Posted tagged ‘Anders Lago’

USA-reportern Tim Pool ger Trump rätt: Sverige har problem!

9 mars, 2017


Tim Pool ger Trump rätt: Sverige har verkligen problem.

Efter president Donald Trumps uttalande om att Sverige fått oförutsedda problem som en följd av det extremt omfattande flykting- och invandrarmottagandet beslutade sig den hårdkokte, Chicago-födde amerikanske reportern Tim Pool för att resa till Sverige och ta reda på hur saker och ting verkligen förhåller sig. https://en.wikipedia.org/wiki/Tim_Pool

Han sammanfattar nedan sina intryck från den svenska odyssén – och dessa borde verkligen stämma svenska makthavare och andra verklighetsförfalskare till eftertanke!

Först tänkte jag emellertid redovisa en intervju som Pool gjorde med ”The Mayor of Sodertalje”, det vill säga kommunstyrelseordförande Boel Godner (S) vilken för sex år sedan efterträdde partikamraten Anders Lago på posten. Jag tror inte jag överdriver när jag säger att detta måste vara en av de mest pinsamma intervjuer som någon utländsk journalist gjort med en svensk makthavare. Intervjun kan ”avnjutas” här:  https://www.youtube.com/watch?v=tCgZLx_EUfA


Boel Godner: ”I don´t want to talk/think about it in this way.”

Godner är tydligt tagen av stundens allvar: nu har hon chansen att lägga fram (den socialdemokratiska) sanningen om till ståndet i vad som presenteras som ”Sveriges invandrarhuvudstad”. Hon är nervös och hamnar hela tiden på defensiven och stundom tycks hon nästan be om ursäkt för sitt framträdande. Hon förefaller så undergiven att man nästan kunde tro att Pool håller ett vapen riktat mot henne under bordet!

Tim Pool frågar bland annat Godner om hon anser att personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade i brottsstatistiken, och om hon inte är rädd för att någon av de invandrade personerna skulle kunna begå ett terrordåd. Godner säger på sin knaggliga engelska något om att ”I don´t like to talk/think about it in this way”. När det gäller terrorism drar hon därtill Breivik-kortet och antyder att det är troligare att terrordåd kommer att begås av nordbor.

Ett av de större brottsrelaterade problemen i Södertälje är bilbränderna, vilka ökade lavinartat under 2016 med 250 uppeldade bilar huvudsakligen i invandrartäta utanförskapsområden av typ Hovsjö, Ronna och Fornhöjden men även på andra ställen. Södertälje toppade fjolårsstatistiken i Stockholms län avseende bilbränder och var tvåa i Sverige efter Västerås: https://www.hemhyra.se/nyheter/rekordmanga-bilbrander-i-sodertalje/


2016 brann 250 bilar i Södertälje.

Det spelar naturligtvis inte någon som helst roll om Boel Godner föredrar att sticka huvudet i sanden, vilket är vad hon i realiteten gör – den problematik Pool tar upp försvinner ju inte för det. I likhet med andra S-märkta svenska apologeter för en havererad flykting- och immigrationspolitik, såsom statsminister Stefan Löfven och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, talar Godner om ”utmaningar” när hon egentligen menar problem som negligerats så länge att de blivit olösliga.

I en fråga ställer jag mig dock bakom Godner: hennes kritik av den vansinniga EBO-lagen, vilken tillåter inkommande att bosätta sig var de vill. Följden har blivit att en invandrarstad som Södertälje fått ta emot ett oproportionerligt stort antal invandrare vilka kunnat hänvisa till en eller annan adress i kommunen på vilken någon nära eller avlägsen släkting är skriven.

Det absolut viktigaste i den verklighetsförvrängning det här är fråga om är, att inte under några omständigheter koppla ihop ökad kriminalitet med invandring: det skulle vara att ifrågasätta den heliga asylrätten och den egna godheten. Boel Godner drar sig inte heller för att jämföra de nationalistiska/populistiska partiernas framgångar i Sverige och övriga Europa med ”1930-talet” och nazismens framträngande.

Nej,”Mayor” Godner gör en förbluffande slät figur i mötet med Tim Pool. Jag misstänker att riddarna av den politiska korrektheten hade räknat med att den trots sin ungdom ärrade och prisbelönte reportern Tim Pool skulle stå på deras sida och genast avfärda president Trumps kritik mot Sverige. De filmade reportage och intervjuer han genomfört ger dock bilden av en omutlig reporter som faktiskt bara är ute efter sanningen.

Om jag får bli litet personlig – och ingen lär kunna hindra mig – kan jag inte undgå att känna en liten gnutta skadeglädje över Boel Godners debacle. I intervjusituationen med Pool är hon inte lika kaxig som då hon äntrar talarstolen i Södertälje fullmäktige och skäller SDs fullmäktigegrupp för rasism, nazism och allt möjligt annat. När det gäller den eskalerande brottsligheten i Södertälje under senare år rekommenderar jag min bloggtext i ämnet via denna länk: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/06/04/nu-eskalerar-brottsligheten-igen-i-sodertalje/


Ett reportageteam från Australien attackerades i Rinkeby, en av Sveriges mest notoriska no-go-zoner.

Efter hemkomsten till USA sammanfattade Tim Pool sina intryck från Sverige på ett skarpt men samtidigt nyanserat sätt. Trump hade tekniskt sett rätt, menar han: Sverige har verkligen fått problem på halsen man tidigare inte trodde var möjliga. Det är knappast inbördeskrigslika förhållanden som råder, men det är tillräckligt illa som det är. https://www.youtube.com/watch?v=v0p7Oyvql9s

Allt är dock inte flyktingarnas fel, understryker Pool, utan de gäng som gör förorterna osäkra består inte av nykomna flyktingar utan snarare av första eller andra generationens invandrare som den svenska integrationspolitiken så kapitalt misslyckats med. Enligt Tim Pool är den behandling invandrargängen utsätter kvinnor för ett stort problem: ”Sweden has a cultural problem and it´s very difficult for Swedes to talk about this.”

För att komma runt problemen ägnar sig de politiska och mediala etablissemangen åt semantiskt trixande för att slippa ta tag i problemen, enligt Pools sätt att se. När kritiker talar om no-go-zoner förnekas det blankt att sådana existerar. I stället talas det om ”problemområden” och ”utanförskapsområden”, men verkligheten är densamma – invandrargäng som terroriserar polis, räddningstjänst och reportageteam med granater, stenar, hugg och slag.

Att tala klartext om sådant invandrarrelaterat våld är inte att tänka på för de flesta svenskar – skulle de tala om hur det i verkligheten förhåller sig kommer de att bli påhoppade och stigmatiserade som ”rasister” och ”nazister”. Noteras kan att Tim Pool själv tycks ha gått på den gängse synen på Sverigedemokraterna, som han beskriver som ett ”far-right party”.

Läs via följande länk gärna Mohamed Omars tankar om huruvida det är rasistiskt att säga som det är: https://detgodasamhallet.com/2017/02/09/ar-det-rasistiskt-att-saga-som-det-ar/#more-6290

Medierna i Sverige är absolut inte att lita på, fastslår Tim Pool vidare. ”Media are very dishonest”, menar han och anför bland annat ett självupplevt exempel. SVT felöversatte ett epitet rörande en Trump-vänlig brittisk debattör vid namn Paul Joseph Watson, vars namn förekom i en av hans filmer, till ”högerextremist” – något Pool och hans team aldrig kallat vederbörande. https://en.wikipedia.org/wiki/Paul_Joseph_Watson


Paul Joseph Watson, debattör och Trump-anhängare.

Den London-baserade Watson hade lovat bidra ekonomiskt till amerikanska journalister som reste till Sverige för att ta reda på om Trumps Sverige-kritik stämde, och Tim Pool var en av flera som nappade på erbjudandet och sponsrades med 2000 US-dollar av Watson. Pool försäkrar dock att han inte låtit sig styras av Watson.

Mot bakgrund av Tim Pools erfarenheter från Sverige – han tvingades bland annat bort från Rinkeby sedan situationen blivit hotfull – kan jag slutligen mycket väl förstå den amerikanske reporterns sammanfattande omdöme om Sverige: ”I don´t like the country.https://samtiden.nu/2017/03/frilansjournalisten-tim-pool-fick-fly-rinkeby/

Annonser

Sossarnas golgatavandring: Wallström, trots allt?

16 februari, 2011

Okay, då – jag ger upp. Jag skriver väl ett inlägg om Socialdemokraternas golgatavandring mot att utse en ny partiledare, trots att jag länge värjt mig inför tanken. En vandring som i alla fall teoretiskt kan innebära något av en återuppståndelse för det svårt sargade, för att inte säga halvdöda, partiet. Låt oss titta litet närmare på de aktuella kandidaterna.

Mikael Damberg och Veronica Palm.

Eftersom jag misstänker att feministkotteriet inom partiet har mycket att säga till om håller jag Veronica Palm, född i östgötska Kisa 1973 och därmed den yngsta seriösa kandidaten till partiledarposten, som favorit. Palm må förefalla ung och fräsch men företräder i verkligheten den gamla stammens vänsterpolitik med Olof Palme som frontfigur: högre skatter, mer bidrag, stöd för allehanda minoriteter. Palm är ordförande i Stockholms arbetarekommun och ett tungt namn i riksdagen men har aldrig innehaft en regeringspost. Det är inte svårt att tänka sig Veronica Palm stå på podiet och le tillsammans med Mona Sahlin på den avgörande sossekongressen i ett hav av blommor. Gift med Stockholms-politikern Roger Mogert.

En  annan kvinna som dykt upp i partiledarspekulationerna på sistone är Lena Sommestad, född i uppländska Börje 1957. Det faktum att Sommestad är en väl ansedd akademiker lär inte stärka hennes aktier bland partiets arbetarklassromantiker. Å andra sidan är det svårt att se någon kandidat som denna krympande del av sosseriet helhjärtat  skulle kunna tänkas stödja. Sommestad utnämndes 2001 till professor i ekonomisk historia i Uppsala; hennes doktorsavhandling handlar om mejeriindustrins maskuliniseringsprocess. Därefter har hon bland annat varit miljöminister. Någon karismatisk politiker är hon knappast och inte heller någon av de mer realistiska kandidaterna.

Sven-Erik Österberg försöker le.

När vi nu uttömt avdelningen kvinnliga partiledarkandidater är det dags att gå över till männen. Sven-Erik Österberg, född i Munktorp i Västmanland 1955, nämns ofta som favorit till partiledarposten. Han har en gedigen erfarenhet från facklig verksamhet, kommunalpolitik och rikspolitik och ligger tryggt förankrad i partiets mittfåra. Inledde på allvar sin politiska karriär genom att bli kommunalråd i Skinnskatteberg 1991 och blev biträdande finansminister i den senaste sosseministären. Gruppledare för sossarna i riksdagen. Det som talar mot honom är hans gråtrista framtoning – knappast någon som förmår skapa entusiasm för socialdemokratisk politik. 

Mikael Damberg föddes i Solna 1971. Pappan, Nils-Gösta Damberg, är en socialdemokratisk trotjänare som var partikassör i många år och en av tungviktarna inom det så kallade IB, den länge sekreta socialdemokratiska underrättelseorganisationen som under skandalartade former avslöjades av Jan Guillou och Peter Bratt i början av 1970-talet. Damberg senior flyttade sedan till Åland där han var svensk generalkonsul i åtta år. Den yngre Damberg valdes med knapp marginal till SSU-ordförande 1999 och är en av Socialdemokraternas tyngre riksdagsmän – bland annat vice ordförande i utbildningsutskottet samt ledamot i Krigsdelegationen. Har tidigare varit politiskt sakkunnig hos statsrådet Thage G. Peterson och ingen mindre än Göran Persson. Anses tillhöra partiets högerfalang. Om sossarna vill ha en yngre, modernare partiordförande kan Damberg vara ett alternativ.

Thomas Östros: Monas pojke.

Sedan har vi tre kandidater som alla har förnamnet Thomas. Thomas Östros hette ursprungligen Waaranperä i efternamn och föddes i Malmberget i nordligaste delen av landet 1965. Han är filosofie licentiat i nationalekonomi och har innehaft en rad statsrådsposter – skatteminister, utbildningsminister och näringsminister. Var påtänkt som finansminister vid ett segerval 2010. Hur det gick med det vet vi. I dag är Östros vice ordförande i riksdagens finansutskott. Vad som främst ligger honom i fatet är en stel och tråkig framtoning i TV-rutan.

Thomas Bodström fortsätter att ha många bollar i luften.

Thomas Bodström, född i Uppsala 1962 med förre utrikesministern Lennart Bodström som pappa, är till professionen advokat och yrkespartner/partibroder till Claes Borgström; tillsammans har de en advokatbyrå vid Norra Bantorget i Stockholm. Den senare är socialdemokratisk talesman i jämställdhetsfrågor och av många ansedd som en totalt utflipprad feminist. Bodström har länge framstått som en socialdemokratins ”golden boy” med filmstjärneutseende och ett förflutet som allsvensk fotbollsspelare i AIK. Har tidigare varit justitieminister men har under senare år även gjort sig känd som deckarförfattare. Thomas Bodström vore närmast den idealiske partiledaren om han skulle återuppta sin politiska karriär och återvända från exilen i USA, dit han flyttade före valet 2010. Kuriosaupplysning med personlig anknytning: Bodström medverkade för något år sedan i ett avsnitt av Felix Herngrens komedi- och satirserie ”Sanningen bakom”, där han framställdes som en utomjording med övernaturliga krafter: min framlidna hustru Marika medverkade i en återkommande statistroll som läkare  i flera avsnitt i serien.

 Thomas Eneroth är före detta metallarbetare.

En partiledarkandidat som poppat upp på senare tid är Thomas Eneroth, född i Växjö 1966 och till yrket ursprungligen metallarbetare vilket bör glädja partitraditionalisterna. För att förkovra sig har Eneroth bedrivit studier i statsvetenskap och sociologi vid Växjö universitet. Thomas Eneroth är ett av partiets mer framträdande namn i riksdagen som 2008 efterträdde Thomas Östros som näringspolitisk talesman. Sedan senaste valet är han vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott. I likhet med Mikael Damberg är han ledamot i Krigsdelegationen. Eneroth har således en gedigen politisk bakgrund men är knappast en seriös kandidat till partiledarposten.

Pär Nuder, född i Täby 1963, har visserligen emfatiskt avböjt alla inviter till partiledarskapet, men ingen lär bli förvånad om han dyker upp som gubben i lådan på den avgörande partikongressens i mars. Pär Nuder, ibland kallad ”Nutte”, har en estländsk pappa vid namn Ants Nuder. Pär har av partiveteranen Enn Kokk, mest känd som Birgitta Dahls man, kallats ”mannen utan egenskaper” och har om möjligt ännu mindre karisma än Sven-Erik Österberg och Thomas Östros. Nuder knöts som sakkunnig till justitiedepartementet redan som 24-åring. Han räknades som en av statsminister Göran Perssons närmaste män och var finansminister 2004-2006. För något år sedan kom han ut med boken Stolt men inte nöjd (Norstedts 2008, 368 sidor). Nuder är avskydd av vänsterfolk i och utanför partiet på grund av sina påstådda högeråsikter. En drömkandidat för alla som vill se ett permanent vingklippt sosseparti.

Södertäljejokern Anders Lago.

Till sist den verkliga jokern som ny sossechef: Anders Lago, sedan 1998 kommunstyrelsens ordförande i Södertälje då han efterträdde Conny Andersson. Lago är född i Jönköping 1956 och kom som 20-åring till Södertälje fyra mil söder om Stockholm. Jag kom i närmare kontakt med Anders Lago på 1990-talet, då han bland annat var ordförande i miljö- och stadsbyggnadsnämnden där jag representerade Täljepartiet. När han utsågs till sossarnas starke man i Södertälje 1998 skedde det i konkurrens med Sten Olsson, som senare kom att bli nära medarbetare till Göran Persson och Pär Nuder; Olsson är sedan 2007 konsult i egen firma. Anders Lago blev våren 2008 känd för en bredare publik, då han blev inbjuden av USAs Kongress att informera om Södertäljes omfattande mottagning av flyktingar från Irak. Lago kunde då informera om att Södertälje med cirka 80 000 invånare tog emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans. Under det omskrivna USA-besöket träffade Anders Lago dåvarande demokratiske presidentkandidaten Barack Obama och kallades allmänt The Mayor of Sodertalje, som också blev namnet på Lagos partiblogg. Anders Lago står med båda fötterna på jorden och anser, i likhet med nästan alla södertäljebor oavsett ursprung, att kommunen tvingats dra ett orimligt stor lass när det gäller invandring (av Södertäljes befolkning har närmare 50 procent invandrarbakgrund). Vad som möjligen kan vara till nackdel för Lago är att han efter kommunalvalet 2010 – som blev ett succéval för framförallt Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – valde att med stöd av MP och V bjuda in SD till kommunstyrelsen och de större nämnderna. Den svaga borgerliga oppositionen rasade. Lago sitter ju heller inte riksdagen men väl i partistyrelsen. Jag har ofta varit kritisk till Anders Lagos politik men ser honom, trots detta, som en anständig politiker och en anständig människa. Han är också en slug politiker med åtskilliga rävar bakom varje öra.

Med Anders Lago som ny partiledare tror jag Socialdemokratiska arbetarepartiet har goda förutsättningar att åter bli en kraft att räkna med i svensk politik. Just därför vill jag inte se honom, eller för den delen Bodström, vald på kongressen i mars. I stället håller jag tummarna för någon i kvartetten Palm, Österberg, Östros eller Nuder.

Mitt grundtips, för att låna en term från legendariske tipsexperten Rudolf ”Putte” Kock, får bli Veronica Palm som är den inflytelserika feministmaffians främsta kandidat. Jag helgarderar dock med Sven-Erik Österberg och Mikael Damberg.

Margot Wallström – frälsargestalten.

Jag avslutar med det kanske helt tokiga hugskottet att EU-kommissionären och förra statsrådet  Margot Wallström, sossarnas verkliga drömkandidat och frälsargestalt, i ljuset av  det egna partiets kräftgång – det blev rekordlåga 25,6 i senaste mätningen från AB/United Minds – gör sensation och kandiderar vid marskongressen. I så fall kommer hon hundraprocentigt säkert att väljas av ett enigt sosseparti, som drömmer våta drömmar om att wallströmskan, född i Kåge i Västerbotten 1954, skall sopa golvet med Reinfeldt i 2014 års val.

Stefan Hanna och andra centerstollar

5 januari, 2011

 Stefan Hanna (C).

Centerpartistiska kommunalrådet Stefan Hanna i Uppsala förvaltar en gammal god centertradition med sina vid det här laget beryktade blogginlägg om att överviktiga bör straffbeskattas, bidragsfuskare kläs ut i hyenadräkt offentligt och att Lars Vilks inte skall omfattas av yttrandefriheten.

På 1960- och 1970-talet kallades Centerns Ungdomsförbund (CUF) inte utan skäl för ”Åsa-Nisse-marxister” till följd av sin desperata strävan att framstå som så radikalt som möjligt och därvidlag prisade kommunistiska potentater såsom Mao Tse-tung, Ho Chi Minh och Fidél Castro.

Nisse i Knohult (C).

En riktigt stollig ung centerpolitiker hette Rune Lanestrand och stod närmast till vänster om dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna. Lanestrand (född 1938) är näppeligen mindre stollig nu – han har under senare år exempelvis hävdat att västvärldens krig mot terrorismen blott är en förevändning för att komma åt oljan. Den uppmärksamme kan vidare studera  hur han alltfort ojar sig i spalterna över än det ena, än det andra, stundom till synes med Nisse i Knohult som inspirationskälla. Han är dock inte längre centerpartist.

 Rune Lanestrand (C).

En annan berömdhet i Centerpartiet var Torsten Bengtson (1914-98), som var påtänkt som riksdagens talman för det fall de borgerliga skulle lyckas besegra sossarna och komma till regeringsmakten. Bengtson, för övrigt pappa till den på sin tid uppmärksammade tennisspelaren Ove Bengtson, gjorde dock bort sig med besked då han i riksdagen motionerade om att alla burfåglar borde släppas fria. Följden blev att den borgerliga treklöver – Centern, Folkpartiet, Moderaterna – som bildade regering 1976 med Thorbjörn Fälldin som statsminister lät Ingemund Bengtsson (S) fortsätta som talman. Bengtson fick härefter heta ”Pippi-Bengtson.”

 Det är inte bekant vad denna pippi ansåg om Bengtsons (C) förslag att släppa den fri.

Det är mot denna bakgrund helt stilenligt att nuvarande centerledaren, statsrådet Maud Olofsson, på fullt allvar föreslår att elever skall tillåtas sätta betyg på sina lärare, precis som om denna hårt prövade yrkeskår inte har tillräckligt med bekymmer redan. Om Olofsson får som hon vill skall  lärarna alltså bli måltavlor för elevernas hämndbegär när de vill klämma åt en lärare som de tycker har varit besvärlig och kanske rentav avkrävt snorungarna kunskaper.

 Maud Olofsson (C).

Centern är slutligen också det krympande parti för vars räkning Tage Gripenstam i Södertälje krävt bögflaggning på kommunens flaggstänger i samband med den så kallade Pridefestivalen. Något som kommunens starke man, Anders Lago (S), hitintills förnuftigt nog satt stopp för.

 Tage Gripenstam (C).

Nu klappar jag till!

20 december, 2010

Ho-ho-ho på er – så här några dagar före jul kan det vara befogat att dela ut klappar till mer eller mindre förtjänta individer och företeelser. Eller kanske snarare klappa till desamma. Min klapplista ser ut som följer:

Julian Assange får en bekväm fängelsecell där denne sociopatiske, låt vara ännu icke dömde,  förbrytare i lugn och ro ges tillfälle att meditera över sina försyndelser. Kanske – men jag betvivlar det – inser han då att det inte är världens bästa idé att försvaga den fria världen och utsätta många av dess företrädare för livsfara genom att offentliggöra hemliga dokument, samtidigt som världens diktatorer och hjärndöda sykofanter applåderar taktfast.

Plats för Assange.

Fredrik Reinfeldt tänker jag vara riktigt generös mot. Han får ett nytt ansiktsuttryck så att han bättre kan uttrycka sina känslor. Som det är nu ser han oförändrat lika bekymrad ut när han lägger huvudet på sned och spänner sina klotrunda ögon i intervjuaren, vare sig nya Moderaterna fått 40 procent i senaste mätningen eller Stockholm skakats av ett terrordåd.

Dags att byta ansiktsuttryck.

Statsministern får också ett exemplar av Sverigedemokraternas valmanifest 99 förslag för ett bättre Sverige så att han är bättre påläst nästa gång han kommenterar SDs politik.

Carl Bildt får ett års twitterförbud så att han kan kommentera viktiga händelser på ett sätt som anstår en utrikesminister.

Fy på dig, Carl!

Socialdemokraterna får en partiledare som heter antingen Pär Nuder eller Tomas Östros, detta för att vi skall kunna vara riktigt säkra på att (S) fortsätter att hålla sig kring 25 procent i opinionsmätningarna.

 Alla tummar hålls för Pär!

Vänsterpartiet begåvas med livstids partiledarskap för Lars Ohly av samma skäl som ovan – byt bara ut 25 procent mot fyra procent.

Kristdemokraterna får en ny partiledare och ett nytt partiprogram för att partiet skall ha en realistisk chans att hanka sig kvar i riksdagen.

Sverigedemokraterna får för säkerhets skull en dos ödmjukhet så att partiet fortsätter att stå med båda fötterna på jorden när opinionssiffrorna klättrar över tio procent, vilket lär ske endera dagen.

SD på väg framåt.

Miljöpartiets nya språkrör, vilka de nu blir, får en prenumeration på Per Welanders informativa blogg Moderna myter för att undvika gå ner sig ännu mer i klimatträsket.

Folkpartiet föräras ett exemplar av den oumbärliga boken Exit folkhemssverige i syfte att detta på flera sätt vällovliga parti definitivt skall slänga Bengt Westerbergs så kallade generösa invandringspolitik på sophögen.

 Bye, bye Bengt…

Kvarlevande kommunistdinosaurier i partier såsom Kommunistiska Partiet (KP) och Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) får  presentkort på ett års rekreativ vistelse i ett nordkoreanskt fångläger för att de äntligen skall inse kommunismens sanna natur.

Allianspartierna i Södertälje får en tydlig ledargestalt som är mindre gnällig och mer konkurrenskraftig än det nuvarande oppositionsrådet Marita Lärnestad (M), detta för att man skall ha någon som helst chans att avsätta Anders Lago (S) som kommunens starke man i modern tid. Det  krävs andra än avdankade barnmorskan Lärnestad för att förlösa allianspartierna…

Lago och Lärnestad.

Pierre Schori, gammal socialdemokratisk  FN-ambassadör och Castro-vän, får en enkel biljett till Sibirien; han kan lämpligen göra sällskap med den ideologiske fränden, förre norske förrädaren Arne Treholt.

Pierre Schori med en god vän.

Anders Wejryd, svensk ärkebiskop, får ett exemplar av Bibeln som det nog var länge sedan han läste.

Eva Brunne, lesbisk biskop i Stockholm samt aktiv socialdemokrat, får som uppgift att under julhelgen läsa Romarbrevet 1:26 tusen gånger.

Läs Romarbrevet 1:26…

Contra, denna utmärkta borgerliga tidskrift, får tio miljoner kronor i retroaktivt bidrag från Statens kulturråd för att man skall kunna konkurrera på lika villkor med den ymniga floran av vänsterpublikationer.

Contra # 6 2010.

Leif Silbersky, icke helt okänd advokat, skulle ha fått boken En advokat kan försvara också andra än bestialiska mördare och våldtäktsmän, om en sådan bok hade funnits.

Diskrimineringsombudsmannen (DO), denna onödiga myndighet, får ett brev från regeringen med överskriften ”DO:s tjänster behövs inte längre.”

Sveriges försvar begåvas med 1) en värnpliktsarmé om 300 00 man; 2)100 miljarder kronor att köpa kulor och krut för; samt 3) ett rejält avvecklingsbidrag för att man skall kunna likvidera onödiga fastighetsinnehav, program för politiskt korrekta reformer och annat som tär på budgeten.

Mer pengar till pang!

SÄPO tillförs en hel säck fylld med välbehövlig kompetens.

Världens muslimska länder får en klapp bestående av demokrati, frihet och civilisation.