Glömda svenska fotbollshjältar (25): ”Kalle Köping” – komplett fältherre som blev uttagen till fyra OS

Karl ”Köping” Gustafsson: 32 landskamper, 22 mål.

Det 25e avsnittet i min bloggserie ”Glömda svenska fotbollshjältar” (se fotnot) blir också det sista. Jag har i den här serien porträtterat spelare som intresserat mig snarare än de bästa och mest välkända. Första avsnittet i serien handlade om anfallaren Erik Börjesson, som var verksam i början av 1900-talet. Med föreliggande porträtt återvänder jag i tiden till Börjessons samtida Karl ”Köping” Gustafsson (1888-1960). https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Gustafsson_(fotbollsspelare)

”Kalle Köping” är främst bekant för att ha gjort det allra första svenska landslagsmålet. Det skedde en landskamp mot Norge i Balders hage i Göteborg den 27 juli 1908. Norge hade tagit ledningen med ett snabbt mål av den unge Minotti Böhn innan det blev Karl Gustafsson förunnat att kvittera till 1-1 i den 14e minuten. https://no.wikipedia.org/wiki/Minotti_B%C3%B8hn

Sedan rann det iväg, och den blågula segern fastställdes slutligen till 11-3. Erik Börjesson svarade för hela fem fullträffar och Erik Bergström för fyra under det att Gustafsson spelade in två mål. Det historiska svenska laget hade följande sammansättning från målvakt till vänsterytter: 1. Ove Erickson (målvakt). 2. Theodor ”Thodde” Malm. 3. Nils Andersson. 4. Sven Olsson. 5. Hans Lindman. 6. Thor Ericsson. 7. Gustaf ”Foten” Bergström. 8. Erik Bergström. 9. Erik Börjesson. 10. Karl ”Köping” Gustafsson. 11. Karl Ansén. Domare var Charles Smith från England.

Segern över Norge blev den enda svenska vinstmatchen under OS-året 1908. Efter Norge-matchen blev det förluster mot i tur och ordning England hemma (1-6), Storbritannien i OS i London (1-12), Nederländerna i OS i London, match om tredje pris (0-2), Nederländerna borta (3-5) samt Belgien borta (1-2). https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_herrlandskamper_i_fotboll_1908%E2%80%931919

Det första svenska fotbollslandslaget anno 1908.

”Kalle Köping” avverkade 32 matcher och gjorde 22 mål  landslagströjan 1908-24 och uttogs till fyra olympiska spel: London 1908, Stockholm 1912, Antwerpen 1920 och Paris 1924 (i Paris, där Sverige tog brons, var han reserv och spelade inte). Han ansågs vara landslagets borne fältherre. När han invaldes i Svensk fotbolls Hall of Fame som # 3 i den första selektionen motiverades invalet så: ”‘Köping’ var vår förste komplette spelare. Svenska landslagets förste målskytt. Landslagskarriären sträckte sig ända till 1924.” Gustafsson blev även en svensk fotbolls första ”stora grabbar”.

Första klubben fram till  1909 var IFK Köping, i vars A-lag Kalle debuterade redan som 15-åring. I en del matcher öste han in kopiösa mängder mål, exempelvis tolv fullträffar mot Arboga 1906. Han lånades därefter ut till Västmanland-Nerikes BK under ett år. 1910-13 hette klubbadressen Köpings IS. 1913 reste Kalle till England i syfte att förkovra sina färdigheter i den ädla leken med läderkulan och fick ett amatörkontrakt med Leicester City FC, som han spelade tolv matcher för.

Året därpå var ”Köping” tillbaka i Köpings IS innan han avrundade karriären med två SM-guld för Djurgårdens IF i Stockholm 1916-24. Gustafsson bildade ett fruktat mittfält tillsammans med landslagskamraterna Ragnar Wicksell och Bertil Nordenskjöld. Efter den aktiva spelarbanan hade ”Köping” en mängd tränaruppdrag för olika föreningar och inte bara i fotboll – hans idrottsintresse var synnerligen omfattande, och efter spelarbanan öppnade han en framgångsrik sportaffär som snart blev rikskänd.

1916 inträffade en milstolpe i den svenska landslagsfotbollen. Det tidigare som ”omöjligt” ansedda Danmark betvingades med 4-0 (2-0) på Stockholms stadion den 8 oktober. Målskyttar i den historiska segermatchen var Carl Karlstrand, Karl Gustafsson, Ivar Svensson och Rune Bergström. Segern var desto mer välkommen då Sverige tidigare under säsongen sensationellt förlorat mot USA hemma med 3-2. I matchen mot Danmark förekom för första gången organiserat ”hejande” på läktarna.

Karl Gustafsson före en träningslandskamp mot Ryssland på bortaplan 1913: svensk seger med 4-1.

Enligt Karl ”Köping” Gustafssons noggrant förda statistik avverkade han totalt 635 matcher varav 296 segrar, 232 förluster och 107 oavgjorda. Han gjorde sammanlagt 483 mål.

Enligt en anekdot, vars sanningshalt jag inte går i god för, blev medlemmarna i det svenska OS-laget i Antwerpen 1920 så glada efter seger med 9-0 i öppningsmatchen mot Grekland att de festade hela natten trots att en match mot Nederländerna väntade dagen därpå.

Den svenske managern, ”fotbollsgeneralen” Anton Johanson (1877-1953), lovade de svenska spelarna att han skulle prata med domaren om att behandla det blågula laget på ett så välvilligt sätt som möjligt. Det blev nu inte riktigt som Johansson hade tänkt sig, vilket skall ha berott på att nederländarna för dagen spelade i gula och inte som vanligt i orangea tröjor. Johanson var liksom Karl Gustafsson född i Köping. https://sv.wikipedia.org/wiki/Anton_Johanson

Matchen mot Nederländerna förlorades med 5-4, och även i den därpå följande matchen mot Spanien blev det förlust, denna gång med 2-0.

Fotnot: Bloggserien ”Glömda svenska fotbollshjältar” omfattar följande spelare: 1. Erik Börjesson. 2. Per ”Pära” Kaufeldt. 3. Sven ”Svenne Berka” Bergqvist. 4. Sven Jonasson. 5. Malte Mårtensson. 6. Sune ”Mona-Lisa” Andersson. 7. Erik Nilsson. 8. Arne Selmosson. 9. Gösta ”Knivsta” Sandberg. 10. Yngve Brodd. 11. Bengt ”Zamora” Nyholm. 12. Gunnar ”Säffle” Andersson. 13. Hasse Jeppson. 14. Lennart Wing. 15. Lennart Backman. 16. Harry Bild. 17. Ove Grahn. 18. Roger Magnusson. 19. Hasse ”HP” Persson. 20. Prawitz Öberg. 21. Sven-Gunnar Larsson. 22. Inge Danielsson. 23. Kurt Axelsson. 24. Tom Turesson. 25. Karl ”Köping” Gustafsson.

 

 

 

 

 

 

Södertäljeprofiler (II): Engelbrekt Engelbrektsson

Engelbrektsstatyn i Örebro från 1865 av Carl Gustaf Qvarnström.

Riksrådet, rikshövitsmannen och upprorsledaren Engelbrekt Engelbrektsson är en av de mest minnesvärda gestalterna i svensk historia. Han föddes i dalabergslagen någon gång under perioden 1392-99 och mördades på en ö i Hjälmaren i maj 1436. Som vi skall se spelar Engelbrekt även en viss roll i Södertäljes historia.

Engelbrekt var son till frälse- och bergsmannen Engelbrekt Englikoson och var gift med Karin Laurensdotter. Några barn hade paret veterligt inte, i alla fall inga som nådde vuxen ålder. Någon bild av Engelbrekt finns ej bevarad, men det är känt att han var liten till växten. Således knappast den imponerande gestalt som statyerna i Örebro och Stockholm (Engelbrekt står även staty i exempelvis Arboga, Falun och Norberg) vill antyda. https://sv.wikipedia.org/wiki/Engelbrektsstatyn

Engelbrekt Engelbrektsson ledde tillsammans med Karl (VIII) Knutsson Bonde – sedermera svensk konung i tre omgångar 1448-70 – upproret mot Kalmarunionen och dess regent  Erik av Pommern åren 1432-36. Upprorsmännen jagade iväg de kungliga fogdarna från deras borgar, vilka därefter brändes ner. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=16127

En illustration som visar hur Engelbrekts anhängare bränner ner en unionsvänlig fogdeborg.

Försökte bygga en kanal genom Telge. För oss som Södertälje-bor är Engelbrekt ett minnesvärt namn tack vare hans ansträngningar att våren 1435 åstadkomma en kanal genom det dåvarande Telge. http://www.tugboatlars.se/Kanalen.htm:

För att säkra den viktiga handeln i Mälaren försökte Engelbrekt anlägga en kanal genom Telge…ett arbete som aldrig fullföljdes. Med en kanal igenom Telge så skulle trafiken mellan Östersjön och Mälaren ledas förbi det unionstrogna Stockholm.  (Wikipedias avsnitt om Telge hus)

Engelbrekts strävanden att bygga en kanal genom det dåvarande Södertälje var onekligen vällovliga, men med dåtidens resurser i beaktande får man nog säga att försöket på förhand var dömt att misslyckas. Det skulle dröja ytterligare nästan 400 år innan kanalen kunde invigas år 1819 under konung Carl XIV Johans regeringstid.

Engelbrekt, som inte saknade internationella kontakter, lovade flera viktiga handelsstäder i norra Europa fri lejd genom Telge, däribland dem som tillhörde det mäktiga handelsförbundet Hansan. Engelbrekts göranden och låtanden upprörde bland andra riddaren och fogden vid borgen Telge hus, Bengt Stensson Natt och Dag, vilken tidigare varit vänligt stämd gentemot Engelbrekt. https://sv.wikipedia.org/wiki/Telge_hus

Södertälje kanal i äldre tider.

Telge hus bränns ner. Sedan Bengt Stensson låtit beslagta tyska handelsskepp brände Engelbrekts närmaste man, som hette Erik Puke, i en hämndaktion ner Telge hus som var beläget på Slottsholmen vid Linasundet utanför den nuvarande stadsdelen Brunnsäng i norra delen av Södertälje. Telge hus län omfattade Öknebo, Hölebo och delar av Svartlösa härader i vad som i dag är Södertälje respektive Nykvarns kommuner med omnejd.

1448 inledde kung Karl VIII Knutsson Bonde arbetet med att uppföra en ny borganläggning på Slottsholmen, vilken fick namnet Karlsborg. Den förlorade dock alltmer sin betydelse i slutet av 1400-talet, övergavs och tilläts förfalla. Under tidigt 1500-talet beskrevs borgen som ”omkullfallen”.  Under 1700-talet kom anläggningen att betecknas som Ragnhildsborg efter stadens skyddshelgon, Sankta Ragnhild (1075-omkring 1117).  https://sv.wikipedia.org/wiki/Ragnhild_av_T%C3%A4lje

Slottsholmen är i dag till följd av landhöjningen större än den var under Telge hus storhetstid. Arkeologiska undersökningar gjordes dels 1937, dels 2002 i regi av Södertörns högskola. Bland annat upphittades armborstpilar, delar av hästskor, sporrar och fragment av en ringbrynja samt fingerborgar och andra sytillbehör från slutet av 1200- och början av 1300-talet.

En rekonstruktionsbild av medeltidsfästet Telge hus.

I vattnet utanför Slottsholmen, det vill säga i det som utgjort borgens hamn, upptäckte dykare försvarsanläggningar i form av rester av en pålspärr och stenkistor samt även delar av en medeltida båt.

Riksråd, rikshövitsman och upprorsledare. Det vi vet om Engelbrekt Engelbrektsson har vi från uppgifter i den så kallade Karlskrönikan, en rimkrönika omfattande unionstiden som producerades av kung Karl Knutsson Bondes (1408-70) kansli. Här framgår bland annat att Engelbrekt var en inflytelserik person i hembygden.

Engelbrekt valdes som dalaböndernas talesman i Danmark då klagomål skulle framställas mot den ökände Jens (Jösse) Eriksson, konung Erik av Pommerns danskfödde fogde i Västerås som satte skräck i den svenska befolkningen genom sitt terrorvälde.  Jösse avrättades i december 1436, ett drygt halvår efter Engelbrekts eget frånfälle. Då upproret inleddes 1432 var Engelbrekt Engelbrektsson självskriven som befälhavare över dalahären.

Vid ständermötet i Arboga i januari 1435 invaldes Engelbrekt i riksrådet men uteslöts kort tid därpå ur detsamma av kung Erik. I januari 1436 återupptog Engelbrekt sin roll som upprorsledare, nu tillsammans med Karl Knutsson Bonde. Tillsammans med denne blev Engelbrekt även rikshövitsman, den tidens motsvarighet till överbefälhavare (ÖB). https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=12366

Ett modernt minnesmynt avbildande kung Karl Knutsson VIII Bonde, som styrde Sverige i tre omgångar då vårt land var ett valkungarike.

Mördaren som undgick straff. Engelbrekt skulle emellertid inte bli så långlivad på denna post, ty i maj 1436 mördades han på en holme i Hjälmaren inte långt från Göksholm. Det anses att mordet inte hade politiska motiv utan snarare med det hat Engelbrekt hade uppväckt inom ätten Natt och Dag.

Mordet begicks enligt Karlskrönikan på så vis att Magnus (Måns) Bengtsson Natt och Dag, son till den tidigare nämnde Bengt Stensson, gick lös på Engelbrekt med en yxa varefter Magnus svenner fullbordade den brutala avlivningen av den kraftfulle dalkarlen som vid tiden för sin död var i 40-årsåldern. Mordet väckte enormt uppseende, inte bara inom landet utan också utrikes. https://sv.wikipedia.org/wiki/Magnus_Bengtsson_(Natt_och_Dag)

Mördaren klarade sig undan med livet i behåll, och inte bara det – efter diverse äventyrligheter omfattande bland annat en period som kapare i kung Eriks sold, blev Magnus Bengtsson i tidernas fullbordan medlem av riksrådet samt lagman i Närke.  Det anses att det var fadern, Bengt Stensson Natt och Dag, som hade instiftat mordet.

En av orsakerna till att Magnus Bengtsson undgick straff var sannolikt, att den högre adeln i riket inte betraktade den lågadlige Engelbrekt som tillräckligt ”fin” och givetvis inte alls i samma klass som den förnäma ätten Natt och Dag. http://blog.svd.se/historia/2012/06/01/blev-mordet-pa-engelbrekt-bestraffat/

Engelbrekt och Puke som inspirationskällor. Slutligen några ord om Engelbrekts förtrogne Erik Puke, som alltså var den som i en proteståtgärd mot fogden Bengt Stensson brände ner Telge hus. Sedan Engelbrekt bragts om livet startade Puke ett nytt uppror mot unionsstyret i sin hembygd Rekarne i Södermanland, den så kallade Pukefejden, vilket spreds till Närke och Västmanland. https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Puke

Plåtstaty av Engelbrekt från 1980-talet i Norbergs kommun.

Genom underhandlingar med dalafogden Hans Mårtensson lyckades Erik Puke få ett uppbåd bönder från Dalarna att marschera mot huvudstaden Stockholm. Vid västmanländska Haraker kom det till en smärre sammandrabbning vid Hällaskogen. De stridande parterna kom överens om att förhandlingar skulle inledas i Västerås, men i stället greps upprorsledaren Erik Puke, fördes till Stockholm och avrättades där i februari 1437.

Engelbrekt Engelbrektsson och Erik Puke är sedan länge avsomnade, men deras resoluta uppror mot det främmande väldet och dess representanter i Sverige kan kanske tjäna som inspirationskälla för oss som med demokratiska medel önskar återge Sverige dess nationella självbestämmande!

Grattis Kristina Nilsson, 172 år – och SD, 25,2 procent!

 Sossarna får veta att de lever…

I dag, den 20 augusti, är det Ungerns nationaldag. Detta datum anno 1843 föddes också vår svenska storsångerska Kristina Nilsson. Och den 20 augusti 1959 skedde det första lyftet ur Stockholms ström av regalskeppet Vasa.

Den 20 augusti kommer också att gå till Sveriges historia som det datum år 2015 då Sverigedemokraterna (SD) för första gången blev landets största parti. Visserligen bara i en opinionsmätning – som bekant är det bara valresultat som har någon egentlig betydelse – men ändå: SD noteras i YouGov/Metros augustimätning för 25,2 procent jämfört med Socialdemokraternas 23,4 och Moderaternas 21,0 procent. Kristdemokraterna halkar under fyraprocentsspärren med 3,7 procent.

Mer om mätningen här:

http://www.metro.se/nyheter/yougov-nu-ar-sd-sveriges-storsta-parti/EVHohs!MfmMZjCjQQzJs/

Redan natten till torsdagen, innan mätningen officiellt publicerats, var SD-belackarna på gång med sina bortförklaringar. Det framhölls till exempel att YouGov genomför webbundersökningar till vilka de som vill vara med får anmäla sig frivilligt. Eftersom SD aktivt påstås uppmana sina medlemmar att anmäla sig till olika undersökningspaneler skulle detta förfarande gynna partiet på ett otillbörligt sätt.

Dagens Nyheter låter en rad kritiska röster komma till tals här:

http://www.dn.se/nyheter/politik/sd-storsta-parti-hos-yougov/

Det bör dock framhållas, att inför valet 2014 noterades SD hos YouGov 10,9 procent, två procentenheter sämre än den slutliga valutkomsten. Vad jag minns hördes då ingen överväldigande kritik mot YouGovs mätmetoder…

 Nu är SD störst!

Vad beror då de uppseendeväckande framgångarna för Sverigedemokraterna på? Frågan kan väl till stor del betraktas som retorisk, eftersom i alla fall den huvudsakliga orsaken torde ligga i öppen dag: invandrings- och tiggerifrågorna samt SDs strama kriminalpolitiska linje.

Knivmorden på IKEA i Västerås, där en utvisningshotad, 36-årig eritrean slaktade en svensk kvinna och hennes son, ställde såväl invandringen som våra rättsvårdande institutioner i fokus.

Mördaren saknade uppehållstillstånd i Sverige men hade ett sådant till Italien. Den helt logiska frågan var då varför 36-åringen inte hade gripits av polis och utvisats till Italien. Frågan om mördarens psykiska tillstånd är ännu oklar, men det kan nog anses vara en lågoddsare att dubbelmordet skedde på grund av gärningsmannens vilja att förbli i Sverige under ett antal år framöver.

Därtill kan flera frågetecken sättas i anledning av polisens (brist på) agerande. Varför dröjde man så länge med att avslöja de misstänkta personernas nationalitet? Varför har man till dags dato, så vitt jag känner till, inte dementerat ryktena om att ett av mordoffren fick halsen avskuren? Varför gick polisetalespersonerna ut och talade i vaga ordalag om att det gällde att icke gynna så kallade mörka krafter, för att sedan vägra specificera vilka dessa påstådda krafter var?

Varför var polisen över huvud taget så sparsam med upplysningar syftande till att klargöra mordsituationen? Till följd därav kom ett antal rykten om gärningsmän och tillvägagångssätt i svang, något som polisen med sitt hyssj-hyssjande får ta på sig.

 Polisens presstalespersoner gjorde inte mycket för att klargöra mordsituationen i Västerås.

Många upplevde säkert också S-MP-regeringens passivitet och märkliga fokus som mycket anmärkningsvärt för att inte säga rent stötande. Statsminister Stefan Löfven var helt tyst vid tiden för mordet och dess omedelbara efterdyningar, låt vara att han under sitt sommartal i Stockholm hänvisade till våldet i samhället som något som måste stävjas och därvid nämnde IKEA-morden i förbigående.

När inrikesminister Anders Ygeman tog till orda var det inte för att fördöma de bestialiska mordhandlingarna i Västerås, utan för att brännmärka de hot som förekommit det asylboende i Arboga där de gripna eritreanerna bodde. Bland annat hade den marginella extremnationalistiska grupperingen Nordisk ungdom hållit en manifestation utanför boendet och eventuellt även kastat ägg mot detta.

Mer om Ygemans uttalande här:

http://nyheteridag.se/ygeman-fordomer-hot-mot-asylboende-men-fortfarande-tyst-om-ikea-morden/

Så nog har IKEA-morden spelat in i de ökade sympatierna för det enda riksdagsparti som satsar på ett förstärkt rättsväsende och hårdare straff för dömda kriminella. En annan händelse att nämna i sammanhanget är SDs reklamkampanj i Östermalmstorgs tunnelbanestation i Stockholm, där turister på knagglig engelska informerades om tiggerikaoset i huvudstaden.

 Anders Ygeman (S): värnar asylboenden, struntar i mordoffer.

Kampanjen ledde till en säkerligen förväntad överreaktion från vänsterhåll. En demonstration mot SDs påstådda ”rasism” samlade ett tusental deltagare, varefter ett gäng som lämpligen kan benämnas ”knallkorkarnas insatskommando” stormade den aktuella stationen och rev ner större delen av affischerna. I samband med det tumult som uppstod blev även redaktören för den SD närstående nätsajten Nyheter Idag misshandlad.

Sören Holmberg, ärrad TV-personlighet och professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har i Metro den 20 augusti bland annat följande synpunkter på SDs frammarsch: ”Det här är inte sådär jätteöverraskande. Vi har sett den här tendensen länge, att SD är på väg att öka.”

Jag skulle vilja lyfta fram ännu en faktor som spelar en icke obetydlig roll visavi SDs framgångssaga: etablerade politikers och medias obevekligt fientliga och av egentliga sakskäl opåverkade hållning till partiet.

Jag har upplevt den på nära håll i kommunalpolitiken här i Södertälje, där exempelvis kommunfullmäktiges ordförande Boel Godner (S) talat om SD som ett icke-demokratiskt parti och aldrig bjuder in SD till gemensamma aktiviteter, och där lokalavisan Länstidningens hätska personagrepp mot SD-gruppledaren Tommy Blomqvist saknat varje tillstymmelse till hänsyn, rim och reson.

 Karl-Petter Thorwaldsson (S): irrationell och orättvis.

Jag mötte samma typ av hållning senast i morse, då jag hade tidningen Dagens Samhälle som frukostlitteratur. Här tillåts Landsorganisationens (LO) ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, bland annat utgjuta sig om hotet från SD. Den S-märkte fackbossen lägger dubbelhakorna i djupa veck och framför bland annat följande visdomsord: ”Vi vill bygga bättre relationer med alla partier i riksdagen, med undantag av Sverigedemokraterna.”

Med den attityden framstår representanterna för etablissemanget som irrationella och orättvisa, och SD begåvas med den matyrroll som samma etablissemang regelmässigt brukar håna SD för att odla. Det är dock noga taget inte SD som odlar någon martyrroll: det är etablissemanget som ger oss den utan att vi bett om den.

Den 20 augusti 2015 är således en glädjens dag för alla sverigedemokrater. Några partikamrater på riksdagskansliet med riksdagsledamöterna Kent Ekeroth och Paula Bieler i spetsen blev så upprymda, att de begav sig till Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen i Stockholm beväpnade med lämpliga plakat och slagord av typ ”Heja Jimmie” och ”SD störst”. Bieler citeras så på Nyheter Idag: ”Vi menar ju det vi säger, de är välkomna att samtala med oss, om de vill.”

Det är den attityden som skiljer SD, som alltid är berett att samtala med alla andra partier, från de övriga som mer tror på mobbning än samtal som politisk metod. Den stora frågan blir nu naturligtvis hur det skall gå till att mobba landets, i alla fall i den senaste opinionsmätningen, största parti.

 Storsångerskan Kristina Nilsson – 172 år sedan hon föddes i dag.

Nyheter Idags referat från den käcka aktionen på Sveavägen:

http://nyheteridag.se/sd-hanet-mot-socialdemokraterna-vi-menar-det-vi-sager/

Jag kan en dag som denna slutligen inte undvika att skänka en tacksamhetens tanke till en person – som jag räknar bland mina vänner – som för 27 år sedan var med och startade Sverigedemokraterna och även framträdde som dess första språkrör. Jag tänker på Leif Zeilon/Ericsson.

Utan Leifs och hans kollegers pionjärinsats hade vi sverigedemokrater inte stått där vi står i dag med klara möjligheter att styra den svenska skutan bort från avgrunden. Leif och några av de övriga som grundade SD har  fått kopiöst med skit genom åren – stundom kanske med viss rätt – men deras patos för att skapa ett bättre Sverige var inte att ta miste på.

Osorterade tankar i Södertälje före påsk

 Pengar att få tillbaka på skatten – hurra!

Den här dagen, då Ester har namnsdag, började sannerligen i dur för mig.

Sedan jag, med viss oro måste jag tillstå, öppnat den lila plastförsändelsen från Skatteverket som anlände med dagens post kunde jag inte låta bli ett upphäva ett glädjetjut: för första gången på år och dag får jag tillbaka på skatten! I fjol blev det en smäll på över 8000 att punga ut med, men nu visar det sig att jag skall få tillbaka 2607 kronor.

Nu vet jag ju inte alls om det är henne jag bör tacka, men hon är kanske inte så dum ändå, den där Magdalena Andersson…

Så jag beslöt mig för att fira litet. Riktigt helsvenskt desslikes: sill och potatis med öl och brännvin till. Inlagd sill, senapssill och skärgårdssill. Litet rödlök och röd jalapeno därtill plus ett par Arboga 10,2 procent och ett par snapsar Renat. Det är därför jag kanske inte är helt stadig på handen när jag skriver detta, men i hjärnräjongerna känns det någorlunda klart ändå (det är vad jag vill tro, i alla fall).

 Tisdagsmåltiden som överblickas av hustrun och ”småttingarna” Gladis, Sebulon och Negertjejen. Foto: Tommy Hansson

I går kväll hade vi fullmäktige här i Kringelstan. Det blev historiskt såtillvida som SD Södertäljes nye gruppledare, Tommy Blomqvist (nyss fyllda 50), begick sitt jungfrutal i fullmäktigesalens (den heter Demokratin) talarstol. Ärendet var en markförsäljning som vi motsätter oss och en fråga där ”Blomman” lagt ner en hel del jobb. Tommy skötte sig förträffligt, och eftersom han och allianspartierna yrkade på återremiss avgjordes ärendet inte denna dag i alla fall.

Själv blev jag rejält förbannad på kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som hade mage att påstå att SD inte hör hemma bland de demokratiska partierna. Jag yttrade därför följande i en replik:

Vi har nyligen kunnat notera ett nytt lågvattensmärke här i fullmäktige. Boel Godner påstår att Sverigedemokraterna inte är ett demokratiskt parti. Det är ett angrepp inte bara på partiet Sverigedemokraterna utan ett angrepp på de närmare en miljon väljare som röstade på SD i senaste valet. Det är så lågt att man häpnar, nästan i klass med när Stefan Löfvens rådgivare, fejkhistorikern och mytomanen Henrik Arnstad, kallar alla han inte gillar för ”fascister”. Jag ber att få travestera förre kommunistledaren Carl-Henrik Hermansson: ”Vet hut, Boel Godner, vet sjufalt hut!”

Godner yttrade ändå detta i en fråga där SD var i linje med sossarnas förslag om att upprätta en så kallad Science Park i Södertälje. Godner, som jag härmed gärna utnämner till 2015 års påskhäxa i vår stad (fast ingen man vill ge godis till), borde kanske gå en intensivkurs i social kompetens så att hon lär sig att man inte skall vara oförskämd mot dem som stöder en (som i just den här frågan i alla fall).

 Den imponerande skulptur i västkustsgranit som pryder Stora torget i Södertälje. Foto: Tommy Hansson

Efter det glädjande beskedet från Skatteverket var det dags att praktisera mig ner på stan för att ”göra rätt för mig”, det vill säga betala några räkningar. Således klev jag in i Wessmans vitvarubutik på Jovisgatan för att betala den kyl/frys, som två stadiga tvåmetersmän varit vänliga att leverera på torsdagen sedan mitt gamla skåp dragit sin sista suck efter åtskilliga års tjänstgöring.

Hämtade sedan i en guldsmedsbutik ut den beställda halskedja i gulddoublé som jag skall ha till en smycke-menorah, inköpt vid Förintelsemomumentet i Warszawa för fem år sedan, och min framlidna hustrus vigselring.

Glömde säga att när jag först anlände till ”stadens frestelser” (ett bibliskt uttryck min mamma ofta använde) blev jag bjuden på kaffe och bulle av två trevliga damer som delade ut tidningen Världen idags (som jag tidigare prenumererade på) påskbilaga. Där jag bland annat kan läsa om att författaren C. S. Lewis ”klädde av ateismen”.

 Graven är tom – Kristus är sannerligen uppstånden!

Påsken är en lugn och trevlig högtid, inte lika upphaussad som julen men som kristen högtid betraktad viktigare än denna. Påsken firar vi rätteligen till minne av vår frälsare Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse. Det är oundvikligt att mina tankar vid just denna tid går till min hustru Marika, som tog adjö av oss några dagar för påsken 2010. De vita små påskfjädrar hon hann köpa intar en hedersplats i mitt kök.

Södertälje ter sig kanske som en ganska förfärlig plats för en del utomstående, men för mig som är född och uppvuxen här är det förstås ”hemma bäst”. För en tid sedan publicerades en undersökning enligt vilken Södertälje låg i botten bland kommuner som kommuninvånarna rekommenderade andra att bosätta sig i, men jag tillhör definitivt dem som gärna uppmanar folk att flytta hit.

 En kanske inte helt aktuell reklamskylt jag såg nere på stan. Foto: Tommy Hansson

Södertälje ÄR en trevlig – och vacker –  stad om vi bortser från yrkeskriminella, ungdomsligister som eldar bilar och dryga sossepampar!

Rebellsånger, Arboga och Kron

https://www.youtube.com/watch?v=oiIkRz_aP8M

Okej, okej, så jag har klämt ett par Arboga 10,2 och tagit några dragnaglar Kron denna afton. Håll i alla fall med om att det är lämpligt dryckjom till sill, potatis och köttbullar.

Självklart bojkottar jag dagens pingvin- och påfågelsparad i Blå hallen i Stockholms stadshus dit kommunistledare Sjöstedt och företrädare för några av världens blodigaste diktaturer, men icke representanter för Sveriges tredje största parti, är bjudna.

Roligare då att lyssna till den Glasgow-födde, irländske rebellsångaren Gary Og sjunga ”Fields of Athenry” via länken överst. Ett tack till SD-kamraten Jocke Larsson, som lade upp den på Twitter. Og lär vara vänsteranhängare ut i fingerspetsarna, men det förlåter jag honom för hans insats i denna episka livespelning från 2005.

Klockan är över tolv på natten och jag sitter ensam vid mitt tangentbord. Ja, jag saknar någon att krama, men jag har i alla fall mina barns avlagda gosedjur. Och det finns någon jag tänker på ibland.

Är ändå mestadels glad, och om en dryg vecka blir jag ännu gladare för då kommer min duktiga och vackra dotter Isabella tillbaka från Skottland för att fira jul med mig, sin bror och sina mostrar.

Vad sägs om ännu en rebellsång med Gary Og? ”Irish Soldier Laddie”:

https://www.youtube.com/watch?v=gwOmYNvISnM