Svensk-judisk-amerikanska Jessica Meir ut i rymden

Jessica Meir: flyger högt.

Första svenskan i rymden. Så har Jessica Ulrika Meir, född 1977, presenterats i svenska media. Jessica har av NASA skickats upp i rymden för att under sex månaders tid vistas på den internationella rymdstationen ISS. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/50Mv9E/forsta-svenska-kvinnan-i-rymden-ar-pa-vag

Meir har en gedigen naturvetenskaplig bakgrund. Hon har bland annat studerat i Frankrike, doktorerat i fysiologi och varit biträdande professor vid Harvard-universitetet. Hon uppges även ha dykt under Antarktis is och bestigit några av världens högsta bergstoppar.

Jessica Meirs medresenärer på väg till ISS är den rutinerade ryske kosmonauten Oleg Skripotjka samt Hazza Ali al-Mansoori från Förenade arabemiraten. Väl framme kommer de att sammanstråla med fyra kolleger som redan är på plats. Uppskjutningen från Bajkonur i Kazakstan den 25 september avlöpte enligt planerna och förhoppningsvis kommer det kommande halvåret på ISS likaledes att förlöpa utan mera betydande svårigheter. https://www.timesofisrael.com/swedish-israeli-nasa-astronaut-gets-ready-for-her-first-trip-into-space/

Det är korrekt att benämna Jessica Meir ”svenska”, då hon har dubbla amerikanska och svenska medborgarskap. Med andra ord är hon precis lika svensk som stavhopparen Armand Duplantis. Hennes rötter är dock utpräglat internationella. Hennes framlidne fader var en judisk israel som föddes i Bagdad i Irak och följde med sin familj till det dåvarande brittiska mandatet Palestina på grund av antisemitisk förföljelse i hemlandet. Modern är svenska från Västerås. Fadern deltog i Israels självständighetskrig 1948.

Efter att ha doktorerat fick fadern arbete som läkare i Sverige, där han träffade sin hustru som till yrket var sjuksköterska. Paret flyttade sedan till USA och slog sig ner i delstaten Maine; Jessica, som föddes i Caribou, är yngst av fem syskon. Familjen identifierade sig som judisk, låt vara att den kristna modern aldrig konverterade till judendomen. Man besökte synagogan i den närliggande staden Presque Isle.

”Personally, I´m not really a religious person”, har Meir citerats, ”but I think that my Jewish cultural background is obviously a big part of my culture and especially tradition.”

Armand Duplantis: hoppar högt.

Detta blir tydligt då Meir har avslöjat att de saker hon valt att ta med sig på rymdfärden är en israelisk och en svensk flagga samt ett par sockor prydda av den sjuarmade judiska ljusstaken menorah.

Jessica Meir, som enligt uppgift är mycket musikalisk, har uppgivit att hon velat bli astronaut sedan fem års ålder. Förutom att vara den första kvinna med svenskt påbrå ute i rymden är hon den fjärde judiska kvinnan och den 15e personen med judisk bakgrund att tillgodogöra sig denna erfarenhet. Jag önskar henne och hennes kolleger all lycka det närmaste halvåret. Den som vill veta exakt vad de kommer att utföra för arbete på ISS kan ta del av detta här: https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/sverige-i-rymden/jessica-meir/

Christer Fuglesang, född 1957, blev 2006 den förste svenske astronauten. Han är även docent i partikelfysik. https://sv.wikipedia.org/wiki/Christer_Fuglesang

Klimatmytologi, jesuitpolitik och pseudoreligion

 Jesuitpolitiker lika mycket som helig fader – påven Franciskus.

Påven Franciskus har i ett omdiskuterat utspel uppmanat internationella aktörer att ta ansvar för ”nya sätt att hantera produktion, distribution och konsumtion”. Allt i syfte att bekämpa den så kallade globala uppvärmningen genom att bland annat minska konsumtionen av fossila bränslen. Dessutom anklagar han användare av modern teknologi för att vara ”naturens fiender” som inte tar hänsyn till vare sig ansvar eller etik.

Påvens utspel är ganska genomskinligt – uppenbarligen vill han ge påvedömet och romersk-katolska kyrkan en politiskt medveten image som en kyrka som hänger med sin tid och tar ställning i de brännande frågorna. Det betänkliga är att detta sker helt på den politiska korrekthetens villkor utan varje tillstymmelse till originalitet eller eftertanke. http://www.telegraph.co.uk/comment/11688994/The-Pope-joins-the-EU-in-a-sad-world-of-make-believe.html

Påven, som tillhör jesuitorden, tycks ha blivit mer en dussinpolitiker än den katolska världens andlige ledare. Eller också har den helige fadern gjort som den nyss avsuttne, indiske IPCC-chefen Rajendra Pachauri och införlivat klimatmytologin med sin egen religion. Inte alla är dock imponerande av den påvliga retoriken, som vi skall se i slutet av denna artikel.

I själva verket finns det mycket som talar för att den globala uppvärmningen – det vill säga påståendet att det sker en fortlöpande mänsklig påverkan på klimatet genom utsläpp av främst koldioxid från exempelvis industrier och bilar – är en myt som odlas av den klimatologiska korrektheten. Det menade i alla fall tre debattörer i en debattartikel i Dagens Nyheter för något år sedan: http://www.dn.se/debatt/domedagsindustrin-har-blivit-en-sjalvgaende-maskin/.

Författaren och journalisten Svenolof Karlsson, filosofie doktorn och universitetslektorn Jacob Nordangård och professor Marian Radetzki uttrycker här åsikten, att vad de kallar ”domedagsinsdustrin” har blivit en självgående maskin: ”Klimathotet har blivit vår tids onda fiende och därmed en fråga som alla kan exploatera. En självgående maskin har skapats, och få verkar vilja stoppa den. Klimathotet har blivit så viktigt som födkrok och ideologiskt argument att fakta i målet inte längre räknas.” Fakta som att det enligt senare forskning inte har skett någon global uppvärmning på närmare 19 år: http://wattsupwiththat.com/2014/10/02/its-official-no-global-warming-for-18-years-1-month/

 I Kevin Costners praktpekoral Waterworld  (1995) har världen förvandlats till vatten på grund av klimatförändringarna,

Men vad betyder det så länge den datorframställda tesen om den globala uppvärmningen, framkallad av människan, förmår generera röster till politiker och politiska partier, anslag och publiceringsmöjligheter för forskare och meteorologer samt ämnen för Hollywood-produktioner och dokumentärfilmare? Sanningen framstår i det perspektivet i bästa fall som jobbig, i värsta fall som hotfull.

En svensk forskare som starkt ifrågasätter tesen om den människoframkallade globala uppvärmningen är eurogeologen Robert Liljequist, baserad i sydspanska Estepona, som i en artikel i den exilsvenska publikationen Svenska Magasinet skriver följande: ”Senare tids överdrivna tro på att en växthuseffekt – orsakad av människans utsläpp av koldioxid – leder till ökad temperatur kan starkt ifrågasättas. Termiterna producerar mer än dubbelt så mycket metangaser som den aktuella förbränningen av fossila bränslen.” (Metan är en mer än 23 gånger effektivare växthusgas än koldioxid). http://www.svenskamagasinet.nu/article.2143.html

De tre största luftföroreningarna på jorden, framhåller Robert Liljequist i sin artikel, är enligt uppgifter från det amerikanska rymdorganet NASA saltpartiklar från världshaven, svaveldioxid från vulkanerna samt finfördelad sand från de stora ökenområdena.

Till de värsta luftföroreningarna måste även läggas sotpartiklar från stora skogsbränder, ansamlingar vilka stundom sänker sig ned över stora städer och ger upphov till allergier och retningar i luftvägarna. Den aktiva vulkanen Holuhraun på Island släppte i samband med ett utbrott nyligen ut 60 000 ton svaveldioxid varje dygn samt även koldioxid och vatten. Som en jämförelse kan nämnas att Sveriges årliga utsläpp uppgår till 28 000 ton. http://www.islandsbloggen.com/2015/02/utbrottet-vid-holuhraun-kan-paga-till.html

Liljequist konstaterar, att utbytet av koldioxid mellan jordens hav, landmassa och atmosfär äger rum kontinuerligt och att det mänskliga bidraget är otroligt litet vid en jämförelse: ”En ynklig förändring av balansen mellan hav och luft skulle orsaka betydligt större klimatförändringar än någonting som människan är i stånd att producera. Den lilla höjning vi sett av luftens salt från 0,03 procent till 0,04 procent har varit gynnsam för mänskligheten. Öknarna har minskat, skördarna ökat och Jorden har blivit cirka 10 procent grönare.”   

 Robert Liljequist är starkt kritisk gentemot IPCC.

Eurogeologen Liljequist passar också på att ge en känga åt IPCC, the Intergovernmental Panel on Climate Change (även kallat FNs klimatpanel), vars påstående att det är till 95 procent säkert att den antropocena (människoframställda) koldioxiden har orsakat minst hälften av temperaturökningarna enligt Liljequist är grundlöst: ”En minskning av molnmängden med två procent, skulle vara tillräckligt för att förklara hela temperaturökningen sedan 1870-talet.”   

IPPCs förre ledare, den 74-årige indiern Rajendra Pachauri som tvingades avgå tidigare i år efter anklagelser om sexuella trakasserier riktade mot en 29-årig kvinnlig tjänsteman vid IPCC, avslöjade i ett brev till FNs generalsekreterare Ban Ki-moon i samband med sin avgång att hans miljöengagemang är av religiös eller kanske snarare pseudoreligiös natur. Han citeras på följande sätt av den amerikanska dagstidningen The Washington Times:  ”For me the protection of Planet Earth, the survival of all species and sustainability of our ecosystems are more than a mission. It is my religion and my dharma.   

Pachauri tilldelades Nobels fredspris 2007 tillsammans med den tidigare amerikanske vicepresidenten och miljöfanatikern Al Gore.

Enligt ett flertal forskare är den troligaste klimatförändring mänskligheten står inför på sikt att vi går in i en ny istid. Det är inte alls osannolikt, menar Robert Liljequist, att en markant temperatursänkning kommer att inträda inom de närmaste 200 åren: ”Följderna blir i så fall ödesdigra för de tempererade och högt industrialiserade områdena på jorden”, fastslår Liljequist.

 Förre IPCC-chefen Pachauri har förvandlat klimatforskningen till pseudoreligion.

Under de senaste 400 000 åren har fyra större istider omfattande vardera omkring 85 000 år inträffat. Dessa har interfolierats av varmare, interglaciala perioder om 8000 – 12 000 år. Den senaste istiden upphörde för litet drygt 10 000 år sedan. Atlanten var då 10 grader kallare än i dag och havsytan 120 meter lägre.

Under de senaste århundradena har forskare påvisat, att istiderna och jordens klimat i allmänhet påverkas av planeten Tellus (alltså jorden) bana genom rymden samt variationer i jordaxelns lutning. Lutningen växlar mellan 22 och 24 grader under cykler omfattande 41 000 år. När lutningen är som minst blir vintrarna mildare och somrarna svalare. Därtill ”kränger” jordaxeln beroende på de andra planeterna i vårt solsystem, något som påverkar årstidernas längd.

Diagrammet ovan visar den globala temperaturen de senaste 420 000 åren rekonstruerad från borrkärnor tagna av landisen på Antarktis. Här anges den så kallade anomalin, det vill säga avvikelsen från dagens temperatur i form av en streckad linje vid 0 grader. Blå fält markerar istider, röda varma perioder.

Robert Liljequist: ”En bidragande orsak till att en istid inträffar har visat sig vara variationerna i styrka hos de solstrålar som träffar jordytan. Solens eruptioner och solfläckarna har en direkt påverkan av klimatet på vår jord. Solstrålningen är jordens primära energikälla, och därmed huvudorsaken till vårt klimat.”

Liljequist påpekar jämväl att vi har gott om is. Arktis återhämtar sig och Antarktis har slagit isrekord. Avsmältningen av glaciärerna i Antarktis beror på geotermisk värme (det vill säga aktiva vulkaner under isarna): ”De smälter underifrån vilket har ingenting att göra med IPCCs felaktiga påstående om ett samband med ökad halt av koldioxid i atmosfären. Delar av kusten på Grönland har höjt sig 120 m efter det att den sista nedisningsperioden avtog. För 4 miljoner år sedan var Grönland isfritt.”

Eurogeologen Liljequist avrundar med följande: ”Motståndet mot den rådande uppfattningen att människans utsläpp av koldioxid leder till ökande temperaturer står inte i motsats till inställningen att vi bör värna om miljö, minska onödiga utsläpp och framförallt se till att våra tropiska skogar inte skövlas.”

 Vad som händer på solens yta har en avgörande betydelse för jordens klimat.

Anhängarna av den alltmer vacklande tesen om den människoframkallade globala uppvärmningen har dock inte för avsikt att kasta in handduken så lätt. Klimatretoriken står alltjämt som spön i backen bland etablerade politiker, forskare som inte vill se sina anslag indragna samt födoproducenter och andra företagare/producenter som vill tjäna pengar på det klimatalarmistiska domedagsstuket.

Inte ens förfalskande och ändrande av data är något som stoppar de aktörer som till varje pris vill få rätt om klimatsituationen på jorden. Dr. H. Sterling Burnett vid det Chicago-baserade The Heartland Institute i USA påpekar enligt den amerikanska tidskriften Newsmax att Australien, Paraguay och Schweiz har ändrat sina officiella data avseende jordens klimat i syfte att bevisa, att den människoframkallade uppvärmningen är verklig. Sterling Burnetts rön redovisas här av Morgonbladet: http://www.morgonbladet.nu/news.php?name=2015093611

Med andra ord: när verkligheten inte stämmer med de hallstämplade teorierna ändrar man verkligheten genom att justera historiskt uppmätta temperaturer. Newsmax noterar: ”Citing a report from Swiss science journalist Markus Schär, Burnett writes that Switzerland altered its weather data and now it shows a ’doubling of the temperature trend.¨”

Vidare: “Schär notes there has been an 18-year pause in rising temperatures, even with data tampering. As a result, Schär calls the adjustments a ´propaganda trick, and not a valid trend.´”   

Även regeringsanställda klimatforskare i USA förfalskar data med syftet att underbygga påståendet beträffande den människoframkallade uppvärmningen. I mars rapporterades således att väderdata ofta ändras, officiellt i syfte att korrigera för ofullkomliga testmetoder. Kritiker menar att det verkliga syftet dock är att påvisa en uppvärmningstrend även när en sådan inte bevisas av tillgängliga data.

 H. Sterling Burnett avfärdar påvens klimatutspel.

För att återvända till påvens klimatologiska politiserande, särskilt hans kritik av användandet av fossila bränslen, som inledde denna artikel så sågas det enligt sajten Junk Science jäms med fotknölarna av H. Sterling Burnett: ”With all due respect to the holy Father, the pope is just plain wrong on this matter. Restricting or ending fossil fuel use, not climate change, is the real recipe for disaster. It would set human civilization back centuries, ringing a true death knell for present and future generations.” http://junkscience.com/2015/05/01/dr-sterling-burnett-exposes-the-popenut-warming-project/

Antarktis is tycks leva och ha hälsan…

 Fast i packisen vid Antarktis.

52 passagerare ombord det ryska, i Antarktis packis fastfrusna, forskningsfartyget Akademik Sjokalskij uppges nu ha räddats av kinesiska helikoptrar. De 52  forskarna och turisterna, hemmahörande i Australien, skall ha förts i säkerhet ombord ett australiensiskt fartyg, under det att 22 ryska besättningsmän ämnar stanna kvar på fartyget tills istäcket behagar spricka upp. Det skall finnas gott om förnödenheter kvar att tillgå.

Akademik Sjokalskij har varit fastfruset i isen kring Antarktis (Sydkalotten) cirka 2800 kilometer söder om Tasmanien sedan julafton. Tre isbrytare har till följd av den rikliga mängden packis tidigare misslyckats ta sig fram till det infrusna fartyget. Det uppges att man under väntetiden varit sysselsatta med bland annat spanskalektioner och yoga.

Enligt expeditionsledaren Chris Turney planerade forskarlaget vara ute i fem veckor i syfte att göra olika typer av mätningar. Några av de mätningar som utfördes av den brittiskfödde australiensiske geologen Douglas Mawson (1880-1958), som utförde en expedition i området 1911-14, planerades upprepas.

För ett sekel sedan råkade vidare den brittiske polarforskaren Ernest Shackleton (1873-1922) illa ut, då hans fartyg frös sönder i Antarktis is 1914. Det tog närmare tre år att rädda honom. Mawson var med på Shackletons Antarktis-expedition 1907-09. Shackleton avled på Sydgeorgien under sitt fjärde försök att nå Sydpolen 1922.

Shackleton med det i packisen 1914 fastfrusna fartyget.

Vetenskapliga undersökningar visar att istäcket i anslutning till Antarktis ökat med i genomsnitt 0,8 procent per år sedan mätningarna med hjälp av satellit  inleddes 1979. 2013 uppvisade den största ökningen någonsin. I september 2013 uppgick vidden av istäcket till 19,51 miljoner kvadratkilometer.

Även istäcket vid Arktis (Nordkalotten) har, som jag tidigare konstaterat på min blogg, genomgått en kraftig ökning under år 2013.

Det återstår att se om Akademik Sokalskijs öde kommer att påverka de forskare, politiker och andra bedömare som deltar i förnekelseprocessen av den globala nedkylning, som av allt att döma och enligt talrika forskare och rön  nu pågår.

Ett diagram över isutvecklingen i Antarktis.

Min gissning är: troligen inte nämnvärt, i alla fall inte så länge det finns valframgångar, forskaranslag, inbjudningar till fina seminarier och möjligheter att publicera sig i prestigefyllda tidskrifter att hämta för den som håller fast vid förnekelsen. Fast bilden av det i packisen fast inkilade forskningsfartyget blir nog inte så lätt att bortförklara…

Om den klimatalarmistiska domedagsmaskinen och ett föräldravrål

 Domedagsretoriken lever och har hälsan bland klimatalarmisterna.

I dag när jag åkte hem med bussen såg jag en reklamskylt från något kallat ”Föräldravrålet” som uppmanade till att inte svika ”våra barn”. Skylten var försedd med glada pastellfärger i huvudsakligen grönt.

När jag vid hemkomsten googlade på ”Föräldravrålet” kunde jag läsa följande: ”Vi är pappor, mammor, bonusföräldrar, farmödrar, morbröder, gammelmostrar, storasystrar, gudfäder och vänner. Och nu sätter vi ner foten. Vi vill se en politik som på allvar kan rädda barnen vi älskar från en framtid med oåterkalleliga klimatförändringar.”

Här en länk till uppropet på nätet:

http://www.foraldravralet.se/

Jag har dock goda nyheter för deltagarna i det så kallade Föräldravrålet, icke minst för ”gammelmostrarna” som jag av någon anledning känner starkt för: ni kan sluta vråla och därmed undvika onödig heshet. När jag kom hem läste jag nämligen en debattartikel i Dagens Nyheter (DN Debatt 2 december 2013) under rubriceringen ”Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin”.

Artikelförfattare är författaren och journalisten Svenolof Karlsson, filosofie doktorn och universitetslektorn Jacob Nordangård samt professorn i nationalekonomi Marian Radetzki. De sätter in det klimatalarmistiska budskapet i dess rätta sammanhang och konstaterar, att vi har levt med ”den moderna apokalyptiska berättelsen” sedan atombomberna detonerade över Japan 1945:

Vid åttiotalets slut, när det kalla kriget dog och kärnvapenhotet inte längre uppfattades som akut, transformerades kärnvapenhotet till ett klimathot.

Debattartikeln i sin helhet här:

http://www.dn.se/debatt/domedagsindustrin-har-blivit-en-sjalvgaende-maskin/

 Professor Marian Radetzki.

Det tycks som om delar av mänskligheten helt enkelt inte klarar av att leva utan ett verkligt eller inbillat hot. Några av oss måste av någon anledning ha domedagsvisionerna hängande över oss för att trivas riktigt bra med tillvaron.  Debattörerna utesluter inte att det kan finnas ”äkta oro” med som en komponent men tillägger:

Men klimathotet har samtidigt drivits fram som ett målmedvetet projekt av grupper som sett dess potential för att befrämja ekonomiska intressen, karriärer och ideologiska eller politiska agendor.

Tesen om att jorden undergår en global uppvärmning till följd av mänskliga utsläpp av främst koldioxid, ett ämne som för övrigt allt levande behöver för att kunna existera, har anammats av en rad tankesmedjor – Council of Foreign Relations, Aspen Institute, Rockefeller Brothers Fund, Brookings Institution med flera – samt aktörer såsom Romklubben och Trilaterala kommissionen. Man samverkar med en rad FN-organ av typ WMO, UNEP och icke minst klimatpanelen IPCC samt även EU-kommissionen.

Resultatet har blivit en mäktig påtryckningsapparat med syftet att strömlinjeforma den internationella politiken i riktning mot ökad globalisering och allt mindre inflytande för nationalstaterna. Artikelförfattarna hänvisar i sammanhanget till den så kallade Brundtlandrapporten – Our Common Future – som framlades av den så kallade FNs världskommission för miljö och utveckling 1987 med förra norska statsministern Gro Harlem Brundtland som ordförande.

Time Magazine menade 1977 att mänskligheten stod inför en ny istid.

Den klimatalarmistiska domedagsmaskinen blir en födkrok för allt fler och tycks existera i egen värld, opåverkad av att de klimatrelaterade katastrofer som förutspåtts i det förflutna aldrig inträffat. Vi har varken fått en ny istid, som den amerikanska tidskriften Time förutspådde 1977, eller ett globalt Sahara. De klimatförändringar som sker har varit ett faktum under vår planets hela historia och har intet med mänskliga utsläpp att göra. De vetenskapliga rönen visar därtill entydigt att jordens medeltemperatur inte ökat sedan 1998. Istäckena i såväl Arktis som Antarktis ökar alltmedan isbjörnarna förökar sig och frodas.

Om isutvecklingen se här:

http://nsidc.org/data/seaice_index/index.html

Allt detta borde vara förträffliga nyheter för individerna bakom uppropet Föräldravrålet. De behöver inte längre driva de intet ont anande barnen framför sig i sin strävan att tillskansa sig politisk makt och de behöver inte heller betunga ”politikerna” med onödiga krav.  De kan helt enkelt sluta vråla. Bra, vad?

Klimatbluffen: WWF sysslar med rent lurendrejeri

WWFs Tom Arnbom pratar i nattmössan om isen i Arktis.

Dags att prata väder igen.

Den 15 maj höll Arktiska Rådet med representanter för nio medlemsländer en sammankomst i Kiruna. Inbjuden talare var Tom Arnbom från Världsnaturfonden (WWF) som bland annat hävdade: ”Det Arktis vi ser i dag kommer att vara försvunnet om ett par, tre decennier.”

Bakgrunden till Arnboms alarmistiska budskap var att mätningar från september hade visat att isarna på havet runt Arktis (Nordpolen) hade sin minsta utbredning på 30 år. Vad som inte framgick av Arnboms redovisning var att isreduceringen berodde på en långvarig storm som brutit upp istäcket samt tryckt upp höga vallar mot Kanadas kust. Och när Arnbom talade i Kiruna i maj hade isen runt Arktis gjort en anmärkningsvärd comeback: isutbredningen var då större än på åtta år!

När det gäller Antarktis (Sydpolen) kunde i september rekordnivåer när det gäller istillgång noteras. Att så kunde ske, samtidigt som Arktis å sin sida uppvisade låg istillgång vid samma tid, är något fullt naturligt. När varmt havsvatten strömmar mot norr och medför ökad issmältning i Arktis, blir det mindre varmt vatten kvar i söder med ökad isbildning som följd. Det är ett väldokumenterat fenomen som håller på i 30 år. Sedan vänder de varma strömmarna åt motsatt håll.

Välmående pingviner i ett Antarktis där isen ökar beständigt.

En grundbult i klimatalarmisternas skrämselpropaganda är att en global, människoframkallad uppvärmning kommer att leda till en världskatastrof. Ändå tvingades en av dessa alarmister, Rajendra Pachauri, som är ordförande i FNs klimatpanel IPCC, vid ett framträdande i Melbourne den 22 februari medge att den globala temperaturen inte har stigit på 17 år. Talrika forskare menar att solens nuvarande aktiviteter tyder på att vi kan se fram emot några kalla decennier.

Det är sorgligt att Världsnaturfonden (WWF) skall fortsätta hålla på med sin alarmistiska propagandaverksamhet, som väl mest av allt kan liknas vid ett självspelande piano: det fortsätter upprepa sin alltmer tröttande melodi oberoende av alla fakta. För att få in mer pengar försöker WWF skrämma vettet ur folk genom att – fullständigt felaktigt – påstå att isarna smälter i rekordfart och att de stackars isbjörnarna som en följd därav far illa och rentav är utrotningshotade.

IPCCs Rajendra Pachauri tvingas konstatera att den globala temperaturen ej stigit på 17 år.

Som jag tidigare konstaterat på denna plats är tillståndet för världens isbjörnar dock det bästa på omkring 30 år. Beståndet växer och ungarna är tillräckligt många med betryggande marginal. På sina håll har de många isbjörnarna blivit ett problem för människorna. Ändå fortsätter WWF hösta in pengar på sina konton från människor som anmält sig som isbjörnsfaddrar i enlighet med WWFs lika hjärteknipande som lögnaktiga kampanjer.

Detta är rent lurendrejeri som hade hedrat forna tiders bondfångare.

Läs gärna mer här:

http://www.bt.se/debatt/tvartom-isarna-i-arktis-vaxer(3791312).gm

Är klimatalarmismen på väg utför?

Åke Ortmark menar att klimatalarmismen håller på att förlora i inflytande.

Gamle skjutjärnsreportern Åke Ortmark, still going strong, twittrade nyligen om att klimatalarmismen tycks vara på väg att förlora i inflytande. Jag vet inte om detta var resultatet av önsketänkande från Ortmarks sida, men om han har rätt är det inte en dag för tidigt att så sker.

Klimatalarmisterna i till exempel svenska Vattenfall och World Wildlife Fund (Världsnaturfonden) har hängt upp mycket av sitt budskap kring isbjörnarna, vilka man påstått stadigt minskar i antal. Nu visar det sig att detta är ett felaktigt påstående. Isbjörnspopulationen ökar i stället med betydande hastighet. 1940 beräknas det ha funnits 4000-5000 isbjörnar i världen. Numera finns det enligt nyligen företagna uppskattningar omkring 23 000.

Här en nyligen publicerad artikel i Financial Post som handlar om det ökande isbjörnsbeståndet i Kanada. Artikelförfattarinnan menar till och med att det kan finnas för många isbjörnar:

http://opinion.financialpost.com/2013/06/12/junk-science-week-now-we-have-too-many-polar-bears/

I Kanada finns det i dag 60 procent fler isbjörnar än vad forskare förutspådde skulle vara fallet för några år sedan. Även i Ryssland och på Svalbard har de mäktiga vita djuren ökat sitt bestånd. Detta så till den grad att de anses vara en fara både för människor och för vanliga björnar.

Isbjörnar på Svalbard, där isbjörnsbeståndet liksom på andra platser ökar.

De tidigare tvärsäkra förutsägelserna om isbjörnens nära förestående utrotning bygger på spekulationerna om långtgående, framtida klimatförändringar som en följd av en global uppvärmning förorsakad av mänskliga aktiviteter i form av utsläpp av så kallade växthusgaser, främst koldioxid. Alla forskare har dock inte ställt upp på detta axiom.

För ett par år sedan väckte det vidare viss uppståndelse då det avslöjades att FNs klimatpanel (IPCC) medvetet förfalskat uppgifter om tjockleken i glaciärer i Himalaya i syfte att hålla domdedagsprofeterandet vid liv; det talades i sammanhanget om Climategate.

Eventuella snabbt smältande isar i Arktis kan ha en annan förklaring än så kallade klimatutsläpp. Fenomenet kan exempelvis bero på förändringar i molnigheten som gör att mer solljus släpps igenom till markytan. Om isarnas tjocklek och/eller utbredning minskar i Arktis så ökar de däremot i Antarktis. Om det verkligen pågick en global uppvärmning värd namnet borde rimligen isarna smälta i anslutning till båda polerna.

Att med exakthet förutspå hur klimatet kommer att te sig om låt oss säga 50 år är utomordentligt vanskligt, då teoribildningen i frågan helt bygger på datoranimeringar vilka inte nödvändigtvis har så mycket med verkligheten att göra.

I områden i nuvarande Kanada odlades vin för cirka 1000 år sedan. Därav benämningen Vinland.

Att det finns rätt gott om vetenskapsmän vilka varnar för överdriven klimatalarmism visar den här amerikanska nyhetsanalysen:

http://usapol.blogspot.se/2012/01/vetenskapsman-varnar-for-klimatalarmism.html

Är då klimathysterin inom vetenskapen och politiken på väg utför? Det är nog alltför tidigt att dra några säkra slutsatser om den saken, men det förefaller faktiskt som om även andra synsätt tycks lyssnas mer på i dag än som tidigare var fallet. De verkligt bokstavstrogna miljöfundamentalisterna kommer nog dock aldrig att vika en tum, knappast ens om vi får en ny istid.

Vad man kan hoppas på är att vanligt miljöintresserat folk kan få upp ögonen för att klimatförändringar faktiskt kan ha andra orsaker än mänskliga aktiviteter. I så fall tvingas politikerna i bästa fall faktiskt lyssna på de som påpekar detta. På vikingatiden var ju Grönland verkligen grönt, samtidigt som det odlades vin på Newfoundland i nuvarande Kanada; därav namnet ”Vinland” som härstammar från berättelserna om de gamla vikingafärderna från Island till Nordamerika.

Ännu längre tillbaka under bronsåldern var klimatet i vår del av världen snarast av medelhavskaraktär. Då fanns bevisligen inga ”klimatutsläpp” förorsakade av vare sig industrier eller bilar.

Meteorologen Tage Andersson menar att klimatalarmisterna skapat ett nytt ”hatspråk” för att misstänkliggöra sina meningsmotståndare.

Meteorologen Tage Andersson pekar i en text från 2010 på att klimatalarmisterna skapat ett nytt ”hatspråk” med tillmälen såsom ”klimatförnekare” och ”klimatdåre” ägnade åt personer med avvikande mening. Jag har själv stött på personer som jämfört klimatkritiker med förintelseförnekare. Andersson menar jämväl att klimatet ständigt fluktuerar och har så gjort sedan Hedenhös. Tvärsäkra förutsägelser om en katastrofal, global uppvärmning saknar därför trovärdighet.

Tills vidare kan vi i alla fall glädja oss åt att våra vänner isbjörnarna lever och har hälsan.