Posted tagged ‘ateismen’

Marx hade fel (som vanligt): spelandet är vår tids opium

16 oktober, 2015

86 Karl Marx hade fel – som vanligt.

http://ickevald.net/perherngren/religionopiummarx.htm

Ett av Karl Marx mer kända citat – kanske det allra mest kända – är hans utsaga om religion som ”folkets opium” (Das Opium des Volks), hämtat från inledningen i uppsatsen ”Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie” i Deutsch-Französische Jahrbücher med utgivningsåret 1844, då den socialistiske ideologen var 26 år. Han har även beskrivit religionen som ”en suck från en varelse i trångmål”.

Under Marx-bilden ovan en länk där det framgår, att vad Marx menade var att människan intog religionen som ett läkemedel, vilket opium fungerade som vid denna tid. Hon gjorde enligt Marx detta i syfte att få en smula lindring från den bistra verkligheten. Lenin kom sedan med tolkningen att ”religion är opium för folket”, vilken innebär att överheten använder religionen för att pacificera massorna så att dessa inte skall göra uppror.

Det har konstaterats att Marx inte var den förste tänkare som var inne på detta spår. Liknande hade tidigare framförts av den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) och vår egen Erik Gustaf Geijer (1783-1847), som talade om religionen som ett ”opiat som ingives hopen såsom bedövningsmedel”: det skrevs 1839, således fem år innan Marx formulerade sin vitt spridda tes.

Mer i ämnet här:

http://fof.se/tidning/2013/1/artikel/marx-var-inte-forst-med-folkets-opium

250px-Erik_Gustaf_Geijer_på_1840-talet Erik Gustaf Geijer talade om religionen som folkets ”opiat” fem år innan Marx gjorde det.

Marx och Lenins religionsfientlighet har legat till grund för all den religionsförföljelse som tillämpats i den kommunistiska världen och säkert även fungerat som argument för ateismen i allmänhet. Jag menar att såväl Kant och Geijer som Marx och Lenin hade i grunden fel. Människan är en religiös varelse helt enkelt därför att Gud existerar, och religionen är människans strävan att återknyta (det latinska verbet religio betyder just ”återknyta” eller ”återförknippa”) det ursprungliga band till Gud som gick förlorat med det Bibeln kallar syndafallet.

Detta är min övertygelse, ni behöver inte hålla med. Men alldeles oavsett vad man än anser om Marx sentens om religionen som ett folkets opium så menar jag under alla omständigheter, att det inte alls stämmer in på vår egen tid. Nutidens folkliga opium är spel, inte religion!

Ni behöver bara titta på all den reklam för olika typer av spelande och spelbolag som förekommer i olika TV-kanaler och som driver åtminstone denna bloggare till vansinnets rand: Unibet, bet365, Betsson, Expekt, Maria bingo, Casinostugan, Postkodlotteriet, ATG, Svenska spel,  Trisslotter – you name it. Det är reklam för casinon, poker, lotterier, bingo, tips med mera.

Kända reklampelare för spelandet är kändisar som Mats Wilander, Glenn Hysén och till och med världsskådisen Samuel L. Jackson, som påstår sig vara medlem i bet365.

645@70 Förra tennisstjärnan Mats Wilander: reklampelare för spelbolaget Expekt.

TV-reklamen för spel i alla dess former och särskilt internetcasinon ökade kraftigt under 2014:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6051780

Jag erkänner, jag spelade själv en smula i ungdomens vår genom att tippa det fotbollsrelaterade stryktipset och någon gång den dåtida tipsvariant som kallades siffertipset, som gick ut på att man skulle gissa resultatet i ett antal fotbollsmatcher: 3-1, 0-2, 1-1, 4-2 och så vidare. Även poängtipset fanns, liksom ishockeytipset.

Det mesta jag vunnit är (såvitt jag minns) 495 kronor, vilket var en rätt rejäl summa 1964 för en tolvåring. Jag hade en stående rad med några halvgarderingar och prickade in elva av de tolv rätt man då kunde få som mest. Typiskt nog kom ”elvan” i en tipsomgång då ovanligt många hade elva eller tolv rätt och då det inte blev någon utdelning alls på tio rätt.

Orsaken till att jag tippade då och då var att mina föräldrar och släktingar gjorde det och jag hakade på av bara farten. Ingen i min omgivning var besatt av den så kallade speldjävulen och tippade som ett regelbundet men ändå oskyldigt nöje. Till bilden hörde också att de köpte en penninglott varje månad. Vann de något var det frågan om några hundralappar och i något enstaka fall kanske typ 5000 kronor. Penninglotter var dock inget för mig.

Jag är numera totalt ointresserad av varje form av spel, även om jag för något år sedan tänkte att jag skulle testa Postkodlotteriet bara på kul. Vinst typ 80 kronor som mest någon enstaka gång. Jag höll inte på så länge, det blev för tråkigt i längden. Trisslotter har jag fått i present någon gång men aldrig köpt själv. Har jag vunnit någon gång har det rört sig om typ 4o kronor. Jag förstår helt enkelt inte grejen med spel, har aldrig fått det ”i blodet”.

Skärmavbild-2015-04-14-kl_-11_02_30 En kolugn norrlandsälg propagerar för Casinostugan.

Vilket inte innebär att jag inte inser att spelandet är en lockelse och frestelse för otaliga människor i dag, vare sig det är fråga om oskyldigt tidsfördriv eller ett rent patologiskt agerande som kräver professionell behandling och rehabilitering. Personer som ”trillat dit” är långt ifrån alltid dem man hade förväntat sig skulle göra det – SDs partiledare Jimmie Åkesson, till exempel. Och jag dömer ingen.

Jag är vare sig läkare eller psykolog eller expert på annat sätt men har däremot ett levande intresse för mänskligt beteende. Min gissning är att människor spelar – oavsett om de tippar, spelar på oddset, ägnar sig åt nätpoker eller -kasino, spelar på hästar, köper lotter, spelar bingo eller något annat – därför att det ger en extra kittling alternativt avkoppling och hjälper dem komma bort från den grå vardagen med alla dess bekymmer för en stund.

Det behöver absolut inte vara något fel i det, men det bör inte få oss att glömma att det finns ett litet antal människor som inte klarar av att spela med måtta. De utvecklar ett beroendebeteende som gör att de riskerar ödelägga sina egna och i värsta fall sina familjers liv. Det excessiva spelandet är, som jag ser det, ett symptom på ett samhälle vars andefattighet skapat ett tomrum som måste fyllas på något sätt. Vissa härför disponerade människor fyller detta vacuum med spelande.

Spelandet blir ett folkets opium för att tala med Karl Marx.

Barry McGuire: Eve Of Destruction

5 mars, 2015

 

220px-Barry_McGuire_at_the_3_day_Music_&_Alternatives_festival,_New_Zealand_1979 Protestsångaren Barry McGuire 1979.

https://www.youtube.com/watch?v=qfZVu0alU0I

Ni som varit med lika länge som jag minns säkert megahitlåten ”Eve Of Destruction” med den amerikanske singer-songwritern Barry McGuire, känd från gruppen New Christy Minstrels. Sången är komponerad av P. F. Sloan.

Den tog världen med storm 1965 som en  protest mot det allt mer påträngande våldet världen över. ”Look at all the hate there is in Red China”, sjöng McGuire som en kommentar till kommunisternas vettlösa våld i Maos Kina under den excessivt blodiga Kulturrevolutionen (som givetvis applåderades frenetiskt på behörigt avstånd av revolutionsvänstern i väst).

I dag utgör väl knappast det fortfarande kommunistiska Kina det största hotet mot den mänskliga civilisationen, i alla fall inte för ögonblicket, men att sången fortfarande äger sin giltighet behöver vi bara titta på DAESHs exempellösa grymheter i Irak och Syrien för att inse.

images ”Ah, you don´t believe we´re on the eve of destruction”…

Jag tvekar innan jag säger detta, men så bestialiskt undermänskliga var knappast ens nazisterna på sin tid. Det är Satans tid vi upplever just nu, och det är lika bra att inse att den inte är slut på långa vägar än. Universums onda persona försöker nu använda religionen i sin tjänst, precis som han tidigare använt sekularismen och ateismen.

Som McGuire sjunger:

Take a look around you, boy, and it´s bound to scare you, boy

Barry McGuire föddes i Oklahoma City 1935 men flyttade i unga år till Kalifornien. Efter tiden i New Christy Minstrels inledde han en solokarriär som alltså fick en flygande start med ”Eve Of Destruction”. Några fler stora hitlåtar blev det inte, även om Barry kämpade på med sin artistkarriär.

Jag ryser alltid när jag hör de första trevande gitarrackorden och därefter McGuires hesa, desperata röst. Givetvis har jag en del personliga minnen från hösten 1965 då låten nådde oss, men dessa kan vi med fördel lämna därhän här.

1971 blev Barry McGuire en så kallad pånyttfödd kristen. På 1980-talet bodde han några år i Nya Zeeland med sin nyzeeländska hustru Mari men flyttade tillbaka till USA på 1990-talet. Snart fyller denne forne, ungdomlige protesthjälte faktiskt 80 år och får oss alla att inse hur tiden har gått.

Låt oss sluta med något positivt; New Christy Minstrels vackra ”Today”, en sång som betytt mycket för mig personligen. Om detta kan jag vid tillfälle berätta mer för den som orkar höra. Jag tillägnar den arbetet för en bättre värld, som aldrig får upphöra – Guds godhet är förutbestämd att segra över ondskan en dag:

https://www.youtube.com/watch?v=3cELsUMcQdc

images