”Största stölden av ett presidentval sedan 1824”

Newt Gingrich har funnits vid Donald Trumps sida sedan valrörelsen 2016.

Presidentvalet 2020 kan vara den största presidentiella stölden sedan 1824.

Det skriver Newt Gingrich, 1995-99 talman i den amerikanska kongressens representanthus, i ett inlägg på Twitter den 27 november:

The more data comes out on vote anomalies that clearly are not legitimate the more it looks like 2020 may be the biggest Presidential theft since Adams and Clay robbed Andrew Jackson in 1824. State legislatures should demand recount.https://www.theepochtimes.com/mkt_app/newt-gingrich-2020-election-may-be-biggest-presidential-theft-since-1824_3597280.html?fbclid=IwAR0bQtcJlOLVyaaMevkqVQi5

I valet 1824 lyckades Andrew Jackson tillskansa sig 99 elektorsröster, att jämföra med John Quincy Adams 84, William Harris Crawford  41 samt Henry Clay 37. Emedan Jackson inte nådde en majoritet av de 261 elektorsrösterna, vilket hade krävts för seger, fick valet avgöras i representanthuset. Adams avgick med segern tack vare stöd från främst Clay. https://sv.wikipedia.org/wiki/Presidentvalet_i_USA_1824

John Quincy Adams, son till USAs andre president John Adams, var en lysande talare och diplomat men gjorde ingen lycka som president. I likhet med fadern blev det också bara en period i Vita huset. I valet 1828 kunde Andrew Jackson ta revansch och vinna såväl väljarnas som elektorernas röster. Han var sedan USAs president i två ämbetsperioder.

Valet 1824 var första och hittills enda gången i landets historia som någon som fått en majoritet elektorsröster inte vunnit presidentvalet.

Andrew Jackson – amerikansk president 1829-37.

President Donald J. Trumps anhängare utkämpar när detta skrivs fortfarande legala strider i flera delstater i syfte att identifiera och om möjligt ogiltigförklara potentiellt illegala röster alternativt underkänna valresultaten helt och hållet i aktuella delstater. Anmälningarna har tjänat som redskap för att få loss edliga förklaringar från vittnen vilka i detalj berättat om vitt spridda oegentligheter och möjliga bedrägerier i valet 2020.

Och det tycks inte råda någon brist på sådana vittnesmål. Särskilt illa tycks förhållandena ha varit i Pennsylvania, där Trump initialt hade en ledning på omkring 20 procent. Sedan rösträkningsproceduren hejdats på grund av att rösträknarna ansåg att de behövde en paus krympte presidentens ledning undan för undan ihop sedan räkningen återupptagits. http://www.christianitydaily.com/articles/10185/20201126/witnesses-bare-voter-fraud-evidence-during-historic-pennsylvania-hearing.htm

Liknande vittnesmål föreligger vad gäller rösträkningsproceduren i delstaten Arizona. Linda Brickman, som är ordförande för det republikanska partiet (GOP) i det stora grevskapet Maricopa, vittnade den 30 november inför medlemmar i Arizona State Legislature hur röster för Donald Trump förvandlades till röster för Joe Biden när de stoppades i rösträkningsapparater av fabrikatet Dominion. https://www.theepochtimes.com/trump-ballots-defaulted-and-switched-to-biden-votes-on-dominion-system-maricopa-gop-chairwoman_3599899.html?utm_source=newsn

Enligt Brickman hade hon och hennes demokratiska kolleger bland valövervakarna bevittnat detta vid ett flertal tillfällen samt också påtalat detta i aktuell vallokal. De skall då ha utsatts för hot och uppmanats att inte föra observationerna vidare.

Protester mot vad demonstranterna upplever som stöld av presidentvalet 2020.

”Stealing the 2020 election was a mammoth undertaking”, framhöll Newt Gingrich i en krönika i The Epoch Times nyligen, ”involving widespread lawlessness and illicit partnerships between private actors and public officials. They´ve been working to cover their tracks since Election Day, but they didn´t work fast enough.”

Gingrich menar att det nu är domstolarnas uppgift att, baserat på inkomna vittnesmål vilka avgivits under ed, hindra valskojarna från att förstöra fler bevis så att människorna i Pennsylvania och resten av landet ges möjlighet att bedöma den skada de åsamkat landet.

Ett av de mest kända fallen av valfusk i USA härrör från valet mellan John F. Kennedy och Richard M. Nixon 1960, då Kennedy kunde vinna en mycket knapp seger tack vare utbrett demokratiskt valfusk i Chicago, Illinois. Liksom 2020 visade det sig att ett betydande antal döda väljare hade uppstått och lagt sina röster på den demokratiske kandidaten. Nixon avstod från att protestera för att inte riskera den nationella sammanhållningen. Han kom igen och valdes till president åtta år senare. https://www.svd.se/valfusk-i-usa

 

Obamas julklapp till Israel: en kniv i ryggen

Benjamin Netanyahu och hans falske ”vän” Barack Obama.

President Barack Obamas julklapp till den judiska staten Israel blev vad många förutsett: en kniv i ryggen. På annat sätt kan man inte gärna beteckna USAs uteblivna veto i FNs säkerhetsråd dagen före julafton avseende en fördömande resolution om Israels bosättningspolitik i Judéen och Samarien (”Västbanken”). http://dailycaller.com/2016/12/23/un-vote-obama-abandons-israel-in-waning-days-of-his-administration/

USAs FN-ambassadör Samantha Power hade i stället av Obama-administrationen beordrats avstå från att rösta, något som medförde att resolutionen antogs med röstsiffrorna 14-0. USAs handlingssätt innebar ett brott mot cirka 50 års oförändrat stöd för Israel i FN-sammanhang. Enligt den aktuella resolutionen har de judiska samhällena på den så kallade Västbanken, enligt resolutionstexten ”ockuperad sedan 1967, inklusive östra Jerusalem”, ingen ”laglig validitet”.

Israels traditionella huvudstad Jerusalem, Judéen, Samarien, Golanhöjderna samt Sinai annekterades av säkerhetsskäl av Israel i samband med Sexdagarskriget 1967, då Israel angreps av omkringliggande arabstater men eftertryckligt slog tillbaka anfallet som syftade till att utplåna den judiska staten. Sedan kom Yom Kippur-kriget 1973, då Israel ånyo angreps men efter vissa besvär lyckades gå segrande ur striderna även denna gång. Israel lämnade tillbaka Sinai till Egypten i samband med Camp David-avtalet 1978.

I följande bloggtext förklarar jag varför den påtagligt ”Palestina”- och muslimvänliga Obama-administrationen regelmässigt gynnat den Palestinska myndigheten och dess omvittnat antisemitiske ”president” Mahmoud Abbas och felaktigt fortsätter hänvisa till östra Jerusalem, Judéen och Samarien som ”ockuperade” områden. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/29/massivt-obama-stod-till-jihadister-och-palestinier/

Västra tempelmuren i Jerusalem blev åter judisk egendom efter befrielsen 1967. På bilden judiska glädjeyttringar.

Det var ursprungligen det dåvarande Transjordanien som egenmäktigt lade beslag på området väster om floden Jordan efter det första Arabisk-israeliska kriget 1949. 18 år senare övergick det alltså, av alldeles uppenbara säkerhetsskäl, i israelisk ägo – den judiska staten kunde framdeles inte riskera att än en gång angripas av Syrien från norr och Jordanien från väster. Korrekt är att kalla ”Västbanken” för omstritt område. Ockuperat är det definitivt inte, då ingen annan makt med rätta kan göra anspråk på det.

Den presidentvalde Donald J. Trump klargjorde inför omröstningen i säkerhetsrådet att resolutionen borde utsättas för sedvanligt amerikanskt veto. När så icke skedde återkom Trump på Twitter med följande meddelande: ”Beträffande FN kommer saker och ting att bli annorlunda efter den 20 januari 2017.” Även representanthusets republikanske talman, Paul Ryan, fördömde – i likhet med talrika amerikanska politiker och befattningshavare, bland dessa senator John McCain från Arizona – USAs nedlagda röst, vilken utsätter Israel för betydande säkerhetsrisker.

Ambassadör John Bolton förutser att den så kallade tvåstatslösningen inte kommer att överleva USA-sveket i FN.

En av de mest uttalade kritikerna av Obamas Israel-politik är den förre amerikanske FN-ambassadören John Bolton. ”Detta var helt och hållet förutsägbart, det är vad man får när man stödjer Obama”, konstaterade Bolton i det amerikanska TV-inslaget ”Hannity” i Fox News. Det uteblivna amerikanska vetot kan dock, menade Bolton, leda till konsekvenser som Obama inte avsett.

USAs judiska befolkning kan efter Obama-sveket i FN komma att överflytta sina sympatier från det Demokratiska till det Republikanska partiet. Det amerikanska agerandet kan också, tvärtemot dess intentioner, komma att definitivt sänka den så kallade tvåstatslösningen. FNs fortsatta hat mot den judiska staten kan även göra det motiverat och försvarligt för USA att dra in sitt mycket omfattande bestånd till FN. https://www.youtube.com/watch?v=NDzlxt1vHZk

Israels inställning är fullständigt klar. I ett meddelande från premiärminister Benjamin Netanyahus kontor inskärptes:

Israel avvisar kategoriskt den föraktliga anti-israeliska resolutionen i FN och kommer inte att rätta sig efter den.

Vidare framhölls det från samma källa: ”Medan säkerhetsrådet inte gör ett dyft för att förhindra massakern på en halv miljon i Syrien, pekar man skamligt ut Israel – den enda demokratin i Mellanöstern.”

Den internationella händelseutvecklingen har tvingat Israel att förbättra sina relationer med länder som normalt inte tillhört landets närmaste vänner. Dit kan räknas Ryssland, Turkiet, Azerbaijjan och Kazakhstan.

Donald Trump och Benjamin Netanyahu träffades i Trumps hem i New York någon månad före det amerikanska presidentvalet den 8 november 2016.

Ryssland är visserligen en av den Palestinska myndighetens mest pålitliga allierade, men inte alls i samma utsträckning som den tidigare ideologiskt betingade vänskapen mellan ”Palestina” och Sovjetunionen. Putins Ryssland ser osentimentalt på sina omvärldsrelationer och är beredd att ingå överenskommelser med alla om det anses gynna de egna nationella intressena. Detsamma kan sägas om Israel, vars allt överskuggande intresse är den nationella säkerheten. https://www.algemeiner.com/2016/12/22/scorned-by-obama-israel-forged-ties-with-russia-expert-says/

Som framgått ovan kom Obamas uteblivna veto långt ifrån som någon överraskning. Allra minst för denna bloggare, som hållit ögonen på Barack Obama ända sedan denne – den förste ideologiskt medvetne socialist att inneha USAs högsta ämbete – först kandiderade att bli nominerad för Demokraterna 2008. Obamas val av andlig rådgivare, pastor Jeremiah Wright, föreföll mig minst sagt märkligt.

Eller kanske inte fullt så märkligt om man utgår från Obamas egen radikala agenda. Wright påkoms nämligen med antisemitism respektive rasism gentemot vita människor och var dessutom abortanhängare och för den homosexuella agendan. Obama tvingades slutligen ta avstånd från Wright, som senare också fick sparken från sin kyrka. https://www.youtube.com/watch?v=WZw57YHXaxE

Vidare ingick i Obamas stab av nära rådgivare inför valet 2008 Rashid Khalidi, professor i arabiska studier vid Columbia-universitetet, som tidigare varit verksam vid PLOs informationsavdelning. Khalidi hade 2005 förklarat, att palestinaaraberna hade rätt att ta till våld mot israelerna. General Merril ”Tony” McPeak, Obamas militäre chefsrådgivare och vice kampanjledare, hävdade i ett beryktat utspel att judiska och evangelikala väljare satte Israel före USAs nationella säkerhet. Att döma av vissa uppgifter tycks McPeak ha varit en av Obamas mindre lyckade tillsättningar: http://www.militarycorruption.com/mcpeak.htm

Förre terroristen Bill ”Mad Bomber” Ayers – en av Obamas politiska mentorer.

Obamas mångåriga samröre med den garvade vänstergurun William ”Bill” Ayers, med ett förflutet i vänsterextrema bombkastarrörelsen Weather Underground, är så pass välkänt att jag inte går närmare in på det här. Kontentan av denna Obama-historik är, att sveket mot Israel under de sista skälvande veckorna av hans presidenttid bara är fullt logiskt. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/01/08/obamas-katastrofala-val-av-forsvarsminister/

Mycket tyder dessutom på att ”julklappen” den 23 december inte var den sista obehagliga överraskningen Obama planerat för Israel. Den utgående presidenten har nu kastat masken och kan komma att viga de sista dagarna av sin ämbetsperiod åt att sabotera så mycket han kan för den judiska staten, som Obama avskyr så mycket: http://www.breitbart.com/jerusalem/2016/12/25/on-christmas-netanyahu-summons-envoys-behind-anti-israel-un-resolution-flays-obama/

 

Krav i stor USA-tidning: ”Hillary Clinton bör uppmanas kliva åt sidan”

Kommer WikiLeaks grundare, Julian Assange, att kunna rädda USA och världen från skräckscenariot med Hillary Clinton i Vita huset?

Den 8 november hålls presidentval i USA mellan Republikanernas kandidat Donald J. Trump och Demokraternas Hillary Rodham Clinton. Eller? Nu höjs röster för att fru Clinton bör stiga åt sidan och överlåta sin kandidatur till sitt val som vicepresident, senator Tim Kaine från Virginia.

John Kass, värd för ett radioprogram samt krönikör i Chicago Tribune, som är en av USAs mest lästa dagstidningar, menar att det demokratiska partiet av ren omtanke om nationens bästa bör be Hillary kliva åt sidan. http://www.chicagotribune.com/news/columnists/kass/chinews-john-kass-20130507-staff.html

”Det är uppenbart att det amerikanska politiska systemet är på väg att braka ihop”, framhåller Kass i en inledande rundmålning över det i Förenta staterna uppkomna politiska läget (min översättning): ”Det har nu vittrat någon tid, och etablissemangseliten vet om det och är tillbörligt uppskrämd. Donald Trump, vulgaristen vid porten, är ett symptom, inte en orsak. Hillary Clinton och hennes make Bill är både orsak och verkan.” http://www.chicagotribune.com/news/columnists/kass/ct-hillary-clinton-emails-kass-1030-20161028-column.html

Kass fortsätter med att i sammanhanget hänvisa till FBI-chefen John Comeys nyligen gjorda tillkännagivande, att den tidigare avbrutna undersökningen av Hillary Clintons tvivelaktiga e-mejl-hantering under sin tid som utrikesminister i Obama-administrationen 2009-13 skall återupptas. Det faktum att detta sker så nära inpå presidentvalet visar enligt John Kass på att det som skall undersökas är av utomordentligt allvarlig natur.

2,o3 meter långe FBI-chefen James Comey bredvid president Barack Obama.

Sajten Daily Mail Online spekulerar i vad som föranlett FBI-chefen James Comey att återuppta granskningen av Hillary Clintons omtalade e-mejl; det kan bland annat bero på, heter det, att Comey fruktar att en underlåtenhet att granska Clintons mejl skulle kunna leda till åtal under den Trump-administration som snart kan bli verklighet: http://www.dailymail.co.uk/news/article-3886942/Resignation-letters-piling-disaffected-FBI-agents-wife-urging-admit-wrong-Director-Comey-jumped-chance-reopen-Hillary-investigation.html

”Så vad bör Demokraterna göra nu?” frågar John Kass retoriskt och ger själv följande svar:

Om de regerande Demokraterna själva bekänner sig till den höga moraliska standard de ålägger det folk de styr över, bör de följa en enkel process: De bör kräva att fru Clinton kliver åt sidan, och det omedelbart, och låta hennes val som vicepresident-kandidat, senator Tim Kaine från Virginia, ta hennes plats.

Det Demokratiska partiet borde, enligt Chicago Tribunes kolumnist, inse att det med pågående brottsundersökning i åtanke är en usel idé att låta Hillary Rodham Clinton ens komma i närheten av Vita huset. WikiLeaks har sedan den 7 oktober offentliggjort 35 000 e-mejl som hackats från chefen för Hillarys valkampanj, John Podesta, och planerar släppa ytterligare 15 000 före valet den 8 november. Möjligheten finns att det bland dessa mejl finns rena sprängstoftet.

Chicago Tribunes John Kass menar att det finns ett rättsväsende för Clintons och ett annat för vanligt folk.

John Kass tar fram kristallkulan och gör denna helt realistiska prognos:

Vad sker om hon blir vald? Föreställ er en nation plågad av en dålig ekonomi och ett fortgående kaos i Mellanöstern och som nu också står inför en brottsundersökning riktad mot en president. Lägg till detta kongressundersökningar och en allmän bild av Clinton som en Nixon-figur som vandrar genom salarna och vinkar med händerna.

Det bästa vore som sagt, menar Kass, om Clinton, uppmanad därtill av sitt Demokratiska parti och media, steg åt sidan ”om nationen är viktigare för dem än makten.” Senaste nyheten när detta skrivs är att två FBI-medarbetare för TV-kanalen Fox News avslöjat, att Hillary Clinton kommer att bli föremål för åtal inom fyra veckor oavsett om hon då är president eller ej. http://www.thepoliticalinsider.com/fox-news-bombshell-will-indictment-hillary-clinton-investigation-video/

Chicago Tribune-kolumnisten tror dock inte mycket på scenariot att Hillary ger upp sin kandidatur för nationens bästa: ”Hon kommer att stålsätta sig och härda ut och rikta sin vrede mot Comey. För Hillary och Bill Clinton har det alltid varit fråga om makt, om Clintons restauration och att skydda förmögenheter som redan gjorts genom att saluföra enbart politiskt inflytande.”

Hillary Clinton kommer, förutspår John Kass, ägna resten av valkampanjen åt att prata om att Donald Trump gjort förfärliga saker mot kvinnor. Väl vetande att Trump framstår som en nybörjare jämfört med maken Bill, som sin vana från Arkansas-åren trogen fortsatte göra sexuella närmanden mot kvinnor sedan han installerats i Vita huset, något som Hillary liksom hon alltid gjort tidigare gjorde allt och litet till för att försöka dölja.

Hillarys kampanjchef John Podesta i besvärligt läge.

Hillary har, konstaterar John Kass, för all framtid diskvalificerat sig själv från att någonsin mer befatta sig med hemligtstämplat material. Som utrikesminister lagrade hon statshemligheter i en hemsnickrad server hon förvarade i källaren, vilket är en brottslig handling. Hon ljög om detta inför det amerikanska folket. Kass påminner även om att Bill Clinton för inte så länge sedan, medan justitiedepartementet granskade hennes e-mejl-hantering, under en halvtimmes tid sammanträffade med USAs justitieminister Loretta Lynch på en flygplats i Phoenix, Arizona.

Hillarys make, den förre presidenten, försäkrade för vem som ville lyssna att mötet varit helt slumpmässigt, av uteslutande privat natur och att det enda som diskuterats varit barnbarn och golf. Inte särskilt många kan ha trott på detta. Mötet orsakade stor skandal, och en del bedömare menade att det kunde betraktas som en brottslig handling med tanke på att justitieminister Lynchs eget departement vid tidpunkten för sammanträffandet genomförde en brottsundersökning avseende fru Clintons aktiviteter.

Jag skrev vid tillfället följande bloggtext om mötet Clinton-Lynch: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/07/02/ny-clinton-skandal-kommer-hillary-att-atalas/

”För Hillary och Bill Clinton har det alltid varit fråga om makt…”.

Kolumnisten John Kass anser för sin del att det ”inte bara är fel och oetiskt” att Hillary Clinton ännu inte åtalats: ”Det är förgiftande (It is poisonous).” Kass drar slutsatsen, att det finns två slags rättsväsenden i USA – ett för Clintons, ett för vanligt folk.

Jag har googlat på Chicago Tribune-medarbetarens krav på att Hillary Clinton ombeds kliva av från presidentvalet men inte kunnat finna att det alls uppmärksammats i Sverige, mer än av några privata bloggare. Det är inget som borde överraska någon – Dagens Nyheter, SVT och andra etablissemangsmedia är fullt upptagna av att mörka Hillarys senaste motgångar och bedriva djuplodande studier över hatet mot henne inom exempelvis FBI…

Här kan ni slutligen ta del av vad den alltid pålitlige och välskrivande Dick Erixon har att säga om Chicago Tribune-skriverierna om Hillary Clintons dysfunktionella presidentkandidatur: http://erixon.com/blogg/2016/10/chicago-tribune-clinton-bor-stiga-at-sidan/

 

 

Ny Clinton-skandal: kommer Hillary att åtalas?

Justitieminister Loretta Lynch och förre presidenten Bill Clinton i dubiöst möte.

Det demokratiska partiets presidentkandidat, förra senatorn och utrikesministern Hillary Clinton, har hamnat i en ny skandal, låt vara av indirekt natur.

Den här gången har hennes make, förre presidenten Bill Clinton, i hemlighet träffat den amerikanska Obama-administrationens sittande justitieminister Loretta Lynch i Phoenix, Arizona. http://edition.cnn.com/2016/06/29/politics/bill-clinton-loretta-lynch/

Mötet ägde rum under den gångna veckan och skedde till synes slumpmässigt – Clinton befann sig på platsen i syfte att spela golf när han ”råkade” stöta på justitieminister Lynch och hennes make på flygplatsplattan i Phoenix. De båda följdes åt in i hennes plan, som nyss hade landet, och skall ha pratat med varandra i ungefär en halvtimmes tid. Inget av vikt avhandlades, försäkrar både Lynch och Clinton: samtalet skall ha rört privata ämnen som barnbarn och semesteraktiviteter.

Varför har då detta blåsts upp till en skandal i USA? Främsta orsaken är att justitieministern och hennes departement för närvarande genomför en brottsundersökning inklusive FBI-förhör beträffande den förra utrikesministerns omdiskuterade privata e-postkonto, som mot alla regler och förordningar användes för Hillarys statsrelaterade e-post.

Det krävs inget övermått av fantasi för att dra slutsatsen, att Hillarys make var ute efter att påverka justitieministern att behandla hustrun med silkesvantar.

Hillary Clintons syndaregister i Benghaziaffären enligt kritikerna.

Därtill kommer att fru Clinton även är föremål för en undersökning från den kongressrelaterade the House Benghazi Committees sida rörande hennes göranden och låtanden i samband med terrorattacken mot USAs konsulat i Benghazi i Libyen den 11 september 2012, då ambassadör J. Christopher Stevens, ambassadtjänstemannen Sean Smith lynchades och ytterligare två amerikaner mördades av en blodtörstig islamistisk mobb efter svår tortyr.https://en.wikipedia.org/wiki/2012_Benghazi_attack

Den amerikanska administrationen, med Clinton som högst ansvarig i egenskap av chef för utrikesdepartementet, har förnekat förhandskännedom om attacken vilket dock har betvivlats: kritikerna menar att attacken skall ha varit känd på förhand men den amerikanska regeringen gjorde ingenting för att förhindra den. Hon anklagas även bland annat för att ljugit för kongressen och tystat vittnen.

Det finns de som hävdar att Bill Clinton och Loretta Lynch begick en olaglig handling då de sammanträffade med varandra mitt under pågående brottsundersökning. Det har understrukits, också av en demokratisk politiker som senator Chris Coons från Delaware, att mötet – oavsett om det var oplanerat eller ej eller olagligt eller ej – under alla omständigheter var klart olämpligt och oetiskt och aldrig borde ha ägt rum.

Ambassadör J. Christopher Stevens – mördad av islamister i Benghazi.

En för paret Clinton försvårande omständighet är, att journalisten Christopher Sign från KNXV-TV vittnat om att FBI-representanter på plats vid flygplatsen i Phoenix beordrat närvarande journalister att inte använda vare sig medhavda kameror eller mobiltelefoner för att ta bilder av händelsen: locket på till varje pris.

CNNs reporter framhåller avseende mötet mellan Bill Clinton och Loretta Lynch:

Mötet ger upphov till frågor  om huruvida självständigheten hos justitiedepartementet, som genomför en undersökning om Hillary Clintons privata e-postserver, kan ställas i tvivelsmål.

Hillary Clintons republikanske medtävlare om presidentposten Donald Trump har riktat skarp kritik mot mötet, som han menar tyder på dåligt omdöme från de inblandade, och flera politiker kräver att en oberoende undersökning av vad som inträffat skall göras i regi av kontoret för Special Counsel, en oberoende federal åklagarmyndighet vars verksamhet regleras i amerikansk lagstiftning.https://en.wikipedia.org/wiki/United_States_Office_of_Special_Counsel

 

Senator John Cornyn kräver att Lynch-Clinton-affären undersöks av Special Counsel.

Den republikanske Texas-senatorn John Cornyn citeras av CNN:

Incidenten bidrar inte på något sätt till att uppamma förtroende bland allmänheten att /Loretta Lynchs/ departement kan på ett fullständigt och rättvist sätt utföra en undersökning, och det är därför en Special Counsel-undersökning behövs mer än någonsin.

Det dubiösa mötet mellan Bill Clinton och Loretta Lynch har även berörts av den föga opartiska men ändå intressanta webbkanalen InfoWars och dess frispråkige medarbetare Alex Jones. http://www.infowars.com/insider-says-hillary-will-be-indicted/

Denne hänvisar i ett inslag till att en före detta anställd vid den federala säkerhetstjänsten Secret Service, Dan Bongino, som utifrån sin expertis tror att Lynch-skandalen blir droppen som får bägaren att rinna över och leder till att Hillary Clinton åtalas och hamnar i fängelse.https://en.wikipedia.org/wiki/United_States_Secret_Service

 

 

 

 

 

 

 

Trafikpolis förhindrade blodbad i Garland, Texas: sköt ihjäl två IS-terrorister

 FBI undersöker platsen där de båda IS-terroristerna sköts till döds i Garland, Texas.

http://edition.cnn.com/2015/05/04/us/garland-mohammed-drawing-contest-shooting/

En trafikpolis i Garland, Texas i Dallas-området förhindrade den 3 maj av allt att döma ett blodband genom att skjuta ihjäl två terrorister som sympatiserade med den så kallade Islamiska staten (IS, även känt som ISIS, ISIL eller DAESH). En sammanfattning av händelseförloppet via länken till CNN ovan.

Dramat ägde rum utanför The Curtis Culwell Center, där ungefär 200 personer deltog i ett program anordnat i samband med karikatyrtävlingen ”Draw the Prophet”. Organisationen The American Freedom Defense Initiative, som leds av New York-bon och anti-islamiska aktivisten Pamela Geller, 56, hade utfäst en prissumma om 10 000 US dollar till bästa Muhammed-karikatyr.

Närvarande vid mötet förutom Geller var bland andra den internationellt kände nederländske högerpolitikern och islamkritikern Geert Wilders, 51, grundare av och ledare för Frihetspartiet. En annan profilerad mötesdeltagare var den amerikanske författaren tillika islamkritikern Robert Spencer, 53.

 Bosch Fawstins prisvinnande bidrag i karikatyrtävlingen i Garland.

Tävlingen vanns av illustratören Bosch Fawstin, enligt egen utsago en muslim ”som tillfrisknat”. Han är bland annat skapare av den tecknade antiislamiske seriehjälten ”Pigman”. Här en länk till Fawstins hemsida inklusive flera antiislamiska teckningar:

http://fawstin.blogspot.se/

Det antiislamiska programmet i Garland var på väg att ebba ut, när en svart bil av sedantyp körde upp framför Curtis Culwell Center. En av de båda männen i bilen öppnade eld med ett automatvapen och sårade en vakt lindrigt i ena vristen. En trafikpolis som befann sig på platsen sköt då välriktad verkanseld mot terroristerna och dödade båda. Dramat var över på 15 sekunder.

Enligt polistalesmannen Joe Harn från Garland Police Department räddade trafikpolisen troligen livet på många av besökarna vid evenemanget genom att oskadliggöra terroristerna, vilka enligt Harn ”var ute efter att skjuta folk”.

IS-anhängarna Elton Simpson och Nadir Soofi oskadliggjordes innan de hann massakrera deltagarna vid mötet i Garland.

De ihjälskjutna männen har identifierats som Elton Ibrahim Simpson, 30 och Nadir Soofi, 34 vilka delade lägenhet i Phoenix, Arizona. Simpson har funnits på FBIs radar sedan mitten på 2000-talet och är tidigare dömd för att ha ljugit för FBI-personal om en resa till Afrika. Soofi har spenderat en del av sin tid under senare år i den muslimska världen, exempelvis Pakistan, där han skall ha bevistat IS-utbildning.

Att Pamela Geller och The American Freedom Defense Initiative beslutade hålla sitt evenemang i just Garland, en stad med cirka 235 000 invånare nordost om den betydligt större Dallas, var ingen tillfällighet. Det var just här som en grupp USA-baserade islamister samlades omedelbart efter terrordådet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo för några månader sedan och krävde inskränkning av en rad fri- och rättigheter i syfte att förhindra kritik av islam.

Pamela Geller kommenterade efteråt händelsen på bland annat följande sätt: ”Civilized men can disagree. Savages will kill you when they disagree.”

 Bosch Fawstin tar emot den uppförstorade prischecken för sina insatser i karikatyrtävlingen av Geert Wilders och Pamela Geller.

Evenemangets huvudtalare Geert Wilders nämnde i sitt anförande skillnaden mellan de judeo-kristna respektive muslimska traditionerna avseende humor:

Our Judeo-Christian Culture is far superior to the Islamic one. I can give you a million reasons. But here is an important one: We have got humor and they don´t…Islam does not allow free speech because free speech show how evil and wrong Islam is.

I syfte att bevisa islams brist på humor citerade Wilders ayatollah Khomeini, den islamiska revolutionens förgrundsgestalt i Iran, vilken sagt att i islam finns det inget utrymme för skoj och skratt. Geert Wilders tal finns på video på Pamela Gellers hemsida här:

http://pamelageller.com/2015/05/geert-wilders-garland.html/

 Finn Nörgaard, marterad för frihetens sak i Köpenhamn.

Om inte den amerikanske trafikpolisen, som inte hade identifierats när detta skrivs, hade lyckats eliminera de båda massmördarna in spe hade kanske Wilders och många av de övriga mötesdeltagarna gått samma öde till mötes som de karikatyrtecknare och andra offer som mejades ner på Charlie Hebdos redaktion i Paris i januari. Eller som den danske filmaren Finn Nörgaard, som föll offer för en ensam islamistisk attentatsmans eldskur mot ett debattmöte med Lars Vilks som deltagare i Köpenhamn den 14 februari.

Obamas fiasko: en desertör för fem terrorister

 Terrorns ansikten: de fem frigivna talibanledarna med Mohammad Fazl i mitten.

Den 31 maj lät den amerikanska Obama-administrationen frisläppa fem av de fångar som gripits under Kriget mot terrorn. Så skedde sedan en uppgörelse träffats efter förhandlingar med talibanerna i Afghanistan – med emir Tamim bin Hamad Al Thani av Qatar som mellanhand – om frigivningen av den amerikanske talibanfången Bowe Bergdahl. Utfallet av dessa förhandlingar måste betecknas som en diplomatisk triumf av stora mått för talibanrörelsen.

Frigivningen av de fem gravt  belastade terroristerna har rört upp en virvelstorm av kritik och ifrågasättanden i USA. Att frige fem hårdföra talibaner i utbyte mot en amerikansk soldat, vilken av några av dem som tjänstgjorde tillsammans med honom har betecknats som en desertör från den amerikanska armén, är inget som gör den redan hårt trängda  Obama-administrationen mer uppskattad i oppositionella kretsar.

De fem frigivna Guantanamo-fångarna är Mullah Mohammad Fazl, Mullah Norullah Noori, Abdul Haq Wasiq, Khairullah Khairkhwah och Mohammed Nabi Omari. Om dessa avger den amerikanska sajten The Daily Beast följande omdöme:

 Även om de inte är lika välkända som fångar som hjärnan bakom attackerna den 11 september Khalid Sheikh Mohammed, var talibanfemman några av de värsta förbrytarna i USAs krig mot terrorn.

Hela artikeln via denna länk:

http://www.thedailybeast.com/articles/2014/05/31/us-pays-high-price-for-last-pow-in-afghanistan.html

Mest notorisk av de fem nu frigivna fångarna förefaller Mullah Mohammad Fazl vara. Han är efterlyst av FN för sin roll i massakrer riktade mot Afghanistans shi’itiska befolkning. Fazl har ett förflutet som stabschef för talibanernas armé och har även varit biträdande försvarsminister i talibanregimen. Den 10 september 2001, det vill säga en dag före terrorattackerna mot USA, var Fazl verksam med att koordinera en militär offensiv mot talibanernas fiender.

Terrorgurun Usama bin Ladin betraktade denna offensiv som en viktig del i 11 september-planen. När därför senatorn och tidigare presidentkandidaten John McCain, Arizona, i ett utspel i samband med frigivningen, kallade de fem frigivna fångarna för ”de hårdaste i den hårdaste kärnan” överdrev han knappast.

 Obama med Bowe Bergdahls föräldrar Jami och Bob.

President Obama å sin sida har sagt att han ”absolut inte ber om ursäkt” för fångavtalet med talibanerna, samtidigt som han erkänner att de fem mycket väl snart kan vara tillbaka på slagfältet i Afghanistan.

Centralfigur i det här dramat är Bowe Bergdahl, född 1986 i Sun Valley, Idaho och med både svenska och norska anor, som 2009 tillfångatogs av talibanstyrkor nära Sharan i Paktika-provinsen i östra Afghanistan, där hans militära förband var stationerat.

Bergdahl tillhörde 1. bataljonen i fallskärmsjägarnas 501. infanteriregemente och dök inte upp vid uppropet den 30 juni sedan han gått av sin vakttjänst dagen innan. Medsoldater har vittnat om att han för dem uttryckt en önskan om att desertera och vandra från stridsområdet i Paktia-provinsen och in i angränsande Indien.

Nathan Bradley Bethea, som tillhörde samma regemente som Bergdahl, skriver följande om fångutväxlingen och Bergdahls roll på sajten The Burning Platform den 2 juni:

Obama har inte bara satt ett prejudikat att om du kan tillfångata en amerikansk soldat så kommer vi att förhandla med dig, utan han förhandlade för att få tillbaka en desertör vilken kostade dussintals soldater livet under deras uppgift att finna honom.

Mer här:

http://www.theburningplatform.com/2014/06/02/obama-traded-five-terrorists-for-a-deserter/

 Menige Bergdahl i fångenskap hos talibanerna.

Liknande åsikter har även framförts av ledande republikanska politiker såsom senator Ted Cruz, Texas, som enligt brittiska Guardian den 1 juni uttryckte sig så: ”Vad talar detta om för terroristerna? För det första att om du kan tillfångata en amerikansk soldat så kan du sälja denna soldat för fem terrorister? Detta är ett mycket farligt prejudikat.”

En sak är klar, och det är att den kontroversiella fångutväxlingen för att få tillbaka en trolig amerikansk desertör genom att frige fem brutala talibanledare inte har gynnat president Barack Obama och hans administration, som nu är nere i den absoluta botten opinionsmässigt sett.    Washington Examiner refererar den 18 juni till en opinionsmätning företagen av The Wall Street Journal och NBC News vilken visar, att en majoritet amerikaner misstycker till Obamas sätt att hantera utrikespolitiska frågor.

Chuck Todd från NBC News gör denna analys:   

Denna undersökning är en katastrof för presidenten. Här gäller det presidentämbetet. Lägsta jobbomdömet, delat lägsta, lägsta omdöme när det gäller utrikespolitik. Hans administration ses som mindre kompetent än Bush-administrationen efter (orkanen) Katrina…När det gäller frågan om du tror att han fortfarande kan leda? En majoritet tror inte det. Vad allmänheten egentligen säger är att ditt presidentskap är över.

   Mer här:

http://washingtonexaminer.com/about-that-wall-street-journal-poll-is-the-public-saying-obamas-presidency-is-over/article/2549878

 Bowe Bergdahl före och efter fångenskapen.

Således inga roliga nyheter för president Barack Obama, som för många i den övriga västvärlden framstod som något av en frälsare efter sin valseger i november 2008. Det gick som bekant så långt att den norska nobelkommittén i ett bisarrt beslut utsåg Obama till fredspristagare året därpå utan att han hunnit göra ett dyft för fredens sak. Något han knappast gjort därefter heller.

 

På nationaldagen: Leve gamla Sverige!

 Carl Larssons version av Gustaf Vasas intåg i Stockholm den 23 juni 1523.

Den 6 juni firades länge ”Svenska flaggans dag” till minne av valet av Gustaf Vasa som Sveriges konung i Strängnäs 1523 – Sverige blev ett självständigt land – samt 1809 års regeringsform, som ägde bestånd ända till 1974.

Som framgår av flaggfirandet 1953 – se länken ovan – kunde det bli nog så festligt även innan dagen officiellt utnämndes till nationaldag 1983 (helgdag blev den på annandag pingsts bekostnad 2005). Vi får här se den kungliga kortegen färdas från Slottet till Stockholms stadion på Valhallavägen. Hela den dåvarande kungafamiljen med kungaparet Gustaf VI Adolf och drottning Louise i spetsen deltog. Vår nuvarande konung Carl XVI Gustaf var vid detta tillfälle sju år.

Gustaf VI Adolf (1882-1973) var vid tillfället 70 år fyllda och påfallande glad och spänstig. En reslig och vänlig man med det vördnadsbjudande valspråket ”Plikten framför allt”. Med Gustaf Adolf som statschef och Tage Erlander som statsminister hade Sverige ett pålitligt ledarpar som var djup uppskattat och, vågar jag påstå, älskat i folkdjupet.

 Konung Gustav VI Adolf och drottning Louise.

Jag måste medge att jag inte firar innevarande nationaldag på något särskilt sätt. Föredrar att vara hemma och skriva samt uträtta vardagliga sysslor. Firandet inskränks för min del till inmundigande av typiskt svensk mat och dryck – potatis, köttbullar, sill, öl och nubbe (som dock är finsk, men Finland var ju faktiskt en östlig del av vårt land fram till 1809!).

Den svenska stormaktstiden är definitivt förbi och varken Finland eller Norge är längre svenskt. Det hindrar naturligtvis inte att vi bör fira vår nationella högtidsdag med synnerligen gott samvete. En nyliberal twittrare ifrågasatte tidigare i dag varför vi konservativa Sverige-vänner är så förtjusta i vår nationaldag emedan, som vederbörande påstod, ”Sverige är världens radikalaste land”. Vilket inte stämmer, exempelvis Nordkorea ligger väl litet före oss i detta avseende.

Jag svarade att det inte är allting i det nuvarande Sverige vi älskar och uppskattar, utan något djupare – det som är Sveriges själ och hjärta. Vi firar Sverige därför att det är vårt fosterland, inte något speciellt politiskt förhållande eller någon tankekonstruktion om vad Sverige eventuellt är eller icke är. Det är en ynnest för alla människor att ha en nationell identitet, att veta vilken kultur och tradition vi hör till. Det ger oss en kollektiv såväl som individuell trygghet.

I fallet Sverige finns det därtill all anledning att känna genuin tacksam mot alla hittillsvarande generationer av jordbrukare, industriarbetare, fiskare, militärer, präster, akademiker, uppfinnare, forskare och idealister som byggt vårt fosterland och givit oss en mer än dräglig levnadsstandard, hedrat Sverige utomlands och säkrat våra gränser från främmande påhälsning

 Bönder och jordbrukare hör till de grupper som byggde upp vårt Sverige.

Att fira Sveriges nationaldag är tydligtvis förenat med icke obetydlig ångest för etablissemanget inom media och politik. En TV-kanal kör ett program med inbjudna talare såsom Soran Ismail och Alexandra Pascalidou, alltså tvångsmässiga antinationalister och stundom hatfulla, professionella ”antirasister” som kan göra bort sig hur mycket som helst men ändå fortsättningsvis inbjudas av media och till och med få ett och annat pris (som Ismail, som nyligen belönades av Svenska FN-förbundet).

Det är helt klart behäftat med uppenbara förbehåll när etablissemanget firar nationaldagen. Det får ju inte bli ”för” svenskt och för mycket blågult flaggviftande. Därför blir det undantagslöst en grogg på litet svenskhet, litet mångkultur och ett par centiliter så kallad öppenhet, välkomnande och tolerans. Då känner man sig riktigt lyckad och präktig som programmakare eller festarrangör. Sådär litet lagom ”svensk” men, Gud förbjude, inte någon vidrig sverigedemokrat! Som Historiska muséet, som förvandlar nationaldagen till ett mångkulturalistiskt jippo i massinvandringens tecken.

Sedan har vi förstås också de puerila låtsasradikalerna, de som tycker det är stentufft att plädera för brännande och skändning av svenska flaggan under hänvisning till att nationalstaten skall avskaffas och alla gränser öppnas. Wow, så häftigt – nu känner jag mig JÄTTERADIKAL, typ! I dag riskerar man inget straff hur mycket man än bränner eller släpar vår nationalsymbol i smutsen, men på andra platser – som i den amerikanska delstaten Arizona – kan den som skändar flaggan sättas på vatten och bröd:

http://edition.cnn.com/2014/01/24/justice/arizona-inmates-bread-water/index.html?hpt=hp_t2

 Galna rättroende i Bangladesh bränner vår flagga för att svenska staten underlåtit att straffa konstnären Lars Vilks för hans rondellhundar.

Det tycker jag kan vara ett lagom straff i sammanhanget. Eller vad säger Carl Johan De Geer, den av svenska staten livstidsavlönade överklass”konstnären” och bajskorvsrabulisten, beryktad för sitt verk ”Skända flaggan” från 1967? Eller Foujan Rouzbeh, Maria Borgström och andra tokkärringar i totalt utflipprade galenpannepartiet Feministiskt initiativ, som också brinner för att skända symbolen för det land som gett dem frihet,  trygghet, välstånd och politiskt inflytande?

Den här dagen glömmer vi dock gärna dessa beklagansvärda individer och utbrister i ett unisont:

Leve fosterlandet! Leve gamla Sverige! Leve konungen och hans hus!