Posted tagged ‘Andra världskriget’

”Åtalet mot Aron Flam och beslaget av hans bok en skandal”

24 juli, 2020

 

Författaren Aron Flam och hans bok Det här är en svensk tiger.

Marie Andrée är en svensk advokat, medlem i Svenska advokatsamfundet, som dessutom är ordförande i Beredskapsmuséet i Djuramåla i Skåne. Hon är tillika målsägarbiträde för muséets räkning i den pågående upphovsrättsprocessen mot författaren, konstnären och komikern Aron Flam.

Ledamot i advokatsamfundet pekar ut Aron Flam som nazist

Andrée förhördes i februari 2019  av polisen inom ramen för åklagarens förundersökning, vilken kom att resultera i ett åtal om upphovsrättsbrott mot Aron Flam. Orsaken var att Flam på omslaget till sin bok Det här är en svensk tiger hade en parodibild på den från krigsåren välkända symbolen för svensk vaksamhet, ”En svensk tiger”, som hade tecknats av Bertil Almqvist på uppdrag av Statens informationsstyrelse. I Flams version gör tigern Hitler-hälsning med höger framben samt har runt vänstra frambenet en hakkorsbindel.

I förundersökningsprotokollet citeras advokat Andrée på följande sätt: ”Jag tror att han /Aron Flam/ är engagerad i NMR och jag tror att han har varit inblandad i AFS-användningen.”

Man tager sig för pannan. En svensk advokat, som man får förmoda är vid sina sinnens fulla bruk, gör på allvar gällande att en judisk tillika antinazistisk författare – som skrivit en bok som skarpt kritiserar den svenska eftergiftspolitiken mot Nazityskland under Andra världskriget – är med i den nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Han skulle dessutom ha deltagit i aktiviteter i regi av extremnationalistiska Alternativ för Sverige (AfS). Det är så urbota dumt att klockorna stannar.

Advokaten Marie Andrée tror att juden och antinazisten Aron Flam är medlem i en nazistisk organisation. Ridå!

Marie André, född 1970, driver advokatfirman Andrée advokatbyrå i Helsingborg med mottagningskontor i Landskrona och är själv bosatt i Viken utanför Helsingborg. Det skall bli intressant att höra hennes argumentation i rättegången, som är planerad äga rum i Stockholms tingsrätt den 24 september. På Andrées advokatbyrås hemsida finns för övrigt en bild av den från krigsåren kända svenska tigern. https://www.advokatandree.se/

Intresset för rättegången från utländska media uppges vara stort: ett Sverige med en skenande antisemitism där en judisk författare åtalas för en antinazistisk bok och får bokupplagan konfiskerad samt krävs på miljonbelopp är av naturliga skäl gefundenes fressen för press och etermedia runtom i världen. https://ledarsidorna.se/2020/07/sa-forandras-sverigebilden-av-rattegangen-mot-aron-flam/

Här hemma menar den före detta hovrättslagmannen och pressombudsmannen Thorsten Cars i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 24 juli: ”Det allmänna åtalet mot Aron Flam för brott mot lagen om upphovsrätt är – liksom beslaget av hans bok – en skandal.” https://www.svd.se/atalet-mot-aron-flam-ar-en-skandal

En alternativ version av Aron Flams parodi på det svenska tigern.

Cars fortsätter:

Att beslagta en hel bok – en intellektuell produkt som innehåller seriös kritik av den svenska utrikespolitiken under det andra världskriget – därför att en bild på omslaget kan antas strida mot upphovsrätten – måste för ett oförvillat öga framstå som uppenbart oproportionerligt…Åtalet och beslagtagandet utgör ett så flagrant ingrepp mot tryck- och yttrandefriheten att åtgärderna knappast kan ha beslutats av en enskild åklagare utan riksåklagarens godkännande.

Cars menar även att det astronomiska skadestånd som åklagaren begärt är helt omotiverat: i regel brukar böterna i dylika fall stanna på några tiotals dagsböter. En sak förefaller helt klar – rättegången mot Aron Flam kommer inte att höja Sveriges redan skamfilade rykte utomlands.

 

 

 

Rjukan och Ljungaverk: här tillverkades tungt vatten till Nazityskland

22 juli, 2020

Tungvattenanläggningen i Vermork i Rjukan är ett av UNESCOs världsarv.

Den 28 februari 1943 saboterades Norsk Hydros elektrolysanläggning för framställning av tungvatten i Vemork i Rjukan, Telemark fylke i Norge. Sabotörerna utgjordes av Kompani Linge, en nio man stark norsk kommandotrupp vilken lyckades genomföra aktionen utan att ett enda skott blev avlossat. Omkring 500 kilogram tungvatten rann ut i avloppet vilket var ett svårt avbräck för de tyska beställarna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tungvattenaktionen

Så kallat tungt vatten, D2O (deuteriumoxid), innehåller komponenten deuterium och utvinns ur vanligt vatten (H2O). Nazityskland var beroende av tungt vatten som moderator i kärnklyvningsprocessen syftande till att tillverka atomvapen; tyskarna antog – felaktigt – att grafit inte kunde användas som moderator. Rjukan-fabriken i det ockuperade Norge var den viktigaste anläggningen för produktion av tungt vatten. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tungt_vatten

Den norska operationen i Telemark var de allierades andra försök att neutralisera den tyska tungvattenframställningen. Den 18 oktober 1942 hade brittiskt flyg försökt luftlandsätta brittiska soldater, som skulle tas emot av en norsk förtrupp i Telemarksfjällen, medelst glidplan. Allt gick dock på tok med påföljd att samtliga brittiska soldater togs till fånga av det fruktade Gestapo och avrättades efter svår misshandel och tortyr. 41 man miste livet på detta sätt.

Den 16 november 1943 genomförde amerikanskt bombflyg en attack mot anläggningen i Rjukan, där driften hade återupptagits endast tre månader efter den lyckade norska sabotageaktionen. Av sammanlagt 161 bomber träffade dock endast 18 sina mål och 20 norska civila miste livet. Bara 60 kilogram tungt vatten förstördes och driften kunde återupptas efter kort tid.

Det sista allierade sabotaget mot det för Tyskland öronmärkta tungvattnet skedde den 20 februari 1944. Norska motståndsmän hade kvällen innan apterat tidsinställda sprängladdningar på färjan D/S Hydro med slutdestination Travemünde, vilken ombord hade sammanlagt elva järnvägsvagnar av vilka några innehöll komponenter för tungvattenframställning.

Vy över Ljungaverk. Här tillverkades det svenska tungvattnet som exporterades till Nazityskland under Andra världskriget.

Halvvägs ut på sjön Tinnsjö i Notoddens kommun, Norges tredje djupaste sjö, detonerade laddningarna och färjan sjönk på fem minuter. 18 personer, varav tolv norska civila, två besättningsmän och fyra tyska soldater, miste livet. Härefter nedprioriterades det tyska kärnvapenprogrammet. Så inte det amerikanska. Den första provsprängningen ägde rum i Alamogordo i New Mexico i juli 1945, och den 6 respektive 9 augusti släpptes atombomberna över Hiroshima och Nagasaki vilka slutgiltigt fick slut på kriget. http://laromkarnvapen.se/var-finns-karnvapen/usa/

Vad som fram till 2015 var så gott som okänt var, att Sverige efter det norska debaclet hamnade i fokus för Tysklands ansträngningar att framställa tungt vatten. Den som efter åratal av gedigna studier kartlagt  den svenska tungvattenframställningen är Ulf Sundholm, som skrivit tre böcker i ämnet. Det tunga vattnet exporterades med den av Socialdemokraterna ledda samlingsregeringens goda minne till Tyskland men också till USA mitt under brinnande krig. https://www.s-sanningen.com/tungvattnet

Produktionen ägde rum i en 1912 grundad fabriksanläggning i Ljungaverk i Torps socken, Ånge kommun i Medelpad. Här tillverkades karbid, kalkkväve, salpetersyra, sprängmedel till ammunition och ammoniumnitrat. Under Andra världskriget började man även producera syntetiskt gummi samt, som nämnts, så kallat tungt vatten. Att Sverige stod till tjänst med för de tyska krigsansträngningarna nödvändigt materiel var ingen nyhet – Tredje riket var beroende av svenska produkter som kullager, järnmalm och stridsplan. Att lägga tungt vatten till de övriga exportprodukterna erbjöd inga problem för den S-ledda regeringen.

Från och med hösten 1944 och några månader framåt övervakades tungvattenframställningen vid Ljungaverk av en tysk Gestapo-man kallad Fritz, som inlogerades i en gästbostad på fabriksområdet. Drygt 30 ampuller innehållande vardera 25 gram tungt vatten hade placerats i lådor för vidare transport till Travemünde i Tyskland.  Transporten skedde via ammunitionsfabriken inrymd i Björkberget i Gällö cirka sju mil nordväst om Ljungaverk.

Författaren Ulf Sundholm framhöll 2015 för Sveriges radio: ”Hylsorna med tungt vatten gick från Ljungaverk med tåg. Man lastade om uppe i Gällö till tyska transittåg. Det fanns ett dubbelspår där.” https://sverigesradio.se/artikel/6209697

1950 monterades fabriksanläggningen i Ljungaverk ner och framställningen av tungvatten upphörde. Ett svenskt program för framställandet av kärnvapen hade emellertid inletts redan 1945 och ägde under stor sekretess bestånd ända fram till 1972, även om programmet under sin senare fas mest var inriktat på kärnvapenskydd. https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_k%C3%A4rnvapenprogrammet

Explosionerna i Iran – sabotage eller olyckor eller både och?

18 juli, 2020

 

Iran har drabbats av ett stort antal explosioner på senare tid. Bilden är dock från en raketexplosion vid Imam Khomeini Space Center i norra Iran 2019, som enligt iranska myndigheter skall ha berott på ett ”tekniskt missöde”.

Det är mycket som exploderat och bränts upp i mullornas Iran på sistone: kärnvapenanläggningar, robotramper, militära installationer av olika slag. Några av incidenterna kan sannolikt tillskrivas ren inkompetens i form av den så kallade mänskliga faktorn, medan annat visar tecken på en orkestrerad kampanj. Jason Brody, policy director vid organisationen United Against Nuclear Iran (UANI), säger i en intervju med Fox News den 14 juli:

The tempo and tenor of the recent explosions in Iran have been unusual. There is evidence of a concerted campaign underway to thwart Iran´s nuclear program. The more Iran advances its nuclear program in violation of the Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA), the greater the likelihood for additional strikes. https://www.foxnews.com/world/irans-nuclear-facilities-are-mysteriously-under-attack?fbclid=IwAR0lJj-8oStgqvq4whE6OashNHyrkjbCK60fmEcmaDUGwdeAWSRiVYaEZ3I

JCPOA åsyftar det avtal som slöts i Wien den 14 juli 2015 mellan Iran å den ena sidan och den fem permanenta medlemmarna i FNs säkerhetsråd (USA, Storbritannien, Ryssland, Frankrike och Kina) samt Tyskland och den Europeiska unionen (EU) å den andra. Jag varnade i en bloggtext i samband med undertecknandet av det ramavtal som föregick det slutliga avtalet att faran för en ny ”Münchenöverenskommelse” var överhängande. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/04/13/det-nya-iran-avtalet-kan-bli-en-ny-munchen-overenskommelse/

Münchenöverenskommelsen var det avtal som ingicks mellan Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien den 30 september 1938, vilket den brittiske premiärministern Neville Chamberlain (1869-1940) trodde skulle leda till ”fred i vår tid”. Avtalet överlämnade bland annat Sudetenland i Tjeckoslovakien till Hitlers Tyskland. Överenskommelsen kunde som alla vet inte hindra att Andra världskriget bröt ut knappt ett år senare. På liknande sätt skulle Iran-avtalet från 2015 kunna leda till ökad spänning och i värsta fall krigshandlingar i Mellanöstern. https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%BCnchen%C3%B6verenskommelsen

Natanz anrikningsanläggning. Den explosion som blivit mest uppmärksammad är den som inträffade vid Irans största anrikningsanläggning för uranium i staden Natanz i Isfahan-provinsen i landets sydvästra del den 2 juli 2020. Regimen i Teheran har erkänt att anläggningen fått omfattande skador på grund av sabotage.

Det mesta av delarna ovan jord skall ha förstörts. Analytiker i väst uppskattar att skadorna har försenat det iranska kärnvapenprogrammet med mellan ett och två år. Gruppen Homeland Panthers uppges ha tagit på sig dådet. https://en.wikipedia.org/wiki/2020_Iran_explosions

Parchins militärkomplex. Den senaste vågen av sabotageaktioner inleddes med en explosion den 25 juni vid det militära komplexet i Parchin 30 kilometer sydost om den iranska huvudstaden Teheran. Inom en timme drabbades Parchin samt en militäranläggning i Shiraz av sabotagehandlingar, något som bland annat ledde till störningar i eltillförseln. Enligt den kuwaitiska tidningen Al-Jarida var det israeliska F-35-plan som orsakade förödelsen. Israeliska talespersoner förnekade israelisk inblandning.

Mashhad räknas som Irans heligaste stad och lockar till sig miljontals pilgrimer varje år.

Sina Ar´har-kliniken. Den 30 juni skedde en explosion i Sina Ar´har hälsocenter i Teheran. 15 kvinnor och fyra män uppges ha dödats vid tillfället. Enligt Teherans vice borgmästare orsakades smällen av en läcka på en medicinsk gastank i byggnaden.

Khuzestan. Den 4 juli drabbades Shahad Medhaj Zargans kraftverk i staden Ahvaz i den västliga provinsen Khuzestan av en explosion. Samtidigt skadades 70 personer då kloringas läckte ut i Karuns petrokemiska center i staden Mashah nära Ahvaz.

Baqershahr syrefabrik. Den 7 juli ledde en explosion inuti en anläggning för framställning av syre i Baqershahr söder om Teheran till att två personer dog och tre skadades. Enligt iranska statsmedier berodde explosionen på den mänskliga faktorn.

Västliga bedömare har påpekat, att anläggningen ligger nära en plats där ett arkiv med informationer om Irans kärnvapenprogram stals av israeliska underrättelseagenter i juli 2018. Informationen skall ha visat att Iran bröt mot JCPOA-överenskommelsen. https://english.alarabiya.net/en/features/2018/07/16/REVEALED-How-the-Mossad-stole-Iranian-nuclear-files-from-secret-warehouse

Militäranläggningar i Teheran. Den 9 juli rapporterades om en explosion i västra Teheran. Regimen har officiellt förnekat att det inträffat en explosion men har medgivit, att elförsörjningen slogs ut i ett område. Om vi får tro bedömare i väst så drabbades en robotanläggning/fabrik som tillhör det iranska Revolutionsgardet.

Smällen skall även ha drabbat ett område med underjordiska anläggningar relaterade till forskning om kemiska vapen och en oidentifierad militär produktionsanläggning. En iransk underrättelseman informerade New York Times att Israel möjligen var inblandat i sabotagehandlingarna. Vidare  skadades en person vid en gasexplosion i en bostadsbyggnad i Teheran.

Tondgooyan petrokemiansläggning. Den 12 juli var det åter dags för en explosion i en petrokemisk anläggning i staden Mahshahr i sydvästra delen av Iran. Detta berodde enligt iranska tjänstemän på ”varmt väder”.

Industrikomplex i Mashhad. I staden Mashhad, belägen 850 kilometer öster om Teheran, inträffade den 13 juli en explosion i ett industrikomplex. Iranska medier rapporterade att incidenten skedde när ett förråd för gaskondensat exploderade. Polisen utreder fortfarande händelsen. Mashhad är med sina tre miljoner invånare landets näst största och räknas som Irans heligaste stad.

Ett av de eldhärjade fartygen i Bushehrs hamn.

Bushehrs hamn. Den 15 juli fattade minst sju fartyg eld i ett skeppsvarv beläget i hamnen i Bushehr i sydvästra Iran. Tidigare på dagen härjades en aluminiumfabrik i den sydliga staden Lamerd av en eldsvåda. Enligt iranska talespersoner skall bränderna ha förorsakats av en räcka faktorer såsom sabotage, ogynnsamma väderförhållanden, olyckor samt materialfel. Inga personer skall ha kommit till skada. https://www.aljazeera.com/news/2020/07/ships-damaged-fire-breaks-iran-bushehr-port-200715144227617.html

Parallellt med dessa händelser har den europeiska flygsäkerhetsorganisationen European Aviation Safety Agency (EASA) avrått flygbolag från att flyga över Iran: ”Due to the hazardous security situation, and poor coordination between civil aviation and military operations, there is a risk of misidentification of civil aircraft.” https://worldisraelnews.com/danger-zone-europe-warns-airlines-against-flying-over-iran/

Den 8 januari i år sköts det ukrainska planet Ukraina International Airlines Flight 752 (en Boeing 737) ner av iranskt luftvärn strax efter start från Teheran på en färd som skulle ha tagit planet till Kiev. 176 passagerare och besättningen omkom.

Det förefaller sannolikt att en del av de händelser som redovisats ovan varit sabotageaktioner utföra av inhemska krafter. Det kan heller knappast uteslutas att Irans ärkefiende Israel varit inblandat i något fall. Merparten torde dock ha varit följden av den kaotiska situation som råder i landet i form av dels Kina-smittan, dels landets växande ekonomiska problem. Därtill ökar befolkningens missnöje med regimens allmänna inkompetens och det förtryck som drabbar oliktänkande.

Bard, Skogkär, Flam: Censurmentalitet hotar svensk yttrandefrihet

14 juni, 2020

Sverige har formellt yttrandefrihet. I praktiken är denna dock kringskuren på grund av en censurmentalitet som genomsyrar politik, media och debatt. Denna yttrar sig i att envar som avviker från de hårt avgränsade åsiktskorridorerna riskerar att råka illa ut. Flera exempel under senare tid illustrerar vad jag menar.

Låt oss börja med den liberale debattören med mera Alexander Bard, född 1961, vilken hade oförsyntheten att på Twitter lägga ut synpunkter på Black Lives Matter-rörelsen som fick PK-folket att kippa efter andan. Det resulterade också i att Bard tvingades avsluta sin medverkan som jurymedlem i TV4s Talang. Tweetens lydelse återges ovan.

”Martin Luther King hade hatat Black Lives Matter”, citeras Bard av sajten Nyheter Idag. ”Han var stenhård med att man går i kyrkan på söndagar, jobbar sex dagar i veckan, tvättar sina barn och ser till att barnen går i skolan.”

I samma veva som Alexander Bard lade ut sin tweet passade han även på att begära utträde ur Liberalerna, som han varit medlem i några år (han har tidigare bland annat tillhört Centerpartiet). Som motivation anger Bard att han är missnöjd med Nyamko Sabunis ledarskap: ”Det håller inte tyvärr. Hon var jättedålig i partiledardebatten förra veckan. Och hon kommer inte orka bryta med Socialdemokraterna, vilket för mig är nödvändigt.”

Bard: ”Martin Luther King hade hatat Black lives matter”

Att TV4 inte är överdrivet förtjust i yttrandefrihet är känt sedan länge. 2015 valde kanalen således att plocka bort matprogrammet Tina på besök med Israel som besöksort från sin hemsida. Tina Nordström hade nämligen karaktäriserat den israeliska huvudstaden Jerusalem som ”Israels hjärta”, vilket fick ett antal Palestina-aktivister att gå i taket. TV4 föll till föga och plockade bort inslaget från sin hemsida. https://www.varldenidag.se/nyheter/tv4-tar-bort-israel-avsnitt/legacyocc!E5KnDkl42YkKGh1AoR7b6A/

Mats Skogkär omplaceras på grund av en icke politiskt korrekt tweet.

Ytterligare en skribent som råkat ut för censurtänkande i dessa yttersta av dagar är Mats Skogkär, född 1957, ledarskribent vid Sydsvenskan 2003-20 och tidigare bland annat reporter på Tidningarnas telegrambyrå (TT). Han försvarade 2006 Jyllandspostens publicering av Muhammed-tedkningarna. Skogkär omplacerades till en icke-skrivande tjänst efter att ha gjort sig skyldig till en tweet som inte behagade tidningsledningen. Så här skrev Skogkär:

När man ser vänsterns närmast sexuella upphetsning över upploppen i USA, över plundningarna, bränderna och våldet, blir det också lättare att förstå dess strävan att genom invandring skapa liknande förhållanden här med en stor invandrad, etnifierad och segregerad underklass. https://www.journalisten.se/nyheter/ledarskribenten-mats-skogkar-ska-omplaceras-efter-privat-tweet

Jag skulle själv inte ha uttryckt mig som Alexander Bard eller Mats Skogkär, men jag försvarar deras rätt att ta ut svängarna i en situation som är på väg att spåra ur totalt. Enligt Sydsvenskans ansvarige utgivare Jonas Kanje går dock Skogkärs tweet ”över gränsen”. Mats Skogkär själv har i efterhand ångrat sitt twittrande och menar nu att tweeten ifråga var ”korkad och aldrig borde ha publicerats”. Dock vägrar han att låta sig omplaceras. Fortsättning lär följa.

Mitt sista exempel på den hotade yttrandfriheten är poliens beslag av hela upplagan av Aron Flams bok Det här är en svensk tiger, som såvitt jag förstår belyser Sveriges undfallande hållning gentemot Nazityskland under Andra världskriget. På omslaget avbildas krigstidens tigande svenska tiger i modifierad form: den höjer högra frambenet i en nazihälsning och har runt vänstra frambenet en hakkorsbindel; dessutom blinkar den med ena ögat.

Den svenska tigern utformades av tecknaren Bertil Almquist (Bertila), mest känd som upphovsman till Barna Hedenhös, för den svenska vaksamhetskampanjen under Andra världskriget 1941-45 i regi av Statens informationsstyrelse. Målsättningen var att svensken skulle knipa igen om militära och säkerhetsrelaterade förhållanden så att inte utländska makter skulle gynnas. Dagens Nyheters stridbare chefredaktör Herbert Tingsten kallade på sin tid kampanjen för ”neutralitetsidioti”. https://sv.wikipedia.org/wiki/En_svensk_tiger

Det är Beredskapsmuséet i skånska Djuramossa som polisanmält Flam för brott mot upphovsrätten. Muséet äger de ekonomiska rättigheterna till den ursprungliga tigern, detta efter en lång och uppslitande strid om upphovsrätten där muséet, Almqvists båda döttrar samt Försvarsmakten var inblandade. Upphovsrätten gäller fram till 2042.

Aron Flam riskerar vite på en halv miljon kronor därför att han parodierat den tigande svenska tigern.

Aron Flam, född 1978, är ståuppkomiker, skribent och debattör som är kritisk till vänstern. Han riskerar nu en halv miljon kronor i böter och har kommenterat händelserna på följande sätt: ”De ville inte att jag skulle fortsätta att använda min tiger, men jag anar, precis som jag misstänker att de gör, att det här är den centrala symbolen för den svenska tystnadskulturen under kriget men också framåt – sedan dess.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/P97OdX/polisen-beslagtog-aron-flams-bocker-i-bokrad

Aron Flam har sannolikt rätt. Skriver man böcker och/eller debattinlägg med ”fel” text eller ”fel” omslag riskerar man råka illa ut i självcensurens, åsiktskorridorernas och den stelbenta byråkratins förlovade land. Eller producerar ”fel” sorts konst såsom gatukonstnären Dan Park, vilken hamnat i fängelse ett flertal gånger och dessutom utsatts för att polisen på det politiserade åklageriets order beslagtagit hans alster. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/10/28/sveriges-viktigaste-konstnar-hippien-och-geniet-dan-park/

Med Flyg och Lindholm i gränslandet mellan kommunism och nazism

26 maj, 2020

Nils Flyg var kommunisten som blev nazist. Sven Olov Lindholm gjorde motsatt ideologisk resa – från nazism till kommunism. De båda männens politiska utveckling tecknas av historikern Johan Stenfeldt i boken Renegater. Nils Flyg och Sven Olov Lindholm i gränslandet mellan kommunism och nazism (Nordic Academic Press 2019, 320 sidor).

Nils Svante Flyg (1891-1943) föddes i Stockholm som son till en trädgårdsarbetare och en kvinna ur arbetarklassen. Han engagerade sig tidigt i den socialdemokratiska ungdomsrörelsen och fick i kraft av sin begåvning snabbt ledande positioner. När När Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) splittrades i en reformistisk och en revolutionär del 1917 anslöt sig Flyg till den senare, som fick namnet Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSVP) med Karl Kilbom som partiledare – med andra ord blev han kommunist.

En betydande del av Flygs tidiga engagemang gällde kulturen: bland annat skulle främmande filmer och västerländsk deckarlitteratur bekämpas liksom degenerativ ”negermusik”. Nils Flyg var en flitig skribent och publicerade sina många alster i tidningen Stormklockan, som startats 1908 som en socialdemokratisk publikation. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stormklockan

Kapitalismen och imperialismen. Flygs ställningstaganden kom tidigt att kretsa kring kapitalismen och imperialismen, vilka båda skulle bekämpas. Johan Stenfeldt skriver (sidan 54): ”Allmänt stödjer han tanken att kapitalism är ett profitsystem, och att dess grundläggande orättvisa består i att den som säljer sin arbetskraft inte får njuta sitt arbetes frukter.” Den så kallade imperialismen blir nödvändig då kapitalismen till sin natur, i enlighet med lärofadern V. I. Lenins analys, förklaras vara expansionistisk och för sin överlevnad är beroende av global utsugning av människomassorna i vad som senare skulle bli känt som Tredje världen.

Det är värt att notera att Stormklockan inte var opåverkad av antisemitiska idéer som låg och skvalpade i tiden. Således publicerades återkommande en karikatyrteckning föreställande en sniken pantlånare med stereotypt judiska drag. Vulgärframställningen av den profithungrande juden blir här en sinnebild för den ondskefulla kapitalismen.

Sveriges socialdemokratiska vänsterparti splittrades 1921 sedan Tredje internationalen, Komintern, bildats med ambitionen att styra alla världens kommunistpartier från Moskva. Flyg följde med majoriteten vilken bildade Sveriges kommunistiska parti (SKP), senare Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) och numera bara Vänsterpartiet (V). Nils Flyg var 1924-29 ordförande i SKP och satt i riksdagen åren 1929-40.

Nils Flyg: kommunisten som blev nazist.

1929 inträffade så den största splittringen i SKPs historia. Båda falangerna behöll det gamla namnet och kunde skiljas åt genom att de kom att kallas Kilbommare respektive Sillénare efter partiledarna Karl Kilbom och Hugo Sillén. Vid riksdagsvalet 1934 kom Kilboms-falangen in riksdagen efter att ha fått 5,33 procent av rösterna medan Sillénarna bara kom upp i 3 procent. Den förstnämnda inriktningen bytte sedan namn till Socialistiska partiet (SP) med Nils Flyg som ordförande. https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4nsterpartiet

Nils Flyg hade inledningsvis inga problem med att acceptera sitt partis styrning från Moskva. När Komintern började inta en allt hårdare linje drog emellertid Flyg öronen åt sig och kom att intaga en alltmer kritisk hållning till den kommunistiska internationalen. Till detta bidrog också Kominterns beslut att Sovjetunionen skulle gå med i Nationernas förbund (NF). Slutligen blev såväl Kilbom som Flyg uteslutna ur Komintern.

Utan att gå in på alla bakomliggande faktorer kan konstateras, att Nils Flyg från senare delen av 1930-talet började orientera sig och sitt parti i en alltmer tysk- och nazivänlig riktning. Stenfeldt drar den tidsmässiga gränsen till 1937. Det började kring denna tidpunkt gå utför med Socialistiska partiet som hade stora problem med förlust av medlemmar och ekonomi – bland annat tvingades partitidningen Folkets Dagblad lägga ner 1940. När den två år senare återuppstod kunde detta ske endast med hjälp av ett ekonomiskt bistånd från Nazityskland omfattande 17 000 kronor i månaden, en ansenlig summa på den tiden..

Tyskland som ledande socialistisk makt. Johan Stenfeldts redogörelse för Nils Flygs ideologiska utveckling från kommunism till nationalsocialism visar att denna inte skedde genom ett abrupt brott mot allt vad han tidigare trott på. Snarare var den en gradvis övergång präglad mer av pragmatisk anpassning än en regelrätt kovändning. Övertygelsen att Sovjet svikit sina antiimperialistiska ideal som ledande socialistisk makt förde Flyg allt närmare Hitlers Tyskland, som han tenderade att betrakta som den ledande socialistiska statsbildningen.

Karl Kilbom ledde det ena av två kommunistpartier.

”Att ställa sig på Hitlers sida var således att ställa sig på framtidens sida” (sidan 143), sammanfattar Stenfeldt Flygs inställning från 1937 och framåt. ”Betraktat på detta sätt framstår Flygs utveckling mindre som en gåta. I själva verket rymmer den ett stort mått av logik, och präglas av en positionsförändring som bär starka kontinuiteter och som vägletts av principer som är kontinuerliga över tid: historicism och dialektik.”

Det kan tyckas paradoxalt att det var det Flygs marxistiska övertygelse som ledde honom till att ta ställning för Hitler och nationalsocialismen, men så är knappast fallet. Exemplet Nils Flyg är en illustration så god som någon till de totalitära ideologiernas intressegemenskap.

Medan andra bedömare antytt att Nils Flyg begick självmord var det enligt Johan Stenfeldt en blodpropp i hjärtat som  i början av 1943 ändade Flygs liv i hemmet i Nacka vid 51 års ålder.

Under det att Nils Flyg i egenskap av riksdagsledamot under elva år kan sägas ha tillhört det politiska etablissemanget i Sverige är så inte fallet med Sven Olov Lindholm (1903-98). Han föddes i Jönköping men växte upp i Mjölby, där pappan var spannmålshandlare. Efter realexamen slog Lindholm in på den militära banan och blev furir 1923. Därefter utbildade han sig till underofficer och kom att verka vid regementet A9 i Stockholm. En stor del av hans arbetsuppgifter ägnades åt att rida in unghästar.

Krigsmakten,staten, nationalismen. Under sin tid i huvudstaden kom Sven Olov för första gången i kontakt med svenska fascister. Han blev tidigt aktiv i den av Konrad Hallgren 1926 bildade Sveriges fascistiska kamporganisation (SFKO). Det var initialt tre huvudfrågor som lockade Lindholm till fascismen: krigsmaktens betydelse för nationens försvar; synen på staten som en historisk-organisk skapelse; nationalismen som värn mot imperialismen. Däremot förefaller judefrågan ha haft underordnad betydelse i detta skede av Lindholms politiska medvetenhet.

.Johan Stenfeldt skriver (sidan 152): ”Trots att det är fascismen som karakteriseras är det märkbart att begreppen ´nationalism´och ´socialism´är de mest centrala.” Nationen var för Lindholm den av historiska orsaker mest ändamålsenliga grunden på vilken ett rättfärdigt samhälle kunde byggas. Den övertygelsen skulle följa med Sven Olov Lindholm livet igenom.

Sven Olov Lindholm som nationalsocialistisk talare – talarstolen ”pryds” av både hakkorset och Vasakärven.

1929 bytte SFKO namn till Nationalsocialistiska folkpartiet (NSFP) och året därpå bildade man tillsammans med Nysvenska folkförbundet (NSFF) Svenska nationalsocialistiska partiet (SNSP) med veterinären Birger Furugård från Deje i Värmland som ledare. Fokus hade efterhand förskjutits från Mussolinis fascistiska Italien i riktning mot Hitlers nationalsocialistiska Tyskland. Den kapable skribenten Sven Olov Lindholm – han behärskade såväl prosa som lyrik – utsågs till partisekreterare och redaktör för partitidningen Vår kamp. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Olov_Lindholm

Vasakärve istället för svastika. SNSP fick i riksdagsvalet 1932 omkring 15 000 röster motsvarande 0,61 procent. Således knappast någon hejdundrande succé. Lindholm och ett antal SNSP-medlemmar tröttnade snart på den alkoholiserade och nyckfulle Furugårds bristfälliga ledarskap och bildade Nationalsocialistiska arbetarepartiet (NSAP), som blev det ledande svenska nazistpartiet. Sven Olov Lindholm var den självskrivne ledaren.

1938 blev det nytt nambyte, denna gång till Svensk socialistisk samling (SSS). Trots att man försökte distansera sig från sin tyska motsvarighet genom att använda Vasakärven och inte svastikan som symbol förlorade partiet hart när allt stöd under Andra världskriget. Partiet upplöstses slutligen i juni 1950, sörjt av få.

Efter ett kvartssekel som ledande svensk nationalsocialist övergick Sven Olov Lindholm 1951 till att bli privatman. Han fick genom partivännen Sven Hedengren anställning som lagerförman på en maskinfirma. Lindholm var änkeman och hade året innan gift om sig med den 25 år yngre Vera Schimanski, vilken kommit till Sverige via Folke Bernadottes så kallade vita bussar tillsammans med sin mor och bror. Hon var emellertid övertygad nationalsocialist och hade i Hitlers Tyskland tillhört Bund Deutscher Mädel, den feminina motsvarigheten till pojkarnas Hitlerjugend. Äktenskapet varade till 1962.

Vera gifte redan samma år om sig med trädgårdsmästaren och nazisten Göran Assar Oredsson från Strängnäs som blev ledare för Nordiska rikspartiet, NRP, populärt kallat ”Assar och hans nassar”. Partiet, eller rättare sagt spillrorna av vad som var kvar av detta, lades ner 2009. Vera Oredsson har förblivit sin ideologiska övertygelse trogen och betraktas i dag vid drygt 90 års ålder som den svenska nationalsocialismens ”grand old lady”.

Konrad Hallgren – svensk fascistledare på 1920-talet.

Omedelbart efter krigsslutet publicerade Lindholm skriften Döm ingen ohörd, där han söker försvara eller i varje fall förklara sitt  ställningstagande som Sveriges främste företrädare för världens mest avskydda politiska rörelse. Lindholm menar sig vara diskriminerad och förföljd: ”Skall lynchjustisen eller lag och rätt råda?” frågar han sig på skriftens försättsblad. Författaren anklagar pressen för att fara med osanning om det svenska nazistpartiets relationer med Tyskland och menar ytterligare, att de tyska koncentrationslägren knappast varit värre än den motsatta sidans krigsförbrytelser.

Lindholms skrift kom ut i en ny och nästan dubbelt så omfattande utgåva 1967. Talet om ”lynchjustis” var borta och författaren redogör för hur han tvingats tänka om. Han uppehåller sig vid rörelsens ambitioner att förena nationalism och socialism och söker vidare tona ned nationalsocialismens judehat. Istället menar han att den negativa inställningen till judar berodde på viljan att bevara den nordiska så kallade folkstammen (vilket för övrigt under 1920- och 1930-talen var ett gångbart tema hos de flesta partier). I en sista upplaga av skriften 1968 utvecklar Lindholm ytterligare tematiken från året innan.

Exakt när Sven Olov Lindholm övergick från att vara nationalsocialist till att bli vänsteranhängare och kommunist – han var medlem i Vänsterpartiet kommunisterna – är inte helt fastställt, men kanske kan man sätta gränsen vid 1967 då Lindholm dels kom ut med andra utgåvan av Döm ingen ohörd, dels höll ett tal vid den tidigare partikamraten Gösta Hallberg-Cuulas grav. Härefter blir det vänsterengagemang för hela slanten för den ärrade nazisten.

FNL-rörelsen och Folkkampanjen mot kärnkraft. Sven Olov Lindholm hade vid flera tillfällen besökt Nazityskland och då icke minst partidagarna i Nürnberg. Han hade vederbörligen låtit sig imponeras av de fladdrande fanorna och facklorna, de till synes oändliga leden av uniformerade meningsfränder som i blankpolerade stövlar tågade till taktfast marschmusik och naturligtvis Führerns entusiasmerande tal. Då kunde han känna en oförglömlig gemenskap och sammanhållning.

Samma sorts känslor upplevde Lindholm på 1960- och 1970-talen i den så kallade FNL-rörelsen och Folkkampanjen mot kärnkraft: det var fart, det var fest, det var folkgemenskap med flygande fanor och klingande spel! Han berättar under rubriceringen Soldatliv och politik hur han upplevde allt detta:

En gång – 1. maj 1974 – anförtroddes jag att bära fanan åt Vasa FNL-grupp vid demonstrationen från Kungsträdgården till Hötorget. Det var 12 000 i tåget. På Kungsgatan tänkte jag på, att här marscherade mina ”egna trupper” för snart 40 år sedan under fanor med samma färger – blå-gul-röd – och jag tyckte det var något symboliskt med detta: innerst inne är det ju samma rättsbegrepp som driver mig som då, fast det tar sig andra uttryck. (Citerat från Stenfeldt, sidan 234).

En mindre lyckad FNL-demonstration i Stockholm i december 1972: ”Hanoi Jane” Fonda har fått rödfärg i håret av en USA-vänlig motdemonstrant.

Sven Olov Lindholm hade aldrig någon framträdande position inom vänsterrörelsen och lär inte heller ha eftersträvat någon sådan. För honom räckte det på äldre dar gott med att känna folkgemenskap och sammanhållning som fanbärare vid FNL-demonstrationer. Hans politiska utveckling är dock minst lika intressant som Nils Flygs ideologiska metamorfos av motsatt slag. De båda männens öden och äventyr, sådana de beskrivs i Johan Stenfeldts läsvärda bok, ger en god bild av de slående parallellerna mellan kommunism, nationalsocialism och fascism.

Sven Olov Lindholm avled i sitt hem i Rönninge i Salems församling söder om Stockholm vid 95 års ålder 1998.

Putin tar hjälp av rymdfarare för att bli president på livstid

12 mars, 2020

Nu laddar Vladimir Putin för ytterligare 16 år som Rysslands starke man.

Kommer vi att få dras med Vladimir Putin ända till 2036 (förutsatt att såväl Putin som vi själva fortfarande är i livet då)? Den risken eller möjligheten – beroende på hur man ser på Putin – finns.

Den ryska statsduman har nämligen med instämmande av överhuset – federationsrådet –  godkänt grundlagändringar som gör det möjligt för Vladimir Putin, som är född 1952,  att sedan hans mandat löpt ut 2024 sitta kvar som president i ytterligare två sexårsperioder. 2036 skall Putin fylla 84 år. Han har tidigare kringgått presidentskapets begränsningar genom att låta premiärministern Dmitrij Medvedev väljas till president medan han själv varit premiärminister. Sedan har han själv återkommit som president. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/lagandring-oppnar-for-putin-styre-till-2036

Förändringarna antogs efter ett tilläggsförslag av dumamedlemmen och tidigare kosmonauten Valentina Teresjkova med innebörden, att tidigare val ej räknas när reformen trätt i kraft. Däremot skulle begränsningen till två på varandra följande presidentperioder finnas kvar, men Vladimir Putin skulle alltså själv kunna begynna på ny kula och fortsätta ytterligare tolv år efter 2024. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/03/10/putin-tog-in-en-kraft-fran-rymden-for-att-radda-sin-maktposition-kosmonauten

Valentina Teresjkova, född 1937, blev den första kvinnan i rymden den 16 juni 1963 då hon med rymdfarkosten Vostok 6 avverkade 48 varv runt jorden, vilket var längre tid än vad USAs rymdfarare sammanlagt varit ute i vid denna tidpunkt. Tidigare fallskärmshopperskan Teresjkova utbildade sig sedan till rymdingenjör och utnämndes till generalmajor. https://sv.wikipedia.org/wiki/Valentina_Teresjkova

Putin har själv kommenterat lagändringarna på följande förment ödmjuka sätt: ”I princip är detta möjligt, men med ett förbehåll – om konstitutionsdomstolen officiellt beslutar att ett sådant tillägg inte motsäger principerna och grunderna i konstitutionen /…/ Jag är säker på att tiden kommer då den högsta presidentmakten i Ryssland inte är så, hur ska jag säga, personcentrerad.”

För att de aktuella ändringarna slutligen skall stadfästas krävs således att konstitutionsdomstolen bifaller dem. En folkomröstning är planerad att hållas den 24 april – valdeltagande måste då uppgå till minst 50 procent för att resultatet skall godkännas. Jag skulle dock vilja påstå att detta mest är kosmetik – om Putin bestämt sig för att vilja förlänga sin presidenttid med tolv år kommer det också att bli så. Han kommer inte att ha några problem med att få såväl domstolen som folket att fatta ”rätt” beslut.

Putin tog hjälp av rymdfararen Valentina Teresjkova för att säkra sitt fortsatta maktinnehav.

Det finns också annat som den kortvuxne ryske diktatorn vill ha med i den ryska författningen. Till förslaget om reformerad konstitution har Putin lagt till att det ryska folkets ”tro på Gud” skall omnämnas samt att det skall stadgas att äktenskapet är en förening mellan en man och en kvinna. https://www.varldenidag.se/nyheter/vladimir-putin-vill-skriva-in-gud-i-grundlagen/reptcd!tZUfCD6QicssFAOb1uAgw/

Ytterligare tillägg är avsedda att förhindra, att Ryssland någonsin skall släppa ifrån sig ockuperade/annekterade territorier av typ Krim eller ögruppen Kurilerna, vilken även Japan gör anspråk på. Därtill skall den reformerade konstitutionen skydda den ryska (alternativt sovjetiska) historieskrivningen, främst gällande Röda arméns agerande under Andra världskriget.

Konstitutionen skall vidare också klargöra att Ryssland de facto och de jure är Sovjetunionens arvtagare som statsbildning.

Det är i dag svårt att tänka sig ett Ryssland utan Vladimir Putin, men ingen ledare lever för evigt. Putin har haft makten i jämnt 20 år och laddar nu alltså för ytterligare möjliga 16 år som Rysslands starke man. Det innebär i praktiken att han blir president på livstid. Det är ingen vild gissning att han gör detta för att vara på den säkra sidan, väl medveten om att det inte alltid går så bra för diktatorer sedan de väl lämnat makten ifrån sig.

”Inrikes har landet utvecklats mot alltmer förtryck och statlig kontroll över både politik och ekonomi”, heter det i boken Ryssland utan Putin (Carlssons bokförlag 2019) av förre Moskva-korrespondenten och Rysslands-kännaren Stig Fredrikson. ”Utrikes har Putin fört en allt aggressivare och mer militant rysk politik, i takt med att han odlat myten om Ryssland som en belägrad fästning omgiven av fiender i väst.”

Ett Ryssland utan Putin skulle i Fredriksons – och mina – ögon vara ”friare, fredligare och rättvisare”.

 

G. W. slår in öppna dörrar så det brakar om det!

28 februari, 2020

Leif G. W. Persson: tveksam användning av ordet ”blatte”.

Ingen har väl vid det här laget kunnat undgå att kriminologen Leif G. W. Persson har åstadkommit en TV-serie i tre delar med titeln ”Blattarna som byggde Sverige” som börjar visas i TV4, TV4 Play och C More den 2 mars. https://sv.wikipedia.org/wiki/Leif_GW_om:_Blattarna_som_byggde_Sverige

I ett försök till förklaring varför Persson, som väl numera ser sig själv som något slags allvetande ”riksorakel”, valt just detta ämne för sin dokumentärserie, säger han enligt sajten Nyheter 24: ”Faktum är att de som till stora delar byggde Sverige var utländsk arbetskraft som facket och staten i förening importerade från södra Europa efter andra världskrigets slut.”

I en intervju med Expressens Niklas Svensson fyller Persson på med att: ”Hög tid att påpeka detta – inte minst för SD.” I ”oraklet” G. W.s värld är SDare troligen litet mindre vetande människor vilka per definition är emot alla sorters invandrare och på detta sätt måste få reda på hur det egentligen förhåller sig. https://www.expressen.se/tv/nyheter/direkt-med-niklas-svensson/darfor-gor-gw-dokumentarserien-blattarna-som-byggde-sverige-i-tv4/

Låt mig här eftertryckligt få dementera denna föreställning hos kriminologiprofessorn och ryggmärgssossen Persson, som tycks ha nöjt sig med att skumma rubrikerna i den SD-hatande etablissemangspressen när det gällt att informera sig om ifrågavarande parti. Jag tycker det är rätt ynkligt.

Jag har under mina tolv år som medlem i Sverigedemokraterna ännu inte hört någon enda medlem uttrycka sig förklenande om den insats som utfördes av de sydeuropeiska arbetskraftsinvandrarna inom den svenska industrin och det svenska samhället i stort. Den kritik som från SDs sida riktats och riktas mot invandring gäller den massinvandring som sköljt över Sverige åtminstone sedan början på 1990-talet, då den borgerliga regeringen Bildt massimporterade flyktingar och andra typer av immigranter från Balkan.

Arbetskraftsinvandrare från Sydeuropa svarade för betydande insatser inom den svenska industrin.

Däremot kommer jag ihåg att min mormor på 1960-talet muttrade något mindre smickrande om de jugoslaver, greker och italienare som jobbade företrädesvis på dåvarande Scania Vabis och som bodde i bostadsområdet Gula gården i Södertälje, där hon bott i många år. Hon tyckte helt enkelt det kändes främmande med så pass många utlänningar samlade inom ett begränsat område, vilket man kanske kan förstå. Senare  anställde min far, som till yrket var handelsträdgårdsmästare, en slovensk man som jobbade i många år med allehanda arbetsuppgifter.

Massinvandringen har, vilket alla är eller borde vara medvetna om, lett till att utrymmet för tidigare självklara välfärdsinrättningar kommit att urholkas alltmer. Det är ingen överdrift att säga att massinvandringen rivit ner mycket av det som den sydeuropeiska arbetskraftsinvandringen byggde upp. Som tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt (M) så fyndigt uttryckte det i en valrörelse: ”Vi kommer inte att ha råd med så mycket annat än invandring.” https://www.youtube.com/watch?v=_HztBG_J9kM

Ordet ”blatte” är av oklar härkomst men har använts sedan typ slutet av 1960-talet som en nedsättande beteckning för mörkhyade personer av icke-svensk härkomst. Under 2000-talet började dock företrädare för denna kategori människor använda ordet om sig själva i syfte att neutralisera den negativa laddningen. Nu har en genuint svensk person som Leif G. W. Persson tyckt att han bör haka på – vilket jag tycker är snudd på skymfande mot arbetskraftsinvandrarna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Blatte

Frågan är vidare varför Persson nöjer sig med att skildra den betydelse – och den har tveklöst varit stor – som invandrad arbetskraft från Sydeuropa haft för den svenska industrin. Det största inflödet av arbetskraftsinvandring står finnarna för: mellan 1968 och 1971 anlände 111 2000 finnar till vårt land. De flesta av dessa valde att flytta tillbaka till hemlandet men några stannade. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=185&artikel=7327762

111 2000 finska arbetare anlände till Sverige åren 1968-71.

Jag brukar normalt uppskatta mycket av det Leif G. W. Persson (S) har att torgföra. Bäst är han emellertid när han håller sig till det han behärskar, det vill säga kriminologi. Hans självpåtagna roll som allvetande riksorakel ifrågasätter jag starkt. Jag skall inte döma ut serien om de sydeuropeiska invandrarna på förhand, men mitt intryck är så här långt att han slår in öppna dörrar så det brakar om det.

Det går också att skönja ett bakomliggande motiv: att med berättelsen om den importerade arbetskraftens positiva inverkan på Sverige indirekt rättfärdiga all form av immigration och att dra alla invandringskritiker över en kam som svårartade rasister vilka skyndsamt bör undervisas om det rätta förhållandet.

Putins historierevisionism får kritik från Polen, övriga Europa och USA

5 januari, 2020

På kollissionskurs: Polens premiärminister Mateusz Morawiecki och Rysslands president Vladimir Putin.

En dispyt har utbrutit mellan Rysslands president Vladimir Putin och Polens regering angående de skeenden som ledde fram till det Andra världskrigets utbrott. https://www.dw.com/en/poland-versus-putin-dispute-over-history/a-51847283

Putin relativiserade i ett uttalande den avgörande betydelse den så kallade Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Nazityskland och Sovjetunionen den 23 augusti 1939 hade för krigsutbrottet. Enligt Putin bar även Polen ansvar för kriget, vilket inleddes med Tysklands angrepp på landet i fråga den 1 september 1939. Den tyske ledaren anklagade den polska regeringen för att vara antisemitisk och Polens ambassadör i Tyskland, Jozef Lipski, för att vara en ”antisemitisk skitstövel”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Molotov%E2%80%93Ribbentrop-pakten

Polens premiärminister Mateusz Morawieci blev inte svaret skyldig utan framhöll enligt nyhetsbyrån AP:

President Putin has lied about Poland on numerous occasions, and he has always done it deliberately. It usually happens in a situation when the authorities in Moscow feel international pressure caused by its actions. And this pressure is not on the historical scene but on the modern geopolitical scene.

Morawiecki hänvisar till nyligen inträffade och för Ryssland negativa händelser som USAs sanktioner riktade mot gasledningen Nord Stream 2 mellan Ryssland och Tyskland; det internationella antidopingorganet WADAs (World Anti-Doping Agency) bannlysning av stora delar av rysk idrott; konflikten mellan Ryssland och Vitryssland om tillförseln av 24 miljoner ton olja.

Det är med avsikten att rikta uppmärksamheten från sådana skeenden, menar Morawiecki, som Putin tillgriper historierevisionism. Den enväldige ryske presidenten har varit på krigsstigen sedan Europaparlamentet i ett uttalande fördömde Molotov-Ribbentrop-pakten som en direkt orsak till Andra världskrigets utbrott. https://www.dw.com/en/vladimir-putin-condemns-eu-stance-on-nazi-soviet-wwii-pact/a-51636197

Tysklands utrikesminister Joachim von Ribbentrop, Sovjetunionens diktator Josef Stalin och den sovjetiske utrikesministern Vjatjeslav Molotov i samband med undertecknandet av Molotov Ribbentrop-pakten 1939.

Pakten delade upp Polen mellan Tyskland och Sovjetunionen, och två veckor efter den tyska invasionen i Polens västra delar gick sovjetryssarna in i de östra. Den officiella ryska hållningen är att överenskommelsen mellan de båda totalitära stormakterna var nödvändig i syfte att fördröja ett väntat tyskt anfall mot sovjetiskt territorium.

Polen har framfört protester mot Putins uttalanden om Polens skuld till kriget till Moskvas ambassadör i Warszawa, Sergej Andrejev. Därefter kom premiärminister Morawieckis uttalande som samordnats med Polens president, Andrzej Duda. Enligt den förstnämnde är det ryska folket det främsta offret för Putins historiska piruetter: det förtjänar enligt Morawiecki ”the truth” i stället för ”exchanging perpetrators and victims”.

Även Manuel Sarrazin, det Gröna partiets talesman i frågor som rör Östeuropa i det tyska parlamentet Bundestag, ilsknade till över Putins uttalande. Han menade att Putin syftade till att dölja det sovjetiska medansvaret för den nazistyska invasionen av Polen och har ytterligare citerats:  ”This is an active history policy that obviously serves the purpose of legitimizing the current Russian neo-imperial policy in Central Europe.”

Tysklands Polen-ambassadör, Rolf Nikel, har för sin del konstaterat: ”The Soviet Union participated jointly with Germany in the brutal division of Poland.” Liknande tongångar har också hörts från USAs ambassadör i Polen, Georgette Mosbacher: ”Poland was a victim in this horrible conflict.” Även Tjeckiens normalt proryske president, Milos Zeman, har kritiserat Putins historiska förlöpningar.

David Harris, VD för the American Jewish Committee, har reagerat på följande sätt över Putins horrörer: ”Unbelievable. Historic revisionism on steroids.” Putin har mötts också av intern rysk kritik. Enligt affärstidningen Kommersant bestäms Kremls reaktioner av det förestående 75-årsjubiléet av det Andra världskrigets slut. https://en.wikipedia.org/wiki/Kommersant

USAs Polen-ambassadör Georgette Mosbacher har konstaterat att Polen var ett offer i Andra världskriget.

Relationerna mellan Polen och Ryssland har varit ansträngda sedan 2000, då ett polskt regeringsplan störtade nära ryska Smolensk med 96 passagerare ombord. Bland dödsoffren fanns den dåvarande polske presidenten Lech Kaczynski.

Detta skedde tre dagar efter det att Putin träffat den polske premiärministern, som på den tiden hette Donald Tusk, och med denne bland annat diskuterat det av Josef Stalin beordrade massmordet på sammanlagt 21 857 polska medborgare 1940 i form av den så kallade Katyn-massakern. https://sv.wikipedia.org/wiki/Katynmassakern

Att Vladimir Putin ger sig på Polen är ingen tillfällighet. Landet spelade genom den katolska fackföreningsrörelsen Solidarnosc (Solidaritet) uppror mot det kommunistiska styret en betydande roll när det gällde att undergräva den sovjetryska hegemonin över Östeuropa och bidrog därmed starkt till Sovjetunionens upplösning den 31 december 1991. https://sv.wikipedia.org/wiki/Solidaritet_(fackf%C3%B6rening)

Den före detta KGB-officeren Vladimir Putin är inte kommunist men däremot en flammande rysk nationalist. Det är i detta perspektiv han valt att beteckna Sovjetunionens sammanbrott som ”1900-talets största geopolitiska katastrof”. https://fof.se/blogg/putin-sovjethistorien-och-tacksamhetsskulden

Wiesenthal-centret: ”Om Labour vinner valet blir Storbritannien en internationell paria”

11 december, 2019

Enligt Jeremy Corbyn är dömda Hamas-terrorister och mördare ”bröder”.

Jeremy Corbyn, sedan 2015 ledare för brittiska Labour, väckte nyligen uppmärksamhet då han i en intervju med BBCs Andrew McNeil trots upprepade påstötningar vägrade be om ursäkt för den antisemitism som lever och frodas inom hans parti. Corbyn har, föga övertygande, i efterhand sökt rädda ansiktet genom att påstå att Labour redan har tagit avstånd från judehatet. https://www.timesofisrael.com/after-refusing-to-apologize-for-anti-semitism-corbyn-says-he-already-said-sorry/

Några som inte låtit sig övertygas av Corbyns försäkringar om att han och hans parti inte är antisemiter är Simon Wiesenthal Center i Los Angeles. Jeremy Corbyn och hans Labour-parti toppar nämligen den lista över årets mest framträdande antisemitiska aktörer som centret publicerar varje år. https://www.thesun.co.uk/news/politics/10506222/jeremy-corbyns-labour-biggest-threat-to-jews/

Rabbinen Marvin Hier, som leder Simon Wiesenthal Center, menar att om Corbyn och Labour skulle gå segrande ur det brittiska valet den 12 december skulle Storbritannien i världens ögon framstå som en internationell paria vilket enligt Hier vore en katastrof för demokratin.

Efter att ha påmint om premiärminister Winston Churchills framgångsrika bekämpande av den tyska nationalsocialismen under Andra världskriget citeras rabbi Hier på följande sätt: ”Britain was at the forefront of defeating Hitler and now, on the 75th anniversary of the liberation of Auschwitz, the person who wants to sit in Winston Churchill´s chair at No 10 (Downing Street i London, bloggarens anmärkning) is fostering antisemitism.”

Wiesenthal-centret etablerades för drygt 40 år sedan och är uppkallat efter den legendariske nazistjägaren och förintelseöverlevaren Simon Wiesenthal (1908-2005), som föddes i det dåvarande österrikiska imperiet i vad som i dag är Ukraina. Han tillbringade flera år i Auschwitz och andra nazistiska koncentrationsläger.https://sv.wikipedia.org/wiki/Simon_Wiesenthal

Efter sin befrielse såg Simon Wiesenthal det som sin uppgift att spåra upp och ställa nazistiska krigsförbrytare inför rätta. Han anses genom sin i Wien baserade verksamhet ha bidragit till att mer än 1000 av de senare kunde hittas och få möta en rättvisa de inte unnade sina miljontals offer.

Nazistjägaren och förintelseöverlevaren Simon Wiesenthal blev 96 år.

Antisemitismen och Israel-hatet inom det socialdemokratiska Labour är väl dokumenterade och har resulterat i att ett antal judiska medlemmar lämnat partiet. Bland Labours främsta uppbackare märks den islamistiska palestinaarabiska terrororganisationen Hamas. Från Gaza och London har Hamas emfatiskt tagit parti för Labour inför valet den 12 december. https://www.jpost.com/Diaspora/Antisemitism/Influential-Corbyn-supporting-Facebook-page-run-by-Hamas-from-Gaza-610306

Jeremy Corbyn har genom åren vid ett flertal tillfällen ertappats med att inte bara uttrycka sympati för det så kallade Palestina respektive kritisera staten Israel utan fastmer uttrycka sin sympati gentemot dömda palestinaarabiska terrorister.

I programmet ”Remember Palestine” i iransk TV 2012 kallade Corbyn exempelvis 1000 terrorister, varav många från Hamas, som frisläppts ur israeliska fängelser för ”bröder”. Terroristerna ifråga beräknas mellan sig ha mördat omkring 600 personer. https://www.breitbart.com/middle-east/2018/08/02/jeremy-corbyn-praised-hamas-terrorists-as-brothers-on-iran-state-tv/

Den Hamas-sponsrade Facebook-sidan ”We support Jeremy Corbyn” har fler än 72 000 medlemmar och tillhör Corbyns och Labours mest framträdande sympatisörer.

Desperat Löfven utnyttjar förintelseöverlevare i sin retorik

9 december, 2019

Stefan Löfven (S) utnyttjar förintelseöverlevare för att ge sig på Ulf Kristersson (M).

När statsminister Stefan Löfven (S) blir desperat över sitt partis kräftgång i opinionen tvekar han inte att utnyttja förintelseöverlevare i sin retorik. Så här låter det när han ger sig på M-ledaren Ulf Kristersson: ”Att se förintelseöverlevande i ögonen  och lova något sådant och sedan fullständigt strunta i sitt löfte är så bottenlöst omoraliskt att jag saknar ord.. Historiens dom kommer att bli hård.https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lofven-till-kristersson-efter-sd-motet-bottenlost-omoraliskt

Bakgrunden till Löfvens påhopp mot Kristersson är att den senare i ett möte med förintelseöverlevaren Hédi Fried inför valet 2018 skall ha lovat att inte ha samröre med Sverigedemokraterna. Det är Ulf Kristerssons möte med SD-ledaren Jimmie Åkesson på sitt tjänsterum nyligen som S-ledaren åsyftar med sin moralpanik.

Hédi Fried och andra överlevande från den bottenlöst ondskefulla nationalsocialistiska judeutrotningen i samband med Andra världskriget är värda vår respekt och bör lyssnas till. Det innebär inte att deras tolkning av dagens politiska situation är ofelbar. Fried tillhör dem som fastnat i klichén att framgångar för nationalistiska partier i vår tid nära nog med automatik innebär att vi snart har stöveltramp, heilrop och koncentrationsläger här.

Jag kan förstå att en del kan dra denna slutsats, men det gör den på intet sätt ett dugg sannare. Det är enligt min mening en till svagsinthet gränsande och orimlig simplifiering av debatten, vilket Stefan Löfven borde vara medveten om. Särskilt som han tillhör det svenska parti som under sin föga ärorika historia samverkade intimt med det tyska nazistpartiet NSDAP och exempelvis uppmanade tyskarna att stämpla ett stort ”J” i judiska pass i syfte att underlätta identifiering vid Sveriges gränser. https://www.s-sanningen.com/judepassen?fbclid=IwAR1Wmlnr_3X-S4ve2Jxmwo3p2S6ASq4mhJSrPE3H_vJkU0QviR-YzPt5HNQ

Det måste även framhållas att Socialdemokraterna under en lång följd av år hållit mörka politiska krafter i Mellanöstern under armarna dels politiskt, dels finansiellt genom att pumpa in miljarder svenska skattekronor i kassakistorna hos PLO/Fatah, vilka inget hellre vill än att utplåna den judiska staten. Bidrag vilka bland annat frigjort pengar för att avlöna dömda terrorister och mördare.

Löfven är bara den senaste i raden att exploatera Förintelsens offer i sin strävan efter att göra en eller annan politisk poäng. Ett annat exempel där Förintelsen trivialiseras är då dåvarande MP-språkröret Åsa Romson 2015 jämförde migranternas umbäranden på Medelhavet med den nationalsocialistiska dödsfabriken i Auschwitz. https://www.aftonbladet.se/story/romson-jamfor-medelhavet-med-auschwitz

Dan Korn är starkt kritisk till utnyttjandet av överlevande från Förintelsen i den dagspolitiska propagandan.

Författaren, folklivsforskaren och rabbinen Dan Korn skrev i Expressen den 29 september 2018 en mycket illustrativ kulturartikel om det olämpliga i att använda överlevande från Förintelsen som slagträn i den dagspolitiska debatten. Korn konstaterar inledningsvis: ”Ju längre avståndet blir i tid och miljö till Förintelsen, desto mer framstår händelserna i ett sorts (sic!) mytologiskt skimmer.” https://www.expressen.se/kultur/osmakligt-nar-forintelsen-blir-slagtra-i-debatten/?fbclid=IwAR1LqRibvNYlKPh7QuyIgYavrBo_iAmD7AwVYdh_3wS4avikXSGWLKdYoo4

Korn menar att man ”med största respekt” bör lyssna till vad överlevare har att säga och förstå deras känslor. Han har emellertid följande invändningar mot det sätt på vilket överlevarna används i medier och av politiker:

Men när DN skriver en artikel om detta och publicerar den dagen före valet, en artikel som med ett ständigt upprepande av att Fried är 94 år och förintelseöverlevande bygger man upp en bild av ett helgon, då handlar det inte längre om en människas känslor, utan det handlar om hur de känslorna utnyttjas av andra, som borde vara mera skeptiska.

Det står Hédi Fried och andra överlevare som flitigt brukar användas av sådana som vill klämma åt SD, exempelvis Emerich Roth, fritt att torgföra bilden av sverigedemokrater som nazister utan uniform och Jimmie Åkesson som en Hitler i vardande. Det blir dock inte ett dyft sannare för att förintelseöverlevande fortsätter att odla gamla stelbenta synsätt och vägrar se att nationalism och nationalsocialism inte nödvändigtvis är samma sak och att skrupelfria etablissemangspolitiker och PK-media så gärna hakar på.

För den som är intresserad kan jag tillägga att jag under hela mitt vuxna liv varit en ivrig beundrare av det judiska folket och en stor Israel-vän. Elva år av den tiden så här långt har jag därtill varit sverigedemokrat, icke minst beroende på SDs emfatiskt Israel-vänliga hållning. Det hade naturligtvis varit omöjligt för mig att gå med i ett parti som jag misstänkte kunde vara nationalsocialistiskt. Jag har även besökt förintelsemuséet i Auschwitz-Birkenau.

Förintelsemuséet i Auschwitz-Birkenau.

Ulf Kristersson har emfatiskt och med all rätt avvisat Löfvens vilda sluggande med orden: ”Det är omdömeslöst och ovärdigt på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.” Jodå, Ulf Kristersson – för vår nuvarande statsminister är alla debattmässiga lågvattensmärken möjliga.