Budgetmanglingen avklarad – nu väntar julefriden!

 

 Vice gruppledaren i fullmäktiges talarstol. Foto: Tommy Blomqvist

Så var den avklarad – budgetdebatten i Södertälje kommunfullmäktige (KF). Det kommunalpolitiska årets kulmen och samtidigt dess utan konkurrens mest krävande uppgift.

Nu väntar julefriden!

Årets upplaga blev den kortaste jag minns att jag upplevt under mina noga taget 13 år i lokalpolitiken i Södertälje. Från klockan 09.00 till 18.15. Jag tycker fullmäktiges nyvalde ordförande, den icke helt okontroversielle sossen Besim Aho, skötte sin syssla på ett utmärkt sätt. Det märks att han blivit varm i kläderna.

Tyvärr fick vi dock inte höra fullmäktiges ordförande avrunda med att läsa Viktor Rydbergs dikt ”Tomten”, som företräderskan Karin Östlund (S) brukade göra, men det får vi väl leva med.

Sedan jag blev nedpetad till platsen som vice gruppledare i höstas till förmån för min gode partibroder och vän Tommy Blomqvist, har jag sett fram emot att slippa att i alla lägen vara partiets röst utåt annat än i bemärkelsen som presstalesman.

Nu blev det inte så i gårdagens budgettillställning: ”Blomman” bad mig ta på mig uppgiften att föra Sverigedemokraternas talan även denna gång, eftersom han ännu inte känner sig riktigt varm i kläderna. Efter att ha kollat med kommunsekreterare Ola Schön om detta gick för sig och fått klartecken, anmälde vi alltså Tommy Hansson och inte namnen Blomqvist som talare under gruppledaromgången.

Jag ställer mig gärna i KFs talarstol och lägger fram SDs politik och gjorde så även denna gång, men någon född talare är jag knappast även om jag inte längre är särskilt nervös inför uppgiften. Känner mig definitivt mer bekväm i rollen som debattör i skrivandets form.

Som när jag senast i detta inlägg i Länstidningen, i anledning av senare tiders dubiösa skriverier, förklarar varför SD verkligen inte är några ”fascister”:

http://lt.se/asikter/debatt/1.2762970-sd-ar-inte-fascistiskt

Det framgick klart av årets budgetdebatt att tonen mot SD, numera med ganska imponerande nio mandat, hårdnat bland de rätt så uppskrämda så kallade sjuklöverpartierna. Efter min utläggning av partiets kommunalpolitiska prioriteringar begärde (tror jag) representanter från samtliga övriga partier replik. Jag betade av alla i tur och ordning och tror jag lyckades rätt väl med det.

 Vår läsvänliga och överskådliga budgetreservation. Foto: Tommy Hansson

Kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) gav oss på käften för att vi inte ställde ordinarie gruppledaren på benen, emedan detta skulle vara ”att ta seden dit man kommer” – ett uttryck jag använde då jag diskuterade vår syn på assimilering och integration – när det gällde budgetdebatten. Jag svarade givetvis att detta inte är hugget i sten och att som sagt kommunsekreteraren givit klartecken för vice gruppledaren.

Lokaldraken Länstidningen gjorde ett stort nummer av att ”fel Tommy” – det vill säga eder förtrogne – förde SDs talan genom krigsrubriker och stor bildblaffa på förstasidan samt en sida inne i tidningen. Jag känner uppriktigt medlidande med LT som känner sig manade att slösa på trycksvärtan och bildutrymmet för en sådan onekligen försumbar sak:

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2763686-fel-tommy-forde-sd-s-talan-i-debatten

Patetiskt är ett passande ord i sammanhanget. Däremot fann inte tidningen anledning att ödsla ett enda ord på sakinnehållet i vår budgetreservation, som det ändock tagit ett antal möten, brainstormings och konsultationer att få fram. I stället klagades det än en gång på att vi inte heller i år framlagt något fullskaligt budgetförslag utan i stället valt att satsa på ett läsvänligt och överskådligt dokument, där våra prioriteringar och besparingar klart och tydligt framgår.

 ”Rookien” Jocke Hagström slår ett slag för trafiksäkerheten i allmänpolitiska debatten. Foto: Tommy Hansson

Naturligtvis togs inte heller med ett ord upp, att tre av våra KF-nykomlingar denna dag med den äran begick sina respektive debuter i fullmäktiges talarstol i den allmänpolitiska debatten: Beata Kuniewicz (utbildning, arbetsliv), Göran Lidman (äldreomsorg) samt Joachim Hagström (teknik). Själv talade jag i ämnena kultur och fritid, stadsbyggnad samt miljö.

Bland annat kunde jag konstatera att den icke lagstadgade kulturen stjäl resurser från kärnverksamheterna skola, vård och omsorg, men att satsning på traditionell svensk kultur/historia kan vara befogad; gav beröm för kommunens många spännande bostadsprojekt, exempelvis i Igelstaviken; betonade behovet av en ren och prydlig utemiljö samt att bevara stadens grönområden och parker i så orört skick som möjligt.

Våra största satsningar gör vi på skola, äldreomsorg och hemtjänst, yrkes- och vuxenutbildning och trygghetsskapande åtgärder. Vi väljer även att ge ett bidrag på 2 miljoner kronor till kommunens friluftsmuseum, Torekällberget, varav en halv miljon öronmärks för det unika Biologiska museet som speglar Östra Sörmlands djur- och växtliv.

 Vy från KF-salen under den politiska debatten. SDs besättning närmast kameran. Foto: Tommy Hansson

Det senare upprörde kultur- och fritidsnämndens ordförande Anna Bohman (S), som med sedvanligt ordsvall i pressat tonläge tyckte det var alldeles förfärligt att vilja satsa pengar på bevarandet av så mycket svenskhet. Tja, vad skall man svara på det? Kanske att SD gillar Sverige och gärna satsar på svensk kultur. Inte mer med det.

I dag är det åtta dagar kvar till julafton och det börjar bli hög tid att skriva julkort till dem som gjort sig förtjänta av att få några. På torsdag väntar SD Södertälje/Nykvarns julbord. I dag tänkte jag helt skamlöst ta det väldigt lugnt, med undantag då för den här skrivinsatsen!

 

 

Hurraropen får vänta – nu väntar jättedisken Ludvig…

 Jättedisken Ludvig tornar upp sig… Foto: Tommy Hansson

På Twitter och Facebook hurrar respektive oroar sig nu en massa människor för den nymornade regeringskrisen. Själv oroar jag mig mer för jättedisken som blev resultatet av mitt ovanligt lyckade partaj här hemma i lördags. Planerar ta tag i detta i morgon.

Jag antar likväl att jag måste säga några ord om Sverigedemokraternas deklarerade vilja att stödja alliansbudgeten och därmed fälla regeringens variant i morgondagens omröstning i riksdagen. Några hurrarop kommer ni i varje fall inte att få höra från mig, jag tänker låta framtiden utvisa om SDs ställningstagande var bra eller dåligt.

Dock tvingas jag konstatera att det är så här det kan gå om man, som de så kallade sjuklöverpartierna, inte låtsas om rikets tredje största parti utan morskt men utan verklighetsgrund deklarerar, att detta parti vägrar man till och med att förhålla sig till. Det är verklighetsfrämmande, klent begåvat och högmodigt.

Och hur är det uttrycket lyder? Just det, ja – högmod går före fall. Särskilt dråpligt blir det naturligtvis när det verkliga knäppskallepartiet, Miljöpartiet, förkunnar att riksdagen inte är någon lekstuga.

Jag står dock fast vid att ett nyval vore jobbigt, jättedyrt och onödigt. Hade nog, trots allt, varit bättre att låta Löfvens och Romsons så kallade regering, knappt värdig en bananrepublik en gång, fortsätta göra sig till åtlöje och därmed kratta manegen för ett katastrofval för de rödgröna 2018.

Så länge vi lever i en demokrati är det dock inte fel att utnyttja de parlamentariska möjligheter som finns att visa missnöje med en patetisk minoritetsregering delvis bestående av desorienterade före detta svetsare, islamister, miljömarodörer, säkerhetsrisker och tuttklämmande barnprogramsledare.

Nog om regeringskrisen och åter till min lyckade middagsbjudning i lördags. Det var ett skönt gäng som var med, men av hänsyn till gästerna avstår jag från att nämna några namn. Jag bjöd på en kryddig linsgryta med starka korvar som blev ännu kryddigare än avsett, eftersom jag råkade hälla i tre gånger så mycket salt och chilipeppar som receptet föreskrev.

Kanske var det därför som dryckerna hade en så pass strykande åtgång? Kvar här blev en kavaj, ett par glasögon och en penna av bättre klass. En prominent gäst tvingades anträda vägen hem med ett par två nummer för stora skor medan en annan tvingades ta de två nummer för små skorna i handen och gå i strumplästen…just saying!

Hörde i alla fall inga klagomål på maten. Ni som var bjudna men inte kom – jag nämner inte heller här några namn – skall veta att ni missade en minnesvärd upplevelse!

I dag har jag varit på mandatperiodens sista sammanträde med kultur- och fritidsnämnden i Trombon i Stadshuset, som blev föredömligt kort. Avtackningarna tog nästan mer tid i anspråk än själva mötesförhandlingarna under alltid lika glada och entusiastiska ordföranden (S) Anna Bohmans ledning. Efteråt en välsmakande jultallrik.

Den här tiden är eljest den mest aktiva på det kommunalpolitiska året med icke minst budgetarbete. Jag blev klar med huvudstommen i går kväll, nu återstår finsnickeriet som andra svarar för. Vi har inte heller i år ansett det vara mödan värt att lägga någon fullskalig ”skuggbudget” som ändå kommer att ratas, men har likväl klart och tydligt angett våra prioriteringar och besparingar. Som vanligt hamnar skolan och äldreomsorgen i fokus.

I helgen är vi (det vill säga medlemmar ur SD Södertälje/Nykvarn) en tämligen manstark trupp som kommer att delta i partiets kommundagar.