SIFO oktober: SD har de mest realistiska och intelligenta väljarna!

SIFO oktober 2016: SD ökar mest av alla partier.

I SIFOs oktoberundersökning finns två signifikanta förändringar jämfört med närmast föregående mätning: Socialdemokraterna (S) minskar med 2,1 och Sverigedemokraterna (SD) ökar med 1,2 procentenheter.http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23723900.ab

SIFO har ett envist rykte om att vara pålitligast och mest seriöst bland våra opinionsmätningsinstitut. Detta är knappast välförtjänt. SIFO var väl inte direkt sämst på att pricka in valresultaten 2014, men definitivt inte bäst heller. I fallet SD kom man med 10,3 procent relativt långt ifrån det verkliga valresultatet på 12,9 procent. Här var i stället norska Sentio bäst med förutsedda 12,7 procent. https://maktochpolitik.wordpress.com/2014/09/19/vilket-opinionsinstitut-lyckades-bast-och-vilka-partier-var-svarast-att-mata/

De båda institutens respektive trender håller i sig – SIFO har regelmässigt förhållandevis låga och Sentio höga noteringar för det Sverige-vänliga partiet. I två septembermätningar hade SD 25,2 (Yougov) respektive 24,5 (Sentio) procent och var därmed det största av alla partier. Det är närmare dubbelt så mycket som valresultatet på 12,9 procent i riksdagsvalet. Också SIFO-siffrorna är en betydande uppgång om än en ganska måttlig sådan.https://tommyhansson.wordpress.com/2016/09/22/sd-avancerar-pa-bred-front-i-halvtid/

Vänsterledaren Jonas Sjöstedt valtalar inför de närmast sörjande i Södertälje den 3 september 2014. Foto: Tommy Hansson

SIFO-resultatet är långt ifrån sensationellt, även om åtminstone denna bloggare hajar till en smula inför Vänsterpartiets (V) 8,2 procent, en uppgång om 0,6 procentenheter. Det är mig obekant vad detta i ekonomiskt hänseende katastrofala parti med kommunistiska rötter gjort för att förtjäna detta. Det ligger väl närmast till hands att gissa på att det goda resultatet beror på att partiet inte behövt ta ansvar för en regeringspolitik man ändå är en förutsättning för.

Att Kristdemokraterna (KD) noteras för endast 2,8 procent är jag mindre förvånad över.  Ett parti som inte är klar över sin färdriktning utan hattar fram och tillbaka mellan värdekonservatism och flumvänster har inga förutsättningar att inge förtroende i väljarkåren. Ett fördelaktigt utseende kombinerat med godkända insatser i partiledardebatterna har uppenbarligen inte fungerat för Ebba Busch Thor.

Ingen överraskning för mig, som sagt, som skrev så här om Kristdemokraternas dilemma i kölvattnet av partiledarens med flera kristdemokraters deltagande i Pride-paraden nu senast: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/01/kristdemokraternas-utdragna-sjalvmord/ Det går inte med bästa vilja i världen för ett parti att göra trovärdigt att det stödjer traditionella familjevärderingar samtidigt som det sprallar med i yviga homosexjippon.

Frågan är hur Jan Björklunds (L) sladder om samgående med sossarna kommer att påverka alliansväljarna.

KD är helt enkelt i färd med att begå självmord, om inget totalt oväntat sker som kan rädda livhanken på partiet. Som enligt mitt förmenande ändå är helt onödigt i svensk politik.

KDs bottennapp – som i själva verket har blivit en normal nivå för partiet – spräcker också allianspartiernas övertag gentemot SVMP hos SIFO. Lägger man ihop allianssiffrorna blir det 40,5 procent, att jämföra med rödgrönsalladens 38,8 procent. Eftersom KD dock inte når upp till riksdagsspärren blir SVMP i realiteten ändå störst.

Nu är ju den stora frågan om en röst på den påstått borgerliga alliansen återigen skall bli en bortkastad röst. Trots en stundom giftig retorik från den så kallade oppositionsledaren Anna Kinberg Batra (M) gäller det för partiet att göra trovärdigt, att det verkligen är villigt att ställa sig i spetsen för en icke-socialistisk regering efter valet om knappa två år. Eller kommer M-partiet återigen att drabbas av stora skälvan inför SD-spöket?

L-ledaren Jan Björklund har verkligen inte bidragit till att stärka förtroendet för alliansen genom sitt sladder om samgående med S och MP. Saken kompliceras ytterligare genom att varje alliansledare har sin egen syn på hur Sverige skall styras efter valet 2018. Om detta inte gynnar SD vill jag banne mig vara skapt som en nors! http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23668738.ab

Beträffande det mig närstående SDs siffror bekräftar SIFO-mätningen det faktum, att SD-sympatisörerna förefaller vara totalt okänsliga inför de så kallade skandaler som rullas upp i etablissemangsmedia till synes på löpande band. Det har således varit tal om ryssagenter i partiet, en skandalös motion (och nu raljerar jag inte) av riksdagsledamot Anna Hagwall och ett kanske smaklöst men ändå rätt harmlöst fylleskämt om nazister av SDs ekonomiskpolitiske talesman Oscar Sjöstedt för fyra år sedan. Så här skrev jag om Hagwalls förlöpning, som med all rätt gjort henne omöjlig i partiet: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/10/06/nej-anna-hagwall-det-har-var-bara-for-mycket/

Oscar Sjöstedt drog ett fylleskämt om nazister för fyra år sedan – väljarna bryr sig inte och skall inte bry sig. Foto: Tommy Hansson

Media borde en gång för alla lära sig, att SD-folket i stort sett (ursäkta uttrycket) fekerar på trams av den här sorten, som vi SDare tvingats stå ut med under så många år att vi nu med allt skäl är immuna. Det gör dem till Sveriges sannolikt mest realistiska och samtidigt mest intelligenta partisympatisörer. Så hatten av för alla SD-väljare – ni är bäst!

Fotnot: SIFOs undersökning bygger på 1936 intervjuer genomförda under tiden 3-13 oktober. Ingen av de förändringar som noterats jämfört med föregående mätning är statistiskt säkerställd.

Nej, Anna Hagwall – det här var bara för mycket

Anna Hagwall öppnar dörren till riksdagen i februari 2013. Foto: Robert Stenkvist

Riksdagsledamoten Anna Hagwall, född i Ungern 1953 (hon kom till Sverige som anhöriginvandrare 1972) och för en del år sedan medlem av Sverigedemokraternas inre krets, har lagt en motion i riksdagen (motion 2016/17:693) som enligt henne själv går ut på att minska ägarkoncentrationen och den politiska korrektheten bland svenska medier. Det är en målsättning som vid ett hastigt påseende kan förefalla vällovlig.

Motionstexten kan läsas här: http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/sprid-agandet-i-medierna_H402693

När denna bloggare tittar närmare på vad Hagwall verkligen skrivit, framstår det dock med all önskvärd tydlighet att motionen i fråga är ingenting mindre än en katastrof. Ännu värre är dock Hagwalls egna kommentarer i pressen om motionen, icke minst därför att de förser SDs många belackare med ammunition dessa aldrig borde ha fått tillgång till. SDs ledning med riksdagsgruppledaren Mattias Karlsson i spetsen har gjort en brandkårsutryckning och tagit avstånd från motionen, varom mera här nedan. Frågan är dock hur den slunkit igenom det kontrollsystem som jag utgår från att vår riksdagsgrupp ändå har.

Den kanske egendomligaste delen av motionen är den som handlar om hur Hagwall tänkt sig SVT i framtiden. Hon vill göra om kanalerna till kodade betalkanaler men där en kanal skall hållas öppen för allmänheten. I denna kanal menar hon att programutbudet bör vara som på 1950- och 60-talen.

Aftonbladet har skrivit följande om Hagwalls motion: http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23657142.ab

I motionen skriver Anna Hagwall bland annat så här:

Hela åttio procent av medierna ägs av en och samma ägare. Det är inte acceptabelt. Därför behövs en spridning i ägandet av medierna som fördelas på fler oberoende företag och människor. För att förändra detta föreslår jag ett slopat presstöd.

Bonniers har för mycket makt, menar Anna Hagwall.

Det framgår både indirekt av motionen men framförallt när Hagwall på ett minst sagt olyckligt sätt söker utveckla sina tankar – se bland annat länken till AB ovan – att det är Bonnier-koncernen och noga taget dess judiska identitet hon skjuter in sig på: ”Låt de få Bonnierska tidningarna i landsorten gå under. Ingen familj, etnisk grupp eller företag skall tillåtas kontrollera direkt/indirekt mer än fem procent av media.”

”Åttio procent” är en siffra som saknar faktiskt underlag, något Anna Hagwall höftar till med för att visa hur förfärligt och stort hon anser att det inflytande det här företaget och den här etniska gruppen besitter i svenskt samhällsliv. Knappast märkligt då att den svårt nazianstuckna sajten Nordfront med gillande noterar Hagwalls ställningstagande mot Bonniers (jag  länkar i princip inte till nazisajter, men den som vill och orkar kan gå in på den aktuella sajten och konstatera detta).

Jag tvekar själv sällan att våra frispråkig, vilket bland annat innebär att jag i enstaka fall hamnat i ett annat ställningstagande än det partiledningen givit uttryck för. Det framgår av några texter på min blogg och det framgår av inlägg jag gjorde från talarstolen vid landsdagarna 2013, då jag vid ett par tillfällen i egenskap av länsombud ställde mig kritisk till förslag från partiledningen; om jag minns rätt handlade det vid sistnämnda tillfälle om manlig omskärelse samt cirkusdjur. Jag anser att det skall vara högt i tak och finnas ett betydande debattutrymme inom ett parti.

C-H Hermansson: ”Någon djävla ordning får det finnas i ett parti.”

Men det här, Anna Hagwall – det här var bara för mycket. Du säger någonstans att du har rätt att ha en ”egen åsikt”, vilket ju låter bestickande. Men ”någon djävla ordning får det vara i ett parti”, som framlidne förre VPK-ledaren C- H Hermansson så vältaligt en gång uttryckte saken. Det är helt enkelt skillnad på åsikter och åsikter, och ett parti med överlevnadsanspråk kan helt enkelt inte tolerera vilka som helst. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/31/c-h-hermansson-rip-bakom-fasaden-var-han-en-akta-kommunist/

Hagwalls formuleringar öppnar slussarna på vid gavel för våra motståndare att kalla oss antisemiter och allt möjligt annat, som på vänstersajten Aktuellt Fokus här: http://aktuelltfokus.se/anna-hagwall-atergar-till-sds-rotter-judar-far-ej-aga-media/ Hennes teser hänger dessutom inte riktigt ihop. För det första är det ju inte sant att Bonnier-pressen äger en massa tidningar ute i landsorten.

När hon konfronteras med detta förhållande söker hon slingra sig genom att i ett mejl till Aftonbladet hävda, att de flesta av sådana tidningar ”kontrolleras direkt eller indirekt av Bonnier /sic!/ och varför denne skall få betalt av svenska skattebetalare är en gåta”. Bonnier-pressen har här i riksdagsledamoten Hagwalls föreställningsvärld blivit till ”Bonnier”, och jag ser i andanom nidbilden av en fet kapitalist av välkänd etnicitet som sitter bakom ett skrivbord i sitt kontor i Bonnier-skrapan i Stockholm och räknar pengar med en fet cigarr i munnen.

Yttermera har jag mycket svårt att föreställa mig hur ett indraget presstöd över hela linjen någonsin skulle kunna leda till en större pluralitet i den svenska medievärlden. En sådan åtgärd borde ju rimligen leda till att de svaga går under men penningstarka företag som exempelvis Bonnier-koncernen klarar sig rätt bra ändå. Rätta mig om jag har fel.

Åke Bonnier är biskop i Skara.

Om vi nu skall titta på detta med familjen Bonniers judiska proveniens, så är den endast nominell. Ingen nu levande medlem av  släkten Bonnier är såvitt jag förstår medlem av Judiska församlingen i Stockholm, medan däremot en av dess medlemmar  – Åke Bonnier – är präst inom Svenska kyrkan och biskop i Skara stift. Släkten Bonnier kan på goda grunder sägas vara helt och fullt assimilerad in i det svenska samhället. Här en släktöversikt över Bonniers för den som är intresserad: https://sv.wikipedia.org/wiki/Bonnier_(sl%C3%A4kt)

Om emellertid etnicitet bland mediamoguler är så pass viktig för Anna Hagwall utgår jag ifrån att hon inte heller anser att låt oss säga svenska och norska ägare skall få äga mer än fem procent av medierna i Sverige. Av någon anledning tvivlar jag dock på att hon menar att svensk- eller norskhet är av väsentlig betydelse i sammanhanget.

SDs partiledning har som nämnts ovan ryckt ut och markerat avstånd från de åsikter Anna Hagwall, andra vice ordförande i partistyrelsen till landsdagarna 2009, uttrycker i sin motion. Det heter i ett pressmeddelande från partiet och gruppledare Mattias Karlsson bland annat:

Anna Hagwalls motion stämmer inte överens med partiets stöd till Public Service och mediepolitik i övrigt. Agerandet har skadat vårt förtroende till henne. Detta kommer att få konsekvenser för hennes framtida verksamhet inom partiet och i riksdagsarbetet.http://www.mynewsdesk.com/se/sverigedemokraterna/pressreleases/betraeffande-anna-hagwalls-enskilda-motion-om-mediepolitik-1592680

Partiet deklarerar också att en dialog inletts med Hagwall – något hon själv förnekar – och vad denna kommer att leda fram till är svårt att sia om. Det bästa hon enligt min enkla mening kunde göra är att dra tillbaka sin motion och göra en genuin så kallad pudel. Jag tvivlar dock på att så kommer att ske. Den sparsamma kontakt jag haft med Anna Hagwall tyder på att hon är en viljestark person som håller hårt på sina åsikter, vilket kan vara en tillgång i vissa sammanhang men något av en förbannelse i andra.

Hagwall bemöter enligt lokalpress i Dalarna  (hon bor i Rättvik) partiledningens kritik genom att hävda rätten till sin egna åsikt, nämligen att medias ägande måste breddas och att monopol måste brytas. Hon menar att vad hon kallar ”marknadskrafterna” skall styra och att Bonniers äger alldeles för mycket: http://www.dt.se/dalarna/anna-hagwall-svarar-pa-partiledningens-kritik

Min intervju med Anna Hagwall i SD-Kuriren # 104 2013. Foto: Tommy Hansson

Anna Hagwall halkade in riksdagen så att säga på ett bananskal i början på 2013, då hon ersatte Erik Almquist vilken lämnade riksdagen, partiet och även landet i efterdyningarna av den så kallade järnrörsskandalen och valde att slå sig ned i Hagwalls födelseland Ungern. 2014 valdes hon in av egen kraft. Jag gjorde i samband med riksdagsinträdet en intervju med henne som publicerades i SD-Kuriren # 104/april 2013. Hon uttryckte då sympati för ”den lilla egenföretagaren som har en dröm att förverkliga”. Det hade nog varit bra om hon hållit sig till det spåret och inte fixerat sig vid familjen Bonnier.

Jag utgår  ifrån att det bland personer och grupperingar i och utanför SDs periferi nu i olika sammanhang kommer att riktas kritik mot partiledningen för ”toppstyre”, åsiktsförtryck och så kallad demokratur och liknande. Har redan sett kommentarer av detta slag på nätet. Jag kunde inte bry mig mindre. Öppen eller förtäckt antisemitism kan aldrig tolereras i ett parti som vill kalla sig civiliserat.

Om ni slutligen tycker jag är alltför elak mot Anna Hagwall och hennes olycksaliga motion – läs då vad Chang Frick på Nyheter idag har att anföra: http://nyheteridag.se/darfor-maste-anna-hagwall-sd-lamna-sina-uppdrag/