Posted tagged ‘Andra världskriget’

Irland: ännu mer Israel-fientligt än Sverige?

14 juli, 2018

Liberman: ”Stäng Israels ambassad i Dublin.”

Den israeliske försvarsministern Avigdor Liberman, som tidigare också varit utrikesminister, vill att Israel stänger sin ambassad i Dublin med omedelbar verkan.

Bakgrunden är att den irländska senaten nyligen med röstsiffrorna 25 för, 20 mot och 14 nedlagda röster antog ett förslag som kriminaliserar handel med judar i de så kallade ockuperade områdena Judéen, Samarien, östra Jerusalem samt Golan vilka varit i israelisk ägo sedan Sexdagarskriget 1967. https://www.timesofisrael.com/liberman-wants-dublin-embassy-shut-over-irelands-anti-settlement-legislation/

Irland är därmed det enda landet i EU som, om lagförslaget vinner laga kraft vilket inte är säkert att det gör, kriminaliserar import från judiska bosättningar och slår således till och med Sverige på fingrarna när det gäller Israel-fientlighet åtminstone i detta avseemde.

Liberman skräder inte orden: ”With Israel haters there is nothing to debate. Israel should immediately close its embassy in Dublin. We won´t turn the other cheek to those who boycot us.”

Israels ambassad i Dublin. Foto: Tommy Hansson

Israels utrikesdepartement kallade till sig Irlands ambassadör i Tel Aviv, Allison Kelly, för att protestera mot det i den irländska senaten godkända lagförslaget, något som försvarsminister Liberman tyckte var rätt meningslöst – bättre då att slå igen ambassaden i Dublin. Det israeliska utrikesdepartementet har så här långt inte kommenterat Libermans twittrande..

I såväl Irland som Sverige förefaller finnas en djup aversion mot den judiska staten. Det förflutna kastar långa skuggor, och man kan ställa frågan om detta möjligen har något att göra med att båda länder hade en ambivalent inställning till Nazityskland under Andra världskriget? Jag lämnar frågan öppen.

Den ängsliga svenska eftergiftspolitiken gentemot Tredje riket så länge det gick bra för Hitlers trupper torde vara alltför välkänd för att jag skall behöva gå närmare in på den här. När det gäller Irland försökte dess premiärminister under krigsåren, Éamon de Valera, balansera mellan Storbritannien och Tyskland utan att alla gånger lyckas speciellt bra.

De Valera kondolerade Hitlers död.

De Valera trampade ordentligt i klaveret när han skickade sina kondoleanser till Tyskland efter Hitlers självmord den 30 april 1945. Under 1930-talet hade den irländska republiken därtill i Charles Bewley ett diplomatiskt sändebud i Berlin som var pronazist och antiengelsk såväl som antisemit. https://www.irishtimes.com/culture/books/ireland-and-the-nazis-a-troubled-history-1.3076579

Annonser

Ny studie: polackers delaktighet i Förintelsen större än man trott

5 juni, 2018

Auschwitz var det största nazityska förintelselägret under Andra världskriget.

En ny studie från det Warszawa-baserade Center for Research on Holocaust of Jews indikerar att vanliga polacker spelade en betydande roll när det gäller 100 000-tals judars död i det ockuperade Polen under Andra världskriget. Det innebär att polackernas delaktighet i Förintelsen är större än vad tidigare beräkningar givit vid handen. https://www.timesofisrael.com/poles-helped-kill-most-of-countrys-jews-in-hiding-from-nazis-new-study-claims/

Den nya studien visar att två tredjedelar av de judar som sökte undgå att mördas av den nationalsocialistiska ockupationsmakten blev offer till följd av deras icke-judiska grannars handlingar. Studien, som genomförts under de senaste fem åren och inbegriper nio av Polens 13 regioner, omfattar två volymer om sammanlagt 1600 sidor.

Studien offentliggörs mitt under en polariserande debatt om det berättigade i en ny polsk lagstiftning som infördes i januari 2018 vilken gör det brottsligt att påtala polsk inblandning i Förintelsen. Studiens resultat publicerades tidigare i en polskspråkig bok vars titel i engelsk översättning lyder The Fate of the Jews in Selected Regions of Occupied Poland. Jag har tidigare påpekat att Polen skämmer ut sig genom att söka kriminalisera en fri och öppen debatt i ett viktigt ämne. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/02/06/ny-lag-om-polsk-delaktighet-i-forintelsen-polen-skammer-ut-sig/

Den nya studien behandlar fler än en miljon judars öden sedan de ”gått under jorden” för att undgå att dödas under den nazityska kampanjen Operation Reinhard – uppkallad efter nazikoryfén Reinhard Heydrich – syftande till att utplåna 3,3 miljoner judar i det ockuperade Polen.

Professor Jan Grabowski har framhållit att små städer och byar i Polen utgjorde dödsfällor för judarna.

Polens chefsrabbin Michael Schudrich har påstått att så få som 2500 judar dog för polska händer under eller omedelbart efter krigsslutet 1945. Denna uppgift har ifrågasatts av bland andra Efraim Zuroff, som är director för Simon Wiesenthal Center i östra Europa; Zuroff har talat om ”många tusen” i minst 15 städer och byar i östra Polen vilka slaktades av icke-judiska grannar.

Frågan om polackers deltagande i judeutrotningen är kontroversiell i dagens Polen, där nazisterna mördade 3 miljoner icke-judar och 4 miljoner judar under Andra världskriget. Protester från Israel, USA och judiska grupper över hela världen mot den nya lagstiftning som refereras till ovan har yttermera lett till en ny våg av antisemitism som saknar motstycke under tiden efter kommunismens fall. https://www.thebostonpilot.com/article.asp?ID=181814

Den nu föreliggande studien visar att det var särskilt farligt för judar som var bosatta i små städer och byar. Enligt Barbara Engelking och Jan Grabowski, två av de forskare som medverkar i studien, kunde sådana platser innebära veritabla dödsfällor. Grabowski, professor i historia vid University of Ottawa i Kanada, är en internationellt erkänd forskare som 2014 gav ut boken Hunt for the Jews: Betrayal and Murder in German-Occupied Poland. Den erhöll Yad Vashems bokpris 2014.

I en polsk region – Miechów – mördades mer än 10 procent av de judar som försökte undslippa Förintelsen genom att gömma sig.

Makarna Jerzy och Irena Krepic räddade judar och lät deras barn få hemskolning.

Det skall slutligen understrykas att talrika polacker faktiskt hjälpte judar att komma undan nazisterna, något som Polens regering – och med rätta- också gärna framhåller. Yad Vashem har tillerkänt drygt 6000 polacker hederstiteln ”Righteous among the nations” för denna typ av visad barmhärtighet, det största antalet för något land. Bland dessa polska hjältar finns Jerzy och Irena Krepic, vilka räddade över 30 judar och upprättade en skola för barn på sin gård.https://en.wikipedia.org/wiki/Rescue_of_Jews_by_Poles_during_the_Holocaust

Fotnot: Yad Vashem i Jerusalem är Israels myndighet, monument, arkiv och forskningscentrum för ”hågkomst av Förintelsens offer och hjältar”. Yad Vashem grundades efter beslut i det israeliska parlamentet knesset 1953. https://sv.wikipedia.org/wiki/Yad_Vashem

Ny bok av NATO-general: hur ett krig med Ryssland skulle kunna te sig

3 juni, 2018

General sir Richard Shirreffs bok Krig med Ryssland visar hur ett krig mellan väst och Ryssland skulle kunna gestalta sig.

Krig är nästan alltid något oönskat. Så var det med såväl Första som Andra världskriget. Likväl bröt dessa krig ut med förödande resultat. Ingen vill ha en ny världskonflikt med allt vad detta skulle innebära i form av miljontals dödsoffer och mänskligt lidande. General sir Richard Shirreff, som varit ställföreträdande befälhavare för NATOs styrkor i Europa, ger i en ny bok en inträngande och sakkunnig skildring av hur ett krig mellan Ryssland och Västvärlden skulle kunna gestalta sig.

I den fiktiva skildringen Krig med Ryssland (Svenskt militärhistoriskt bibliotek 2017, 316 sidor) beskriver general Richard Shirreff hur en väpnad konflikt bryter ut mellan ett aggressivt Ryssland under ledning av en krigshetsande, icke namngiven president och ett svagt NATO. Presidenten (läs: Vladimir Putin) räknar med att NATO, liksom tidigare, skall nöja sig med lama protester och tandlösa sanktioner och beordrar därför med stöd av sina ja-sägande underhuggare ryska styrkor att ta tillbaka de baltiska staterna.

Enligt ett gammalt latinskt talesätt heter det: Si vis pacem, para bellum (Den som önskar fred bör förbereda sig på krig). Sedan Kalla krigets slut har denna kloka anmaning till stora delar avaktualiserats, icke minst i Sverige där det militära försvaret rustats ner på ett oansvarigt sätt i övertygelsen att en ny världskonflikt vore mer eller mindre otänkbar.

Det nya Kalla kriget. Epicentrum för den i boken beskrivna konflikten är Baltikum, och enkannerligen den rysktalande befolkningen därstädes. Putin – och bokens ryske president – betraktar alla områden som befolkas av ryssar som delar av Ryssland. Precis som i Ukraina talas det mycket ryska i Estland och Lettland i områdena närmast gränsen mot Ryssland. Det är delvis en följd av den medvetna förryskningspolitik som förekom på Sovjetunionens tid.

”Kriget med Ryssland inleddes i Ukraina i mars 2014”, skriver författaren i bokens Inledning (sidan 11). ”Krimkrisen, Rysslands stöd åt separatisterna i östra Ukraina, dess invasion av detta land och president Putins tillkännagivande i mars 2014 att han vill återförena alla etniska ryssar under en fana, har emellertid ändrat min syn på Rysslands intentioner i grunden.”

Det nya Kalla kriget övergår i en varm konflikt i general Shirreffs bok. Foto: Tommy Hansson

Vad vi nu har är en situation där Ryssland genom sin expansiva politik återigen har hamnat på kollisionskurs med Västvärlden, något som bekräftas i nyhetsflödet så gott som dagligen. Ryssarna har byggt upp sin militära förmåga på nytt efter Sovjetunionens sammanbrott och struntar enligt författaren i att följa ”de överenskommelser som har styrt den säkerhetspolitiska situationen i Europa efter det kalla krigets slut” (sidan 11). Vi befinner oss helt enkelt i ett nytt kallt krig vilket inleddes med Putins makttillträde 2000. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/25/det-nya-kalla-kriget/

Kallt krig blir varm konflikt. I general Shirreffs skildring övergår detta nya kalla krig i en varm konflikt. Precis som var fallet med utbrottet av Andra världskriget med Tysklands invasion av Polen den 1 september 1939, vilken kunde bli verklighet på grund av västmakternas tidigare passivitet och benägenhet att överse med Tysklands expansionspolitik i form av exempelvis besättelsen av Saarlandet 1935, Anschluss av Österrike våren 1938 och ockupationen av Tjeckoslovakien senare samma år. Väst gjorde ingenting då och Hitler räknade inte med att det skulle göra något när Tyskland – och Sovjetunionen ett par veckor senare – gick in i Polen. Däri misstog han sig emellertid som vi alla vet.

Prologen till kriget med Ryssland inträffar med ryska militära och politiska provokationer i mindre skala i Charkiv i Ukraina i maj 2017, varefter ryssarna utökar sina aktioner till Lettland. I boken beskrivs ingående möten mellan den ryske presidenten och hans stab samt möten i NATO-sfären. På västsidan råder till en början åtskillig tveksamhet att besvara de ryska provokationerna militärt, men beslutsamheten ökar genom att både USA och Storbritannien fått ledare vilka är betydligt mer resoluta än sina föregångare.

Läget utvecklas i katastrofal riktning när ryska stridskrafter sänker det brittiska hangarfartyget HMS Queen Elizabeth, som till följd av tidigare neddragningar av den brittiska militärbudgeten sånär som på några helikoptrar saknar flygstridskrafter samt även ett tyskt krigsfartyg. Åtgärderna blir samtidigt en signal för USA, Storbritannien och NATO att enas mot det ryska hotet.

President Vladimir Putin tillsammans med den ännu kortare före detta KGB-chefen Lazar Matvejev.

Rysslands president förödmjukad. General Richard Shirreff låter i sin bok lettiska gerillastyrkor, arvtagare till de så kallade Skogsbröderna, spela en vital roll i bekämpandet av den ryska aggressionen. Skogsbröderna var en irreguljär motståndsrörelse som från och med Andra världskrigets slut till långt in på 1950-talet – i en del fall ännu längre – genom gerillakrigföring utmanade den sovjetiska ockupationen i de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Skogsbr%C3%B6derna

Tom Morland, en duglig brittisk kapten som är en av bokens hjältar, avdelas att samverka med de lettiska motståndskämparna. ”Morland hade hört talas om skogsbröderna när han utbildade de lettiska specialstyrkorna”, läser vi på sidan 177. ”Det var namnet på de tusentals partisaner som hade gett sig in i Baltikums djupa skogar för att utkämpa ett gerillakrig mot de sovjetiska ockupanterna…Den siste partisanen lämnade otroligt nog inte skogen förrän 1995, hela fyra år efter att Lettland blev självständigt från Sovjetunionen.”

Det verkliga elddopet för Morland och hans lettiska partisaner inträffar i samband med ett ryskt så kallat VIP-besök. De antiryska styrkorna hade snappat upp ett meddelande om att befälhavaren för Västra militärdistriktet skulle besöka Ligatne, som var platsen för en rysk framgång i kampen mot de besvärliga lettiska rebellerna.

Befälhavaren skulle ha en framträdande VIP-person – det vill säga den ryske presidenten – i släptåg. Motståndskämparna fick order om att under befäl av kapten Tom Morland störa besöket på ett spektakulärt sätt, dock utan att skada eller döda presidenten. Uppgiften löses på så sätt att ett par ryska helikoptrar skjuts ner mitt under den ryska propagandasändningen. Något som givetvis blir till en gigantisk prestigeförlust för den ryske presidenten personligen – vilken som en följd av förödmjukelsen beordrar sina styrkor att tillfångata Morland och föra denne till Moskva.


En rysk Iskander-bataljon visas upp på Röda torget i Moskva i maj 2015.

Nästa mål: Kaliningrad. Nästa viktiga mål för de antiryska styrkorna skulle bli den ryska exklaven Kaliningrad, där det finns ett permanent förband med kärnvapenkapabla Iskander-robotar med kapacitet att nå stora delar av Europa. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/karnvapenkapabla-robotar-pa-plats-i-kaliningrad

Kaliningrad kallades fram till 1946, då området tillföll Sovjetunionen efter krigsslutet, Königsberg och var huvudstad i Ostpreussen. Staden hade anlagts av tyska ordensbröder på medeltiden och var hemort för den berömde tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804), vilken verkade där hela sitt liv. Kaliningrad, huvudort i det administrativa området Kaliningrad oblast, är uppkallat efter den Stalin närstående Michaeil Kalinin (1875-1946) som var ordförande i Sovjetunionens centrala verkställande kommitté och därmed landets formelle statschef. http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/kant-bodde-i-konigsberg/

I boken heter det (sidan 205):

Storbritannien råkade ha en liten militär instruktörsgrupp som opererade tillsammans med skogsbröderna i Lettland och det var tänkbart att dessa skulle kunna utnyttjas som en spaningsresurs på marken i Kalingrad. Det var dessutom fullt möjligt för Storbritannien, USA och dess Nato-allierade att skapa en kombinerad anfallsstyrka med förband ur samtliga vapenslag för att slå ryssarna där det skulle orsaka mest problem för presidenten och hans egen befolkning: det ryskkontrollerade Kaliningrad.

 

Genom att framgångsrikt slå ut de ryska datasystemen i Kaliningrad, var tanken, skulle ryssarna förhindras att genomföra sin plan med namnet Borodino som gick ut på att avfyra kärnvapenbestyckade Iskander-robotar mot väst och därmed tillfoga fienden ett slag som den senare inte skulle kunna återhämta sig från. Så blev det också.

När NATO-stridsflyget bekämpade de ryska avfyringsramperna och andra militära mål kunde dessa inte försvaras. Flyginsatsen blev därför ”som en nattövning i Nevada-öknen” (sidan 293). Jag överlåter till läsarna att utifrån detta dra sina egna slutsatser om krigets utgång.

General sir John Hackett skrev om ett krig som aldrig kom. Foto: Tommy Hansson

Hacketts bok om Tredje världskriget. Efter kriget sammanträffar Tom Morland med sin kvinnliga medarbetare Nicola Allenby på Browns restaurang på Woodstock Road i Oxford. De kunde gemensamt se tillbaka på en laddad tid då såväl Baltikums som hela västvärldens frihet och självbestämmande hängde i vågskålen.

Mina militära fackkunskaper är inte av den kalibern att jag kan bedöma om det scenario general sir Richard Shirreff målar upp är trovärdigt, men författarens meritlista med posten som biträdande NATO-chef i Europa borgar sannolikt ändå för detta. Han skriver avslutningsvis att han fått inspiration till boken via goda vänner i Estland, Lettland och Litauen under besök därstädes.

Boken kan ses som en sentida motsvarighet till den fiktiva skildringen Tredje världskriget. Augusti 1985 (Ordfront 1981, 406 sidor), författad av en annan brittisk general, nämligen sir John Hackett. Förutsättningarna är likartade som i Shirreffs skildring: NATO och väst har låtit sig invaggas i en falsk säkerhet avseende Sovjetunionens (Rysslands) aggressiva intentioner och underlåtit att se till att det militära försvaret besitter nödvändig slagstyrka.

Nu blev dessbättre inte Hacketts spådomar om ett tredje världskrig verklighet, och orsaken till detta kan uttryckas i ett namn: Ronald Reagan, USAs 39e president som med sin militära upprustning körde slut på Sovjetunionen och dess ekonomi vilket ledde till dennas undergång nyåret 1991.

Sverige/Gotland ligger risigt till… Det är väl bekant att för Rysslands nuvarande president Vladimir Putin, med ett förflutet som officer i den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB – han var en tid stationerad i Dresden i dåvarande Östtyskland – innebar Sovjetunionens upplösning en av den moderna historiens största katastrofer. https://fof.se/blogg/putin-sovjethistorien-och-tacksamhetsskulden

Oppositionspolitikern Boris Nemtsov sköts till döds nära Kreml den 28 februari 2015.

Han har därför ägnat alla sina krafter som rysk stats- och regeringschef åt att bygga upp Rysslands militära förmåga, framflytta dess internationella positioner och inte tvekat att ingripa aktivt i detta syfte såsom i Georgien 2008 och Ukraina 2014. Samtidigt har Putin undan för undan lämpat alltmer av det som fanns av demokrati i det postkommunistiska Ryssland överbord. Valen har riggats och en rad mer eller mindre bemärkta samhällskritiker och oppositionspolitiker har antingen mördats, fängslats eller tvingats i landsflykt.

Att Ryssland mot denna bakgrund skulle få för sig att, som i Shirreffs fallstudie, återföra Baltikum till den ryska fållan är minst av allt någon orimlighet. Vi behöver bara kasta en hastig blick på kartan för att upptäcka att i så fall ligger Sverige och då i synnerhet Gotland i synnerhet rätt risigt till…

Löfven fegar ur om folkmordet – vågar inte trotsa Turkiet

6 maj, 2018


Demonstration på Mynttorget i Stockholm som kräver erkännande av folkmordet 1915. Foto: TT

Kovändning.

Se där ett passande ord för att karaktärisera statsminister Stefan Löfvens och Socialdemokraternas inställning till massmordet på runt en och en halv miljon armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker i Första världskrigets hägn 1915-16, ofta kallat SEYFO. http://www.varldenidag.se/nyheter/stefan-lofven-erkanner-inte-folkmordet-1915/repreb!iRnRW29qp8Yvoo3bFwwO9g/

När Löfven besökte Södertälje i samband med 1 maj-firandet fick han frågan om det som av många betraktades som ett vallöfte inför riksdagsvalet 2014: om S-partiet skulle erkänna SEFO som folkmord. Tidigare hade såväl den socialdemokratiska partikongressen 2009 som en riksdagsmajoritet 2010 röstat för att massmordet skulle kallas just folkmord.

Det visade sig dock att statsministern fått kalla fötter: det skulle inte bli något folkmordserkännande. Löfven motiverade detta beslut på följande sätt: ”Regeringen måste bereda ärenden, vi kan inte bara fatta beslut. Så står det i vår grundlag. Nu har vi utrett detta, fått en rapport och så har vi dragit slutsatser av detta.”

Det var de så kallade ungturkarna, som var den drivande kraften inom det Ottomanska riket, som mitt under Första världskriget gav sig på kristna grupper i området. Omkring en miljon armenier samt hundratusentals människor ur flera andra kristna grupperingar mördades. Inom ramen för SEYFO skedde massavrättningar, tvångsdeportationer, massakrer och framkallad massvält.

Omkring en och en halv miljon, kanske fler, armenier och andra kristna mördades av ungturkarna i nuvarande Turkiet 1915-16.

De kristna i vad som i dag är känt som Turkiet så gott som utplånades. De flesta dödsoffer utkrävdes under åren 1915-16, men förföljelserna pågick i något mindre skala ända fram till 1923. 2015 visades i Södertälje stadshus en utställning om folkmordet, som jag då skrev en bloggtext om enligt följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/04/17/om-folkmord-ii-100-ar-sedan-turkarnas-slakt-pa-kristna-inleddes/

Det faktum att Löfven och sosseriet nu fegar ur måste nästan helt säkert ses som uttryck för en ovilja att stöta sig med den regionala stormakten Turkiet. Socialdemokraterna har en lång tradition att krypa inför mäktiga stater som det wilhelminska Tyskland under Första världskriget, Nazityskland under Andra världskriget, Sovjetunionen under Kalla kriget och nu Erdogans islamistiska diktatur i Turkiet.

Den judiska staten Israel, Mellanösterns enda demokrati, har man dock aldrig haft några problem med att reta upp i form av erkännande av den icke-existerande staten Palestina och falska påståenden om den israeliska terrorbekämpningen. Regeringen Löfven tycks ta mycket lätt på att utrikesminister Margot Wallström är persona non grata i Israel men fasar uppenbarligen inför vad Erdogan-regimen skulle kunna tycka om ett erkännande av SEYFO som folkmord.

Metin Rhawi (S) hoppar av partiet sedan Löfven fegat ur om folkmordet. Foto: Tommy Hansson

Löfvens kovändning har fått den socialdemokratiske politikern Metin Rhawi i Södertälje att lämna partiet i protest. Rhawi säger sig i en intervju i Länstidningen minnas sin farmors tårar när hon berättade om morden. ”Man måste ta ställning mot de som gör fel”, citeras Rhawi. ”Turkiet måste ta sitt ansvar för Seyfo.” Rhawis partikamrat Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, tar enligt LT dock Rhawis ställningstagande ”i affekt” med en klackspark: https://www.lt.se/stockholm/sodertalje/metin-rhawi-s-om-beslutet-att-lamna-partiet-minns-farmors-tarar-nar-hon-berattade-om-morden

Det kan slutligen nämnas att Adolf Hitler bara ett par veckor före det världskrigsutlösande angreppet på Polen 1939 anförde just massmordet på kristna i Ottomanska riket som exempel på, hur man obemärkt kan praktiskt taget utplåna hela folkgrupper. Hitler hade naturligtvis judarna i åtanke den gången. http://www.kyrkanstidning.se/ledare/tid-att-minnas-folkmordet-pa-armenierna

Rysslands-anhängarna har bytt skepnad från vänster till höger

10 april, 2018

C-H Hermansson höll ett devot hyllningstal till Stalin i samband med dennes begravning 1953.

I takt med att Ryssland förändrats har också dess anhängare bytt skepnad. Inget konstigt med det i och för sig, låt vara att utvecklingen nog kan anses vara tämligen anmärkningsvärd.

Sovjetunionen erbjöd från 1922 och nästan 70 år framåt ett ideal och en fast punkt i tillvaron för såväl doktrinärt blodtörstiga kommunister som exempelvis socialdemokrater, vänsterliberaler och välmenande fredsvänner. Konservativt disponerade personer ställde sig dock praktiskt taget alltid avvisande till den sovjetiska diktaturen, även om ett och annat undantag sannolikt fanns. https://www.so-rummet.se/content/vad-ar-grejen-med-sovjetunionen

Under det Kalla kriget och dessförinnan ställde sig alla troende kommunister obrottsligt på Sovjetunionens sida. Detta trots företeelser som folkmordet i Ukraina i början på 1930-talet, då upp till tio miljoner människor avled i en artificiellt framkallad svältkatastrof, Stalins massiva utrensningar på 1930-talet, pakten mellan Stalin och Hitler 1939 som möjliggjorde Andra världskriget och dominansen över folken i Östeuropa.

Framträdande svenska kommunister såsom partiledaren Hilding Hagberg och partisekreteraren, senare partiledaren Carl-Henrik (C-H) Hermansson hyllade Josef Stalin i alla möjliga och omöjliga tonarter och önskade sig inget hellre än en blodig svensk revolution, då kapitalister och borgare skulle skjutas eller spärras in. Beryktad är Hermanssons devota hyllning till Stalin vid dennes död 1953. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/31/c-h-hermansson-rip-bakom-fasaden-var-han-en-akta-kommunist/

Sovjetunionen hyllade Olof Palme genom att ge ut ett frimärke med Palmes porträtt på.

Farligare bland sovjetanhängarna än de stelbenta kommunisterna var emellertid tveklöst de socialdemokrater och andra som höll på Sovjetunionen under det Kalla kriget med motiveringen, att sovjetriket ju ändå i någon mening var ”socialistiskt” och att man därför skulle förhålla sig solidarisk gentemot Moskva. Framträdande svenska sovjetvänner inom det regeringsbärande partiet var finansministern Ernst Wigforss och utrikesministern Östen Undén.

Olof Palme ärvde denna inställning  när han på tillskyndan av den mångårige statsministern Tage Erlander inträdde i den socialdemokratiska makteliten för att slutligen utses till statsminister i oktober 1969. Palme visade under hela sin karriär stor förståelse för sovjetiska utrikeskrav av typ ”en kärnvapenfri zon i Norden” samtidigt som han utverkade frikostigt stöd till av ryssarna understödda upprorsrörelser på olika håll i Tredje världen.

Att Sverige skulle stödja palestinaarabiska intressen med anknytning till ”det kära systerpartiet” Fatah och samtidigt gå hårt åt det demokratiska Israel var en hörnsten i den S-märkta utrikespolitiken som vidmakthållits in i vår tid.

”Vi ägnar oss inte åt antisovjetism” var en av hans mer anslående utsagor beträffande svensk utrikesorientering under Kalla kriget. Den mig veterligt enda gången Palme röt till mot sovjetiska intressen var då han i ett tal 1968 kallade sovjetsatelliten Tjeckoslovakiens regim med diktatorn Gustav Husak i spetsen för ”diktaturens kreatur”. https://www.youtube.com/watch?v=ypDRfGmvLm8

Boris Jeltsin utsåg Vladimir Putin till sin efterträdare som rysk ledare.

I den högsta S-ledningen under 1960- och 1970-talen fanns en kärna bestående av tre prosovjetiska befattningshavare som hette Pierre Schori, Anders Thunborg och Sten Andersson, vilka regelbundet stämde av den svenska hållningen med KGB-företrädare på den sovjetiska ambassaden i Stockholm. Schori, den ende som fortfarande är i livet av de nämnda tre socialdemokraterna, har i efterhand sökt göra gällande att syftet med KGB-träffarna var att ”underminera kommunismen” – något som få om ens någon vid sunda vätskor kan tro på. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/08/28/sossarnas-sovjetgang-sa-underminerades-kommunismen/

Allt förändrades när Sovjetunionen slutligen upplöstes den 31 december 1991. De forna sovjetrepublikerna blev självständiga och även satellitstaterna i Östeuropa kunde frigöra sig från kommunism och sovjetvälde. Ledare för det postkommunistiska Ryssland blev Boris Jeltsin vars demokratiska reformverksamhet dock blev ett gigantiskt fiasko, vilket banade väg för en ny ”stark man” vid namn Vladimir Putin med ett förflutet som officer i den sovjetiska underrättelse- och spionorganisationen KGB.

Sedan Putin kom till makten kring millennieskiftet 1999-2000 efterträddes det tidigare Kalla kriget av ett nytt kallt krig, också det med varma inslag såsom Rysslands invasioner i Georgien 2008 och Krim i Ukraina 2014. Vladimir Vladimirovitj Putin är känd för sin åsikt att Sovjetunionens upplösning var 1900-talets största politiska katastrof. Ryssland förlorade tidigare ockuperade områden som de tre baltiska staterna, Finland, Ukraina och hela det östeuropeiska väldet.

Ryska soldater på Krim 2014.

Putin, ibland kallad ”den nye tsaren”, satte genast igång med att rusta upp Rysslands krigsmakt och stärka sitt grepp över den ryska politiken. En viss opposition tillåts som en sorts demokratisk fernissa, men verkligt oppositionella – personer som Garri Kasparov, Boris Nemtsov och Aleksej Navalnyj – råkar illa ut: Kasparov har tvingats i landsflykt, Nemtsov mördats, Navalnyj dömts för uppdiktad ekonomisk brottslighet och fängslats. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/25/det-nya-kalla-kriget/

Parallellt härmed har Putin-kritiska individer såsom journalisten Anna Politkovskaja, förre underrättelseagenten Aleksandr Litvinenko samt revisorn och juristen Sergej Magnitskij mördats. Litvinenko togs av daga i London 2006 genom förgiftning med det radioaktiva ämnet polonium, och tolv år senare förgiftades den tidigare dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia i Salisbury i England. Det nervgift som då användes heter novitjok vilket utvecklades i det gamla Sovjetunionen. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/03/26/putins-giftiga-strategi-lognen-satt-i-system/

Till skillnad mot vad som var fallet under sovjettiden kan Moskva numera inte påräkna stöd från Sverige. Således har både utrikesminister Margit Wallström och statsminister Stefan Löfven solidariserat sig med Storbritannien och övriga västvärlden i fördömandet av Putins Ryssland som extremt sannolik förövare i Kripal-fallet; såväl Sergej som Julia Skripal tycks nu dessbättre ha övervunnit den svåraste hälsokrisen. Storbritannien, USA och andra västländer har utvisat ett försvarligt antal ryska diplomater medan Sverige nöjt sig med en så här långt. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/L0q9oQ/lofven-stoder-may-i-nervgiftutredningen

Den främsta uppbackningen som i dag kommer Ryssland till del emanerar alltså inte ur socialdemokratin och knappast heller från det forna kommunistpartiet utan från ett helt annat håll. Den kommer noga taget i första hand från högerinriktade aktörer vilka i stort ser Putin som världens frälsare och hans auktoritära Ryssland som ett bättre alternativ än det som dekadent betraktade väst. De här krafterna tycker det är onödigt att ägna sig åt någon högre grad av demokrati utan ser tvärtom med gillande på att Putin slår ner all verklig opposition, fixar valen och invaderar andra länder.

Sergej Magnitsij dog i Butyrka-fängelset i Moskva 2009.

Några av figurerna i Rysslands- och Putin-klacken här hemma samlas i nätforumet Ryssland i massmedia, där Putin givetvis hyllas i alla tonarter och USA, Israel (”sionisterna”), Storbritannien, Sverige med flera länder fördöms och förlöjligas. När jag har tråkigt brukar jag ibland gå in och bråka litet med Putin-kramarna, det piggar upp. Det verkar finnas en viss besvikelse över Sverigedemokraternas ljumma inställning till Ryssland, ”…men lyckligtvis finns ju numer AfS att rösta på” som en debattdeltagare med svenskt namn uttryckte saken nyligen.

Vilken inställning det så kallade Alternativ för Sverige de facto har till Ryssland har jag inte närmare kännedom om, men det lär väl visa sig. Det kan ju tänkas att Rysslands-fanatikerna kommer att bli lika besvikna på AfS som på SD.

 

Många polska judar föredrog Tyskland efter kriget

7 mars, 2018

Såväl nazityskar som inhemska polacker mördade judar under Förintelsen.

I ett dokument som av the Simon Wiesenthal Center överlämnats till den aktade israeliska tidningen Jerusalem Post framgår, att Polen under Förintelsen behandlade judar så illa att de i landet kvarvarande judarna hellre emigrerade till Tyskland än stannade kvar i Polen. http://www.jpost.com/Diaspora/1946-US-document-reveals-Poles-treated-Jews-as-badly-as-Germans-did-543940

Det avhemligade dokumentet, daterat den 15 maj 1946 och rubricerat The Jews in Poland Since the Liberation, härrör från en gren av det amerikanska utrikesdepartementet State Department och tar upp den motbjudande behandlingen av judar i Polen före, under och efter Andra världskriget. Handlingen jämställer den polska och nazityska förföljelsen av den judiska befolkningsgruppen, som har en historik i Polen som går ungefär 1000 år tillbaka i tiden.

Samma dag som Wiesenthal-centret överlämnade den amerikanska handlingen till Jerusalem post – den 28 februari 2018 – besökte en polsk delegation den judiska staten Israel i akt och mening att diskutera den kontroversiella polska Förintelse-lagen, som gör det till ett brott att påtala polsk medverkan i Förintelsen.

En polsk delegation på besök i Israels utrikesdepartement i Jerusalem den 1 mars för överläggningar om den kontroversiella polska Förintelse-lagen.

Enligt rapporten var de efterkrigstida antijudiska handlingarna i Polen en fortsättning på de aktiviteter som inletts av högerinriktade grupper före 1939, då Tyskland och Sovjetunionen invaderade Polen och därmed gav upphov till Andra världskriget. Många polacker anammade de nazityska rasteorierna och förföljde judar lika kraftfullt som de tyska nationalsocialisterna gjorde under ockupationen.

Jan Tomasz Gross, en polskfödd professor vid Princeton-universitetet i USA med judisk bakgrund, har hävdat att polacker under kriget dödade fler judar än tyskar. Enligt Gross skulle polacker ha dödat upp till 30 000 tyskar och omkring 70 000 till 90 000 judar, kanske fler. Den polska staten har efter detta påstående hotat Gross med åtal och tillbakadragande av en hög utmärkelse. https://www.theguardian.com/world/2015/oct/16/poland-anger-over-claim-that-poles-killed-more-jews-than-germans-during-war

Den nya Förintelse-lagen i Polen har nu resulterat i sitt första rättsfall: den polska opinionsgruppen the Polish League Against Defamation har stämt den argentinska dagstidningen Página/12 för att ha använt ett foto som föreställer polska soldater bekämpande kommunister efter krigsslutet för att illustrera en artikel om pogromen i Jedwabne i juli 1941, då minst 340 judar massakrerades av lokala polacker. https://www.reuters.com/article/us-israel-poland/polish-group-sues-argentine-paper-under-new-holocaust-law-idUSKCN1GF0RF

Polens biträdande utrikesminister, Michael Wojcik, stöder stämningen av Página/12.

Nämnas kan att Polens biträdande justitieminister, Michal Wojcik, har uttryckt sitt gillande över stämningen.

Det rapporteras från Polen, ett land med en månghundraårig antisemitisk historia, att antalet antisemitiska incidenter i landet har ökat efter tillkännagivandet av den nya Förintelse-lagen. Bland annat har en sprängladdning detonerat vid förintelse-museet i Auschwitz-Birkenau. Många judar i Polen – det finns högst 10 000 kvar i landet – uppges nu ifrågasätta om de har en framtid i Polen. https://www.theguardian.com/world/2018/feb/10/polands-jews-fear-future-under-new-holocaust-law-nazi-atrocities

Det finns all anledning ifrågasätta den nya lag i Polen som kriminaliserar omnämnandet av polska grymheter mot judar inom ramen för Förintelsen, enkannerligen termen ”polska dödsläger”. Den spär tvivelsutan på den i mitt tycke ofta oberättigade kritik som riktats mot Polens konservativa regering och är helt klart kontraproduktiv för Polen som nation: Polen skämmer helt enkelt ut sig internationellt.

Vilket är övermåttan trist för en Polen-vän som denna bloggare. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/02/06/ny-lag-om-polsk-delaktighet-i-forintelsen-polen-skammer-ut-sig/

 

Vill Island ta över den antisemitiska ledartröjan?

21 februari, 2018

Vill Island ta över den antisemitiska ledartröjan i Europa i konkurrens med Polen?

Frågan är enligt min mening berättigad sedan det meddelats att ledamoten i parlamentet Alltinget, Silja Dögg Gunnarsdóttir från det liberala Framstegspartiet, föreslagit att omskärelse av pojkar under 18 år skall kunna straffas med upp till sex års fängelse. Frågan kommer att diskuteras och avgöras i Alltinget framöver. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/island-kan-bli-forst-i-europa-att-forbjuda-manlig-omskarelse

Det har uppgivits att Gunnarsdóttir fick idén till förslaget om förbud mot manlig omskärelse när hon insåg att Island redan har ett förbud mot kvinnlig omskärelse.

Silja Dögg Gunnarsdóttir vill förbjuda manligt omskärelse.

Det finns flera problem med Silja Dögg Gunnarsdóttirs förslag. Det mest uppenbara är att kvinnlig respektive manlig omskärelse är väsensskilda. Kvinnlig omskärelse innebär regelrätt könsstympning, något som inte kan sägas om manlig omskärelse.

När det gäller den kvinnliga varianten avlägsnas klitoris, varmed förmågan till sexuell njutning praktiskt sett försvinner. I den mer omfattande versionen, så kallad babylonisk omskärelse, avlägsnas även de yttre blygdläpparna. I den manliga omskärelsen tas yttre delen av förhuden på penis bort, ett ingrepp som varken tar bort förmågan till sexuell njutning eller är skadlig på annat sätt. Mer om kvinnlig respektive manlig omskärelse på min blogg här: https://tommyhansson.wordpress.com/2012/07/12/omskarelse-behovet-av-nyansering/

Om Island genomför det framlagda förslaget om förbud mot manlig omskärelse så innebär det också i praktiken förbud mot judendomen. Omskärelsen är en definierande del av den judiska identiteten som av tradition ses som ett förbund mellan Gud och det utvalda judiska folket, vilket ingicks mellan Gud och patriarken Abraham för vid pass 4000 år sedan.

Den manliga omskärelsen har verksamt bidragit till att hålla samman det judiska folket genom historien. Omskärelseritualen, som traditionellt utförs på åtta dagar gamla gossebarn, är ett sakrament och samtidigt en glad högtid inom judendomen som kallas brit mila. Omskärelsehandlingen utförs av en för ändamålet utbildad person som kallas mohel. Den mest kände omskurne juden är naturligtvis Jesus Kristus. https://sv.wikipedia.org/wiki/Berit_mila

Polens president Andrzej Duda.

I Polen har presidenten Andrzej Duda nyligen godkänt en lag som förbjuder omnämnandet av polsk delaktighet i Förintelsen av sex miljoner judar under Andra världskriget. Det åligger nu den polska författningsdomstolen att ta slutlig ställning till om lagen är förenlig med landets grundlag. Ett annat lagförslag syftar till att förbjuda judisk kosherslakt. De nya antijudiska lagarna i Polen har framkallat upprördhet på olika håll i världen, och detta inte enbart inom judiska kretsar, något som också varit fallet med det isländska lagförslaget enligt ovan.

Till detta skall läggas att polska dignitärer, från premiärministern och neråt, ett flertal gånger ertappats med ”foten i munnen” genom klassiskt antisemitiska uttalanden som att judarna inte gjorde  motstånd mot nazisterna och att de själva deltog i Förintelsen. https://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-5108605,00.html

Silja Dögg Gunnarsdóttir och hennes meningsfränder tror möjligen att förslaget om att förbjuda manlig omskärelse kan genomföras smärtfritt på grund av det ringa antalet judar i landet – uppskattningar visar att det finns omkring 90 judar på Island men vare sig judisk församling eller synagoga. Den judiska närvaron sträcker sig dock tillbaka till 1600-talet. http://www.islandsbloggen.com/2011/10/rabbinstudenter-hittade-90-judar-pa.html

Nu är det dock inte bara inom judenheten manlig omskärelse förekommer – så sker även inom islam, låt vara att ritualen har en mer grundläggande betydelse för judar än för muslimer. På Island finns runt 700 praktiserande muslimer och en moské i Reykjavik. Dessutom låter män omskära sig av exempelvis hygieniska och anatomiska skäl. Det beräknas att cirka en tredjedel av alla omskurna män i USA har genomgått ingreppet i fråga av andra skäl än religiösa.

Brit mila är en av judendomens viktigaste ceremonier.

Det är möjligt att Silja Dögg Gunnarsdóttir ser sitt förslag om förbud mot manlig omskärelse som i första hand en jämlikhetsfråga. Jag gissar emellertid att hon i likhet med andra klåfingriga förbudsivrare inte satt sig in i frågans religiösa och etniska dimensioner. I och med att det riktar sig mot såväl judar som muslimer kan det – och med all rätt – uppfattas som ett i vid mening antisemitiskt förslag.

Fotnot: Islands befolkning uppgick 2016 till 334 252 varav cirka 10 procent med invandrarbakgrund.