt annat resultat när inga större förändringar, med undantag för SDs tillväxt, har skett i opinionen sedan valet? Inte mycket som jag ser det, även om de teoretiska utsikterna att bli av med Liberalerna och Miljöpartiet i och för sig kan verka lockande.

Ett extraval skulle, precis som för fyra år sedan, med all sannolikhet bli dyrt, jobbigt och onödigt och dessutom spä på det redan ansenliga politikerföraktet. Då är det bra mycket bättre att allianspartierna tar sitt förnuft till fånga och faktiskt bildar en regering med SDs hjälp. Ett steg i den riktningen vore att Liberalerna entledigar bromsklossen Jan Björklund från dennes uppdrag som partiledare och ersätter honom med exempelvis den förnuftiga Nyamko Sabuni. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/11/22/ett-nyval-ar-dyrt-jobbigt-och-onodigt/

Därför är fanatikern Annie Lööf är en fara för Sverige

14 november, 2018

När centerledaren Annie Lööf i en SVT-intervju den 10 november 2014 fick frågan om hon kunde tänka sig en invandring på 30 miljoner så att Sverige fick en befolkning i höjd med 40 miljoner svarade hon att det var inget hon ville utesluta: ”Ser inga problem med det”, blev svaret till intervjuaren Anna Hedenmo. Se länken ovan.

Att Lööf talat sig varm för globalistprofeten George Soros, som vill avskaffa alla nationsgränser, införa en helt fri invandring och ingripit i nationella angelägenheter i en rad länder – i Sverige gav han den vänsterextrema stiftelsen Expo en dusör som ledde till att den SD-fientliga organisationen Tillsammansskapet bildades inför valet 2014 – är därför helt stilenligt. https://nyheteridag.se/lackan-avslojar-george-soros-betalade-expos-grasrotsrorelse-for-att-paverka-valet-2014/

Om George Soros, född György Schwartz i Budapest 1930, utlät sig Annie Lööf nyligen på följande sätt på sitt Instagram-konto: ”En stark, modig person som gjort mycket gott.” Tilläggas kan att Soros genom en omfattande valutaspekulation var en av de finansiella aktörer som starkt bidrog till den djupa ekonomiska krisen i Sverige 1992, vilken medförde 500 procents inflation. Ekonomin räddades genom att regeringen på Ny Demokratis inrådan lät kronan flyta fritt.

Henry Kissinger och framlidne David Rockefeller – två av Trilaterala kommissionens grundare.

Att Annie Lööf är sugen på att bli Sveriges första kvinnliga statsminister är ett understatement. Jag är inte den enda bedömare som menar att det är svårt att hitta en mer olämplig kandidat för denna post än just Lööf. I en debattartikel i Expressen den 27 september 2018 skrev miljöpartisterna Birger Schlaug, före detta språkrör, och MaLou Lindholm, tidigare EU-parlamentariker, följande om Lööf:

Sverige behöver inte en statsminister – eller ens ett statsråd – som är medlem i en privat global organisation som bakom stängda dörrar har som syfte att leda världen. https://www.expressen.se/debatt/elitorganisationen-som-annie-loof-talar-tyst-om/

Den organisation Schlaug och Lindholm åsyftar är Trilateral Commission (Trilaterala kommissionen), som bildades 1973 av bland andra David Rockefeller, Henry Kissinger och Zbigniew Brszezinski och som har i storleksordningen 300-350 deltagare från hela världen. Kommissionen delar George Soros gränslösa approach till politik och handel. Bland övriga svenska medlemmar märks Carl Bildt, Urban Ahlin och Marcus Wallenberg. https://sv.wikipedia.org/wiki/Trilateral_Commission

Annie Lööf och faderskapet Hans-Göran Johansson.

Annie Lööf, som ogift Annie Johansson, föddes i byn Maramö utanför Värnamo i Småland den 16 juli 1983. Hon ingick 2011 äktenskap med ingenjören Carl-Johan Lööf. Paret är bosatt i Nacka. Hennes pappa, polisassistent  Hans-Göran Johansson (C), är kommunstyrelsens ordförande i Värnamo sedan 2008. Som ung var Lööf målvakt inom ramen för IFK Värnamos flickfotbollsverksamhet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Annie_L%C3%B6%C3%B6f

Omsider blev Annie Johansson aktiv inom Centerpartiet, jobbade på bank och skaffade sig juristutbildning vid Lunds universitet. Kuriosa: vid en vistelse som Dag Hammarskjöld-stipendiat i London 2003 arbetade hon en tid som barista. Johansson invaldes i Sveriges riksdag 2006, efterträdde i konkurrens med Anna-Karin Hatt 2011 Maud Olofsson som C-ledare och var näringsminister i regeringen Reinfeldt 2011-14.

Ideologiskt är Annie Lööf nyliberal ut i de ordspråksrelaterade fingerspetsarna, något som framgår av de tre verk inom litteraturen hon framhållit som sina favoritböcker: Till världskapitalismens försvar av Johan Norberg, Anarki, stat och utopi av Robert Nozick samt Och världen skälvde av råkapitalismens stora förkunnare Ayn Rand. Lööfs favorit bland internationella politiker är Margaret Thatcher. https://tommyhansson.wordpress.com/2011/06/24/annie-anna-karin-och-ayn/

Anna-Karin Hatt var Annie Lööfs medtävlare om partiledaruppdraget.

Av Annie Lööfs biografi framgår övermåttan väl att hon är en renlärig fanatiker när det gäller globalisering, öppna gränser och fri invandring. Pragmatism är ingenting som ligger för henne, vilket ju också demonstreras av hennes med L-ledaren Jan Björklund delade inställning i den utdragna regeringsfrågan. Det viktigaste för Lööf-Björklund är således inte att ge Sverige en alliansregering utan att  till varje pris hålla Sverigedemokraterna borta från varje form av tänkbart inflytande.

Att detta i förlängningen nästan oundvikligen kommer att leda till att SD växer och därmed får ett ännu större inflytande, samtidigt som väljarunderlagen för C och L riskerar att kraftigt reduceras, tycks varken hon eller parhästen Jan Björklund ha funderat över. För i alla fall Björklunds parti är risken överhängande att det åker ur riksdagen vid det troliga extraval som väntar runt hörnet.

Annie Lööf är en politisk utopist och som sådan en logisk partiledare för Centern, som har en grundmurad tradition av utopism att falla tillbaka på åtminstone sedan Thorbjörn Fälldin med närmast religiös övertygelse lyfte kärnkraftsfrågan på 1970-talet. För några år sedan presenterade vidare partiet ett politiskt programprojekt som innefattade fri invandring, månggifte, slopad skolplikt och ett federalt Sverige. https://tommyhansson.wordpress.com/2012/12/29/utopism-ar-tradition-hos-centern/

Nej, någon skomåltid blir det nog inte för Annie Lööf.

Tanken på att talman Andreas Norlén skall ge Lööf i uppdrag att sondera för ett regeringsalternativ lär stupa på att moderatledaren Ulf Kristersson i ett anfall av akut klarsyn sagt sig neka detta. Förhoppningsvis slipper vi därmed fru Lööf som statsminister. Att hon är en fara för Sverige står klart för denna bloggare. Däremot utesluter Lööf inte att släppa fram Stefan Löfven som regeringsbildare, vilket vore ett förräderi i den högra skolan mot alliansväljare och alla andra som vill se ett regeringsskifte.

Detta borde innebära att Annie Lööf redan nu rimligen hade fått börja tänka på hur hon skall anrätta den sko hon har sagt sig vilja inmundiga hellre än att bli ett ”stödhjul” åt Stefan Löfven. Dock har hon tydligen på sistone försiktigtvis tänkt om i den frågan. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/darfor-skickar-folk-gamla-skor-till-centerpartiet

Diktaturfasoner och värdegrundsflummande urholkar Sveriges demokrati

3 oktober, 2018

Demokratin i Sverige fasas ut i alla raskare takt till förmån för luddigt värdegrundstänkande.

Att utestänga Sverigedemokraterna, landets tredje största parti, från varje form av inflytande har blivit viktigare än allt annat bland övriga partier. Detta indikeras icke minst av att statsminister Stefan Löfven (S) har ringt runt till sina partikamrater i landets kommuner och uppmanat dem ingå blocköverskridande samverkan i syfte att sätta stopp för det Sverige-vänliga partiet. https://nyheteridag.se/lofven-ringer-runt-till-kommuner-for-att-stoppa-sd/

Ett av de efterföljansvärda exempel Löfven hänvisar till är den nya majoriteten i Södertälje, där Socialdemokraterna och Miljöpartiet gått samman med Centerpartiet och Kristdemokraterna i en ohelig allians. Att Centern med veteranen Tage Gripenstam i spetsen skulle lägga sig platt för Boel Godners sosseri var väl inte helt oväntat – C i form av Bondeförbundet ingick som bekant i den regeringssamverkan som kallades ”kohandeln” med S på 1950-talet och har traditionellt inte ställt sig främmande för denna typ av samarbete. https://www.sodertalje.se/nyheter/de-ska-samarbeta-for-att-styra-sodertalje/

Att KD anfört av den fryntlige David Winerdal skulle sälja sin själ för att kunna positionera sig vid den kommunala maktens köttgrytor och bli  knähund åt Godner är desto mer anmärkningsvärt. Det här var knappast vad KD-väljarna i kommunen hade röstat för. Om inte alla tecken slår fel lär det straffa sig i nästa val, vare sig detta inträffar i extraval 2019 eller i det ordinarie valet 2022.

Södertäljes nya makthavare – från vänster Emilia Pettersson (MP), Boel Godner (S), Tage Gripenstam (C) och David Winerdal (KD).

Besattheten av och vanföreställningarna gentemot SD från sjuklöverpartiernas och mediaetablissemangets sida har tveklöst gjort Sverige mindre demokratiskt. Den alltid läsvärde Dick Erixon, chefredaktör för SD-publikationen Samtiden, går så långt att han skriver att Sverige inte längre är en demokrati:

Riksdagen bryter nu mot portalparagrafen i grundlagen. Små partier får ordförandeposter i utskotten men inte landets tredje största. Det är ett klart avsteg från demokrati och proportionalitet i riksdagens arbete. https://samtiden.nu/2018/09/sverige-ar-inte-langre-en-demokrati/

Således existerar inte längre normal parlamentarism i vårt land: sju riksdagspartier blockerar det åttonde. Det innebär att tesen ”all makt utgår från folket” har förvanskats till ”all makt utgår från delar av folket”. Erixon konstaterar att detta är ett brott mot Regeringsformens §1 när det kommer till fördelningen av ordförandeposterna i riksdagens utskott.

Jens Ganman raljerar över alliansens viktigaste valfrågor.

Riksdagen har 17 utskott av olika slag och MP med 4,4 procent av väljarstödet har tilldelats en ordförande- och en viceordförandepost. Samma gäller det gamla kommunistpartiet Vänsterpartiet med 8 procent, som därtill besätter posten som riksdagens andre vice talman. SD med 17,6 procent blir helt utan. Eller med Dick Erixons ord: ”Diktaturfasoner styr numera riksdagen.”

Dick Erixon och SD är inte ensamma om att konstatera att demokratin är satt på undantag i Sverige. Enligt en studie presenterad av den engelska tidskriften The Economist har demokratin i Europa som helhet minskat under perioden 2006-16. För Sverige noteras en av de största nedgångarna under nämnda tioårsperiod, låt vara att vårt land fortfarande rankas bland de jämförelsevis mest demokratiska. Sämst ställt med demokratin är det i Ryssland. https://www.europaportalen.se/2017/01/minskad-demokrati-i-europa

Ytterligare en indikator på att vår demokrati är i gungning är att antalet överklaganden som kommit in till Valprövningsnämnden är fler än någonsin – runt 900, vilket skall jämföras med ett 100-tal i valet 2014. Ett stort antal anmälningar har även tillställts OSSEs valobservatörer. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rekordmanga-anmalningar-om-valfusk-dramatisk-okning

Urholkandet av demokratin i Sverige är på intet sätt något som inträffat helt plötsligt i samband med det nyligen avverkade valet och dess efterdyningar. Det är, vilket demonstreras av The Economists studie, en process som pågått under en följd av år. Några ganska slumpmässigt utvalda exempel följer här:

Förre stats- och utrikesministern Carl Bildt sågar tjänstemannauppropet som en ”S-märkt kampanj”.

-261 formellt opolitiska tjänstemän vid regeringskansliet, varav några högre befattningshavare vid UD, undertecknar ett ”värdegrundsupprop” som på goda grunder kan uppfattas som ett ställningstagande mot en kommande regering ledd av alliansen eller M med eventuellt stöd av SD. Uppropet har av Carl Bildt avfärdats som ”S-märkt kampanjande”. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/On97e3/bildt-kritisk-mot-tjanstemannens-upprop

-Andreas Önnerfors, tyskfödd forskare vid Göteborgs universitet och medlem i Centerpartiet, försöker få igång ett upprop för att förmå Göteborgsposten att sparka sin ledarskribent Alice Teodorescu. Detta sedan Teodorescu varnat för riskerna med att överdriva hotet från nationalsocialismen. Bland annat kritiserade hon Dagens Nyheter för att ha utnyttjat Förintelse-överlevaren Héidi Fried som politiskt slagträ. Den reaktion Önnerfors hade velat ha uteblev dock varefter han såg sig föranlåten att göra en så kallad pudel och be om ursäkt. https://nyheteridag.se/forskare-forsokte-dreva-bort-teodorescu-nu-pudlar-han-offentligt/

-Flera exempel på klanröstning, en företeelse som möjliggjorts genom massinvandringen över Sveriges gränser, kan noteras. Det mest kända exemplet rör den helt okända Göteborgs-politikern Leila Ali Elmi, vilken kryssades in i riksdagen av sina somaliska landsmän. När hon skulle rösta om talman i riksdagen fick hon inte upp locket till sin riksdagsbänk. Ett annat exempel är Jamal El Haj, socialdemokrat i Malmö, som kryssades in efter att ha lovat fler moskébyggen och försvarat niqab. Ytterligare ett exempel är KDs riksdagspolitiker Robert Halef, som kunde inhösta flest personkryss i Södertälje efter att ha turnerat i kyrkor och andra samlingspunkter för kommunens assyrier/syrianer. https://samnytt.se/med-massinvandring-kommer-klanrostning

MPs Ali Khalil försökte ordna bygglov för moské i Botkyrka genom att lova M runt 3000 röster.

-Rikstäckande uppmärksamhet väckte det när SVTs ”Uppdrag granskning” avslöjade att Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka, Ali Khalil, erbjudit Moderaterna i kommunen uppskattningsvis runt 3000 röster mot att partiet såg till att den muslimska församlingen beviljades bygglov för ny moské. Khalil tvingades avgå från sina tunga kommunala poster på kuppen och uteslöts även från sitt parti.. https://nyheter24.se/maktkamp24/913936-ali-khalil-mp-utesluten-fran-partiet-lovade-m-3-000-roster

-I ett land där de demokratiska institutionerna är på väg att krackelera faller det sig förstås naturligt att statsstyrda SVT ber om ursäkt till en brutal kommunistdiktatur som det röda Kina. som inte uppskattade ett satirinslag om kinesiska turister. Det torde därför inte ha överraskat någon att programledaren Jesper Rönndahl i sändning bad kineserna om ursäkt. Han skulle naturligtvis ha bett dem flyga och fara med hänvisning till att i Sverige har vi, till skillnad från vad som är fallet i Kina, lagstadgad yttrandefrihet. https://www.svt.se/kultur/svenska-nyheter-ber-om-ursakt-efter-kina-satir

-Mitt sista exempel på hur det kan gå till i det nya, på många sätt odemokratiska Sverige, är rättsväsendets behandling av gatukonstnären Dan Park. Denne har åtalats, dömts och fängslats upprepade gånger medelst gummiparagrafen om ”hets mot folkgrupp” till följd av sin högeligen politiskt inkorrekta konst. När han skulle ställa ut några av sina alster på ett galleri i Malmö för ett par år sedan ingrep polisen och bar iväg med ett flertal av tavlorna. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/06/30/nar-polisen-blir-ett-hot-mot-rattssamhallet/

Polisen beslagtog Dan Parks konst.

Värdegrundsflummande. Politiska upprop av opolitiska tjänstemän. Forskares försök att få ledarskribenter avskedade. Klanrelaterad röstning. Försök till röstköp. Statsmedias ursäkt till diktaturer. Fängslande av konstnärer och konfiskering av deras konst. Dessa företeelser är visserligen inte formellt olagliga men visar ändå på ett växande förakt för vår hävdvunna demokrati och yttrandefrihet som förfärar.

Att Sverige är på väg att bli en vad man kan kalla bananrepublik har jag redan tidigare konstaterat: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/02/28/tolv-skal-till-att-sverige-ar-pa-vag-bli-en-bananrepublik/

Talmansvalet och beröringsskräcken gentemot SD

22 september, 2018

Andreas Norlén (M): ”Islam går utmärkt att förena med västerländsk demokrati.”

Den 24 september skall den nyvalda riksdagen välja talmän. Alla tecken tyder på att det kan bli en rätt spännande men framförallt infekterad tillställning. Efter Sverigedemokraternas besked att partiet avser stödja alliansens kandidat Andreas Norlén skall det mycket till om denne inte kommer att utses till talman.

Andreas Norlén är född 1973, hemmahörande i Motala i Östergötland och har suttit i riksdagen sedan 2006. Sedan 2014 är han ordförande i konstitutionsutskottet. Norlën är osedvanligt välutbildad för att vara svensk politiker och har en doktorsexamen i affärsjuridik, vilket inte hindrar att han givit uttryck för märkligt oinformerade åsikter.

Jag har i ett tidigare blogginlägg påtalat det faktum att Norlén i en intervju med tidningen Dagens Samhälle, organ för Sveriges kommuner och landsting, 2016 visserligen menade att militant islamism utgjorde ett hot mot vårt samhälle men att: ”Islam går utmärkt att förena med västerländsk demokrati”. Den oförblommerade verkligheten är naturligtvis att detta inte gått någonstans. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/03/19/ku-ordforanden-andreas-norlen-m-islam-gar-utmarkt-att-forena-med-vasterlandsk-demokrati/

Norlén lyfter vidare i intervjun fram att även vad han kallar ”rasismen” utgör ett samhällshot av våldsam karaktär och nämner Nordiska motståndsrörelsen som exempel. Inte ett ord dock om våldsbenägenheten på den yttersta vänsterkanten med mängder av misshandelsfall och våldsamma motdemonstrationer som exempel.

Åsa Lindestam (S) ville bara lägga sig ner på golvet och gråta.

Socialdemokraterna valde att lansera Åsa Lindestam från Söderhamn i Hälsingland, född 1956, som sin talmanskandidat. Hon invaldes i riksdagen 2002 och innehar ett flertal tunga uppdrag, bland annat såsom vice ordförande i försvarsutskottet och ledamot i krigsdelegationen.

Att försvarspolitiken inte var ett förstahandsval för Lindestam framgick av följande kommentar: ”Jag ville komma till riksdagen för att driva utbildningspolitik. När jag skulle hamna i försvar ville jag bara lägga mig ner på golvet och gråta.”

För bara någon månad sedan avslöjade Aftonbladet att Lindestam åkt till Almedalsveckan i Visby med sin make och låtit riksdagen stå hotellkostnaderna på sammanlagt 18 000 kronor. När Aftonbladet inledde sin granskning bestämde hon sig hastigt för att hon ville betala tillbaka 4500 kronor till riksdagen. Hon skyller allt på riksdagsförvaltningen och uppger för Aftonbladet att hon inte avser ändra sitt beteende. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/8wA4xQ/efter-abs-granskning-s-topp-betalar-tillbaka-4-500-kronor

För att ha suttit i försvarsutskottet i 16 år har Åsa Lindestam vidare givit prov på en rätt uppseendeväckande okunnighet. När hon vid en presskonferens i Blekinge 2014 fick frågor från medias representanter om försvarsinnehållet i budgetpropositionen kunde hon inte ge några godtagbara svar på en enda fråga, vilket föranledde Blekinge Läns Tidning att fråga sig vad det egentligen krävdes för att bli försvarspolitiker. http://www.blt.se/ledare-blt/vad-kravs-for-att-bli-forsvarspolitiker/

Björn Söder (SD) har gjort ett fullgott jobb som riksdagens andre vice talman.

Björn Söder, född i Höganäs 1976 och ledamot i riksdagen sedan 2010, är Sverigedemokraternas kandidat till posten som andre vice talman. Den har Söder som bekant innehaft sedan 2014 och såvitt jag kan bedöma gjort ett fullgott jobb, något jag inte heller hört någon ifrågasätta. Vad som ligger Söder i fatet är dels han partitillhörighet, dels några kanske mindre välbetänkta yttranden.

I våras gjorde Björn ett inlägg på centerledaren Annie Lööfs Facebook-sida i det knepiga ämnet svenskhet. Han skrev om Sveriges fem nationella minoriteter, bland dem samer och judar, och landade ordagrant i detta: ”Dessa grupper har minoritetsställning i Sverige just för att de inte är svenskar.”

Söder och hans vapendragare i SD-toppen har i efterhand sökt förklara vad den andre vice talmannen egentligen hade menat utan att lyckas särdeles väl med detta. Denna bloggare tillika SDare har uttryckt kritik mot Björns anmärkningar enligt följande: https://www.lt.se/artikel/stockholm/sodertalje/sodertaljes-sd-profil-kritisk-mot-soders-inlagg-om-judar-och-samer-tycker-jag-inte-att-man-kan-saga

Annat som räknats Björn Söder till last har varit ett uttalande för 20-talet år sedan om att homosexualitet är en ”avart”, vilket givetvis kan anses vara kontroversiellt men likväl alldeles sant jämfört med den heterosexuella normen.

Lotta Johnsson Fornarve: ”Så länge jag har varit med har vi tagit avstånd från östblocket och Sovjetunionen.”

Slutligen har även Vänsterpartiet dristat sig nominera en egen kandidat i form av sörmlandspolitikern Lotta Johnsson Fornarve från Oxelösund, född 1956 och riksdagsledamot sedan 2014. Detta har skett med partiledaren Jonas Sjöstedts minst sagt märkliga motivering hänsyftande på Björn Söders kandidatur: ”Han kan omöjligt företräda alla svenskar.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G1L814/v-tar-strid-mot-sds-talmanskandidat

Däremot, tycks Sjöstedt mena, skulle en kandidat från ett parti som inte ens fick hälften av det antal röster Sverigedemokraterna kunde inhösta i årets riksdagsval och som har ett mörkt förflutet som uppbackare av en av världens mest hänsynslösa och vidriga diktaturer gå i land med att representera alla svenskar. Ridå, som det brukar heta.

SDs gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, blev inte Sjöstedt svaret skyldig utan pekade omedelbart på vänsterledarens lögner och inkonsekvenser: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/jonas-sjostedt-ljuger-och-smutskastar-var-kandidat

Inte heller Lotta Johnsson Fornarves uttalanden har precis rosat marknaden. Hon blev medlem i dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna 1979, då partiet fortfarande hade Sovjetunionen, Östtyskland och Kuba som ideologiska föredömen. Ändå har Johnsson Fornarve haft fräckheten att påstå att ”så länge jag har varit med har vi tagit avstånd från östblocket och Sovjetunionen”.

Antonia Ax:son Johnson: ”Alliansen måste bryta beröringsskräcken mot SD.”

Vi får se hur det går på måndag. Grundtipset är att Andreas Norlén blir talman, Åsa Lindestam förste vice och Björn Söder andre vice talman. Även en  tredje vice talman skall utses, en post som i dag innehas av Esabelle Dingizian (MP)Hur sedan regeringsbildningen kommer att förlöpa står skrivet i stjärnorna. All turbulens bottnar i den patologiska beröringsskräck som sjuklöverpartierna hyser gentemot Sverigedemokraterna.

Är det för mycket begärt av allianspolitikerna att de skall lyssna på den garvade affärskvinnan och liberalen Antonia Ax:son Johnsons uppmaning att ta makten med hjälp av SD och att visa den dryga miljon väljare som stödde partiet i valet rudimentär respekt? https://www.expressen.se/dinapengar/axson-johnson-alliansen-maste-bryta-beroringsskracken-mot-sd/

Spridda anteckningar från valet: Sverige är inte ett normalt land

11 september, 2018

Riksdagsvalet i ett nötskal i en tecknares perspektiv.

Nej, det blev väl inte de valresultat vi SDare i Södertälje hade hoppats på när vi bänkade oss för att hålla valvaka på valdagskvällen. 17,6 i riksdags- och 14,4 i kommunvalet är ändå 4,7 respektive 1,2 procentenheters ökning jämfört med förra valet. Ingen optimal utdelning – jag hade trott på 20-25 procent – men likväl ingen katastrof. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/valet-2018-har-ar-riksdagspartierna-storst-och-har-gick-det-samst/

Det är ingen överdrift att utnämna Socialdemokraterna till det här valets stora förlorare. 28,4 procent är partiets sämsta resultat sedan den allmänna rösträtten infördes, precis som jag hade förutspått. I riksdagsvalet 1911 erhöll S-partiet under Hjalmar Brantings ledning 28,5 procent av rösterna. Jämfört med partiets bästa val någonsin – krigsåret 1940 då Per Albin Hanssons parti fick 53,8 procent – har sosseriet så gott som halverats.

Inte heller för Moderaterna blev det något succéval. 19,8 procent är 3,5 procentenheter sämre än i 2014 års riksdagsval, även om M inte kommer i närheten av partiets genom tiderna sämsta valresultat om 11,53 procent 1970.

I övrigt kan noteras att Miljöpartiets framgångar i opinionen, efter att ha dragit maximal nytta av den varma sommaren och helt oseriöst tagit denna som intäkt för långtgående klimatförändringar, har brutits – med 4,4 procent hankar man sig nätt och jämnt över riksdagsspärren och tappar tio mandat. Även den rödgröna regeringens stödparti Vänsterpartiet halkade ner några procentenheter jämfört med de flesta opinionsmätningar och får nu nöja sig med 7,9 procent.

Bloggaren flankeras av SD Södertälje/Nykvarns ordförande Joachim Hagström och gruppledaren Beata Milewczyk på föreningens valvaka. Foto: Rickard Graff

Centern på 8,6 och Liberalerna på 5,5 procent innebär väl rätt ”normala” noteringar, under det att Kristdemokraterna jämte SD kan utnämnas till valets segrare: 6,4 procent för KD innebär partiets fjärde bästa resultat någonsin även om det var långt ifrån alla tiders högsta som inföll 1998 med 11,77 procent.

SDs kommunala valresultat på 14,4 procent medför ett mandat mer i fullmäktige, detta med reservation för att vårt parti kan komma att tappa ett mandat till Realistpartiet när detta lokalpartis resultat föreligger först i slutet på veckan. Detta hänger samman med att Länsstyrelsen klantat till det och inrangerat RP bland ”övriga” trots att partiet har 1 mandat i fullmäktige. Stapeln med övriga partier når i Södertälje upp till 4,0 procent och RP behöver 2,0 procent för att komma in. Realistpartiet är för övrigt det enda parti som sagt sig kunna samverka med SD. https://www.svt.se/nyheter/val2018/sa-ska-sodertalje-styras-fyra-ar-framat

Vårt valresultat i Södertälje är desto märkligare, som vi med vår duktiga gruppledare Beata Milewczyk i spetsen bedrivit en mycket aktiv valrörelse med rekordmycket annonsering i lokalpressen, talrika debattinlägg och ett träget arbete i valstugan. Kanske har några väljare svalt den skräckpropaganda som producerats av den socialdemokratiska lögnfabriken, jag vet faktiskt inte.

Patrick Claesson, gruppledare i framgångsrika SD Nykvarn, omges av Beata Milewczyk, Rickard Graff och Oscar Ståhlbrand på valvakan. Foto: Tommy Hansson

Nåväl, sosseriet tappade åtskillig mark även i Södertälje och gick ner 3,3 procentenheter sedan förra valet till 31,3 procent. Det ser dock ut som om Boel Godner kan fortsätta vanstyra kommunen i ytterligare fyra år genom blocköverskridande samverkan. Jag gläder mig dock åt att Sveriges verkliga extremistparti, Miljöpartiet, backar med hela 2,9 procentenheter ner till 5,4 procent. Stor segrare i Södertälje är relativt sett KD med 8,7 procent.

Eftersom SD Södertälje /Nykvarn är en gemensam kommunförening glädjer jag mig åt att Sverigedemokraterna når ett kanonresultat i lilla Nykvarns kommun med 15,3 procent, vilket resulterar i två nya mandat upp till fem. Inte undra på att gruppledaren Patrick Claesson var glad som en speleman på valvakan! Det i kommunen dominerande Nykvarnspartiet har via sin ledare Bob Wållberg meddelat, att man som det pragmatiska parti man är ej utesluter samverkan med SD. https://www.svt.se/nyheter/val2018/nykvarnspartiet-stanger-inte-dorren-for-att-samarbeta-med-sd

Medan Sverigedemokraternas motsvarigheter i de övriga nordiska länderna i två fall ingår i regeringar och i det tredje ses som ett normalt parti som alla andra råder i Sverige en egendomlig beröringsskräck gentemot SD. Det förefaller som om övriga partier hellre ser att Sverige går under än att ens samtala med SD-representanter. Om skillnaderna i synen på systemkritiska partier i Norden har jag tidigare skrivit följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/10/11/en-nordisk-jamforelse-installningen-till-systemkritiska-partier-och-en-skrammande-framtid/

Redan ett dygn efter det att valresultatet offentliggjordes uttalade således Liberalernas ledare Jan Björklund, som slåss för sitt politiska liv, att den borgerliga alliansen spricker om något av dess fyra partier på något sätt samverkar med SD. Hellre skulle L söka stöd hos S eller MP, alltså två partier som innehåller gott om islamistiska element och har skänkt miljardbelopp i bistånd till den terrorbelastade Palestinska myndigheten .http://www.gp.se/nyheter/sverige/l-alliansen-spricker-vid-sd-samarbete-1.8174081

Förloraren Löfven försöker desperat klamra sig fast vid makten – vi får se hur det går.

Regeringsfrågan får i detta skede anses vara ytterligt osäker. Valets store förlorare, statsminister Stefan Löfven, tänker uppenbarligen klamra sig fast vid makten in i det längsta, kanske med hjälp av svikare i det gamla DÖ-underlaget. Det bästa från min konservativa horisont vore givetvis om M, SD och KD bildade regering, vilket hade inträffat i motsvarande situation i varje normalt land. Sverige är emellertid inget normalt land – här ligger en förlamande politisk korrekthet som en död hand över riket.

Slutligen noterar jag med tillfredsställelse att varken den öppet nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen  eller kryptonazistiska Alternativ för Sverige kom in någonstans. För sistnämnda parti blev det en bitter läxa att vare sig gillanden på Facebook eller ”hög energi” i valrörelsen räckte till. Inte heller Medborgerlig samling (som jag nog hade kunnat tänka mig rösta på om inte SD hade funnits), Piratpartiet eller Feministiskt initiativ gjorde någon succé, även om F! faktiskt kom in i några kommuner. https://www.svt.se/nyheter/val2018/sa-gick-det-for-smapartierna-i-valet-2018