Dröm med Putin…

Vladimir Putin i en limousine utanför Vatikanen.

Jag är ingen drömmare – det vill säga de drömmar jag har nattetid saknar oftast skönjbart budskap och är mestadels till synes helt obegripliga och förvirrade/förvirrande. För det mesta glömmer jag dem per omgående.

I natt bjöd emellertid Jon Blund på en under alla omständigheter rätt anmärkningsvärd dröm, som jag tänkte skriva några rader om här innan den försvinner i glömskans töcken. Det blir alltså en av de mera udda bloggtexter jag brukar tota ihop när andan faller på.

Det började med att jag och min framlidna hustru Marika var bjudna till ett större party som en av mina bästa och äldsta vänner, bosatt på Lidingö, anordnade. När vi började röra oss bland de övriga gästerna upplevde jag att jag hade glömt ta på mig byxorna. Så var det nu inte, jag hade dem dessbättre på visade det sig.

På festen kom jag i samspråk med en gammal kvinnlig vän, vi kan kalla henne Eva, som jag tidigare känt en viss dragning till. Litet överraskande var att hon, som var absolutist och icke-rökare, liksom jag både rökte och drack alkohol. Vi gick ut utanför huset, som dock inte alls tillhörde min vän och hans hustru på Lidingö utan snarare var min fasters i Rönninge.

Lidingöbron.

När Eva och jag stod och utbytte gamla minnen dök en flott, svart limousine modell större upp. I limousinen satt bland andra passagerare ingen mindre än Vladimir Putin (som jag dock bara såg flinten i bakifrån-perspektiv på)!

Eva tog plats i limousinen liksom jag. Chauffören tog oss på en färd i anslutning till vad jag uppfattade som Lidingös vattennära delar, men helt otippat hamnade vi på en liten skogsväg ute i bushen någonstädes. Putin och alla andra passagerare, vars antal tycktes ha utökats betydligt under färden, klev ur. Jag slog följe med en kraftig svart man, som ville sjunga Bellman-sången ”Så lunka vi så småningom” tillsammans med mig.

Strax innan jag vaknade befann jag mig med det övriga högtidsklädda sällskapet på nämnda skogsväg och väntade på nästa fas i limousinefärden. Jag antar jag förväntade mig att föras till en rysk ambassadbjudning eller liknande, det låg feststämning i luften.

Jon Blund bjöd på en rätt anmärkningsvärd dröm denna natt!

Där har ni hela historien. Delvis förvirrande men ändå i vissa stycken med viss mening. Ni får göra vad ni vill av allt detta, kära läsare, kom gärna med försök till tolkningar!

En afton med några goda vänner…och så litet Bellman

 Mitt sällskap denna kväll. Foto: Tommy Hansson

Det blev ju en ganska lyckad kväll det här också.

Men så åtnjöt jag också sällskap av mina förtroliga vänner mr. James Beam och mr. Dean Martin. Även hr. Pripp behagade infinna sig. Lägg därtill att jag i televisonen (SVT) hade nöjet  beskåda den norska filmen Fuck up om några sorgliga existenser, vilka var invecklade i allsköns sorglustiga kriminalfall med narkotisk anknytning.

Okej, okej, så jag kanske har varit nyktrare när jag skriver detta. Några stavfel kommer ni emellertid icke att finna, kära läsare. Jag har nu varit hemma med förkylning några dagar och hackat och hostat något väldeliga. Detta verkar nu vara å regress, utan tvivel med benägen medverkan av främst den välgörande mr. Beam.

Nu laddar jag så smått inför den traditionsenliga bluespicnicken på Torekällberget, den goda staden Söder Taelghias svar på Skansen, vilken löper av stapeln lördagen den 13 dennes. Jag måste bekänna att jag inte lyssnat mycket på musikgenren blues i mina dar, men en man som sålde begagnade CDs på Stora torget härförleden försäkrade mig om att jag faktiskt såg ut som en ”blueskille”.

 Utsikt från min balkong. Foto: Tommy Hansson

Min kära dotter Isabella, som är hemma på snabbvisit från studiestaden Glasgow, kommer att medfölja och stanna någon timme innan hon drar vidare från sin gamle grånade, giktbrutne far. Innan dess hoppas jag få tillfälle bjuda henne på en god middag, ihopkommen genom min icke föraktliga kokkonst. Sonen, Sebastian, föredrar sin mosters sällskap på en resa till Danmark och en konsert med Kylie Minogue.

Förliden afton har jag till del tillbringat å balkongen, inmundigande ovan nämnda drycker samt cashewnötter, till del framför TVn med tusenfotingtjejen Tussan som trevligt och glatt sällskap. Dean Martin har förstås avnjutits via CD-spelaren.

 Tussan på vardagsrumssoffan – alltid lika glad. Foto: Tommy Hansson

Det finns inte många botemedel mot ett kroniskt brustet hjärta, men de jag nyttjat ikväll besjungs redan av Bellman i Fredmans epistel numro 7 och får nog sägas vara ordentligt beprövade:

När jag ser dig, så tänk att jag finner
kyla, svalka, ro i mitt bröst
Ty med ditt glas du mig påminner
att mot kärlek finnes tröst

Mikael Samuelsson och Mats Bergström visar i följande helt obetalbara inspelning från 1990 att det finns en rad olika sätt att framföra denna sång:

https://www.youtube.com/watch?v=USTqvN4avTM

Godnatt med Cornelis

http://www.youtube.com/watch?v=Cjo1PZ4UIwg

Det är nu ett drygt kvartssekel sedan Cornelis Vreeswijk gick bort. Han är dock i hög grad ännu med oss i kraft av alla sina minnesvärda låtar. 2010 blev hans stormiga liv även förevigat i filmen Cornelis i regi av Amir Chamdin och med den norske sångaren Hans-Erik Dyvik Husby (”Hank von Helvete”) i titelrollen.

Jag har som godnattsång denna gång valt Vreeswijks finstämda ”Veronica”, som framkallar bitterljuva minnen hos mig. Lyssnade mycket på den åren 1971-72.

Cornelis Vreeswijk (1937-87).

Cornelis Vreeswijk föddes i Nederländerna 1937 och kom till Sverige och Ekerö som 13-åring. På 1960-talet blev han en av våra mest välkända trubadurer tillsammans med namn som Fred Åkerström och Skepparn (Gösta Cervin). Till skillnad från exempelvis den vänsterrabiate Åkerström var Vreeswijk dock aldrig särskilt politisk, även om det framgår av ett antal låtar att det sociala engagemanget var betydande.

Genombrottslåten bestod i ”Brevet från kolonien”, och denna tillsammans med ”Hönan Agda” var nog de mest kända numren på Cornelis repertoar. Förutom att framföra egna alster tolkade Vreeswijk exempelvis Bellman, Taube och Victor Jara. Cornelis Vreeswijk avled i levercancer vid 50 års ålder 1987. Sonen Jack, född 1964, för hans arv vidare.

Tillägnas min gymnasiekompis Bengt Grönwall.

En älskad sång

http://www.youtube.com/watch?v=79F_xxklGwc

Det börjar bli hög tid att säga god natt till er alla, kära läsare. Nåja, jag har ändå en som jag själv tycker välförtjänt semester. Tillbringar dygnet litet som jag tycker.

Jag säger natti-natti med Bellmans epistel nummer 72: ”Glimmande nymf, lämnad vid Cajsa-Lisas säng sent om en afton”, framförd av Fred Åkerström (1937-85) på sitt oefterhärmliga sätt.

Jag hörde denna sång första gången med Cornelis Vreeswijk i början på 1970-talet och tyckte mycket om den. Freds version är dock i mitt tycke den definitiva tolkningen, åstadkommen med unik inlevelse, kraft och känslighet. Jag kan inte värja mig, jag måste älska denna sång.

Jag vill gärna tillägna den alla dem jag saknar.

Carl Gustafs skål!

Hipp, hipp hurra för vår kunglige överbefälhavare!

I dag, den 30 april 2011, fyller Hans Majestät Konungen Carl XVI Gustaf 65 år. Efter hans frånfälle kommer han, trist nog, att kallas Karl XVI Gustav om nuvarande idiotiska stavningsregler för kungligheter bibehålls (vilket Gud förbjude).

Låtom oss därför önska vår älskade konung ett så långt liv som möjligt. Att döma av många bernadotters livsspann torde han bli minst 90 år gammal, kanske 100 med tanke på den i Sverige stadigt stigande genomsnittslivslängden.

Jag vill härmed bringa vår konung en lika enkel, djupt känd som underdånig hyllning i anledning av hans födelsedag. Han har fyllt sin svåra yrkesroll  med all ackuratess och är, tillsammans med sin fina familj, den förnämsta PR för Sverige som tänkas kan.

Som sann demokrat behöver jag heller inte välja mellan monarki och demokrati emedan den konstitutionella monarkin passar demokratin som hand i handske. Demokratin tål nog till och med viss ökad makt åt vår regent.

Ett äkta trefaldigt leve och därtill Guds välsignelse för konungen och hela hans hus!

Bellmans hyllningssång till den oförliknelige Gustaf III med anledning av dennes oblodiga statsvälvning 1772 kan med fördel användas som hyllning till vår nuvarande monark med det tänkta tillägget ”Carl” före Gustaf:

http://www.youtube.com/watch?v=BJclqZUG2R8