Franske ”kejsaren” Macrons popularitet störtdyker – nu vill han ha en EU-armé mot Kina, Ryssland och USA

Länken här ovan går till ett brittiskt nyhetsinslag som diskuterar den franske presidenten Emmanuel Macrons vikande popularitet. Mannen som en gång, låt vara skämtsamt, kallades ”kejsaren av Europa”, kan i dag ”stoltsera” med en missnöjesnotering på katastrofala 71 procent enligt senaste mätningen.

Emmanuel Macron blev president genom att i andra valomgången av fjolårets presidentval besegra den nationalistiska kandidaten Marine Le Pen och tillskansa sig 66 procent av rösterna. Som president tituleras han även ”furste av Andorra”.

Macrons störtdykande popularitet har på sistone lett till att hans parti La République En Marche!, som han startade den 16 april 2016, har halkat efter Le Pens Rassemblement National (RN) – tidigare Front National – i mätningarna inför valet till Europaparlamentet i maj 2018. Försprånget är dock knappt – 21 mot 20 procent. https://sv.wikipedia.org/wiki/Rassemblement_National_(Frankrike)

RN har dock ökat med 4 procentenheter sedan mätningen i augusti. Intressant att notera är att den samlade högeroppositionen i Frankrike noteras för 30 procent av väljarsympatierna. Opinionsläget ligger väl i linje med utvecklingen i stora delar av det övriga Europa, där immigrations- och EU-kritiska partier noterar stora framgångar och är regeringsbärande i länder såsom Ungern Polen, Italien och Österrike.

EP-valet kan mot ovanstående bakgrund bli en veritabel kalldusch för globalistiskt inriktade EU-vänner som Macron och hans socialliberala centristparti. https://www.independent.co.uk/news/world/europe/france-polls-far-right-marine-le-pen-ahead-macron-rise-europe-en-marche-eu-elections-a8616776.html

Macron med  svart vän på Saint Martin.

Fransosernas kärleksaffär med Emmanuel Macron tycks alltså vara över. Emmanuel Jean-Michel Frédéric Macron föddes i  Amiens i Somme den 21 december 1977 och är därmed den yngste franske ledaren sedan kejsar Napoleon I Bonaparte. Han har en bakgrund som finansman och var tidigare rådgivare och delägare i investmentbanken Rothschild-Cie i Paris. https://www.expressen.se/nyheter/frankrikes-karleksaffar-med-macron-ar-over/

2014-16 var han finansminister men avgick från den posten för att kunna bedriva presidentvalskampanj 2017. Macron är en övertygad anhängare av frihandel, globalism och Europeiska unionen (EU), som han vill ge större makt. Han vill också stärka Frankrikes försvar samt öka toleransen gentemot landets stora muslimska minoritet om cirka 6,5 miljoner (2015), vilken utgör omkring 10 procent av befolkningen. https://sv.gatestoneinstitute.org/7280/frankrike-islamiseringen

Ett antal spektakulära jihadistiska terrordåd har knappast bidragit till att öka Macrons popularitet och det har inte heller den ökande beskattningen av utsatta pensionärsgrupper gjort. Macron har blivit beryktad som ”de rikas president”. Relativt nyligen gjorde han också skandal genom att vid ett besök på den karibiska ön Saint Martin låta sig fotograferas med halvnakna svarta ungdomar i närmast homoerotiska poser. Åtminstone en av ungdomarna hade ett kriminellt förflutet och ett par av dem gjorde obscena gester. https://edition.cnn.com/2018/10/01/europe/macron-photograph-intl/index.html

Trump och Macron kom väl överens vid den senares USA-visit i juli 2017.

Emmanuel Macron har, kanske litet överraskande, varit den västerländska ledare som kommit bäst överens med USAs president Donald Trump. Efter den franske presidentens senaste utspel – han vill ha en EU-armé med uppgift att försvara EU mot Kina, Ryssland och USA – verkar även kärleksaffären med Trump vara ett minne blott. https://www.breitbart.com/europe/2018/11/06/macron-calls-real-european-army-protect-eu-us/

Det är en öppen fråga huruvida Macrons popularitet kan ta upp sig fram till EP-valet om ett halvår. Tills vidare får han söka tröst hos sin 24 år äldre hustru Brigitte. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-40613719

 

Södertäljeprofiler (I): den helige Ansgar

Aposteln och helgonet Ansgar står staty i Hamburg i Tyskland.

I den första av en planerad serie artiklar om bemärkta Södertälje-profiler skriver jag här om Nordens apostel, Sankt Ansgar. Denne var naturligtvis inte från Södertälje men har ändå i viss mån präglat vår stad, varför jag tycker det kan vara befogat att inleda artikelserien med just honom.

Ansgar föddes i Fouilloy nära Amiens i vad som nu är Frankrike 801 och avled i en sjukdom i Hamburg 865. Han blev i ungdomen munk i Benediktinerorden och i tidernas fullbordan ärkebiskop i stiftet Hamburg-Bremen. Det sägs att Ansgar sörjde över att nödgas dö ”sotdöden” – han hade mycket hellre velat avsluta sin levnadsbana som en martyr för Kristus. Han helgonförklarades efter sin död.

Vi vet förhållandevis mycket om den helige Ansgar tack vare den handskrivna biografi – Vita Anskarii (Ansgars liv)- som författades av hans lärjunge Rimbert efter apostelns död. Rimbert medföljde Ansgar på dennes missionerande till svearna och efterträdde honom också som ärkebiskop i Hamburg-Bremen 865. http://popularhistoria.se/artiklar/ansgar-kristnade-birka/

Vikingaattack. Innan Ansgar anlände till Birka på ön Björkö i Mälaren (som i dag tillhör Ekerö kommun) under tidsperioden 829-831 hade han på inbjudan av den kristne danske konungen Harald Klak gjort en icke fullbordad missionsresa i riktning mot Danmark. Klak och kristendomen hade dock svagt stöd i Danmark och Ansgar föredrog att stanna söder om Elbe på tyskt område, där han inrättade en skola för danska gossar.

Några år därefter var det så dags för Ansgar och hans följeslagare att bege sig till svearnas rike och dess huvudort Birka. Med honom på den strapatsrika resan var Rimbert samt munken Witmar. Ungefär halvvägs utsattes dock ressällskapet, som förutom av missionärerna utgjordes av köpmän, för en attack av pirater i form av vikingar. De vilda nordmännen lade beslag på såväl skepp som ägodelar inklusive 40 böcker avsedda för gudstjänstbruk.

Värst av allt var kanske dock att piraterna även tillägnade sig de dyrbara gåvor munkarna/missionärerna medförde från den tysk-romerske kejsaren Ludvig den fromme i syfte att inte komma tomhänta till mötet med potentaterna i Birka.

Efter det föga vänskapliga mötet med vikingarna nådde det fromma sällskapet omsider Björkö och Birka sedan man tvingats tillryggalägga betydande avstånd till fots och, när man stötte på vattendrag, nyttja de båttransporter som stod till buds. Avsaknaden av gåvor till trots blev de kristna förkunnarna med Ansgar i spetsen vänligt mottagna av sveakonungen Björn. Först hade de besökt Hovgården på grannön Adelsö för att inhämta formellt tillstånd att besöka Birka.

”Den helige Ansgar av Hamburg” som ikonbild.

Ärkebiskop och påvligt sändebud. Vi kan läsa följande i den nyöversättning av Rimberts skildring som utgavs 1986:

När kungen hade fått reda på deras uppdrag, diskuterade han saken med sina män och gav dem sedan med allas bifall tillstånd att vistas där och predika Kristi evangelium.

Efter halvtannat år återvände Ansgar till tyskt område och kunde då till kejsar Ludvig överlämna ett brev från sveakungen Björn, enligt uppgift av Rimbert ”skrivet på svenskarnas speciella sätt” (det vill säga sannolikt med runor). Kejsaren beslöt nu att instifta ett nytt ärkestift norr om floden Elbe med säte i Hamburg. Ansgar utsågs 834 av påven Gregorius IV till ärkebiskop tillika påvligt sändebud i den dåtida världens norra utmarker, ett för kristna missionärer livsfarligt område där de beryktade vikingarna med sin hedniska tro på asagudarna inte brukade lägga fingrarna emellan.

Nådens år 845 blev skickelsedigert för Ansgars hemstad Hamburg i norra Tyskland. En stor vikingaflotta angrep då staden och lade den i grus och aska. Kyrkan och dess boksamling tillspillogavs, men Ansgar lyckades rädda kyrkans heliga reliker undan förödelsens styggelse.

Flerhundraårig process. I Birka jagades efter några års verksamhet de kristna predikanterna på flykten. Det hjälpte inte att militärbefälhavaren i staden, Hergeir,  låtit döpa sig – den hedniska reaktionen var för stark. Ansgar beslöt sig i detta läge för att återvända till Birka för att om möjligt åter få fart på den kristna missionen. Detta skedde i början på 850-talet, då Ansgar var en mogen man i dryga 50-årsåldern.

Ansgar mottogs med glädje av sveakonungen, men i övrigt var opinionen inte särskilt vänligt stämd gentemot anhängarna av Vite Krist. Frågan om de kristna skulle få tillåtelse att föra ut sitt budskap i Birka fick avgöras genom officiell lottning, den första kända i svensk historia. Lotten utföll till de kristnas fördel och Erimbert blev ny präst i Birka medan Ansgar återvände till sitt ärkebiskopsdöme där Bremen 864, året före Ansgars död, utsågs till ny ärkestiftsstad.
Inte heller denna gång lyckades kristendomen bita sig fast i Birka. När ärkebiskopen Unni besökte Birka 935 fanns inte ett spår kvar av den kristna tiden.

Kristnandeprocessen i dåtidens Sverige tog flera hundra år i anspråk. Den förste kungen som lät döpa sig var Erik Segersäll, men han avföll efter en tid till hedendomen. Eriks son, Olof Skötkonung, blev den förste svenske monarken att döpa sig och hålla fast vid den kristna tron. Dopet skedde enligt traditionen vid Husaby källa i Västergötland år 1008. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_kristnande

Ansgarsmonumentet i form av ett keltiskt kors på Borgberget i Birka på Björkö invigdes 1834.

Ansgar och Södertälje. Hur var det då med Ansgars anknytning till Södertälje, det dåtida Taelghia?

Att Nordens apostel verkligen passerade förbi här är mer än troligt eftersom den dåvarande vikingatida bosättningen var belägen längs den närmaste vägen mellan Saltsjön (Östersjön) och Mälaren. Trafiken på denna vattenled var viktig för de centrala orterna Helgö (400-700-talen), Birka (700-900-talen) samt Sigtuna (900-talet och framåt).

Båtfärder mellan Östersjön och Mälaren var möjliga tack vare det vid den tiden högre vattenståndet. När markhöjningen började göra sig gällande gick det att släpa skeppen över de grundare partierna. På 1000-talet hade det blivit alltför grunt för släpning, men detta gick att avhjälpa genom att farkosterna då rullades på stockar. Under Ansgars tid var det troligen släpning som gällde.

Ursprunget till den nuvarande Södertälje kanal stod klart 1819 under Carl XIV Johans regenttid. Bygget hade påbörjats 13 år tidigare och till betydande del utförts av ryska krigsfångar. https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6dert%C3%A4lje_kanal

Om Ansgar och hans medresenärer stannade till i Taelghia känner vi inte till, men att platsen var bebyggd vid den aktuella tiden vet vi genom arkeologiska undersökningar. Däremot vet vi att Sankt Ansgars katolska församling och den karaktäristiska vita kyrkan med anor sedan 1966 strax öster om kanalen är uppkallad efter honom. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ansgar

1834 restes på Borgberget i Birka, beläget innanför den gamla borganläggningen, det så kallade Ansgarsmonumentet för att markera 1000-årsminnet av Ansgars första missionsresa.

Fotnot: Artiklarna om Södertälje-profiler publiceras även på https://sodertalje.sd.se/.