Påven i attack mot Trump om murar – omger sig själv med jättemur

 Bakom den här mäktiga muren finns Vatikanen och påven mitt i Italiens huvudstad Rom.

Påven Franciskus har skapat rubriker igen.

Den här gången gav han sig på den amerikanske presidentkandidaten Donald J. Trump. Innan han skulle lämna Mexiko under ett sexdagarsbesök i landet kommenterade påven Trumps uttalanden om att denne vill låta uppföra en mur längs mexikanska gränsen, detta i syfte att sätta stopp för den omfattande illegala invandringen från Mexiko till USA och låta mexikanerna stå för kostnaderna.

– Någon som hellre bygger murar än broar, var han än befinner sig, är inte en kristen, lät påven hälsa. http://www.nytimes.com/2016/02/19/world/americas/pope-francis-donald-trump-christian.html?_r=0

Donald Trump, som fortfarande leder det republikanska kandidatracet inför primärvalen i South Carolina och Nevada, kontrade med följande spådom:

-Den dagen IS attackerar Vatikanen kommer påven att be för Donald Trump som president. http://www.expressen.se/nyheter/sa-svarar-trump-efter-pave-franciskus-han/

 Vem är mest kristen – Trump eller Franciskus, båda med fallenhet för murar?

Något Trump också kunde ha pekat på är att påven själv omger sig med en bastant mur. Det är det ungefär 3200 meter långa befästningsverk som omger Vatikanen, en enklav i Rom som också är världens minsta statsbildning till både yta och befolkning.https://sv.wikipedia.org/wiki/Vatikanstaten

Jag vet inte om påven Franciskus är förtrogen med uttrycket att man inte skall kasta sten när man själv sitter i glashus, men jag är säker på att han läst Jesu ord ur Bergspredikan i Matteusevangeliet 7:3-5:

Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga? Eller huru kan du säga till din broder: ”Låt mig taga ut grandet ur ditt öga”, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.

Nu har ju påven inte själv byggt muren runt Vatikanen, men väl den kyrka han är överhuvud för. Vore man illvillig kunde man tolka påvens yttrande som att romersk-katolska kyrkan inte är kristen.

Franciskus är historiens 266e påve i den räcka som inleddes med aposteln Petrus omkring år 50 efter Kristi födelse. Han prästvigdes 1969 under namnet Jorge Mario Bergoglio – hans föräldrar emigrerade till Argentina från Italien – och var ledare för den argentinska Jesuitorden 1973-79. 1998 valdes han till ärkebiskop i Buenos Aires och 2001 utsågs han till kardinal.

 Dåvarande jesuitledaren Bergoglio trivs ihop med Argentinas juntaledare Videla.

Som jesuitledare verkade han under samma tid som militärjuntan hade makten i Argentina. Han blev anklagad för att inte ha gjort tillräckligt för att hjälpa fängslade och torterade jesuitpräster och över huvud taget för att ha samarbetat med juntan under ledning av president Jorge Videla (1925-2013) i dess ”smutsiga krig” mot vänsterkrafterna. http://rumorswiki.org/index.php/Dirty_War_Pope

Påven Franciskus, som fyller 80 år den 17 december i år, överskrider gravt sina befogenheter när han lägger sig i det amerikanska presidentvalet. Han borde koncentrera sig på andliga och kyrkliga ting i stället för att recensera politiker.

 

 

Lägesrapport efter påsk 2014

 

 Bloggaren i Södertälje stadshus strax före påsk. Foto: Sven Pernils

Så var då påsken 2014 lyckligt och väl avverkad. För min personliga del blev det en av de bästa påskarna på länge: umgänge i lugn och ro i familjens sköte. Samt en hel del arbete med Telgekurirens EP-valnummer: har skrivit ett antal artiklar på EU/Europa-tema, valt bilder, fotat, intervjuat etcetera. Sysslar man som jag med politik och skriverier och älskar det finns det inga klara skiljelinjer mellan arbete och fritid.

Och är det inte just detta som är meningen med de stora helgerna? Att vi skall ladda batterierna inför förestående arbetsveckor. Det kan vi göra med rofylld återhämtning och stilla kontemplation.

Den amerikanska serien ”The Bible” på SVT1 fick mig att fundera en hel del på några av de bibliska centralgestalterna, som jag och min generation stiftade bekantskap med redan från första klass i småskolan. Rätt så, emedan kristendomen och dess viktigaste dokument – Bibeln – varit av central betydelse för vårt land och vårt folk i omkring 1000 år.

Jag fastnade särskilt för tvekampen mellan Saul och David. Över huvud taget imponerades jag av skildringen av Gamla testamentet (den judiska bibeln) medan jag tyckte att Nya testamentet var mindre imponerande. Litet för mycket av schabloner och änglakörer. Har svårt för en Jesus-figur som i mitt tycke påminde litet för mycket om en Rickard Sjöberg (Postkodlotteriet) utklädd i peruk och lösskägg. Skulle nog också ha velat se exempelvis Johannes döparen, Jesu avlelse och hela hans mission mer problematiserade än vad som nu blev fallet.

 Helgonkonungen Erik den helige, Stockholms skyddshelgon.

Jag tycker uppriktigt synd om det uppväxande släkte som ”tack” vare klåfingriga sossar tillika ateister gått miste om denna undervisning. Därför  förstår de inte grunderna i vare sig den kristna religionen, med exempelvis Tio Guds bud och Jesu unika budskap omfattande icke minst Bergspredikan, eller Sveriges historia. I stället buntas kristendomen i bästa fall ihop med andra religioner varigenom dess unika natur med kärleken som grundläggande budskap går förlorad.

När man läser om att konung Erik den heliges (kung omkring 1156-1160) relikskrin just i dag den 23 april öppnas i Uppsala domkyrka är det i mitt tycke svårt att inte känna suset av historiens ordspråksmässiga vingslag!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=5843541

Tyvärr har vår sorgliga Svenska kyrka inte gjort ett dugg för att motverka denna utveckling utan har tvärtom anammat den religiösa förvirringen: den ärkebiskopsvalda Antje Jackélen och de flesta av våra biskopar har inte ens klart för sig skillnaden mellan Jesus Kristus, som sätter oss i förbindelse med Gud på ett sätt som ingen annan religiös gestalt förmår, och profeten Muhammed. Medan Jesus spred sitt budskap med kärlek och ödmjukhet använde Muhammed svärdet och vreden.

 Väl mött på Långholmen på lördag!

Nu närmast väntar mig och alla partikolleger hårt arbete för att säkerställa vårt partis framgång i först valet till Europaparlamentet den 25 maj och sedan i val till riksdag, kommuner och landsting den 14 september. Själv har jag förmånen att kunna ägna mig åt detta arbete på heltid. Närmast väntar nu på lördag den 26 april Jimmie Åkessons vårtal på Långholmen i Stockholm, en tradition som inleddes i fjol. Dagen därpå har vi medlemsmöte i SD Södertälje/Nykvarn.

Min hälsa är för tillfället hygglig bortsett från en lättare förkylning. Före påsk konstaterades på akuten att mitt svullna och ömma vänsterben berodde på en så kallad Bakers cysta och, således och dessbättre, inte på en blodpropp som min omtänksamme husläkare befarat. Jag är glad för att benet nu är på väg att återta sin forna skepnad.

Om kärleken kan jag slutligen säga att jag avser att fortsättningsvis uttrycka den i form av omsorg om min familj och genom att sköta mitt arbete och de vardagliga uppgifterna på ett så samvetsgrant sätt som möjligt. Jag är en pliktmedveten person och för mig är plikt på många sätt lika med kärlek.

Romantiken lämnar jag däremot, vis av gjorda erfarenheter, därhän: I´ll Never Fall In Love Again (Dionne Warwick):

 

Ni som är jordens salt

Hade först tänkt skriva nåt svavelosande
om alla dem som lönar gott med ont
de som möter kärlek och tillgivenhet
med likgiltighet eller hjärtlöshet

De mitt ibland oss
som spottar på din utsträckta hand
och ger dig en dansk skalle
när du nalkas med en kram

Insåg dock att det är roligare
att lyfta fram de saktmodiga som gör tvärtom
som lönar ont med gott och visar
att himmelriket har en plats på vår jord

Så vad är det som driver er
ni som är snara till förlåtelse och försoning
vad får er att möta anklagelser och lögner
med gott humör och god vilja?

Ni möts av sneda leenden och grym beräkning
när ni vill hjälpa och visa er omtanke och kärlek
era goda föresatser släpas i smutsen
ni blir insmorda med träck och illaluktande sörja

När ni hungrar och törstar efter sanning och rättfärdighet
bjuds ni mat och dryck ur förgiftade källor
när ni vill försoning och förlåtelse blir ni manipulerade
av dem som använder andra som brickor i sitt spel

Jag tror jag vet hur ni härdar ut trots allt
hur ni kan vända de illasinnades anslag till nåt positivt
låta de sataniska angreppen användas i godhetens tjänst
få egoistiska anslag gjorda om intet

Ni har den gudomliga och eviga kärleken i era hjärtan
och vet därmed att synden bor i oss alla
ni kan använda all orättvisa som riktas mot er
till att betala gottgörelse för er egen ofullkomlighet

Ja, ni känner medlidande med de aningslösa
som inte vet att det onda de gör
samlar glödande kol på deras huvuden
 gör deras hjärtan till betong

Ni önskar de kunde känna gudagnistan i sina hjärtan
ni ber ständigt för att de skall förlossas
från sina vilseförande vägar
som bara kan leda utför och neråt

Ni är jordens salt, de saktmodiga
som Jesus talar om i Bergspredikan
de som en dag skall besitta jorden
och jag önskar jag alltid kunde vara som er!

Den irrationella rädslan för religion

David Lindén vill se Löfven ”förklara krig mot religion”.

I Länstidningen (Södertälje) den 8 maj 2013 finns en debattartikel av en ”gästtyckare” som heter David Lindén, doktorand i historia vid King´s College i London, som uppmanar S-ledaren Stefan Löfven att ”förklara krig mot religion”. Därmed skulle, menar debattören, Löfven kunna gå till historien som ”en av de stora socialdemokratiska statsmännen”.

Löfven skulle på så sätt, anser Lindén, gå i USA-presidenten Lyndon B. Johnsons fotspår, Johnson som på sin tid förklarade ”krig mot fattigdomen”. Jag vet inte vilken historiebok Lindén har läst, men att Lyndon Johnson skulle räknas till de stora statsmännen – annat än möjligen av den sociala ingenjörskonstens båldaste tillskyndare – har undgått mig. Johnson är och förblir mest känd som mannen som lade grunden för USAs nederlag i Vietnamkriget.

Den irrationella rädsla för aktiv religionsutövning som Lindén ådagalägger är ett återkommande tema i dagens åsiktsbildning. Det faktum att det finns galningar som påstår sig vara religiösa – jag kommer av naturliga skäl främst att tänka på våldsbejakande jihadister/islamister – tas av somliga till intäkt för att all religion är av ondo. Det är en inte särskilt begåvad utgångspunkt.

Om vi tittar på 1900-talets stora konflikter så hade ingen av dessa med religion att göra. Första världskriget med cirka 10 miljoner döda var ett utflöde av vapenskramlande nationalism av det obotligt chauvinistiska slaget, medan Andra världskriget med dess omkring 50 miljoner dödsoffer startades av Adolf Hitlers nationalsocialister. Inte heller någon av de mindre konflikterna, exempelvis Koreakriget eller Vietnamkriget, hade med religion att göra.

Några av dem som möjliggjorde den kommunistiska ideologins massmördande: från vänster Josef Stalin, Friedrich Engels, Pol Pot, Karl Marx och Mao Tse-tung. Samtliga var doktrinära ateister.

Det gångna seklets militära kraftmätningar med det omätliga lidande dessa medförde för civilbefolkningen var ett resultat av politik och ideologi. Märkligt nog hörs utomordentligt få röster som vill förbjuda politik eller ideologi. Bara den garanterat ateistiska ideologin kommunismen bär ansvaret för mellan 100 och 200 miljoner människors död, beroende på hur man räknar. Var finns ropen på förbud mot kommunismen?

Vidare existerar en betydande förvirring om sekularismen i samhället. David Lindén skriver:

På papperet är Sverige en sekulär stat, men samtidigt tycker många opinionsbildare och journalister att religion och främst religiositet är något som förtjänar både respekt och vördnad.

Lindén tycker sig uppenbarligen se en motsättning där ingen sådan finns. Det är riktigt att Sverige är en sekulär stat. Kyrkan är sedan ett antal år tillbaka skild från staten och ingen torde kunna anklaga eller, om man så vill, berömma vare sig regering eller opposition för att vara överdrivet religiösa. Däremot är Sverige inte ett sekulärt samhälle.

Religionsfrihet finns inskriven i grundlagen och alla som i övrigt följer våra lagar är tillförsäkrade frihet att utöva sin religion, hur förkastligt andra än må tycka att detta är. Det är sådant som kallas tolerans, vilket torde vara ett av de mest missbrukade orden i den samtida diskursen. Den intolerans som uppvisas av dem som jämt och ständigt predikar tolerans är stundom monumental.

Ett sekulärt samhälle skulle däremot med nödvändighet innebära en utbyggd kontrollapparat i syfte att övervaka att ingen ägnar sig åt gudstillbedjan eller annan form av religiositet. Ett sådant samhälle skulle vara outhärdligt intolerant och ogästvänligt att leva i, kanske då med undantag för våra mest insnöade ateister.

Albaniens kommunistiske diktator Enwer Hoxha försökte utrota religionen. Han lyckades inte särskilt bra.

Mig veterligt är den totalitära kommunistdiktaturen Albanien på 1960-talet, under ledning av den sinnesrubbade diktatorn Enwer Hoxha, den enda stat i världen som utropat sig som en ateistisk stat och ett ateistiskt samhälle. Dessa anspråk var inte med sanningen överensstämmande. Den som hyser en äkta religiös tro låter sig inte hindras av en förtryckande stat utan finner alltid, ibland med livet som insats, nya vägar att utöva sin religion och tillbe sin Gud. Så var fallet också i Albanien.

Nå, men terroristerna med anknytning till islam, då? Dessa mordiska våldsverkare är väl ett tecken på att religion kan vara destruktiv? Så är naturligtvis fallet. Jag hävdar emellertid att islamisterna/jihadisterna, vilka tycker det är fullt rimligt att döda såväl oskyldiga människor som sig själva i Allahs namn, har mer med vänsterextremistiska terrorrörelser av typ Baader-Meinhof-ligan i Tyskland och Röda brigaderna i Italien än med sann religion att göra. De har samma målsättning – att skapa kaos och osäkerhet i det västerländska samhället – och använder samma metoder.

Sann religion tar fram det bästa i människan. Alla högtstående religioner predikar kärlek, barmhärtighet, nåd och ödmjukhet. Sann religion förädlar människan. Sann religion lär att det finns en högre verklighet och en högre sanning än de förödande och av människor skapade ideologier och ismer som kastat mänskligheten in i två (tre om vi räknar in Kalla kriget) världskrig.

Ateistmaffian borde lära något av vår moderna historia, men det är troligen alldeles för mycket begärt. Det förvånar mig därför inte ett spår att David Lindén avslutningsvis i sin gästtyckarspalt i Länstidningen gillande citerar Karl Marx yttrande om att ”religion är ett opium för folket”. Marx som är den ideologiske fadern till den ideologi som mördat fler människor än någon annan ism. Icke alls underligt, då den marxistiska ideologin bygger på föreställningen om att det finns oönskade och skadliga människor och ”klasser” som måste bekämpas med våld och revolution.

Vad som behövs i dagens samhälle är snarast mer, inte mindre religion. Om alla jordens folk tillämpade Tio Guds bud och/eller de ideal som framställs i Jesu Bergspredikan skulle vi ha en helt igenom god värld.