Att beskylla judarna för att själva ha orsakat Förintelsen tillhör lågvattensmärkena i den antisemitiska propaganda som Rysslands utrikesminister gör sig till tolk för.
Det är värt att notera att när Vladimir Putins Ryssland framvisar alltfler fascistoida drag, så är dess företrädare frikostiga med att anklaga andra för att vara nazister och fascister.Angreppskriget mot Ukraina framställs exempelvis av Moskva som en legitim operation i syfte att utplåna nazismen.
När den ryske utrikesministern Sergej Lavrov intervjuades av den italienska TV-kanalen Mediaset härförleden fick han frågan hur ryssarna kunde anklaga Ukraina, vars president Volodymyr Zelinskyj är jude, för att vara nationalsocialistiskt. https://www.hbl.fi/artikel/lavrov-jamforde-med-hitler-fordoms/
Lavrov svarade: ”Hitler hade också judiskt påbrå, så det betyder ingenting.” Svaret medförde ett internationellt ramaskri. Enligt Israels utrikesminister Yair Lapid var Lavrovs påstående ”oförlåtligt och skandalöst och fruktansvärt historiskt fel”.
Lapid menade att hans ryske kollega med sådana uttalanden ger spridning åt konspirationsteorin att judarna själva bär ansvaret för Förintelsen, under vilken sex miljoner judar beräknas ha utplånats i Auschwitz och andra nazityska utrotningsläger.
Yair Lapid citerades: ”Den lägsta formen av rasism mot judar är att beskylla judar själva för antisemitism.” Liknande fördömanden har kommit från det statliga israeliska muséet och forskningsinstitutet Yad Vashem i Jerusalem. Israel har för övrigt så här långt inte riktat några sanktioner mot Ryssland.
Hur är det då med sakfrågan om Adolf Hitler – hade han judiskt påbrå? Enligt somliga forskare kan detta inte uteslutas – bland annat på grund av fadern Alois Hitlers (tidigare Schicklgruber) snåriga kvinnoaffärer – men det mesta tyder, som jag ser det, på att så icke är fallet. Men även om han skulle ha det måste detta påbrå ha varit försumbart. https://sv.wikipedia.org/wiki/Alois_Hitler
Sergej Lavrov, född 1950 med en armenisk far och en rysk mor, har varit rysk utrikesminister sedan 2004 efter att tidigare ha varit Rysslands ständige FN-ambassadör. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sergej_Lavrov
För att återknyta till min inledande tes om det ryska samhällets fascistoida drag så vill jag påstå att detta samhälle de facto uppvisar flera rent fascistiska karaktäristika: auktoritär ledardyrkan; allmän kollektivism; aggressiv utrikespolitik; samgående mellan stat och näringsliv (så kallad korporativism); hårt styrda val; förbud mot oliktänkande där avvikare kan mördas, torteras och fängslas.
Alla totalitära diktaturer strävar efter likriktning. Avvikelser från den accepterade normen är anatema och skall bekämpas med alla till buds stående medel. Det tyska nazistpartiet NSDAP kallade detta gleichschaltung, synkronisering, vilken syftade till en total nazifiering av alla aspekter av det tyska samhället. https://en.wikipedia.org/wiki/Gleichschaltung
Uppsamling av oönskade element i så kallade koncentrationsläger var ett av de medel som de tyska nationalsocialisterna använde för att nå sitt mål. De värsta av dessa var rena dödsläger av typ Auschwitz, Belzec och Majdanek dit judar, zigenare, homosexuella, oppositionella religiösa grupper med flera skickades för att utplånas.
Koncentration av vissa grupper i arbets- och omskolningsläger har också blivit en av den kommunistkinesiska regimens mest omtyckta metoder i syfte att genomföra sin variant av samhällets likriktning. Enligt en rapport publicerad av Jamestown Foundation i Washington, D. C. som baseras på statliga kinesiska media och policydokument samt satellitfoton har Peking upprättat ett stort antal arbets- och omskolningsläger i den autonoma regionen Tibet. https://www.bbc.com/news/world-asia-china-54260732
Uppgifterna i rapporten bekräftar de uppgifter som den tibetanske exilpolitikern Lobsang Sangay, verksam vid Harvard Law School i USA och sedan 2011 premiärminister i Tibets exilregering, tidigare torgfört: att tibetaner av kineserna tvingas in i arbetsläger och träningscentra för ”utbildning” och omskolning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lobsang_Sangay
Nämnda rapport är författad av Adrian Zenz, en oberoende expert på Tibet och Xinjiang-regionen, där Peking spärrat in troligen miljontals muslimska uigurer med det officiella syftet att bekämpa vad som kallas terrorism och religiös extremism. Lägersystemet i Tibet sägs ha byggts upp på kort tid: enligt Zenz har runt 500 000 människor – cirka 15 procent av den tibetanska befolkningen – vilka under militär övervakning skall bibringas insikter i kinesisk arbetsdisciplin, tagits in under de sju första månaderna av 2020.
De personer som tvingas in i de tibetanska lägren omfattar huvudsakligen bönder och herdar. Enligt rapporten hamnar de flesta tibetaner som genomgår utbildnings- och omskolningsprogrammen i lägret sedan i låglöneyrken inom textilindustri, byggnadsverksamhet och jordbruk. I lägren tvingas de under hårt arbete arbeta med att utvinna mineraler.
Kinesiska soldater patrullerar gatorna på en ort i Xinjiang.
Förhållandena i lägren i det övervägande buddhistiska Tibet skall dock inte vara fullt lika eländiga som i Xinjiang, och det finns exempel på personer som frivilligt ansökt om att få komma till något av de tibetanska lägren. Trots dessa skillnader, heter det i rapporten från Jamestown Foundation, ”the systemic presence of clear indicators of coercion and indoctrination, coupled with profound and potentially permanent change in modes of livelihood, is highly problematic.”
I såväl Tibet som Xinjiang är målsättningen från Pekings sida att, i likhet med de tyska nationalsocialisterna, genomföra en långtgående likriktning av befolkningen i riket. I Kina skall alla hjärntvättas att bli goda marxister med kinesiska värden. Konkurrerande ideologiska synsätt, och dit hör islam, kristendom, buddhism och meditationsrörelser såsom falungong, bekämpas hårdhänt.
När det gäller muslimska trosbekännare i Xinjiang, som beräknas utgöra cirka 45 procent av befolkningen, kan dessa spärras in i läger därför att de bär skägg, slöjor eller surfar på Internet. Enligt The Australian Strategic Policy Institute (ASPI) finns i Xinjiang-regionen 380 misstänkta lägerliknande faciliteter, vilket är 40 procent fler än tidigare befarat. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/02/17/fler-detaljer-om-kinas-fortryck-av-uigurer-i-ny-lacka-boner-och-skagg
Det självständiga Tibet ockuperades av kommunistkinesiska styrkor 1951 och har därefter styrts med brutal hand från Peking. Landets andliga och världsliga överhuvud, Dalai lama, flydde 1959 till fots från huvudstaden Lhasa tillsammans med några anhängare och slog sig ner i indiska Dharamsala nära den tibetanska gränsen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tibet
Eliezer Sjerbatov har skrivit på för Oswiecim (Auschwitz).
Jag vet inte vilken nyhet som är mest anmärkningsvärd: att en judisk ishockeyspelare skriver på för en klubb i Auschwitz eller att det spelas ishockey i Israel. Döm själva!
Det är emellertid ett faktum, att den 28-årige Eliezer Sjerbatov nyligen skrivit på övergångspappren för den polska elitklubben TH Unia Oswiecim, ett ortnamn som alltså heter Auschwitz på tyska och är känt för helt andra saker än ishockey. Det var i närheten av denna sydpolska stad cirka 60 kilometer väster om Krákow – vars halva befolkning före Förintelsen utgjordes av judar – som Nazityskland valde att anlägga sin mest beryktade utrotningsanläggning i anslutning till en gammal militärkasern. Oswiecims nuvarande befolkning uppgår till dryga 40 000. https://sv.wikipedia.org/wiki/O%C5%9Bwi%C4%99cim
Eliezer Alekesjevitj Sjerbatbatov känner sig positivt laddad inför debuten i sitt nya lag: ”Människorna här i Polen är glada över att en jude från Israel kom för att spela i Auschwitz. Jag är glad över att få skriva historia och naturligtvis vill jag göra mitt för att Förintelsen inte skall glömmas bort.” Sjerbatov säger sig vilja vara med och vinna polska Hockej Liga, polska cupen och en EM-titel med sitt nya lag. Han uppger sig inte frukta utbrott av antisemitism. https://www.timesofisrael.com/israeli-ice-hockey-star-signs-to-play-in-oswiecim-otherwise-known-as-auschwitz/
Sjerbatov, som är född 1991, är inte någon nybörjare inom sin sport. Han har spelat hockey ända sedan han som treåring med sina föräldrar kom till staden Laval, en förort till Montreal i provinsen Québec i Kanda, från staden Rehovot i centrala Israel. Föräldrarna härstammar från Moskva och uppges vara mycket hockeyintresserade. https://en.wikipedia.org/wiki/Eliezer_Sherbatov
Ishallen i Oswiecim.
Eliezer Sjerbatov har spelat professionellt i ett antal klubbar i Frankrike, Kazakstan och Slovakien. Främsta meriten är sannolikt att han som förste israeliske spelare har representerat Slovan Bratislava i den ryska hockeyligan Kontinental Hockey League (KHL). Innan Sjerbatov skrev på för Oswiecim representerade han slovakiska HC Kosice. Han är vidare kapten för Israels landslag – på meritlistan står tre U18-VM och fem senior-VM.
Det har spelats ishockey i Israel sedan 1986, då den första inomhusrinken stod klar i Kirjat Motzkin i Haifa-distriktet. I dag finns fyra inomhusrinkar i landet. Två år senare bildades Israel Ice Hockey and Figure Skating Association av immigranter från Kanada, USA, Europa och dåvarande Sovjetunionen. 1991 anslöts förbundet till International Ice Hockey Federation (IIHF). Första VM-turneringen landet deltog i var 1992.1990 körde den israeliska hockeyligan igång med sex deltagande lag. https://en.wikipedia.org/wiki/Ice_hockey_in_Israel
Israels herrlandslag rankas i nuläget på 34e plats i världen; damlaget är ännu så länge orankat. Främsta internationella meriten så här långt är vinsten i VM division II grupp B 2013. Israelerna besegrade Kina, Turkiet, Nya Zeeland och Bulgarien men förlorade mot Mexiko. Guldet gjorde att Israel flyttades upp i VMs division II grupp A. Ishockey är en av de sporter som sedan 1997 ingår i det internationella judiska idrottsevenemanget Makkabiaden, ibland kallad ”de judiska olympiska spelen”. https://makkabiforbundet.com/makkabiader/
För närvarande finns 345 registrerade herrspelare, 513 juniorer och 43 damspelare samt 29 domare.
Enligt Jeremy Corbyn är dömda Hamas-terrorister och mördare ”bröder”.
Jeremy Corbyn, sedan 2015 ledare för brittiska Labour, väckte nyligen uppmärksamhet då han i en intervju med BBCs Andrew McNeil trots upprepade påstötningar vägrade be om ursäkt för den antisemitism som lever och frodas inom hans parti. Corbyn har, föga övertygande, i efterhand sökt rädda ansiktet genom att påstå att Labour redan har tagit avstånd från judehatet. https://www.timesofisrael.com/after-refusing-to-apologize-for-anti-semitism-corbyn-says-he-already-said-sorry/
Några som inte låtit sig övertygas av Corbyns försäkringar om att han och hans parti inte är antisemiter är Simon Wiesenthal Center i Los Angeles. Jeremy Corbyn och hans Labour-parti toppar nämligen den lista över årets mest framträdande antisemitiska aktörer som centret publicerar varje år. https://www.thesun.co.uk/news/politics/10506222/jeremy-corbyns-labour-biggest-threat-to-jews/
Rabbinen Marvin Hier, som leder Simon Wiesenthal Center, menar att om Corbyn och Labour skulle gå segrande ur det brittiska valet den 12 december skulle Storbritannien i världens ögon framstå som en internationell paria vilket enligt Hier vore en katastrof för demokratin.
Efter att ha påmint om premiärminister Winston Churchills framgångsrika bekämpande av den tyska nationalsocialismen under Andra världskriget citeras rabbi Hier på följande sätt: ”Britain was at the forefront of defeating Hitler and now, on the 75th anniversary of the liberation of Auschwitz, the person who wants to sit in Winston Churchill´s chair at No 10 (Downing Street i London, bloggarens anmärkning) is fostering antisemitism.”
Wiesenthal-centret etablerades för drygt 40 år sedan och är uppkallat efter den legendariske nazistjägaren och förintelseöverlevaren Simon Wiesenthal (1908-2005), som föddes i det dåvarande österrikiska imperiet i vad som i dag är Ukraina. Han tillbringade flera år i Auschwitz och andra nazistiska koncentrationsläger.https://sv.wikipedia.org/wiki/Simon_Wiesenthal
Efter sin befrielse såg Simon Wiesenthal det som sin uppgift att spåra upp och ställa nazistiska krigsförbrytare inför rätta. Han anses genom sin i Wien baserade verksamhet ha bidragit till att mer än 1000 av de senare kunde hittas och få möta en rättvisa de inte unnade sina miljontals offer.
Nazistjägaren och förintelseöverlevaren Simon Wiesenthal blev 96 år.
Antisemitismen och Israel-hatet inom det socialdemokratiska Labour är väl dokumenterade och har resulterat i att ett antal judiska medlemmar lämnat partiet. Bland Labours främsta uppbackare märks den islamistiska palestinaarabiska terrororganisationen Hamas. Från Gaza och London har Hamas emfatiskt tagit parti för Labour inför valet den 12 december. https://www.jpost.com/Diaspora/Antisemitism/Influential-Corbyn-supporting-Facebook-page-run-by-Hamas-from-Gaza-610306
Jeremy Corbyn har genom åren vid ett flertal tillfällen ertappats med att inte bara uttrycka sympati för det så kallade Palestina respektive kritisera staten Israel utan fastmer uttrycka sin sympati gentemot dömda palestinaarabiska terrorister.
Den Hamas-sponsrade Facebook-sidan ”We support Jeremy Corbyn” har fler än 72 000 medlemmar och tillhör Corbyns och Labours mest framträdande sympatisörer.
”Det är inte första gången som Sossarna hjälper Tyskland att ta över Europa.”
Så lyder en del av Sverigedemokraternas kampanj inför valet till Europaparlamentet. Även om denna valslogan är hårdragen är den inte osann. Socialdemokraternas intog före och under första delen av Andra världskriget en påtagligt undfallande attityd gentemot Tredje riket.
Det finns gott om väl dokumenterade exempel. En rent socialdemokratisk regering krävde efter det tyska Anschluss av Österrike 1938 att naziregimen i Berlin skulle stämpla ”J” i judiska flyktingars pass. Dessa nekades komma in i Sverige och hamnade i många fall sedan i förintelselägret Auschwitz i den tyskockuperade delen av Polen. När sedan kriget kommit igång gjorde den av Socialdemokraterna dominerade samlingsregeringen en rad eftergifter gentemot Tyskland.
Exempelvis censurerades och/eller beslagtogs tyskkritiska publikationer såsom Trots Allt!, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Eskilstuna-Kuriren Skriftställaren Ture Nerman, som var chefredaktör för och grundare av Trots Allt!, fängslades. Tyska trupp- och vapentransporter till olika krigsskådeplatser tilläts passera svenskt territorium. Export av malm och kullager från svenska företag spelade en avgörande roll för de tyska krigsinsatserna. När det började gå dåligt för Tyskland i kriget morskade dessbättre sosseriet upp sig något.
När Sverigedemokraterna påminner om Socialdemokraternas mörka historia slår dessa ifrån sig och försöker patetiskt nog få det till att S var den ledande antinazistiska kraften under kriget. Förmågan att erkänna och lära sig något av historiska missgrepp är lika med noll.
Jag tänkte i den här bloggtexten ta upp en måhända mindre men ändock nog så talande incident som visar vilka prioriteringar den av Per Albin Hansson ledda regeringen de facto hade. När Tyskland invaderade Norge (och Danmark) den 9 april 1940 bestämde sig Norges konung Haakon VII (1872-1957) att tillsammans med sin familj fly landet, då han inte genom sin närvaro ville ge legitimitet åt den nazistiska lydregimen ledd av landsförrädaren Vidkun Quisling.
När kung Haakon, jagad av tyskt stridsflyg och tyska trupper, anlände till gränsen mot Sverige nära Särna i Dalarna och ville få fri lejd för sig och sin familj genom Sverige sade statsminister Per Albin Hansson (S) blankt nej med instämmande av den tyskvänlige Gustaf V. Jag låter historieskrivaren Herman Lindqvist berätta hur det förhöll sig:
Per Albin meddelade att kungen skulle interneras omedelbart eftersom tyskarna annars kunde tro att vi var på Norges sida i kriget. Bestört återvände den jagade norska kungafamiljen tillbaka till kriget. Kungen lyckades senare ta sig ut med brittisk hjälp, men den norska kungafamiljens bitterhet mot Sverige skulle sitta i till långt fram i vår tid. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/qnPaOL/per-albin-hansson-vagrade-ge-den-norske-kungen-fri-lejd
Haakon VII regerade Norge 1905-57.
Haakon (Håkon) VII föddes som prins Carl av Danmark och anlände till Norge efter frigörelsen från Sverige 1905. Han regerade sedan till sin död 1957, då han efterträddes på tronen av sonen Olav. Åren 1940-45 tillbringade han tillsammans med sin familj som landsflyktig i England, dit även den legitima norska regeringen tog sin tillflykt. När konung Haakon återvände till Norge och Oslo i juni 1945 hälsades han välkommen av en stor och entusiastisk folkmassa. https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A5kon_VII_av_Norge
Den norska kungafamiljens bitterhet gentemot Sverige skulle sitta i lång tid framöver, något som är mer än förståeligt. Den skulle knappast ha hållit med om att den svenska socialdemokratin var den starkaste antinazistiska kraften i Sverige.
Gudrun Schyman håller tal i Södertälje centrum i årets valrörelse. Foto: Tommy Hansson
Feministiskt initiativs (F!) partiledare Gudrun Schyman har kommit på varför hennes parti sjönk som en sten i årets riksdagsval jämfört med valresultatet 2014: från 3,12 till runt 0,5 procent. Det skall enligt Schyman ha berott på att många F!-väljare valde att stödrösta på andra partier i syfte att stoppa Sverigedemokraterna. http://www.pressen.se/9342664.html
Med all respekt för F!-ledarens slutledningsförmåga tror jag inte mycket på den förklaringen. Sanningen är nog snarast den att väljarna insett att Feministiskt initiativs kandidater inklusive en tidigare partiledare åtminstone delvis är en samling knäppskallar som inte bör få ansvar får någonting över huvud taget.
Som om inte detta vore nog blev Kawesa även åtalad för misshandel sedan hon försökt planka in på tunnelbanan i Stockholm. En video visar hur hon brutalt sparkar mot en man som försöker hindra tilltaget. Hon hävdade att såväl mannen som polisen kommit med rasistiska tillmälen, något som inte stöds av videon. https://nyheteridag.se/victoria-kawesa-atalas-for-misshandel-beskyller-polisen-for-rasism-och-sexism/
Det säger en hel del om Feministiskt initiativ att Gudrun Schyman återinträdde som partiledare efter Kawesas insatser: Gudrun är ju inte känd som den allra mest måttfulla och stabila politikern om man skall uttrycka sig försiktigt. Herostratiskt ryktbar blev hon när hon eldade upp sedlar värda 100 000 kronor i Almedalen 2014. Pengarna hade donerats till hennes parti för just detta ändamål.
Gudrun Schymans främsta bedrift som politiker kom i valet 1994, då hon ledde Vänsterpartiet till dess bästa valresultat någonsin med 12,0 procent i riksdagsvalet. Två år senare gick ut i offentligheten med att hon led av sjukdomen alkoholism sedan hon urinerat i foajén till en biograf i Stockholm. 2002 höll hon ett beryktat tal vid partikongressen där hon jämförde svenska män med talibaner.
Några andra godbitar ur den schymanska fataburen: ”Kommunismen har inte gått in i en avgörande kris, snarare tvärtom” (sagt ett knappt halvår innan Berlinmuren föll). ”Pengar är överskattade.””Man kan räkna på hitan och ditan”. ”Död åt familjen.”
Säga vad man vill om Gudrun Schyman, nyss fyllda 70 – tråkig har hon aldrig varit.
Fotnot: Även om Feministiskt initiativ inte lyckades ta sig in i riksdagen behöll partiet ändå sin plats i Stockholms stadsfullmäktige med 3,3 procent av rösterna samt blev invalt i en handfull andra kommuner inklusive Ödeshög och Gudrun Schymans hemkommun Simrishamn.
Oldoz Javidi: Deportera Israels judar till USA. Foto: Pride
F! har på begäran av Oldoz Javidi i efterhand raderat detta minst sagt antisemitiska förslag och tagit avstånd från det som ”oacceptabelt”. Även Javidi har bett om ursäkt för sin bisarra förlöpning. Från F!s sida uppges nu att man kommer att intensifiera informationen om antisemitism inom partiet men låter ändå Javidi vara kvar i både partiet och på riksdagslistan. http://www.varldenidag.se/nyheter/far-sta-kvar-pa-fis-riksdagslista/reprgt!iGNovK6UcdDUB072AbHEQ/.
Oldoz Javidi uttryckte sig ursprungligen på bland annat följande sätt: ”Min inofficiella åsikt som privatperson är lite mer fantasifull. Israel har ockuperat ett annat land. Drivit människor på flykt från deras eget hem, tagit deras land och stulit deras liv och frihet. Det finns inget försvarbart i det överhuvudtaget. Israels bästa vän är USA…Så varför inte bjuda in vännerna över till sig och göra plats för dem på gården?”
Oldoz Javidi föddes i mullornas Iran 1980 och kom till Sverige sex år senare. Hon titulerar sig gärna som ”skådespelare och clown” och har medverkat i några filmer. Hon står på 36e plats på F!s riksdagslista vilken toppas av partiledarna Gudrun Schyman och Gita Nabavi och får därmed svårt att komma in, även om partiet mot all förmodan skulle inväljas i den svenska partipolitikens finrum. https://sv.wikipedia.org/wiki/Oldoz_Javidi
Javidis uttalande har rönt stor uppmärksamhet i Israel och på andra internationella håll men har däremot inte tagits upp i etablerade svenska media.
Teysir Subhi: Trevligt med spa-resa till Auschwitz. Foto: Oscar Stenberg
Javidi är inte den enda av F!s riksdagskandidater som haft svårt att hålla tungan rätt i mun när det gäller ämnen som Israel, judar och Förintelsen. För en tid sedan twittrade Teysir Subhi, 31-årig lärare och ”frilanskommunikatör” från Göteborg, om att hon som projektledare för en ”tjejresa” till Auschwitz ville piffa upp resan en aning: ”Vi vill gärna kombinera resan med god mat och lite SPA. Är det någon som varit där och gjort den kombon? Vill gärna ha era bästa tips!”https://nyheteridag.se/fi-politiker-ville-aka-pa-spa-resa-till-auschwitz-skyller-kritik-pa-nazister/
Auschwitz var det största nazityska förintelselägret under Andra världskriget.
En ny studie från det Warszawa-baserade Center for Research on Holocaust of Jews indikerar att vanliga polacker spelade en betydande roll när det gäller 100 000-tals judars död i det ockuperade Polen under Andra världskriget. Det innebär att polackernas delaktighet i Förintelsen är större än vad tidigare beräkningar givit vid handen. https://www.timesofisrael.com/poles-helped-kill-most-of-countrys-jews-in-hiding-from-nazis-new-study-claims/
Den nya studien visar att två tredjedelar av de judar som sökte undgå att mördas av den nationalsocialistiska ockupationsmakten blev offer till följd av deras icke-judiska grannars handlingar. Studien, som genomförts under de senaste fem åren och inbegriper nio av Polens 13 regioner, omfattar två volymer om sammanlagt 1600 sidor.
Studien offentliggörs mitt under en polariserande debatt om det berättigade i en ny polsk lagstiftning som infördes i januari 2018 vilken gör det brottsligt att påtala polsk inblandning i Förintelsen. Studiens resultat publicerades tidigare i en polskspråkig bok vars titel i engelsk översättning lyder The Fate of the Jews in Selected Regions of Occupied Poland. Jag har tidigare påpekat att Polen skämmer ut sig genom att söka kriminalisera en fri och öppen debatt i ett viktigt ämne. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/02/06/ny-lag-om-polsk-delaktighet-i-forintelsen-polen-skammer-ut-sig/
Den nya studien behandlar fler än en miljon judars öden sedan de ”gått under jorden” för att undgå att dödas under den nazityska kampanjen Operation Reinhard – uppkallad efter nazikoryfén Reinhard Heydrich – syftande till att utplåna 3,3 miljoner judar i det ockuperade Polen.
Professor Jan Grabowski har framhållit att små städer och byar i Polen utgjorde dödsfällor för judarna.
Polens chefsrabbin Michael Schudrich har påstått att så få som 2500 judar dog för polska händer under eller omedelbart efter krigsslutet 1945. Denna uppgift har ifrågasatts av bland andra Efraim Zuroff, som är director för Simon Wiesenthal Center i östra Europa; Zuroff har talat om ”många tusen” i minst 15 städer och byar i östra Polen vilka slaktades av icke-judiska grannar.
Frågan om polackers deltagande i judeutrotningen är kontroversiell i dagens Polen, där nazisterna mördade 3 miljoner icke-judar och 4 miljoner judar under Andra världskriget. Protester från Israel, USA och judiska grupper över hela världen mot den nya lagstiftning som refereras till ovan har yttermera lett till en ny våg av antisemitism som saknar motstycke under tiden efter kommunismens fall. https://www.thebostonpilot.com/article.asp?ID=181814
Den nu föreliggande studien visar att det var särskilt farligt för judar som var bosatta i små städer och byar. Enligt Barbara Engelking och Jan Grabowski, två av de forskare som medverkar i studien, kunde sådana platser innebära veritabla dödsfällor. Grabowski, professor i historia vid University of Ottawa i Kanada, är en internationellt erkänd forskare som 2014 gav ut boken Hunt for the Jews: Betrayal and Murder in German-Occupied Poland. Den erhöll Yad Vashems bokpris 2014.
I en polsk region – Miechów – mördades mer än 10 procent av de judar som försökte undslippa Förintelsen genom att gömma sig.
Makarna Jerzy och Irena Krepic räddade judar och lät deras barn få hemskolning.
Det skall slutligen understrykas att talrika polacker faktiskt hjälpte judar att komma undan nazisterna, något som Polens regering – och med rätta- också gärna framhåller. Yad Vashem har tillerkänt drygt 6000 polacker hederstiteln ”Righteous among the nations” för denna typ av visad barmhärtighet, det största antalet för något land. Bland dessa polska hjältar finns Jerzy och Irena Krepic, vilka räddade över 30 judar och upprättade en skola för barn på sin gård.https://en.wikipedia.org/wiki/Rescue_of_Jews_by_Poles_during_the_Holocaust
Fotnot: Yad Vashem i Jerusalem är Israels myndighet, monument, arkiv och forskningscentrum för ”hågkomst av Förintelsens offer och hjältar”. Yad Vashem grundades efter beslut i det israeliska parlamentet knesset 1953. https://sv.wikipedia.org/wiki/Yad_Vashem
Så kallade folktyskar stationerade i polska Belzec vid vaktstugan till det nazityska dödslägret på samma plats.
Polens president, Andrzej Duda, undertecknade nyligen en lag enligt vilken personer – såväl polacker som andra – kan dömas till maximalt tre års fängelse om de påtalar polsk delaktighet i den nazityska Förintelsen under Andra världskriget. Exempelvis om de använder termen ”polska dödsläger”.
Därmed inte sagt att frågan är alldeles enkel. Således har Michael Schudrich, född i New York 1955 och Polens överrabbin sedan 2004, sökt problematisera diskussionen om lagen i en brittisk video där han anser att lagens kritiker och de som stöder lagen ”skriker åt varandra” istället för att föra ett meningsfullt samtal. Den bitskaste kritiken riktar Schudrich mot sådana israeliska talespersoner vars uttalanden han karaktäriserar som ”skrämmande”. https://www.facebook.com/i24newsEN/videos/914186058750064/
Polens överrabbin Michael Schudrich (till vänster) vid begravningsplatsen i Bodzentyn i augusti 2009. Till höger kantor Maynard Gerber från Stora synagogan i Stockholm. Foto: Tommy Hansson
Överrabbinens uttalanden kom kort tid efter det att han träffat president Duda och haft en timmes långt samtal med denne. Det märks tydligt av den brittiska intervjun med Schudrich att denne är ytterligt mån om att dels värna judiska intressen, dels inte vara alltför kritisk mot den nya polska lagen som han uttrycker förståelse för.
Riktigt så lät det inte när Schudrich den 29 januari 2018 intervjuades av den israeliska tidningen Arutz Sheva. Här påminner överrabbinen om att han i enskilda samtal med polska makthavare redan 2016 varnade för den lagstiftning om som då var i vardande. Det är nog ingen vild gissning att han under mötet med president Duda blivit tillhållen att vara försiktigare i sina uttalanden. http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/241284
”Huvudproblemet är att språket i lagen ännu inte är tillräckligt klart”, säger Schudrich i intervjun och fortsätter: ”Frågan är hur de kommer att bestämma vad som anses vara en lögn och inte. När allt kommer omkring är det sant om jag säger att polacker mördade judar under Förintelsen. Om jag säger att polacker byggde Auschwitz så är det en lögn.”
Stora synagogan i Warszawa. Foto: Tommy Hansson
Michael Schudrich förklarar i denna intervju att han förespråkar ett oberoende organ som kan stöta och blöta alla förhållanden som kan ha betydelse för lagstiftningen. Detta borde inte vara för mycket begärt, då den judiska närvaron i Polen går tillbaka i tiden omkring 1000 år. Före Andra världskrigets utbrott fanns 3,2 miljoner judar i Polen varav cirka tre miljoner mördades under Förintelsen. I dag finns omkring 10 000 judar i Polen. Bara en förkrigstida synagoga används fortfarande i landet, den i Warszawa.
Jag kom i viss kontakt med överrabbin Michael Schudrich under min resa till Polen med Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) 2009, då han medverkade vid återinvigningen av den nyrestaurerade judiska begravningsplatsen i Bodzentyn.
Den klassiska bilden av den unge Raoul Wallenberg som räddade tiotusentals ungerska judar under juli-december 1944.
I juli i år stämde släktingar till Raoul Wallenberg FSB, efterföljare till den ökända sovjetiska säkerhets- och spionorganisationen KGB, i syfte att få organisationen att lämna ut material som kunde avslöja vad som egentligen hände den svenske diplomaten som 1944-45 lyckades rädda minst 20 000 ungerska judar undan Förintelsen. Till mångas överraskning beslöt en domstol i Moskva att undersöka frågan.
Tre månader senare kom domstolens utslag: Wallenbergs släktingar nekades ta del av FSBs dokumentation om Raoul Wallenberg. Detta föranledde Marie Dupuy, en 61-årig dotter till Wallenbergs svägerska Matilda Von Dardel, att yttra följande: ”We will appeal this verdict, which violates not only our rights but also those of my uncle and millions of other victims of repression and their families in Russia today.” https://www.nytimes.com/2017/09/18/world/europe/russian-court-refuses-to-reveal-raoul-wallenbergs-fate.html?mcubz=1
Marie Dupuy kämpar vidare för att få reda på vad som hände med hennes släkting Raoul Wallenberg.
Det är känt att den unge affärsmannen, diplomaten och arkitekten Raoul Wallenberg, född på Lidingö 1912, greps och fördes bort av sovjetiska styrkor i utkanten av Budapest sedan han tillsammans med sin chaufför Vilmos Langfelder givit sig av på resa i riktning mot staden Debrecen i östra delen av Ungern den 17 januari 1945 i syfte att sammanträffa med den sovjetiske marskalken Rodion Malinovskij (1898-1967). https://sv.wikipedia.org/wiki/Raoul_Wallenberg
Raoul hade föregående år rekryterats för diplomatisk tjänstgöring på Sveriges beskickning i den ungerska huvudstaden; uppdragsgivare var det amerikanska regeringsorganet War Refugee Board (WRB) genom dess representant Iver Olsen i samarbete med det svenska utrikesdepartementet (UD). https://www.britannica.com/topic/War-Refugee-Board
Wallenbergs enda uppgift var att efter bästa förmåga rädda så många ungerska judar som möjligt undan den nazityska Förintelsen sedan Hitler beordrat Adolf Eichmann att ordna tågtransporter till främst dödslägret Auschwitz i Polen. Raoul Wallenberg var på plats i juli 1944 och inledde omedelbart ett energiskt räddningsarbete med tillhjälp av svenska så kallade skyddspass, som gav innehavarna fri lejd. 1963 tillerkändes svensken hederstiteln ”Rättfärdig bland folken” av den judiska staten Israel som tack för sina insatser. Hans minne fortlever också i det statliga förintelsemuseet Yad Vashem i Jerusalem. http://www.yadvashem.org/museum
Monumentet ”Hope” till Raoul Wallenbergs ära av den svenska konstnären Gustav Kraitz återfinns utanför FN-högkvarteret i New York.
Om Sveriges regering hade hanterat ärendet Raoul Wallenberg mer beslutsamt är det mycket möjligt att denne frisläppts på ett tidigt stadium. Varken den socialdemokratiska regeringen, där sovjetvännen Östen Undén var utrikesminister, eller den svenska representationen i Moskva var dock särskilt angelägna om att pressa de sovjetkommunistiska myndigheterna på besked om vad som hänt Raoul Wallenberg. Tvärtom tycktes de blint lita på uppgifter från Josef Stalin och dennes underhuggare om att svensken var okänd för dem.
Länge famlade Wallenbergs anhöriga och andra intresserade helt i blindo vad beträffar Raoul Wallenbergs öde efter bortförandet den 17 januari 1945. Med jämna mellanrum dök dessutom upp mer eller mindre trovärdiga vittnesmål från ryska lägerfångar vilka uppgav att de träffat Wallenberg under fångenskapen. Långt in på 1980-talet var många inklusive Wallenbergs egen familj övertygade om att deras släkting var i livet.
Ett kanadensiskt frimärke som hyllar Raoul Wallenberg och hans skyddspass.
Enligt den så kallade Smoltsov-rapporten, som framlagts av chefsläkaren vid Lubjanka-fängelset i Moskva, hade emellertid Raoul Wallenberg avlidit i fängelset troligen i en hjärtattack den 17 juli 1947 vid 34 års ålder. Rapporten betraktas av tongivande forskare som äkta, men beträffande dödsorsaken råder alltjämt oklarhet – Wallenberg kan ha skjutits, förgiftats, torterats till döds eller bragts om livet på annat sätt. http://www.lindelof.nu/wallenberg-den-eviga-fragan/
Det kan finnas flera vägande skäl till att Wallenberg greps av ryssarna och fördes bort i fångenskap.
Dels var det ostridigt att han rekryterats under aktiv medverkan av ett amerikanskt regeringsorgan, något som sovjeterna säkerligen hade klart för sig. Sovjetunionen och USA var visserligen fortfarande formellt allierade i kriget, men de första tecknen på den osämja mellan den kommunistiska och den kapitalistiska stormakten som snart skulle resultera i det Kalla kriget hade redan börjat visa sig.
Ett ungerskt minnesmonument över Wallenbergs chaufför Vilmos Langfelder, som fördes bort tillsammans med sin chef.
Dels tvekade inte Wallenberg att, i syfte att rädda judar, idka samröre med representanter för den nazityska ockupationsmakten i Ungern med Adolf Hitlers handgångne man Adolf Eichmann (1906-62) i spetsen. Eichmann greps 1960 av israeliska agenter i Argentina och fördes till Israel, där han efter en över hela världen uppmärksammad rättegång avrättades genom hängning i staden Ramle 1962. Samröret med Eichmann stärkte sannolikt inte Wallenbergs ställning hos ryssarna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Adolf_Eichmann
Ytterligare en faktor att ta med i beräkningen är att Raoul enligt relativt nyligen publicerade uppgifter hade bilen lastad med 15 kilogram guld och juveler när han tillsammans med sin chaufför anträdde den tilltänkta färden till Debrecen. En sådan last kan ha betraktats med misstänksamhet av såväl det svenska utrikesdepartementet som den dåvarande sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD. https://www.svd.se/wallenberg-hade-bilen-full-av-guld
Oavsett de verkliga omständigheternas kring Raoul Wallenbergs gripande, bortförande och död är det alldeles tydligt att Rysslands/Sovjetunionens KGB-kultur lever vidare. Ryssland under före detta KGB-officeren Vladimir Putins domvärjo är fortfarande i allt väsentligt präglat av det gamla hemlighetsmakeri som gör att dagens ryska förvaltning vägrar lämna ut de dokument som visar vad som verkligen hände i samband med Wallenbergs död.
Raoul Wallenberg dödförklarades först 2016 på begäran av sin familj, 104 år efter sin födelse, av det svenska Skatteverket. Den officiella dödsorsaken fastställdes av någon anledning till den 31 juli 1952. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23825836.ab
Tommy Hanssons Blogg 