Påven besökte Irak för interreligiös samvaro – judarna stängdes ute

Påvens besök i Irak omfattade bland annat interreligiöst umgänge i Ur, patriarken Abrahams hemstad.

Påven Franciskus genomförde i början av mars ett fyra dagars besök i Irak vilket av många sågs som historiskt. Besöket var späckat av fagert tal från såväl påven som hans irakiska värdar, men så värst mycket konkret kommer den påvliga trippen med all sannolikhet inte att leda till. https://www.jpost.com/middle-east/iraqs-government-accused-of-preventing-jews-from-attending-popes-visit-661220

Franciskus visit omfattade stopp i irakiska städer såsom Bagdad, Ur, Mosul och Najaf samt även en avstickare till den autonoma irakiska regionen Kurdistan. Enligt Vatikanens presentation av påveresan var denna ägnad att skapa ett fredligt samförstånd mellan de tre så kallade abrahamitiska religionerna kristendom, judendom och islam.

Ett viktigt stopp på resan var i det perspektivet Ur (arabiska Tell al-Muqajjar), den stad i Kaldéen i det forna södra Mesopotamien som det i Gamla testamentet anges att patriarken Abraham härstammade från. Ur anses vara en av världens äldsta städer där man funnit byggnadslämningar från perioden 5000-300 före Kristi födelse. Ur är beläget vid mynningarna till floderna Eufrat och Tigris. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ur,_Mesopotamien

Den största stötestenen för den interreligiösa harmonin var att inga judar fanns på plats. Den irakiska regeringen tycks aktivt ha förhindrat judar att resa till Bagdad för att träffa den 84-årige Franciskus. I en artikel av Seth J. Frantzman i den liberala israeliska tidningen The Jerusalem Post den 7 mars 2021 heter det:

The Iraqi government ignored the history of Iraqi Jews during the visit of Pope Francis last week, marring an otherwise unprecedented visit and wasting an opportunity to highlight the Jewish part of Iraq´s history.

Edwin Shuker, en sefardisk jude född i Bagdad 1955 och bosatt i Storbritannien sedan 1971, var besviken över den uteblivna judiska närvaron under påvens besök. Han menade att Iraks regering missade en historisk möjlighet att erkänna judarnas bidrag till det irakiska samhället ”and correct the injustice committed against them by successive governments.” Shuker besöker regelbundet Bagdad men fick ingen möjlighet att göra det under påvens besök.https://www.sephardivoices.org.uk/Interviewee/-Edwin-Shuker

Påvens vällovliga budskap stod i bjärt kontrast till Iraks handlande: ”As the children of Abraham, Jews, Christians and Muslims, together with other believers and all persons of good will, we thank you for having given us Abraham.” Irakierna föredrog dock att ignorera sina judar. I Mosul, som påven besökte efter visiten i Ur, fanns en gång en livaktig judisk samfällighet; resterna efter minst sex äldre synagogor har hittats här.

Påvens fyra dagar långa besök i Irak blev mycket uppmärksammat men kommer troligen inte att leda till så mycket.

Uteslutningen av judarna ur den interreligiösa gemenskapen i Irak har tvivelsutan skadat anspråken på enighet mellan världsreligionerna. Judisk närvaro i vad som i dag är Irak finns dokumenterad sedan judarnas så kallade babyloniska fångenskap runt 586 före Kristi födelse. Den skriftlärde Esra, känd från Gamla testamentet, tillhörde dem som fick tillåtelse att lämna Babylonien och bege sig till Jerusalem. https://www.churchofjesuschrist.org/study/scriptures/gs/ezra?lang=swe

Under 1900-talet kom irakiska judar att spela en viktig roll i kampen för Iraks självständighet. Som mest bestod Bagdads befolkning till en tredjedel av judar. Efter hand blev deras närvaro i landet emellertid alltmer oönskad, och många valde då att flytta till Israel där det 2014 fanns omkring 227 900 judar av irakisk härkomst. Många av dessa söker bevara sederna och bruken från det gamla landet. I dagens Irak finns knappt några judar kvar. https://sv.qaz.wiki/wiki/History_of_the_Jews_in_Iraq

En annan fråga som aktualiserades under Franciskus visit i Irak var om landets kristna på sikt skulle kunna undgå att utplånas. Kristna trosbekännare har varit föremål för förföljelser under flera decennier och många troende är skeptiska till om en fyra dagar lång påvlig blixtvisit kan göra de muslimska makthavarna mer välvilligt inställda. https://www.dw.com/en/what-can-pope-francis-really-achieve-in-iraq/a-56769175

När den irakiske utrikesministern Fuad Hussein mötte Franciskus på flygplatsen i Bagdad hälsade han den celebre gästen och dennes ”message of peace and tolerance” välkommen. Under sitt besök ledde påven sedan kyrkliga ceremonier i Bagdad och möten med muslimska präster i den för shiamuslimer heliga staden Najaf i centrala Irak. Franciskus sammanträffade bland annat med den shiamuslimske ayatollan Ali al-Sistani.

Iraks kyrkliga ledare menar att den kristna tron i landet hotas av utplåning och att utvecklingen för de troende kan bli densamma som för judarna i landet. Under Saddam Husseins sekulära regim 1979-2003 tolererades de kristna till viss del och det fanns till och med kristna på höga positioner i Saddams regering. Efter USAs invasion 2003 blev det betydligt värre.1987 uppgick landets kristna kommunitet till cirka 1,4 miljoner men i dag finns endast omkring 200 000-300 000 kvar.

Bashar Matti Warda, kaldeisk biskop i staden Irbil i irakiska Kurdistan, tror inte att påvens besök kommer att vara till stor hjälp: ”It´s not going to help the Christians materially or directly, because we are really in a very corrupt political and economic system.” Warda utesluter dock inte att Franciskus visit kan få en del irakier att reflektera på ett positivt sätt över den kristna närvaron i Irak.

 

Iran, Trudeau, Trump – och Castro

Fidél Castro och Justin Trudeau – lika som bär?

Efter några dagars blånekande till att ligga bakom nedskjutningen av ett ukrainskt passagerarplan fann Irans regering för gott att vidgå sin skuld. President Hassan Rouhani har försäkrat omvärlden att landet skall ta sitt ansvar för det ”oförlåtliga misstag” som sände 176 människor i döden. Flera personer uppges redan ha gripits som misstänkta för dådet. https://corren.se/nyheter/flera-gripna-efter-flygkraschen-i-iran-om6461217.aspx

En dryga minuten lång video, som först offentliggjordes av New York Times, uppges visa hur två robotar avfyrades mot planet Boeing 737 från Ukraina. https://www.expressen.se/nyheter/ukrainska-planet-traffades-av-tva-iranska-raketer/

Notabelt är att Rouhani inte med ett ord beskyllde USA för någon del av det inträffade. Den veterligt ende världsledaren som gjort det är Kanadas omdebatterade liberale premiärminister Justin Trudeau. I en intervju med den kanadensiska TV-kanalen Global Television bara några timmar före det iranska erkännandet menade Trudeau att USA bar en del av ansvaret för nedskjutningen.

”Om det inte fanns några spänningar”, sade den kanadensiske ledaren, ”om de inte nyligen trappats upp i regionen, så skulle dessa kanadensare /som omkom vid nedskjtuningen/ vara hemma med sina familjer nu.”

Justin Trudeau, född på juldagen 1971, blev partiledare för Kanadas Liberala parti 2013 och premiärminister 2015. Han är son till Pierre Trudeau (1919-2000), som var premiärminister 1968-79 samt 1980-84. Mamman är Margaret Trudeau, född Sinclair, född 1948 och således 29 år yngre än maken. https://sv.wikipedia.org/wiki/Pierre_Trudeau

Margaret och Pierre Trudeau.

För drygt tre år sedan kom rykten i svang om att Justin Trudeaus verklige fader var Kubas diktator Fidél Castro (1926-2016). Ryktena startades av motståndare till Trudeau sedan denne i samband med Castros frånfälle höjt den senare till skyarna som en ”legendarisk revolutionär och talare” vilken ”tjänade sitt land under nära ett halvsekel”. Trudeau nämnde också att hans far hade haft en nära relation till den kubanske despoten. https://omni.se/trudeau-beromde-castro-han-borde-skammas/a/kVpnj

Påståendena om att Fidél Castro skulle vara far till Justin baseras delvis på att den senares moder haft rykte om sig att vara promiskuös. Hon var en del av den flummiga flower-power-rörelsen och väckte skandal då hon vid ett besök i Vita huset i Washington, D. C. bar kort-kort.  Därtill kommer att det finns vissa yttre likheter mellan Justin och Fidél Castro. Makarna Trudeau skilde sig 1984. https://www.oregonlive.com/trending/2018/02/rumor_that_justin_trudeau_is_f.html

Ryktena är dock med nästan hundraprocentig säkerhet falska: Justin Trudeau är född 1971 och makarna Pierre och Margaret Trudeau besökte Kuba och Castro först 1976. Det borde ha varit omöjligt för en person som Margaret Trudeau att obemärkt resa till Kuba och träffa Kubas diktator, som förvisso är beryktad för sina kvinnoaffärer. https://en.wikipedia.org/wiki/Margaret_Trudeau

Det faktum att ryktena om Justin Trudeaus verklige pappa fortfarande håller i sig är väl snarast ett tecken på hur avskydd den yngre Trudeau är i konservativa kretsar. Kanadas regering är märkbart besvärad av dessa rykten och har officiellt gått ut och dementerat dem.

Donald Trump har bland annat kallat Justin Trudeau ”oärlig och svag”.

Det må vara osagt om det är Trumps återkommande kritik mot Trudeau som ligger bakom den kanadensiske premiärministerns utspel mot USA som delansvarigt för den iranska nedskjutningen. Trump har under alla omständigheter kallat Trudeau ”oärlig och svag” och menat att ”Justin spelar sårad när han blir påkommen.” https://www.expressen.se/nyheter/trumps-angrepp-mot-trudeau-spelar-sarad/

Avslutningsvis kan det noteras att de europeiska nyckelnationerna Tyskland, Frankrike och Storbritannien betydligt skärpt tonen mot Iran efter elimineringen av terrorgeneralen Qassem Soleimani på Bagdads flygplats. https://www.dailywire.com/news/breaking-the-trump-effect-britain-france-germany-suddenly-harden-toward-iran-after-killing-of-soleimani?utm_source=americantruth&utm_medium=email&utm_campaign=spark718

Fotnot: Kanada är som medlem i det Brittiska samväldet formellt en konstitutionell monarki med drottning Elizabeth II som statschef. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kanadas_monarki

Ökat stöd för Trump efter eliminerandet av Soleimani

USAs president Donald Trump och Irans högste ledare Ali Khamenei.

Stödet för president Donald Trump är på topp sedan USA eliminerade Irans terrorchef Qassem Soleimani på Bagdads flygplats i Irak. Det visar en opinionsundersökning företagen efter Soleimanis död men före Irans svar i form av illa riktade raketattacker mot irakiska baser med amerikansk närvaro. https://www.dailywire.com/news/trump-bump-presidents-approval-rating-skyrockets-after-soleimani-strike?utm_source=americantruth&utm_medium=email&utm_campaign

Stödet för Trump har ökat betydligt de senaste veckorna och särskilt efter den dödliga attacken mot Soleimani, som bland annat ledde den iranska Quod-styrkan. De växande Trump-sympatierna har uppenbarligen chockat vänsterlibeberalerna, som gastat om att Trumps beslut om att eliminera Qassem Soleimani i värsta fall skulle kunna leda till ett tredje världskrig.

Tvärtom har Iran tvingats på defensiven efter Soleimans frånfälle; den bloddrypande retoriken har mattats betydligt och de styrande iranierna har försäkrat omvärlden hur enormt fredsälskande de är.

Enligt en opinionsmätning av The Hill, the Morning Consult och YouGov stödde 47 procent av amerikanerna president Donald Trumps beslut att ta ut Soleimani. 40 procent var däremot medan 14 procent inte hade någon uppfattning i frågan.

 

Antiiransk demonstration i London med överkorsad bild av president Hassan Rouhani.

Det har därtill visat sig att tusentals iranier är djupt kritiska mot mullornas regim i Teheran efter nedskjutningen av det ukrainska passagerarplanet. Tiotusentals demonstranter i såväl Iran som i utlandet har krävt att landets högste ledare, imam Ali Khamenei, skall avgå. Många av demonstranterna har dessutom visat sin avsky gentemot den framlidne Qassem Soleimani, vilken ses som en blodbesudlad företrädare för regimen och ingalunda som den hjälte de styrande mullorna söker framställa honom som.

”De ljuger om att USA är vår fiende – fienden är här”, har några demonstranter skanderat. President Trump har uttryckt sitt stöd för demonstranterna och varnat den iranska regimen för att gripa till våld mot dessa. Att de regimkritiska demonstranterna inte köper bilden av USA och Israel som iraniernas fiende har framgått av att de vägrat trampa på dessa båda länders flaggor som placerats ut mitt i färdvägen. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/nya-protester-i-iran

Det faktum att den totalitära regimen i Teheran för tillfället ligger relativt lågt innebär långt ifrån att vi kan slå oss till ro och utgå ifrån att den inte kan ställa till med mer elände framdeles. Icke minst illavarslande i sammanhanget är att samarbetet mellan skurkstaterna Kina, Ryssland och Iran intensifierats på sistone i form av en gemensam militärövning länderna under fyra dagar avhöll i Omanbukten och norra Indiska oceanen. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/iran-genomfor-forsta-militara-marinovningen-med-kina-och-ryssland

Framlidne terrorarkitekten Qassem Soleimani.

Trump vore slutligen inte den han är om han inte förde in humor av rätt drastiskt slag som vapen mot sina mer eller mindre Iran-kramande motståndare i USA. Så har han exempelvis delat en fotoshoppad bild som framställer representanthusets talman, Nancy Pelosi, iförd slöja tillsammans med den demokratiske senatorn Charles Schumer framför en iransk flagga. https://www.nytimes.com/2020/01/13/us/politics/trump-pelosi-schumer.html

 

 

Svensk-judisk-amerikanska Jessica Meir ut i rymden

Jessica Meir: flyger högt.

Första svenskan i rymden. Så har Jessica Ulrika Meir, född 1977, presenterats i svenska media. Jessica har av NASA skickats upp i rymden för att under sex månaders tid vistas på den internationella rymdstationen ISS. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/50Mv9E/forsta-svenska-kvinnan-i-rymden-ar-pa-vag

Meir har en gedigen naturvetenskaplig bakgrund. Hon har bland annat studerat i Frankrike, doktorerat i fysiologi och varit biträdande professor vid Harvard-universitetet. Hon uppges även ha dykt under Antarktis is och bestigit några av världens högsta bergstoppar.

Jessica Meirs medresenärer på väg till ISS är den rutinerade ryske kosmonauten Oleg Skripotjka samt Hazza Ali al-Mansoori från Förenade arabemiraten. Väl framme kommer de att sammanstråla med fyra kolleger som redan är på plats. Uppskjutningen från Bajkonur i Kazakstan den 25 september avlöpte enligt planerna och förhoppningsvis kommer det kommande halvåret på ISS likaledes att förlöpa utan mera betydande svårigheter. https://www.timesofisrael.com/swedish-israeli-nasa-astronaut-gets-ready-for-her-first-trip-into-space/

Det är korrekt att benämna Jessica Meir ”svenska”, då hon har dubbla amerikanska och svenska medborgarskap. Med andra ord är hon precis lika svensk som stavhopparen Armand Duplantis. Hennes rötter är dock utpräglat internationella. Hennes framlidne fader var en judisk israel som föddes i Bagdad i Irak och följde med sin familj till det dåvarande brittiska mandatet Palestina på grund av antisemitisk förföljelse i hemlandet. Modern är svenska från Västerås. Fadern deltog i Israels självständighetskrig 1948.

Efter att ha doktorerat fick fadern arbete som läkare i Sverige, där han träffade sin hustru som till yrket var sjuksköterska. Paret flyttade sedan till USA och slog sig ner i delstaten Maine; Jessica, som föddes i Caribou, är yngst av fem syskon. Familjen identifierade sig som judisk, låt vara att den kristna modern aldrig konverterade till judendomen. Man besökte synagogan i den närliggande staden Presque Isle.

”Personally, I´m not really a religious person”, har Meir citerats, ”but I think that my Jewish cultural background is obviously a big part of my culture and especially tradition.”

Armand Duplantis: hoppar högt.

Detta blir tydligt då Meir har avslöjat att de saker hon valt att ta med sig på rymdfärden är en israelisk och en svensk flagga samt ett par sockor prydda av den sjuarmade judiska ljusstaken menorah.

Jessica Meir, som enligt uppgift är mycket musikalisk, har uppgivit att hon velat bli astronaut sedan fem års ålder. Förutom att vara den första kvinna med svenskt påbrå ute i rymden är hon den fjärde judiska kvinnan och den 15e personen med judisk bakgrund att tillgodogöra sig denna erfarenhet. Jag önskar henne och hennes kolleger all lycka det närmaste halvåret. Den som vill veta exakt vad de kommer att utföra för arbete på ISS kan ta del av detta här: https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/sverige-i-rymden/jessica-meir/

Christer Fuglesang, född 1957, blev 2006 den förste svenske astronauten. Han är även docent i partikelfysik. https://sv.wikipedia.org/wiki/Christer_Fuglesang

Ingen anledning skönmåla Hamas- och bin Ladin-vännen Khashoggi

En tecknares syn på relationen mellan Jamal Khashoggi och Usama bin Ladin.

Den 2 oktober stegade den saudiske journalisten Jamal Khashoggi in på Saudiarabiens konsulat i Istanbul i Turkiet i syfte att utverka handlingar han behövde för sitt förestående bröllop. Han har inte hörts av sedan dess och allt tyder på att han mördades inne på konsulatet. Khashoggi har allmänt beskrivits som en demokratisk och frihetlig förkämpe som efterlyste reformer i sitt eget land och arabvärlden i stort. Såvitt jag kan bedöma är detta en delvis riktig beskrivning – men det är inte hela sanningen om den komplexe Khashoggi.

Jamal Khashoggi föddes i Medina i Sauadiarabien 1958 och tillhörde länge det saudiska etablissemanget med nära kontakter till kungahuset. På 1980-talet genomförde han flera intervjuer med Usama bin Ladin och kom att stå denne nära. Han sökte senare få Usama att överge terrorn som metod i politiken men misslyckades.

Khashoggi har också haft intima förbindelser med islamistiska Muslimska brödraskapet och var en anhängare av terrorgrupperingen Hamas i Gaza, som är en avläggare till brödraskapet. Khashoggi stödde också Hamas krigföring gentemot Israel.

I en artikel den 27 juli 2014 i den London-baserade pan-arabiska tidningen Al-Hayat, som har saudiska kopplingar, talade Khashoggi bland annat om ”the stubborn Palestinian combatant (Hamas)” i mycket uppskattande ordalag och uppmanade hela arabvärlden att stödja dess kamp mot Israel. https://www.frontpagemag.com/point/271678/jamal-khashoggi-cheered-hamas-war-israel-daniel-greenfield#.W8jvEXJ51U8.twitter

Khashoggis inställning till Nazitysklands förintelse av sex miljoner judar kan med en välvillig tolkning beskrivas som problematisk. Ty samtidigt som han, uppenbart osant, förnekade att arabvärlden skulle ha problem med synen på Förintelsen gjorde han betydande ansträngningar i syfte att förringa och tona ner dess betydelse.

”Everyone has its own Holocaust”, påstod Khashoggi i en intervju i Jerusalem Post 2007 och hävdade att det som palestinaaraberna kallar nakba (katastrofen), det vill säga utropandet av Israel som judisk stat den 15 maj 1948, inte var annorlunda än Förintelsen. Som han också jämförde med mongolernas plundring av Bagdad 1258. https://www.jpost.com/Arab-Israeli-Conflict/Khashoggi-to-Post-in-2007-Nakba-no-different-than-Holocaust-569516

Jamal Khashoggi föll offer för det saudiska etablissemang han själv länge tillhörde.

De så kallade palestinierna fortsätter att uppmärksamma vad de kallar Nakbadagen varje år med olika typer av våldsamma anti-israeliska excesser. Läs gärna min bloggtext om sanningen bakom nakba här: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/16/palestinsk-historik-sanningen-om-nakbadagen/

Jamal Khasshoggi har förvisso svarat för förtjänstfulla insatser i det han belyst det tilltagande förtrycket i arabvärlden i allmänhet och hemlandet Saudiarabien i synnerhet. 2017 lämnade han Saudiarabien och bosatte sig i USA och blev krönikör i Washington Post; han medarbetade också i Al-Jazeera och andra publikationer. Det finns emellertid ingen anledning att. mot ovanstående bakgrund, och det faktum att han städse rörde sig i våldsamt antisemitiska kretsar, skönmåla hans person.

Uppgifter gör gällande att Jamal Khashoggi mördades på ett synnerligen barbariskt sätt av ett team utskickade vålsdverkare vilka skall ha anlänt till Istanbul kort tid innan Khashoggi försvann. Hans öde är inte ett jag önskar någon människa. Oavsett om mördarna agerade på ett för Saudiarabien oönskat sätt eller ej kommer händelserna i Istanbul att på ett oåterkalleligt sätt skada landet och troligen också få återverkningar på den intrikata maktbalansen i Mellanöstern. https://abcnews.go.com/International/friend-jamal-khashoggi-journalist-killed-barbaric-turkish-officials/story?id=58569969

Saudiarabien har sedan Kriget i Persiska viken 1991 utgjort en viktig samarbetspartner för USA, västvärlden och även Israel. Om mordmisstankarna stärks ytterligare – vilket nästan säkert kommer att ske – kommer Trump-administrationen tvingas straffa Saudiarabien på något sätt. Frågan är hur detta kommer att ske.

 

 

Något måste göras åt Nordkorea!

Världens värsta diktatorer: Nordkoreas Kim Jong-un och Syriens Bashar al-Assad.

Den så kallade Demokratiska folkrepubliken Korea – Nordkorea – har ända sedan Koreakrigets dagar (1950-53) utgjort en osäkerhetsfaktor på den globala arenan.Mer om Koreakriget, som ännu inte avslutats formellt trots vapenstilleståndet 1953, här: http://www.svt.se/nyheter/utrikes/koreakriget-kriget-som-aldrig-slutade

Förutom det ständigt överhängande invasionshotet mot grannlandet Sydkorea har kommunistregimen i Pyongyang genom åren genomfört otaliga terrordåd och provokationer – bombattentat, flygplanssprängningar, terrorattacker, politiska lönnmord, kidnappningar, kärnvapenutveckling etcetera.

Det mest spektakulära av alla nordkoreanska illdåd genomfördes den 29 november 1987, då det sydkoreanska passagerarplanet Korean Airlines (KAL) 858 sprängdes över Indiska oceanen på väg till Thailand varvid 115 människor omkom. De båda nordkoreanska agenterna Kim Hyun-hui, född 1962 och dotter till en nordkoreansk diplomat, och en äldre man som hette Kim Seung-il, hade i Bagdad placerat en väska apterad med sprängmedel på planet, som de följde med till Abu Dhabi i Förenade arabemiraten. https://en.wikipedia.org/wiki/Korean_Air_Flight_858

När de båda terroristerna, som handlade på direkt order från Nordkoreas blivande diktator Kim Jong-il, då andreman efter fadern Kim Il-sung, spårats upp och gripits i Bahrain begick Kim Seung-il självmord med hjälp av en cyanidampull dold i en cigarett. Hans kvinnliga kollega Kim Hyung-hui, även känd som Ok Hwa, försökte ta livet av sig med samma metod men hindrades i sista stund.

Kim Hyun-hui dömdes till döden för sprängningen av KAL 858 1987 men benådades av president Roh Tae-woo.

Hon fördes till Sydkorea och dömdes till döden men benådades av president Roh Tae-woo. 1993 utkom hennes memoarbok The Tears of My Soul. Intäkterna från bokutgivningen donerade Kim till terroroffren. I boken berättar Kim om hur hon hjärntvättats av de nordkoreanska myndigheterna till att tro, att terrordådet skulle påskynda en återförening av de båda koreanska staterna. Hon menar själv att hon är värd att dö som straff för det hon gjort.

I en intervju med australiensiska ABC ger Kim Hyun-hui följande förklaring till Nordkoreas satsning på att utveckla kärnvapen:

De har satt galenskapen i system. För att kontrollera befolkning och utöva påtryckningar på Sydkorea och USA för att få eftergifter. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16596521.ab

Det kommunistiska Kina är i dag Nordkoreas enda, låt vara motvilliga, allierade. Enligt den kinesiske utrikesministern Wang Yi kan en militär konflikt med Nordkorea i fokus utbryta ”i vilken stund som helst”. Varningen utfärdades sedan USAs president Donald Trump försäkrat att Förenta staterna kommer att ta itu med problemet Nordkorea även om kineserna skulle backa ur. För att visa att han menar allvar beordrade Trump en amerikansk örlogsflotta att förflytta sig närmare Koreahalvön. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/kina-varnar-for-krig-om-nordkorea-kan-bryta-ut-i-vilken-stund-som-helst

Det högst reella hot som Nordkorea utgör, inte bara kring Koreahalvön och i Nordostasien utan mot världsfreden i stort, bör givetvis tas på fullaste allvar. Frågan är dock vilka resurser Nordkorea har att sätta bakom sin ständigt flödande krigsretorik mot främst Sydkorea och USA. I en grandios militärparad i Pyongyang den 15 april, på 105-årsdagen (”Solens dag”) av den ”evige” presidenten Kim Il-sungs (1912-94) födelse, visade den nordkoreanska militären  upp nyproducerade interkontinentala missiler med  kapacitet att nå Nordamerika.

Nordkorea visade upp bland annat denna påstådda interkontinentala missil vid en militärparad i Pyongyang den 15 april. Eller är det bara ett tomt plåthölje?

Detta var i alla fall vad som påstods. Kommunistregimen i Nordkorea är dock känd för att använda desinformation och grundlös propaganda, ofta med anknytning till kärnvapen, i akt och mening att skrämma vettet ur omvärlden i syfte att utverka eftergifter: om vi inte skall bomba skiten ur er får ni vara så goda att ge oss fördelar! De skräckinjagande plåtschabraken i Pyongyang kan i detta perspektiv vara inget annat än tomma plåthöljen.

Potenta missiler med kärnvapenkapacitet eller tomma plåthöljen – Nordkorea genomför gång efter annan olika typer av rakettester, trotsande alla uppmaningar och varningar från den internationella kommuniteten. Senast tidigt denna morgon, den 16 april 2017, försökte den nordkoreanska militären skjuta upp en oidentifierad missil i Sinpo-området i södra Hamkyong-provinsen på landets östkust. Försöket, som slutade med att missilen exploderade vid start, har bekräftats av amerikansk militär. http://www.expressen.se/nyheter/nordkorea-misslyckades-med-missil-uppskjutning/

I ljuset av detta praktfiasko kan man sannolikt sluta sig till att Nordkoreas försäkringar om att man kan nå mål till och med i USA är mer luft än verklighet.

Något måste göras åt Nordkorea – frågan är bara vad.

Icke desto mindre framstår Nordkorea som ett hot mot världsfreden, särskilt med tanke på den bisarre diktator som nu har makten. Kim Jong-un  kallas ibland ”världens farligaste man”. Kim föddes den 8 januari 1983, 1984 eller 1986 och är son till Kim Jong-il (1941/42-2011) och dennes tredje hustru. Han kallas ”den store efterträdaren”, det vill säga efter sin farfar Kim Il-sung (”republikens evige president”) och Kim Jong-il (”den käre ledaren”).

Efter Kim Jong-ils död den 17 december 2011 utsågs Kim Jong-un till Nordkoreas ledare och tilldelades året därpå den militära titeln wonsu (marskalk). Han har säkrat sin ställning genom omfattande utrensningar i partileden samt publika massavrättningar över hela landet. Kim har heller inte tvekat att avrätta medlemmar i sin egen släkt i syfte att konfirmera sin egen makt. Således lät han i december 2013 avliva mordbrodern Jae Song-thaek, enligt vissa uppgifter genom att låta honom sönderslitas av hundar. Kim ansåg att Jae hade fått för stark ställning. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/03/nordkorea-kim-jong-uns-morbror-blev-sondersliten-av-hundar/

Kim Jong-nam – Kim Jong-uns senaste familjeoffer.

Det senaste familjeoffret för Kim Jong-uns ambitioner var den landsflyktige halvbrodern Kim Jong-nam (1971-2017), som giftmördades i januari i år på Kuala Lumpurs internationella flygplats av två kvinnor från Indonesien respektive Vietnam, vilka som försvar hävdat att de blivit ombedda att delta i ett practical joke. De slängde en vätska innehållande nervgiftet VX i ansiktet på Kim, som kort därpå avled.

Kim var tidigare påtänkt som fadern Kim Jong-ils efterträdare men dumpades efter att ha gripits i samband med att han försökt ta sig in illegalt i Japan för att besöka Disneyland där.http://edition.cnn.com/2017/02/28/asia/kim-jong-nam-murder-charges/

Över hela det gravt misskötta och kroniskt svältande Nordkorea finns enligt olika vittnesmål 36 slavarbetsläger i vilka 150 000-200 000 människor lever under obeskrivligt inhumana och eländiga förhållanden. Lägren spelar en central roll i den nordkoreanska ekonomin – fångarna bryter viktiga naturtillgångar som kol, järn och guld. I lägren placeras människor, bland dessa hela familjer och släkter, som av de styrande kommunisterna anses utgöra ett hot mot det strikt indelade nordkoreanska klassamhället. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/02/25/nordkorea-infor-internationella-brottmalsdomstolen-i-haag/

Lyckat möte: Kinas president Xi Jinping besökte USAs president Donald Trump i Florida.

Förenta staternas president Donald Trump inser att problemet Nordkorea måste åtgärdas förr eller senare, förhoppningsvis i samarbete med Folkrepubliken Kina som i praktiken är den enda främmande makt som hittills velat ha något att göra med den besvärlige grannen. Den 6 april tog Trump emot Kinas president Xi Jinpeng på sin privata klubb Mar-A-Lago i Palm Beach i Florida i vad som tycks ha varit ett framgångsrikt möte. http://abcnews.go.com/Politics/video/trump-meets-chinas-president-xi-jinping-46637108

Om och i så fall på vad sätt Kina kommer att stödja USAs kommande sannolika aktioner mot Nordkorea är oklart, men vad vi vet är att Kina stoppat all import av kol från Nordkorea och tycks vara inställt på att efterkomma FN-sanktionerna mot Nordkorea. http://www.di.se/nyheter/kina-stoppar-all-import-av-kol-fran-nordkorea/

64 år efter vapenstilleståndet i Koreakriget befinner sig Koreahalvön återigen i det internationella blickfånget. Situationen är, som det brukar heta, volatil (instabil), och kan mycket väl komma att bli explosiv. Donald Trump har antytt att USA kommer att agera på något sätt, och frågan är om inte detta faktiskt är helt nödvändigt. Från kinesiskt håll har det sagts att ”alla är förlorare” om det nuvarande instabila läget resulterar i krig.

Jag tror emellertid risken är överhängande att alla, utom Kim-regimen, i ännu högre grad förlorar på att Nordkorea tillåts fortsätta hota allt och alla som gjorts hittills. Något måste göras, och det innan Nordkorea hunnit finslipa sin missil- och kärnvapenkapacitet. Som jag ser det måste den omänskliga regimen i Pyongyang försvinna – för gott. Nu kan vara det bästa läget att slå till.

 

 

 

.

 

 

 

Mer eller mindre förvirrat om Bryssel-terrorn

Två dagar efter de blodiga terrordåden i Bryssel, som Islamiska staten (IS) föga oväntat tog på sig, kan det konstateras att 31 människor omkom och 260 skadades som en följd av de tre bombdetonationerna på flygplatsen Zaventem samt i tunnelbanan. Illdåden har hyllats av muslimska trosbekännare på flera twitterkonton: http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/835804-sa-hyllas-terrordaden-i-bryssel-pa-internet

Det kan också dessvärre konstateras, att det förekommit åtskilliga mer eller mindre förvirrade kommentarer i anslutning till IS-dåden här hemma. Jag redovisar nedan några av dessa utan inbördes rangordning.

Lena Mellin, kolumnist på Aftonbladet, har stått för ett av de märkligare yttrandena den 22 mars: ”Men enligt regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin, ska man komma ihåg att de mord som utförts av extremister under de senaste tjugo åren har utförts av högerextremister, inte av jihadister. Att faran än så länge ser ut att komma från färre håll än i Bryssel inger en gnutta hopp denna tunga dag.”

Mellin tycks således på fullaste allvar mena, att det är mer hoppingivande när högerextremister begår vansinnesdåd än när islamister gör det. Och vad menar hon med att alla politiska mordattentat utförts av högerextremister? Det enda, förutom Breiviks mordorgie i Oslo 2011, som bär extremhögerns signum är väl massakern i Bologna 1980 då 85 människor miste livet. https://en.wikipedia.org/wiki/Bologna_massacre

 Verkligheten hann till slut upp Khadaffi, som beordrade sprängningen av ett amerikanskt flygplan över den skotska byn Lockerbie.

I övrigt har den vänsterextrema baskiska separatiströrelsen ETA samt likaledes vänsterextrema IRA utfört ett antal attentat i Nordirland respektive Spanien. 1988 exploderade ett amerikanskt flygplan över skotska Lockerbie i vad som visade sig vara ett illdåd beordrat av Libyens diktator Muammar Khadaffi (den svenske FN-diplomaten Bernt Carlsson omkom med alla 259 ombord; elva omkom på marken). Under 2000-talet har islamister slagit till i, förutom Mellanöstern, bland annat New York, London, Madrid och Paris och nu alltså Bryssel. Om Lockerbie-katastrofen här:https://sv.wikipedia.org/wiki/Lockerbieattentatet

Men enligt Lena Mellin skall vi tydligen glädjas åt att massakern i Bologna för 36 år sedan utfördes av en nyfascistisk grupp i Italien. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article22490353.ab

Flera aktiva muslimer har tagit avstånd från Bryssel-attentaten, vilket givetvis är glädjande, men vägrar samtidigt inse att de är utflöden av en låt vara radikal men ändå tolkning av Muhammeds ord och gärningar. Muslimske teologen Salahuddin Barakat menar den 23 mars: ”Men dåden har inget med islam att göra. /…/ Det finns inte någon som helst grund i den muslimska traditionen som stöder den här typen av avskyvärda handlingar.” http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article22499884.ab

 ”Det har inget med islam att göra.”

Abdelhak Lahouaichri, ordförande i Muslimska föreningen i Ljungby, har den 23 mars uttalat sig på följande sätt i tidningen Smålänningen: ”Det har inget med islam att göra. De som gjort det här är icke-muslimer. /…/ Enligt islam är det en stor synd. De är inte muslimer, de är stora idioter. Islam har kommit för att sprida frid. Det gör ont att vår religion är inblandad i sådana här smutsigheter.” http://www.smalanningen.se/article/inget-med-islam-att-gora/

Med all respekt för Lahouaichris avståndstagande från våld och terror kan han inte gärna vara omedveten om, att islam kunnat spridas runtom i världen endast genom erövringskrig och blodbad ända från krigsherren Muhammeds dagar på 600-talet och framåt. Det var muhammedanska makthavares övervåld mot kristna i Det heliga landet i början av medeltiden som ledde till korstågen, som muslimer tjatar om än i dag.

Och i denna stund finns massor av muslimska teologer, präster och ledare som tolkar islam på ett helt annat sätt än vad ordföranden för Muslimska föreningen i Ljungby gör. Frågan är då varför vi skall tro på att hans tolkning av religionen i fråga är den mest korrekta, och inte på de muslimska röster som menar att det är rätt med mord, terrorism och våldtäkter. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/03/13/islamska-foretradare-om-att-doda-valdta-och-att-jorden-ar-platt/

 Visst ja, Breivik var ju inte muslim…

Statsminister Stefan Löfven har dragit sitt strå till förvirringsstacken genom att, förutom de sedvanliga självklarheterna om ”avskyvärda dåd”, ”vi får aldrig acceptera terrorism” och ”våra tankar går till offren och deras anhöriga”, dra in en galen massmördare från Norge i sammanhanget.

I en intervju med SVT Aktuellt sade Löfven bland annat följande: ”Jag vill påminna om att en av de största terroristerna vi haft i Europa, Breivik, var allt annat än muslim.” http://nyheteridag.se/lofven-en-av-de-storsta-terroristerna-vi-haft-i-europa-brevik-var-allt-annat-an-muslim/

Vilket får oss alla att känna oss bättre till mods, eller hur?

Förra S-ledaren Mona Sahlin, till i juni nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, har inte precis bidragit till större klarhet i diskussionerna om Bryssel-dåden. I ett debattinlägg tillsammans med Hans Olsson, ordförande för Brottsförebyggande centrum i Värmland samt Åsa Bergenheim, rektor vid Karlstads högskola, på tidskriften Dagens Samhälles nätsajt hävdar hon den 23 mars bland annat att ”Sverige befinner sig på ett sluttande plan”:

Bryssel 22 mars 2016. Ytterligare en plats och ett datum att lägga till listan över terrorns blinda hat. /…/ I arbetet kring våldsbejakande terrorism  pratar vi ofta om att vit-maktrörelser, vänsterautonoma och fundamentalistiska religiösa grupper utgör hot mot vår demokrati. /…/ Men alltför ofta är det på chattforum, i kommentatorsfält och på sociala medier dessa hot börjar växa för att sedan sippra ut i verkligheten i form av det hat som ger extremister sin näring. Vi får därför inte bara betrakta den som utför våld som våldsbejakande. Ett stort ansvar vilar också på författaren till de texter som sporrar aktivisten till handling. http://www.dagenssamhalle.se/debatt/sverige-befinner-sig-pa-ett-sluttande-plan-23711

Här lyckas Sahlin, Olsson och Bergenheim alltså med det rätt imponerande konststycket nästan framställa terroristerna som offer för hatfyllda nättexter av olika slag. Sahlin et consortes har som synes också märkligt svårt att skuldbelägga islamism och jihadism för det extremvåld som dessa – och endast dessa – står för i dagens läge.

 ”Vi får därför inte bara betrakta den som utför våld som våldsbejakande.”

I stället nämns i ovanstående uppräkning allra först ”vit-maktrörelser”, därefter ”vänsterautonoma” och först därefter ”fundamentalistiska religiösa grupper” i allmänhet – precis som om exempelvis Livets ord, Mormonerna eller Jehovas vittnen vore lika terrorglada som jihadisterna. Riksdagsledamoten Robert Stenkvist (SD) har med all rätt ilsknat till på Sahlins uppseendeväckande svamlande och menar i sin blogg Dissidenten Stenkvist den 24 mars: ”Det sluttande planet är vår nationella säkerhetssamordnare Sahlin.”

Stenkvist menar som slutkläm på sin bloggtext att Sahlin snarast bör entledigas från sin ansvarsfulla position, till vilket man endast kan säga ja och amen. Även om den katastrofala Mona Sahlin i skrivande stund bara har ett par månader kvar på sitt förordnande. Ambassadör i inre Mongoliet nästa?https://stenkvist.wordpress.com/2016/03/24/det-sluttande-planet-ar-var-nationella-sakerhetssamordnare-sahlin/

I SVT Opinion skriver den bekante imamen i Eskilstuna, Abd al-Haqq Kielan alias Leif Karlsson (även verksam i Islamiska föreningen i Stockholm), den 24 mars att ”Nu måste muslimerna stå upp mot terrorn”. Hurra, tänkte jag när jag läste denna rubrik, äntligen ett ordentligt avståndstagande från den jihadistiska terrorismen från en ledande muslim i Sverige. När jag tagit del av resten av artikeln var jag inte längre lika entusiastisk.

”Nu har det hänt igen”, inleder Kielan sin betraktelse. ”Nya blodiga attacker har riktats mot kvinnor, barn, civila – helt oskyldiga människor – i avsikt att skapa skräck och förstöra det mänskliga samhället. Precis de saker som islam förbjuder. /…/ Vi är klämda mellan terrorister på ena sidan och främlingsfientliga politiska grupper på andra sidan.”
http://www.svt.se/opinion/article7358744.svt

 Imam Kielan: svensk muslim.

Jag tror att en förutsättning för att den reformation islam så väl behöver skall komma till stånd är, att imam Kielan och alla andra verserade muslimer – ty sådana finns förvisso – någon gång inser, att islam visserligen kan tolkas på ett fredligt sätt men även genom Muhammeds ord, gärningar och efterföljd inbjuder till radikala tolkningar. Kielan med flera må upprepa sin ramsa ”Det har ingenting att göra med islam” in absurdum, men vem som helst kan se att verkligheten är annorlunda beskaffad.

Abu Bakr al-Baghdadi, den så kallade ”osynlige kalifen” som står i ledningen för Islamiska staten (IS), är otvivelaktigt väl så mycket muslim och slängd i Koranen som den 30 år äldre Kielan. Född i Samarra i Irak 1971 var al-Baghdadi (som är en pseudonym) 1994-2004 verksam som präst och böneledare i en mindre moské i Bagdads utkanter. Enligt en uppgift skall han även ha ett irakiskt doktorat i islamisk teologi. Sedan blev han ledare för en grupp inom al-Qaida i Irak innan han 2010 framträdde som ledare och ”kalif” för IS.

Jag hyser viss respekt för imam Abd al-Haqq Kielan. Han berättade under ett föredrag i Stockholm jag hörde för några år sedan om sin omvändelse till islam, att hans idé om islamsk kultur och islamskt sätt att vara är civiliserade konversationer om religion och filosofi över små koppar kryddat kaffe på arabiskt vis. Ungefär som när vår fiktive detektiv Ture Sventon umgås med sin vän herr Omar.

Det låter verkligen jättetrevligt. Dessvärre finns dock också en annan sida av islam, vilken imam Kielan naturligtvis  är lika väl medveten som både denna bloggare och de ”främlingsfientliga politiska grupperna” Kielan hänvisar till ovan – liksom alla som någon gång studerat islam i teori och praktik – är.

 ”Rolexkalifen” al-Baghdadi: irakisk muslim.

Det är den islam som, helt enligt profetens anvisningar, i en stor del av arabvärlden följer sharialagen med allt vad denna innebär av halshuggningar, stenande av kvinnor, piskande, stympande och avrättning av konvertiter från islam. Det är den islam som erövrar mark för den enda rätta tron genom erövringskrig, våld och terror.

 

Saddams massförstörelsevapen smugglades till Assad i Syrien

Georges Sada beskriver hur Saddam Hussein lyckades dölja massförstörelsevapnen.

http://www.theatlanticwire.com/global/2012/07/did-syria-receive-its-chemical-weapons-saddam/55142/

Oavsett vilka sida i Syrien-konflikten som använt kemiska vapen står det klart att sådana vapen finns i Syrien. Enligt en tidigare Saddam-general smugglades massförstörelsevapen från Irak till Syrien innan USAs invasion utbröt 2003, vilket förklarar varför amerikanerna inte hittade några.

General  Georges Sada (född 1939), en kristen med assyrisk bakgrund, var en av Saddam Husseins mest aktade militära rådgivare men välkomnade Saddams fall från makten sedan befrielsekriget i Irak brutit ut den 19 mars 2003. I sin bok Saddam´s Secrets (på svenska Saddams hemligheter, Livets Ords förlag 2006) beskriver Sada bland annat i detalj hur smugglingen av massförstörelsevapnen gick till.

Se länken överst samt även denna:

http://www.nysun.com/foreign/iraqs-wmd-secreted-in-syria-sada-says/26514/

General Sada var under sin militära karriär inblandad i genomförandet eller planerandet av strategiska operationer under tre krig: Sexdagarskriget 1967, Oktoberkriget 1973 samt ett föga känt angrepp med flera nervgaser som Saddam ville att flygvapnet, där Sada tjänstgjorde, skulle utföra mot Israel 1990. Angreppet frös dock dessbättre inne.

General Sada i irakisk uniform.

Sada är mycket kritisk till den USA-ledda koalitionens agerande under Kriget i Persiska viken 1991. Efter att ha krossat allt motstånd fanns möjligheten att inta Bagdad och störta Saddams folkmördande förtryckarregim. I stället drog man sig tillbaka, vilket skulle komma att kräva otaliga liv: Saddam utkrävde en gruvlig hämnd på de befolkningselement han uppfattade hade gått fiendesidans ärenden.

Georges Sada har inga höga tankar om Saddam Hussein. I sin bok skriver han (sidan 74):

Värst av allt var att han brandskattade landets rikedomar för sina palats, sina personliga nöjen och sin egen makt. Han utvidgade arméns resurser till att omfatta 6400 tanks, 40 artilleriregementen, mer än 1000 stridsflygplan och avancerade vapen för alla militära grenar. Dessutom lät han uppföra 68 luxuösa palats runtom i landet för sin egen räkning. Han såg till att alla intäkter från oljefälten gick direkt till honom, och han tvekade inte att använda landets rikedomar till att bygga allt fler raketer utrustade med kemiska stridsmedel. 

Enligt Sada försökte den irakiske diktatorn även anskaffa avancerade kärnvapen och lockade många atomforskare till Irak. Al-Qaidas terrorattacker mot USA den 11 september 2001 fungerade som en väckarklocka för USA och västvärlden, och i sitt tal till nationen den 29 januari 2002 namngav president George W. Bush länderna Iran, Irak och Nordkorea som ”ondskans axelmakter”.

General Sada, som efter en imponerande karriär inom det irakiska flygvapnet avancerat till att bli en av Saddam Husseins närmaste militära rådgivare, menar att invasionen 2008 – ”befrielsekriget” som han kallar den – var det enda sättet att stoppa galningen Saddam, som inte hade nämnvärt låtit sig bekomma av sanktionerna som tidigare riktats mot hans regim utan i stället låtit landets befolkning ta stötarna i form av hunger och brist på de flesta förnödenheter.

Saddam skall även ha haft långtgående planer på att lägga hela arabvärlden under sig, och mycket tyder på att han såg sig själv som en inkarnation av den fornbabyloniske härskaren Nebukadnessar. Sada belyser i sin bok också den enorma korruptionen i Irak såväl som i FN, en följd av projektet ”Olja i utbyte mot mat”.

President Bush och hans medarbetare har kritiserats och förlöjligats för att de, som den huvudsakliga motivationen bakom angreppet mot Irak, felaktigt påstått att Saddam Hussein förfogade över massförstörelsevapen av typ kemiska och biologiska stridsmedel. Sant är att några sådana inte upptäcktes av de invaderande styrkorna hur mycket de än letade.

Saddam strax efter tillfångatagandet.

General  Georges Sada är emellertid helt säker på sin sak: Saddam hade tillgång till sådana vapen och använde dem mot den egna befolkningen efter kriget 1991 samt planerade att använda dem mot Israel. De FN-inspektörer som arbetade på plats i Irak under svåra förhållanden med att söka efter olika typer av vapen hittade under mellankrigsperioden 1991-2003, förklarar Sada,  förutom handeldvapen och konventionella vapen även många olika typer av vapen och ammunition som var förbjudna. Dock lyckades man inte spåra upp några så kallade massförstörelsevapen.

På sidorna 241-242 i Sadas bok heter det;

Saddam hade möjlighet att snabbt flytta och återuppbygga tillverkningsapparatur, och han lyckades gömma många av dessa vapen tillsammans med råmaterial för tillverkning av massförstörelsevapen…Saddam var fast besluten att använda sig av massförstörelsevapen, och han skulle inte tveka att använda dem mot sina fiender. Kunskapsnivån bland forskarna som arbetade med att utveckla våra kärnvapen var mycket hög, men det var svårt att anskaffa den speciella utrustning som krävdes för detta arbete. Saddam hade mycket ambitiösa mål beträffande kärnvapenutvecklingen, men vi hade inte hunnit lika långt med kärnvapenprogrammet som med biologiska och kemiska stridsmedel. Dessa vapen var mycket avancerade, och vi hade gott om dem.   

Saddam agerade enligt general Sada mycket slugt. När han misstänkte att inspektörerna skulle upptäcka något på en viss plats lät han förstöra allting, men inte ens då var någonting egentligen förstört: forskarna var fortfarande i besittning av sin kunskap och sina pengar, och när tiden bedömdes vara den rätta fortsatte de helt enkelt igen. Strax före krigsutbrottet 2003 jobbade regimen i Bagdad frenetiskt med att utplåna spåren av massförstörelsevapnen och var så framgångsrik i detta arbete, att hart när hela världssamfundet – inklusive chefen för FNs inspektionsstyrka, den förre svenske utrikesministern (FP) Hans Blix – lät sig luras.

Hans Blix: bortfintad av Saddam.

När invasionsstyrkorna sedan inte hittade några massförstörelsevapen blev kritiken mycket hård mot Bush-administrationen, vilken kritiserades för att ha startat Irak-kriget på ”falska grunder”.

General Georges Sada förklarar dock på sidan 243 hur det i verkligheten låg till:

Min situation är annorlunda, som en före detta general som inte bara såg dessa vapen användas på order av landets  flygvapenchef och president. Jag vet också namnen på en del av dem som var inblandade i utsmugglandet av massförstörelsevapen ur Irak under 2002 och 2003. Jag vet namnen på tjänstemännen i bulvanföretaget SES som mottog vapnen från Saddam. Jag vet hur och när de transporterades ut ur Irak. Jag känner även till antalet och vilka typer av flygplan som faktiskt användes till detta, och andra fakta av liknande slag.   

Rent konkret gick utsmugglingen av kemiska och biologiska vapen till så, att Saddam gjorde bruk av en naturkatastrof i grannlandet Syrien sommaren 2002 – en fem kilometer lång bevattningsdamm brast – för detta ändamål. Från Irak avgick ett stort antal flygplan och lastbilar som, förutom hjälpsändningar till de nödställda syrierna, även var lastade med massförstörelsevapen. Totalt skedde enligt Sada 56 flygningar med kommersiella plan av typ Boeing 747 respektive 727. Materielen togs om hand av vapenspecialister som lovade att förvara den i Syrien tills vidare.

Planerna, berättar general Sada, hade dragits upp som en ren affärsuppgörelse och kostade regimen i Bagdad enorma summor. Chefsarkitekter bakom avtalet var Ali Hussein al-Majid (den ökände ”Kemiske Ali”) samt den syriske generalen Abu Ali, en kusin till Syriens diktator Bashar al-Assad.

Det grymma kriget i Syrien visar inga tecken på att bedarra.

Det är med intill visshet gränsande sannolikhet dessa vapen som kommit till användning av den syriska Assad-regimen i kriget mot rebellrörelsen. Att upprorsmännen skulle ha lyckats med konsstycket att stjäla de säkerligen hårdbevakade massförstörelsevapnen tror jag inte riktigt på. Assad har fått inhösta vissa sympatier från delar av världssamfundet på grund av sin kamp mot rebellrörelsen, av vilken betydande delar är islamistiska jihadister.

Detta gör dock inte Assad till någon hjälte. Mycket långt därifrån. Han efterträdde sin far som enväldig diktator 2000 och har utmärkt sig för stor hänsynslöshet i sin strävan att krossa den demokratiska motståndsrörelse, som börjat utmana hans maktställning. Det var denna omedgörliga attityd som gjorde att även islamisterna i Syrien och omvärlden snart var involverade i ett krig som det är omöjligt att se några vinnare i.

Användandet av kemiska vapen i Syrien visar slutligen en sak: George W. Bush och hans medarbetare hade alldeles rätt. Saddamregimen hade verkligen massförstörelsevapen men lyckades alltså utplåna alla spår efter dessa i Irak just före invasionen i februari 2003. Personligen tycker jag dock alldeles för mycket när det gäller invasionen av Irak har hängts upp på massförstörelsevapnens vara eller icke vara.

En amerikansk hjälte: president George W. Bush.

Enbart det faktum att Saddam Hussein avsattes och senare hängdes motiverar, som jag ser det, angreppet. Om Saddam fått hållas hade han sannolikt kastat världen in i en brand utan motstycke i  historien. Om det är någon som förtjänar hjälterollen i denna historia så är det förvisso George W. Bush.

Manning: förrädaren som kan bli fredspristagare

Bradley Manning leds in till en session i rättegången.

I maj 2010 greps den då blott 22-årige amerikanske armésoldaten Bradley Manning på en militärbas nära Bagdad, misstänkt för att ha stulit och lämnat ut över 700 000 sekretessbelagda dokument om USAs aktiviteter i Afghanistan och Irak till Wikileaks som därefter offentliggjorde dem.

Domen kom den 30 juli 2013, då Bradley Manning av en domstol i Fort Meade, USA dömdes skyldig på 19 av de 22 åtalspunkterna. Däremot frikändes han från det grövsta brottet – högförräderi – och ansågs därmed inte ha hjälpt fienden. Enligt en underrättelseexpert har Mannings läckage heller inte lett till att någon amerikan dödats.

När detta skrivs avvaktar världen alltjämt straffet för Mannings mycket allvarliga brott mot amerikansk säkerhetslagstiftning. Det har spekulerats i att han kan komma att dömas ända upp till 150 års fängelse, eller att straffet i alla fall blir hårt. Frågan är dock om amerikanska myndigheter vill se Manning som en ännu större martyr än han redan betraktas som i vissa kretsar. En vild gissning från min sida blir därför att straffet blir förhållandevis milt.

För Assange är Manning – surprise –  ”en hjälte”.

När domen mot Manning föll uttalade Wiklileaks grundare, den höggradigt narcissistiske vänsterextremisten Julian Assange, icke oväntat från sitt tillhåll på Ecuadors ambassad i London att Manning är att anse som ”en hjälte”. Den senare har därtill nominerats som mottagare av Nobels fredspris 2011 och 2012, och om nomineringarna fortsätter att komma in till den norska kommitté som delar ut priset skulle det inte förvåna mig ett dugg om han till slut får det.

Samma kommitté utsåg som bekant den nyvalde presidenten Barack Obama som mottagare av fredspriset 2009 med den luddiga motiveringen, att Obama ”tänt ett framtidshopp”:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fredspriset-till-barack-obama/

Det skulle se minst sagt märkligt ut om Bradley Manning skulle få samma pris därför att han aktivt saboterat Obamas så kallade fredspolitik. Men av den norska gaggjunta som delar ut priset kan man förmodligen vänta sig det mesta.

Obama fick Nobels fredpris 2009. Skall Manning få samma pris för att ha saboterat Obamas ”fredspolitik”?

Bradley Manning, född i Oklahoma 1987 och som enligt vissa uppgifter är homosexuell, är en osannolik hjältegestalt med sina 157 centimeter över havet och med sin till ren idioti gränsande övertygelse, att man är berättigad att stjäla och bidraga till att hundratusentals av fosterlandets hemliga dokument offentliggörs över hela världen. Manning har kanske inte direkt överlämnat dokumenten till fienden, men genom Wikileaks publicering av dem har samma fiende ju de facto ändå fått tillgång till dem.

Så – nej. Bradley Manning är ingen hjälte. Inte heller är han någon martyr. Han är en förrädare, och en sådan hör hemma framför en exekutionspluton eller i fängsligt förvar.